Finansutskottets betänkande i anledning av motioner om ett system för välfärdsbedömningar samt mätmetoderna för prissättning av vissa samhällsfaktorer i regionalpolitiskt syfte
1971 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Bet. 1971:FiU39, Finansutskottets betänkande i anledning av motioner om ett system för välfärdsbedömningar samt mätmetoderna för prissättning av vissa samhällsfaktorer i regionalpolitiskt syfte
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Finansutskottets
betänkande nr 39 år 1971 FiU 1971: 39
Nr 39
Finansutskottets
betänkande i anledning av motioner om ett system för välfärdsbedömningar samt
mätmetoderna för prissättning av vissa samhällsfaktorer i regionalpolitiskt
syfte.
Motionerna
I motionen 1971:230 av herr Hedlund m.fl. (c)
hemställs att riksdagen i skrivelse tiU Kungl. Maj:t måtte hemstäUa om
tillsättande av en parlamentarisk utredning i syfte att utveckla ett system för
välfärdsbedömningar i enlighet med vad i motionen anförts.
I
motionen 1971: 296 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs med hänvisning till
motiveringen i motionen 1971: 446 att riksdagen i skrivelse tiU Kungl. Maj:t
begär att medel anslås för forskning i syfte att utveckla mätmetoder som
möjliggör en prissättning av samhällsfaktorer som i dag saknar pris och
därigenom skapa möjligheter till korrektare samhällsekonomiskt underlag för
samhällsbeslut beträffande bl. a. regionalpolitiken.
Remissyttranden
Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna
från konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån, låginkomstutredningen,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF),
Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) samt Tjänstemännens centralorganisation
(TCO).
Statistiska centralbyrån (SCB) anför att det sedan
år 1969 har pågått visst utredningsarbete vid verket rörande
informationsbehovet och tekniska samt ekonomiska förutsättningar för den typ
av statistikproduktion som efterlyses i motionen angående välfärdsbedömningar.
I petita för 1970/71 respektive 1971/72 har verket framlagt förslag om ett fördjupat
utredningsarbete rörande ett systematiskt och integrerat välfärds-statistiskt
redovisningssystem samt föreslagit vissa konkreta undersökningar som skulle
utgöra centrala inslag i ett sådant system. Förslaget i anslagsäskandena avsåg
bl. a. levnadsnivåundersökningar, s. k. tidsbud-getundersökningar samt
undersökningar av inkomstfördelningen efter transfereringar. Anslag för denna
verksamhet har emeUertid icke erhål-Uts. Verket har sedermera ytterligare
penetrerat problematiken och avser att i petita för 1972/73 ånyo begära medel
för att påbörja uppbyggnaden av ett sådant välfärdsstatistiskt
redovisningssystem.
Riksdagen
1971. 5 saml. Nr 39
FiU 1971:39 2
Verket anser att en systematisk och integrerad
statistikproduktion av nämnda slag är mycket angeliigen. Låginkomstutredningen
har presenterat ett första undersökningsmaterial av denna typ. De tekniska
erfarenheterna av detta arbete visar att en sådan statistikproduktion är
möjlig att i princip genomföra på flera områden, menar verket. Resultaten och
det mottagande dessa har fått visar att denna typ av statistikproduktion torde
få stark efterfrågan. Inriktningen av SCB:s utredningsarbete har, tills vidare
varit att följa upp de tankegångar som låg bakom låginkomstutredningens
undersökningar. Målsättningen skulle - i vart fall på kort sikt - vara att i
konkreta termer redovisa både ekonomiska och ickeekonomiska förhållanden som
är relevanta för människornas välfärd. Redovisningen skuUe således med
individen eUer hushållet som statistisk enhet beskriva sådana faktorer som
uppväxtförhållanden, utbildning, inkomst, förmögenhet, försöijningsbörda,
arbetsförhållanden, tidsanvändning, bostadsförhåUanden, kostvanor, fritid,
medmänskliga kontakter samt hälsa. För var och en av sådana
välfärdskomponenter skulle ett antal indikatorer, dvs. statistiska mått, kunna
väljas och redovisas för olika grupper i samhället. SCB har emeUertid för
närvarande ej några planer på att i framtiden söka kombinera ekonomiska med
icke-ekono-miska indikatorer till ett sammanfattande välfärdsmått. Verket anser
att objektiva och eljest meningsfulla principer för en sådan sammanvägning, t.
ex. genom prissättning eller på annat sätt, icke föreligger.
Genom
s. k. tidsbudgetundeirsökningar skuUe individernas eller hushållsmedlemmarnas
tidsanvändning för olika aktiviteter t. ex. arbetsresor, inköpsresor, arbete,
olika fritidsaktiviteter etc. kunna belysas, anförs vidare i yttrandet. SCB
anser att sådana undersökningar är mycket väsentliga i välfärdsanalytiska sammanhang
och av stort intresse t. ex. vid regionalplaneringen. De skulle även kunna
användas som underlag för eventueUa kalkyler över korttidsarbetets omfattning -
avsaknaden av sådana kalkyler i nationalräkenskaperna har varit en av de
brister som framhåUits i debatten om bruttonationalprodukten som mått på
ekonomisk välfärd.
Det
bör enligt verket påpekas att uppbyggnaden av ett sådant välfärdsstatistiskt
redovisningssystem kommer att sträcka sig över en för-håUandevis lång
tidsperiod. Det är därför och med hänsyn tiU det stora informationsbehovet
angeläget att en mera gmndläggande datainsamling och redovisning snarast kommer
tUl stånd. SCB avser att i petita för 1972/73 föreslå att en ny
levnadsnivåundersökning skall genomföras våren 1973. Då har fem år förflutit
sedan den senaste levnadsnivåundersökningen, och detta är en tillräckligt lång
tid för att väsentliga förändringar kan ha inträffat. Verket anser vidare att
regelbundna undersökningar av inkomstfördelningen efter transfereringar och
tidsbudget-undersökningar bör genomföras. Genomförande av vissa sådana undersökningar
beräknas också komma att föreslås i verkets anslagsframställning för 1972/73.
Även om den konkreta planeringen av dessa
FiU 1971:39 3
projekt
skulle kunna inledas under våren 1972, kan resultaten dock tidigast bli
tiUgängliga under 1974.
I
fråga om motionen 296 angående medel för forskning i syfte att utveckla
mätmetoder som möjliggör en prissättning av samhällsfaktorer som i dag saknar
pris och därigenom skapa möjligheter tiU korrektare samhällsekonomiskt underlag
för samhällsbeslut beträffande bl. a. regionalpolitiken anför SCB, att sådana
kalkyler skulle kunna ligga som underlag för bedömningar av vilka skuggpriser
(taxor och avgifter) som skulle erfordras för att den företagsekonomiska
kalkyleringen skulle närmas till den önskade samhällsekonomiska.
SCB
anser sig ej ha anledning att ta stäUning till huruvida en sådan styrning via
kostnads- och prisbildningsmekanismen är den mest lämpUga metoden men utgår
från att den kan utgöra ett av alternativen som kan behöva övervägas.
SCB
har ansvaret för nationalräkenskaperna, som på nationell nivå belyser
samhällets produktion och investeringar inom olika näringsgrenar, inkomster
och vinster för olika sektorer samt olika slag av utgifter för
samhällsekonomin. Det kan vara önskvärt att bygga ut nationalräkenskaperna med
regionala redovisningar, som i viss mån skulle kunna vara användbara för de här
aktuella problemställningarna. SCB. anser emellertid ej att det kalkylunderlag
som motionärerna torde avse; effektivast bör eller kan tillgodoses genom att
komplettera nationalräken skaperna med kalkyler över ej prissatta
samhällsfaktorer. Det torde ii StäUet vara frågan om att framställa ett för regionalpolitik
och miljövårdsbeslut specieUt tillrättalagt dataunderlag.
Med
denna utgångspunkt pekar SCB på några av de problem som; förefaUer mest
väsentliga att penetrera.
1. Den
företagsekonomiska kalkylering som man har anledning att.
räkna med vid företagens nyetablerings- eller omlokaliseringsbeslut torde
i allmänhet ej avspegla de direkta samhällsekonomiska följdinvestering-
arna (i form av väg- och gatubyggnader, järnvägar, avloppsrening, el
kraft etc.) annat än i den ringa utsträckning dessa avspeglas i olikheter
i det kommunala skattetrycket eUer i olika slag av anslutningsavgifter-
inom skilda områden.
Ej
heUer beaktas att en utflsttning från en viss region kan medföra, att
samhälleligt kapital kan behöva avskrivas snabbare än som annars, varit
erforderligt. Som ett underlag för en samhällsekonomisk kostnads-kalkylering
erfordras en återkommande kartläggning av investeringsverksamheten,
kapacitetsläget och utbyggnadsbehoven när det gäller samhällskapital och
direkta följdinvesteringar inom olika, måhända snävt avgränsade regioner. Med
detta som underlag skuUe man möjligen kunna kalkylera amorterings- och
förräntningsbehov för olika relevanta följdinvesteringar och därefter genom
lämplig avgiftssättning söka influera företagskalkylerna.
2. Nyetableringar och
omlokaUseringar medför också indirekta följd-
FiU 1971:39 4
uivesteringar,
i form av bostäder, servicecentra, skolor och sjukhus för den personal som
beröres av en omflyttning. Önskvärdheten av att också de indirekta
följdinvesteringarna skulle bringas att inverka på företagskalkylerna måste
noga övervägiis. Sannolikt är en statistisk kartläggning motsvarande den som
nämnts för de direkta följdinvesteringarna värde-fuU.
3.
Bland samhäUsfaktorer som i dag saknar pris och därför ej kommer tUl uttryck i
företagens investerings- eller produktionskalkyler torde miljöförhållandena -
i form av utnyttjande av knappa miljöresurser - vara de viktigaste. Med
utnyttjande av knappa miljöresurser avses främst förmånen av att kunna företa
immissioner och utsläpp av produktionsavfall, i form av stoft, rökgaser,
kemikalier och buller. Inom vissa regioner och för många typer eller mängder av
immissioner kan miljön assimilera avfall etc. utan olägenhet och utan att ta
varaktig skada, dvs. miljöresurserna är ej knappa, och så till vida är
noUpriset det samhällsekonomiskt sett riktiga. Inom andra regioner och för
andra typer eller mängder av avfall vållas emellertid miljöskador, och ett
nollpris är därför inoptimalt. Även här anser SCB att forskning och statistisk
kartläggning är erforderlig.
SCB
erinrar i sammanhanget om den utrednings- och koordineringsverksamhet som
pågår inom Expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU). Ett av
gruppens projekt gäller sålunda produktionskostnaderna i skilda regioner och
berör både samhällsekonomiska och företagsekonomiska kostnader och intäkter
bl. a. med syftet att ge underlag för framtida samhäUsekonomiska kalkyler vid
lokalisering. Ett annat projekt gäUer hushållens levnadsvillkor i olika
regioner.
Konjunkturinstitutet (Kl) anför att nuvarande
BNP-beräkningar är värdefuUa främst som underlag för den löpande
konjunkturbedömningen och den ekonomiska politiken. Institutet anser det därför
vara av största vikt att den utbyggnad av statistiken som blir nödvändig med
hänsyn tiU välfärdsaspekterna inte kommer att ske på bekostnad av förbättringar
av den nuvarande ekonomiska korttidsstatistiken. Institutet framhåUer i
sammanhanget att en kvaUtativ förbättring och en snabbare bearbetning av den
befintliga nationalräkenskapsstatistiken avsevärt skulle förbättra
möjligheterna för en säkrare konjunkturbedömning och därmed göra det möjligt
att anpassa konjunkturpolitiska åtgärder bättre i tiden. Det leder i sin tur
tiU bättre resursallokering och därmed högre välfärd på såväl kort som lång
sikt.
Kl
anför vidare att en av FN:s generalsekreterare och International Labour
Organisation (ILO) gemensamt tillsatt exportgrupp i en rapport, kallad
»International Definition and Measurement of Standards and Levels of Living»
(1961), föreslår en rad välfärdskomponenter med vars hjälp ett lands
levnadsnivå kan beskrivas. Dessa är:
FiU 1971:39 5
1. Hälsa
2. Livsmedelskonsumtion
3. Utbildning
4. Sysselsättning och arbetsförhåUanden
5. BostadsförhåUanden
6. Social trygghet
7. Beklädnad
8. Rekreation
9. Mänskliga friheter
Komponenterna
föreslås bli belysta med hjälp av olika sociala indikatorer. Gruppen
konstaterar emellertid att endast de fem första komponenterna kan beskrivas
med enkla statistiska mått. För de övriga komponenterna anses de nationella
särdragen, de klimatologiska, geografiska och kulturhistoriska
förutsättningarna vara alltför skiftande för att några lämpliga indikatorer
skulle kunna anges.
Innehållet
i begreppet välfärd förändras också över tiden. Det framgår inte minst genom
att rapporten, som är mycket grundlig och på många punkter mycket klargörande,
praktiskt taget helt utelämnar mil-jövårdsfrågorna.
Institutet
konstaterar att de av expertgruppen föreslagna indikatorerna således inte är
tillräckliga för att mäta välfärden i utvecklade industristater. Genom att
vidga innehållet i de ovan uppräknade komponenterna och utöka antalet
indikatorer skulle det vara möjligt att skapa ett bredare underlag för beslut
på olika nivåer än vad den nuvarande nationalräkenskapsstatistiken medger.
Resultaten av den kartläggning av svenska folkets levnadsförhållanden, som
utförts av låginkomstutredningen, torde kunna användas som utgångspunkt för en
sådan utvidgning. I låginkomstutredningens kartläggning av välfärden ingår
nämligen praktiskt taget samtUga de uppräknade komponenterna.
I
fråga om motionsyrkandet anför konjunkturinstitutet att det dock knappast är
konstmerandet av ett generellt system för välfärdsberäkningar som förespeglar
motionärerna. Kravet är mera begränsat så tiU vida att man främst efterlyser
kalkyler över vissa negativa välfärdskomponenter. Det positiva värdet av att
ha tiUgång tiU exempelvis våra sjöar och vattendrag skaU ej beräknas utan
endast det negativa värdet av att en del sjöar förstörts av industriutsläpp o.
d. Sådana kalkyler är helt visst av stort intresse om de kan göras på ett
meningsfullt sätt och tiU rimliga kostnader. Den ekonomiska tillväxten har
inget värde i sig, utan det värdefuUa ligger i att resursökningen kan användas
som medel för att uppfylla mål som anses angelägna. Den ökade produktionen kan,
men behöver nödvändigtvis inte, ha vissa negativa följdverkningar. Det är
därför rimligt att en del av tUlväxten används för att eliminera dessa
nackdelar. Kostnaderna för detta, t. ex. för att avlägsna eventuella luft-och
vattenföroreningar, skuUe kunna inkluderas i BNP-beräkningarna
FiU 1971:39 6
med
negativt förtecken. För att kunna kartlägga omfattningen och mäta
förändringstakten av mUjöförstöringen synes det vara nödvändigt att som ett
första steg upprätta ett system av fasta mätstationer i landet för kontinuerlig
mätning av markförstörelse, luft- och vattenföroreningar. Man skuUe härigenom
kunna få en uppfattning om vilka värden som förstörs och kostnaderna för att
återställa miljön i ursprungligt skick.
Fördelningsaspekterna
på välfärden låter sig enligt Kl emeUertid svårligen belysas med hjälp av
nuvarande nationalräkenskapsstatistik eller med de metoder som föreslagits
ovan. De nationella aggregaten speglar inte fördelningen mellan individer,
grupper eller regioner. De kan därför ge en missvisande bild av välfärden.
Begrepp som exempelvis hushållens disponibla inkomster samt privat och
offentlig konsumtion säger mycket litet om enskilda individers välfärd. För
detta krävs en omfattande kartläggning av individernas inkomster, konsumtion
(såväl privat som offentlig) och sparande. Någon löpande uppföljning av dessa
variabler görs för närvarande inte i Sverige, men några undersökningar avseende
enstaka år har gjorts. Som exempel härpå nämner Kl
hushålls-budgetundersökningen 1958 och 1969, sparundersökningarna 1957 och 1958
samt låginkomstutredningen.
På
samma sätt som individei- och företag har svårigheter att värdera vissa
centrala komponenter i välfärden som t. ex. fritid, trygghet, arbetsförhåUanden,
goodwill osv. är det svårt att kvantifiera dessa begrepp på nationell nivå.
Flera amerikanska försök har emellertid gjorts för att utforska individernas
prioriteringar av olika välfärdskomponenter. I stället för att använda
ekonomiska variabler som mått pä välfärd har i dessa försök intervjupersoner
subjektivt fått gradera eller rangordna sina relationer till samhället som t.
ex. social välfärd, ekonomiskt välstånd, miljöstandard, inflytande över
samhället osv. Syftet är att på så vis få fram något slags Uvskvalitetsindex.
Mättekniken innehåller en del tvivelaktiga element, som gör att värdet av den
kan ifrågasättas. Institutet förordar i stäUet en utvidgad
undersökningsverksamhet för att kartlägga individernas sociala förhållanden av
den typ som utförts av låginkomstutredningen, hushållsbudgetundersökningarna
osv. Den kvalitativa utvärderingen av det kvantitativa statistikunderlaget
måste likväl i sista hand tillkomma de politiska organen, slutar institutet
sitt yttrande.
Låginkomstutredningen anser att motionen formulerar
ett perspektiv som ligger helt i linje med utredningens arbete. Som underlag för
utskottets överväganden har utredningen bifogat en översikt över låginkomstutredningens
undersökningsplan. I denna anförs bl. a. att nationalinkomststatistiken
naturligtvis är behäftad med synnerligen allvarliga brister om dess
redovisningar skall läggas till grund för bedömningar av välfärdsutvecklingen.
Denna anger endast förändringen på makronivå i den del av den ekonomiska
verksamheten som organiseras via mark-
FiU 1971:39 7
nadsmekanismer
och avspeglar endast ofullständigt effekterna av den samhälleliga
välfärdspolitiken. TiU grund för välfärdsbedömningar på mikronivå brukar i
stäUet löne- och inkomststatistiken användas. Det primära syftet med denna
statistik är att ge underlag vid beskattningen av individer, vilket präglar och
begränsar redovisningen och användbarheten hos detta material. Denna statistik
kan inte användas i ett fackligt-poUtiskt perspektiv, där man är intresserad av
hur mycket olika individer får i betalning för olika mängd och typer av
arbetsinsatser på marknaden. Inte heller kan den användas i ett
socialpolitiskt perspektiv, där man är intresserad av bl. a. hur många
individer som har så låga inkomster att de inte kan få de grundläggande
konsumtionsbehoven tUlgodo-sedda på en dräglig nivå. Sålunda ingår endast
inkomsttagare i redovisningen, vUket lämnar ca 40 procent av befolkningen
utanför.
Den
första undersökningen, Svenska folkets inkomster (SOU 1970: 34), som gjordes i
februari 1967 och avser inkomstförhållandena under år 1966, syftar till att
modifiera det skattepolitiska inkomstbegrepp som används i den officiella
inkomststatistiken i riktning mot ett fackligt-politiskt relevant perspektiv.
Den
andra undersökningen, Den svenska köpkraftsfördelningen 1967 (SOU 1971:39),
syftar tUl att modifiera det skattepoUtiska inkomstbegreppet i riktning mot
ett socialpolitiskt relevant perspektiv och är en kartläggning av köpkraftens
fördelning, dvs. inkomsten efter skatt och med tillägg av de sociala
transfereringarna. Metodproblemen är svårartade då en fundamental utgångspunkt
har varit, att undersökningen skall vara empirisk, dvs. inte baseras på
teoretiska beräkningar utan på vad individerna faktiskt betalat i skatt och vad
de faktiskt fått i sociala bidrag.
Bakgrunden
tUl den tredje undersökningen är att utredningen i linje med sina direktiv och
- kan man säga - i linje med det perspektiv som framkommer i motion nr 230,
ville komma längre i kartläggningen av välfärden i Sverige än vad en
kartläggning av konsumtionsmöjligheternas fördelning kan ge. Man ville, enkelt
uttryckt, ha en bild av hur svenska folket har det. Mera tekniskt uttryckt
ville man få tiU stånd en mätning av välfärdens fördelning i reala termer i
tUlägg till de monetära, som man arbetat med i de två första undersöknmgarna.
Avsikten är dock inte att de reala välfärdsmåtten skall ersätta de monetära
utan att de skall komplettera de monetära måtten. Undersökningen tar sin
utgångspunkt i den internationella expertlitteraturens levnadsnivåbegrepp och
söker konstruera statistiska indikatorer med vars hjälp följande nio välfärdskomponenter
kan belysas:
HälsotiUstånd
Kostvanor
BostadsförhåUanden
FiU 1971:39 8
Uppväxt-
och familjeförhållanden
UtbUdning
Sysselsättning och
arbetsplatsförhållanden
Ekonomiska resurser
Politiska resurser
Fritid och rekreation
De resonemang, som förts vid uppläggningen av
levnadsnivåundersökningen och vid valet av välfärdskomponenter redovisas i Om
levnadsnivåundersökningen, som innehåUer utkast till kapitel I och 2 i ett
betänkande om Svenska folkets levnadsförhållanden.
Det
mycket omfattande tredje undersökningssteget omfattar sexton planerade
rapporter. I september månad beräknades samtliga rapporter från projektet vara
tUlgängliga för aUmänheten i tryckt eller stencilerat skick.
LO åberopar i fråga om kravet i motionen 230 att
organisationen i sitt remissvar på 1970 års långtidsutrednings huvudrapport
redan tagit ställning för behovet av att utveckla ett vidare system av välfärdsmått
än de nu tUlgängliga. LO anser det också vara lämpligt att låta det tilltänkta
utrednings- och metodutvecklingsarbetet ledas av parlamentariker. Därigenom
skulle en bättre anknytning till riksdagens behov av att kunna styra
utformningen av underlaget för samhällsplaneringen skapas. Denna utredning bör
också behandla möjligheterna att i större utsträckning låta ekonomiska beslut
av olika slag styras av samhällsekonomiska kalkyler i enlighet med vad som
föreslås i motion 296 liksom frågan hur dessa kalkyler och de olika
välfärdsmått och politiska stäUningstagande de föranleder skaU kunna byggas in
i prognos- och planeringsarbetet.
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) åberopar i
sitt yttrande motionernas konstaterande att nationalinkomststatistiken i sin
nuvarande utformning inte iiUtluderar en mängd olika faktorer, t. ex.
miljöförhållanden, vilka för de enskilda individerna har stor betydelse. Det
undandrar sig föreningens bedömande huruvida det är detta förhåUande som lett
tUl att det - såsom motionärerna antyder - alltför ofta fattats beslut som
medfört att kvalitativa värden fått stå tillbaka för krav på ekonomisk
tiUväxt. Klart är i varje faU, menar SAF, att beslutssituationen åtminstone
skenbart skulle förenklas i de fall även kvalitativa faktorer kunde mätas i
kvantitativa ekonomiska termer.
Svårigheten
är emellertid att åsätta de kvalitativa faktorerna »riktiga» ekonomiska värden,
sägs det i yttrandet. Uppfattningen om hur man skaU värdera t. ex. ökad fritid,
större valfrihet, bättre natur varierar sannolikt kraftigt mellan olika
individer och mellan olika beslutssituationer. Prissättningen av denna, typ av
faktorer skuUe därigenom komma
FiU 1971:39 9
att
inrymma så betydande subjektiva inslag att det ingalunda är givet att de beslut
som fattas på basis av ett sådant underlag skulle leda tUl i någon mening högre
total välfärd än ett beslut som baseras på sedvanligt ekonomiskt underlag men
vid vilket hänsyn tas tUl den totala välfärdsaspekten.
Föreningen
påpekar i sammanhanget, att en prissättning av miljöfaktorer, som också
innebär verkliga kostnader för bl. a. enskilda företag, kommer att leda tiU en
försvagning av dessa företags internationella konkurrenskraft, så länge inte
också andra länders företag belastas med motsvarande kostnader. Hänsyn härtUl
måste tas vid avvägningen av löneutrymmet.
Föreningen
stäUer sig inte avvisande tiU tanken på att ett ekonomiskt betraktelsesätt i
högre grad anläggs även utanför det direkt kvantitativt mätbara området.
Föreningen anser tvärtom att man genom ett sådant betraktelsesätt i mer
systematisk form kan beakta välfärdsfaktorer i olika beslut. Innan man ens
kommer så långt torde det krävas ett ingående forsknings- och utvecklingsarbete.
Föreningen ställer sig därför bakom det av motionärernas krav som gäller att
medel anslås för forskning i syfte att utveckla mätmetoder som möjliggör
prissättning av samhällsfaktorer som i dag saknar pris. Huruvida man härigenom
kan skapa ett samhäUsekonomiskt mer korrekt underlag för olika beslut är för
tidigt att avgöra innan några forskningsresultat presenterats. Av den
aiUed-ningen anser föreningen att det åtminstone inte för närvarande bör vara
aktuellt att tiUsätta en parlamentarisk utrediUng med uppgift att utveckla
system för välfärdsbedömningar.
TCO anför att organisationen i remissyttrande över
1970 års långtidsutredning angav TCO:s principiella inställning till de
problemställningar som berörs i de båda motionema. Enligt organisationens
åsikt kan mätningen av bmttonationalprodukten (BNP) och dess ökning endast
utgöra en ytlig uppskattning av. den totala välfärdsnivån. Vid sidan om BNP
förekommer det relativt många företeelser som inte mäts och därigenom inte
kommer med i bruttonationalprodukten. Typexemplet på detta är enligt TCO
hemarbete.
Vidare,
anför TCO, beaktas inte den miljöförstöring som ofta följer med industrieU
tUlväxt. Denna miljöförstöring kan i många fall tänkas vara en förutsättning
för att uppnå en hög tillväxt av våra mätbara resurser. Samtliga komponenter
som ingår i ett välfärdsbegrepp måste därför beaktas jämsides med
bruttonationalprodukten. Det är således inte aUtid helt korrekt att påstå att
en hög tUlväxttakt mätt i BNP-termer medför att resurser skapas som kan användas
för att förbättra exempelvis miljön. FörhåUandet kan i stället vara att den
höga tUlväxttakten medför problem som vi annars ej skulle fått.
En av de viktigaste
invändningarna mot nationalräkenskaperna som
FiU 1971:39 10
grand
för beräkningar av BNP menar TCO vara den otillfredsställande metod att mäta
insatser från olika samhälleliga organ som tillämpas. På detta område finns som
regel ingen fri prisbildning, och att göra uppskattningar främst med ledning
av utbetalda lönesummor blir därför ganska meningslöst. En ökad satsning på
exempelvis utbildning kan på kort sikt innebära att tillväxttakten av våra
samlade resurser blir mindre än vad den skulle blivit om man i stället hade
satsat på en industriutbyggnad. På lång sikt kan det rakt motsatta gäUa.
Bl.
a. med hänsyn till de skillnader som finns mellan å ena sidan välfärdsnivån
och å andra sidan nationalräkenskaperna tillstyrker TCO att man utreder
möjligheterna att mäta välfärdsutvecklingen. Ett av syftena med en dylUc
utredning blir naturligtvis att ur samhällsekonomisk synpunkt försöka skapa
bättre underlag för regionalpolitiska beslut. TCO förutsätter att utredningen,
om den tiUsätts, kommer att arbeta i nära samarbete med expertgmppen för
regionalutredningsverksamhet och låginkomstutrednmgen.
Enligt SACOis mening är den kritik som ofta under
senare år riktats mot den gängse metoden att via bruttonationalproduktens
ökning mäta den ekonomiska tillväxten i princip berättigad. Även om en bättre
be-hovstUlfredsställelse totalt sett och därmed på längre sikt för alla individer
främst uppnås genom den ekonomiska tillväxten, kan man inte bortse från att den
totala behovstillfredsställelsen även är beroende av icke-materiella faktorer,
som kan råka i fara vid en hårdprioritering av den ekonomiska tillväxten.
Ansträngningar att nå en hög tillväxttakt kan skapa hets och stress, som medför
otrivsel och sliter ned människorna. Man kan också få en miljöförstöring, där
skadorna aldrig går att reparera.
SACO
anser emeUertid, att kritiken stundtals gått tiU överdrifter. Det går enligt
organisationen inte att förneka, att det är den ekonomiska tillväxten som
ligger bakom den standardökning som vi har uppnått och som fortfarande pågår.
En sansad och måttfull tillväxtpolitik framstår fortfarande som det bästa
sättet att öka den ekonomiska välfärden i samhället. Enligt SACO:s mening ger
nationalinkomstens ökning således ett tillfredsställande mått på den ekonomiska
välfärdens ökning.
Ett
vidare välfärdsbegrepp skulle även inkludera faktorer såsom arbetsmiljö,
boendemiljö, hälsa etc. SACO anser emellertid inte, att värdet av sådana
faktorer skall inkluderas i nationalräkenskaperna, vilka i princip är en
omgruppering och hopsummering av de enskilda företagens och de offentliga
myndigheternas bokföring. Det kan heUer inte anses vara försvarbart att till
denna förhåUandevis konkreta och gripbara hopsummering lägga en mängd fiktiva
och på obefintligt verklighetsunderlag grundade beräkningar över värdet av
olika arbetsinsatser i hemmen.
Enligt SACO:s mening bör
därför i stället vid sidan av nationalräken-
FiU 1971:39 11
skaperna
en social försörjningsbalans upprättas, vilken inbegriper de nämnda faktorerna.
SACO tiUstyrker därför, att en utredning tillsätts för att vid sidan av
nationalräkenskaperna utveckla ett system för välfärdsbedömningar. I denna
utredning bör ingå företrädare för arbetsmarknadsorganisationerna. SACO anför
slutligen att organisationen har intresse av att bli företrätt i en sådan
utredning.
Pågående
och planerad utredningsverksamhet m. m.
Utöver
vad som anförts i remissyttrandena kan följande anföras i fråga om pågående och
planerad utredningsverksamhet m. m.
Statistiska centralbyrån redovisar i sin
anslagsframställning avseende budgetåret 1972/73 bl. a. följande
utvecklingsprojekt, som har samband med nu förevarande frågor.
Arbete
pågår inom SCB med utveckling av metoder för undersökning av hushållens
inköpsplaner.
En
försöksverksamhet med löpande sociala undersökningar av samma typ som
arbetskraftsundersökningarna föreslås påbörjad.
SCB
föreslår att en tidsbudgetundersökning genomföres 1972/73. En sådan
kartläggning av hur olika grupper i samhäUet disponerar sin tid, dvs. vilka
aktiviteter som utförs, var de utförs och under hur lång tid de pågår är av
stor betydelse som beslutsunderlag för samhällsplaneringen. En plan till en
försöksundersökning har utarbetats.
Undersökningen
skulle koncentreras till regionalpolitiska och arbetsmarknadspolitiska frågor
och då i första hand till de förvärvsarbetandes faktiska och möjliga
tidsanvändning i vissa typer av regioner. Härvid skulle bl. a. skapas ökad
kännedom om de hemarbetande kvirmomas situation och urbaniseringsprocessens
konsekvenser för tidsanvändningen i det enskilda hushållet.
SCB
föreslår att en levnadsnivåundersökning med syfte att statistiskt belysa
befolkningens levnadsförhållanden från olika betydelsefulla synvinklar utförs
år 1973 avseende i huvudsak förhållanden under år 1972.
SCB
anser att en särskild åldringsundersökning bör genomföras. Undersökningen
skulle utformas som en intervjuundersökning med syfte att ge information om
åldringarnas situation i samhället satt i relation bl. a. till åldringsvårdens
utformning.
För
en sparundersökning för hushållen, avseende i första hand deras sparande under
1972, erhöll SCB medel för 1972/73. SCB kommer att i särskUd skrivelse
framlägga förslag angående närmare utformning och framtida medelsbehov för
undersökningen.
SCB
har erhållit medel för deltagande i en jämförande internationell
inkomstfördelningsstudie 1971. Med hänsyn till undersökningens nära samband med
sparundersökningen kommer den att behandlas i den särskilda skrivelsen om
sparundersökningen. Detta gäller även en under-
FiU 1971:39 12
sökning
om inkomstfördelningen efter transfereringar 1972 som SCB anser bör genomföras
i anslutning tiU sparundersökningen.
Under rubriken
utvecklingsarbete anför SCB vidare:
Vissa
utredningsarbeten rörande målsättning och tekniska förutsättningar för
utarbetande av statistik över levnadsförhållandena i samhället har inletts.
Under de närmaste åren beräknas ett fortsatt långsiktigt planeringsarbete komma
att ske avseende grandprinciper för den tekniskt/administrativa uppläggningen
av en systematisk och integrerad statistikproduktion inom detta område. I
arbetet ingår också bl. a. en utvärdering av låginkomstutredningens
levnadsnivåundersökning.
Ett
annat väsentligt projekt avser utformningen av ett statistiskt ramsystem för
presentation och deskription av individstatistik - ett system för
socio-demografisk statistik eller ett individbokföringssystem. Ett sådant
system skulle på indi\'idstatistikens område kunna komma att motsvara vad
nationalräkenskaperna är för den ekonomiska statistiken. I anknytning tiU
arbetet med detta system bör även frågan om utarbetande av s. k. sociala
indikatorer tas upp, menar SCB. Ett arbete av detta slag pågår också
internationellt.
Inom
befolkningsstatistiken föreligger vidare ur konsumentsynpunkt angelägna behov
att utveckla och förbättra den löpande statistiken, framför allt dödsorsaks-
och flyttningsstatistiken.
Fortsatta
utredningar rörande projektet inkomstfördelning efter transfereringar, bör
enligt verket fiiretas. Detta projekt beräknas kunna leda fram till en plan för
utformning av årliga undersökningar fr. o. m. inkomståret 1973.
Centralbyrån har i tillägg till verkets ordinarie
anslagsframställning utförligt presenterat och motiverat det stora projekt som
avser kartläggning av de svenska konsumenternas köpkraft och sparande (köpkraftsundersökningen).
Projektet innebär en sammankoppling av den ovan berörda sparundersöknin,gen och
den internationeUa inkomstfördelningsstudien.
Chefen för inrikesdepartementet har den 1 oktober
1971 tillkallat en sakkunnig för att inventera forskningsresultat, statistik m.
m. rörande välfärdsutvecklingen i Sverige. I direktiven för den sakkunnige
anförs att inventeringen bör syfta till att klargöra vilken statistik och annan
information som krävs för att fortlöpande belysa fördelningen och utvecklingen
av centrala välfärdskomponenter. Den sakkunnige bör utarbeta förslag i fråga
om sådana kompletteringar eller förbättringar av informationen i dessa
avseenden som är påkallade för att välfärdsutvecklingen kontinuerligt skall
kunna följas. Han skall vidare ange vUken forskning eller vilka speciella
undersökningar som bör komma till stånd med syfte att frambringa material som
är ägnat att fortlöpande belysa
FiU 1971:39 13
utvecklingen
av välfärden och dess fördelning. Den sakkunnige skall samråda med bl. a.
statistiska centralbyrån och institutet för arbetsmarknadsfrågor resp. det av
riksdagen beslutade institutet för social forskning.
Frågor rörande levnadsnivå och välfärdsutveckling
berörs också i det förslag till mål och riktlinjer för verksamheten vid ett
institut för social forskning (prop. 1971:36, UbU 1971: 11) som nyligen
avgivits av en organisationskommitté. Enligt kommittén är forskning på detta
område principiellt viktig för institutets båda huvudområden, arbetsmarknadsforskning
och social forskning. Organisationskommittén föreslår att en biträdande
professur med denna inriktning inrättas vid institutet den 1 juli 1972. Kommitténs
förslag är f. n. föremål för överväganden i Kungl. Maj:ts kansli, och förslag
kan väntas bli förelagt riksdagen i november månad.
Utskottet
Vad först gäUer kravet i motionen 1971: 296 om
medel för forskning i syfte att utveckla mätmetoder som möjliggör en
prissättning av samhällsfaktorer som i dag saknar pris och därigenom skapa
möjligheter till korrektare samhäUsekonomiskt underlag för samhällsbeslut
beträffande bl. a. regionalpolitiken, kan konstateras att omfattande undersökningar
som rör regionala välfärdsaspekter har utförts inom ramen för det arbete som
expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU) bedriver (SOU 1970: 14
och 15). Expertgruppens arbete pågår och som framgår av statistiska
centralbyråns yttrande gäller ett av gruppens projekt de samhällsekonomiska
resp. företagsekonomiska produktionskostnaderna i skilda regioner. Syftet är
bl. a. att ge underlag för framtida samhällsekonomiska kalkyler vid
lokalisering. Ett annat projekt gäller hushåUens levnadsvillkor i olika
regioner. I vilken utsträckning icke-prissatta miljöfaktorer påverkar företag
och hushåll avses därvid bli belyst. Omfattande material av betydelse för en
regional bedömning av välfärdsnivå och välfärdsutveckling torde vidare bli
tiUgängligt i samband med bearbetningen av Länsplan 70. 1 sammanhanget bör
även beaktas rapporten Regional utveckling och planering (SOU 1971: 16),
pubUcerad som bilaga tiU 1970 års långtidsutredning. I rapporten här vissa av
långtidsutredningens data brutits ned på regional nivå.
SCB
anser inte att det kalkylunderlag, som motionärerna i motionen 1971: 296 torde
avse, effektivast bör eller kan tillgodoses genom att komplettera
nationalräkenskaperna med kalkyler över ej prissatta samhällsfaktorer. Verket
anser att det i stället gäller att framställa ett för regionalpolitik och
miljövårdsbeslut specieUt tiUrättalagt dataunderlag och pekar härvid på
utrednings- och koordineringsverksamheten inom ERU.
FiU 1971:39 14
Utskottet
ansluter sig härtiU. ErUigt utskottets mening är ERU:s verksamhet av sådan
omfattning och har sådan inriktning att önskemålen i motionen om medel för
forskning i syfte att få bättre underlag för samhällsbeslut beträffande bl. a.
regionalpolitiken torde vara väl tUlgodosett. I vad mån ytterligare
regionalpolitisk välfärdsforskning bör komma i fråga torde få bedömas bl. a. i
samband med stäUningstagande till centralbyråns anslagsframstäUning.
Hemställan i motionen 1971: 296 avstyrkes.
Vad därefter gäller Icravet i motionen 1971: 230 om
en parlamentarisk utredning i syfte att utveckla ett system för
välfärdsbedömningar, noterar utskottet att en Ukartad framställning var föremål
för riksdagens ställningstagande år 1969. I allmänna beredningsutskottets
utlåtande (ABU 1969: 7) konstaterades, att nationalräkenskaperna inte är en
adekvat mätare på levnadsstandarden. Ett omfattande metod- och utvecklingsarbete
ansågs dock erforderligt innan beslut kunde fattas om att upprätta nya
statistiska serier som mätare på levnadsstandarden. Den inom
låginkomstutredningen utförda kartläggningen av befolkningens levnadsnivå
ansåg utskottet vara ett steg i riktning mot förverkligande av motionärernas
önskemål. Riksdagen biföU enhälligt utskottets hemstäUan.
Levnadsnivåundersökningen
föreligger nu. Den utgör som framgår av beskrivningarna i statistiska
centralbyråns och låginkomstutredningens remissyttranden ett samlat och mycket
omfattande projekt i huvudsaklig anslutning till en metodik som förordats av en
internationell expertgrupp. Dessa och övriga rapporter som utarbetats inom
ramen för låginkomstutredningen är nu föremål för analys i skilda sammanhang.
Det slutförda projektet torde ha fört arbetet med välfärdsmätning ett gott
stycke framåt.
Finansutskottet
vill poängtera att det nu slutförda levnadsnivåprojektet inte utgör något
försök att mäta välfärden genom att korrigera eller modifiera tiUgängliga
nationalinkomstberäkningar. Som utskottet framhöll vid behandlingen av de
ekonomiska problemen på längre sikt i sitt betänkande 1971: 30 (s. 19) är
bruttonationalprodukten ett centralt begrepp när man har att bedöma frågor som
rör resursavvägningen i samhället, men den har uppenbara brister som
välfärdsmått. Huruvida det är fruktbart eller ens möjligt att utveckla
nationalinkomstberäkningarna till ett mer adekvat mått på välfärdsutvecklingen
eller att - som anförs i motionen 1971: 230 - upprätta en parallell social
försörjningsbalans, alternativt att prissatta alla nyttigheter och andra
faktorer som påverkar välfärden, är frågor som är mycket svåra att besvara och
uppenbart kräver ingående överväganden.
Såväl
statistiska centralbyrån som konjunkturinstitutet - båda verken representerande
stor erfarenhet av statistisk bearbetning och analys - anser det i varje fail
f. n. omöjligt att på ett meningsfullt sätt kombinera ekonomiska och
icke-ekonomiska indikatorer till ett sammanfattande väl-
FiU 1971:39 15
färdsmått.
Verken förordar i stället en vidareutveckling av den metodik som
levnadsnivåundersökningen representerar.
Utskottet
finner de av verken anförda motiven fÖr denna ståndpunkt bärande. Enligt
utskottets mening skulle ett sammanförande av faktorer som inte aUs eller
endast ofullständigt går att mäta på ett likartat sätt, tiU en skenbart
fullständig försörjningsbalans, innebära ökade risker för felaktiga beslut.
Metoderna bör därför utvecklas ytterligare innan stäUning tas till
hiu"uvida en parlamentarisk utredning bör tillkallas för att avgöra
innehåUet i ett sådant system för välfärdsbedömningar. I första hand bör man
därvid bygga på den metodik som levnadsnivåundersökningen representerar. Denna
har enligt utskottets mening visat sig vara fruktbar som välfärdsanalytiskt
instrument. Utskottet vill vidare påpeka att den sakkunnige som inrikesministern
tiUkallat enligt beslut den 1 oktober i år fått i uppdrag att i fråga om
mätmetoder m. m. utarbeta förslag som är ägnade att belysa utvecklingen av
välfärden och dess fördelning. Den inventering av tillgänglig och eventuellt
erforderlig ytterUgare statistik som uppdraget innebär utgör enligt utskottets
mening ett nödvändigt och lämpligt avvägt nästa steg. Mot bakgrund av det
anförda bör kravet att nu tillsätta en parlamentarisk utredning avslås.
I
det föregående har redovisats en rad projekt rörande välfärdsforskning som
planeras i skilda sammanhang. En noggrann angelägenhetsgradering av projekten
är enligt utskottet nödvändig, inte minst av kostnadsskäl. Även de
institutionella arrangemangen bör därvid noga övervägas, i syfte att undvika
misshushållning med existerande forskningsresurser.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen avslår motionen 1971: 230
2. att riksdagen avslår motionen 1971: 296.
Stockholm
den 9 november 1971
På
finansutskottets vägnar SVEN EKSTRÖM
Närvarande:
herrar Ekström (s), Knut Johansson i Stockholm (s), Franzén (s), Biu-enstam
Linder (m), Larsson i Karlskoga (s), Kristiansson i Harplinge (c), Jansson (s),
Löfgren (fp). Brundin (m), Ame Pettersson i Malmö (s), Asling (c), Gadd (s),
Fågelsbo (c), Möller i Göteborg (fp) och Rask (s).
FiU
1971:39 16
Reservation
av
herrar Burenstam Linder (rn), Kristiansson i Harplinge (c), Löfgren (fp).
Brundin (m), Äsling (c), Fågelsbo (c) och Möller i Göteborg (fp) som anser att
utskottets yttrande och hemstäUan bort ha följande lydelse:
»Flera viktiga remissinstanser stöder Icravet i
motionen 1971: 230 att en utredning tiUsätts i syfte att utveckla ett system
för välfärdsbedömningar. Pågående utredningar av hur tekniska och statistiska
metoder att bedöma välfärden kan förbättras bör fullföljas. Det är emellertid
enligt vår mening nödvändigt att komplettera detta arbete med en parlamentarisk
utredning. En sådan utredning skulle kunna ge nya infallsvinklar på de problem
som finns i fråga om att mäta och bedöma välfärd. Även om resultatet i första
hand blir överslagsberäkningar för vissa välfärdskomponenter kan redan detta
utgöra ett viktigt komplement till det underlag för viktiga samhällsbeslut som
nu kommer till användning.
Inte
minst viktigt är det att man vid regionalpolitiska beslut kan väga in miljö och
andra viktiga delar av vår välfärd som idag inte prissätts. Detta påpekas i
motion 1971: 296. Den marknadsekonomiska prissättningsmekanismen har stora
fördelar som här bör komma till användning. Genom att bl. a. arbeta med
skuggpriser skapas bättre underlag för samhäUsekonomiskt riktiga beslut.
Betydande resurser krävs nu för att snabbt utveckla denna metodik.
Utskottet
noterar att Statistiska Centralbyrån i anslagsframställningen för budgetåret
1972/73 begärt medel i syfte att utveckla den regionala statistiken liksom för
en tidsbudget- och en levnadsnivåundersökning. Utskottet vill understryka
vikten av att resurser ställs tUl förfogande för dessa ändamål.
Utskottet hemstäUer
1. att riksdagen med bifaU tiU motionen 1971: 230 hos
Kungl. Maj:t hemstäUer om tillsättande av en parlamentarisk utredning i syfte
att utveckla ett system för välfärdsbedömningar.
2. att riksdagen med bifall till motionen 1971: 296
hos Kungl. Maj:t begär att medel anslås för forskning i syfte att utveckla
mätmetoder som möjliggör en prissättning av samhäUsfaktorer som i dag saknar
pris och därigenom skapa möjligheter tiU korrektare samhällsekonomiskt underlag
för samhällsbeslut beträffande bl. a. regionalpolitiken.»
ESSELTE TRYCK, STOCKHOLM 1971 712223
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.