Sök i Ratio Lex

Finansutskottets betänkande i anledning av motion om en sedel av valören 500 kronor

1971 · 6 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1971:FiU35, Finansutskottets betänkande i anledning av motion om en sedel av valören 500 kronor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Finansutskottets
betänkanden nr 3536 år 1971 FiU 1971

3536

Nr 35

Finansutskottets
betänkande i anledning av motion om en sedel av valören 500 kronor.

Motionen

I motionen 1971: 298 av herr Hjorth (s) hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag om en ny
sedelvalör i storleken 500 kronor.

I motionen anförs att liksom för den år 1970
genomförda myntreformen kan praktiska och funktionsmässiga skäl anföras för en
ändring av riksbankens sedelserie. Motionären anser att ett omvittnat behov
vuxit fram av en sedelvalör mellan 100 och 1 000 kronor. En sådan sedel skulle underlätta
många penningtransaktioner och affärsuppgörelser hos posten, i banker och i
butiker. Genom en enklare sedelhantering skulle också riskerna för felräkningar
minska.

Remissyttrande

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från
fullmäktige i riksbanken.

Fullmäktige
i riksbanken anför att den hittillsvarande utvecklingen av sedelutgivningen och
de förändringar som på senare tid skett på betalningsområdet i övrigt,
särskilt i vad gäller den starkt ökade användningen av checkar även vid
allmänhetens betalningar, icke ger stöd åt antagandet att ett behov föreUgger
att utöka den nuvarande sedelserien med en 500-kronorssedel. Vad
sedelutgivningen beträffar är främst att notera den allt större roll som 1
000-kronorssedeln kommit att spela. Dess andel i sedelomloppet har successivt
stigit. Av penninginstituten och posten bekräftas att 1 000-kronorssedeln har
fått ökad användning även vid allmänhetens betalningar avseende större belopp.
Samtidigt har under 1960-talet checken vid sidan av post- och bankgiro kommit
att i allt högre grad utnyttjas även vid allmänhetens betalningar. Även den
ökade förekomsten av s. k. köpkort bör noteras i detta sammanhang. Man torde
böra räkna med att utvecklingen mot vidgad användning av privata checkkonton,
post- och bankgiro samt i viss mån köpkort i stället för kontantbetalning
kommer att fortsätta trots att i vad gäller checkbetalningar den snabba
utvecklingen medfört missbruk, som åt-

1
Riksdagen 1971. 5 saml. Nr 3536

s. 2 Kontrollera mot PDF

FiU 1971:35 2

minstone
tUls vidare föranlett vissa inskränkningar i användningen av checkar som
betalningsmedel i detaljhandeln.

I
dagens läge fyller det nuvarande sedelsystemet kompletterat med de möjligheter
som post- och bankgiro samt innehav av checkkonto innebär enligt fullmäktiges
mening väl de krav som från näringsliv och allmänhet kan ställas på tillgång
till ett smidigt betalningssystem. Införande av en sedel av en så relativt hög
valör som 500 kronor skulle förmodligen ha till följd att den nya sedeln
skulle komma att i någon utsträckning ersätta 1 000-kronorssedeln vid
allmänhetens betalningar av större belopp under det att 100-kronorssedeln i
stort sett i oförändrad omfattning skulle komma att brukas vid allmänhetens
penningtransaktioner. Om därtill såsom synes väl möjligt förekomsten av en
500-kronorssedel skulle komma att underlätta sedelhamstring i syfte att
undandraga värden från beskattning, skulle införandet av en sådan sedel få en
ur samhällelig synpunkt rent negativ effekt, anför fullmäktige.

I
sedeldistributionsledet och vid handhavandet av större sedelbehållningar
ävensom vid arbetet i kassor skulle en utökning av sedelsortimen-tct snarast
innebära en belastning, och det kan i sammanhanget noteras att man från
penninginstitutens och postens sida på denna grund och då man icke anser att en
500-kronorssedel skulle motsvara ett förefintligt behov ställer sig negativ
till införandet av en sedel å denna valör.

Sammanfattningsvis
uttalar fullmäktige, att det enligt fuUmäktiges mening icke föreligger något
verkligt behov av en sedel av 500-kronors-valören, som motiverar de kostnader
och det merarbete utgivand«t av en dylik sedel skulle medföra. Fullmäktige
hemställer därför att yrkandet i motionen lämnas utan bifall.

Utskottet

Enligt.motionären skulle en sedel av 500 kronors
valör fylla ett omvittnat behov. Fullmäktige i riksbanken å sin sida anser
inte att det föreligger något verkligt behov av en sådan sedel. FuUmäktige
omvittnar att man även från penninginstitutens och postens sida ställer sig
negativ till att införa en sedel av denna valör.

Fullmäktige
räknar med att utvecklingen mot vidgad användning av post- och bankgiro,
köpkort och privata checkkonton i stället för kontantbetalning skall
fortsätta. I fråga om privata checkkonton vill utskottet notera att
användningen f. n. är avsevärt begränsad. Om användningen i framtiden måste
begränsas i nuvarande utsträckning kan detta komma att påverka bedömningen
huruvida.en sedel av valören 500 kronor bör kunna komma i fråga. Det bör
ankomma på fuUmäktige i riksbanken att följa utvecklingen. För närvarande
finner utskottet inte behov föreligga av en sedel av valören 500 kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

FiU 1971:35 3

Utskottet
hemställer

att
motionen 1971: 298 ej föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm
den 19 oktober 1971

På
finansutskottets vägnar SVEN EKSTRÖM

Närvarande:
herrar Ekström (s), Wedén (fp), Knut Johansson i Stockholm (s), Franzén (s).
Burenstam Linder (m), Larsson i Karlskoga (s), Jansson (s), Löfgren (fp),
Josefsson i Halmstad (s), Gadd (s), Fågelsbo (c), Lindahl (s) och Magnusson i
Borås (m).

opaginerad Kontrollera mot PDF

FiU
1971:36

Nr 36

Finansutskottets betänkande i anledning av motion om
nedskärning av riksbankens kontorsorganisation.

Motionen

1 motionen 1971: 232 av herr
Sjönell (c) har hemställts att riksdagen beslutar att uppdra åt fullmäktige i
riksbanken att pröva frågan om en nedskärning av bankens kontorsorganisation i
enlighet med vad som anförts i motionen.

I motionen framhålls att med den
utveckling som banksystemet som helhet genomgått de senaste decennierna har de
löpande kontakterna mellan riksbanken och övriga banker liksom för övrigt
också mellan övriga banker inbördes ändrat karaktär. Övergången till
databokföring, förändringar i värdepappershantcringen och andra faktorer har
lett till att transaktionerna i betydligt mindre utsträckning än tidigare äger
rum "över disk". Transaktionerna sker i stället till stor del via
speciella clearingcentraler, oftast som rena bokföringstransaktioner. Detta
innebär enligt motionärens mening att det kan ifrågasättas, om den stora
organisation riksbanken nu har fyller någon självständig funktion. Riksbanken
har möjlighet att anlita andra banker t. ex. då det gäller att förmedla sedlar
och mynt, och mera speciella uppgifter som banken har torde i regel utan
olägenheter kunna överföras till andra myndigheter och organ. Bankens
organisation bör enligt motionären ses över för att få en smidigare och till
dagens förhållanden bättre avpassad organisation.

Remissyttrande

Utskottet har inhämtat yttrande
över motionen från fullmäktige i riksbanken.

Fullmäktige
i riksbanken anför:

Frågan om riksbankens
kontorsorganisation och arbetsuppgifterna inom denna har de senaste decennierna
vid upprepade tillfällen och i olika sammanhang varit föremål för
ställningstaganden i riksdagen.

En allmän indragning av kontoren diskuterades sålunda i
samband med inrättandet av en statlig affärsbank (numera Sveriges Kreditbank)
men avvisades i detta sammanhang (prop. 1950: 157). Efter verkställd utredning
inom riksbanken indrogs ett par kontor genom beslut vid 1952

opaginerad Kontrollera mot PDF

FiU 1971:36 5

års
riksdag (BaU 1952: 35) samtidigt som bankoutskottet underströk angelägenheten
av att kontorsfrågan ägnades fortlöpande och ingående uppmärksamhet från
fuUmäktiges sida. Efter förnyad utredning inom riksbanken åren 1957 och 1958
behandlades kontorsfrågan åter vid 1959 års riksdag (BaU 1959: 44), varvid riksdagen
stannade för att avdelningskontor tills vidare skulle bibehållas på de platser
där sådana var inrättade. Utskottet underströk samtidigt angelägenheten av att
kontoren tillfördes nya arbetsuppgifter. I anledning av att några sådana
arbetsuppgifter ej erhållits upptog riksdagens revisorer kontorsfrågan, som
återigen behandlades vid 1969 års riksdag (BaU 1969: 43). Riksdagen avvisade
därvid förslaget om utredning men underströk att man därmed icke band sig för
bibehållen kontorsorganisation utan fastmera räknade med att förändringar kunde
bli aktuella i framtiden. Därefter har 1970 års riksdag dels beslutat ersätta
avdelningskontoret i Mariestad med ett nytt kontor i Skövde (BaU 1970: 47)
dels avvisat en av fullmäktige gjord framställning om nedläggning av
Vänersborgs-kontoret (BaU 1970: 73).

Förslag
om nya arbetsuppgifter för riksbankens avdelningskontor har efter kontakter med
riksbanken framförts dels av bostadspolitiska organisationskommittén, som 1961
föreslog att förvaltningen av bostadslånen och den därmed sammanhängande
kamerala verksamheten skulle överföras på riksbanken, dels av statskontoret som
1966 föreslog att vissa rutiner i systemet för återbetalning av studiemedel
skulle överföras. Statsmakterna har emellertid icke ansett sig kunna biträda
sålunda framförda förslag (prop. 1962: 1, bil. 7, punkt 76 och SU 1962: 46 samt
prop. 1967: 143 samt II LU 1967: 76).

Fullmäktige
utgår från att ställningstagandet vid 1969 års riksdag alltjämt gäller,
nämligen att någon särskild utredning av kontorsfrågan ej erfordras men att det
åligger fullmäktige att fortlöpande uppmärksamma kontorsorganisationens
uppgifter och utformning för att kunna ta erforderliga initiativ till reformer.
Ett uttryck för denna fullmäktiges bevakning av frågan har varit framställningen
om nedläggning av avdelningskontoret i Vänersborg, låt vara att denna fråga
ansågs "väl tidigt väckt". Fullmäktige kommer också i fortsättningen
att uppmärksamma frågan om kontorsnätet med särskilt aktgivande på möjligheten
och lämpligheten att anpassa detta efter möjligen uppkommande ändrade
administrativa eller arbetsmässiga förutsättningar. Möjligheterna att vinna nya
arbetsuppgifter för kontoren får ej heller betraktas som uteslutna, ehuru
givetvis utsikterna är begränsade då det ur en vidare synpunkt ej kan komma i
fråga att överföra arbetsuppgifter som bättre fullgöres på annat håll.

Fullmäktige,
som i sak vill hänvisa till sitt yttrande i frågan av den 30 april 1969 (BaU
1969: 43, s. 6 f) får sålunda med åberopande av ställningstagandet vid 1969
års riksdag och framhållande av att frågan är under bevakning i riksbanken
hemställa att utskottet måtte föreslå, att den remitterade motionen 1971: 232
om nedskärning av riksbankens kontorsorganisation ej måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 36 6

Utskottet

Som fullmäktige i riksbanken anför i sitt yttrande
har riksdagen uppmärksammat frågan om riksbankens kontorsorganisation vid
upprepade tillfällen. Ingående behandlades frågan senast vid 1969 års riksdag
på grundval av en granskning som utförts av riksdagens revisorer. Revisorerna
hade föreslagit att en förutsättningslös utredning om betalningsmedelsförsörjningen
under fredsförhållanden skulle verkställas för att tjäna till ledning för ett
slutligt ställningstagande i frågan om riksbankens kontorsnät.

I
sitt utlåtande fann bankoutskottet efter att ha övervägt de olika parternas
riksdagens revisorer och fullmäktige i riksbanken argumentation inte skäl
förorda en sådan utredning. Detta innebar inte, att man band sig för att
riksbankens kontorsorganisation under någon längre tidrymd skulle bibehållas
vid nuvarande utformning. Fastmer räknade utskottet med att förändringar kunde
bli aktuella i framtiden. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Finansutskottet konstaterar för sin del att
riksdagen grundligt och för kort tid sedan prövat hela frågan. I den mån nya
omständigheter därefter tillkommit större risker vid penningtransporter och
ev. ökat sedelbehov som följd av inskränkning i checkernas användbarhet talar
dessa i viss män för att man bör gå försiktigt fram i fråga om rationalisering
av riksbankens kontorsorganisation. Frågan om nedskärning av riksbankens
kontorsorganisation bör emellertid enligt utskottet ägnas fortsatt
uppmärksamhet. Det ankommer på fullmäktige i riksbanken att kontinuerUgt
bevaka att kontorsorganisationen är anpassad till föreliggande behov och att
aktualisera erforderliga förändringar.

Utskottet hemställer

att motionen 1971: 232 ej
föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm
den 19 oktober 1971

På
finansutskottets vägnar SVEN EKSTRÖM

Närvarande:
herrar Ekström (s), Wedén (fp), Knut Johansson i Stockholm (s), Franzén (s),
Burenstam Linder (m), Larsson i Karlskoga (s), Kristiansson i Harplinge (c),
Jansson (s), Löfgren (fp), Josefsson i Halmstad (s), Gadd (s), Fågelsbo (c),
Lindahl (s), Magnusson i Borås (m) och Gustafsson i Byske (c).

MARCUS BOKTR, STHLM 1971 710O2S

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.