Sök i Ratio Lex

Finansutskottets betänkande angående konjunkturstimulerande åtgärder

1971 · 131 sidor, varav 131 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 131 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1971:FiU47, Finansutskottets betänkande angående konjunkturstimulerande åtgärder

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Finansutskottets
betänkande nr 47 år 1971 FiU 1971:47

Nr 47

Finansutskottets betänkande angående konjunktarstimulerande
åtgärder.

Med stöd av 55 § riksdagsordningeni
har vid höstsessionens början följande motioner väckts

1.
1971: 1489 av
herr Bohman m. fl. (m) om konjunkturstimulerande åtgärder, '

2.
1971: 1490 av
herr Fälldin m. fl. (c) om konjunkturstimulerande åtgärder,

3.
1971: 1491 av
herr Helén m. fl. (fp) om konjunkturstimulerande åtgärder,

4.
1971: 1492 av
herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk) om ändring av sysselsättnings-,
lokaliserings- och näringspolitiken,

5.
1971: 1493 av
herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk) om ändring av skattepolitiken,

6.
1971: 1494 av
herr Ringaby m. fl. (m) om sänkning av mervärdeskatten på livsmedel samt

7.
1971: 1495 av
herrar Romanus (fp) och Ahlmark (fp) om höjning av de allmänna barnbidragen.

För att få förslagen i motionerna
närmare belysta har finansutskottet inhämtat yttranden från skatteutskottet,
socialförsäkringsutskottet, socialutskottet, trafikutskottet, näringsutskottet
och civilutskottet. Dessa yttranden återfinns i slutet av detta betänkande.

I propositionen 1971: 140 har
Kungl. Maj:t under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för den 29 oktober 1971 dels föreslagit riksdagen att godkänna
den allmänna uppläggning av den ekonomiska politiken som förordats i
statsrådsprotokollet, dels i bilagorna 1-11 gjort anslagsframställningar m. m.

Med anledning av propositionen
1971: 140 har följande motioner väckts

1.
1971: 1521 av
herr Jonasson m. fl. (c, fp, m);

2.
1971: 1522 avherrLarssoniUmeam.fi . (fp, c);

3.
1971: 1527 av
herrar Annerås (fp) och Levin (fp);

4.
1971: 1528 av
herr Carlshamrem.fi . (m);

Det stycke i 55 § som därvid
åberopats lyder: »I frågor, som omedelbart föranledas av något av riksdagen
redan fattat beslut eller av annan under riksdagen inträffad händelse, må
motion väckas, så länge session pågår.»

1 Riksdagen 1971. 5 saml. Nr 47

s. 2 Kontrollera mot PDF

FiU
1971:47 2

5.
1971: 1529 av
herr Carlstein (s);

6.
1971: 1530 av
herr Eriksson i Arvika m. fl. (fp, c, m);

7.
1971: 1531 av
herr Eriksson i Bäckmora m. fl. (c);

8.
1971: 1532 av
herr Fälldin m. fl. (c);

9.
1971: 1533 av
herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk);

10.
1971: 1534 av
herrar Hovhammar (m) och Fagerlund (s);

11.
1971:
1535avherrHyltander(fp);

12.
1971: 1536 av
herr Jonsson i Mora m. fl. (fp);

13.
1971: 1537 av
herr Levin (fp);

14.
1971: 1538 av
herr Mattsson i Skeem. fl. (c, s, fp, m);

15.
1971: 1539 av
herr Nilsson i Tvärålund (c);

16.
1971: 1540 av
herr Nilsson i Tvärålund (c);

17.
1971: 1541 av
herr Rydén m. fl. (fp);

18.
1971: 1542 av
herr Rydén m. fl. (fp, m);

19.
1971: 1543 av
herr Sjönell m. fl. (c);

20.
1971: 1544 av
herr Asliiig m. fl. (c).

Motionernas yrkanden redovisas i det följande under
respektive huvudtitel.

Utskottet har inhämtat yttranden
över propositionen och de med anledning av denna väckta motionerna från
skatteutskottet, justitieut-skottet, försvarsutskottet,
socialförsäkringsutskottet, socialutskottet, utbildningsutskottet,
trafikutskottet, jordbruksutskottet, näringsutskottet, inrikesutskottet och
civilutskottet. Också dessa yttranden återfinns i slutet av detta betänkande.

Motionerna väckta med stöd av 55 § riksdagsordningen

Yrkanden

I. I motionen 1971:1489 av herr Bohman m. fl. (m)
hemställs

A. att riksdagen måtte besluta att

L i
skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att Kungl. Maj:t måtte tillsätta en
parlamentarisk utredning med uppgift att göra en översyn av nuvarande
skattesystem;

II. med upphävande av riksdagens
tidigare beslut angående uttagnings-

procenten för 1972

1.
uttagningsprocenten
för 1972 skall fastställas till 90 procent samt att

2.
källskattetabellerna
för första hälften av 1972 utarbetas på sådant sätt att beträffande
beskattningsbara inkomster för vilka grundbeloppet understiger 8 000 kronor
ett 20 procent lägre belopp uttages än enligt de i statsskatteförordningen
angivna grundbeloppen och beträffande inkomster för vilka grundbeloppen över-

s. 3 Kontrollera mot PDF

FiU 1971:
47 3

stiger 8 000 ett för 1972 800 kronor lägre belopp uttages
äfi enligt förordningens grundbelopp och ätt 3. källskattetabellef för andra
halvåret för 1972 utarbetas med utgångspunkt fråii éh tittagningspröceht på
100 procent;

III. den
löneskatt som utgår irite längre skall uttagas från och med den

1 november 1971;

IV. ett extra investeringsavdrag för
iiäringslivets byggnadsinveste

ringar skall beviljas från och med den 1 november 1971;

B. att vederbörande utskott rhåtte
utarbeta förslag till de ändringar i

författningarna som erfordras för genomförandet av våra förslag;

C. att riksdagen måtte uttala att
kvarvarande delar av den restriktiva

kreditpolitiken måtte avvecklas;

D. att
riksdagen måtte i öVrigt beakta vad i motionen anförts.

2. I motionen 1971:1490 av herr Fälldin m. fl. (c)
hemställs

I. att riksdagen måtte

1.
besluta att
arbetsgivaravgiften enligt förordningen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift
tills vidare inte uttas efter den 1 november 1971,

2.
besluta att i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om snabbutredning och förslag till 1972 års
vårriksdag om en differentiering av den allmänna arbetsgivaravgiften i
enlighet med vad som anförts i motionen;

II. att riksdagen måtte besluta att den
som under tiden den 1 november

1971-den 31 mars 1972 påbörjar byggnadsobjekt avsett att utnyttjas i

rörelse, jordbruk eller skogsbruk skall med i motionen särskilt angivna

undantag åtnjuta särskilt investeringsavdrag med 10 procent av bygg

nadskostnaden vid taxering till statlig inkomstskatt i enlighet med vad

som anförts i motionen;

III. att
riksdagen måtte

1.
besluta att
höja de allmänna barnbidragen med 200 kr. per barn och år från och med fjärde
kvartalet 1971,

2.
besluta att
anvisa till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1971/72 utöver tidigare anvisade
medel ett förslagsanslag av 270 000 000 kr.;

IV. att riksdagen måtte besluta uttala
sig för att Kungl. Maj:t i enlighet

med av riksdagen erhållet bemyndigande utökar ramen för bostadslån

för nybyggnad under år 1971 i enlighet med vad i rhotionen anförts;

V. att riksdagen måtte besluta att
till Drift av statliga vägar för budget

året 1971/72 anvisa ett extra reservationsanslag av 5ÖÖ(K)000 kr. att

avräknas mot automobilskattemedlen;

VI. att vederbörande utskott får i
uppdrag att utarbeta erforderlig lag

text avseende punkterna I.l, II. och
III.l.

3. I motionen 1971:1491 av herr
Helén iri. fl. (fp) herhStälls dels

att riksdagen måtte besluta om tillfälligt sänkt mervärdeskatt med 5 %

s. 4 Kontrollera mot PDF

FiU
1971: 47 4

för
tiden 1 november 1971-30 april 1972, dels att riksdagen måtte besluta att helt
slopa arbetsgivaravgiften för tiden 1 november 1971-30 april 1972 i det s. k.
inre stödområdet och sänka avgiften från 2 % till 1 % i övriga landet, dels att
riksdagen måtte besluta om sådan utvidgning av rätten till skattemässiga
avskrivningar av gjorda investeringar att den förutom maskininköp även kommer
att omfatta en tioprocentig avdragsrätt för byggnadsinvesteringar inom
näringslivet.

4. I motionen 1971:1492 av herr Hermansson i
Stockholm m. fl. (vpk) hemställs dels att riksdagen uttalar sig för en
sysselsättnings-, lokaliserings- och näringspolitik i enlighet med vad i
motionen anförts, dels att riksdagen i skrivelse till regeringen begär
skyndsamma förslag till samhällsnyttiga arbeten i enlighet med punkterna 1-8 i
motionen samt att erforderliga förslagsanslag förelägges riksdagen, dels att
riksdagen uttalar sig för skyndsam projektering av de under punkterna 9 och 10
föreslagna statliga basindustrierna m. m., dels att riksdagen i skrivelse till
regeringen begär förslag till nödvändiga lagändringar för att medel ur
AP-fonderna skall kunna användas till dessa projekt.

Under
punkterna 1-10 föreslås följande:

1. Ökade åtgärder för att rädda den yttre miljön -
rening av vatten och luft, återställande av skövlad natur, fysisk och social
sanering av stadsmiljöerna osv.

2. Utbyggnad av barnstugor och annan konmiunal
service.

3. ökade statsanslag för att bekämpa krisen inom
vårdsektorn.

4. Ökning och nyorientering av de sociala och
socialmedicinska insatserna.

5. Åtgärder för att skapa ökad trafiksäkerhet,
utbyggnad av den kollektiva trafiken.

6. ökade anslag för yrkesutbildning, särskilt av
kvinnor och ungdom.

7. ökad satsning på att skapa billiga och bra
bostäder, ökad inriktning på ombyggnad och reparationer, vilket snabbt kan öka
byggnadssysselsättningen .

8. Byggande av lokaler för hantverk och småindustrier.

9. Skapandet av statliga basindustrier i
avfolkningsområdena - verkstadsindustri, elektronisk industri, kemisk och
petrokemisk industri osv. Dessa blir utgångspunkten för en allmän utveckling av
näringslivet i dessa områden. Vidareförädling av skogsprodukter.

10. Gruvprospektering i det inre Norrland,
igångsättning av malmbrytning.

5. I motionen 1971:1493 av herr Hermansson i
Stockholm m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen måtte besluta om upphävande av
mervärdeskatten på livsmedel samt om åtgärder för täckande av det härigenom

s. 5 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 5

uppkomna
inkomstbortfallet för statskassan genom

deb ändring i Förordningen
om mervärdeskatt av den 6 juni 1968

genom att till 8 § »Från
skatteplikt undantages » såsom punkt 1)

tillföres följande, samt
att övriga punkter erhåller därav följande om-

numreringar. -

1) livsmedel.

Ändringen av förordningen
träder i kraft från den 1 januari 1972; samt dels de i det efterföljande
anförda förslagen om beskattningsåtgärder: a) följande ändring i Förordningen
den 26 juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt

11§

1
mom. Statlig förmögenhetsskatt familjestiftelse utgöra: när den

beskattningsbara
förmögenheten icke överstiger 250 000 kronor: två procent av den del av den
beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 150 000 kronor; när den
beskattningsbara förmögenheten överstiger 250 000 men icke 400 000 kr.:

2 000 kr. och

2,5 % av återstoden;

400 000 men icke 1 000 000
kr.:

5 750 kr. för 400 000 kr.
och

3 % av återstoden;

1 000 000 kr.:

23 750 kr. för 1 000 000
kr. och 3,5 % av återstoden

b) höjning
av ärvs- och gåvoskatten med i genomsnitt 50 procent, varvid vederbörande
utskott förutsattes utarbeta lämpliga skatteskalor

c) att fr. o. m. inkomståret 1972 och tills vidare utta en extra bolagsskatt
med 10 procent av den beskattningsbara inkomsten

d) att avskrivningsreglema vid
inkomstbeskattningen för rörelse- och

hyresfastigheter återstäUes till vad som gällde före de år 1969 beslu

tade ändringarna, dvs. i överensstämmelse med texten i kommimal-

skattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

e) att den i kommunalskattelagen stadgade
avdragsrätten för ränta å

gäld begränsas till att gäUa skuldbelopp understigande 100 000 kronor

och att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderlig lagtext

f) sådan ändring av lagen av den 25 maj 1962 om
finansieringen av

folkpensioneringen att 3 § erhåller följande lydelse, innebärande att

Övrig text strykes:

s3 §. Folkpensionsavgift
skall utgå med 5 procent av den avgifts-pliktiges till statlig inkomstskatt
beskattningsbara inkomst», samt att lagändringen träder i kraft fr. o. m.
beskattningsåret 1972

g) beskattning av all reklam, lämpligen genom att
till anvisningarna till

29 § kommimalskattelagen den 28 september 1928 fogas en ny punkt

s. 6 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 6

16
av lydelse som nedan angives.

Anvisningar

till 29 §

16. Avdrag må ej göras för
mer än 50 procent av utgifter för reklam-

ändamål.-

6. I motionen 1971:1494 av herr Ringaby m. fl. (m)
hemställs dels att riksdagen måtte besluta att momsen på livsmedel från den 1
november 1971 skaU sänkas med 5 procent till 10 procent, dels att vederbörande
utskott måtte utarbeta härför erforderliga författningsändringar.

7. I motionen 1971:1495 av herrar Romanus (fp) och
Ahlmark (fp) hemställs att riksdagen beslutar om en dubblering av utgående
allmänna barnbidrag för sista kvartalet 1971 och första kvartalet 1972, vilket
innebär ett tillskott till barnfamiljernas köpkraft med sammanlagt 600 kronor
per barn.

Utskottet behandlar motionemas yrkanden under
respektive huvudtitel.

Motivering

1. I motionen 1971:1489 av herr Bohman m. fl. (m)
hävdas att åtgärder av både långsiktig och kortsiktig natur är nödvändiga för
att lösa den svenska ekonomins problem. På längre sikt måste den ekonomiska
politiken im-iktas på att stimulera näringslivets investeringar och att öka
dess konkurrenskraft. Nyföretagande, initiativ och arbetslust måste aktiveras.
Detta förutsätter en näringspolitik av annat slag än den som bedrivits de
senaste åren. Skattesystemet måste reformeras varför en parlamentarisk
skatteutredning snarast bör tillsättas. Den automatiska skatteskärpning som
inflationen leder till måste hejdas genom en indexreglering av skattesystemet.

I
nuvarande sysselsättningskris krävs, heter det i motionen, att stimulansåtgärderna
utformas så att den åsyftade kortsiktiga effekten om möjligt får positiva
konsekvenser även på längre sikt. En ökning av det offentligas utgifter kan
därför inte komma i fråga. Ökade arbetsmarknadspolitiska satsningar accepteras
emellertid i de fall motsvarande sysselsättning inte kan åstadkommas genom
övriga åtgärder motionärerna rekommenderat. Dessa ställer sig tveksamma till
ökade transfereringar av samma skäl som till ökade statliga investeringar eller
ökad offentlig konsumtion. Sådana åtgärder tenderar att bli bestående och
kommer att ställa krav på ökade statsinkomster.

En
sänkning av skatterna menar motionärerna vara en bättre väg. En momssänkning
med t. ex. 5 procent under sex månader anges därvid som en möjlighet. Den
uppges motsvara en ökning ay den tota.la efterfrågan med ca 2,5 procent under
den avsedda tiden. Sänkning av mpm-

s. 7 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 7

sen
på livsmedel anges som en annan möjlighet. Det skulle enligt motionärerna
medföra ökade administrativa problem men ha obestridliga fördelar som ett led
i en familjevänlig politik. En allmän momssänkning kombinerad med en större
sänkning av momsen på livsmedel utgör ett annat alternativ, anför motionärerna.

Det
hårda och ökande skattetrycket, särskilt den höga marginalbeskattningen, har
verkat kostnadsuppdrivande. Även med en blott måttlig inflation är med det
svenska skattesystemet högst betydande lönelyft nödvändiga för att löntagarna
inte skall få en sänkt real disponibel inkomst. Det motionärerna därför stannar
för såsom ägnat att ge den mest betydelsefulla stimulanseffekten är en sänkning
av den direkta skatten. Den av motionärerna föreslagna konstruktionen anges
medföra ett statligt inkomstbortfall av ca 1 400 milj. kr. I motionen föreslås
vidare ett slopande av löneskatten, vilket innebär ett inkomstbortfall av storleksordningen
1 900 milj. kr. Det särskilda avdraget för investeringar i maskiner och
inventarier bör utvidgas till att gälla även näringslivets
byggnadsinvesteringar. Slutligen föreslås en räntesänkning.

2. I motionen 1971:1490 av herr Fälldin m. fl. (c)
konstateras att de åtgärder som regeringen vidtagit i kampen mot arbetslösheten
varit både selektiva och generella men med stark övervikt på de selektiva.
Dessa anser motionärerna vara klart otillräckliga. Ytterligare åtgärder av
direkt arbetsmarknadspolitisk art behövs men det är minst lika viktigt att omedelbart
eller snarast möjligt sätta in väsentligt ökade generella åtgärder.

I
fråga om bostadsbyggande liksom vägbyggande och vägunderhåll bör en ökad
sysselsättningseffekt kunna uppnås omedelbart.

I
fråga om industriinvesteringarna anförs att de otillräckliga investeringarna
under 1960-talet inneburit att kapacitetstillväxten i den svenska industrin
sackat efter i förhållande till våra främsta konkurrentländer. Särskilt
allvarligt framstår det att de mindre och medelstora företagen genom
kreditåtstramningen måste minska sina investeringar åren 1969 och 1970.
Regeringen har i år medgivit vissa generella åtgärder av betydelse för
näringslivets strävan till utbyggnad och förnyelse men åtgärderna har kommit
sent och visat sig vara otillräckliga, menar motionärerna. En ytterligare
räntesänkning bör genomföras. Kvarstående kreditrestriktioner gentemot
näringslivet måste avvecklas. För de mindre och medelstora företagen måste
väsentligt bättre investeringsfrämjande kreditmöjligheter skapas. I det
förevarande sammanhanget bör två åtgärder företas som har en förhållandevis
snabb sysselsättningseffekt, nämligen investeringsavdrag för näringslivets
byggnader och borttagande tills vidare av den löneskatt som utgår i form av s.
k. allmän arbetsgivaravgift.

I
motionen anförs att den privata konsumtionen minskade under första halvåret
1971 som en följd av köprushen i slutet av 1970, kommunal-skattehöjningama,
prisstegringarna och den försiktighet, som den spända och utdragna
avtalsrörelsen manade till. Efter avtalsrörelsen måste be-

s. 8 Kontrollera mot PDF

FiU
1971: 47 8

dömningen
dock vara att köpkraften ökats. Om så inte är fallet är det en allvarligare
företeelse i vårt samhälle än en konjunkturpolitisk. Det är uppenbart, anför
motionärerna, att en ökad köplust börjat göra sig gällande. Ytterligare uppgång
kan väntas när de retroaktiva lönerna helt utbetalats och den nya lönehöjningen
vid årsskiftet trätt i kraft.

Konjunkturen
skulle givetvis ha stimulerats om en särskild konsumtionsstimulans varit i
kraft under tiden för köpmotståndet men även i nuvarande läge är en sådan
stimulans angelägen, menar motionärerna. De framhåller dock att
konsumtionsstimulanser inte har lika direkta och omedelbara
sysselsättningseffekter som de åtgärder som förordats ovan. Först när en ökad
konsumtionsefterfrågan påverkat konsumtionsledet stimuleras sysselsättningen.
Huvudvikten måste därför läggas på de mera direkt sysselsättningsstimulerande
insatserna. En momssänkning kan övervägas men det kan befaras att en aUmän
momssänkning skulle leda till en icke önskad importökning. Enligt motionärerna
drabbas livsmedlen vid nuvarande förhållanden av en alltför hård belastning
genom momsen. En momssänkning begränsad till livsmedlen skuUe emellertid ha
endast en ringa sysselsättningsstimulerande effekt i nuvarande arbetslöshetssituation.
Frågan om en socialt tillfredsställande lösning i detta avseende bör därför
anstå tUl ett annat tillfälle.

Ett
förbättrat stöd till barnfamiljerna menar motionärerna vara socialt och
jämlikhetspolitiskt angeläget. Om en förbättring genomförs nu får den samtidigt
en aktiv konjunkturpolitisk effekt. I avvaktan på familjepolitiska kommitténs
prövning inskränker sig motionärerna till att nu föreslå en såväl socialt som
konjunkturpolitiskt motiverad höjning av det allmänna barnbidraget.

Vid
vårriksdagens behandling av riksstaten förutsattes att en stram finanspolitik
skulle föras, heter det avslutningsvis i motionen. Genom det akuta
arbetslöshetsläget har denna målsättning fått överges. En underbalansering av
budgeten är givetvis nu konjunkturpolitiskt riktig.

3. I motionen 1971:1491 av herr Helén m. fl. (fp)
anförs att den svenska ekonomin just nu är i behov av generella och snabbt
verkande stimulansåtgärder, som stöder konsumtion och investeringsbenägenhet
och därmed stärker sysselsättning och företag som arbetar på både hemmamarknad
och export. Motionärerna framhåller att man bör kombinera generella och
selektiva åtgärder för att stimulera ekonomin. Regeringspolitiken har
visserligen inneburit en sådan kombination men hittills har de selektiva
åtgärderna dominerat. Dessa har varit väl motiverade och haft motionäremas stöd
men konjunktursituationen är nu klart sådan att selektiva åtgärder inte är
tillfyllest. Därtill är konjunktursvackan för djup och tenderar att bli för
utsträckt i tiden, heter det i motionen.

Konjunkturstimulerande
åtgärder kräver ofta avsevärd tid för att verka. Den för dagen bästa metoden
att snabbt stimulera ekonomin anser

s. 9 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 9

motionärerna
vara en tidsbegränsad sänkning av momsen. Sänkt moms ger barnfamiljerna en
betydelsefull lättnad eftersom barnfamiljerna torde tillhöra den grupp som
konsumerar allra mest av sina totala inkomster. En generell momssänkning ger
vidare en väsentlig grad av frihet i valet av konsumtion. I kombination med de
retroaktiva löneutbetalningarna kommer den sänkta mervärdeskatten otvivelaktigt
att påverka familjernas konsumtionsbenägenhet gynnsamt, hävdar motionärerna.
Förslaget om tillfälligt sänkt mervärdeskatt utesluter inte stödåtgärder speciellt
til! barnfamiljerna. En slutgiltig sammanvägning av generella och selektiva
åtgärder måste ske via gemensamma överläggningar i samband med
utskottsbehandlingen.

I
fråga om effekterna på importen av en sänkt mervärdeskatt anför motionärerna
att det torde vara obestridligt att en ökad konsumtionsbenägenhet bidrar till
en ökad import. Det finns emellertid inte anledning anta att en kortvarig
momssänkning skulle inrikta konsumtionen på i första hand varor som ökar
importen. Om en ökad ekonomisk aktivitet medför viss ökad import behöver detta
inte i dagens läge leda till oacceptabla förändringar av vår betalningsbalans.
I fråga om statsfinansernas förmåga att tåla det inkomstbortfall som en
momssänkning medför menar motionärerna att en underbalansering av statsbudgeten
i nu rådande konjunkturläge är rätt åtgärd vid rätt tidpunkt.

Åtskilligt
har under senaste tid gjorts från regeringens sida när det gäller att stimulera
industrins investeringar. Att inte företagen trots detta tycks reagera i
önskvärd riktning torde främst bero på att det råder en pessimistisk syn
beträffande den inhemska och nu även den utländska marknadens köplust. Därför
är företagen avvaktande. För att stimulera investeringsverksamheten anser
motionärerna att arbetsgivarna inom stödområdet med snabb verkan skall befrias
från arbetsgivaravgiften och att denna skaU sänkas tUl 1 procent i övriga
landet. Den generellt lägre nivån bör gälla till dess tydliga tecken på en
konjunkturen uppgång kan skönjas. Motionärerna stöder förslaget att öka
avskrivningen på nya maskinköp från 10 tiU 20 procent. De föreslår därutöver
att rätten till avskrivningar utsträcks till att gälla även näringslivets
byggnader. Här bör dock avskrivningen sättas till 10 procent.

4. I motionen 1971:1492 av herr Hermansson i
Stockholm m. fl. (vpk) hävdas att den grundläggande orsaken till den nuvarande
sysselsättningskrisen är att finna i det kapitalistiska produktionssättet. De
särskilda drag som kännetecknar deima kris, att inflation och arbetslöshet
uppträder samtidigt, sammanhänger med kapitalismens nuvarande utvecklingsstadium,
statsmonopolistisk kapitalism. Motionärerna konstaterar att det kapitalistiska
systemet utvecklas i vågor. Samtidigt med denna vågrörelse finns en tendens hos
systemet att skapa en växande armé av konstant arbetslösa.

s. 10 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 10

Motionärerna hänvisar också till effekterna av
kapitalkoncentrationen som medfört att landet fått avfolkade och överbefolkade
områden. Investeringspolitiken inom det privata näringslivet har vidare ersatt
arbetare med maskiner samtidigt som inte motsvarande tillskott i nya arbetsställen
skapas. Motionärerna anser att den aktuella krissituationen och arbetslösheten
till viss del återspeglar en internationell nedgång, men att den förvärrats av
statsmakternas ekonomiska politik.

Motionärerna
menar att resurser ur statskassan och AP-fondema omedelbart måste sättas in för
arbeten på samhällsnyttiga områden. Dessa anges i följande 10 punlcter:

1. Ökade åtgärder för att rädda den yttre miljön -
rening av vatten och luft, återställande av skövlad natur, fysisk och social
sanering av stadsmiljöerna osv.

2. Utbyggnad av barnstugor och annan kommunal service.

3. Ökade statsanslag för att bekämpa krisen inom
vårdsektorn.

4. Ökning och nyorientering av de sociala och
socialmedicinska insatserna.

5. Åtgärder för att skapa ökad trafiksäkerhet,
utbyggnad av den kollektiva trafiken.

6. Ökade anslag för yrkesutbildning särskilt av
kvinnor och ungdom.

7. Ökad satsning på att skapa billiga och bra
bostäder. Ökad inriktning på ombyggnad och reparationer, vilket snabbt kan öka
byggnadssysselsättningen.

8. Byggande av lokaler för hantverk och småindustrier.

9. Skapandet av statliga basindustrier i avfolkningsområdena
- verkstadsindustri, elektronisk industri, kemisk och petrokemisk industri
osv. Dessa blir utgångspunkten för en allmän utveckling av näringslivet i
dessa områden. Vidareförädling av skogsprodukter.

10. Gruvprospektering i det inre Norrland,
igångsättning av malmbrytning.

5. I motionen 1971:1493 av herr Hermansson i
Stockholm m. fl. (vpk) anses det uppenbart att ett ekonomiskt läge inträtt som
kräver långtgående och resoluta åtgärder. Motionärerna vill därför ånyo
aktualisera det av årets riksdag avvisade förslaget att slopa mervärdeskatten
på livsmedel, en åtgärd, som skulle innebära en välbehövlig lättnad särskilt
för låginkomsttagarna och barnfamiljerna.

Motionärerna
har förutsatt att inkomstbortfallet för statskassan skall kompenseras med olika
inkomstförstärkningar. Innebörden av dessa sägs vara att en fördelningsjwlitisk
avvägning sker som motsvarar bärkraft och hänsynstagande till i frärnsta
rumniet de lägre inkomsttagarnas och barnfamiljernas berättigade intressen.
Motionärerna föreslår i detta syfte en höjning av förmögenhetsskatten (beräknas
inbringa ca 300 milj. kr.).

s. 11 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 11

höjning
av arvs- och gåvoskatten (150 milj. kr.), höjning av bolagsskatten (425 milj.
kr.), förändrade avskrivningsregler för rörelse- och hyresfastigheter (190
milj. kr.), begränsning i avdragsrätten för skuldräntor (800 milj. kr.),
slopande av den övre gränsen för folkpensionsavgiften (850 milj. kr.) samt
begränsning av avdraget för reklam vid taxering (beräknas inbringa ca 750 milj.
kr.).

6. I motionen 1971:1494 av herr Ringaby m. fl. (m)
anförs under åberopande av motiveringarna för generella åtgärder i motionen
1971: 1489, att momsen på livsmedel från den 1 november bör sänkas med 5
procent tiU 10 procent.

7. I motionen 1971:1495 av herrar Ahlmark (fp) och
Romanus (fp) ansluter sig motionärerna till tanken att en kraftig,
tidsbegränsad sänkning av mervärdeskatten bör vidtas. Därutöver anförs att en
dubblering av barnbidraget för sista kvartalet i år och första kvartalet nästa
år är konjunkturpolitiskt motiverad.

Propositionen

I sin motivering för de i propositionen 1971: 140
föreslagna konjunkturstimulerande åtgärderna framhåller chefen för
finansdepartementet att den ekonomiska utvecklingen i Sverige hittills under
1971 blivit svagare än vad som väntades i början av detta år. Det har härvid
främst varit inom landet som efterfrågan avtagit, men även exporten av stapelvaror
såsom malm, järn, stål, massa och papper har fått känning av ett försämrat
marknadsläge. Dämpningen av efterfrågan inom landet kan i första hand hänföras
till byggnadsverksamhet, lagerinvesteringar och privat konsumtion. Nedgången i
lagerinvesteringarna beräknas för 1971 tiU 2 miljarder kr. Den privata
konsumtionens volym sjönk mellan första halvåret 1970 och första halvåret 1971
med nära 2 procent trots att de realt disponibla inkomsterna samtidigt steg med
drygt 1 procent. Detta betydde en ökning av sparkvoten med 3 procentenheter.
Den kraftiga minskningen av konsumtionsbenägenheten kan enligt departementschefen
främst sättas i samband med det ovanligt spända och konfliktfyllda
förhandlingsläget på arbetsmarknaden. Bytesbalansen har förstärkts och visar
ett klart överskott för den senaste 12-månadersperioden.

Allteftersom
det under loppet av 1971 framstod som klart att tillväxten i den svenska
ekonomin utvecklades svagare än vad som förutsetts har en stegvis omorientering
av den ekonomiska politiken genomförts. Insatserna har huvudsakligen fått
karaktären av selektiva åtgärder för att skapa fler arbetstillfällen.

Under
året har lättnader i kreditpolitiken successivt genomförts. DIst kontot har fram till
propositionens avlämnande sänkts i tre etapper med

s. 12 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 12

sammanlagt
1 V2 procent till 5 V2 procent. Industrins upplåning har fått expandera utan
kreditpolitiska begränsningar, och detta har lett till en betydande ökning av
utlåningen till näringslivet.

Sammanfattningsvis
innebär de åtgärder som regeringen intill början av oktober tagit initiativ tUl
följande. Offentliga industribeställningar har lagts ut tiU ett sammanlagt
värde av 180 milj. kr. Bostadsbyggandet har utvidgats med 7 500 lägenheter till
en beräknad kostnad av ca 750 milj. kr. Den offentliga byggnads- och anläggningsverksamheten
har utvidgats till en beräknad kostnad av 550 milj. kr. Investeringsfondsmedel
för konjunkturstimulerande investeringar har frisläppts med en beräknad
omfattning av ca 1,5 miljarder kr. Till detta kommer kostnaderna för de
utvidgade arbetsmarknadspolitiska insatserna. Statens kostnader för till och
med början av oktober beslutade ökningar av beredskapsarbeten beräknas till 425
milj. kr. Utgifterna för arbetsmarknadsutbildning uppskattas öka med 75 mUj.
kr. En summering av dessa åtgärder slutar på ca 3,5 miljarder kr. vartill
kommer nära 2 mUjarder kr. för s. k. oprioriterat byggande.

Efter
att ha redovisat och analyserat den senaste arbetslöshetsstatistiken - med 64
000 anmälda arbetslösa vid arbetsförmedUngama i oktober och 113 000 arbetslösa
enligt arbetskraftsundersökningen i september 1971 - konstaterar
departementschefen att sysselsättningsläget i dag framstår som allvarligt.
Trots att de tidigare insatserna ännu inte fått fuUt genomslag anser regeringen
det därför motiverat att sätta in ytterligare åtgärder. Avvägningen av de
ytterligare åtgärder som bör vidtas måste givetvis ske mot bakgrund av en
bedömning av konjunkturutsiktema för den närmaste tiden.

Trots
att de internationella konjunkturutsiktema för det närmaste året allmänt sett
måste anses osäkra förefaller det enligt departementschefen klart att
utvecklingen nu är tydligt uppåtriktad i Förenta Staterna och i viss mån även i
Storbritannien. Frågan gäller närmast i vad mån och hur snabbt en uppgång i
dessa länder kan sprida sig till de länder i Västeuropa som f. n. uppvisar
stagnationstendenser. Med en fortsatt omläggning av ländemas ekonomiska
politik i expansiv riktning kan en fortsatt ökning av konsumtion och
bostadsbyggande i förening med en vändning av lagercykeln leda till ett allmänt
konjunktumppsving i Västeuropa under andra halvåret 1972. Enligt de senaste
beräkningarna som utförts inom OECD skulle en internationell konjunkturuppgång
rent av kunna komma i gång under första halvåret 1972.

Departementschefen
redovisar också i starkt sammandrag den senaste konjunkturrapportens bedömning
av de svenska konjunktumtsiktema, där man för återstoden av 1971 räknar med en
starkare utveckling av den inhemska efterfrågan både vad gäller privat
konsumtion och investeringar. För första halvåret 1972 beräknar
konjunkturinstitutet att bmt-tonationalprodukten kommer att bh drygt 3 procent
större än under

s. 13 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 13

första
halvåret 1971. Under dessa förutsättningar och med hänsyn till den betydande
arbetstidsförkortning soni inträder omkring årsskiftet 1971/72 är det rimligt
att utgå ifrån att läget på arbetsmarknaden blir successivt mer balanserat.

Föreliggande
uppgifter tyder enligt departementschefen på att den nedgång av den privata
konsumtionen som ägde mm under första halvåret 1971 nu förbytts i en uppgång.
En ytterligare stimulans av köpkraften uppnås under december månad genom
återbetalningen av överskjutande skatt och vid årsskiftet genom frisläppandet
av de medel som sparades i samband med det s. k. Strängaspelet om sammanlagt ca
4 miljarder kr. F. n. framstår det därför inte som lämpligt att vidta åtgärder
som syftar till en allmän konsumtionsstimulans. Vid sidan av övriga åtgärder
har dock en begränsad stimulans som har klara fördelningspolitiska motiv
bedömts möjlig.

Ledmotivet
för sysselsättningspolitiken måste även fortsättningsvis vara att rikta
åtgärderna mot de områden och gmpper som har ett direkt behov av stöd. Även om
den kortsiktiga sysselsättningspolitiken baseras på selektiva åtgärder kan den
emellertid utformas på ett sådant sätt att den främjar andra och mer
långsiktiga politiska mål. De åtgärder som nu föreslås har sålunda
koncentrerats tiU sådana områden som framstår som särskilt angelägna. Det gäUer
bl. a. utbyggandet av industrins produktionsapparat, särskilda insatser på
miljövårdsområdet, tidigarelägg-ning av angelägna kommunala investeringar och
insatser för barnfamiljer med lägre inkomster samt folkpensionärer.

För
att ytterligare stimulera en utbyggnad av industrins produktionsresurser anser
departementschefen det väsentligt att även under 1972 medge det 20-procentiga
avdraget för investeringar i maskiner och utrustning som föreslås för
innevarande år. Det kan finnas skäl för att medge ianspråktagande av
investeringsfonder för byggnader och maskiner även under första hälften av
nästa år. Denna fråga torde dock få prövas längre fram.

En
annan åtgärd som kan få stor betydelse för att öka industrins
investeringsbenägenhet är den förstärkning av de finansiella förutsättningarna
som skapas genom det ökade utrymme på obligationsmarknaden som bereds industrin
under detta och nästa år. Emissionerna beräknas under vartdera av åren 1971 och
1972 komma att uppgå till 1,5 miljarder kr., vilket är ungefär dubbelt så
mycket som under 1969 och 1970. Nyutlåningen till mindre och medelstora företag
via AB Industrikredit och AB Företagskredit beräknas till 500 milj. kr. år 1971
och beräknas få minst samma omfattning under 1972. Även Investeruigsbankens utlåningskapacitet
kommer att förstärkas.

För
att ytterligare stimulera utvecklingen inom näringslivet bör företagen inom
branscher med hög relativ energiförbrukning ges dispens från energiskatt.
Departementschefen anser att detta kan ske inom ramen

s. 14 Kontrollera mot PDF

FiU 1971:
47 14

för gällande dispensbestämmelsef. Vidare bör
investéringsfondenia släppas fria för lagerinvesterihgar även under 1972.
Dämtöver föreslås ett 20-procentigt bidrag till lägeröknihg under 1972 till företag
där det firtns sysselsättningspolitiska skäl härför.

Inom den kommunala sektorn bör statsmakterna ge ökat stöd
till att angelägna investeringar utförs som beredskapsarbeten. Därför föreslås
att statsbidraget höjs från normalt 33 procent till högst 75 procent för arbete
som läggs ned på sådana projekt iindér tiden den 1 november 1971 till den 30
juni 1972. En medelsram om 500 milj. kr. möjliggör arbeten för ca 670 milj.
kr., vilket motsvarar ca 10 procent av kommunemas totala årliga investeringar
till byggnader och anläggningar exkl. bostäder.

För att stimulera miljövårdsinvesteringarha föreslås en
temporär höjning till 75 procent av statsbidraget till kommunala
avloppsreningsverk och vatten- och luftvårdande åtgärder inorn industrin för
tiden t. o. m. den 30 juni 1972.

Som tidigare framhållits i propositionen är det inte
lämpligt med en allmän stimulans av den privata konsumtionen. Läget medger dock
en i det längre perspektivet klart motiverad utbyggnad av det familjepolitiska
stödet till bostadskonsumtion. Förslag om en kraftig förstärkning av
bostadstilläggen för barnfamiljer läggs fram i en särskild proposition. Då
dessa förslag inte kan träda i kraft förrän i april 1972 föreslås att
dessförinnan i januari görs en särskild utbetalning till de barnfamiljer som nu
är berättigade till statligt bostadstillägg. Kostnaden härför beräknas till 125
milj. kr. Vidare föreslås en höjning av deii övre lånegränsen för
bostadsrättsföreningar till 98 procent av låneunderlaget.

Även för det extra köpkrafttillskott som föreslås bli
anvisat folkpensionärerna kan anföras klara fördelningspolitiska motiv. Som en
engångsåtgärd bör alla folkpensionärer i januari ges ett belopp som motsvarar
3 procent av basbeloppet. Kostnaden härför beräknas till 285 milj. kr.

För att täcka statens direkta utgiftsbehov för de
föreslagna åtgärderna begärs medel på tilläggsstat för innevarande budgetår med
i runt tal 1,5 miljarder kr.

De åtgärder som successivt vidtagits under våren och
sommaren kan beräknas ha inneburit att en direkt efterfrågan av
storleksordningen 5 miljarder kr. släppts fram. Effekten av de nu föreslagna
åtgärderna på den direkta efterfrågan är svårare att beräkna men kan uppskattas
till storleksordningen 2 miljarder kr. Härtill kommer indirekta effekter.

Sammanfattningsvis betonar departementschefen att den
under senare tid ökande arbetslösheten är otillfredsställande, varför det är
nödvändigt att sätta in kraftfulla åtgärder för att öka sysselsättningen. Den
svårbedömbara internationella utvecklingen, behovet av att komma tillrätta med
de långsiktiga problemen i bytesbalansen och angelägenheten att begränsa
inflationistiska tendenser utgör starka motiv för att lägga tyngd-

s. 15 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 15

punkten
i successiva och selektiva insatser. Strävan måste vara att planera för
största möjliga handlingsberedskap för att därigenom snabbt kunna anpassa
åtgärdema till förändrade fömtsättningar. På detta sätt bör det vara möjligt
att förena kravet på ökad sysselsättning med kraven på inre och yttre balans i
ekonomin och samtidigt möta en ny efterfråge-konjunktuT utan större risker för
en inflationistisk utveckling.

Motionerna
väckta med anledning av propositionen

Motionerna 1971: 1521, 1522 och 1527-1544 behandlas
i det följande under respektive huvudtitel.

Utskottet

1.
Den allmänna uppläggningen av den ekonomiska politiken

Den ekonomiska tillväxten i Sverige under 1971 har
blivit svagare och arbetslösheten större än vad som vid årets början räknades
med i finansplan och preliminär nationalbudget. Detsamma gäller också om man
jämför med den bedömning och de prognoser som ingick i den i maj framlagda
kompletteringspropositionen och reviderade nationalbud-geten.

Den
statistiska informationen om konjunkturdämpningen - som kom fram med en viss
eftersläpning - blev under våren och sommaren allt mer entydig. Detta ledde
till att en mer expansiv ekonomisk politik gradvis infördes.

Penningpolitiken
började att lättas redan i början av året då riksbanken bl. a. avskaffade
utlåningstaket för affärsbankernas utlåning till allmänheten. Ytterligare
lättnader i kreditpolitiken har sedan dess genomförts. Diskontot har sålunda
sänkts med Va % vid fyra tillfällen ner till sin nuvarande nivå på 5 %. Sedan
sommaren har riksbanken inte lagt några restriktioner på affärsbankernas
utlåning.

Även
finanspolitiken har mjukats upp genom en rad selektiva åtgärder syftande till
att skapa fler arbetstillfällen. För dessa har redogjorts i propositionen 1971:
140. Inklusive investeringsfondsfrisläpp på cirka 1,5 miljarder kronor slutar
en summering av dessa åtgärder fram till början av oktober enligt
departementschefen på cirka 3,5 miljarder kronor. Därtill kommer att
igångsättningstillstånd beviljats för s. k. oprioriterade byggen med en
sammanlagd byggnadskostnad av i runt tal 2 miljarder kronor.

Trots
att de nu beskrivna åtgärderna på många områden ännu inte nått sin fulla
effekt, anser utskottet att konjunkturläge och sysselsättningssituation för
närvarande framstår som så allvarliga att det är motiverat att sätta in
ytterligare stimulerande åtgärder. Häroin tordié också

s. 16 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 16

de
flesta vara ense.

I
det följande berörs först konjunktur- och arbetsmarknadssituationen, därefter
diskuteras den allmänna uppläggningen av den ekonomiska politiken.

Det
tar som regel en viss tid innan ekonomisk-politiska åtgärder hår sin fulla
effekt. De olika »paket» av åtgärder som nu presenterats har i allmänhet sin
tyngdpunkt förlagd till första halvåret 1972. Flera åtgärder föreslås
emellertid också vara i kraft under resten av 1972. De kan därför beräknas
påverka den ekonomiska utvecklingen långt in på 1973. Enligt utskottets mening
måste »åtgärdspaketen» därför bedömas mot bakgrunden av ett relativt
långsiktigt konjunkturperspektiv. Det är också viktigt att söka fastställa i
vilken utsträckning de harmonierar med de långsiktiga mål, som uppställts för
den samhällsekonomiska utvecklingen.

I
konjunkturinstitutets rapport »Konjunkturläget hösten 1971» understryks att
ovanligt stor osäkerhet vidlåder prognosen för den privata konsumtionens
fortsatta utveckling. Efter den överraskande konsumtionsnedgången under första
halvåret 1971 - som bl. a. ledde till en ökning av sparkvoten med hela 3
procentenheter - räknar institutet med en kraftig rekyl uppåt. Den privata
konsumtionen skulle därmed för första halvåret 1972 enligt institutets
beräkningar komma att ligga ca 5 % högre än samma tid 1971. Mellan andra
halvåren 1971 och 1972 förväntas däremot endast en relativt begränsad ökning
av den privata konsumtionen. För hela 1972 skulle den totala
bmttonationalproduktens volym komma att öka 2 V2 % att jämföra med en stegring
på endast V2 % mellan 1970 och 1971. Aktivitetsökningen under 1972 kan, om
hänsyn tas tiU arbetstidsförkortningen den 1 januari m. m., beräknas leda till
en minskning av arbetslösheten med knappt en halv procentenhet. Vid samtliga
dessa bedömningar har hänsyn ej tagits till de ytterligare
konjunkturstimulerande åtgärder som nu senast föreslagits.

Finansutskottet
delar i stort sett konjunkturinstitutets bedömning av de ekonomiska utsikterna
för 1972 och drar därav, som redan berörts, slutsatsen att det finns
samhällsekonomiskt utrymme för och behov av ytterligare konjunkturstimulerande
åtgärder. Frågan blir därmed vilken omfattning och utformning dessa åtgärder
lämpligen bör få.

Utskottet
är medvetet om de svårigheter som uppstår, när man vill söka få en uppfattning
om vilken samlad effekt de olika förslagen till konjunkturstimulerande åtgärder
kan tänkas få på den totala efterfrågan och sysselsättningen i den svenska
ekonomin. Flera av de åtgärder som föreslås, t. ex. temporära skattesänkningar
och direkt subvention av lagerökningar i denna form, har såvitt utskottet
kunnat finna över huvud taget aldrig prövats tidigare.

Vid
en analys av t. ex. en skatteförändrings verkningar är det av vikt att skilja
mellan tre olika led. Först - och lättast - är att fastställa åtgärdens
primära effekt på hushållens och företagens inkomster och därmed

s. 17 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 17

också
på statsinkomsterna. I nästa led gäller det att söka få en uppfattning om hur
denna primära inkomstförändring påverkar hushållens efterfrågan och sparande
och företagens beteende. Av vikt i sammanhanget blir vilka sektorer av den
inhemska ekonomin som efterfrågeföränd-ringen riktar sig mot respektive i
vilken utsträckning den ger utslag i import eller lagervariationer. Först i ett
tredje led av analysen kan man sedan söka bilda sig en uppfattning om vilken
effekten blir på den inhemska sysselsättningen.

När
det gäller verkningama av de i propositionen 1971: 140 föreslagna åtgärderna
har konjunkturinstitutet i anslutning till sin höstrapport gjort vissa
kompletterande kalkyler. Åtgärderna för höjande av den privata konsumtionen kan
enligt institutet beräknas representera en omedelbar inkomsthöjning på omkring
600 miljoner kronor och motivera en uppjustering av konsumtionsprognosen för
1972 från + 3 % till ca 4- 3 V2 % Åtgärderna för att stimulera industrins
investeringar kan i och för sig antas höja dessa investeringar med några
procent. Om kommunerna fullt ut utnyttjar de föreslagna ökade statsbidragen
till beredskapsarbeten och miljöinvesteringar kan den samlade effekten av hela
»paketet» väntas bli en ytterligare ökning av bruttonationalprodukten och
sysselsättningen under 1972 av storleksordningen en halv procent. Detta skulle
lagt ovanpå institutets tidigare prognos för 1972 innebära en neddragning av
arbetslösheten mellan 1971 och 1972 med totalt omkring en procent, dvs. till
ungefär samma nivå som under år 1970.

Konjunkturinstitutet
har också - i samarbete med utskottets sekretariat - gjort ett försök att
uppskatta den samlade effekten av parti-motionernas förslag till konjunkturstimulerande
åtgärder. Enligt dessa överslagsberäkningar - vilka liksom de tidigare
redovisade kalkylerna är omgärdade av betydande osäkerhetsmarginaler - skulle
de av moderata samlingspartiet respektive folkpartiet framlagda
»åtgärdspaketen» få en effekt på den totala efterfrågan i samhället av ungefär
samma storleksordning som förslagen i propositionen 1971: 140. De förslag som
framlagts i centerpartiets motion 1971: 1490 skulle däremot få en mindre
efterfrågeeffekt.

Vad
åter beträffar förslaget i motionen 1971: 1493 av herr Hermansson i Stockholm
m. fl. om upphävande av mervärdeskatten på livsmedel är att märka att
motionärerna samtidigt föreslår en rad skattehöjningar för att täcka det
härigenom uppkommande inkomstbortfallet för statskassan. Ett genomförande av
motionsförslaget skulle i första hand få en inkomstomfördelande effekt. Det är
möjligt att det dämtöver kan få en viss konjunkturstimulerande effekt, men
denna torde enligt utskottets bedömning bli tämligen ringa.

Utskottet
vill understryka att de överväganden som nu redovisats begränsats till de
olika förslagens effekt på den totala efterfrågan. Vilken verkan blir på
produktion och sysselsättning är betydligt svårare att

2
Riksdagen 1971. 5 saml. Nr 47

s. 18 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 18

avgöra.
Detta gäller speciellt i fråga om förslaget att temporärt sänka
mervärdeskatten. Här föreligger enligt utskottets mening stor risk dels för
köpmotstånd före ett väntat beslut om sänkning av mervärdeskatten dels för en
köprush innan skatten höjs. En sådan köprush kan i stor utsträckning väntas
leda till lagerminskning eller importökning. Den eftersträvade effekten på
inhemsk produktion och sysselsättning kan härigenom bli avsevärt reducerad.

Sammanfattningsvis
konstaterar utskottet att den totala efterfråge-stimulansen av ett genomförande
av förslagen i propositionen 1971: 140 respektive i motionen 1971: 1489 av herr
Bohman m. fl. och i motionen 1971: 1491 av herr Helén m. fl. torde bli av
ungefär samma storleksordning. Effekten på den totala efterfrågan av de
åtgärder som föreslås i motionen 1971: 1490 av herr Fälldin m. fl. kan beräknas
bli mindre och effekten av förslagen i motionen 1971: 1493 av herr Hermansson i
Stockholm m. fl. väsentligt mindre än i de tre tidigare nämnda »åtgärdspaketen».
De i motionen 1971: 1492 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. framlagda
förslagen slutligen är inte så specificerade att deras konjunkturstimulerande
effekt kan uppskattas.

Utskottet
vill i sammanhanget något beröra den starka betoning av skillnaden mellan generella
och selektiva åtgärder som ofta kommer till uttryck i den politiska debatten.
Självfallet får selektiva åtgärder av den omfattning som vidtagits under
sommaren och förhösten och som föreslås i propositionen 1971: 140 även vissa
sekundära effekter av generell efter-frågestimulerande art. Åtgärderna har
valts och utformats i syfte att ge snabb och direkt sysselsättningseffekt utan
de fördröjnings- och dämpningsmekanismer som man måste räkna med vid åtgärder
av mer generell efterfrågestimulerande art. På samma sätt bör avvecklingen
eller neddragningen av de vidtagna eller föreslagna selektiva åtgärderna bli
lättare att åstadkomma i ett senare åtstramningsskede. Utskottet vill erinra om
att även konjunkturuppgången kan komma med stor snabbhet och styrka.

Det
aktuella arbetsmarknadsläget och den bedömning som nu kan göras av
konjunkturutsikterna för 1972 motiverar enligt utskottet klart att ytterligare
konjunkturstimulerande åtgärder snabbt kan vidtas utöver de redan genomförda.
Samtidigt vill utskottet i likhet med departementschefen understryka att
bedömningen av den internationella konjunkturbilden är osäker inte minst med
hänsyn till förhållandena på valutamarknaden. Vidare synes den ekonomiska
utvecklingen i USA alltjämt oklar. Det är sålunda ovisst när ett förväntat
internationellt konjunkturuppsving kan komma att mera påtagligt påverka den
svenska ekonomin. Trots den gynnsamma utvecklingen av vår bjesbalans under
1971 är de långsiktiga problemen på detta område knappast övervunna. I ett
sådant läge är det enligt utskottets uppfattning angeläget att den ekonomiska
politiken ges en sådan utformning att den snabbt kan anpassas till

s. 19 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 19

förändringar
i den internationella konjunktursituationen. För att möta plötsliga och
ofömtsedda svängningar i konjunkturen är det angeläget att även i
fortsättningen ha en hög handlingsberedskap i form av redan färdigplanerade
investeringsprojekt. Detta gäller såväl den offentliga som den privata sektorn.

Utskottet
vill erinra om att utbyggnaden av samhällets resurser och möjligheter i övrigt
numera ger oss väsentligt bättre möjligheter att ingripa på dessa områden i
syfte att upprätthålla sysselsättningen i ett läge där redovisade
investeringsplaner inte fullföljs. Som utskottet framhöll i sitt betänkande
1971: 30 är det mycket angeläget att i högre grad söka förlägga
investeringsaktiviteten till perioder med mindre hårt ansträngda resurser. Vi
befirmer oss nu i en sådan situation. Det bör därför vara i näringslivets eget
intresse att snabbt utnyttja föreliggande investeringsutrymme och de
investeringsstödjande åtgärder, som nu föreslås, så att den därigenom ökade
produktionskapaciteten står till förfogande vid konjunkturuppgången.

Att
i nuvarande läge genomföra åtgärder som innebär en generell och mera omfattande
stimulans av den privata konsumtionen vore enligt utskottets mening oklokt.
Begränsade och fördelningspolitiskt motiverade konsumtionsstödjande åtgärder är
enligt utskottet att föredra. Åtgärder till stöd för barnfamiljer och
pensionärer har härvid hög prioritet. Utskottet anser att tyngdpunkten i
konjunkturstimulansen bör läggas på åtgärder som ligger i linje med de
långsiktiga målen för den ekonomiska utvecklingen. Utbyggnad av industrins
produktionsresurser i syfte att stärka dess internationella konkurrenskraft
intar i detta sammanhang en nyckelställning. Insatser på miljövårdsområdet,
tidigareläggning av angelägna offentliga investeringar och en selektiv ökning
av bostadsbyggandet uppfyller enligt utskottets uppfattning också detta krav.

Vid
en bedömning mot denna bakgrond finner utskottet omfattningen och inriktningen
av de konjunkturstimulerande åtgärder som föreslås i propositionen 1971: 140
väl avvägda.

Utskottet hemställer

att riksdagen med godkännande av den allmänna
uppläggning av den ekonomiska politiken som förordats i statsrådsprotokollet
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

s. 20 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 20

JUSTITIEDEPARTEMENTET KAPITALBUDGETEN

STATENS ALLMÄNNA
FASTIGHETSFOND

2. Polishus
m. m. Finansutskottet tillstyrker - i likhet med justitieutskot-

tet - Kungl. Maj:ts i propositionen 1971: 140, bilaga 1, s. 15-16

framlagda förslag (punkt 1 i utdrag av statsrådsprotokollet över justi-

tieärenden för den 29 oktober 1971) och hemställer

att riksdagen godkänner vad i statsrådsprotokollet
förordats angående bestridande av utgifterna för byggnadsobjektet Polisskolan
Ulriksdal.

3. Byggnadsarbeten
för domstolsväsendet. Finansutskottet tillstyrker -

i likhet med justitieutskottet - Kungl. Maj:ts förslag (punkt 2, s. 16)

och hemställer

att riksdagen godkänner vad i statsrådsprotokollet
förordats angående bestridande av utgifterna för viss ombyggnad av kammarrättens
hus i Stockholm.

4. Vissa
byggnadsarbeten för kriminalvården. Finansutskottet tillstyrker

- i likhet med justitieutskottet - Kungl. Maj:ts förslag (punkt 3, s, 16-

17) och hemställer

att riksdagen till Vissa byggnadsarbeten för
kriminalvården på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisar
ett investeringsanslag av 2 585 000 kr.

s. 21 Kontrollera mot PDF

FiU
1971: 47 21

FÖRSVARSDEPARTEMENTET KAPITALBUDGETEN

FÖRSVARETS FASTIGHETSFOND

5. Byggnadsarbeten för gemensamma ändamål m. fl. anslag.
Finansut

skottet tillstyrker - i likhet med försvarsutskottet - Kungl. Maj:ts i

propositionen 1971: 140, bilaga 2, s. 21-22 framlagda förslag (punk

terna 1-4 i utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för

den 29 oktober 1971) och hemställer

att riksdagen på tilläggsstat I
till riksstaten för budgetåret 1971/ 72 anvisar

1. till Byggnadsarbeten för
gemensamma ändamål ett investe

ringsanslag av 2 650 000 kr.,

2.
till
Byggnadsarbeten för armén ett investeringsanslag av 16 600 000 kr.,

3.
till Byggnadsarbeten
för marinen ett investeringsanslag av 2 400 000 kr.,

4.
till
Byggnadsarbeten för flygvapnet ett investeringsanslag av 18 775 000 kr.

6. Befästningsarbeten för gemensamma ändamål m. fl.
anslag. Finans

utskottet tillstyrker - i likhet med försvarsutskottet - Kungl. Maj:ts

förslag (punkterna 5-8, s. 22-23) och hemställer

att riksdagen på tilläggsstat I
till riksstaten för budgetåret 1971/ 72 anvisar

1.
till
Befästningsarbeten för gemensamma ändamål ett investeringsanslag av 11 200 000
kr.,

2.
till
Befästningsarbeten för marinen ett investeringsanslag av 2 300 000 kr.,

3.
till
Befästningsarbeten för flygvapnet ett investeringsanslag av 6 500 000 kr.,

4.
till
Flygfältsarbeten m. m. ett investeringsanslag av 4 500 000 kr.

s. 22 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 22

SOCIALDEPARTEMENTET DRIFTBUDGETEN

FEMTE HUVUDTITELN

7.
Särskilt tillägg till folk pensionärer. Kungl. Maj: t har i propositionen 1971:
140, bilaga 3, s. 25-26 (punkt 1 i utdrag av statsrådsprotokollet över
socialärenden för den 29 oktober 1971) föreslagit riksdagen att dels godkänna
de i statsrådsprotokollet förordade gmndema för särskilt tillägg till
folkpensionärer, dels till Särskilt tillägg till foikpen-sionärer på
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisa ett förslagsanslag
av 285 000 000 kr.

I motionen 1971: 1536 av herr Jonsson i Mora m. fl.
(fp) hemställs att riksdagen måtte besluta dels att som särskilt tillägg till
folkpensionärerna utgår fyra procent av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring
och att för detta ändamål för budgetåret 1971/72 anvisas ett förslagsanslag av
380 miljoner kronor, dels att utbetalningen av det särskilda tillägget till
folkpensionärer sker med två procent i december 1971 och två procent i januari
1972.

Utskottet

I sitt yttrande har socialförsäkringsutskottet (SfU
1971: 2 y) tillstyrkt att ett extra köpkrafttillskott anvisas
folkpensionärerna i enlighet med de grunder som redovisas i propositionen. Med
hänsyn bl. a. till att pensionstillskotten enligt 1969 års lagstiftning i ämnet
byggs upp med utgångspunkt i ett belopp motsvarande 3 % av basbeloppet och att
riksdagen vid upprepade tillfällen, senast i år, avvisat motionsförslag om
höjning av detta belopp till 4 % av basbeloppet, har socialförsäkringsutskottet
anslutit sig till propositionens förslag angående det särskilda
pensionstilläggets storlek. Socialförsäkringsutskottet har därigenom avtyrkt
förslaget i motionen 1971: 1536 av herr Jonsson i Mora m. fl. i denna del.

När
det gäller frågan om utbetalning av pensionstillägget har socialförsäkringsutskottet
förklarat sig dela uppfattningen i propositionen och motionen 1971: 1536 att
utbetalningen bör ske så snart som möjligt. Av administrativa skäl bör
tillägget lämpligen utges i samband med utbetalning av ordinarie
folkpensionsförmåner. Eftersom pensionsanvisningar för december månad 1971
måste sändas ut endast några få dagar efter den tidpunkt då riksdagen kan
väntas fatta beslut i föreliggande ärende, torde det tidigaste utbetalningstillfället
vara den ordi-

s. 23 Kontrollera mot PDF

FiU 1971:
47 23

narie januari-utbetalningen 1972.
Socialförsäkringsutskottet har därför avstyrkt motionen 1971: 1536 även i denna
del.

Finansutskottet ansluter sig till socialförsäkringsutskottets
bedömningar i föreliggande frågor och tillstyrker följaktligen propositionen,
såvitt gäller förslaget om särskilt tillägg till folkpensionärer, och avstyrker
motionen 1971: 1536.

Utskottet
hemställer

att
riksdagen med avslag på motionen 1971: 1536

1.
godkänner de i
statsrådsprotokollet förordade grunderna för särskilt tillägg till
folkpensionärer,

2.
till Särskilt-
tillägg till folkpensionärer på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1971/72 anvisar ett förslagsanslag av 285 000 000 kr.

8. Särskilt statligt bostadstillägg för barnfamiljer, m.
m. Kungl. Maj:t har {punkt 2, s. 26-27) föreslagit riksdagen att dels godkänna
de i statsrådsprotokollet förordade grunderna för särskilt statligt
bostadstillägg för barnfamiljer, dels till Särskilt statligt bostadstillägg för
barnfamiljer på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisa
ett förslagsanslag av 125 000 000 kr.

I detta sammanhang har utskottet behandlat följande
motioner 1971: 1490 av herr Fälldin m. fl. (c) i vilken såvitt nu är i fråga
hemställs att riksdagen måtte dels besluta att höja de allmänna barnbidragen
med 200 kr. per bam och år från och med fjärde kvartalet 1971, dels besluta att
anvisa till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1971/72 utöver tidigare anvisade
medel ett förslagsanslag av 270 000 000 kr., samt att vederbörande utskott får
i uppdrag att utarbeta erforderlig lagtext,

1971: 1495 av herrar Romanus (fp) och Ahlmark (fp) i
vilken hemställs att riksdagen beslutar om en dubblering av utgående allmänna
barnbidrag för sista kvartalet 1971 och första kvartalet 1972, vilket innebär
ett tillskott till barnfamiljernas köpkraft med sammanlagt 600 kronor per barn,

1971: 1528
av herr Carlshamre m. fl. (m) i vilken hemställs dels att riksdagen måtte avslå
proposition 1971: 140 såvitt gäller förslaget om särskilt statligt
bostadstillägg för barnfamiljer, dels att riksdagen måtte antaga följande
förslag till

Lag om extra barnbidrag Härigenom
förordnas som följer.

1 § Extra barnbidrag skall av
allmänna medel utgå för första och

s. 24 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 24

andra
kvartalet 1972 för barn beträffande vilket allmänt barnbidrag enligt lagen
(1947: 529) om allmänna barnbidrag utgår.

2 §

Extra
barnbidrag utgår med 50 kronor i kvartalet.

3 §

Extra
barnbidrag utbetalas kvartalsvis utan ansökan genom vederbörande
barnavårdsnämnds försorg. Utbetalningen sker tUl den som äger uppbära allmänt
barnbidrag för bamet. Angående sättet och tiden för utbetalningen meddelar
Konungen närmare bestämmelser.

4 §

Bestämmelsema
i 2-7 §§, 11 § andra stycket och 12-17 §§ lagen (1947: 529) om allmänna
barnbidrag äger motsvarande tillämpning på extra barnbidrag. Denna lag
träder i kraft den 1 januari 1972.

dels att riksdagen till extra allmänna barnbidrag
på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1971/72 måtte anvisa ett
förslagsanslag av 180 000 000 kronor,

1971:
1529 av herr Carlstein (s) i vilken hemställs att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte ge till känna att utbetalning under tiden 1 januari-31 mars
1972 av retroaktivt statligt bostadstillägg avseende december månad 1971 skall
grunda rätt till särskilt statligt bostadstillägg.

Utskottet

Socialutskottet har i sitt yttrande (SoU 1971: 1 y)
uttalat att de resurser som nu kan ställas till förfogande för
familjepolitiska åtgärder bör användas till selektiva insatser. I främsta
rummet bör stödet stärkas till barnfamiljer med låga inkomster. Särskilt gäller
detta familjer med flera barn och familjer med höga boendekostnader.
Socialutskottet biträder förslaget i propositionen om en särskild utbetalning
till barnfamiljer som är berättigade att uppbära statligt bostadstillägg för
december 1971. Utbetalningen bör göras så snart som möjligt. I enlighet härmed
avstyrker socialutskottet förslag om höjning av de allmänna barnbidragen i
motionen 1971: 1490 av herr Fälldin m. fl., motionen 1971: 1495 av herrar
Romanus och Ahlmark samt motionen 1971: 1528 av herr Carlshamre m. fl.

Finansutskottet
ansluter sig till socialutskottets uppfattning och tillstyrker följaktligen
förslaget i propositionen att ett särskilt statligt bostadstillägg för
barnfamiljer utgår och avstyrker motionsförslagen om höjning av de allmänna
barnbidragen.

s. 25 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 25

I motionen 1971: 1529 av herr Carlstein yrkas att
riksdagen skall ge Kungl. Maj:t till känna att utbetalning under tiden den 1
januari-den 31 mars 1972 av retroaktivt statligt bostadstillägg avseende
december 1971 skall grunda rätt till särskilt statligt bostadstillägg.
Socialutskottet har i sitt yttrande funnit det rimligt att en familj som
retroaktivt blir berättigad till statligt bostadstillägg för december 1971 även
får rätt till den särskilda förmån som engångsutbetalningen innebär. Dock anser
socialutskottet att en begränsning bör göras så att endast utbetalning som sker
under första kvartalet 1972 skall grunda rätt till det särskilda
bostadstillägget. Finansutskottet delar socialutskottets uppfattning och
tillstyrker bifall till motionen 1971: 1529.

Finansutskottet
har - i likhet med socialutskottet - i övrigt inte något att erinra mot de i
propositionen förordade grunderna för särskilt statligt bostadstillägg för
barnfamiljer eller mot den föreslagna medelsanvisningen för ändamålet.

Med hänvisning till det
anförda får utskottet hemställa

A. att riksdagen med avslag på motionen 1971: 1528,
såvitt nu

är i fråga,

1. godkänner de i statsrådsprotokollet förordade
gmnderna för särskilt statligt bostadstillägg för barnfamiljer,

2. till Särskilt statligt bostadstillägg för
barnfamiljer på till-läggsstat I till riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisar
ett förslagsanslag av 125 000 000 kr.,

B. att riksdagen med bifall till motionen 1971:
1529 som sin

mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om

rätt till särskilt statligt bostadstillägg då grundförmånen be

viljats retroaktivt,

C. att riksdagen beträffande höjning av de allmänna
barnbidragen

avslår

1. motionen 1971: 1490,

2. motionen 1971: 1495,

3. motionen 1971: 1528.

9.
Motion om åtgärder för bättre arbetsmiljöer inom industrin. I motionen 1971:
1532 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs att riksdagen beslutar att stöd till
åtgärder för bättre arbetsmiljöer inom industrin i fråga om arbetslokaler,
maskiner och andra arbetsanordningar får utgå efter samma grunder som enligt
propositionen skall gälla i fråga om vatten-och luftvårdande åtgärder, samt att
riksdagen skall hemställa hos Kungl. Maj:t om utfärdande av härför erforderliga
tillämpningsföreskrifter.

Utskottet

I socialutskottets ovannämnda yttrande anförs att
socialutskottet tidigare i år behandlat motionsyrkanden om utredning eller
åtgärder för

s. 26 Kontrollera mot PDF

FiU
1971:47 26

att ekonomiskt stimulera industrin till arbetsmiljöinsatser.
Motionsyrkandena avstyrktes under hänvisning till arbetsmiljöutredningens
arbete. Enligt socialutskottets mening bör resultatet av utredningens arbete avvaktas
innan man tar ställning till frågan om att införa sådana stimulansbidrag som
avses i motionen 1971: 1532. Motionen avstyrks därför.

Finansutskottet vill för sin del - utöver vad
socialutskottet anfört -erinra om Landsorganisationens tidigare framlagda och
mera långtgående förslag om i vilka former arbetsmiljön skall förbättras.
Frågan om statliga insatser måste vägas in i detta sammanhang.

Finansutskottet
hemställer

att
riksdagen avslår motionen 1971: 1532.

KAPITALBUDGETEN

STATENS ALLMÄNNA FASTIGHETSFOND

10. Vissa byggnadsarbeten m. m. inom
socialdepartementets verksamhets

område. Finansutskottet tillstyrker - i likhet med socialutskottet - Kungl.

Maj:ts förslag (punkt 3, s. 27-28) och hemställer

att riksdagen godkänner vad i
statsrådsprotokollet förordats angående bestridande av utgifterna för vissa
byggnadsarbeten inom socialdepartementets verksamhetsområde.

FONDEN FÖR LÄNEUNDERSTÖD

11. Län till anordnande av barnstugor. Lån till
nybyggnader vid erkända

vårdanstalter för alkoholniissbrukare m. m. Finansutskottet tillstyrker -

i likhet med socialutskottet - Kungl. Maj:ts förslag (punkterna 4-5, s.

29-30) och hemställer

att riksdagen på tilläggsstat I
till riksstaten för budgetåret 1971/ 72 anvisar

1.
till Lån till
anordnande av barnstugor ett investeringsanslag av 15 000 000 kr.,

2.
till Lån till
nybyggnader vid erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare m. m. ett
investeringsanslag av 4 100 000 kr.

s. 27 Kontrollera mot PDF

FiU
1971: 47 27

KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET DRIFTBUDGETEN

SJÄTTE
HUVUDTITELN

12. Vidtagna konjunkturstimulerande åtgärder under
kommunikations

departementets handläggning. Vad Kungl. Maj:t i propositionen 1971:

140, bilaga 4, s. 31-33, anfört föranleder inte någon erinran eller något

uttalande från finansutskottets sida, vilket utskottet här

anmäler.

13. Motion om extra anslag till drift av statliga vägar. I
motionen 1971:

1490 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs såvitt nu är i fråga att

riksdagen måtte besluta att till Drift av statliga vägar för budgetåret

1971/72 anvisa ett extra reservationsanslag av 50 000 000 kr. att av

räknas mot automobilskattemedlen.

Utskottet

I yttrande till finansutskottet
erinrar trafikutskottet (TU 1971: 1 y) att Kungl. Maj:t i bilaga 9 till
propositionen 1971: 140 föreslagit riksdagen att på tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisa dels till Allmänna beredskapsarbeten
m. m. ett reservationsanslag av 825 milj. kr., varav förslagsvis 275 milj. kr.
att avräknas mot automobilskattemedlen, dels till Särskilda beredskapsarbeten
m. m. ett reservationsanslag av 100 milj. kr., varav förslagsvis 35 milj. kr.
att avräknas mot automobilskattemedlen. Nämnda anslagsbelopp har av Kungl.
Majit ansetts böra ställas till förfogande för att möjliggöra igångsättning av
dels vissa större ombyggnadsprojekt, dels ett antal mindre omläggnings- och
förbättringsarbeten samt torde till betydande del avse just arbeten av det slag
motionärerna förordat. Ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag i dessa delar
innebär alltså enligt trafikutskottet ett tillgodoseende av motionsyrkandet.

Finansutskottet finner att motionens syfte tillgodosetts
och får därför hemställa

att
riksdagen avslår motionen 1971: 1490 såvitt nu är i fråga.

14. Motion om projektering av upprustningsarbete av Göta
kanal. I mo

tionen 1971: 1535 av herr Hylländer (fp) hemställs att riksdagen

måtte besluta uppdraga åt Kungl, Maj:t att snarast låta projektera för

upprustningsarbete av Göta kanal och utbyggnad av dess västgötadel

samt att ställa erforderliga medel till förfogande.

s. 28 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 28

Utskottet

I trafikutskottets ovannämnda yttrande anförs med
anledning av motionen 1971: 1535 att den i motionen upptagna frågan f. n.
bereds inom Kungl. Maj:ts kansli och att någon åtgärd från riksdagens sida nu
ej är påkallad. Motionen avstyrks därför.

Finansutskottet
har - i likhet med trafikutskottet - inte funnit skäl tiUstyrka motionen och
hemställer därför

att riksdagen avslår
motionen 1971: 1535.

KAPITALBUDGETEN

STATENS
AFFÄRSVERKSFONDER

15.
Posthus m. m. Finansutskottet tillstyrker - i likhet med trafikutskottet -
Kungl. Maj:ts i propositionen 1971: 140, bilaga 4, s. 33-34, framlagda förslag
(punkt 1 i utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den
29 oktober 1971) och hemställer

alt riksdagen tiU Posthus m. m. på tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisar ett investeringsanslag av 1 700 000
kr.

s. 29 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 29

FINANSDEPARTEMENTET

16. Skatte- och kreditpolitiska åtgärder m. m.
Kungl. Maj:t har i propositionen 1971: 140, bilaga 5, s. 35-40 (punkt 1 i
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 29 oktober 1971)
föreslagit riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättat förslag
till förordning om ändring i förordningen (1971:50) öm särskilt investeringsavdrag
vid taxering till statlig inkomstskatt.

I
motionen 1971: 1489 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs

A. att riksdagen måtte
besluta att

I. i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa att Kungl. Maj:t måtte till

sätta en parlamentarisk utredning med uppgift att göra en översyn

av nuvarande skattesystem;

II. med upphävande av riksdagens tidigare beslut
angående uttag

ningsprocenten för 1972

1) uttagningsprocenten för 1972 skall fastställas till
90 procent samt att

2) källskattetabellerna för första hälften av 1972
utarbetas på sådant sätt att beträffande beskattningsbara inkomster för vilka
grundbeloppet understiger 8 000 kronor ett 20 procent lägre belopp uttages än
enligt de i statsskatteförordningen angivna grundbeloppen och beträffande
inkomster för vilka grundbeloppen överstiger 8 000 ett för 1972 800 kronor
lägre belopp uttages än enligt förordningens grundbelopp och att

3) källskattetabeller för andra halvåret för 1972
utarbetas med utgångspunkt från en uttagningsprocent på 100 procent;

III. den löneskatt som utgår inte längre skaU uttagas
från och med den 1 november 1971;

IV. ett extra investeringsavdrag för näringslivets
byggnadsinvesteringar skall beviljas från och med den 1 november 1971;

B. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag
tiU de ändringar i

författningarna som erfordras för genomförandet av våra förslag;

C. att riksdagen måtte uttala att kvarvarande delar
av den restriktiva

kreditpolitiken måtte avvecklas;

D. att riksdagen måtte i
övrigt beakta vad i motionen anförts.

I motionen 1971: 1490 av herr Fälldin m. fl. (c)
hemställs såvitt nu är i fråga

I. att riksdagen måtte
1. besluta att arbetsgivaravgiften enligt förordningen (1968: 419) om

s. 30 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 30

allmän
arbetsgivaravgift tills vidare inte uttas efter den 1 november 1971,

2. besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om snabbutredning och förslag till 1972 års vårriksdag om en
differentiering av den allmänna arbetsgivaravgiften i enlighet med vad som
anförts i motionen;

II. att riksdagen måtte besluta att den som under tiden den 1 november
1971-den 31 mars 1972 påbörjar byggnadsobjekt avsett att utnyttjas i rörelse,
jordbruk eller skogsbmk skall med i motionen särskilt angivna undantag åtnjuta
särskilt investeringsavdrag med 10 procent av byggnadskostnaden vid taxering
till statlig inkomstskatt i enlighet med vad som anförts i motionen; samt att
vederbörande utskott får i uppdrag att utarbeta erforderlig lagtext avseende I.l
och II.

I motionen 1971: 1491 av herr Helén m. fl. (fp)
hemställs dels att riksdagen måtte besluta om tillfälligt sänkt mervärdeskatt
med 5 % för tiden 1 november 1971-30 april 1972, dels att riksdagen måtte
besluta att helt slopa arbetsgivaravgiften för tiden 1 november 1971-30 april
1972 i det s.k. inre stödområdet och sänka avgiften från 2 % till 1 % i övriga
landet, dels att riksdagen måtte besluta om sådan utvidgning av rätten till
skattemässiga avskrivningar av gjorda investeringar att den förutom maskininköp
även kommer att omfatta en tioprocentig avdragsrätt för byggnadsinvesteringar
inom näringslivet.

I motionen 1971: 1492 av herr Hermansson i
Stockholm m. fl. (vpk) hemställs såvitt nu är i fråga att riksdagen i skrivelse
tiU regeringen begär förslag till nödvändiga lagändringar för att medel ur
AP-fonderna skall kunna användas till bl. a. följande projekt:

Skapandet
av statliga basindustrier i avfolkningsområdena. Vidareförädling av
skogsprodukter. Gruvprospektering i det inre Norrland och igångsättning av
malmbrytning.

I motionen 1971: 1493 av herr Hermansson i
Stockholm m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen måtte besluta om upphävande av
mervärdeskatten på livsmedel samt om åtgärder för täckande av det härigenom
uppkomna inkomstbortfallet för statskassan genom dels ändring i Förordningen om
mervärdeskatt av den 6 juni 1968 genom att till 8 §

»Från skatteplikt
undantages » såsom punkt 1) tillföres följande,

samt att övriga punkter
erhåller därav följande omnumreringar:

1) livsmedel.

Ändringen
av förordningen träder i kraft från den 1 januari 1972; samt

dels de i det
efterföljande anförda förslagen om beskattningsåtgärder:

s. 31 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 31

a) följande ändring i Förordningen den 26 juli 1947
(nr 577) om statlig

förmögenhetsskatt

11
§

1
mom. Statlig förmögenhetsskatt familjestiftelse utgöra: när den

beskattningsbara
förmögenheten icke överstiger 250 000 kronor: två procent av den del av den
beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 150 000 kronor; när den
beskattningsbara förmögenheten överstiger 250 000 men icke 400 000 kr.:

2 000 kr. och

2,5 % av återstoden;

400 000 men icke 1 000 000
kr.:

5 750 kr. för 400 000 kr.
och

3 % av återstoden;

1 000 000 kr.:

23 750 kr. för 1 000 000
kr. och 3,5 % av återstoden

b) höjning av arvs- och gåvoskatten med i genomsnitt
50 procent, varvid vederbörande utskott fömtsättes utarbeta lämpliga
skatteskalor

c) att fr. o. m. inkomståret 1972 och tills vidare
utta en extra bolagsskatt med 10 procent av den beskattningsbara inkomsten

d) att avskrivningsreglerna vid
inkomstbeskattningen för rörelse- och

hyresfastigheter återställes till vad som gällde före de år 1969 be

slutade ändringarna, dvs. i överensstämmelse med texten i kommu

nalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

e) att den i kommunalskattelagen stadgade
avdragsrätten för ränta å

gäld begränsas till att gäUa skuldbelopp understigande 100 000 kro

nor och att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderlig lagtext

f) sådan ändring av lagen av den 25 maj 1962 om
finansieringen av

folkpensioneringen att 3 § erhåller följande lydelse, innebärande att

övrig text strykes:

»3 §. Folkpensionsavgift
skall utgå med 5 procent av den avgifts-pliktiges till statlig inkomstskatt
beskattningsbara inkomst», samt att lagändringen träder i kraft fr. o. m.
beskattningsåret 1972

g) beskattning av all reklam, lämpligen genom att
till anvisningama tiU

29 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 fogas en ny punkt

16 av lydelse som nedan angives.

Anvisningar till 29 §

16. Avdrag må ej göras för
mer än 50 procent av utgifter för reklamändamål.

I motionen 1971: 1494 av herr Ringaby m. fl. (m)
hemställs dels att riksdagen måtte besluta att momsen på livsmedel från den 1
november

s. 32 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 32

1971
skall sänkas med 5 procent till 10 procent rfeiy att vederbörande utskott måtte
utarbeta härför erforderliga författningsändringar,

I motionen 1971: 1522 av herr Larsson i Umeå m. fl.
(fp, c) hemställs att riksdagen skyndsamt uttalar att kommunerna skall, för
genomförande av de av regeringen aviserade beredskapsarbetena i kommunal regi,
erhålla upplåningsrätt på den långa kapitalmarknaden motsvarande den kommunala
finansieringsdelen för beredskapsarbeten samt i den mån andra beredskapsarbeten
faller utanför den 75-procentiga statsbidragsdelen även erhålla medel för
finansiering av dessa arbeten genom långfristig upplåning.

I motionen 1971: 1527 av herrar Annerås (fp) och
Levin (fp) hemställs att riksdagen anmodar Kungl. Maj:t att snarast framlägga
förslag om vidgad återlånerätt från AP-fondema och att amorteringstiden utökas.

I motionen 1971: 1530 av herr Eriksson i Arvika m.
fl. (fp, c, m) hemställs att riksdagen beslutar att i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla om ändring av det direkta skattesystemet så att
penningvärdeförändringar inte automatiskt medför ökat skattetryck och därmed
minskad köpkraft.

I motionen 1971: 1533 av herr Hermansson i
Stockholm m. fl. (vpk) hemställs såvitt nu är i fråga att riksdagen måtte avslå
i propositionen 1971: 140, Bilaga 5, punkten 1, anfört förslag angående
särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt samt att
riksdagen i skrivelse till regeringen begär förslag om investeringsstyming
inbegripande kontroll över lagemtvecklingen.

I motionen 1971: 1537 av herr Levin (fp) hemställs
att riksdagen beslutar dels att för tiden t. o. m. 31 december 1972 införa ett
investeringsbidrag på 8 % och dels att utskottet erhåller uppdrag att utarbeta
erforderlig lagtext.

I motionen 1971: 1542 av herr Rydén m. fl. (fp, m)
hemställs att riksdagen måtte uttala att dispens gällande energiskatt till
vissa branscher också måtte omfatta den manuellt arbetande glasindustrin.

I motionen 1971: 1543 av herr Sjönell m. fl. (c)
hemställs att riksdagen beslutar att på tilläggsstat I till riksstaten för
budgetåret 1971/72 till Investeringsbidrag för maskininvesteringar i rörelse,
jordbmk och skogsbruk anvisa 20 000 000 kronor i enlighet med vad som anförts
i motionen.

s. 33 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 33

Utskottet

Skatte politiska åtgärder m. m. I flertalet av de
vid höstriksdagens början väckta motionerna om konjunkturstimulerande åtgärder
har framförts yrkanden om tillfälliga eller permanenta sänkningar av den statliga
inkomstskatten, mervärdeskatten eller den allmänna arbetsgivaravgiften.
Sålunda yrkas i motionen 1971: 1489 av herr Bohman m. fl. - med upphävande av
riksdagens tidigare fattade beslut - att procenttalet för uttagande av statlig
inkomstskatt för år 1972 skall bestämmas till 90. Enligt motionärernas förslag
skall vidare källskattetabellerna för första halvåret 1972 utarbetas så att
skatteuttaget begränsas till 80 %. Skattelättnaden skall dock maximeras till
800 kr. För andra halvåret 1972 skall källskattetabellerna utarbetas med
utgångspunkt från uttagsprocenten 100. Frågan om sänkning av mervärdeskatten
på livsmedel behandlas i motionen 1971:1494 av herr Ringaby m. fl., vari yrkas
att skattesatsen för livsmedel skall sänkas till 10 %, fr. o. m. den 1 november
1971, medan motionärerna i motionen 1971: 1493 av herr Hermansson i Stockholm
m. fl. helt vill befria livsmedel från mervärdeskatt fr. o. m. år 1972 och
kompensera det skattebortfall som därigenom uppkommer genom en skärpt
beskattning av företag, förmögenheter och skattskyldiga med större inkomster
samt genom ökat uttag av folkpensionsavgift. Av motiveringen i sistnämnda
motion framgår att förslagen tillkommit mera av fördelningspolitiska än konjunkturpolitiska
skäl. Rent konjunkturstimulerande är däremot syftet med yrkandet i motionen
1971: 1491 av herr Helén m. fl. att generellt sänka mervärdeskatten med 5 % för
tiden den 1 november 1971-den 30 april 1972. Vidare yrkas i motionerna 1971:
1489 av herr Bohman m. fl. och 1971: 1490 av herr Fälldin m. fl. avveckling av
den allmänna arbetsgivaravgiften fr. o. m. den 1 november 1971, medan förslaget
i motionen 1971: 1491 av herr Helén m. fl. innebär att arbetsgivaravgiften
slopas inom det inre stödområdet och sänks till 1 % inom övriga delar av
landet.

Skatteutskottet
har i sitt yttrande (1971: 2 y) - utöver vissa erinringar av teknisk natur -
anfört synpunkter på de samhällsekonomiska konsekvenserna av generella skatte-
och avgiftssänkningar av det slag som föreslås i motionerna. De i yttrandet
anförda synpunkterna överensstämmer i allt väsentligt med de uttalanden i
frågan, som finansutskottet gjort i det inledande avsnittet rörande den
allmänna uppläggningen av den ekonomiska politiken.

I
nuvarande ekonomiska läge har utskottet inte funnit lämpligt förorda åtgärder,
som innebär en generell eller mera omfattande stimulans av den privata
konsumtionen. Med hänsyn härtill kan utskottet inte tillstyrka skattesänkningar
av den omfattning som föreslås i mo-tionema. Den eftersträvade utbyggnaden av
industrins produktionsresurser tillgodoses enligt utskottets uppfattning mera
effektivt och på

3
Riksdagen 1971. 5 saml. Nr 47

s. 34 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 34

ett
från samhällsekonomisk synpunkt bättre sätt genom selektiva åtgärder,
inriktade på de områden som är i bäst behov av stimulans, än genom ett slopande
eller en sänkning av den allmänna arbetsgivaravgiften. Utskottet avstyrker
därför de berörda, yrkandena i motionerna 1971: 1489-1491 och 1971: 1494. ,

Yrkandena
i motionen 1971: 1493 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. syftar, som
tidigare,framhållits, i första hand till att åstadkomma, en inkomstomfördelning
i samhället, och de konjunkturstimulerande effekterna av förslagen torde vara
mycket begränsade. Utskottet kan inte biträda dessa yrkanden och avstyrker
därför bifall till motionen 1971: 1493.

Utskottet behandlar härefter de i propositionen
1971: 140 föreslagna åtgärderna på beskattningsområdet.

I
syfte att stimulera företagen till investeringar i maskiner och inventarier
har enligt beslut vid 1971 års riksdag i förordningen (1971: 50) om särskilt
investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt föreskrivits att
skattskyldiga, som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk och som under år
1971 anskaffar maskiner och andra döda inventarier för stadigvarande bruk i
verksamheten, vid taxeringen till statlig inkomstskatt får åtnjuta ett
särskilt investéringsavdrag med belopp motsvarande 10 % av
anskaffningskostnaden.

För
att ytterligare stimulera en utbyggnad av näringslivets produktionsresurser
föreslås i propositionen 1971: 140 att det särskilda investeringsavdraget för
maskin- och inventarieanskaffningar under år 1971 höjs från 10 till 20 % och
att ett rriotsvarande 20-procentigt investeringsavdrag medges också för dylika
anskaffningar under år 1972.

Yrkande
om avslag på förslagen i propositionen om det särskilda investeringsavdraget
framställs i motionen 1971: 1533 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. I vissa
av motionerna har framförts yrkanden att rätten till särskilt
investeringsavdrag skall omfatta även näringslivets byggnadsinvesteringar.
Sålunda yrkas i motionen 1971: 1489 av herr Bohman m. fl. att sådant avdrag
skall medges fr. o. m. den 1 november 1971 och i motionen 1971: 1491 av herr
Helén m. fl. att avdraget skall bestämmas till 10 % av byggnadskostnaden.
Vidare begärs i motionen 1971: 1490 av herr Fälldin m. fl. att särskilt
investeringsavdrag med rätt till fördelning på högst fem år skall medges med 10
% av byggnadskostnaden för byggnadsobjekt, som påbörjas under tiden den 1
november 1971 -den 31 mars 1972 och som är avsedda att utnyttjas i rörelse,
jordbruk eller skogsbruk.- Enligt motionärernas mening bör dock rätt till
investeringsavdrag inte föreligga för s. k. oprioriterat byggande.

I
sin höstrapport uppger konjunkturinstitutet att investeringarna i byggnader och
anläggningar minskat med omkring 5 % mellan andra

s. 35 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 35

halvåret
1970 och första halvåret 1971. Maskininvesteringarna visar ungefär samma
utveckling som byggnadsinvesteringama. Under andra halvåret 1971 och första
halvåret 1972 fömtser konjunkturinstitutet en' avsevärt höjd aktivitet inom
byggnadssektorn men en mer begränsad ökning av maskininvesteringama. Med hänsyn
till de ytterligare stimulansåtgärder för investeringar i byggnader och
anläggningar, som föreslås i propositionen, är finansutskottet i likhet med
skatteutskottet inte berett tillstyrka att rätten till särskilt investeringsavdrag
utvidgas utöver vad departementschefen föreslagit.

Av
det anförda framgår att utskottet inte kan biträda avslagsyrkandet i motionen
1971: 1533. Utskottet avstyrker också yrkandena i motionerna 1971:1489-1491 om
särskilt investeringsavdrag för byggnadsinvesteringar.

Enligt
3 § andra stycket förordningen om särskilt investeringsavdrag vid taxering till
statlig inkomstskatt medges inte sådant avdrag vid anskaffning av bl. a.
begagnade inventarier.

I
en till skatteutskottet ingiven skrivelse har AB Bolinder-Munktell anfört bl.
a. följande. Sedan en följd av år hyr bolaget ut ett betydande antal fabriksnya
lantbmkstraktorer till försvaret i samband med repetitionsövningar.
Uthyrningsperioden omfattar i regel 20 dagar, och den sammanlagda körtiden för
varje traktor uppgår därvid genomsnittligt till 30-40 timmar. Efter
uthymingsperioden försäljer bolaget trakto-rema med samma fabriksgaranti och
serviceåtagande som gäller för fabriksnya traktorer. Inregistrering av
traktorema sker först vid försäljningen. De till försvaret uthyrda
traktorerna, som torde uppgå till mer än 20 % av det totala antalet i landet
årligen nyregistrerade lantbrukstraktorer, redovisas före försäljningen av
bolaget som vamlagertiUgång-ar. Enligt bolagets mening innebär tillhandahållandet
av traktorema till försvaret inte att de vid försäljning till slutlig konsument
blir att betrakta som begagnade inventarier. Bolaget hemställer därför, att
förordningen kompletteras med bestämmelser av innebörd att anskaffningen av
ifrågavarande traktorer medför rätt tiU särskilt investeringsavdrag.

Skatteutskottet
har i sitt yttrande framhållit, att avsikten med lagstiftningen i första hand
är att stimulera investeringar som medför en förbättring och utbyggnad av
produktionsapparaten inom näringslivet. Stimulansen har därför inriktats på
anskaffning av nya maskiner och inventarier. Som framgår av AB
Bolinder-Munktells skrivelse föreligger emellertid fall, där det kan vara
berättigat att medge investeringsavdrag även vid anskaffning av obetydligt
begagnade inventarier. Som förutsättning för avdragsrätten bör dock - som
skatteutskottet framhållit -gälla att investeringen medfört en förbättring
eller utökning av produktionen. Med hänsyn härtill bör en näringsidkare, som
hyr ett inventarium av ett s. k. leasingföretag och därefter inköper
inventariet från

s. 36 Kontrollera mot PDF

FiU
1971: 47 36

företaget,
inte vara berättigad till särskilt investeringsavdrag. I överensstämmelse med
vad skatteutskottet förordat föreslår finansutskottet att riksskatteverket, när
särskilda skäl föreligger, skall kunna medge att särskilt investeringsavdrag
får åtnjutas även vid anskaffning av begagnade inventarier. Utskottets förslag
föranleder ett tillägg till bestämmelsema i 3 § förordningen om särskilt
investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt.

I
den med anledning av propositionen väckta motionen 1971: 1537 av herr Levin har
hemställts att riksdagen beslutar införa ett investeringsbidrag på 8 % för
tiden t. o. m. den 31 december 1972. Av motiveringen i motionen framgår att
yrkandet inte avser,ett. bidrag i egentlig mening. Avsikten är att
näringsidkare, som inte redovisar vinst och därför inte kan utnyttja det
särskilda investeringsavdraget vid den statliga taxeringen, skall medges ett
särskilt avdrag med 8 % av anskaffningskostnaden vid sin redovisning av
mervärdeskatt.

I
motionen 1971: 1543 av herr Sjönell m. fl hemställs att riksdagen till
Investeringsbidrag för maskininvesteringar i rörelse, jordbmk och skogsbmk på
tilläggsstat I. till riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisar ett anslag av 20
000 000 kr.

Av
skatteutskottets yttrande framgår att allvarliga erinringar från såväl
principiella som tekniska synpunkter kan riktas mot förslaget i motionen 1971:
1537. Med hänsyn härtill avstyrker finansutskottet detta yrkande.

Näringsutskottet
anser i sitt yttrande (NU 1971: 2 y) att förslaget i motionen 1971: 1543 bör
ställas i relation till de förslag som framlagts i propositionen 1971: 140
bilaga 5 rörande särskilt investeringsavdrag för maskiner och inventarier och i
motionen 1971: 1537 rörande investeringsbidrag med anknytning till uppbörden
av mervärdeskatt. Då förslaget i förstnämnda motion bör ses i ett större
sammanhang avstår näringsutskottet från att redovisa någon närmare granskning
av det skisserade bidragssystemet.

Finansutskottet,
som delar näringsutskottets uppfattning i denna fråga, avstyrker motionen 1971:
1543.

I propositionen 1971: 140 behandlas en fråga som
inte föranlett något förslag till riksdagen. Departementschefen uttalar på s.
11 i propositionen att företag inom branscher med hög relativ energiförbmkning
bör ges dispens från energiskatt. Åtgärden, som är avsedd att ytterligare
stimulera utvecklingen inom näringslivet, kan enligt departementschefens mening
ske inom ramen för gällande dispensbestämmelser.

Med
anledning härav har skatteutskottet i sitt yttrande (1971: 2 y) anfört
följande:

Skatteutskottet vill uttala viss tvekan beträffande
innebörden av detta uttalande. Med dispensrätt torde i skattesammanhang endast
avses rätt för Kungl. Maj:t att befria från eller återbetala skatt.
Förordningen (1957: 262) om allmän energiskatt innehåller inte några
bestämmelser

s. 37 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 37

om
rätt för Kungl. Maj:t att meddela dispens. Bestämmelsema i förordningen (1959:
92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning äger emellertid tillämpning
på den allmänna energiskatten. I 46 § denna förordning stadgas att Kungl.
Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj:t förordnar äger, när synnerliga skäl
därtill föreligger, medge befrielse från eller återbetalning av skatt. Denna
bestämmelse har emellertid främst tillkommit för att dispens skall kunna ges
då det på grund av omständigheterna i det enskilda fallet framstår som obilligt
att skatt skall erläggas, exempelvis om den. skattskyldige blivit missledd av
uppgifter från beskattningsmyndigheten och han inte har möjlighet att i sin tur
ta ut den debiterade skatten. Det måste enligt utskottets mening anses uteslutet
att Kungl. Maj:t i konjunkturstimulerande syfte skulle kunna lämna dispens för
hela sektorer av näringslivet med stöd av detta bemyndigande. De övriga
bestämmelser i energiskatteförordningen som möjliggör nedsättning av eller
befrielse från skatt är alla av den arten att de bemyndigar
beskattningsmyndigheten - riksskatteverket - att besluta härom och det får
enligt utskottets mening anses helt främmande för lagstiftningens syfte att
ett centralt ämbetsverk skulle kunna använda dessa regler för konjunkturpolitiska
ändamål. Såvitt utskottet kan finna torde därför de avsedda lättnaderna inte
kunna ske inom ramen för gällande lagstiftning.

Det
finns enligt utskottets mening anledning att också något beröra de praktiska
konsekvenserna av förslaget. De nedsättningsregler som riksskatteverket efter
hörande av den till verket knutna energiskattenämnden tillämpar i fråga om den
allmänna energiskatten har till syfte att de tillverkade produkterna skall -
oavsett vilken energiform som används vid framställningen - få viss maximerad
skattebelastning i reia-tion till tillverkningskostnadema. Detta innebär att
skattenedsättningar redan förekommer för de särskilt energikrävande branscher
som åsyftas i det nämnda departementschefsuttalandet. Systemet leder till att
skilda nedsättningsregler tillämpas för olika kraft- eller värmekällor inom en
och samma sektor av näringslivet. En temporär skattebefrielse kan därför för
en viss sektor medföra en konkurrenssnedvridning genom att den upphäver den
kostnadsutjämning mellan energikäUoma som nuvarande regler medför. Såvitt
utskottet kan bedöma måste därför största försiktighet iakttas vid användandet
av den allmänna energiskatten som konjunkturpolitiskt instrument och eventuella
skattenedsättningar bör ske först efter hörande av energiskattenämnden och med
beaktande av i nämnden framförda meningar. De konjunkturpolitiska effekterna av
de i propositionen förordade ingreppen i den allmänna energiskatten torde
sålunda eidigt utskottets mening bli tämligen begränsade. Utskottet vill
emellertid inte motsätta sig att Kungl. Maj:t får möjlighet att förordna om
skattelättnader för de branscher där en sådan åtgärd kan. väntas vara av
betydelse och där inga negativa effekter kan befaras.

Finansutskottet har vid sitt ställningstagande till
frågan inte funnit anledning till annan bedömning och föreslår i likhet med
skatteutskottet att riksdagen antar en särskild förordning om tillfällig
nedsättning av den allmänna energiskatten, varigenom Kungl. Maj:t bemyndigas
att förordna härom intill utgången av år 1972.

I anslutning till det
nyssnämnda departementschefsuttalandet beträf-

s. 38 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 38

fande
den allmänna energiskatten yrkas i motionen 1971: 1542 av herr Rydén m. fl. att
riksdagen vid behandlingen av propositionen gör ett uttalande av innebörd att
dispens från energiskatt skall medges den manuellt arbetande glasindustrin.

Med
anledning härav vill utskottet framhålla, att om energiförbrukningen inom den
manuella glasindustrin motiverar skattenedsättning och några hinder i övrigt
inte föreligger härför får Kungl. Maj:t enligt utskottets förslag möjlighet
att tillgodose syftet med motionen. Med det anförda anser utskottet sig ha
besvarat motionen 1971:1542.

Utskottet behandlar härefter vissa i motionerna
framställda yrkanden om utredningar rörande beskattningen. I motionen 1971:
1489 av herr Bohman m. fl. begärs att en parlamentarisk utredning skall tillsättas
för översyn av beskattningssystemet. Utredningen bör enligt motiveringen i
motionen ha till uppgift att åstadkomma marginalskattesänkningar och
indexreglering av skattesystemet. I den med anledning av propositionen väckta
motionen 1971: 1530 av herr Eriksson i Arvika m. fl. hemställs om
riksdagsskrivelse med begäran om ändring av det direkta skattesystemet så att
penningvärdeförändringar inte automatiskt medför ökat skattetryck och därmed
minskad köpkraft.

Finansutskottet
delar skatteutskottets uppfattning att resultatet av 1970 års skattereform och
av pågående utredningar rörande beskattningen bör avvaktas, innan beslut fattas
om en översyn av beskattningen. Utskottet avstyrker utredningsyrkandet i
motionen 1971: 1489.

En
indexreglering av skattesystemet finner utskottet mindre lämplig. I stället bör
beskattningen på samma sätt som hittills tid efter annan omprövas och avvägas
med hänsyn till penningvärdeförändringen och ändrade fömtsättningar i övrigt.
Av anförda skäl avstyrker utskottet motionen 1971: 1530.

Utskottet
vill i sammanhanget erinra om vad riksdagen i anledning av finansutskottets
betänkande 1971: 37 givit Kungl. Maj:t till känna om skattesystemets
fördelningspolitiska effekter.

Även
i motionen 1971: 1490 av herr Fälldin m. fl. framställs ett utredningsyrkande
om differentiering av den allmänna arbetsgivaravgiften i syfte att bereda
arbetskraftsintensiva näringsgrenar särskilda lättnader.

Skatteutskottet
har i sitt yttrande framhållit, att det från skatteteknisk synpunkt är
angeläget att bevara de praktiska fördelar som vissa skatte- och avgiftsformer
erbjuder genom sin förhållandevis enkla kon-stmktion. Om man inför undantag
eller särregler för att tillgodose särskilda intressen, riskerar man att
förlora inte bara de tekniska fördelarna utan också möjligheterna att
överblicka kostnaderna för samhällets åtaganden.

Finansutskottet
delar denna uppfattning och kan således inte heller biträda utredningsyrkandet
i motionen 1971: 1490.

s. 39 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 39

Kredit politiska åtgärder. I motionen 1971: 1489 av
herr Bohman m. fl. har bl. a. hemställts att riksdagen måtte uttala att
kvarvarande delar av den restriktiva kreditpohtiken måtte avvecklas. Detta bör
enligt motionärerna gå till så att en räntesänkning kombineras med att kvarvarande
rester av den tidigare mycket restriktiva kreditpolitiken såsom
likviditetskvoter och emissionskontroll avlägsnas.

Finansutskottet
vill först erinra om att - sedan motionen väckts -ytterligare en
diskontosänkning genomförts. I början av året var diskontot 7 %. Nu är det 5
%. En motsvarande sänkning har skett av bankernas in- och utlåningsräntor. Som
utskottet tidigare framhållit på tal om den allmänna uppläggningen av den
ekonomiska politiken har riksbanken sedan sommaren inte lagt några restriktioner
på bankemas utlåning. Bankemas likviditet har under året tillåtits stiga upp
till 1967 års höga nivå. Även beträffande industrins och handelns
Itkviditetsläge har en markant återhämtning skett. På obligationsmarknaden har
utrymmet för industrins emissioner fördubblats jämfört med i fjol.

En
avsevärd lättnad av kreditpolitiken har sålunda successivt genomförts under
1971. Att som motionärema föreslår helt avskaffa likviditetskvoter och
emissionskontroll anser utskottet inte motiverat. Samtliga affärsbanker har
sedan 1970 uppfyllt likviditetskvotskraven, och många av dem har en likviditet
som väsentligt överstiger den som föreskrivs. Likviditetskvotema utgör därför
i nuvarande läge ej något hinder för kreditexpansion. Emissionskontrollen
berörde utskottet i sitt betänkande över årets finansplan (FiU 1971:1) där
utskottet bl. a. erinrade om att emissionskontrollen syftar till att dels
möjliggöra en kontroll av ränteutvecklingen på kapitalmarknaden, dels
möjliggöra en prioritering av kreditbehov varom riksdagen själv fattar beslut.
Att av-hända sig dessa möjligheter att påverka kapitalmarknadsutvecklingen är
enligt utskottets mening inte lämpligt. Inom emissionskontrollens ram kan, om
så erfordras, ske en betydande kréditexpansion till de sektorer som det anses
angeläget att prioritera. Den tidigare berörda ökningen av industrins
obligationsemissioner är ett exempel härpå.

Under
åberopande av det anförda avstyrker utskottet motionen 1971: 1489 såvitt nu är
i fråga.

I motionen 1971: 1522 av herr Larsson i Umeå m. fl.
har hemställts att riksdagen skyndsamt uttalar att kommunerna skall erhålla upplåningsrätt
på den långa kapitalmarknaden motsvarande den kommunala finansieringsdelen för
beredskapsarbeten.

Vad
beträffar motionäremas yrkande vill utskottet framhålla att den kraftiga
höjning av statsbidraget för kommunala beredskapsarbeten under perioden 1
november 1971-30 juni 1972 - från 33 % tiir75 % av kostnaderna - som
föreslagits i propositionen 1971: 140 i och för sig måste medföra en inte
oväsentlig förbättring av kommunernas likvidi-

s. 40 Kontrollera mot PDF

FiU 1971:47 40

tetssituation.
I den mån kommunerna trots detta anser sig behöva ta den långa kapitalmarknaden
i anspråk i ökad utsträckning är detta något som måste vägas mot de krav som
ställs från, andra sektorer av ekonomin. Utskottet är därför inte, berett att
förorda att riksdagen skall göra ett uttalande av så kategorisk natur som
motionärerna begärt och avstyrker därför motionen 1971: 1522.

I motionen 1971: 1492 av herr Hermansson i
Stockholm m. fl. hemställs, såvitt nu är i fråga, att riksdagen i skrivelse
till regeringen begär förslag till nödvändiga lagändringar för att medel ur
AP-fonderna skall kunna användas till skapandet av statliga basindustrier i
avfolkningsområdena - verkstadsindustri, elektronisk industri, kemisk och
petrokemisk industri osv. - samt vidareförädling av skogsprodukter,
gruvprospektering i det inre Norrland och igångsättning av malmbrytning.

I motionen 1971: 1527 av herrar Annerås och Levin
hemställs att

riksdagen anmodar Kungl. Maj:t att snarast framlägga förslag om vid

gad rätt till och utökad amorteringstid för återlån från allmänna pe;n-

sionsfonden. .'

Motionärerna
har i ijiotionen 1971: 1492 motiverat sitt förslag med behovet att finansiera
en utbyggnad av den statliga företagssektorn, vilket skulle ske med hjälp av
medel ur allmänna pensionsfonden. Näringsutskottet hänvisar i sitt yttrande
(NU. 1971:1 y) till att kapitalmarknadsutredningen har i uppdrag att se över
reglerna för hur AP-fondens medel skaU utnyttjas, bl. a. även de skäl som kan
tala för ett mera direkt engagemang i näringslivet från fondens sida. Med
hänvisning härtill avstyrker näringsutskottet motipnskravet i denna del.

Näringsutskottet anför i sitt yttrande över
motionen 1971: 1527 (NU 1971: 2 y) att motioner om ändrade regler, för återlån
från allmänna pensionsfonden tidigare i år har avstyrkts, av näringsutskottet.
(NU 1971:5) och avslagits av riksdagen. Utskottet hänvisade därvid till att
1968 års kapitalmarknadsutredning enligt sina direktiv skall förutsättningslöst
pröva om systemet med återlån från allmänna pensionsfonden bör bibehållas och,
om den anser detta, överväga vilka villkor som bör gälla för denna
utlåningsform. Oavsett i vilka former utredningsarbetet bedrivs kan ett förslag
till ändrade regler för återlån från allmänna pensionsfonden framläggas för
riksdagen tidigast nästa år. Med hänsyn bl. a. härtill kan den åtgärd som
motionärerna föreslår inte få någon omedelbar konjunkturstimulerande effekt.
Näringsutskottet avstyrker motionen.

Finansutskottet
biträder de synpunkter näringsutskottet anfört i förevarande sammanhang och
avstyrker motionen 1971: 1492, såvitt nu är i fråga, och motionen 1971: 1527.

s. 41 Kontrollera mot PDF

FiU 1971:47 41

Investeringsstyrning. I motionen 1971: 1533 av herr
Hermansson i Stockholm m. fl. hemställs, såvitt nu är i fråga att riksdagen i
skrivelse till regeringen begär förslag om investeringsstyrning inbegripande
kontroll över lagemtvecklingen.

Motionärerna
uttalar, efter, en kritik av den politik som förts före och under den nuvarande
lågkonjunkturen, att de anser att staten bör använda sin maktapparat för att
påverka produktionens inriktning och investeringarnas omfattning och inriktning
såväl på näringsgrenar som geografiskt. Näringsutskottet finner inte skäl att
tillstyrka motionärernas krav om en särskild framställning från riksdagen
rörande investeringsstyrande åtgärder.

Finansutskottet
har för sin del berört frågan om lagerinvesteringarnas påverkan på
samhällsekonomin i bl. a. betänkandet 1971:30 (s. 17). Utskottet pekade på de
tendenser till rubbad balans som springer fram ur starka lagerfluktuationer.
Förslaget om sysselsättningspolitiskt betingat bidrag till lageruppbyggnad som
utskottet förordar i annat sammanhang bör ses som ett försök att balansera av
dessa starka tendenser till lagersvängningar. Det. kan inte uteslutas att
lagerutvecklingen i en uppgångskonjunktur också bör bli föremål för påverkan om
lämpliga ni-strument kan utarbetas. Någon erinran härom till Kungl. Mai:t är
inte erforderlig eftersom Kungl. Maj:t i skilda sammanhang uppmärksammat dessa
problem.

De
synpunkter som motionärerna i övrigt anfört om investeringspåverkan och
investeringsstyrning är alltför allmänna för att vara av intresse i detta
sammanhang. Ett ständigt arbete pågår att utveckla metodiken. Finansutskottet
finner därför inte skäl att tillstyrka mötionskravet om en särskild
framställning till Kungl. Maj:t.

Med
hänvisning till det anförda hemställer utskottet

A. 1. att riksdagen med anledning av propositionen
1971: 140 och med avslag på motionen 1971: 1533 såvitt nu är i fråga antar det
vid propositionen fogade förslaget till förordning om ändring i förordningen
(1971:50) om. särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig
inkomstskatt med den ändringen att 3 § erhåller följande såsom utskottets
förslag betecknade lydelse:

Kungl.
Maj:ts förslag Utskottets förslag

3'§

Särskilt investeringsavdrag utgör tjugo procent av
anskaffningskostnaden. Träffas skriftligt avtal om förvärvet under 1971 eller
1972 för leverans efter det år, under vilket avtalet träffats, utgör dock
avdraget tjugo procent av det avtalade priset.

Särskilt
investeringsavdrag åtnjutes icke för följande inventarier, nämligen

s. 42 Kontrollera mot PDF

FiU
1971: 47 42

inventarier
med en beräknad varaktighetstid av höjgst tre år,

begagnade inventarier,

personbilar,
som avses i vägtrafikförordningen (1951: 648) och som icke användes i yrkesmässig
trafik eller uthyrningsrörelse,

inventarier,
som den skattskyldige själv tillverkar, orh tillverkningen börjat före ingången
av år 1971,

inventarier,
om vars anskaffande skriftligt avtal träffas under år 1971 och som enligt
avtalet skall levereras efter utgången av år 1973,

inventarier,
om vars anskaffande skriftligt avtal träffas under år 1972 och som enligt
avtalet skall levereras efter utgången av år 1974.

Föreligger
särskilda skäl, får riksskatteverket medge att särskilt investeringsavdrag får
åtnjutas för anskaffning av begagnade inventarier.

För
inventarier, som förvärvas från någon med vilken' förvärvaren är i väsentlig
ekonomisk intressegemenskap, åtnjutes särskilt investeringsavdrag endast om
säljaren är tillverkare och tillverkningen börjat efter ingången av år 1971.

Särskilt
investeringsavdrag enligt denna förordning åtnjutes icke för inventarier, för
vilka investeringsfond enligt förordningen (1955: 256) om investeringsfonder
för konjunkturutjämning eller motsvarande äldre författning tagits i anspråk
enligt beslut av Kungl. Maj:t eller arbetsmarknadsstyrelsen eller för vilka
förordningen (1963: 216) om extra avskrivning och särskilt investeringsavdrag
vid.inkomsttaxeringen skall äga tillämpning enligt beslut av Kungl. Maj:t.

2. att riksdagen beträffande särskilt
investeringsavdrag för byggnadsarbeten avslår

a. motionen
1971: 1489,

b. motionen
1971: 1490,

c. motionen
1971: 1491,

B. att riksdagen beträffande
införande av investeringsbidrag

avslår

1. motionen 1971: 1537,

2. motionen 1971: 1543,

C. att riksdagen med anledning av
propositionen 1971: 140 och

med avslag på motionen 1971: 1542 antar följande

Förslag
till

Förordning
om tillfällig nedsättning av den allmänna energiskatten

Härigenom förordnas som
följer.

Utan hinder av
bestämmelserna i förordningen (1957: 262) om allmän

s. 43 Kontrollera mot PDF

FiU 1971:47 43

energiskatt
kan Konungen i konjunkturstimulerande syfte förordna om nedsättning av eller
befrielse från allmän energiskatt, som skall utgå under tiden den 1 december
1971-den 31 december 1972.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då
förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk
författningssamling.

D. att riksdagen beträffande
uttagsprocenten för den statliga

inkomstskatten

avslår motionen 1971:
1489,

E. att riksdagen beträffande ändring av
mervärdeskatten

avslår

1. motionen 1971: 1491,

2. motionen 1971: 1493,

3. motionen 1971: 1494,

F. att riksdagen beträffande ändring av den
alhnänna arbets

givaravgiften

avslår

1. motionen 1971: 1489,

2. motionen 1971: 1490,

3. motionen 1971: 1491,

G. att riksdagen beträffande
indexreglering av skattesystemet

avslår motionen 1971: 1530,

H. att riksdagen
beträffande utredning om skattesystemet

avslår
motionen 1971: 1489, J. att riksdagen beträffande utredning rörande den
allmänna

arbetsgivaravgiften

avslår
motionen 1971: 1490, K. att riksdagen beträffande kredit politiska åtgärder

avslår

1. motionen 1971: 1489,

2. motionen 1971: 1492,

3. motionen 1971: 1522,

4. motionen 1971: 1527,

L. att riksdagen beträffande investeringsstyrning
avslår motionen 1971: 1533.

s. 44 Kontrollera mot PDF

FiU
1971:47 44

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET DRIFTBUDGETEN

ÅTTONDE HUVUDTITELN

17.
Bidrag till driften av gymnasieskolor. Bidrag till byggnadsarbeten inom
skolväsendet m. m. Bidrag till kommunala skolor för vuxna.

Kungl. Maj:t har i
propositionen 1971: 140, bilaga 6, s. 4143 (punkterna 1-3 i utdrag av
statsrådsprotokollet över utbildningsärenden för den 29 oktober 1971) givit
riksdagen till känna vissa åtgärder i konjunkturstimulerande syfte under
utbildningsdepartementets handläggning.

Utskottet

Utbildningsutskottet
har i yttrande (UbU 1971: 2 y) till finansutskottet ej haft något att erinra
mot ovannämnda åtgärder. Vad i propositionen i denna del anförts föranleder ej
någon erinran eller något uttalande från finansutskottets sida, vilket
utskottet här anmäler.

s. 45 Kontrollera mot PDF

FiU
1971:47 45

JORDBRUKSDEPARTEMENTET DRIFTBUDGETEN

NIONDE HUVUDTITELN

18.
Bidrag tiU kommunala avloppsreningsverk m. m. samt Bidrag till vatten- och
luftvårdande åtgärder inom industrin. Kungl. Maj:t har i propositionen 1971:
140, bilaga 7, s. 4547 (punkterna 12 i utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbmksärenden för den 29 oktober 1971) föreslagit riksdagen att dels godkänna
vad i statsrådsprotokollet förordats rörande tillfälligt höjda statsbidrag
till kommunala avloppsreningsverk, dels till Bidrag till kommunala avloppsreningsverk
m. m. på till-läggsstat I till riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisa ett
reservationsanslag av 50 000 000 kr., dels godkänna vad i statsrådsprotokollet
förordats rörande tillfälligt höjda statsbidrag till vatten- och luftvårdande
åtgärder inom industrin.

Höjt statligt bidrag till kommunala
avloppsreningsverk m. m. samt till vatten- och luftvårdande åtgärder inom
industrin föreslås utgå om arbetena påbörjas och till minst 60 % utförs under
tiden den 1 november 1971den 30 juni 1972. För arbeten som påbörjas under
nämnda tid men inte kunnat fullföljas i angiven omfattning bör dock höjt bidrag
kunna utgå för kostnader som hänför sig till nämnda period.

I motionen 1971: 1521 av herr Jonasson m. fl. (c,
fp, m) har hemställts att riksdagen måtte medge att statsbidrag får utgå till
vatten-och luftvårdande åtgärder inom jordbruket och trädgårdsnäringen enligt
samma grunder som i propositionen föreslås för industrin.

I motionen 1971: 1540 av herr Nilsson i Tvärålund
(c) har hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t uttalar att
förhöjt statsbidrag till kommunala avloppsreningsverk och till vatten- och
luftvårdande åtgärder inom industrin skall kunna utbetalas i vissa fall även
om arbetena inte färdigställts till 60 procent före den 1 juli 1972, i enlighet
med vad som har anförts i motionen.

Utskottet

I yttrande till finansutskottet har
jordbruksutskottet anfört (JoU 1971: 1 y) att propositionsförslagen motsvarar
från miljövårdssynpunkt angelägna önskemål och att utskottet for sin del vill
förorda att desamma godtas av riksdagen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

FiU
1971:47 46

Finansutskottet
instämmer häri.

Vidare
anför jordbruksutskottet beträffande motionen 1971: 1540 att förhöjt bidrag då
synnerliga skäl föreligger bör kunna utgå även om kravet att 60 % av arbetena
skall ha utförts under perioden 1 november 197130 juni 1972 inte helt kunnat
uppfyllas. Som förutsättning skall därvid gälla att förseningen skall ha
uppstått till följd av omständigheter varöver den bidragssökande ej kunnat
råda. Slutligen anser jordbruksutskottet att frågan bör kunna lösas i samband
med utformningen av tillämpningsbestämmelserna. Enligt jordbruksutskottet
skulle motionens syfte i allt väsentligt vara tillgodosett.

Finansutskottet
instämmer med jordbruksutskottet i de i anledning av motionen 1971: 1540
.gjorda bedömningarna.. Detta synes böra ges Kungl. Maj:t till känna.

Beträffande
yrkandet i motionen 1971: 1521 om en utvidgning av statsbidraget till vatten-
och luftvårdande åtgärder inom industrin till att gälla även inom jordbmket och
trädgårdsnäringen anför jordbruksutskottet att motionsyrkanden med samma
innebörd vid ett flertal tillfällen prövats av riksdagen, senast vid
innevarande års vårsession (JoU 1971: 1, p. 43). Yrkandena har genomgående
avslagits av riksdagen, bl. a. under hänvisning till att bidragsgivningen till
industrin ansetts ha en sådan tyngd att den borde genomföras utan
inskränkningar.

Riksdagen
har således hittills haft den uppfattningen att förevarande bidragsgivning bör
koncentreras till industrisektorn. Jordbruksutskottet finner i dagens läge
ingen anledning för riksdagen att frångå denna ståndpunkt.

Finansutskottet
har inte funnit anledning till annan bedömning än jordbruksutskottet och
hemställer

A. beträffande bidrag till jordbruket och
trädgårdsnäringen att

riksdagen avslår motionen 1971: 1521,

B. beträffande tillfälligt höjda
statsbidrag till kommunala av

loppsreningsverk m. m. samt till vatten- och luftvårdande åt

gärder inom industrin att riksdagen

1. i anledning av, Kungl. Maj:ts förslag och motionen
1971: 1540 som sin mening ger Kungl. Maj:t,till känna vad utskottet anfört,

2. till Bidrag till kommunala avloppsreningsverk m. m.
på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisar ett
reservationsanslag av 50 000 000 kr.

s. 47 Kontrollera mot PDF

FiU
1971:47 47

HANDELSDEPARTEMENTET

19.
Vidtagna konjunkturstimulerande åtgärder under handelsdeparte

mentets handläggning. Vad Kungl. Maj:t redovisat under detta avsnitt

i propositionen 1971: 140, bilaga 8, s. 49-50 föranleder ej någon erinran

eller något uttalande från finansutskottets sida, vilket utskottet här

anmäler. '

DRIFTBUDGETEN

TIONDE
HUVUDTITELN

20.
Exportfrämjande åtgärder för textil- och konfektionsindustrierna samt den
manuellt arbetande glasindustrin. Kungl. Maj :t har i propositionen 1971: 140,
bilaga 8, s. 5051 (punkt 1 i utdrag av statsrådsprotokollet över
handelsärenden för den 29 oktober 1971) föreslagit riksdagen att till
Exportfrämjandé åtgärder för textil- och konfektions-industrierna samt den
manuellt arbetande glasindustrin på tilläggsstat I till riksstaten för
budgetåret 1971/72 anvisa ett reservationsanslag av 2 500 000 kr.

I motionen 1971: 1534 av herrar Hovhammar (m) och
Fagerlund (s) hemställs att riksdagen måtte uttala att 500 000 kr. av det av
Kungl. Maj:t föreslagna anslaget om 2 500 000 kr, skall reserveras för den
manuellt arbetande glasindustrin.

Utskottet

Näringsutskottet finner i sitt yttrande (NU 1971:2
y) motionärernas förslag innebära att de medel som enligt propositionens
förslag ställs till TEKO-industriernas förfogande reduceras med 500 000 kr.,
som i stället används till åtgärder avseende den manuellt arbetande glasindustrin.
Ett medelstillskott till TEKO-industrierna är välmotiverat. Näringsutskottet
har emellertid också förståelse för motionärernas önskemål. Det finns enligt
utskottets mening skäl att tillmötesgå detta i så måtto att riksdagen uttalar
att Kungl. Maj:t, om så visar sig befogat vid en samlad bedömning av de
sysselsättningseffekter som kan uppnås inom de berörda branscherna, bör kunna
låta medel från det nu föreslagna anslaget komma även den manuellt arbetande
glasindustrin till godo.

Finansutskottet vill, under
hänvisning till vad näringsutskottet an-

s. 48 Kontrollera mot PDF

FiU 1971:47 48

fört,
för sin del förorda att även medel som anvisas på tilläggsstat en« ligt Kungl.
Maj:ts närmare bedömning bör kunna komma den manuellt arbetande glasindustrin
till del om detta vid en samlad bedömning anses ändamålsenligt.
Finansutskottet hemställer att riksdagen

1. till Exportfrämjande åtgärder för
textil- och konfektionsin

dustrierna samt den manuellt arbetande glasindustrin på till-

läggsstat I till riksstaten fÖr budgetåret 1971/72 anvisar ett

reservationsanslag av 2 500 000 kr.,

2. i anledning av motionen 1971: 1534 som sin
mening ger

Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

KAPITALBUDGETEN

DIVERSE
KAPITALFONDER

21.
Förrådsanläggningar m. m. Utskottet tillstyrker i likhet med försvarsutskottet
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 2, s. 51) och hemställer att riksdagen till
Förrådsanläggningar m. tn. på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1971/72 anvisar ett investeringsanslag av 650 000 kr.

s. 49 Kontrollera mot PDF

FiU
1971:47 49

INRIKESDEPARTEMENTET DRIFTBUDGETEN

ELFTE HUVUDTITELN

22.
Allmänna beredskapsarbeten m. m. Kungl. Maj:t har i propositionen 1971: 140,
bilaga 9, s. 5355 (punkt 1 i utdrag av statsrådsprotokollet över
inrikesärenden för den 29 oktober 1971) föreslagit riksdagen att till Allmänna
beredskapsarbeten m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1971/72 anvisa ett reservationsanslag av 825 000 000 kr., varav förslagsvis 275
000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

I motionen 1971: 1531 av herr Eriksson i Bäckmora
ni. fl. (c) hemställs att riksdagen måtte uttala att statsbidrag till
beredskapsarbeten som utföres på enskilda vägar under tiden 1 november 197130
juni 1972 skall utgå med 75 procent av kostnaderna.

I motionen 1971: 1538 av herr Mattsson i Skee m.
fl. (c, s, fp, m) hemställs att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj:t att av de
medel som enligt proposition 1971: 140, bil. 9, ställes till förfogande för
allmänna beredskapsarbeten m. m. disponera medel för att minska arbetslösheten
hos kantstensindustrin genom statliga stödbeställningar.

Utskottet

I motionen 1971: 1531 framfört krav om 75 %
statsbidrag till beredskapsarbeten som utförs på enskilda vägar under tiden 1
november 197130 juni 1972 avstyrks på de grunder som redovisas i inrikesutskottets
yttrande (InU 1971: 1 y).

I
sitt yttrande över motionen 1971: 1538 anför inrikesutskottet alt problemen
inom kantstensindustrin inte enbart är att hänföra till det rådande
konjunkturläget. I vart fall på längre sikt kan, menar inrikesutskottet, andra
arbetsmarknadspolitiska insatser te sig ändamålsenliga-re än statliga
beställningar av kantsten. I viss utsträckning torde förtidspension eller
omställningsbidrag vara aktuellt. Vilka åtgärder eller vilken kombination av
åtgärder som är lämpligast får prövas av arbetsmarknadsmyndigheterna i vanlig
ordning, anför inrikesutskottet, som inte är berett tillstyrka motionsyrkandet.

Finansutskottet noterar
att möjligheter att lägga ut offentliga beställ-

4 Riksdagen 1971. 5 saml. Nr 47

s. 50 Kontrollera mot PDF

FiU
1971:47 50

ningar
finns redan enligt nuvarande regler. Sådana beställningar får som inrikesutskottet
anför prövas samman med andra arbetsmarknadspolitiska insatser. Något
bemyndigande för Kungl. Maj:t torde sålunda inte erfordras.

Hemställan
i propositionen 1971: 140 om 825 milj. kr. på tilläggsstat innebär en mycket
kraftigt utökad insats av allmänna beredskapsarbeten. Som jämförelse anförs i
inrikesutskottets tillstyrkan att på riksstaten för innevarande år uppförts
650 milj. kr. för allmänna och särskilda beredskapsarbeten tillsammans.

Finansutskottet
tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag till medelsanvisning.

Utskottet hemställer

A. att riksdagen till Allmänna
beredskapsarbeten m. m på till-

läggsstat I till riksstaten för budgetåret \91\lll anvisar
ett

reservationsanslag av 825 000 000 kr., varav förslagsvis

275 000 000 kr, att avräknas mot automobilskattemedlen,

B. att riksdagen
avslår motionen 1971: 1531

C. att riksdagen
avslår motionen 1971: 1538.

23. Särskilda
beredskapsarbeten m. m. Finansutskottet tillstyrker - i lik

het med inrikesutskottet Kungl. Maj:ts förslag (punkt 2, s. 55) och

hemställer

att riksdagen till Särskilda beredskapsarbeten m.
m. på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisar ett reservationsanslag
av 100 000 000 kr., varav förslagsvis 35 000 000

kr. att avräknas mot automobilskatternedlen.

24. Motioner
om samhällsnyttiga arbeten m. m. I motionen 1971: 1492

av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk) hemställs, såvitt nu är

i fråga, att riksdagen i skrivelse till regeringen begär skyndsamma för

slag till samhällsnyttiga arbeten i enlighet med punkterna 18 i motio

nen (se s. 4) samt att erforderliga förslagsanslag föreläggs riksdagen.

I
motionen 1971: 1533 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk)

hemställs, såvitt nu är i fråga, att riksdagen i skrivelse till regeringen

begär förslag till samhällsnyttiga arbeten, särskilt på områden som anges

i motionen och av en sådan omfattning att man gör slut på arbetslös

heten. '

Utskottet

I fråga om yrkandena i motionerna 1971: 1492 och
1971: 1533 noterar inrikesutskottet i sitt yttrande att förslag om ökade
insatser på så gott som samtliga av motionärerna berörda områden återfinns i
propositionen 1971: 140 och propositionen 1971: 156 om höjda bostadstillägg
för barnfamiljer. När det gäller yrkandet om en rullande plan för samhällsnyttiga
arbeten hänvisar inrikesutskottet till att ett sådant

s. 51 Kontrollera mot PDF

FiU
1971:47 51

kontinuerligt planläggningsarbete utförs inom
arbetsmarknadsstyrelsen, vid andra myndigheter samt inom Kungl. Maj:ts kansli,
landstingen och kommunerna. Motionsyrkandena avstyrks av inrikesutskottet.

Finansutskottet viU understryka de av inrikesutskottet
anförda synpunkterna. De mycket omfattande insatser i forrii av utnyttjade konjunkturreserver
vid affärsverken, vidgade investeringsi-amar för skolor, sjukhus och bostäder
samt framför allt de kraftigt utökade arbetena på vägar och skilda kommunala
investeringsprojekt och som i propositionen 1971:140 föreslås finansierade
från förevarande anslag, hade inte varit möjliga att snabbt sätta i gång utan
en omsorgsfull planering. Det behov av startklara projekt som ådagalagts, visar
hur nödvändig den årligen utarbetade statliga investeringsreserven är och att
reserver av angelägna kommunala investeringsprojekt måste finnas tillgängliga i
de kommunala investeringsprogrammen. Finansutskottet finner i likhet med
inrikesutskottet att så gott som samtliga av motionärerna framförda områden
för lämpliga samhällsnyttiga arbeten berörs av redan igångsatta eller i
propositionen 1971: 140 föreslagna insatser. Motionerna 1971: 1492 och 1533
avstyrks i ifrågavarande delar.

Utskottet
hemställer

att riksdagen avslår
motionerna 1971:1492 och 1971:1533, båda såvitt nu är i fråga.

25. Statligt stöd till lageruppbyggnad. Kungl. Maj:t har
(punkt 4, s. 5657) föreslagit riksdagen att godkänna de riktlinjer för bidrag
vid lagerökning som förordats i statsrådsprotokollet.

I motionen 1971: 1533 av herr
Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är i fråga, att riksdagen
måtte avslå anförda förslag om statligt bidrag till lagerökning.

1 motionen 1971: 1541 av herr Rydén m. fl. (fp) hemställs
att riksdagen måtte besluta att statligt stöd till lagerökning bör utgå till
företag där lageruppbyggnad är väsentlig och svårigheter finns att upprätthålla
sysselsättningen under bidragsperioden och där antalet anställda är minst 5
personer.

I motionen 1971: 1544 av herr Åsling m. fl. (c) hemställs
att riksdagen måtte uttala att bidrag vid lagerökning skall kunna utgå, för
förutom vid industriföretag tillverkade hel- eller halvfabrikat även för råvara
i form av t. ex. sågtimmer och massaved vid skogsindustrin.

Utskottet

Inrikesutskottet finner i sitt
yttrande (InU 1971: 1 y) att det nya inslag i arbetsmarknadspolitiken som
förordats i statsrådsprotokollet är väl värt att pröva och avstyrker
följaktligen motionen 1971; 1533 i

s. 52 Kontrollera mot PDF

FiU
1971:47 52

förevarande
del. Finansutskottet biträder inrikesutskottets uppfattning och tillstyrker det
föreslagna stödet.

I
fråga om motionen 1971: 1541 vill finansutskottet i likhet med inrikesutskottet
i dess yttrande understryka att gränsen 20 anställda inte är absolut utan kan
efterges i särskilda fall. Någon allmän sänkning av den angivna gränsen bör
inte ske av framför allt administrativa skäl. Finansutskottet vill ytterligare
påpeka att företag med mindre än 20 anställda ofta är underleverantörer till
större företag och kan påverkas positivt av dessas lagerproduktion. Med
hänvisning till det anförda avstyrks motionsyrkandet.

I
motionen 1971: 1544 anförs att riksdagen bör uttala att bidrag vid lagerökning
skall kunna utgå även för sågtimmer och massaved vid skogsindustrin.
Inrikesutskottet anser i sitt yttrande att reglerna för stödet bör utformas så
att den angivna formen av lageruppbyggnad kan stödjas, ett ställningstagande
som utskottet finner stå i överensstämmelse med de grunder för stödet som
angivits i propositionen. Någon åtgärd från riksdagens sida anser
inrikesutskottet därför inte påkallad. Finansutskottet delar denna bedömning.

Inrikesutskottet
anför i sitt yttrande att stöd till lageruppbyggnad i praktiken knappast kan
komma till användning där företag redan har byggt upp stora lager, t. ex. inom
trä- och massaindustrin. Utskottet förordar därför som ett alternativ i vissa
fall att staten som en engångsåtgärd stöder personalutbildning i företag som
tvingas överväga temporära driftsinskränkningar. Ett särskilt bidrag om fyra
kronor per deltagare och timme skulle enligt förslaget kunna utgå vid sådan
utbildning under första halvåret 1972. I princip skulle samma förutsättningar
gäUa som i fråga om lagerstödet. En annan förutsättning skulle vara att den
anställde erhåller avtalsenliga förmåner. Arbetsmarknadsstyrelsen bör enligt
förslaget administrera bidraget och efter samråd med arbetstagarnas och
arbetsgivarnas organisationer inom branschen fastställa utbildningens
uppläggning och utbildningstidens längd. Inrikesutskottet understryker vikten
av en effektiv tillsyn av utbildningen. I yttrandet framhåller in rikes
utskottet att det föreslagna utbildningsstödet inte skall uppfattas som en
förändring av statsmakternas syn på kostnadsfördelningen mellan samhälle och
företag när det gäller utbildning inom företagen av de anställda.Sådan
utbildning skall i princip bekostas av företagen, och det nu föreslagna stödet
bör ses som ett tidsbegränsat undantag i rådande sysselsättningsläge.

Finansutskottet
finner de av inrikesutskottet anförda motiven bärande för att i vissa fall
visst stöd till utbildning vid företag skall kunna utgå där stöd till
lageruppbyggnad enligt vad inrikesutskottet anfört i praktiken inte kan komma
till användning. Utbildningsstödet bör kunna komma i fråga i de fall ett
företag redan meddelat driftsinskränkning liksom i de fall ett företag framöver
tvingas överväga sådan åtgärd. I likhet

s. 53 Kontrollera mot PDF

FiU 1971:47 53

med
inrikesutskottet vill finansutskottet betona att det föreslagna utbildningsstödet
bör ses som ett undantag betingat av sysselsättningsläget och sålunda inte
ändrar statsmakternas principiella syn på kostnadsansvaret för företagens
utbildning. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa de närmare
riktlinjema för utbildningsstödet. Kostnaderna bör bestridas från anslaget
Arbetsmarknadsutbildning m. m. Hemställan sker under denna punkt.
Finansutskottet hemställer

A. att riksdagen avslår motionen 1971: 1533, såvitt
nu är i

fråga,

B. att riksdagen med avslag på motionen 1971: 1541
godkänner

Kungl. Maj:ts förslag i fråga om gränsen för antalet anställda

i företag som skall kunna få bidrag vid lagerökning,

C. att riksdagen godkänner de riktlinjer för bidrag
vid lagerök

ning som i övrigt förordats i propositionen,

D. att motionen 1971: 1544 inte föranleder någon
riksdagens

åtgärd.

26.
Arbetsmarknadsutbildning m. m. Under denna mbrik (punkt 3, s. 5556) har Kungl.
Maj:t givit riksdagen till känna att det på riksstaten för innevarande år
uppförda förslagsanslaget Arbetsmarknadsutbildning m. m. beräknas bli
överskridet med uppemot 75 milj. kr. till följd av att utbildningen vidgats i
rådande sysselsättningsläge. Inrikesutskottet har inte något att erinra.

Inte
heller finansutskottet har något att erinra mot vad Kungl. Maj:t anfört under
förevarande punkt. Under åberopande av vad finansutskottet anfört under
föregående punkt. Statligt stöd till lagemppbyggnad, hemställer utskottet

att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till
känna vad finansutskottet anfört i fråga om stöd till företagsutbildning i
vissa fall.

KAPITALBUDGETEN

STATENS
UTLÅNINGSFONDER

27.
Lånefonden för bostadsbyggande. Kungl. Maj;t har (punkt 5, s. 5758) föreslagit
riksdagen att godkänna den ändring av villkoren för bostadslån som förordats i
statsrådsprotokollet.

I motionen 1971: 1490 av herr Fälldin m. fl. (c)
hemställs såvitt nu är i fråga att riksdagen måtte besluta uttala sig för att
Kungl. Maj:t i enlig-

s. 54 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 54

het
med av riksdagen erhållet bemyndigande utökar ramen för bostadslån för
nybyggnad under år 1971 i enlighet med vad i motionen anförts.

I motionen 1971: 1539 av herr Nilsson i Tvärålund
(c) hemställs att riksdagen med avslag å propositionen 1971: 140, i vad avser
lånefonden för bostadsbyggande, som sin mening ånyo ger Kungl. Maj:t till känna
vad civilutskottets majoritet anfört om lån till vissa bostadsrättsföreningar
i dess betänkande CU 1971: 12.

Utskottet

I fråga om ramen för bostadslån för nybyggnad
framgår av civilutskottets yttrande i ämnet (CU 1971: 1 y) att enligt
kommunernas bedömningar i oktober 1971 möjlighet skulle finnas att börja
byggandet av ytterligare lägenheter under år 1971. Finansutskottet har fömtsatt
att bostadsstyrelsen genom dispenser enligt redan tillämpad praxis möjliggör
igångsättning under år 1971 av byggnadsföretag för vilka lånebeslut skall
meddelas under år 1972 i den utsträckning som kan anses motiverad av bl. a. de
lokala arbetskraftsförhållandena. Syftet med motionen 1971: 1490 i denna del
får därmed redan anses tillgodosett i väsentlig utsträckning utan någon
riksdagens åtgärd.

Kungl.
Maj:ts förslag i fråga om höjda lånegränser för vissa bostadsrättsföreningar
har av civilutskottet i dess yttrande (CU 1971: 2 y) bedömts som lämpligt och
förenligt med inriktningen av bostadsbyggandet även på längre sikt. Ur de
synpunkter som finansutskottet har att företräda finns inte heller någon
erinran mot förslaget. Därav följer att utskottet avstyrker motionen 1971:
1539.

Utskottet hemställer

A. beträffande ramen för bostadslån för
nybyggnad att riksdagen

avslår motionen 1971: 1490,

B. beträffande höjda lånegränser att
riksdagen med avslag å mo

tionen 1971: 1539 godkänner den ändring av villkoren för bo

stadslån som förordats i statsrådsprotokollet.

28.
Lånefonden för allmänna samlingslokaler. Finansutskottet tillstyrker i
likhet med civilutskottet Kungl. Maj:ts förslag (punkt 6, s. 58) och
hemställer

att riksdagen medger att beslut om lån, som skall
utgå från lånefonden för allmänna samlingslokaler, meddelas intill 15 000 000
kr. under budgetåret 1971/72.

s. 55 Kontrollera mot PDF

FiU 1971:
47 55

INDUSTRIDEPARTEMENTET

29. Vidtagna konjunkturstimulerande åtgärder under
industrideparter mentets handläggning. Vad Kungl. Maj:t anfört under detta
avsnitt i propositionen 1971: 140, bilaga 10, s. 59 föranleder ej någon erinran
eller något uttalande från finansutskottets sida, vilket utskottet här anmäler.

DRIFTBUDGETEN

TRETTONDE HUVUDTITELN

30. Utbildningsåtgärder för textil- och konfektionsindustrierna
samt den

manuellt arbetande glasindustrin. Finansutskottet tillstyrker - i likhet

med näringsutskottet - Kungl. Maj:ts i propositionen 1971: 140, bilaga

10, s. 60 framlagda förslag (punkt 1 i utdrag av statsrådsprotokollet över

industriärenden för den 29 oktober 1971) och hemställer

att riksdagen till
Utbildningsåtgärder för textil- och konfektionsindustrierna samt den manuellt
arbetande glasindustrin på till-läggsstat I till riksstaten för budgetåret
1971/72 anvisar ett reservationsanslag av 1 000 000 kr.

31. Motion om ändring av sysselsättnings-, lokalisering-
och närings

politiken. I motionen 1971: 1492 av herr Hermansson i Stockholm

m. fl. (vpk) hemställs, såvitt nu är i fråga, att riksdagen uttalar sig för

en sysselsättnings-, lokaliserings- och näringspolitik i enlighet med vad

i motionen anförts samt att riksdagen uttalar sig för skyndsam projekte

ring av de under punkterna 9 och 10 i motionen föreslagna statliga

basindustrierna m. m.

Utskottet

Näringsutskottet anser i sitt
yttrande (NU 1971: 1 y) inte att motionen ger tillräckligt underlag för en
konkret diskussion av näringspolitiken. I fråga om statliga basindustrier
hänvisar näringsutskottet till de senaste årens upprepade behandling i riksdagen,
varvid bl. a. anförts att ytterligare åtgärder på den statliga företagsamhetens
områden kan tänkas vara motiverade. Något nytt uttalande i ämnet i anledning
av motionen finner utskottet inte befogat och framhåller i sammanhanget att en
omfattande utbyggnad av den statliga företagssektorn måste vara en

s. 56 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 56

långsiktig
process och grundas på ingående planering. Den kan inte genomföras språngvis
och med kort varsel, påpekar näringsutskottet.

Finansutskottet
anser inte att det i detta sammanhang som gäller konjunkturstimulerande
åtgärder finns anledning utförligt dröja vid den statliga företagspolitiken.
Som näringsutskottet påpekar i sitt yttrande är utbyggnaden av den statliga
företagspolitiken en långsiktig process som kräver ingående planering inför
varje projekt. Av konjunkturpolitiska motiv hastigt igångsatta och illa
planerade projekt skulle enligt finansutskottets mening t. o. m. kunna
diskreditera den statliga företagspolitiken.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår
motionen 1971: 1492 såvitt nu är i fråga.

s. 57 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 57

STATENS ALLMÄNNA FASTIGHETSFOND

32. Reparations-
och underhållskostnader m. m. under slottsbyggnader

nas delfond av statens allmänna fastighetsfond. Finansutskottet tillstyr

ker Kungl. Maj:ts i propositionen 1971: 140, bilaga 11, s. 6364 fram

lagda förslag (punkt 1 i utdrag av statsrådsprotokollet över finansären

den för den 29 oktober 1971) och hemställer

att riksdagen i staten för statens allmänna
fastighetsfond, slottsbyggnadernas delfond, under posten Reparations- och
underhållskostnader m. m. för budgetåret 1971/72 beräknar ett belopp av
ytteriigare 9 000 000 kr.

33. Reparations-
och underhållskostnader m. m. under kriminalvårds

styrelsens delfond av statens allmänna fastighetsfond. Finansutskottet

tillstyrker i likhet med justitieutskottet Kungl. Maj:st förslag

(punkt 2, s. 6465) och hemställer

att riksdagen i staten för statens allmänna fastighetsfond,
kriminalvårdsstyrelsens delfond, under posten Reparations- och underhållskostnader
rn. m. för budgetåret. 1971/72 beräknar ett belopp av ytteriigare 2 400 000 kr.

Stockholm
den 30 november 1971

På
finansutskottets vägnar SVEN EKSTRÖM

Närvarande:
herrar Ekström (s), Knut Johansson i Stockholm (s), Franzén (s). Burenstam
Linder (m), Larsson i Karlskoga (s), Kristiansson i Harplinge (c), Jansson (s),
Löfgren (fp), Josefsson i Halmstad (s). Brundin (m), Ame Pettersson i Malmö
(s), Åsling (c), fru Thorsson (s), herrar Fågelsbo (c) och Wirtén (fp).

s. 58 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 58

Reservationer

1) vid punkten 1 (Den
allmänna uppläggningen av den ekonomiska politiken) av herrar Burenstam Linder
(m), Kristiansson i Harplinge (c), Löfgren (fp). Brundin (m), Åsling (c),
Fågelsbo (c) och Wirtén (fp) som anser att utskottets yttrande och hemställan
bort ha följande lydelse:

»Den svaga ekonomiska aktiviteten under innevarande
år har gradvis lett till en allvarlig arbetslöshetskris och stagnation i den
ekonomiska tillväxten. De lättnader som vidtagits i den ekonomiska politiken
har visat sig klart otillräckliga. Det är enligt utskottets mening därför
nödvändigt att nu utan ytterligare dröjsmål sätta in snabbt verkande stimulansåtgärder.
Dessa måste utformas så att de både ger nytt arbete åt sådana som redan blivit
arbetslösa och förhindrar nya friställningar, skapar ökade
konsumtionsmöjligheter för inkomstsvaga gmpper samt ökar investeringarna.

Utskottet
vill erinra om att regeringen under våren tillmätte vissa tillfälliga faktorer
såsom den utdragna avtalsrörelsen och arbetsmarknadskonflikten en avgörande
betydelse, när det gällde att bedöma den kommande konjunkturutvecklingen. Den ekonomiska
politiken fick mot den bakgrunden en ganska restriktiv utformning ända in på
andra halvåret.

Mycket
talade emellertid redan under våren för att man hade anledning att räkna med
en ganska långvarig avmattning, om lättnader inte sattes in i den ekonomiska
politiken. Denna syn kom bl. a. till uttryck i den till finansutskottets
betänkande 1971: 30 fogade reservationen. Reservanterna förordade där att den
ekonomiska politiken skulle ges en mera sysselsättningsfrämjande inriktning än
vad som förutsatts i den reviderade finansplanen.

Utskottet
konstaterar att regeringen inte varit beredd att - inom ramen för givna
fullmakter eller i form av förslag till riksdagen - sätta in kraftigare
stimulans på ett tidigare stadium. Möjligheterna att effektivt komma till
rätta med arbetslösheten under den kommande vintern har därmed otvivelaktigt
försämrats.

Antalet
registrerade arbetslösa vid arbetsförmedlingarna låg redan under sommaren
förhållandevis högt och har därefter stigit till ca 71 000 i mitten av
november. Till detta kommer att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har stor
omfattning. I november deltog omkring 46 000 personer i
arbetsmarknadsutbildning och närmare 21 000 sysselsattes i beredskapsarbeten. I
statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar redovisades för oktober
månad 116 000 arbetslösa. Samtidigt har antalet lediga platser fortsatt att
sjunka. Arbetslösheten ligger nu högre än någon gång under den senaste
lågkonjunkturen 1967-1968, trots att de ar-

s. 59 Kontrollera mot PDF

FiU
1971: 47 59

betsmarknadspolitiska
resurserna för omskolningsverksamhet m. m. är betydligt större än då.

Stora
sysselsättningssvårigheter har bl. a. mött de grupper som sökt sig ut på
arbetsmarknaden för första gången. Det innebär att de arbetslösa till
betydande del består av kvinnor och ungdom. Men för alla grupper är
arbetslösheten nu besvärande och av delvis ny struktur, t. ex. bland
tjänstemännen, och oron för arbetslösheten har spritt sig i allt vidare
kretsar. Under de senaste månaderna har friställningar och fullständiga
nedläggningar av företag varit den dominerande orsaken till ökningen av
arbetslösheten.

Utvecklingen
har också lett till en markant stagnation i den ekonomiska tillväxten.
Ökningen av bruttonationalprodukten under 1971, som så sent som i maj - i den
reviderade finansplanen - fömtsågs bli 2,5 procent väntas inte komma att uppgå
till mer än 0,5 ä 1 procent, dvs. mindre än under något av 1960-talets svaga
konjunkturår.

Priserna
har trots detta fortsatt att stiga. Den senaste 12-månadersperioden har
prisökningen varit omkring 7 procent, varav ca 3 procent hänför sig till
höjningen av mervärdeskatten.

Allt
tyder på att den svaga ekonomiska aktiviteten kommer att bestå under avsevärd
tid, om inte ytterligare kraftiga stimulansåtgärder med snabb verkan sätts in.
En ytterligare nedgång under nuvarande nivå kan inte heller uteslutas.
Efterfrågeutvecklingen inom landet är fortfarande svag och antalet varsel om
nya permitteringar visar ingen tendens att avta. Vissa positiva tendenser när
det gäller uppgång i efterfrågan och förbättring av sysselsättningsläget kan
väntas från den ökade aktiviteten i den offentliga sektorn och genom den
allmänna arbetstidsförkortning som träder i kraft vid årsskiftet. Inom
industrin och näringslivet i övrigt kan emellertid ännu inga förbättringar
skönjas när det gäller orderingång, produktion, investeringar och
sysselsättning. Många företag besväras av stora varulager.

Några
impulser till uppgång i konjunkturen utifrån kan inte heller väntas under de
närmaste månaderna. Detta hänger bland annat samman med att den förutspådda
uppgången i USA fördröjts och att den expansiva ekonomiska politiken i
Storbritannien inte haft avsedd verkan. I Norge, Västtyskland, Frankrike och
Beneluxländerna har den ekonomiska aktiviteten hittills hållit sig bättre uppe
än i vårt land, vilket för Sveriges vidkommande förklarar den hittills relativt
goda exportutvecklingen. Risk finns emellertid för avmattning i dessa länder.
Efterfrågan på svenska exportvaror, bland annat maskiner och andra investeringsvaror,
kan därigenom komma att sjunka. Införandet av speciella importavgifter i USA
och Danmark har givetvis också betydelse i detta sammanhang.

För
att komma till rätta med svagheterna i den svenska ekonomin krävs åtgärder med
både kortsiktig och långsiktig verkan. De först-

s. 60 Kontrollera mot PDF

FiU 1971:47 60

nämnda
måste framför allt ta sikte på att lösa den akuta arbetslöshetskrisen och
hindra ytterligare friställningar under vintern. I det längre. perspektivet
måste de ekonomisk-politiska, åtgärdema bl. a. syfta till att stimulera
näringslivets investeringar och öka dess. konkurrenskraft. Det är angeläget att
också de åtgärder som har kortlidsverkan utformas så att de kan stödja
investeringar och kapacitetsutbyggnad i näringslivet.

De
åtgärder som efter hand satts in för att möta arbetslösheten har varit av såväl
generell som selektiv karaktär, dock med stark övervikt för de med selektiv
verkan. Av de generella åtgärdema kan nämnas uppmjukningen av kreditpolitiken,
räntesänkningarna samt införandet av ett särskilt investéringsavdrag på
maskininvesteringar. De selektivt verkande åtgärdema har bl. a. bestått i
frisläpp ur investeringsfonderna, igångsättning av statliga och kommunala
byggnads- och reparationsarbeten samt ökade insatser för
arbetsmarknadsutbildning och beredskapsarbeten.

De
vidtagna åtgärderna har i första hand tagit sikte på. att skaffa nytt arbete åt
dem som friställts. I nuvarande läge får man räkna med att det behövs
ytterligare insatser av denna art. Utskottet vill emellertid betona att det är
minst lika viktigt att sätta in förebyggande generella åtgärder, dels sådana
som direkt ökar motståndskraften och investeringsviljan i näringslivet, dels
sådana som ger en konsumtionsstimulans och därmed indirekt främjar
sysselsättningen. En förutsättning för att få till stånd ökade produktiva
investeringar i näringslivet är också att åtgärder vidtas som är direkt
inriktade på att dämpa kostnadsutvecklingen och förbättra lönsamheten.

Mot
denna bakgmnd vill utskottet särskilt betona följande synpunkter beträffande
den ekonomiska politikens allmänna uppläggning under de närmaste månaderna.

Ytterligare
åtgärder måste vidtas för att stimulera näringslivets investeringar och
därigenom åstadkomma ökad sysselsättning. Till de åtgärder som i första hand
bör komma i fråga hör ett tillfälligt borttagande av den allmänna
arbetsgivaravgiften och en utvidgning av det särskilda avdraget för
maskininvesteringar.

Den
allmänna arbetsgivaravgiften är egentligen en löneskatt. På lång sikt påverkar
den i första hand företagens löneutbetalningsförmåga. Eftersom den inbetalas
av företagen får emellertid en tillfällig förändring främst betydelse för
företagens likviditet och lönsamhet. En sådan förändring har därmed också en
direkt verkan på företagens investeringar och på deras uthållighet, när det
gäller att upprätthålla sysselsättningen under en lågkonjunktur.

Utvidgningen
av det särskilda investeringsavdraget bör bl. a. ske så att det kommer att
omfatta både maskininvesteringar och byggnadsinvesteringar. Utöver den
omedelbara sysselsättningseffekten ger också denna åtgärd ett välbehövligt
incitament till företagen då det gäller ka-

s. 61 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 61

pacitetsutbyggnad
för att näringslivet som helhet skall stå bättre rustal vid en kommande
högkonjunktur.

Det
utrymme på kreditmarknaden som frigjorts under innevarande år har i första hand
reserverats för industrin. Inte minst på grund av de brister som finns på
kreditmarknaden föreligger dock fortfarande svårigheter att skaffa
erforderligt kapital för många företag. Detta gäller framför allt mindre och
medelstora företag.

De
kvarstående restriktioner som begränsar kreditgivningen bör nu kunna hävas.
Detta skulle bl. a. underlätta för kommunerna att öka sin byggnads- och
anläggningsverksamhet. Riksbanken bör sålunda släppa fram ytterligare långa lån
för näringsliv och korrmiuner i syfte att lätta trycket på obligationsmarknaden.

Trots
de sänkningar av diskontot som har genomförts ligger ränteläget fortfarande på
en - med hänsyn till konjunkturläget - hög nivå. Det är därför angeläget med en
ytterligare anpassning av den s. k. långa räntan som främst påverkar
näringslivets investeringar.

Särskilda
åtgärder bör också vidtas för att stödja den privata konsumtionen. Till de
åtgärder som här bör komma i fråga hör en tillfällig sänkning av
mervärdeskatten och en förstärkning av stödet för de sämst ställda gmppema, i
första hand barnfamiljer och pensionärer.

En
sänkning av mervärdeskatten skulle givetvis ge de konsumtionssvaga gmpperna,
till vilka barnfamiljer och pensionärer hör, ett inte oväsentligt
standardtillskott. Indirekt får en sådan åtgärd inverkan på sysselsättning och
efterfrågeutvecklingen på samma sätt som de redan nämnda åtgärderna.

För
de enskilda konsumentema spelar också utvecklingen på skatteområdet en viktig
roll. Utformningen av det nya skattesystemet innebär bl. a. att även en rent
inflationistisk utveckling medför ett reellt sett ökat uttag av skatt. Det är
enligt utskottets mening nödvändigt att skattebetalarna skyddas mot sådana
inflationsverkningar genom införande av index-reglerade skatteskalor och
avdrag.

Höjningarna
av de kommunala skattesatsema och andra faktorer har dessutom lett till att
skattereformen fått även andra negativa konsekvenser, som inte förutsetts vid
dess genomförande. Utskottet anser därför att en förutsättningslös utredning om
en ny reform av skattesystemet bör komma till stånd redan nu. Uppdraget, som
inte bör avgränsas till att gälla enbart den direkta beskattningen av fysiska
personer utan också kunna avse andra skatteformer, bör anförtros åt en
offentlig kommitté med företrädare för bl. a. riksdagspartierna.

För
att den akuta arbetslösheten effektivt skall kunna bekämpas foidras också en
fortsatt utbyggnad av de arbetsmarknadspolitiska insatserna och fortsatta
selektiva insatser av annat slag. Bl. a. måste beredskapsarbeten anpassade för
kvinnor ägnas särskild uppmärksamhet. Att åstadkomma regional balans måste
likaså fortfarande vara ett centralt mål.

s. 62 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 62

Biträdes utskottets förslag om generella
ekonomisk-politiska åtgärder kommer emellertid samtidigt behovet av sådana selektiva
åtgärder, som föreslås i proposition nr 140, att minska. Att utskottet ändå
inte velat föreslå ändring av i propositionen begärda anslag till selektiva
åtgärder beror på att medlen anvisas som reservationsanslag och sålunda sannolikt
blott i begränsad omfattning kommer att behöva tas i anspråk därest föreslagna
generella åtgärder genomförs.

En
underbalansering av statsbudgeten är givetvis konjunkturpolitiskt motiverad i
nuvarande läge. Redan de stimulansåtgärder som är genomförda kommer att
föranleda ett betydande budgetunderskott. Med den starkare valutaställning som
nu har uppnåtts är det också möjligt att ur valutasynpunkt acceptera det
budgetunderskott som följer med de åtgärder utskottet förordat och som är
nödvändiga för att få upp aktiviteten i näringslivet och för att kunna
bemästra arbetslösheten.

Utskottet hemställer

att riksdagen i anledning av vad i
statsrådsprotokollet anförts om den allmänna uppläggningen av den ekonomiska
politiken som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.»

2)
vid punkten 8 (Särskilt statligt bostadstillägg för barnfamiljer, m. m.)

a) av herrar Kristiansson i Harplinge (c), Löfgren
(fp), Åsling (c), Fågelsbo (c) och Wirtén (fp) som anser att

dels
den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med »Socialutskottet har»
och slutar med »allmänna barnbidragen» bort ha följande lydelse:

»Finansutskottet
har uppfattningen att en samlad familjepolitisk reform bör komma till stånd
inom en nära framtid. Stödet till barnfamiljerna har inte stärkts i takt med
den allmänna standardhöjningen Många barnfamiljer har stora svårigheter att
klara ekonomin. Resultatet blir i många fall att socialhjälp måste tillgripas.
Ett förbättrat stöd till barnfamiljerna är sålunda socialt och
jämlikhetspolitiskt angeläget. Utskottet delar uppfattningen att om en
förbättring genomförs nu får den samtidigt en aktiv konjunkturpolitisk effekt.
Mittenpartierna har tidigare i riksdagen krävt att barnbidragen skall
inflationsskyddas. Den senaste barnbidragshöjningen i januari 1971 har knappt
kompenserat barnfamiljerna för inträffade prisökningar sedan 1965. Nya
prisökningar har hårt drabbat just barnfamiljerna. En höjning av barnbidragen
nu är därför särskilt motiverad av förhållandet att en önskvärd indexsäkring
för att göra barnstödet värdebeständigt inte kommit till stånd. I detta syfte
biträder utskottet yrkandet i motion 1971: 1490 om höjning av de allmänna
barnbidragen med 200 kr, per barn och år. Höjningen skall gälla från den 1
januari 1972. Härigenom blir yrkandena om höjning av de allmänna barnbidragen i
motionerna 1971: 1495 och 1971: 1528 i huvudsak tillgodosedda.

s. 63 Kontrollera mot PDF

FiU 1971:
47 63

Som framhålles i motionen 1971:
1490 är det viktigt att stödet till barnfamiljerna formas, så att det bättre
anpassas efter behovet med hänsyn till inkomstförhållanden och barnantal.
Nuvarande bostadstill-lägg är härvidlag otillräckliga. I proposition 1971: 156,
som behandlas av socialutskottet, läggs fram förslag om kraftigt höjda
bostadstillägg från den 1 april nästa år. Förslaget syftar framför allt till
stärkt stöd till barnfamiljer med låga inkomster. Särskilt gäller detta
familjer med flera barn och familjer med höga boendekostnader. Propositionens
inriktning står i dessa avseenden i överensstämmelse med utskottets
uppfattning. Utskottet biträder förslaget i propositionen 1971: 140 om att
innan de höjda bostadstilläggen börjar utgå en särskild utbetalning görs till
barnfamiljer som är berättigade att uppbära statligt bostadstillägg för december
1971. Utbetalningen bör göras så snart som möjligt. Utskottet avstyrker
således motionen 1971: 1528 såvitt här är i fråga.»

dels
utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

»A. att riksdagen med avslag på
motionen 1971: 1528, såvitt nu är i fråga,

1.
godkänner de i
statsrådsprotokollet förordade grunderna för särskilt statligt bostadstillägg
för barnfamiljer,

2.
till Särskilt
statligt bostadstillägg för barnfamiljer på till-läggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1971/72 anvisar ett förslagsanslag av 125 000 000 kr.,

B. att
riksdagen med bifall till motionen 1971: 1529 som sin mening ger Kungl. Maj:t
till känna vad utskottet anfört om rätt till särskilt statligt bostadstillägg
då grundförmånen beviljats retroaktivt, C. att riksdagen beträffande höjning
av de allmänna barnbidragen 1. med bifall till motionen 1971: 1490

dels
beslutar att 1 § lagen (1947: 529) om allmänna barnbidrag skall från den 1
januari 1972 ha följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

1 §

För barn, som är svensk medbor- För barn, som är svensk medbor

gare och bosatt i riket, skall av all- gare
och bosatt i riket, skall av

manna medel såsom bidrag till bar- allmänna
medel såsom bidrag till

nets uppehälle och uppfostran utgå barnets
uppehälle och uppfostran

allmänt barnbidrag med / 200 kro- utgå
allmänt barnbidrag med 1 400

nor om året i enlighet med vad kronor om
året i enlighet med vad

nedan närmare stadgas. -------- nedan närmare stadgas.

Allmänt barnbidrag--------------- i riket.

s. 64 Kontrollera mot PDF

FiU
1971: 47 64

dels
beslutar att till Allmänna barnbidrag på tilläggsstat I till riksstaten för
budgetåret 1971/72 anvisa ett förslagsanslag av 180 000 000 kr., 2. beslutar
att motionen 1971: 1495 och motionen 1971: 1528, i den mån de ej kan anses
besvarade med utskottets hemställan under C. 1 icke föranleder någon riksdagens
åtgärd.»

b)
av herrar Burenstam Linder (m) och Brundin (m) som anser att

dels
det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med »Finansutskottet
ansluter» och på s. 25 slutar med »för ändamålet» bort ha följande lydelse:

Ȁven
om, som socialutskottet anfört, utbyggnaden av det ekonomiska stödet till
barnfamiljer främst bör inriktas på familjer med låga inkomster och/eller flera
barn lämpar sig det befintliga systemet för bostadstillägg till barnfamiljer
inte för en engångsinsats av det slag som förordas i propositionen. De
nuvarande reglerna för bostadstillägg innebär, som framhålles i motionen 1971:
1528, orättvisor som skulle förstärkas vid en utbetalning enligt i
propositionen förordade grunder. Med hänsyn härtill anser utskottet det
riktigast att engångsinsatsen göres på de allmänna barnbidragen.

I
propositionen 1971: 156, som remitterats till socialutskottet, har föreslagits
en mer permanent omläggning och kraftig förstärkning av bostadstilläggen till
barnfamiljer. Utskottet delar den uppfattning som framförts i motionen 1971:
1557 att en sådan reform bör anstå tills beslut kan fattas om en allsidig
familjepolitisk reform på grundval av familjepolitiska kommitténs till början
av år 1972 aviserade slutbetänkande. Det kan emellertid då befinnas önskvärt
med en ytterligare provisorisk förstärkning av familjestödet i avvaktan på att
ett sådant beslut skall hinna träda i kraft. En provisorisk höjning av de
allmänna barnbidragen enligt förslaget i motionen 1971: 1528 öppnar enligt
utskottets mening en naturlig väg för fortsatt tillfällig förstärkning under
första delen av budgetåret 1972/73.

Härigenom
tillgodoses också i huvudsak önskemålet i motionen 1971: 1490 om höjning av de
allmänna barnbidragen med 200 kr. per barn och år, dock att beslutet nu
begränsas till att gälla återstående del av innevarande budgetår. 1 motionen
1971: 1495 föreslås en tillfällig höjning av barnbidragen. Som framgått av det
anförda delar finansutskottet uppfattningen att en tillfällig
barnbidragshöjning är den bästa formen för omedelbar förstärkning av
familjestödet, dock att - med hänsyn till övriga kostnadskrävande
konjunkturpolitiska åtgärder - beloppet inte bör sättas högre än till 50
kronor per barn och utbetalnings-tillfäUe.

Motionen
1971: 1529 om viss ändring av reglerna för. de i propositionen 1971: 140
föreslagna särskilda bostadstilläggen är efter finansutskottets här redovisade
ställningstagande inte längre aktuell.»

s. 65 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 65

dels
utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

»att riksdagen med bifall till motionen 1971: 1528
och med anledning av motionerna 1971: 1490 såvitt nu är i fråga och 1971: 1495

1. avslår propositionen 1971: 140 såvitt gäller
särskilt statligt bostadstillägg för barnfamiljer,

2. avslår motionen 1971: 1529,

3. antager följande

Förslag
till

Lag
om extra barnbidrag

Härigenom
förordnas som följer.

1 §

Extra
barnbidrag skall av allmänna medel utgå för första och andra kvartalet 1972 för
barn beträffande vilket allmänt barnbidrag enligt lagen (1947: 529) om allmänna
bambidrag utgår.

2 §

Extra
barnbidrag utgår med 50 kronor i kvartalet.

3 §

Extra barnbidrag utbetalas kvartalsvis utan ansökan
genom vederbörande barnavårdsnämnds försorg. Utbetalningen sker till den som
äger uppbära allmänt bambidrag för barnet. Angående sättet och tiden för
utbetalningen meddelar Konungen närmare bestämmelser.

4 §

Bestämmelserna i 2-7 §§, 11 § andra stycket och
12-17 §§ lagen (1947: 529) om allmänna barnbidrag äger motsvarande tillämpning
på extra barnbidrag.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1972.

4. till Extra barnbidrag på tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisar ett förslagsanslag av 180 000 000
kr.»

3) vid punkten 9 (Motion om åtgärder för bättre
arbetsmiljöer inom industrin) av herrar Burenstam Linder (m), Kristiansson i
Harplinge (c), Löfgren (fp), Brundin (m), Åsling (c), Fågelsbo (c) och Wirtén
(fp) som anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

»Utskottet
vill erinra om att motionsyrkanden med liknande innebörd som det nu
föreliggande behandlats av socialutskottet under vårriks-

5
Riksdagen 1971. 5 saml. Nr 47

s. 66 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 66

dagen.
I den till socialutskottets betänkande 1971:7 fogade reservationen nr 2
hemställdes därvid, att riksdagen skulle ge Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet anfört om åtgärder för att ekonomiskt stimulera industrin att
förbättra arbetsmiljön. Yrkandet avslogs emellertid av riksdagen.

Finansutskottet
vill med anledning av den nu föreliggande motionen understryka att det är
värdefullt att den år 1970 tillsatta arbetsmiljöutredningen fått till uppgift
att behandla arbetsmiljöproblemen i ett större sammanhang, dvs. där man beaktar
de arbetandes hela hälsosituation. Det är emellertid samtidigt väsentligt att
det redan nu kan ske ökade insatser för att få till stånd bättre arbetsmiljöer.
Utskottet tillstyrker därför förslaget i motionen 1971: 1532 att statligt stöd
till åtgärder för bättre arbetsmiljöer i fråga om arbetslokaler, maskiner och
andra arbetsanordningar skall få utgå efter samma grunder som gäller i fråga
om vatten- och luftvårdande åtgärder. Sådant stöd bör dock inte få utnyttjas
då annat stöd utgår, såsom t. ex. medgivande att ta i anspråk investeringsfond.
Det får ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda erforderliga
tillämpningsföreskrifter.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionen 1971: 1532
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om stöd till
åtgärder för bättre arbetsmiljö.»

4) vid punkten 16 (Skatte- och kreditpolitiska
åtgärder m. m.) beträffande särskilt investeringsavdrag för byggnadsarbeten av
herrar Burenstam Linder (m), Kristiansson i Harplinge (c), Löfgren (fp),
Brandin (m), Åsling (c), Fågelsbo (c) och Wirtén (fp) som anser att

dels
det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 34 börjar med »I sin» och på s. 35
slutar med »för byggnadsinvesteringar» bort ha följande lydelse:

»Utskottet
anser det befogat att utvidga det särskilda investerings-avdraget till att
också omfatta vissa byggnadsinvesteringar. Utöver den omedelbara
sysselsättningseffekt som en sådan åtgärd får både inom byggnadsbranschen och
inom andra näringar ger den företagen ett välbehövligt incitament till
kapacitetsutbyggnad, varigenom näringslivet som helhet skulle stå bättre rustat
vid en kommande högkonjunktur. Utskottet tillstyrker sålunda motionerna 1971:
1489-1491 såvitt nu är i fråga.»

dels utskottets hemställan
under A 2 bort ha följande lydelse:

»att riksdagen i anledning av motionerna 1971:
1489, 1971: 1490 och 1971: 1491 samtliga såvitt nu är i fråga antar följande

s. 67 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 67

Förslag
till

Förordning om särskilt
investeringsavdrag för vissa byggnadsarbeten

vid
taxering till statlig inkomstskatt

Härigenom
förordnas som följer.

1 §

Fysisk eller juridisk person, som driver rörelse,
jordbmk eller skogsbmk och för vars räkning byggnadsarbete avsett för
verksamheten igångsätts under tiden den 1 december 1971- den 30 juni 1972, får
vid taxering till statlig inkomstskatt åtnjuta särskilt investeringsavdrag vid
inkomstberäkningen för den förvärvskälla vari verksamheten ingår.

2 §

Särskilt investeringsavdrag utgör tio procent av
den del av byggnads-kostnaden, som nedlagts imder tiden den 1 december 1971-
den 31 mars 1973 och som belöper på beskattningsåret.

Särskilt
investeringsavdrag åtnjutes icke för byggnadsarbeten som helt eller tiU
huvudsaklig del avser

bensinstation,
reparationsverkstad för motorfordon, parkeringshus eller sådan
parkeringsanläggning som ej inrättas i anslutning till ny bostadsbebyggelse,

butiks-, kontors- eller
banklokaler,

kyrkliga eller andra
samlingslokaler eller nöjeslokaler,

sporthall eller annan
idrottsanläggning,

bostadshus.

Särskilt
investeringsavdrag enligt denna förordning åtnjutes ej heller för
byggnadsarbete, för vilket investeringsfond enligt förordningen (1955: 256) om
investeringsfonder för konjunkturutjämning eller motsvarande äldre författning
tagits i anspråk enligt beslut av Kungl. Maj:t eller arbetsmarknadsstyrelsen.

3 §

Byggnadsarbete
anses igångsatt när det påbörjats på byggnadsplatsen. Med nedlagd
byggnadskostnad avses kostnad för utfört byggnadsarbete under den i 2 § första
stycket angivna tiden.

4 §

Särskilt investeringsavdrag åtnjutes endast om den
skattskyldige framställer yrkande om sådant avdrag i allmän självdeklaration
och företer tillfredsställande utredning om den byggnadskostnad på vilken
avdrag skall beräknas. Avdrag åtnjutes endast om sådan kostnad i förvärvskällan
uppgått till minst 25 000 kronor under beskattningsåret.

s. 68 Kontrollera mot PDF

FiU
1971: 47 68

Närmare bestämmelser för tillämpningen av denna
förordning meddelas av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då
förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk
författningssamling.

5) vid punkten 16 (Skatte- och kreditpolitiska
åtgärder m. m.) beträffande investeringsbidrag av herrar Burenstam Linder (m),
Kristiansson i Harplinge (c), Löfgren (fp), Brundin (m), Åsling (c), Fågelsbo (c)
och Wirtén (fp) som anser att

dels
det avsnitt i utskottets yttrande på s. 36 som börjar med »Av skatteutskottets»
och slutar med »motionen 1971: 1543» bort ha följande lydelse:

»Utskottet
är medvetet om att många, särskilt mindre och medelstora, företag till följd av
dels den strama kreditpolitiken under 1970, dels den svaga
efterfrågeutvecklingen under innevarande år kommit i ett pressat
lönsamhetsläge. Den redovisade vinsten är i det läget ett dåligt mått på
företagens framtidsutsikter. Det är därför inte heller rimligt att förekomsten
av en tillräckligt stor redovisad vinst skall vara avgörande för företagens
möjligheter att komma i åtnjutande av det investeringsstöd, som det i
propositionen föreslagna investeringsavdraget är avsett att utgöra.

Utskottet
finner det därför skäligt att investeringsavdraget kompletteras med ett
investeringsbidrag. Utskottet delar den i motionerna 1971: 1537 och 1971: 1543
framförda uppfattningen att stödet storleksmässigt bör motsvara den
skattevinst, som ett företag uppnår genom att utnyttja det 20-procentiga
investeringsavdraget. För företag som delvis kan utnyttja investeringsavdraget
bör investeringsbidrag kunna utgå på den del av investeringsbeloppet på vilken
avdrag ej kunnat åtnjutas, dvs. investeringsbeloppet minskat med fem gånger
det avdragna beloppet.

Utskottet
finner det svårt att utan närmare utredning precisera hur investeringsstödet
tekniskt bör utgå. Utskottet vill därför förorda att man i princip beslutar om
ett investeringsstöd av det slag, varom här är fråga, samt att riksdagen
hemställer hos Kungl. Maj:t om ett förslag snarast om stödets praktiska
utformning. Tidsmässigt bör stödet avse investeringar som görs under samma
period som det särskilda investeringsavdraget avser.»

dels utskottets hemställan
under B bort ha följande lydelse:

»att riksdagen beträffande införande av
investeringsbidrag i anledning av motionerna 1971: 1537 och 1971: 1543 1.
beslutar i princip att det särskilda investeringsavdraget

s. 69 Kontrollera mot PDF

FiU
1971:47 69

skaU
kompletteras med ett investeringsbidrag i enlighet med vad utskottet anfört,
samt 2. hemställer att Kungl. Maj:t måtte utarbeta och snarast förelägga
riksdagen förslag om utformningen av ett sådant investeringsstöd,»

6) vid punkten 16 (Skatte- och kreditpolitiska
åtgärder m. m.) beträffande mervärdeskatt och arbetsgivaravgift av herrar
Burenstam Linder (m), Kristiansson i Harplinge (c), Löfgren (fp). Brundin (m),
Åsling (c), Fågelsbo (c) och Wirtén (fp) som anser att

dels
det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 33 börjar med »Skatteutskottet
har» och på s. 34 slutar med »och 1971: 1494» bort ha följande lydelse:

»Den
allvarliga arbetslösheten och stagnationen i den ekonomiska tillväxten visar
klart att de lättnader som hittills vidtagits i den ekonomiska politiken är
klart otillräckliga. Det är enligt utskottets rnening därför nödvändigt att nu
utan ytterligare dröjsmål sätta in snabbt verkande stimulansåtgärder.

Åtgärderna
måste givetvis i stor utsträckning ha formen av arbetsmarknadspolitiska
insatser och ta sikte på att ge nytt arbete åt dem som friställts. Utskottet
vill emellertid understryka att det är minst lika viktigt att sätta in
förebyggande, generella åtgärder, både sådana som direkt ökar motståndskraften
och investeringsviljan i näringslivet och sådana som ger en
konsumtionsstimulans och därmed indirekt främjar produktion och
sysselsättning.

Mot
den bakgrunden tillstyrker utskottet motionsförslagen om att tillfälligt slopa
den allmänna arbetsgivaravgiften och att sänka mervärdeskatten under en
begränsad tid. Ikraftträdandet måste med hänsyn till redovisningssystemet ske
vid månadsskiftet december/januari och vad gäller mervärdeskatten avse en
sänkning från 15 till 11 procent. Avgiften bör återinföras och mervärdeskatten
höjas till nuvarande nivå när konjunktursituationen motiverar det.

Ett
temporärt borttagande av den allmänna arbetsgivaravgiften nu måste betraktas
som ett effektivt konjunkturpolitiskt medel mot arbetslösheten.
Företagsnedläggelser skulle kunna undvikas och sysselsättningen upprätthållas.
Samtidigt skulle investeringarna främjas.

Utöver
att en sänkning av mervärdeskatten skulle inverka positivt på sysselsättning
och produktion, tillkommer att sänkningen ger konsumtionssvaga grupper ett
inte oväsentligt standardtillskott.»

dels utskottets hemställan under E och F bort ha
följande lydelse: »E. att riksdagen beträffande ändring av mervärdeskatten 1. i
anledning av motionen 1971: 1491 antar följande

s. 70 Kontrollera mot PDF

FiU1971: 47 70

Förslag
till

Förordning om ändring i
förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt

Härigenom förordnas, att 13 och 59 §§ samt
anvisningarna till 59 § förordningen (1968:430) om mervärdeskatt skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Utskottets förslag

13 §

Skatten utgår med 15
procent av Skatten utgår med 11 procent av

beskattningsvärdet. beskattningsvärdet.

59
§

Mervärdeskatt
utgår med 75 pro- Mervärdeskatt utgår med 11

cent av
beskattningsvärdet. För procent av beskattningsvärdet. För

monteringsfärdigt hus utgår dock monteringsfärdigt hus utgår dock

skatten med 9 procent av beskatt- skatten med 6,6 procent av be-

ningsvärdet. skattningsvärdet.

Beskattningsvärdet är-------- mervärdeskatten
inbegripen.

Vid bestämmande----------- liknande
prestation.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 59 §

Vid införsel av bil utgör skatte- Vid
införsel av bil utgör skatte

satsen alltid 15 procent av beskatt- satsen alltid 11 procent av beskatt

ningsvärdet, ningsvärdet.

Skattesatsen
75 procent motsva- Skattesatsen 77 procent motsva

ras av 77,65 procent av beskatt- ras av 72,55 procent av beskatt

ningsvärdet exklusive skatt och ningsvärdet exklusive skatt och

skattesatsen 9 procent av 9,89 pro- skattesatsen 6,6 procent av 7,07

cent av samma värde exklusive procent av samma värde exklusive

skatt. skatt.

Denna
förordning träder i kraft den 1 januari 1972.

2. avslår motionen 1971: 1493,

3. avslår motionen 1971: 1494,

F. att riksdagen beträffande ändring av den
allmänna arbetsgivaravgiften i anledning av motionerna 1971:
1489, 1971: 1490 och 1971: 1491 antar följande

s. 71 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 71

Förslag
till

Förordning
om upphävande av förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift

Härigenom förordnas, att förordningen (1968: 419)
om allmän arbetsgivaravgift skall upphöra att gälla vid utgången av år 1971.
Den upphävda förordningen gäller fortfarande i fråga om allmän arbetsgivaravgift
som hänför sig till tiden före nyss nämnda tidpunkt.»

7) vid punkten 16 (Skatte- och kreditpolitiska
åtgärder m, m,) beträf

fande indexreglering av skattesystemet av herrar Burenstam Linder (m),

Kristiansson i Harplinge (c), Löfgren (fp), Brundin (m), Åsling (c), Fågels

bo (c) och Wirtén (fp) som anser att

dels
det stycke i utskottets yttrande på s. 38 som börjar med »En indexreglering»
och slutar med »motionen 1971: 1530» bort ersättas med text av följande
lydelse:

»Utskottet
delar motionärernas uppfattning att av rättviseskäl ett inflationsskydd i
skattesystemet genom en indexreglering är motiverad.

Utskottet
delar även uppfattningen att principiella skäl talar för en indexreglering av
skattesystemet. Det bör ankomma enbart på riksdagen att besluta om
skattetrycket och skattebördans fördelning mellan olika inkomstgmpper. Att
skattetrycket påverkas av inflationsutvecklingen är ur den synpunkten
oacceptabelt. Utskottet tillstyrker sålunda bifall till motionen 1971: 1530.»

dels utskottets hemställan
under G bort ha följande lydelse:

»att riksdagen beträffande indexreglering av
skattesystemet med bifall till motionen 1971: 1530 i skrivelse till Kungl,
Maj:t hemställer att riksdagen föreläggs förslag om ändring av skattesystemet
så att penningvärdets försämring inte medför ett automatiskt ökat
skattetryck,»

8) vid punkten 16 (Skatte- och kreditpolitiska
åtgärder m, m,) beträf

fande utredning om skattesystemet av herrar Burenstam Linder (m),

Kristiansson i Harplinge (c), Löfgren (fp). Brundin (m), Åsling (c), Få-

gielsbo (c) och Wirtén (fp) som anser att

dels
det stycke i utskottets yttrande på s, 38 som börjar med »Finansutskottet
delar» och slutar med »motionen 1971: 1489» bort ha följande lydelse:

»Olika
orsaker har lett till att den i fjol beslutade skattereformen delvis fått
annat utfall än vad som avsågs vid reformens genomförande. En sådan faktor är
den kraftiga höjningen av de kommunala skattesatserna. Utskottet anser därför
att en föratsättningslös utredning om skattesystemet snarast bör komma till
stånd. Utredningsuppdraget bör därvid inte enbart begränsas till att omfatta
den direkta beskattningen av

s. 72 Kontrollera mot PDF

FiU1971: 47 72

fysiska
personer utan också kunna avse andra skatteformer såsom den indirekta
beskattningen och förmögenhetsbeskattningen. Uppgiften bör anförtros åt en
offentlig kommitté med företrädare för bland annat riksdagspartierna.
Utskottet anser härmed det i motionen 1971: 1489 framförda yrkandet om en
parlamentarisk utredning för översyn av beskattningssystemet besvarat.»

dels utskottets hemställan
under H bort ha följande lydelse:

»att riksdagen beträffande utredning om
skattesystemet i anledning av motionen 1971: 1489 beslutar att i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om en förutsättningslös offentlig utredning med bl.
a. företrädare för riksdagspartierna om skattesystemet i enlighet med vad
utskottet anfört,»

9) vid punkten 16 (Skatte- och kreditpolitiska
åtgärder m. m.) beträffande utredning rörande den allmänna arbetsgivaravgiften
av herrar Kristiansson i Harplinge (c), Löfgren (fp), Åsling (c), Fågelsbo (c)
och Wirtén (fp) som anser att

dels
det avsnitt i utskottets yttrande på s. 38 som börjar med »Skatteutskottet
har» och slutar med »motionen 1971: 1490» bort ha följande lydelse:

»Utskottet
delar den uppfattning som kommer till uttryck i motionen 1971: 1490 att det är
angeläget att den allmänna arbetsgivaravgiften i fortsättningen får en
annorlunda utformning än den haft hittills. Dess relativt större belastning för
de arbetskraftsintensiva företagen, bland vilka finns exempelvis många
serviceföretag och mindre företag, har medverkat tiU en mycket snabb
nedläggning av sådana företag oberoende av konjunktursituationen. En regional
differentiering borde också vara möjlig med hänsyn till olika landsdelars
näringsgeografiska förutsättningar. Denna fråga har tagits upp i motionen
1971: 1491, som utskottet behandlar i annat sammanhang. För att minska
sysselsättningssvårigheterna även på längre sikt är det angeläget att ta
tillvara de möjligheter som finns att differentiera avgiften så att man
åstadkommer dels en lättnad för de mest arbetsintensiva näringarna, dels en
regional differentiering. Frågan om differentiering bör i enlighet med yrkandet
i motionen 1971: 1490 utredas så att förslag kan läggas fram för vårriksdagen.»

dels utskottets hemställan
under J bort ha följande lydelse:

»att riksdagen beträffande utredning rörande den
allmänna arbetsgivaravgiften med anledning av motionen 1971: 1490 beslutar
att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om snabbutredning och förslag till
1972 års vårriksdag om en differentiering av den allmänna arbetsgivaravgiften i
enlighet med vad utskottet anfört,»

s. 73 Kontrollera mot PDF

FiU1971: 47 73

10) vid punkten 16 (Skatte- och kreditpolitiska
åtgärder m. m) beträf

fande kreditpolitiska åtgärder av herrar Burenstam Linder (m), Kristians

son i Harplinge (c), Löfgren (fp), Brundin (m), Åsling (c), Fågelsbo (c)

och Wirtén (fp) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 39
börjar med »Vad beträffar» och på s. 40 slutar med »motionen 1971: 1522» bort
ersättas med text av följande lydelse:

»Läget
i många kommuner är sådant att man på grund av likviditetssvårigheter tvingas
uppskjuta igångsättningen av önskvärda investeringar, som man redan beslutat
sig för. Att man dessutom under den nuvarande konjunktursvackan i många
kommuner avstått från att fatta beslut om nya investeringar är en logisk följd
av den rådande situationen. I ett läge då det ur flera synpunkter är önskvärt
att även kommunerna aktivt bidrar till att skapa nya sysselsättningsmöjligheter
skulle ökade möjligheter till långfristiga krediter för kommunerna vara en
naturlig åtgärd.

Vad
som alltså behövs nu - vid sidan av regeringens förslag om de kommunala beredskapsarbetena
- är klara och tydliga uttalanden i finansieringsfrågan så att önskvärda
kommunala beredskapsarbeten kan planeras och snabbt sättas i gång. En
förutsättning för detta är nämligen att kommunemas nuvarande
likviditetssvårigheter lättar. Utskottet tillstyrker således motionen 1971:
1522.»

dels utskottets hemställan
under K 3 bort ha följande lydelse:

»att riksdagen beträffande kreditpolitiska åtgärder
med bifall till motionen 1971: 1522 uttalar att kommunerna skall, för
genomförande av de av regeringen aviserade beredskapsarbetena i kommunal regi,
erhålla upplåningsrätt på den långa kapitalmarknaden motsvarande den kommunala
finansieringsdelen för beredskapsarbeten samt, i den mån andra beredskapsarbeten
faller utanför den 75 %-iga statsbidragsdelen, även erhålla medel för
finansiering av dessa arbeten genom långfristig upplåning,»

11) vid punkten 16 (Skatte- och kreditpolitiska
åtgärder m. m.) beträf

fande kreditpolitiska åtgärder av herrar Burenstam Linder (m), Kristians

son i Harplinge (c), Löfgren (fp). Brundin (m), Åsling (c), Fågelsbo (c)

och Wirtén (fp) som anser att

dels
det avsnitt av utskottets yttrande på s. 40 som börjar med »Näringsutskottet
anför» och slutar med »motionen 1971: 1527» bort ha följande lydelse:

»De
mindre och medelstora företagen har sedan länge haft svårigheter med sin
kapital- och kreditförsörjning. Ett sätt att underlätta denna vore att ändra
bestämmelsema om återlån från allmänna pensionsfon-

s. 74 Kontrollera mot PDF

FiU 1971:
47 74

den. De mindre och medelstora företagen har hitintills
fått en relativt ringa andel av denna utlåning. Med hänsyn till den rådande
ekonomiska situationen skulle en snabbt utvidgad återlånerätt och förbättrade
amorteringsvillkor för dessa företagsgrupper otvivelaktigt kunna bidra till
ökade investeringar och därmed ökad sysselsättning. För detta talar bl. a. att
de mindre och medelstora företagen svarar för en betydande del av den totala
sysselsättningen inom näringslivet. Finansutskottet tillstyrker alltså motionen
1971: 1527. Utskottet avstyrker däremot motionen 1971: 1492, såvitt nu är i
fråga.» dels utskottets hemställan under K 4 bort ha följande lydelse:

»att riksdagen beträffande
kreditpolitiska åtgärder med bifall till motionen 1971: 1527 hos Kungl. Maj:t
hemställer att förslag snarast framläggs om vidgad rätt till återlån från
allmänna pensionsfonden och utökad amorteringstid för sådana lån.»

12) vid punkten 18 (Bidrag till
kommunala avloppsreningsverk m. m. samt Bidrag till vatten- och luftvårdande
åtgärder inom industrin) av herrar Burenstam Linder (m), Kristiansson i
Harplinge (c), Löfgren (fp). Brundin (m), Åsling (c), Fågelsbo (c) och Wirtén
(fp) som anser att

dels det avsnitt i utskottets yttrande på s. 46 som börjar
med »Beträffande yrkandet» och slutar med »och hemställer» bort ha följande
lydelse:

»Vad gäller yrkandet i motionen 1971: 1521 om en
utvidgning av statsbidraget till vatten- och luftvårdande åtgärder inom
industrin till att även omfatta jordbruket och trädgårdsnäringen kan enligt
utskottets mening vägande skäl anföras for en sådan utvidgning. Vatten- och
luftföroreningsproblem av i princip samma karaktär som inom industrin förekommer
nämligen också inom jordbruket och trädgårdsnäringen. Anläggningar för rening kräver
även i sådana fall kostnadskrävande investeringar som inte alltid kunnat
förutses vid etableringen. Utskottet ansluter sig därför till den uppfattning i
frågan, som framförts i motionen 1971: 1521.»

dels utskottets hemställan under A bort ha följande
lydelse:

»att riksdagen beträffande bidrag
till jordbruket och trädgårdsnäringen med bifall till motionen 1971: 1521
beslutar, att statsbidrag får utgå till vatten- och luftvårdande åtgärder inom
jordbruket och trädgårdsnäringen enligt samma grunder som inom industrin,»

13) vid punkten 22 (Allmänna
beredskapsarbeten m, m.) beträffande statsbidrag till beredskapsarbeten på
enskilda vägar av herrar Burenstam Linder (m), Kristiansson i Harplinge (c),
Löfgren (fp). Brundin (m), Åsling (c), Fågelsbo (c) och Wirtén (fp) som anser
att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 49, som börjar
med »I mo-

s. 75 Kontrollera mot PDF

FiU 1971:
47 75

tionen» och slutar med »(InU 1971: 1 y)» bort ha följande
lydelse:

»De enskilda vägarna utgör ett nödvändigt komplement till
vägnätet i övrigt. Det måste därför anses riktigt, som föreslås i motionen
1971: 1531, att staten bidrar till beredskapsarbeten på enskilda vägar på samma
villkor som tillfälligt skall gälla för kommunala beredskapsarbeten. Utskottet
tillstyrker sålunda yrkandet i motionen 1971: 1531 om en höjning av
statsbidraget till beredskapsarbeten på enskilda vägar till högst 75 procent
för arbeten som påbörjas och avslutas under tiden 1 november 1971-30 juni
1972.»

dels
utskottets hemställan under B bort ha följande lydelse:

»att riksdagen i anledning av
motionen 1971: 1531 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört om statsbidrag till beredskapsarbeten, som utförs på enskilda vägar,»

14) vid punkten 22 (Allmänna beredskapsarbeten
m. m.) beträffande

statliga beställningar hos kantstensindustrin av herrar Burenstam Linder

(m), Kristiansson i Harplinge (c), Löfgren (fp). Brundin (m), Åsling (c),

Fågelsbo (c) och Wirtén (fp) som anser att

dels det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 49 börjar
med »I sitt» och på s. 50 slutar med »inte erfordras» bort ha följande lydelse:

»Det allvarliga läget inom stenindustrin fordrar enligt
finansutskottets mening särskild uppmärksamhet. Flera företag har sålunda
varslat om nedläggning av sin verksamhet. Samtidigt kan man räkna med att det
kommer att stöta på stora svårigheter att placera om arbetskraften bl, a, på
grund av den ogynnsamma åldersfördelningen. Utskottet noterar att det redan med
nuvarande regler finns möjligheter att lägga ut offentliga beställningar. Dessa
möjligheter bör, som föreslagits i motionen 1971; 1538, utnyttjas så att
statliga beställningar på kantsten läggs ut som komplement till de av
arbetsmarknadsmyndigheterna stödda kommunala beställningarna.»

dels
utskottets hemställan under C bort ha följande lydelse:

»att riksdagen med bifall till
motionen 1971: 1538 som sin mening ger Kungl. Maj;t till känna vad utskottet
anfört om statliga beställningar hos kantstensindustrin,»

15) vid punkten 25 (Statligt stöd
till lageruppbyggnad) beträffande la-

gerökningsbidrag till mindre företag av herrar Burenstam Linder (m),

Kristiansson i Harplinge (c), Löfgren (fp), Bmndin (m), Åsling (c), Få

gelsbo (c) och Wirtén (fp) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 52 som börjar
med »I fråga» och slutar med »avstyrks motionsyrkandet» bort ha följande
lydelse:

»I fråga om motionen 1971: 1541 vill utskottet understryka
den betydelse de mindre företagen har för upprätthållandet av full sysselsättning.
Därför är det felaktigt att begränsa stödet till företag med i regel

s. 76 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 76

minst
20 anställda. För sysselsättningen är det lämpligt med en allmän sänkning av
den angivna gränsen till fem anställda, och utskottet tillstyrker därför
motionsyrkandet.»

dels utskottets hemställan
under B bort ha följande lydelse:

»att riksdagen med bifall till motionen 1971: 1541
och med avslag på Kungl. Maj:ts förslag beträffande gränsen för antalet
anställda i företag som skall kunna få bidrag vid lagerökning godkänner vad
utskottet anfört i denna fråga,»

16) vid punkten 27 (Lånefonden för bostadsbyggande)
av herrar Burenstam Linder (m), Kristiansson i Harplinge (c), Löfgren (fp).
Brundin (m), Åsling (c), Fågelsbo (c) och Wirtén (fp) som anser att

dels
det stycke i utskottets yttrande på s. 54 som börjar med »Kungl. Maj:ts
förslag» och slutar med »motionen 1971: 1539» bort ha följande lydelse:

»Kungl.
Maj:ts förslag i fråga om höjda lånegränser för vissa bostadsrättsföreningar
har knappast några konjunktureffekter. De konjunkturpolitiska aspekterna
begränsar sig i princip till omfattningen av byggandet i dess helhet och
påverkas inte direkt av inriktningen på olika byggherrekategorier. Förslaget
har däremot avsevärda effekter på inriktningen av bostadsbyggandet på längre
sikt och på bostadskostnadsstrukturen. Dessa effekter berörs inte ens
parentetiskt i propositionen. I enlighet med beslut av 1971 års vårriksdag
prövas frågan skyndsamt inom boendeutredningen, närmast med hänsyn till frågans
då särskilt betonade samband med andra bostadspolitiska överväganden. Oavsett
vilken inställning som nu från olika håll kan redovisas bör ett minimikrav
vara att frågan inte slutligen prövas utan att utredningsresultat avvaktas.
Denna ståndpunkt bör enligt förslaget i motionen 1971: 1539 få uttryck i att
riksdagen med avslag å propositionen i denna del åter erinrar om riksdagens
ställningstagande i april detta år.»

dels utskottets hemställan
under B bort ha följande lydelse:

»beträffande höjda lånegränser att riksdagen med
bifall till motionen 1971: 1539

1. avslår Kungl. Maj:ts förslag,

2. som sin mening ånyo ger Kungl. Maj:t till känna vad
därom anförts i civilutskottets betänkande CU 1971: 12.»

Särskilda
yttranden

1) vid punkten 7 (Särskilt tillägg till
folkpensionärer) av herrar Löfgren (fp) och Wirtén (fp) som anfört:

»Folkpensionärerna
har som framhålles i motion 1971: 1536 av herr Jonsson i Mora m. fl. i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1971: 140 stort behov av ökat ekonomiskt
stöd. En extra förstärkning av pen-

s. 77 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 77

sionäremas
köpkraft fyller just nu på samma gång en konjunkturpolitisk och en
fördelningspolitisk funktion.

Förslaget
i motionen innebär ett i förhållande till propositionen till 4 % av basbeloppet
förhöjt särskilt tillägg till folkpensionärerna fördelat på en utbetalning i
december 1971 och en i januari 1972.

På
grund av den fördröjda behandlingen är det nu tyvärr av tekniska skäl inte
möjligt att företa en utbetalning i december månad.

I
januari 1972 kommer enligt regeringens förslag i proposition 1971: 140 ett
särskilt tillägg om 3 % av basbeloppet att utgå till dem, som är berättigade
till folkpension i någon form.

Enligt
vår uppfattning bör man hämtöver - om det konjunkturpolitiska läget talar
härför - senare överväga att utbetala ytterligare pensionstillägg under första
halvåret 1972.»

2) vid punkten 14 (Motion om projektering av
uppmstningsarbete av

Göta kanal) av herrar Franzén (s) och Jansson (s) som anfört:

»Frågan
om en utbyggnad av Göta kanals västgötadel har under senare år varit föremål
för stor uppmärksamhet. Alltsedan kanaltrafikut-redningen 1967 avgav sitt
betänkande angående Vänerns och Vätterns förbindelse med Västerhavet har frågan
vid flera tillfällen varit föremål för framstötar i riksdagen. Riksdagen
beslöt 1969 i anledning av motionerna I: 1065 och II: 1228 att hos Kungl. Maj:t hemställa om en ytterligare prövning i vad
avser kostnader för en utbyggnad av Göta kanals västgötadel. Denna utredning
föreligger nu klar och är för närvarande föremål för beredning inom Kungl.
Maj:ts kansli.

Frågan
om Göta kanals utbyggnad är enligt vår mening ett så stort och omfattande
projekt att det bör behandlas ytterst seriöst. Ett sådant projekts eventuella
genomförande är av den storleksordningen att det kräver relativt lång
förberedelsetid. Projektet i fråga kan således ej anses vara lämpligt som ett
kortsiktigt beredskap.sobjekt som kan stimulera sysselsättningen i den nu
aktuella situationen på arbetsmarknaden.

Även
om vi är ytterst angelägna att en upprustning och utbyggnad av Göta kanal
snarast kommer till stånd kan vi icke dela motionärens uppfattning att i det
läge frågan nu befinner sig göra ytterligare aktioner i ärendet.»

3) vid punkten 27 (Lånefonden för bostadsbyggande)
av herrar Buren

stam Linder (m), Kristiansson i Harplinge (c), Löfgren (fp). Brundin (m),

Åsling (c), Fågelsbo (c) och Wirtén (fp) som anfört:

»Centerns
partimotion 1971: 1490 innehåller förslag om riksdagens medverkan för att genom
vidgning av ramen för bostadslån snabbt kunna öka det ordinarie planerade
bostadsbyggandet och därmed tillgodose sysselsättningskraven. Av
civilutskottets yttrande i ämnet framgår att förutsättningar fanns ur
projekteringssynpunkt att börja byggandet av yt-

s. 78 Kontrollera mot PDF

FiU
1971: 47 78

terligare
ca 3 000 lägenheter med stöd av bostadslån under år 1971. Den av
finansutskottets majoritet dikterade behandlingsordningen har medfört att
yrkandet inte kan prövas i sådan tid att det kan medföra avsedd effekt. Det
bör dock konstateras att enligt vår mening en snabb, saklig prövning borde ha
resulterat i bifall tiQ motionsyrkandet.»

s. 79 Kontrollera mot PDF

FiU
1971: 47

79

Yttranden från andra utskott

s. 81 Kontrollera mot PDF

Skatteutskottets
yttrande nr 2 år 1971 81 FiU i97i: 47

Till finansutskottet

Genom beslut den 19 oktober och den 4 iiovember
1971 har finäiis-utskottet hemställt om skatteiitskottets yttrande dels över de
vid höstriksdagens början väckta niötionefna 1971: 1489 äv herr Bohman m. fl.
(m), 1971: 1490 av herr Fälldin m. fl. (c), 1971: 1491 av herr Helén m. fl.
(fp), 1971:1493 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk) och 1971: 1494 av
herr Ringaby ih. fl. (m) i vad motionerna avser yrkanden rörande
beskattningen, dels över propositionen 1971: 140 (bil. 5) samt de med anledning
av propositionen väckta motionerna 1971: 1530 av herr Eriksson i Arvika m. fl.
(fp, c, m), 1971: 1533 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk), såvitt
motionen avser det särskilda investeringsavdraget, 1971: 1537 av herr Levin
(fp) och 1971: 1542 av herr Rydén m. fl. (fp, m).

Med anledning härav får
skatteutskottet anföra följande.

I
motionerna har framförts yrkanden om tillfälliga eUer permanenta sänkningar av
den direkta skatten, mervärdeskatten eller den allmänna arbetsgivaravgiften i
syfte att stimulera sysselsättningen.

Utskottet
har inte för avsikt att i detta yttrande göra en mer ingående bedömning av det
samhällsekonomiska läget men anser sig likväl böra något beröra de
samhällsekonomiska konsekvenserna av generella skattesänkningar av det slag
som föreslås i motionerna.

Konjunkturinstitutet
räknar i sin höstrapport med att nedgången av den privata konsumtionen under
första halvåret 1971 skall följas av en kraftig konsumtionsökning genom att
hushållens inkomster ökar betydligt på gmnd av de retroaktiva
löneutbetalningarna. Återbetalningen av överskjutande skatt och sparmedel från
det s. k. Strängaspelet kan väntas medföra en ytterligare förhållandevis stor
köpkraftsstimulans. Mot bakgrunden härav är utskottet inte berett tillstyrka
generella konjunkturstimulerande åtgärder i form av betydande skatte- eller avgiftssänkningar
på sätt förordats i motionerna. Visserligen saknas i vårt land erfarenheter
från tillfäliiga skattesänkningar av den omfattning som motionärerna föreslår,
men enligt utskottets uppfattning talar sannolika skäl för att sådana åtgärder
i nuvarande konjunkturläge i betydande utsträckning kommer att medföra en
minskning av den onormalt stora lagerhållningen och en ökning av importen. De
sysselsättningspolitiska effektema av skattesänkningarna blir härigenom
begränsade, och en importökning utan motsvarande stegring av exporten medför
givetvis vissa negativa verkningar på betalningsbalansen. Man kan inte
hellei" bortse från de speciella påfrestningar på samhällsekonomin, som i
ett förbättrat konjunkturläge uppkommer vid en återgång till tidigare skat-

6
Riksdagen 1971. 5 saml. Nr 47

s. 82 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 82

te-
och avgiftsnivåer. Utskottet är således inte övertygat om att man genom
motionärernas förslag på snabbaste och mest effektiva sätt åstadkommer de
eftersträvade förbättringama av sysselsättningen. Dessutom kan vissa erinringar
av teknisk natur, till vUka utskottet återkommer i det följande, riktas mot
förslagen i motionema. Skatteutskottet delar därför den i propositionen
tillkännagivna, uppfattningen att den ekonomiska politiken i första hand bör
inriktas på selektiva åtgärder med snabbt verkande sysselsättningseffekt för
att stimulera investeringarna inom näringslivet och den offentliga sektom.

Utskottet
behandlar härefter de i propositionen 1971: 140 föreslagna åtgärdema på
beskattningsområdet och vissa motions- och skrivelseyrkanden i anslutning
härtill samt därefter övriga yrkanden i motionerna från rent skattetekniska
utgångspunkter.

I syfte att stimulera företagen till investeringar
i maskiner och in-' ventarier har enligt beslut vid 1971 års riksdag i
förordningen (1971: 50) om särskilt investeringsavdrag vid taxering till
statlig inkomstskatt föreskrivits att skattskyldiga, som driver rörelse,
jordbmk eller skogsbruk och som under 1971 anskaffar maskiner och andra döda
inventarier för stadigvarande bmk i verksamheten, vid taxeringen till statlig
inkomstskatt får åtnjuta ett särskilt investeringsavdrag med belopp
motsvarande 10 % av anskaffningskostnaden. Som fömtsättning för rätt till
avdrag gäller att tillfredsställande utredning om anskaffningskostnaden företes
och att denna uppgått till minst 5 000 kr.

För
att ytterligare stimulera en utbyggnad av näringslivets produktionsresurser
föreslås i propositionen 1971: 140 att det särskilda investeringsavdraget för
maskin- och inventarieanskaffningar under år 1971 höjs från 10 till 20 % och
att ett motsvarande 20-procentigt investeringsavdrag medges också för dylika
anskaffningar under år 1972.

I
vissa av motionema har framförts yrkanden att rätten till särskilt investeringsavdrag
skall omfatta även näringslivets byggnadsinvesteringar. Sålunda yrkas i
motionen 1971: 1489 av herr Bohman m.fl. att sådant avdrag skall medges fr. o.
m. den 1 november 1971 och i motionen 1971: 1491 av herr Helén m. fl. att
avdraget skall bestämmas till 10 % av byggnadskostnaden. Vidare begärs i
motionen 1971: 1490 av herr Fälldin m. fl. att särskilt investeringsavdrag med
rätt till fördelning på högst fem år skall medges med 10 % av byggkostnaden för
byggnadsobjekt, som påbörjas under tiden den 1 november 1971-den 31 mars 1972
och som är avsedda att utnyttjas i rörelse, jordbmk eller skogsbruk. Enligt
motionärernas rnening bör dock rätt till investeringsavdrag inte föreligga för
s. k. oprioriterat byggande.

I
sin höstrapport uppger konjunkturinstitutet att investeringarna i byggnader och
anläggningar minskat med omkring 5 % mellan andra halvåret 1970 och första
halvåret 1971. Maskininvesteringama visar

s. 83 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 83

ungefär
samma utveckling som byggnadsinvesteringama. Under andra. halvåret 1971 och
första halvåret 1972 fömtser konjunkturinstitutet en avsevärt höjd aktivitet.
inom byggnadssektorn men en mer begränsad ökning av maskininvesteringama. Med
hänsyn tiU de ytterligare stimulansåtgärder för investeringar i byggnader och
anläggningar, som föreslås i propositionen, är skatteutskottet inte berett
tillstyrka att rätten tiU särskilt investeringsavdrag utvidgas utöver vad
departementschefen föreslagit. Utskottet vill också framhålla, att det är
förenat med svårigheter att utforma ett investeringsavdrag för
byggnadsinvesteringar, som tillgodoser kraven på lättillämpUghet och kontroll
vid taxeringen.

Av
det anförda framgår att utskottet inte heller kan biträda förslaget i den med
anledning av propositionen väckta motionen 1971: 1533 av herr Hermansson i
Stockholm m. fl. om avslag på departementschefens förslag till ändring i
förordningen om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig
inkomstskatt.

Enligt
3 § andra stycket förordningen om särskilt investeringsavdrag vid taxering tUl
statlig inkomstskatt medges inte sådant avdrag vid anskaffning av bl. a.
begagnade inventarier.

I
en tiU skatteutskottet ingiven skrivelse har AB Bolinder-Munktell anfört bl. a.
följande. Sedan en följd av år hyr bolaget ut ett betydande antal fabriksnya
lantbmkstraktorer till försvaret i samband med repetitionsövningar.
Uthyrningsperioden omfattar i regel 20 dagar, och den sammanlagda körtiden för
varje traktor uppgår därvid genomsnittligt till 30-40 timmar. Efter
uthymingsperioden försäljer bolaget traktorerna med samma fabriksgaranti och
serviceåtagande som gäller för fabriksnya traktorer. Inregistrering av
traktorema sker först vid försäljningen. De till försvaret uthyrda
traktorerna, som torde uppgå tiU mer än 20 % av det totala antalet i landet
årligen nyregistrerade lantbmkstraktorer, redovisas före försäljningen av
bolaget som vamlager-tillgångar. Enligt bolagets mening innebär
tillhandahållandet av traktorerna till försvaret inte att de vid försäljning
tUl slutlig konsument blir att betrakta som begagnade inventarier. Bolaget
hemställer därför, att förordningen kompletteras med bestämmelser av innebörd
att anskaffningen av ifrågavarande traktorer medför rätt till särskilt investeringsavdrag.

Avsikten
med lagstiftningen är i första hand att stimulera investeringar som medför en
förbättring och utbyggnad av produktionsapparaten inom näringslivet.
Stimulansen har därför inriktats på anskaffning av nya maskiner och
inventarier. Som framgår av AB Bolinder-Munktells skrivelse föreligger
emellertid fall, där det kan vara berättigat att medge investeringsavdrag även
vid anskaffning av obetydligt begagnade inventarier. Som fömtsättning för
avdragsrätten bör dock gälla att investeringen medfört en förbättring eller
utökning av produktionen. Med hänsyn härtill bör en näringsidkare, som hyr ett
inventarium av ett

s. 84 Kontrollera mot PDF

FlU 1971: 47 84

s.k.
leasingföretag och därefter inköper inventariet från företajget, inte vara
berättigad till särskilt ihvestériiigsåvdräg. Skatteutskottet förordar således
att riksskatteverket, när särskilda skäl föreligger, skäll kuima medge rätt
till särskilt investéringsavdrag även vid anskaffning av begagnade
inventarier. För ätt tillgodose detta syfte hår till utskottets yttrande som
bilaga 1 fogats ett förslag till ändring av 3 § förordningen om särskilt
investéringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt.

Vid
en teknisk granskning av förfåtthihgsförslagét har utskottet i övrigt inte
funnit anledning till erinran.

I
den med anledning av propositionen väckta motionen 1971: 1537 av herr Levin har
hemställts ätt riksdageii besliitar införa ett investeringsbidrag på 8 % för
tiden t. o. m. den 31 decerriber 1972. Av motiveringen i motionen framgår att
yrkandet inte avser ett bidrag i egentlig mening. Avsikten är att
näringsidkare, som inte redovisar vinst och därför inte kan utnyttja det
särskilda investeringsavdraget vid den statliga taxeringen, skall medges ett
särskilt avdirag med 8 % av anskaffningskostnaden vid sin redovisning av
mervärdeskatt.

Från
principiell synpunkt kan invändningar riktas mot att näringsidkare, som på
gmnd av verksamhetens olönsamhet inte har möjlighet att utnyttja ett visst
avdrag vid ihkomstbeskattiiingen, skall kompenseras härför genom avdrag vid
redovisning av en helt annan, indirekt skatt. Motionären synes dessutom hä
förbisett, att redovisningsskyldigheten till mervärdeskatt är begränsad.
Sålunda föreligger frihet från sådan redovisningsskyldighet enligt 6 §
förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt, om den skattepliktiga
årsoriisättniiigeh inte uppgår till 10 000 kr. Därtill kommer att vissa
näringsidkare över huvud taget irite är rédovisriings-skyldiga på gmnd av att
vissa varor och tjänster enligt 8 och 11 § § nämnda förordning är undantagna
från skatteplikt. Också firån kontrollsyn-pimkt kan anmärkningar riktas mot
förslaget i ihotioneh. Det särskilda investeringsavdraget skall näriiligen
tUlgodoföras den skattskyldige först vid inkomsttaxeringen året efter
irivéntarieanskaffningen, medan mervärdeskatteavdraget skäll rnédges vid
inbetalningen av riiervärdéskatt för den redovisningsperiod om normalt två
månader som följer härmast efter inventarieanskaffnirigen; Det är således vid
tidpuiikteh för det föi-é-slagna mervärdeskatteavdraget omöjligt att avgöra om
den skattskyldige kan utnyttja ett särskilt investéringsavdrag vid
inkoihsttaxeringen. Av anförda skäl anser utskottet sig inte kunna biträda
yrkandet i inotionén 1971:1537.

I propositionen tas också upp én ärinan fråga soni
irité föranleder något förslag tUl riksdagen. Departérhéntschefeh uttalar jpå
s. 11 i propositionen att företagen inom branscher rned hög relativ energiförbrukning
bör ges dispeils från energiskätt; Åtgärderi, söm äi: aVsédd att ytterligare
stimulera utviecklirigeri inorti näringslivet, kåfi enligt depär-

s. 85 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 85

tementschefens
mening ske iiipm ramen för gällande dispensbestämmelser.

Skatteutskottet
vill uttala viss tvekan beträffande innebörden av detta uttalande. Med
dispensrätt torde i skattesanimanhang endast avses rätt för Kungl. Maj:t att
befria från eUer återbetala skatt. Förordningen (1957: 262) om allmän
energiskatt innehåller inte några bestämmelser om rätt för Kungl. Maj:t att
meddda dispens. Bestämmelserna i förordningen (1959: 92) om förfarandet vjd
viss kpnsunitipnsbeskattning äger emellertid tillämpning på den allmärina
energiskatten. I 46 § denna förordning stadgas att Kungl. Maj:t eller den
myndighet Kungl. Maj:t förordnar äger, när synnerliga skäl därtill föreligger,
medge befrielse från eller återbetalning av skatt. Denna bestämmelse har
emellertid främst tillkommit för att dispens skall kunna ges då det på gmnd av
omständigheterna i det enskilda fallet framstår som pbilligt att skatt skall
erläggas, exempelvis om den skattskyldige blivit missledd av uppgifter från beskattningsmyndigheten
och han inte har möjlighet att i sin tur ta ut den debiterade skatten. Det
måste enligt utskottets mening anses uteslutet att Kungl. Maj:t i
konjunkturstimulerande syfte skulle kuiina lämna dispens för hela sektorer av
näringslivet med stöd av detta bemyndigande. De övriga bestämmelser i
energiskatteförordningen som rnöjliggör nedsättning av eller befrielse från
skatt är alla av den arten att de bemyndigar beskattningsmyndigheten -
riksskatteverket - att besluta härom, och det får enligt utskottets mening
anses helt främmande för lagstiftningens syfte att ett centralt ämbetsverk
skulle kunna använda dessa regler för konjunkturpolitiska ändamål. Såvitt
utskottet kan finna torde därför de avsedda lättnadema inte kunna ske inom
ramen för gällande lagstiftning.

Det
finns enligt utskottets mening anledning att också något beröra de praktiska
konsekvenserna av förslaget. De nedsättningsregler som riksskatteverket efter
hörande av den till verket knutna energiskattenämnden tUlämpar i fråga om den
allmänna energiskatten har tUl syfte att de tillverkade produkterna skall -
oavsett vilken energiform som används vid framställningen - få viss maximerad
skattebelastning i relation tiU tillverkningskostnadema. Detta innebär att
skattenedsättningar redan förekommer för de särskilt energikrävande branscher
som åsyftas i det nämnda departementschefsuttalandet. Systeniet leder till att
skilda nedsättningsregler tillämpas för olika kraft- eller värmekällor iiiom
en och samma sektor av näringslivet. En temporär skattebefrielse kan därför för
en viss sektor medföra en koiikurrenssnedvridning genom att den upphäver den
kostnadsutjämning mellan eiiergikälloma som nuvarande regler medför. Såvitt
utskottet kan bedöma måste därför största försiktighet iakttas vid användandet
av deii allmänna energiskatten som konjunkturpolitiskt instrument, och
eventuella skattenedsättnirigar bör ske först efter hörande av
energiska.ttenärnnden pch med beaktande av i

s. 86 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 86

nämnden
framförda meningar. De konjunkturpolitiska effektema av de i propositionen
förordade ingreppen i den allmänna energiskatten torde sålunda enligt
utskottets mening bli tämligen begränsade. Utskottet vill emellertid inte
motsätta sig att Kungl. Maj:t får möjlighet att förordna om skattelättnader för
de branschei- där en sådan åtgärd kan väntas vara av betydelse och där inga
negativa effekter kan befaras.

1
enlighet med vad som tidigare anförts beträffande formerna för en
skattenedsättning förordar utskottet att riksdagen antar en särskild förordning
om tillfällig nedsättning av den allmänna energiskatten, varigenom Kungl.
Maj:t bemyndigas att förordna härom intill utgången av 1972. Ett
författningsförslag har fogats som bilaga 2 till utskottets yttrande.

I
anslutning till det nyssnämnda departementschefsuttalandet beträffande den
allmänna energiskatten yrkas i motionen 1971: 1542 av herr Rydén m. fl. att
riksdagen vid behandling av propositionen skall uttala att dispens från
energiskatt skall medges den manuellt arbetande glasindustrin.

Med
anledning härav vill utskottet framhålla, att det med hänsyn tiU vad utskottet
ovan anfört rörande energiskatten inte kan anses lämpligt att utan en mera
ingående prövning besluta om vUka branscher som skaU komma i fråga för de
avsedda skattelättnaderna. En sådan samlad prövning bör - om utskottets förslag
godkänns - ankomma på Kungl. Maj:t, som därvid har att beakta de synpunkter
som utskottet framfört. Om det i detta sammanhang framkommer att
energi-förbmkningen inom den manuella glasindustrin motiverar skattenedsättning
och några hinder i övrigt inte föreligger härför får alltså Kungl. Maj:t
möjlighet att tillgodose syftet med motionen.

Utskottet övergår härefter till en i huvudsak
teknisk granskning av yrkandena i motionerna.

Enligt
12 § förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt skall för varje år bestämmas
med vilka procenttal av de i 10 § 1 mom. nämnda förordning angivna
gmndbeloppen den statliga inkomstskatten skall ingå i preliminär skatt för
kommande budgetår. Därvid skall iakttas att procenttalet skall vara detsamma
för helt kalenderår.

Vid
1971 års vårriksdag (prop. 1971:115, SkU 40, rskr 197) har beslutats att
statlig inkomstskatt för budgetåret 1971/72 skall ingå i preliminär skatt med
100 % av gmndbeloppet.

I
motionen 1971: 1489 av herr Bohman m.fl. yrkas - med upphävande av riksdagens
tidigare fattade beslut - att procenttalet för uttagande av statlig
inkomstskatt för år 1972 skall bestämmas till 90. Enligt motionärernas förslag
skall vidare käUskattetabellema för första halvåret 1972 utarbetas så att
skatteuttaget begränsas till 80 %. Skattelättnaden skall dock maximeras till
800 kr. För andra halvåret 1972 skall

s. 87 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 87

käUskattetabellema
utarbetas med utgångspunkt i uttagsprocenten 100. Yrkandet syftar till att
åstadkomma en temporär ökning av den privata konsumtionen.

Enligt
35 och 36 §§ uppbördsförordningen (1953:272) skall lokal skattemyndighet
översända debetsedel avseende preliminär A-skatt och B-skatt till skattskyldig
senast den 18 januari resp. den 25 febmari under inkomståret.

Utskottet
har från riksskatteverket inhämtat att det under normala förhållanden krävs en
tid av minst tre månader för upprättande, tryckning och distribution av nya
källskattetabeller. De källskattetabeller, som skall tillämpas nästa år, är
sålunda redan under distribution till de lokala skattemyndigheterna. Dessa har
att översända vederbörlig skattetabell tillsammans med debetsedeln till
skattskyldiga, som enligt gällande bestämmelser är skyldiga att erlägga
preliminär A-skatt. Ett bifall till motionärernas förslag skulle innebära en
fördubbling av antalet källskattetabeller. Det torde med hänsyn härtill inte
vara praktiskt möjligt att nu hinna utsända nya omarbetade källskattetabeller
inom den i uppbördsförordningen stadgade tiden. Motionärernas förslag
föranleder också en omräkning av redan utförd debitering av preliminär
B-skatt, vilket medför förseningar även med utsändandet av debetsedlarna till
skattskyldiga, som skall erlägga preliminär B-skatt. Av det anförda framgår
att det inte ens vid ett omedelbart riksdagsbeslut i frågan är möjligt att
administrera motionärernas förslag.

I
motionen 1971: 1489 av herr Bohman m. fl. begärs också att en parlamentarisk
utredning skall tillsättas för översyn av beskattningssystemet. Utredningen
bör enligt motiveringen i motionen ha till uppgift att åstadkomma
marginalskattesänkningar, särskilt i inkomstlägena omkring 30 000 kr., och
indexreglering av skattesystemet. I den med anledning av propositionen väckta
motionen 1971: 1530 av herr Eriksson i Arvika m. fl. hemställs om
riksdagsskrivelse med begäran om ändring av det direkta skattesystemet så att
penningvärdeförändringar inte automatiskt medför ökat skattetryck och därmed
minskad köpkraft.

Vid
ställningstagandet till liknande motionsyrkanden under vårriksdagen framhöll
skatteutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande 1971:18 bl. a., att
1970 års skattereform åsyftat och också medfört lättnader vid
inkomstbeskattningen för skattskyldiga upp till inkomstnivån 40 000-45 000 kr.
Dessa lättnader, som givetvis motverkas av och i vissa fall kan understiga
numera beslutade höjningar av den kommunala utdebiteringen, har delvis
finansierats genom en ökad skatteprogression även vid förhållandevis låga
inkomster. Utskottet delade uppfattningen att skatteprogressionen i vissa
inkomstlägen är kännbar och att detta i särskilt hög grad gäller de
inkomstskikt där sociala förmåner av olika slag avtrappas. Utskottet erinrade
emellertid om att 1970 års skattereform i detta hänseende innebar avsevärda
förbättringar

s. 88 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 88

för
folkpensionärema. I fråga om barnfamiljerna innebar reformen att dessa
tillförts 700 milj. kr. i ökade transfereringar, räknat för helt år, genom en
höjning av bambidrag, bidragsförskott m. m. En allmän sänkning av
marginalskatterna kunde enligt skatteutskottets uppfattning visserligen i och
för sig anses önskvärd, men möjligheterna att vidta en sådan åtgärd var i
första hand beroende av det statsfinansiella utrymmet och behovet av andra,
mer angelägna reformer.

Yrkandet
om en allmän översyn av beskattniiigen besvarades av utskottet med att stora
och betydande delar av beskattningsområdet redan var eller skulle bli föremål
för utredning och att resultatet härav och erfarenheterna av skattereformens
verkningar borde avvaktas, innan beslut fattades om nya utredningar. Frågan om
en indexreglering av skattesystemet ansåg utskottet vara förenad med stora
praktiska svårigheter, främst på gmnd av källskattesystemet. Beskattningen
borde i stället tid efter annan omprövas och avvägas med hänsyn inte endast
till penningvärdeförändringen utan också till ändrade fömtsättningar av annat
slag.

Vad
motionärerna anfört i motionema har inte givit skatteutskottet anledning till
ändrat ståndpunktstagande i denna fråga.

Skatt
enligt förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt utgår fr. o. rn. år 1971 med
15 % av beskattningsvärdet. Detta värde utgörs i princip av det pris eUer
vederlag, som kunden i varje särskilt fall betalar eller faktureras, med
skattens belopp inräknat. I vissa faU utgår skatten på reducerade
beskattningsvärden. Sålunda utgör beskattningsvärdet endast 60 % av totala
vederlaget eller saluvärdet inklusive skatt i fråga om försäljning eller uttag
av byggnad eller monteringsfärdigt hus, servering, mmsuthyming i hotellrörelse
eller liknande, byggnads- och anläggnings-entreprenader eUer andra tjänster som
avser fastighet. Vidare utgör beskattningsvärdet endast 20 % av totala
vederlaget inklusive skatt i fråga om vissa markanläggningsarbeten samt tjänster
som tillhandahålls av arkitekter, byggnadskonsulenter och liknande.

Skattesatsen
15 % motsvarar ett pålägg av ca 17,65 % på priset före skatt. Vid tillämpning
av reduceringsreglerna blir pålägget 9,89 % resp. 3,09 % på priset före skatt.

Av
de åtgärder som föreslås i motionerna beträffande den indirekta beskattningen
uppvisar de förslag som avser mervärdeskatten de flesta variationema. I
samtliga motioner behandlas frågan om en sänkning av mervärdeskatten helt eller
delvis. I motionema 1971: 1489 av herr Bohman m. fl. och 1971: 1490 av herr
Fälldin m. fl. förordas emellertid andra åtgärder än sänkt mervärdeskatt. I
motionen 1971:1494 av herr Ringaby m.fl. yrkas att skattesatsen för livsmedel
skall sänkas till 10% fr. o. m. den 1 november 1971, medan motionärerna i
motionen 1971: 1493 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. helt vill befria livsmedel
från mervärdeskatt fr. o. m. år 1972 och kompensera det skatte-

s. 89 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 89

bortfall
som därigenpin uppkomnier genpm en skärpt beskattning av företag, förmögenheter
och skattskyldiga med större inkomster.

I
motionen 1971: 1494 motiveras yrkandet med att man genom den föreslagna
sänkningen skulle friställa köpkraft i konjunkturstimulerande syfte samtidigt
som åtgärden särskilt gynnar barnfamiljema. Motionärerna hänvisar också till
att andra länder har väsentligt lägre mervärdeskatt på livsmedel än på övriga
varor. I vänsterpartiet kommunistemas partimotion berörs visserligen också den
aktuella ekonomiska situationen men av motiveringen framgår att förslagen
tillkommit mera av fördehiings-politiska an konjunkturpolitiska skäl.

Förslag
om differentiering av den generella indirekta beskattningen till förmån för bl.
a. livsmedel har avvisats av riksdagen vid ett flertal tillfällen såväl under
den allmänna varuskattens som under mervärdeskattens tid. Mot en sådan åtgärd
har främst åberopats statsfinansiella skäl. Skatteutskottet vill också
framhålla de administrativa och kontrolltekniska svårigheter som en differentierad
mervärdeskatt måste medföra. Det är uppenbart att livsmedelshandeln, som i
betydande omfattning säljer alla slag av dagligvaror såsom rengöringsmedel,
kosmetika, tobak och sötsaker, kommer att få betydande svårighteter om
kassaredovisningen måste delas upp på livsmedel och på övriga varor. Det är
också troligt att viss del av en skattelättnad för livsmedel kommer att ätas
upp av ökade hanteringskostnader för handeln. När man åberopar utländska
förebilder finns det enligt utskottets mening anledning erinra om att det för
närvarande i länder med skattedifferentieringar görs ansträngningar att
begränsa antalet skattesatser och att bringa dem i närmare överensstämmelse med
varandra. Det ursprungliga fastställandet av lägre skattesatser för vissa
nödvändighetsvaror måste även ses mot bakgrunden av de socialpolitiska
insatserna i övrigt och den jordbruksekonomiska situationen i landet.
Införandet av skilda skattesatser i vissa länder torde sålunda ha skett
uteslutande av politiska och sociala skäl och inte i något fall ha varit
motiverat av skattetekniska hänsyn. Enligt utskottets mening är det angeläget
att erinra om att inkomsterna från mervärdeskatten genom transfereringar
möjliggör en betydande utjämning av inkomstskillnaderna i övrigt och att varje
mer avsevärd försvagning av dessa inkomster minskar möjligheterna att
fullfölja strävandena i sådan riktning. Då yrkandena om slopande av
mervärdeskatten på livsmedel dessutom endast i begränsad omfattning kan ses som
inlägg i den konjunkturpolitiska debatten finner utskottet inte skäl att i
detta sammanhang ytterligare belysa konsekvenserna härav.

Rent
konjunkturstimulerande är däremot syftet med yrkandet i motionen 1971: 1491 av
herr Helén m. fl. att sänka mervärdeskatten med 5 % för tiden den 1 november
1971-den 30 april 1972. Det bör erinras om att redan aUmänna skatteberedningen
i sitt betänkande Nytt skattesystem (SOU 1964: 25) var inne på tanken att
använda mervärdeskatten

s. 90 Kontrollera mot PDF

FiU
1971: 47 90

som
konjunkturpolitiskt instrument. Det som då diskuterades var emellertid endast
möjligheten att genom begränsningar i avdragsrätten dämpa en överhettad
konjunktur. Utskottet har tidigare berört de allmänna konjunkturpolitiska
synpunkterna i fråga om en temporär sänkning av mervärdeskatten och viU därför
i detta sammanhang endast framhålla att några mer avsevärda tekniska
svårigheter inte torde vara förknippade med en sådan åtgärd. Merarbete för
framför aUt detaljhandeln och kontrolltekniska problem torde dock bli en ofrånkomlig
men inte oöverkomlig följd av detta förslag.

Enligt
förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift skall sådan avgift
erläggas av arbetsgivare och av fysisk person vilken haft inkomt av här i riket
bedriven rörelse eller av här belägen jordbruksfastighet som han själv brukar.
Även staten och kommunerna är skyldiga att erlägga sådan avgift.

För
arbetsgivare utgår avgiften fr. o. m. år 1971 med 2 % av summan av vad han
under året utgivit som lön till arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i
form av kost eller bostad. För fysisk person som haft inkomst av rörelse eller
jordbmksfastighet, som brukas av honom, utgår allmän arbetsgivaravgift (s. k.
egenavgift) med 2 % av sådan inkomst i den mån arbetsgivare inte skall erlägga
allmän arbetsgivaravgift för inkomsten, linkomst av rörelse eller
jordbruksfastighet, som ej uppgår till 500 kr. per år och förvärvskälla, skall
inte tas med vid beräkning av egenavgift.

I
motionema 1971: 1489 av herr Bohman m. fl. och 1971: 1490 av herr Fälldin m.
fl. yrkas avveckling av den allmänna arbetsgivaravgiften fr. o. m. den 1
november 1971.

Utskottet
- som förutsätter att finansutskottet självt prövar de samhällsekonomiska
verkningarna av ett slopande eller en nedsättning av den allmänna
arbetsgivaravgiften - vill inte göra gällande att några skattetekniska
invändningar kan riktas mot motionärernas förslag. Det kan emellertid
framhållas att den s. k. egenavgiften, som beräknas med ledning av inkomsterna
under helt kalenderår, lämpligen bör - om en avveckling kommer till stånd -
slopas vid ett årsskifte, men det torde inte vara omöjligt att med hjälp av
lämpliga regler om proportionering genomföra en avveckling vid annan tidpunkt.

Av
principiella skäl ställer utskottet sig mera avvisande till förslaget i
motionen 1971: 1491 av herr Helén m. fl. att slopa arbetsgivaravgiften inom det
inre stödområdet och sänka avgiften till 1 % inom övriga delar av landet.
Utskottet har tidigare och senast under vårriksdagen bestämt motsatt sig
tanken på regionala differentieringar av skatte- och avgiftsreglerna. Utskottet
vidhåller att sådana åtgärder måste få ogynnsamma konsekvenser och leda till
komplikationer av skilda slag. Det framstår enligt utskottets mening som
angeläget från skatteteknisk synpunkt att bevara de praktiska fördelar som
vissa skatte- och avgiftsfor-

s. 91 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 91

mer
erbjuder genom sin förhållandevis enkla konstruktion. Inför man undantag eller
särregler för att tillgodose särskilda intressen, riskerar man uppenbarligen
att förlora inte bara de tekniska fördelama utan också möjligheterna att
överblicka kostnaderna för samhällets åtaganden.

Vad
utskottet här anfört äger också tillämpning på utredningsyrkandet i motionen
1971: 1490 av herr Fälldin m.fl. om differentiering av den allmänna
arbetsgivaravgiften i syfte att bereda arbetskraftsintensiva näringsgrenar
särskilda lättnader.

Stockholm
den 18 november 1971

På
skatteutskottets vägnar ERIK BRANDT

Närvarande:
herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäckmora (c), fm
Nettelbrandt (fp), fm Holmqvist* (s), herrar Kristenson (s). Josefson i Arrie
(c), Wämberg (s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s), Nilsson i Trobro* (m),
Stadling (s). Westberg i Hofors (s). Björk i Gävle (c) och fru Normark (s).

*
Ej närvarande vid yttrandets justering.

Avvikande
mening

av herrar Magnusson i Borås (m), Eriksson i
Bäckmora (c), fm Nettelbrandt (fp), herrar Josefson i Arrie (c), Larsson i
Umeå (fp), Nilsson i Trobro (m) och Björk i Gävle (c), vilka anfört följande:

»I
de i anledning av särskild inträffad händelse vid höstriksdagens början väckta
motionema framhölls att sysselsättningsläget i landet gjorde det angeläget att
riksdagen skyndsamt fattade beslut om kraftfulla konjunkturstimulerande
åtgärder. För att få en samlad bedömning av detta frågekomplex har samtliga
motioner och även den senare avlämnade propositionen 1971: 140 jämte i
anledning därav väckta motioner remitterats tiU finansutskottet. En sådan
samlad bedömning är icke möjlig i flera utskott, varför vi anser att
skatteutskottet uteslutande bort yttra sig om förslagen från teknisk synpunkt.
De sakliga ställningstagandena bör sålunda ske i finansutskottet. Genom den
långdragna riksdagsbehandlingen har vissa av motionsförslagen i någon mån
blivit överspelade från tidsmässig synpunkt sett. I övrigt är samtliga tiU utskottet
remitterade förslag - med undantag för propositionens förslag rörande
energiskatten - tekniskt genomförbara.»

s. 92 Kontrollera mot PDF

FiU
1971: 47 92

Bilaga 1

Skatteutskottets förslag till äqdring av 3 § förojrdningen
(1971: 50) om särskilt investéringsavdrag vid taxering till statlig
inkomstskatt.

Kungl.
Maj:ts förslag Skatteutskottets förslag

3 § Särskilt investeringsavdrag utgör tjugo procent
av anskaffningskostnaden. Träffas skriftligt avtal om förvärvet under 1971
eller 1972 för leverans efter det år, under vilket avtalet träffats, utgör
dock avdraget tjugo procent av det avtalade priset.

Särskilt
investeringsavdrag åtnjutes icke för följande inventarier, nämligen

inventarier med en
beräknad varaktighetstid av högst tre år, begagnade inventarier,

personbilar,
som avses i vägtrafikförordningen (1951: 648) och som icke användes i
yrkesmässig trafik eller uthymingsrörelse,

inventarier,
som den skattskyldige själv tillverkar, om tillverkningen börjat före ingången
av år 1971,

inventarier,
om vars anskaffande skriftligt avtal träffas under år 1971 och som enligt
avtalet skall levereras efter utgången av år 1973,

inventarier,
om vars anskaffande skriftligt avtal träffas under år 1972 och som enligt
avtalet skall levereras efter utgången av år 1974.

Föreligger särskilda skäl, får riksskatteverket
medge att särskilt investeringsavdrag får åtnjutas för anskaffning av begagnade
inventarier. För inventarier, som förvärvas från någon med vilken förvärvaren

är i väsentlig ekonomisk
intressegemenskap, åtnjutes särskilt investeringsavdrag endast om säljaren är
tillverkare och tillverkningen börjat efter ingången av år 1971.

Särskilt
investeringsavdrag enligt deima förordning åtnjutes icke för inventarier, för
vilka investeringsfond enligt förordningen (1955: 256) om investeringsfonder
för konjunkturutjämning eller motsvarande äldre författning tagits i anspråk
enligt beslut av Kungl. Maj:t eller arbetsmarknadsstyrelsen eller för vilka
förordningen (1963:216) om extra avskrivning och särskilt investeringsavdrag
vid inkomsttaxeringen skall äga tillämpning enligt beslut av Kungl. Maj:t.

s. 93 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 93

Bilaga
2

Skatteutskottets
förslag tiU

Förordning
om tillfällig nedsättning av den allmänna energiskatten.

Härigenom
förordnas som följer.

Utan
hinder av bestämmelsema i förordningen (1957: 262) om allmän energiskatt kan
Konungen i konjunkturstimulerande syfte förordna om nedsättning av eller
befrielse från allmän energiskatt, som skall utgå imder tiden den 1 december
1971-den 31 december 1972.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då
förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk
författningssamling.

s. 94 Kontrollera mot PDF

Justitieutskottets
yttrande nr 1 år 1971 94 FiU 1971:47

Till finansutskottet

Genom beslut den 4 november 1971 har
finansutskottet hemställt att justitieutskottet avger yttrande över
propositionen 1971: 140 angående konjunkturstimulerande åtgärder, såvitt avser
Kungl. Mai:ts i propositionen, bilaga 1 samt bilaga 11 punkten 2, framlagda
förslag.

Justitieutskottet har icke
funnit anledning till erinran mot förslagen.

Stockholm
den 17 november 1971

På
justitieutskottets vägnar ASTRID KRISTENSSON

Närvarande:
fru Kristensson (m), fröken Bergegren (s), fröken Mattson (s), herrar Ernulf (fp),
Larfors (s), Johansson i Växjö (c), Jönsson i Malmö (s). Westberg i Ljusdal
(fp), Nygren (s), Schött (m), fm Hjelm-Wallén (s), herr Polstam (c), fm
Nordlander (vpk), herrar Alf Pettersson i Malmö (s) och Stjernström (c).

s. 95 Kontrollera mot PDF

Försvarsutskottets
yttrande nr lår 1971 95 FiU 1971:47

Till finansutskottet

Genom beslut den 4 november 1971 har
finansutskottet hemställt att försvarsutskottet avger yttrande över
propositionen 1971: 140 angående konjunkturstimulerande åtgärder, bilaga 2 samt
bilaga 8 såvitt avser Diverse kapitalfonder. Förrådsfonden för ekonomisk
försvarsberedskap, punkten 2 Förrådsanläggningar m. m. jämte eventuella
följdmotioner.

Med anledning härav får
försvarsutskottet anföra följande.

1. Prop.
1971:140 bil. 2

Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen att på
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1971/72 under Försvarets
fastighetsfond anvisa investeringsanslag av sammanlagt 64 925 000 kr. Medlen
behövs under innevarande budgetår för att täcka utgiftsbehovet för vissa
åtgärder med konjunkturstimulerande effekter. Åtgärderna har redovisats i
propositionen.

Försvarsutskottet
tillstyrker att medel på tilläggsstat anvisas i enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag.

2. Prop.
1971:140 bil. 8

Kungl. Maj:t har under punkten 2 föreslagit
riksdagen att till Förråds-anläggningar m. m. på tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1971/ 72 under Diverse kapitalfonder. Förrådsfonden för
ekonomisk försvarsberedskap, anvisa ett investeringsanslag av 650 000 kr.
Medlen behövs för att under innevarande budgetår fullfölja anskaffningen av ett
sjunde centralförråd av fältledningsmateriel för civila, skyddade
oljelagringsan-läggningar.

Försvarsutskottet
tillstyrker att medel på tilläggsstat anvisas i enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag.

Stockholm den 18 november
1971

På försvarsutskottets
vägnar

PER PETERSSON

Närvarande:
herrar Petersson i Gäddvik (m), Gustavsson i Eskilstuna (s), Gustafsson i
Stenkyrka (c), Enskog (fp), Gustavsson i Ängelholm (s), Pettersson i Kvänum
(c). Häll (s), öhvall (fp). Brännström (s), Virgin (m), Pettersson i Lund (s),
Gustavsson i Nässjö (s), och Runesson (s).

s. 96 Kontrollera mot PDF

Sociaiförsäkringsutskottets
yttrande nr 1 år 1971 96 FiU 1971:47

Till finansutskottet

Genom beslut den 19 oktober l97i har
finansutskottet hemställt att socialförsäkringsutskottet avger yttrande över
motionen 1971: 1493 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk), såvitt avser
yrkandet orn viss ändring av lagen om finansiering av folkpensioneringen.

Med anledning härav får
socialförsäkringsutskottet anföra följande.

Som
ett led i de under höstsessionen avgivna motionsförslagen angående
konjunkturstimulerande åtgärder föreslås i motionen 1971: 1493 att
mervärdeskatten på livsmedel skall upphävas från den 1 januari 1972 samt att
det inkomstbortfall för statskassan som härigenom uppkommer kompenseras genom
olika inkomstförstärkningar bland annat ökat uttag av folkpensionsavgift.

Enligt
3 § lagen om finansiering av folkpensioneringen utgår folkpensionsavgift med 5
% av den försäkrades till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst dock
med högst 1 500 kronor. Maximeringen av avgiften har tillkommit för att
åstadkomma en viss relation mellan förmån och avgift inom pensionssystemet. I
motionen föreslås att maximiregeln skall slopas och folkpensionsavgiften utgöra
5 % av den beskattningsbara inkomsten, oavsett dennas storlek. En sådan
ändring av gällande regler skulle enligt motionärerna tillföra statskassan ca
850 milj. kr. per år.

Socialförsäkringsutskottet
har behandlat ett rriotionsyrkändé med samma icmehåll tidigare i år i
betänkandet SfU 1971: 9. Motionsyrkändét avstyrktes av utskottet med den
motiveringeri ätt folkpensionsavgifténs storlek och konstruktion måste ses i
sammanhang med de regler soni gäller för inkomstbeskattningen och att skäl
därför saknades att avskaffa riiaxi-miregeln för avgiftsuttag. Utskottet har
inte någon anledning att frångå denna bedömning.

Oavsett
hur finansutskottet kommer att ställa sig tUl motionärernas huvudyrkande om
slopande av mervärdeskatten på livsmedel, får socialförsäkringsutskottet med
hänvisning tUl det anförda för sin del avstyrka bifall till motionsyrkandet om
slopande av maximeringen av folkpeii-sionsavgift. Vid en teknisk granskning av
den i motionen föreslagna lagtexten har utskottet inte funnit anledning tUl
någon erinran.

Stockholm
den 26 oktober 1971

På
socialförsäkringsutskottets vägnar .

TORSTEN FREDRIKSSON

s. 97 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 97

Närvarande:
herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan (c), Lundberg (s), Jonsson i
Mora (fp), fröken Sandell (s), herrar Karlsson i Ronneby (s), Magnusson i
Nennesholm (c), fm Håvik (s), herrar Mimdebo (fp). Nordberg (s), Björck i
Nässjö (m), Marcusson (s), fröken Pehrsson (c), herrar Hermansson i Malmberget
(vpk) och Adolfsson (m).

Avvikande
mening

av
herr Hermansson i Malmberget (vpk), som ansett att det avsnitt av utskottets
yttrande som börjar med orden »Socialförsäkringsutskottet har» och slutar med
orden »någon erinran» bort ersättas med text av följande lydelse:

»Skälet
att maximera folkpensionsavgiften för att åstadkomma en viss relation mellan
förmån och avgift kan enligt utskottets mening inte längre anses relevant med
hänsyn till den allmänt åberopade jämlikhetsaspekten. I skattesammanhang
brukar också anföras att folkpensionsavgiften mera har karaktären av
specialskatt än försäkringsavgift. Vid anläggandet av en sådan synpunkt måste
slopandet av folkpensionsavgiftens maximering ses mot bakgrunden av att
åtgärden föreslagits genomförd i samband med förslag om avskaffandet av
mervärdeskatten på livsmedel. Detta förslag har icke tidsbestämts utan är
avsett som en permanent åtgärd. Reglerna för inkomstbeskattningen är inte
baserade på något sådant undantag i tillämpningen av mervärdeskatten.

Med
hänsyn till det anförda samt till den fördelningspolitiska effekten av
förslaget i övrigt tillstyrker sålunda utskottet bifall till motionsyrkandet
om slopandet av avgiftsmaximum. Vid en teknisk granskning av den i motionen
föreslagna lagtexten har utskottet inte funnit anledning till någon erinran.»

7
Riksdagen 1971. 5 saml. Nr 47

s. 98 Kontrollera mot PDF

Socialförsäkringsutskottets
yttrande nr 2 år 1971 98 FiU 1971:47

Till finansutskottet

Genom beslut den 4 november 1971 har
finansutskottet hemställt att socialförsäkringsutskottet avger yttrande över
propositionen 1971: 140 angående konjunkturstimulerande åtgärder, såvitt avser
det i Bilaga 3 Socialdepartementet upptagna förslaget om särskilt tillägg tiU
folkpensionärer. Genom beslut den 17 november har finansutskottet vidare
hemställt om socialförsäkringsutskottets yttrande över den i anledning av
propositionen väckta motionen 1971: 1536 av herr Jonsson i Mora m. fl. (fp).

Med anledning härav får
socialförsäkringsutskottet anföra följande.

Som
ett led i strävandena att stimulera den privata konsumtionen föreslås i
propositionen att folkpensionärema skall få ett särskilt kontant tillägg till
sin pension. Tillägget föreslås få formen av en en-gångsutbetalning till den
som för januari 1972 är berättigad till folkpension i form av ålders-,
förtids- eller änkepension eller till hustru-tillägg. Tillägget skall utgå med
tre procent av basbeloppet till samtliga pensionärer oberoende av den ordinarie
pensionens storlek och utbetalas samtidigt som utbetalning sker av
folkpensionen i januari 1972. De närmare bestämmelsema för tillägget skall
utfärdas av Kungl. Maj:t. Kostnaderna för tillägget beräknas till ca 285 milj.
kr. För att täcka dessa kostnader bör föras upp ett särskilt förslagsanslag,
benämnt Särskilt tillägg till folkpensionärer.

I
motionen föreslås - med hänvisning bl. a. till ökade levnadskostnader för
pensionärema - att tillägget bestäms till fyra procent av basbeloppet och att
utbetalningen sker med hälften i december 1971 och med hälften i januari 1972.
Förslagsanslaget bör på grund härav föras upp med 380 milj. kr.

Utskottet
tillstyrker att ett extra köpkraftstillskott anvisas folkpensionärema i
enlighet med de grunder som redovisas i propositionen. Med hänsyn bl. a. till
att pensionstillskotten enligt 1969 års lagstiftning i ämnet byggs upp med
utgångspunkt i ett belopp motsvarande tre procent av basbeloppet och att
riksdagen vid upprepade tillfällen, senast i år, avvisat motionsförslag om
höjning av detta belopp till fyra procent av basbeloppet, ansluter sig
utskottet till propositionens förslag angående det särskilda pensionstilläggets
storlek. Utskottet avstyrker därigenom förslaget i motionen 1971: 1536 i denna
del.

När
det gäller frågan om utbetalning av pensionstillägget delar utskottet
uppfattningen i propositionen och motionen att denna bör ske så tidigt som
möjligt. Av administrativa skäl torde utbetalningen lämpligen böra ske i
samband med utbetalning av ordinarie folkpensionsförmåner. Då
pensionsanvisningar för december månad 1971 enligt

s. 99 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 99

gällande
ordning måste sändas ut endast några få dagar efter den tidpunkt då riksdagen
kan väntas fatta beslut i föreliggande ärende, torde tidigaste
utbetalningstillfälle vara den ordinarie januariutbetalningen 1972. Utskottet
avstyrker därför motionen även i denna del.

Sammanfattningsvis
får socialförsäkringsutskottet under åberopande av det anförda tillstyrka
bifall till propositionen såvitt gäller förslaget om särskilt tillägg till
folkpensionärer och avstyrka bifall till motionen 1971: 1536.

Stockholm den 18 november
1971

På
socialförsäkringsutskottets vägnar

TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande:
herrar Fredriksson (s), Lundberg (s), Ringaby (m), Karlsson i Ronneby (s), fru
Håvik (s), herrar Mundebo (fp). Nordberg (s), Björck i Nässjö (m), Marcusson
(s), fröken Pehrsson (c), herr Andersson i Nybro (c), fröken Bergström (fp),
herrar Signell (s) och Lindström (s).

Avvikande
mening

av
herrar Ringaby (m), Mundebo (fp), Björck i Nässjö (m), fröken Pehrsson (c),
herr Andersson i Nybro (c) och fröken Bergström (fp), som ansett att det
avsnitt av utskottets yttrande som börjar med orden »Utskottet tillstyrker» och
slutar med »motionen 1971: 1536» bort ersättas med text av följande lydelse:

»Enligt
utskottets mening bör socialförsäkringsutskottets yttrande inskränka sig till
att avse en granskning av propositions- och motionsförslagen från teknisk
synpunkt. Mot denna bakgmnd har utskottet inte något att erinra mot
propositionsförslaget och förslaget i motionen om en höjning av
pensionstilläggets belopp. När det gäller frågan om utbetalningen delar
utskottet uppfattningen i propositionen och motionen att denna bör ske så
tidigt som möjligt. Av administrativa skäl torde utbetalningen lämpligen böra
ske i samband med utbetalning av ordinarie folkpensionsförmåner. Då
pensionsanvisningar för december 1971 enligt gällande ordning måste sändas ut
endast några få dagar efter den tidpunkt då riksdagen kan väntas fatta beslut i
föreliggande ärende, torde tidigaste utbetalningstillfälle vara den ordinarie
januarieutbetalningen 1972.»

s. 100 Kontrollera mot PDF

Socialutskottets
yttrande nr 1 år 1971 100 FiU 1971:47

Till finansutskottet

Genom beslut den 19 oktober, den 4 november och den
17 november 1971 har finansutskottet hemställt att socialutskottet avger
yttrande över dels motionen 1971: 1490 av herr Fälldin m. fl. (c) om
konjunkturstimulerande åtgärder, såvitt avser höjning av de allmänna
barnbidragen, och motionen 1971: 1495 av herrar Romanus (fp) och Ahlmark (fp)
om höjning av de allmänna barnbidragen, dels propositionen 1971: 140 angående
konjunkturstimulerande åtgärder, såvitt avser Bilaga 3 Socialdepartementet,
med undantag för punkten 1, dels ock följande 1 anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen motionen 1971: 1528 av herr Carlshamre m.fl. (m),
motionen 1971: 1529 av herr Carlstein (s) och motionen 1971: 1532 av herr
Fälldin m. fl. (c).

Med anledning härav får
utskottet anföra följande.

I
propositionen föreslås att en engångsutbetalning sker av ett särskilt statligt
bostadstillägg för barnfamiljer. Detta bostadstillägg bör utgå till de familjer
som under år 1971 för december månad uppbär statligt bostadstillägg. Det
föreslås att det särskilda bostadstillägget skall utgöra tre gånger det belopp
som familjen uppburit i statligt bostadstillägg för december 1971.
Utbetalningen bör ske i januari 1972.

I
motionerna 1971: 1490, 1971: 1495 och 1971: 1528 framställs yrkanden som
samtliga syftar till höjda barnbidrag. I motionerna 1971: 1495 och 1971: 1528
föreslås höjningarna bli temporära. I den sistnämnda motionen yrkas även
avslag på propositionen, såvitt avser förslaget om särskilt statligt bostadstillägg
för barnfamiljer.

Socialutskottet
anser att de resurser som nu kan ställas till förfogande för familjepolitiska
åtgärder bör användas till selektiva insatser och då i främsta rummet för att
stärka stödet till barnfamiljer med låga inkomster, särskilt familjer med flera
barn och familjer med höga boendekostnader. 1 propositionen 1971: 156, som
utskottet för närvarande behandlar, läggs fram förslag om kraftigt höjda
bostadstillägg för barnfamiljer från den 1 april nästa år. Utskottet biträder
förslaget att dessförinnan görs en särskild utbetalning till barnfamiljer som
är berättigade till statligt bostadstillägg. Utbetalningen bör göras så snart
som möjligt. Med hänsyn härtill biträder utskottet även förslaget att tillägget
anknyts till rätten att uppbära statligt bostadstillägg för december 1971. I
enlighet med det anförda avstyrker utskottet motionen 1971: 1490, såvitt här är
i fråga, motionen 1971: 1495 och motionen 1971: 1528 samt tillstyrker förslaget
i propositionen 1971: 140 att ett särskilt statligt bostadstillägg för barnfamiljer
utgår.

I
motionen 1971: 1529 yrkas att riksdagen skall ge Kungl, Maj:t till

s. 101 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 101

känna
att utbetalning under tiden den 1 januari-den 31 mars 1972 av retroaktivt
statligt bostadstillägg avseende december månad 1971 skall grunda rätt till
särskilt statligt bostadstillägg. Enligt socialutskottets mening är det
rimligt att den familj som retroaktivt blir berättigad till statligt
bostadstillägg för december 1971 även får den särskilda förmån som
engångsutbetalningen innebär. En begränsning bör dock ske så att endast
utbetalning som sker under första kvartalet 1972 grundar rätt till det
särskilda bostadstillägget. Utskottet tillstyrker således bifall till motionen
1971: 1529. I övrigt har utskottet inte något att erinra mot de i propositionen
förordade grunderna för särskilt statligt bostadstillägg för barnfamiljer
eller mot den föreslagna medelsanvisningen för ändamålet.

Socialutskottet
tillstyrker även de övriga förslagen i propositionen 1971: 140, såvitt här är i
fråga.

Statsbidrag
till vatten- och luftvårdande åtgärder inom industrin utgår för närvarande från
ett anslag under jordbrukshuvudtiteln. I propositionen föreslås en
förstärkning av detta stöd för att ytterligare stimulera industrins
investeringar och därigenom öka sysselsättningen. För tiden den 1 november
1971-den 30 juni 1972 föreslås det statliga bidraget bli höjt från högst 25 %
till högst 75 % av kostnaden.

I
motionen 1971: 1532 yrkas att riksdagen skall besluta medge att stöd till
åtgärder för bättre arbetsmiljö inom industrin beträffande arbetslokaler,
maskiner och andra arbetsanordningar får utgå efter samma grunder som enligt
propositionen skall gälla i fråga om vatten- och luftvårdande åtgärder.

Socialutskottet
har tidigare i år i betänkandet 1971: 7 behandlat motionsyrkanden om utredning
eller åtgärder för att ekonomiskt stimulera industrin till arbetsmiljöinsatser.
Motionsyrkandena avstyrktes under hänvisning till arbetsmiljöutredningens arbete.
Enligt utskottets mening bör resultatet av utredningens arbete avvaktas innan
man tar ställning till frågan om att införa sådana stimulansbidrag som avses i
motionen 1971: 1532. Utskottet avstyrker således bifall till motionen.

Stockholm
den 18 november 1971

På
socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON

Närvarande:
herrar Karlsson i Huskvarna (s), Gustavsson i Alvesta (c)*, Svensson i Kimgälv
(s), Hamrin (fp). Dahlberg (s), Carlshamre (m), fm Skantz (s), herrar Larsson i
Öskevik (c), Persson i Stockholm (s), fru Sigurdsen (s), herrar Åkerlind (m),
Johnsson i Blentarp (s). Andreasson (c)*, fru Marklimd (vpk) och herr Romanus
(fp).

k

* Ej närvarande vid
yttrandets justering.

s. 102 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 102

Avvikande
mening

av
herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Carlshamre (m), Larsson i Öskevik
(c), Åkerlind (m). Andreasson (c) och Romanus (fp), som ansett att det avsnitt
i utskottets yttrande som börjar med orden »I propositionen» och slutar imed
orden »till motionen» bort ersättas med text av följande lydelse:

»Enligt
utskottets mening bör socialutskottets yttrande inskränka sig till att avse en
granskning av propositions- och motionsförslagen från teknisk synpunkt. Mot
denna bakgrund har utskottet inte något att erinra mot de förslag i
propositionen, som här är i fråga, och inte heller mot de här behandlade
förslagen i motionerna 1971: 1490, 1971: 1529 och 1971: 1532. Såvitt avser
motionerna 1971: 1495 och 1971: 1528 vill utskottet uttala att en temporär
höjning av barnbidragen lämpligast bör ske på det sättet att en lag om extra
barnbidrag antas. Utskottet har inte någon erinran ur formell synpunkt mot det
i motionen 1971: 1528 upptagna förslaget till en sådan lag.»

s. 103 Kontrollera mot PDF

Utbildningsutskottets
yttrande nr 2 år 1971 103 FiU 1971:47

Till finansutskottet

Genom beslut den 4 november 1971 har
finansutskottet hemställt att utbildningsutskottet avger yttrande över
propositionen 1971: 140 angående konjunkturstimulerande åtgärder beträffande
vad Kungl. Maj: t enligt till propositionen bilagt ijtdrag (bilaga 6) av
statsrådsprotokollet över utbildningsärenden för den 29 oktober 1971 givit
riksdagen till känna angående följande å riksstaten för budgetåret 1971/72
uppförda förslagsanslag, nämligen

Bidrag till driften av
gymnasieskolor.

Bidrag till
byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m., samt

Bidrag till driften av
kommunala skolor för vuxna.

Vad
i propositionen i denna del anförts föranleder ej någon erinran eller något
uttalande från utbildningsutskottets sida.

Stockholm
den 23 november 1971

På
utbildningsutskottets vägnar STIG ALEMYR

Närvarande:
herrar Alemyr (s), Mårtensson (s), Larsson i Staffanstorp (c), Jönsson i Arlöv
(s), Nordstrandh (m), Wiklund i Härnösand (s), Elmstedt (c), Gustafsson i
Barkarby (s), fru Gradin (s), fru Sundberg (m), fru Dahl (s), herrar Johansson
i Skärstad (c), Berndtson i Linköping (vpk). Stålhammar (fp) och Jonsson i
Alingsås (fp).

s. 104 Kontrollera mot PDF

Trafikutskottets
yttrande nr 1 år 1971 104 FiU 1971:47

Till finansutskottet

Genom beslut den 19 oktober 1971 har
finansutskottet hemställt att trafikutskottet avger yttrande över motionen
1971: 1490 av herr Fälldin m. fl. (c) såvitt avser yrkandet att riksdagen till
Drift av statliga vägar för budgetåret 1971/72 anvisar ett extra
reservationsanslag av 50 milj. kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.

Finansutskottet
har vidare - genom beslut den 4 november 1971 -hemställt om trafikutskottets
yttrande över propositionen 1971:140, bil. 4 jämte eventuella följdmotioner.

Med anledning härav får
trafikutskottet anföra följande.

Vad
först beträffar det i motionen 1971: 1490 framförda yrkandet om ett extra
anslag av 50 milj. kr. till Drift av statliga vägar finner utskottet detsanmia
välmotiverat. Vägverket synes sålunda i stort behov av medel för ändamålet. Den
föreslagna medelsanvisningen torde vidare medföra gynnsamma effekter ur
sysselsättningssynpunkt.

Utskottet
vill dock erinra om att Kungl. Maj:t i bilaga 9 till propositionen 1971: 140
föreslagit riksdagen att på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1971/72 anvisa dels till Allmänna beredskapsarbeten m. m. ett
reservationsanslag av 825 milj. kr., varav förslagsvis 275 milj. kr. att
avräknas mot automobilskattemedlen, dels till Särskilda beredskapsarbeten m.
m. ett reservationsanslag av 100 milj. kr., varav förslagsvis 35 mUj. kr. att
avräknas mot automobilskattemedlen. Nämnda anslagsbelopp har av Kungl. Maj:t
ansetts böra ställas till förfogande för att möjliggöra igångsättning av dels
vissa större ombyggnadsprojekt, dels ett antal mindre omläggnings- och
förbättringsarbeten samt torde till betydande del avse just arbeten av det slag
motionärema förordat. Ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag i dessa delar
innebär alltså ett tillgodoseende av fömt nämnda motionsyrkande.

I bilaga 4 till propositionen 1971: 140 föreslås
att riksdagen till Posthus m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för
budgetåret 1971/72 anvisar ett investeringsanslag om 1,7 milj. kr. - avseende
tidigareläggning av beställningar av bilar och bussar för postverkets räkning.
Den sålunda föreslagna medelsanvisningen tillstyrks av utskottet.

I anslutning tiU förenämnda proposition har i
motionen 1971: 1535 av herr Hylländer (fp) hemställts att riksdagen måtte
besluta att uppdraga åt Kungl. Maj:t att snarast låta projektera för
upprustningsarbete av Göta kanal och utbyggnad av dess västgötadel samt att
ställa erforderliga medel till förfogande. Utskottet vill i anledning härav
erinra om

s. 105 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 105

att
frågan - efter vederbörlig utredning i ämnet - f. n. bereds inom Kungl. Maj:ts
kansli. I avvaktan på resultatet härav finner utskottet någon åtgärd från
riksdagens sida ej påkallad och avstyrker därför motionen.

Stockholm
den 18 november 1971

På trafikutskottets vägnar

SVEN GUSTAFSON

Närvarande:
herrar Gustafson i Göteborg (fp), Mellqvist (s). Dahlgren (c), Lindahl (s),
Lothigius (m), Hjorth (s), Persson i Heden (c). Hugosson (s), Sellgren (fp),
Rosqvist (s), Håkansson (c), Magnusson i Kristinehamn (vpk), Karlsson i Malung
(s), fm Thunvall (s) och herr Komstedt (m).

Avvikande
mening

av
herrar Gustafson i Göteborg (fp). Dahlgren (c), Lothigius (m), Persson i Heden
(c), Sellgren (fp), Håkansson (c) och Komstedt (m) som ansett att den del av
utskottets yttrande på s. 1 som börjar med »Utskottet vill» och slutar med »av
utskottet» bort ha följande lydelse:

»Enligt
utskottets uppfattning bör dock den slutliga avvägningen mellan de olika
konjunkturstimulerande åtgärdema ske inom finansutskottet. Sett ur de mera
tekniskt betonade synpunkter utskottet i detta fall har att företräda har
utskottet ingen invändning mot det i motionen framlagda förslaget.

Ej
heller har utskottet i sak något att erinra mot det i propositionen 1971: 140
framlagda förslaget att riksdagen till Posthus m. m. på tdl-läggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisar ett investeringsanslag om 1,7 milj.
- avseende tidigareläggning av beställning av bilar och bussar för postverkets
räkning.»

s. 106 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets
yttrande nr 1 år 1971 106 FiU 1971:47

Till finansutskottet

Genom beslut den 4 november 1971 har
finansutskottet hemställt att jordbruksutskottet avger yttrande över
propositionen 1971: 140 angående konjunkturstimulerande åtgärder, såvitt avser
i bilaga 7 redovisade ärenden under jordbruksdepartementets handläggning.
Yttrandet borde även avse eventuella följdmotioner.

Med anledning härav får
jordbruksutskottet anföra följande.

De
till utskottet hänvisade delarna av propositionen 1971: 140 innehåller förslag
om tillfälligt höjda statsbidrag till kommunala avloppsreningsverk samt till
vatten- och luftvårdande åtgärder inom industrin. Till förstnämnda ändamål
föreslås därjämte en anslagsanvisning på till-läggsstat I av 50 milj. kr.
Avsikten med förslagen är bl. a. att skapa ytterligare arbetstillfällen inom
byggnads- och anläggningssektorn. Som villkor för höjt bidrag skall i båda nu
angivna fall gälla att arbetena påbörjas och till 60 % utförs under tiden den
1 november 1971 - den 30 juni 1972 och att arbetena bedrivs kontinuerligt. För
arbeten som påbörjas under denna tid men inte kunnat fullföljas i angiven
omfattning bör dock höjt bidrag kunna utgå för de kostnader som hänför sig tiU
nämnda period.

Propositionsförslagen
motsvarar enligt utskottets mening från miljövårdssynpunkt angelägna önskemål,
och utskottet vill för sin del förorda att desamma godtas av riksdagen.

Vad
gäller i motionen 1971: 1540 uttryckta farhågor för att föreslagna
bidragsvillkor kommer att medföra vissa svårigheter vid tillämpningen vill
utskottet som sin mening anföra, att förhöjt bidrag, då synnerliga skäl
föreligger, bör kunna utgå till anläggningar även om målsättningen att minst 60
% av arbetena skall ha utförts inom perioden november -juni inte kunnat helt
uppfyllas. En oeftergivlig förutsättning synes därvid böra vara att förseningen
i förekommande fall skall ha uppstått till följd av omständigheter varöver
vederbörande bidragssökande ej kunnat råda. Utskottet utgår från att
förevarande fråga bör kunna lösas i samband med utformningen av kommande
tillämpningsföreskrifter i ämnet. Därmed skulle enligt utskottets mening också
motionens syfte i allt väsentligt vara tillgodosett.

I
motionen 1971: 1521 framläggs förslag om att riksdagen måtte medge att
statsbidrag får utgå till vatten- och luftvårdande åtgärder inom jordbmket och
trädgårdsnäringen enligt samma grunder som i propositionen föreslås för industrin.
I anledning härav vill utskottet erinra om att motionsyrkanden med samma
innebörd vid ett flertal tillfällen prövats av riksdagen, senast vid
innevarande års vårsession (JoU 1971: 1, p. 43).

s. 107 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 107

Yrkandena
har genomgående avslagits av riksdagen, bl. a. under hänvisning till att
statligt stöd till reningsanordningar inom jordbmket redan lämnsis i form av
kreditgaranti såväl för anläggrung som för utrustning. Vidare har skälen för
bidragsgivningen till industrin ansetts ha en sådan tyngd att den borde
genomföras utan inskränkningar.

Riksdagen
har således hittills haft den uppfattningen att förevarande bidragsgivning bör
koncentreras till industrisektom. Utskottet finner i dagens läge ingen anledning
för riksdagen att frångå derma ståndpunkt. Det kan i sammanhanget nämnas att
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet nyligen jämlikt Kungl. Maj:ts
bemyndigande tillkallat särskilda sakkunniga för utredning rörande kostnadema
för miljövården. Enligt direktiven för denna utredning bör inom ramen för en
kartläggning av de totala miljövårdskostnadema också studeras fördelningen av
kostnaderna mellan stat, kommun, näringsliv och enskilda. I de sakkunnigas
arbete bör ingå en översyn av inriktningen och omfattningen av de ekonomiska
stödåtgärder som kommit till användning för att styra kostnadsfördelningen. I
det sammanhanget anses bl. a. böra prövas frågan om att omfördela eller
utsträcka stödet till andra områden t. ex. avfallshantering. Mot bakgrund av
vad nu anförts avstyrker utskottet motionen 1971: 1521.

I
motionen 1971: 1532 har hemställts att riksdagen måtte besluta medge att stöd
till åtgärder för bättre arbetsmiljöer inom industrin i fråga om arbetslokaler,
maskiner och andra arbetsanordningar får utgå efter samma grunder som enligt
propositionen skall gälla i fråga om vatten- och luftvårdande åtgärder.
Motionen kommer enligt vad utskottet erfarit att såvitt avser den
socialpolitiska aspekten behandlas av socialutskottet. Jordbruksutskottet vill
för sin del i anslagsfrågan endast hänvisa till vad i föregående stycke sist
anförts beträffande en kommande utredning om omfördelning eUer utsträckning av
ifrågavarande stöd till andra områden.

Stockholm
den 18 november 1971

På
jordbruksutskottets vägnar NILS G. HANSSON

Närvarande:
herrar Hansson i Skegrie (c), Mossberger (s)*, Persson i Skänninge (s)*, Antby
(fp), Hedin (m), Hedström (s), Magnusson i Grebbestad (s), fru Lindberg (s),
herrar Takman (vpk), Johansson i Holmgården (c)*, Andersson i Storfors (s),
Bergqvist (s), Leuchovius (m), Persson i Heden (c) och fm Anér (fp).

Ej närvarande vid justeringen.

s. 108 Kontrollera mot PDF

FiU 1971:47 108

Avvikande
mening

av
herrar Hansson i Skegrie.(c), Antby (fp), Hedin (m), Johansson i Holmgården
(c), Bemdtsson i Bokenäs (fp), Leuchovius (m), Persson i Heden (c) och fm Anér
(fp) som anser att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 1 med »I
motionen» och slutar med »andra områden» bort ersättas med text av följande
lydelse:

»I
motionen--- (Uka med utskottet)- för industrin. Enligt ut

skottets mening kan vägande skäl anföras för en utvidgning av området

för ifrågavarande bidragsgivning. Vatten- och luftföroreningsproblem av i

princip samma karaktär som inom industrin förekommer nämligen även

inom andra näringar, främst jordbruket och trädgårdsnäringen. Det kre

ditstöd, som nu kan utgå tUl reningsanläggningar inom jordbmket och

trädgårdsnäringen, torde såvitt utskottet kuimat bedöma inte utgöra till

räcklig stimulans till åtgärder utan bör vid behov kunna kompletteras

med statsbidrag enligt samma regler som gäller för industrin. Utskottet

ansluter sig därför till den uppfattning i frågan som framförts i före

varande motion.

I
motionen 1971: 1532 har hemställts att riksdagen måtte besluta medge att stöd
tiU åtgärder för bättre arbetsmiljöer inom industrin i fråga om arbetslokaler,
maskiner och andra arbetsanordningar får utgå efter samma grunder som enligt
propositionen skall gälla i fråga om vatten- och luftvårdande åtgärder.
Motionen kommer enligt vad utskottet erfarit att såvitt avser den
socialpolitiska aspekten behandlas av socialutskottet. Jordbruksutskottet vill
i förevarande sammanhang för sin del uttala att det från anslagstekniska
synpunkter inte synes finnas något att invända mot en i motionen föreslagen
komplettering av bidragsändamålen.

I
överensstämmelse med det anförda förordar utskottet att anslagsrubriken ändras
till Bidrag till vatten- och luftvårdande åtgärder inom industrin, jordbruket
och trädgårdsnäringen, m. m.»

s. 109 Kontrollera mot PDF

Näringsutskottets
yttrande nr lår 1971 109 FiU1971:47

Till finansutskottet

Yttrande
över motion om ändring av sysselsättnings-, lokaliserings-och näringspolitiken.

Genom beslut den 19 oktober 1971 har
finansutskottet hemställt om yttrande av näringsutskottet över motionen 1971:
1492 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk).

Näringsutskottet
får anföra följande. Yttrandet begränsas till att avse frågor som normalt hör
till näringsutskottets handläggning.

I motionen, som föranletts av det aktuella
konjunkturläget, framläggs ett program i tio punkter för ökade samhällsinsatser
på olika områden. Motionärema hemställer bl. a.

att
riksdagen skall uttala sig för en sysselsättnings-, lokaliserings- och
näringspolitik i enlighet med vad i motionen anförts,

att riksdagen skall uttala sig för en skyndsam
projektering av de under punkterna 9 och 10 föreslagna statliga basindustrierna
m, m.,

att
riksdagen i skrivelse till regeringen skall begära förslag till nödvändiga
lagändringar för att medel ur allmänna pensionsfonden skall kunna användas till
dessa projekt.

Det enligt gängse terminologi näringspolitiska
inslaget i motiveringen för motionärernas förslag om ett uttalande av riksdagen
till förmån för »en sysselsättnings-, lokaliserings- och näringspolitik i
enlighet med vad i motionen anförts» är av ringa omfattning, utom såvitt gäller
kravet på utvidgad statlig företagsamhet. I huvudsak får motionärernas näringspolitiska
önskemål utläsas ur den kritik som de riktar mot det i Sverige tillämpade
ekonomiska systemet. Liksom motionärema tillmäter utskottet näringspolitikens
utformning stor betydelse för den långsiktiga ekonomiska utvecklingen.
Motionen ger emellertid enligt utskottets mening icke tillräckligt underlag för
en konkret diskussion-av näringspolitiken i positiva termer.

Förslag
att statliga basindustrier skall skapas i avfolkningsområdena -företrädesvis i
Norrland - har behandlats av riksdagen vid flera tillfällen under de senaste
åren. Näringsutskottet vill hänvisa till bankoutskottets av riksdagen godkända
uttalanden härom 1968-1970 (BaU 1968:64, 1969: 30 s. 47 f., 1970: 40 s. 19). I
dessa uttalanden har bankoutskottet bl. a. understmkit »önskemålet att ökad
uppmärksamhet ägnas åt möjligheterna att genom ytterligare satsning på
statliga företag tillgodose kravet på ett växande antal arbetstillfällen i
Norrland» och anfört att

s. 110 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 110

ytterligare
åtgärder på den statliga företagsamhetens område kan tänkas vara motiverade
från samhällsekonomisk utgångspunkt. Dessa principuttalanden äger alltjämt
giltighet. Något nytt uttalande i ämnet med anledning av motionen finner
näringsutskottet inte befogat. I detta sammanhang vill utskottet framhålla att
det är uppenbart att en omfattande utbyggnad av den statliga företagssektorn
måste vara en långsiktig process och gmndas på ingående planering. Den kan
således inte, som motionärema tycks fömtsätta, genomföras språngvis och med
kort varsel.

Finansiering
av den statliga företagssektoms utvidgning skulle enligt motionäremas förslag
ske med hjälp av medel ur allmänna p)ensions-fonden. Det nu gällande
placeringsreglementet tillåter icke detta. Den år 1968 tillkallade kapitalmarknadsutredningen
har fått i uppdrag att göra en översyn av reglerna för hur allmänna
pensionsfondens medel skall utnyttjas. Den skall därvid bl. a. pröva de skäl
som kan tala för ett mera direkt engagemang i näringslivet från fondens sida.
Med hänvisning härtill avstyrker näringsutskottet motionärernas förslag om en
framställning till Kungl. Maj:t rörande en ändring av placeringsbestämmelserna.
Utskottet vill i sammanhanget betona att frågor om kapitalinvesteringar i
statliga företag torde böra prövas inom ramen för en totalbedömning av statens
ekonomiska resurser.

Stockholm
den 2 november 1971

På
näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande:
herrar Svanberg (s), Bengtsson i Landskrona (s), Börjesson i Glömminge (c),
Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s). Rask (s),
Ericsson i Åtvidaberg (fp), Holmberg (m), Wååg (s), Sjönell (c), Svensson i
Malmö (vpk), Jonsson i Husum (s). Hovhammar (m) och fru Hambraeus (c).

Avvikande
mening

har
anmälts av herr Svensson i Malmö (vpk), som anser att utskottets yttrande bort
ha följande lydelse:

»Den
nuvarande ekonomiska krisen är mycket allvarlig. Den är dessutom inte
tillfällig. Som klarlagts i motionen 1971: 1492 är den en följd av det
kapitalistiska produktionssättets lagar.

Kapitalisterna
handlar med hänsyn framför allt till den egna profiten. De ser sig och sin
verksamhet som något privat, men produktionen är inte något privat. Den har en
samhällelig karaktär, företag är beroende av varandra, branscher är beroende av
varandra osv.

s. 111 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 111

Under goda år söker varje kapitalist öka sina
profiter genom att driva upp produktionen, framför allt genom att öka
arbetsintensiteten och produktiviteten. Man investerar för att varje arbetare
under en bestämd tidsenhet skall producera så mycket som möjligt. De ökade
investering-ama ökar tidvis behovet av arbetskraft. På en viss nivå av
högkonjunkturen kommer dock produktionen att öka snabbare än folkets förmåga
att köpa. Och när säljsvårighetema ökar, minskar investeringarna. Arbetslösheten
ökar, tUl dess att lagren börjar tömmas, nyinvesteringar måste göras och
ekonomin åter drivs upp mot en ny högkonjunktur. Det kapitalistiska systemet
utvecklas i vågor. Samtidigt med denna vågrörelse finns en tendens hos systemet
att skapa en växande armé av konstant arbetslösa.

Statens
ekonomiska roll har ökat under efterkrigstiden i en avgörande utsträckning.
Stat och monopolkapital bedriver ett nära samarbete.

Den
förda samarbetspolitiken har fördjupat krisen. Krisens såväl långsiktiga som
kortsiktiga orsaker har förstärkts. Kapitalkoncentrationen med nedläggningar
och sammanslagningar av företag liksom snedlokalisering av landet har
främjats. Arbetarnas reallöner har drivits tillbaka bl. a. genom en höjd
mervärdeskatt. Också dessa omständigheter har klarlagts i motionen.

Utskottet
vill med motionärerna hävda att närings- och arbetsmarknadspolitiken måste ges
en helt ny inriktning. Lokaliserings- och näringspolitiken måste som målsättning
ha full och effektiv sysselsättning i varje län. Man måste eftersträva att ge
människorna meningsfulla arbetsuppgifter och garantera rätten till arbete.
Därför är det av synnerlig vikt att medel ställs till förfogande för
verkställande av de samhällsnyttiga arbetsuppgifter som tecknas i motionens
punkter 1-8. Det måste betecknas som absurt att arbetslösheten ökas samtidigt
som bl. a. dessa viktiga områden försummas.

Avfolkningen
av vissa landsändar måste stoppas. I stället bör enligt utskottets mening medel
ställas till förfogande för skyndsam projektering och igångsättande av statliga
basindustrier i avfolkningsområdena. Dessa basindustrier skall ha sin
produktion inom expansiva grenar: verkstadsindustri, elektronisk industri,
kemisk och petrokemisk industri osv. Gruvprospektering och igångsättande av
malmbrytning i det inre Norrland är också nödvändig. Vidare framstår det som
angeläget att vidareförädling av skogsprodukter också äger rum i de s. k.
skogslänen.

Finansiering
av den statliga företagssektorns utvidgning bör enligt motionärernas förslag
ske med hjälp av medel ur allmänna pensionsfonden. Det gällande
placeringsreglementet tillåter inte detta. Därför bör enligt utskottets mening
riksdagen göra en framställning till Kungl. Maj:t om skyndsamt förslag om en
ändring av placeringsbestämmelsema. Näringsutskottet tillstyrker således bifall
till motionen 1971: 1492.»

s. 112 Kontrollera mot PDF

Näringsutskottets
yttrande nr 2 år 1971 112 FiU 1971:47

Till
finansutskottet

Yttrande
över proposition angående konjunkturstimulerande åtgärder jämte motioner.

Genom beslut den 4 och den 17 november 1971 har
finansutskottet hemställt om yttrande av näringsutskottet över propositionen
1971: 140 såvitt gäller bilaga 8 punkten 1 och bilaga 10 samt motionema 1971:
1527, 1971: 1533 såvitt gäller investeringsstyming, 1971: 1534 och 1971: 1543.

Med
anledning härav får näringsutskottet anföra följande.

Exportfrämjande
åtgärder för textil- och konfektionsindustrierna samt den manuellt arbetande
glasindustrin

I propositionen 1971: 140 bilaga 8 (pimkten B 6, s.
50 f.) föreslås att riksdagen tiU Exportfrämjande åtgärder för textil- och
konfektions-industriema samt den manuellt arbetande glasindustrin på
tilläggsstat

1 till riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisar ett reservationsanslag
av

2 500 000 kr.

I
motionen 1971: 1534 av herrar Hovhammar (m) och Fagerlund (s) hemställs att
riksdagen vid behandlingen av denna punkt i propositionen uttalar att 500 000
kr. av det föreslagna anslaget skall reserveras för den manuellt arbetande
glasuidustrin.

Det
i propositionen föreslagna anslaget är avsett endast för TEKO-industrierna.
Motionärernas förslag innebär att de medel som ställs till TEKO-industriemas
förfogande reduceras med 500 000 kr., som i stället används tUl åtgärder
avseende den manuellt arbetande glasindustrin. Ett medeltillskott tUl
TEKO-industriema är välmotiverat. Utskottet har emellertid också förståelse
för motionäremas önskemål. Det finns enligt utskottets mening skäl att
tillmötesgå detta i så måtto att riksdagen uttalar att Kungl. Maj:t, om så
visar sig befogat vid en samlad bedömning av de sysselsättningseffekter som kan
uppnås inom de berörda branschema, bör kunna låta medel från det nu föreslagna
anslaget komma även den manuellt arbetande glasindustrin tiU godo.

Utbildningsåtgärder
för textil- och konfektionsindustrierna samt den manuellt arbetande
glasindustrin

I propositionen 1971: 140 bilaga 10 (punkten B 5,
s. 59 f.) föreslås att riksdagen tiU Utbildningsåtgärder för textil- och
konfektionsindu-striema samt den manuellt arbetande glasindustrin på
tUläggsstat I till

s. 113 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 113

riksstaten
för budgetåret 1971/72 anvisar ett reservationsanslag av 1 000 000 kr.
Utskottet har ingenting att erinra mot förslaget.

Återlån
från allmänna pensionsfondeli

I motionen 1971:1527 av herrar Annerås (fp) och
Levin (fp) hem-stäUs att riksdagen anmodar Kungl. Maj:t att snarast framlägga
förslag om vidgad rätt tiU och utökad amorteringstid för återlån från allmänna
pensionsfonden.

Motioner
om ändrade regler för återlån från allmäima pensionsfonden har tidigare i år
avstyrkts av näringsutskottet (NU 1971: 5) och avslagits av riksdagen.
Utskottet hänvisade därvid tUl att 1968 års kapitalmarknadsutredning enligt
sina direktiv skaU fömtsättningslöst pröva om systemet med återlån från
allmänna pensionsfonden bör bibehåUas och, om den anser detta, överväga vilka
vUlkor som bör gälla fÖr denna utlåningsform.

Oavsett
i vilka former utredningsarbetet bedrivs kan ett förslag tiU ändrade regler för
återlån från aUmänna pensionsfonden framläggas för riksdagen tidigast nästa år.
Med hänsyn bl. a. härtill kan den åtgärd som motionärema föreslår inte få någon
omedelbar konjunkturstimulerande effekt. Utskottet avstyrker motionen.

Investeringsstyrning

I motionen 1971: 1533 av herr Hermansson i
Stockholm m. fl. (vpk) hemställs, såvitt nu är i fråga, att riksdagen i
skrivelse till regeringen begär förslag om investeringsstyrning inbegripande
kontroll över lagerutvecklingen.

Motionärerna
uttalar, efter en kritik av den politik som förts före och under den nuvarande
lågkonjunkturen, att de anser att staten bör använda sin maktapparat för att
påverka produktionens inriktning och investeringamas omfattning och inriktning
såväl på näringsgrenar som geografiskt. De utvecklar emellertid inte denna
tankegång närmare.

Åtskilliga
åtgärder från samhäUets sida, både sådana som vidtas reguljärt och sådana som
aktualiseras av det nu rådande konjunkturläget, verkar styrande på
investeringarna, dock utan att innefatta någon »kontroll» över
lagemtvecklingen. Utskottet finner inte skäl att tillstyrka motionäremas krav
på en särskild framställning från riksdagen rörande investeringsstyrande
åtgärder.

In
vesteringsbidrag

I motionen 1971: 1543 av herr SjöneU m.fl. (c)
hemställs att riksdagen tiU Investeringsbidrag för maskininvesteringar i
rörelse, jordbmk

8
Riksdagen 1971. 5 saml. Nr 47

s. 114 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 114

och
skogsbruk på tUläggsstat I tUl riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisar ett
anslag av 20 000 000 kr.

Motionärema
synes räkna med att Kungl. Maj:t skall erhålla ett långtgående bemyndigande
att fastställa regler för anslagets utnyttjande. Deras förslag bör ställas i
re}ation till de förslag som framlagts i propositionen 1971: 140 bilaga 5
rörande särskilt investeringsavdrag för maskiner och inventarier och i
motionen 1971: 1537 rörande investeringsbidrag med anknytning till uppbörden av
mervärdeskatt. Då förslaget sålunda bör ses i ett större sammanhang avstår
utskottet från att här redovisa någon närmare granskning av det skisserade
bidragssystemet och beröra de tekniska problem, sannolikt utan avgörande
betydelse för bedömningen, som förslaget aktualiserar.

Stockholm
den 18 november 1971

På
näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande:
herrar Svanberg (s), Bengtsson i Landskrona (s), Börjesson i Glömminge (c),
Andersson i Örebro (fp), Andersson i Storfors (s). Rask (s), Svensson i Malmö
(vpk), Jonsson i Husum (s) och Clarkson (m).

Avvikande
mening

har
anmälts av herr Svensson i Malmö (vpk), som anser att i utskottets yttrande
avsnittet under mbriken Investeringsstyming bort ha följande lydelse:

»I
motionen 1971:1533- (= utskottet)- kontroll över lager

utvecklingen.

Det i propositionen framlagda programmet grundar
sig på ett konjunkturpolitiskt betraktelsesätt av samma enkla och
konventionella slag som förekom under 1930-talet. TUlfällig
efterfrågestimulans, lössläp-pande av vissa byggnadsinvesteringar samt ytterligare
lättnader åt företagen utgör dess huvudsakliga innehåU. Situationen är
emellertid i dag en helt annan än under 1930-talets mer renodlade
konjunkturkris. Dagens kris är samtidigt.produkten av strukturella faktorer av
djupgående natur. Dit hör bl. a. hela problemet med det kapitalistiska
systemets otUl-räckliga tillväxt, uppkomsten av en stadigvarande reservarmé av
arbetslösa och undersysselsatta, den regionala krisen samt frågan om produktionens
kvalitativa inriktning och sociala prioritering. ViU man i någon mån angripa
käman i dagens problem, måste man utgå från en analys av dessa problem. I
propositionen saknas denna analys helt. En aktiv konjunkturpolitik av i dag
kan inte skilja det kortsiktiga från det långsUc-

s. 115 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 115

tiga
perspektivet på detta sätt. Den kan aUtså inte heller undgå att ta stäUning tiU
tillväxtproblemet och investeringspolitiken i stort. Investeringsstyming och
investeringskontroll utgör därför oundgängliga delar i varje
konjunkturpolitiskt program som har ambitionen att bekämpa de rådande kris- och
arbetslöshetsfenomenen. Att avstå därifrån är att solidarisera sig med den
maktstmktur vars företrädare utnyttjar den regionala krisen och spekulerar i det
tryck på löneutvecklingen som arbetslöshet och undersysselsättning utgör.

Mot
denna bakgmnd tiUstyrker utskottet motionen 1971: 1533 i här avsedd del.»

9
Riksdagen 1971. 5 saml. Nr 47

s. 116 Kontrollera mot PDF

Inrikesutskottets
yttrande nr 1 år 1971 116 FiU 1971:47

Till
finansutskottet

Yttrande
över del av proposition 1971:140 angående konjunkturstimulerande åtgärder
jämte motioner.

Finansutskottet
har hemställt om yttrande av iririkesutskottet över

dels
den med stöd av 55 § riksdagsordningen väckta motionen 1971: 1492 av herr
Hermansson i Stockholm m.fl. (vpk) om ändring av sysselsättnings-,
lokaliserings- och näringspolitiken, såvitt angår andra att-satsen,

dels
propositionen 1971: 140 angående konjunkturstimulerande åtgärder såvitt angår
bUaga 9, inrikesdepartementet. Arbetsmarknad m. m.,

dels ock följande i
anledning av propositionen väckta motioner

1971: 1531 av herr
Eriksson i Bäckmora m. fl. (c),

1971:
1533 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk) såvitt angår andra och fjärde
att-satsema,

1971: 1538 av herr
Mattsson i Skee m. fl. (c, s, fp, m),

1971: 1541 av herr Rydén
m. fl. (fp),

1971: 1544 av herr Åsling
m. fl. (c).

Motionema
1971:1492 och 1971:1533

I
motionen 1971: 1492 av herr Hermansson i Stockholm m.fl. (vpk) yrkas, såvitt nu
är i fråga, att riksdagen i skrivelse till regeringen begär skyndsamma förslag
tiU samhäUsnyttiga arbeten i enlighet med punkterna 1-8 i motionen samt att
erforderliga förslagsanslag förelägges riksdagen.

De åtta punkterna har
följande lydelse:

1. Ökade åtgärder för att rädda den yttre miljön -
rening av vatten och luft, återställande av skövlad natur, fysisk och social
sanering av stadsmiljöerna osv.

2. Utbyggnad av barnstugor och annan kommunal service.

3. Ökade statsanslag för att bekämpa krisen inom vårdsektorn.

4. Ökning och nyorientering av de sociala och
socialmedicinska insatserna.

5. Åtgärder för att skapa ökad trafiksäkerhet,
utbyggnad av den kollektiva trafiken.

6. Ökade anslag för yrkesutbildning, särskilt av
kvinnor och ungdom.

7. Ökad satsning på att skapa billiga och bra
bostäder. Ökad inriktning på ombyggnad och reparationer, vilket snabbt kan öka
byggnadssysselsättningen.

8. Byggande av lokaler för hantverk och småindustrier.

s. 117 Kontrollera mot PDF

FiU
1971: 47 117

I motionen 1971: 1533 av herr
Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är i fråga, att riksdagen
i skrivelse tiU regeringen begär förslag till samhällsnyttiga arbeten särskilt
på områden som anges i motionen och av en sådan omfattning att man gör slut på
arbetslösheten.

I motiveringen anförs att det för att effektivt bekämpa
arbetslösheten bör finnas en rullande plan för samhällsnyttiga arbeten framför
allt på de områden som anges i motionen 1971: 1492.

Utskottet

Utskottet noterar att motionen 1971: 1492 väcktes innan
Kungl. Maj:t lade fram den aktuella propositionen. I denna och i prop. 1971:
156 om höjda bostadstillägg för barnfamiljer finns förslag om ökade insatser på
så gott som samtliga av motionärerna berörda områden. När det gäller förslaget
om en mUande plan för samhällsnyttiga arbeten vUl utskottet framhålla att inom
arbetsmarknadsstyrelsen kontinuerligt utförs ett planläggningsarbete av den
art motionärerna synes efterlysa. Även inom andra myndigheter liksom i Kungl.
Maj:ts kansli, landstingen och kommunerna sker en planering som har betydelse
i aktuellt hänseende. Med hänvisning till det anförda och då utskottet inte
anser sig ha anledning att i detalj gå in på de åtta specificerade punktema
avstyrker utskottet de båda motionerna i förevarande delar.

Beredskapsarbeten m. m.

I propositionen föreslås att riksdagen till Allmänna
beredskapsarbeten m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1971/72 anvisar ett reservationsanslag av 825 000 000 kr,, varav förslagsvis
275 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

För kommunala beredskapsarbeten utgör den nuvarande
statsbidragsandelen normalt 33 %. Denna andel föreslås höjd tUl 75 % för
arbeten som påbörjas och avslutas under tiden den 1 november 1971-30 juni 1972.
Möjlighet till det högre statsbidraget bör också finnas för tidigare under
budgetåret påbörjade arbeten liksom för arbeten som avslutas efter periodens
utgång om vissa villkor uppfylles. Till följd av de förordade ändrade
bidragsreglerna beräknas ytterligare 500 milj. kr. för kommunala
beredskapsarbeten. Detta belopp är alltså inkluderat i det begärda anslaget.

I propositionen föreslås vidare att riksdagen till
Särskilda beredskapsarbeten m. m. på tUläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1971/72 anvisar ett reservationsanslag av 100 000 000 kr., varav förslagsvis
35 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

Motioner

I motionen
1971: 1531 av herr Eriksson i Bäckmora m.fl. (c) yrkas

att
riksdagen vid sin behandling av Kungl. Maj:ts proposition nr 140

s. 118 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 118

bilaga
9 måtte uttala att statsbidrag till beredskapsarbeten som utföres på enskilda
vägar under tiden 1 november 1971-30 juni 1972 skall utgå med 75 % av
kostnaderna.

I
motionen 1971: 1538 av herr Mattsson i Skee m.fl. (c, s, fp, m) yrkas att
riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att av de medel som enligt proposition
1971: 140, bilaga 9, ställes till förfogande för Allmänna beredskapsarbeten m.
m. disponera medel för att minska arbetslösheten hos kantstensindustrin genom
statliga stödbeställningar.

Utskottet

Mot
bakgrunden av sysselsättningsläget är det nödvändigt med kraftfulla insatser
inom arbetsmarknadspolitiken. Utskottet hälsar därför med tillfredsstäUelse de
föreslagna tilläggsanslagen för allmänna och särskilda beredskapsarbeten om
sammanlagt 925 milj. kr. Storleken av denna satsning framgår vid en jämförelse
med de på riksstaten för innevarande budgetår anslagna medlen för
beredskapsarbeten, 650 milj. kr.

Utskottet tillstyrker
alltså Kungl. Maj:ts förslag.

När
det gäller yrkandet om statsbidrag till beredskapsarbeten som utförs på
enskilda vägar får utskottet anföra följande. I och för sig är det möjligt att
använda enskilda vägar som objekt för beredskapsarbeten. I sådana fall utgår
för de enskilda vägar, som är bidragsberättigade enligt kungörelsen angående
statsbidrag tiU enskild väghållning, statsbidrag med 70 % eUer i vissa fall 85
%. I övriga fall av beredskapsarbeten på enskilda vägar utgår statsbidrag med
belopp som motsvarar de godkända kostnaderna för arbetet med avdrag för det
belopp av kostnaden som motsvarar värdet för den enskilde av arbetet. Här
finns alltså inte någon fast bidragsandel utan statsbidraget får fastställas
från fall till fall.

Som
framgår av de redovisade reglerna är motionärernas önskemål i aUt väsentligt
redan tillgodosett i fråga om bidrag tiU enskilda vägar som i annan ordning är
klassade som statsbidragsberättigade. När det gäller vägar för vilka inte
föreligger rätt till bidrag enligt den ovan-nänmda kungörelsen är utskottet
inte berett att tillstyrka ändrade finansieringsregler vid beredskapsarbeten.
Vad utskottet anfört innebär inte att utskottet tagit ställning för
lämpligheten av anordnande av beredskapsarbeten på enskilda vägar i och för
sig. Sådana projekt får vägas mot andra vid prövningen hur tillgängliga
resurser skall fördelas. Allmänt kan sägas att projekten inom det allmänna
vägväsendet är så angelägna att utrymmet för satsningar på andra vägar ter sig
mycket begränsat. Med hänvisning tUl det anförda avstyrks motionen 1971: 1531.

I
motionen 1971: 1538 begärs att statliga beställningar skall göras för att
stödja kantstensindustrin. I den industrin sysselsätts i Bohuslän ca 300
arbetstagare av vilka inte mindre än 67 % är över 55 år. Varsel om
företagsnedläggningar eller driftinskränkningar har drabbat så gott

s. 119 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 119

som
samtliga som är sysselsatta i branschen.

De
problem som föreligger för den kantstensproducerande stenindustrin är inte
enbart hänföriiga till det rådande konjunkturiäget utan har även andra orsaker.
Med hänsyn bl. a. härtill är utskottet inte utan vidare berett att ansluta sig
till tanken på statliga industribeställningar för att upprätthålla
sysselsättningen i de berörda företagen. Ur den drabbade arbetskraftens
synpunkt kan i vart fall på längre sikt andra arbetsmarknadspolitiska insatser
te sig ändamålsenligare. I viss omfattning torde förtidspension eller
omställningsbidrag vara aktueUt. Det är inte möjligt för utskottet att på
föreliggande material ha en bestämd uppfattning om vilka åtgärder eller
kombination av åtgärder som är lämpligast. Frågan får prövas av
arbetsmarknadsmyndigheterna i vanlig ordning. Utskottet är med hänsyn till det
anförda inte berett att tillstyrka motionsyrkandet.

Arbetsmarknadsutbildning

I
propositionen ges riksdagen till känna att det på riksstaten uppförda
förslagsanslaget Arbetsmarknadsutbildning m. m. på 600 milj. kr. beräknas bli
överskridet med uppemot 75 milj. kr. på grund av utökning av
arbetsmarknadsutbildningen.

Utskottet har inte något
att erinra häremot.

StatUgt
stöd till lagemppbyggnad

I
propositionen föreslås att ett särskilt stöd för lagerökning skall införas.
Stödet skall ha en klar arbetsmarknadspolitisk inriktning och utgå till företag
som på grund av svårigheter att avsätta tillverkade produkter har problem med
att upprätthålla sysselsättningen. Det skaU utgå i första hand till
industriföretag med som regel minst 20 anställda. En förutsättning skaU vara
att sysselsättningen vidmakthålls på minst samma nivå som den 1 november 1971.
Stödet skall ha form av ett bidrag med 20 % av lagerökningen under år 1972.
Bidraget skaU hänföras till det räkenskapsår som avslutas närmast före den 1
mars 1973.

Motioner

I motionen 1971: 1533 av
herr Hermansson i Stockholm m.fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är i fråga, att
riksdagen måtte avslå i propositionen 1971: 140, bUaga 9, punkt 4, anfört
förslag om statligt bidrag till lagerökning.

I
motionen 1971: 1541 av herr Rydén m. fl. (fp) yrkas att riksdagen vid sin
behandling av propositionen 1971: 140 måtte besluta att statligt stöd till
lagerökning bör utgå till företag där lageruppbyggnad är väsentlig och
svårigheter finns att upprätthålla sysselsättningen under bidragsperioden och
där antalet anstäUda är minst 5 personer.

s. 120 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 120

I motionen 1971: 1544 av herr Åsling m.fl. (c)
yrkas att riksdagen vid behandling av proposition nr 140 om statligt stöd till
lagemppbyggnad måtte uttala att bidrag till lagerökning skall kunna utgå,
förutom vid industriföretag tiUverkade hel- eller halvfabrikat även för råvara
i form av t. ex. sågtimmer och massaved vid skogsindustrin.

Utskottet

Det
föreslagna stödet till lageruppbyggnad utgör ett nytt inslag i arbetsmarknadspolitiken
som förefaller väl värt att pröva. Av denna inställning framgår att utskottet
avstyrker motionen 1971: 1533 i förevarande del. Utskottet tillstyrker Kungl.
Maj:ts förslag.

I
motionen 1971: 1541 föreslås en utvidgning av stödet på det sättet att företag
ned till en storlek av minst fem anstäUda skall kunna komma i åtnjutande därav.

Med
hänsyn till den sysselsättningsskapande effekt som är syftet med det föreslagna
stödet förefaller det riktigt att dra en principiell gräns vid 20 anstäUda.
Sätts gränsen lägre får det sannolikt relativt liten sysselsättningseffekt
samtidigt som man skapar administrativa, problem. Det bör emellertid noteras
att gränsen vid 20 anställda inte är absolut. Föreligger särskUda skäl skall
detta villkor kunna efterges, vilket f. ö. gäUer även för andra förutsättningar
för stödet. Utskottet förutsätter att möjligheten till elastisk tillämpning av
den nu behandlade regeln om 20 anställda kommer att tillvaratas. Med hänvisning
till det anförda avstyrker utskottet motionen 1971: 1541.

I
motionen 1971: 1544 har väckts frågan i vad mån lagerstödet bör omfatta även
uppbyggnaden av råvarulager inom industrin, t. ex. i form av sågtimmer och
massaved. Enligt utskottets uppfattning bör reglerna utformas så att det blir
möjligt att stödja den angivna formen av lageruppbyggnad. Detta
ställningstagande står i överensstämmelse med de grunder för stödet som
angivits i propositionen. Med hänvisning till del anförda synes det inte
erforderligt med någon åtgärd i anledning av motionen.

Under behandlingen av förslaget om stöd till
lageruppbyggnad har utskottet erfarit att i en del fall denna stödform i
praktiken inte kan komma tUl användning, nämUgen då företag redan byggt upp stora
lager. Detta kan gälla exempelvis inom trä- och massaindustrin men också inom
andra industrigrenar. Mot denna bakgrund viU utskottet föreslå att en
alternativ stödform till lagerökningsbidraget införs för företag som skulle
kunnat få men inte kan utnyttja detta bidrag.

Om
företag tvingas överväga temporära driftinskränkningar och inte kan utnyttja
lagerstödet, kan personalutbildning inom företaget vara en möjlighet att
undvika permitteringar och avskedanden. I det rådande sysselsättningsläget kan
det vara berättigat att staten som en engångsåtgärd

s. 121 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 121

stimulerar
till sådan utbildning genom ett särskilt bidrag till företagen. Bidrag bör utgå
under första halvåret 1972 och i princip under samma förutsättningar som avses
gälla för lagerstödet. Arbetsmarknadsstyrelsen bör administrera bidraget. Det
bör ankomma på styrelsen att efter samråd med arbetsgivarnas och arbetstagarnas
organisationer inom branschen godkänna utbildningens uppläggning och fastställa
utbildningstidens längd. Utskottet viU understryka vikten av en effektiv
tUlsyn så att utbildningen utövas i enlighet med utfärdade föreskrifter. Deltagare
i utbildningen skall erhålla avtalsenliga förmåner. Bidraget till företagen
bör bestämmas tUl 4 kr. för varje deltagare och undervisningstimme.

Kostnaden
för det föreslagna stödet blir låg med tanke på sysselsättningseffekten och de
arbetsmarknadspolitiska åtgärder i annan form som eljest kan behöva vidtas.
Kostnaden bör bestridas från anslaget Arbetsmarknadsutbildning m. m.

Slutligen
vUl utskottet framhålla att det föreslagna utbildningsstödet inte skall
uppfattas som en förändring av statsmakternas syn på kostnadsfördelningen
mellan samhälle och företag när det gäller utbildning inom företagen av de
anställda. Sådan utbildning skall i princip bekostas av företagen. Undantag
från denna regel har hittills gjorts vid lokaliseringsutbildning och i fråga
om handikappade och äldre arbetstagare. Det nu föreslagna stödet, som är klart
tidsbegränsat, skall ses som ytterligare ett undantag motiverat av det rådande
sysselsättningsläget.

Med
hänvisning till det anförda föreslår inrikesutskottet att. finansutskottet
lägger fram förslag för riksdagen om införande av det utbildningsstöd till
företag som ovan förordats.

Stockholm
den 23 november 1971

På
inrikesutskottets vägnar KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande:
herrar Eriksson i Arvika (fp). Fagerlund (s), Nilsson i Tvärålund (c),
Andersson i Billingsfors (s). Nordgren (m), Fridolfsson (s), Johansson i
Simrishamn (s), Oskarson (m). Stridsman (c), Lorentzon (vpk), NUsson i Kalmar
(s), Mattsson i Skee (c). Carlström (fp), Nygren (s) och Olsson i Asarum (s).

Avvikande
meningar

1.
av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c). Nordgren (m),
Oskarson (m). Stridsman (c), Mattsson i Skee (c) och Carlström (fp) som ansett
att utskottets yttrande efter en inledande redogörelse för

s. 122 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 122

yrkandena
i propositionen och motionerna bort ha följande lydelse:

»Utskottet
inskränker sitt yttrande tiU att avse en granskning av de framlagda förslagen
från enbart teknisk synpunkt. Att ta ställning i övrigt tiU propositionen och
motionerna samt att ta initiativ utöver dessa förslag får ankomma på
finansutskottet.

Mot
denna bakgrund har utskottet inte något att erinra mot de förslag som läggs
fram i propositionen. Utskottet vill dock i fråga om bidraget till
lagerökningar peka på att i vissa faU då företag inte har med kalenderår
sammanfallande bokföringsår de föreslagna reglerna medför att lagerökningar
under endast några få månader av år 1972 kan tillgodoräknas vid beräkningen av
bidraget.

I
fråga om motionerna 1971: 1531, 1971: 1538 och 1971: 1541 synes inte föreligga
några tekniska hinder mot bifall i annan mån än att ett bifall tUl motionen
1971: 1531 får konsekvenser för den författnings-mässiga regleringen. Motionen
1971: 1544 synes tiUgodosedd genom propositionens förslag.

I
övrigt har utskottet inte något att anföra i anledning av de remitterade
förslagen.»

2.
av herr Lorentzon (vpk), som anser

A)
att utskottets yttrande under avsnittet »Motionerna 1971: 1492 och 1971: 1533»
bort ha följande lydelse:

»Redan
vid höstriksdagens början riktade vänsterpartiet kommunisterna i motionen
1971: 1492 uppmärksamheten på att, utöver skisserade långsiktiga uppgifter för
att säkra en varaktig sysselsättning, det var nödvändigt att sätta in betydande
resurser på samhällsnyttiga arbeten av skilda slag för att med omedelbar verkan
ge arbetslösa arbete och utkomst. De i punkterna 1-8 i motionen angivna skilda
slagen av arbetsobjekt fyller en påtagligt meningsfull funktion.
Angelägenhetsgraden kan växla från ort till ort. Åtgärderna kan avse exempelvis
miljöområdet, barnstugor, trafiksäkerhet, ombyggnad och reparationer av bostäder.
Möjligheterna att snabbt åstadkomma en satsning på arbeten av dessa slag bör
tillvaratas för att arbetslösheten kraftigt skall kunna drivas tillbaka.

Vid
medelsanvisningen kan det endast bli fråga om förslagsanslag. Storleken av
dessa är svår att ens tillnärmelsevis ange. Vägledande måste vara målet att
arbeten anordnas i sådan omfattning att man gör slut på arbetslösheten.
Utskottet ansluter sig till motionärernas förslag som bör ligga till grund för
riksdagens beslut. Härav följer att - som motionärema framhåller - ett
effektivt bekämpande av arbetslösheten nödvändiggör en milande plan för
samhällsnyttiga arbeten av det slag som anförs i motionen 1971: 1533.

Utskottet ansluter sig
således till yrkandena i motionerna 1971: 1492

s. 123 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 123

och
1971: 1533 att riksdagen i skrivelse till regeringen begär förslag till
samhäUsnyttiga arbeten särskilt på områden som anges i motionen 1971: 1492 och
av en sådan omfattning att man gör slut på arbetslösheten.»

B) att utskottets yttrande under avsnittet
»Statligt stöd till lageruppbyggnad» bort ha följande lydelse:

»Ett
statligt stöd till företagen i de former som här föreslås är principiellt
felaktigt. Utskottet avstyrker därför propositionen i förevarande del. Vid
detta ställningstagande saknas anledning att ingå i prövning av
motionsyrkandena.»

s. 124 Kontrollera mot PDF

Civilutskottets
yttrande nr 1 år 1971 124 FiU 1971:47

Till finansutskottet

I motionen 1971: 1490 av herr Fälldin m. fl. (c)
har utom annat hemställts att riksdagen måtte besluta uttala sig för att
Kungl. Maj:t i enlighet med av riksdagen erhållet bemyndigande utökar ramen
för bostadslån för nybyggnad under år 1971 i enUghet med vad i motionen
anförts. 1 motionen förordas en extra tilldelning av lånekvot motsvarande en
igångsättning av 2 0003 000 lägenheter för kommuner där motiverade anspråk
föreligger, sysselsättningsläget kräver det och förutsättningar finns för snar
igångsättning.

Finansutskottet,
till vilket motionen hänvisats, har den 19 oktober 1971 beslutat inhämta
civilutskottets yttrande över motionen i här angiven del. Enligt beslutet
borde yttrande avges skyndsamt. Den samlade konjunkturpolitiska bedömningen
borde ske i finansutskottet.

Bostadsbyggandets
omfattning m. m.

Riksdagen har (prop. 1971: 1, bU. 13, s. 193, CU
12) uttalat sig för en bostadsbyggnadsplan för år 1971 som innebär följande.
Statliga bostadslån får beviljas för nybyggnad av bostäder med en våningsyta,
beräknad så att den genomsnittliga våningsytan för de bostadslägenheter för
vilka preliminärt beslut om bostadslån meddelades åren 1967 och 1968 94,8 mä
multipliceras med lägenhetstalet 87 000. Eftersom lägenhetsytorna har
minskat under senare år beräknades antalet lägenheter som kunde påbörjas under
år 1971 med stöd av bostadslån med all sannolikhet överstiga 87 000. Riksdagen
medgav i anslutning härtill att ramen för bostadslån för nybyggnad bestäms med
utgångspunkt i ett lägenhetstal om 87 000 ett garanterat program. HärtiU
kommer ett inte statligt belånat byggande som beräknades till högst 8 000
bostadslägenheter. Vidare medgav riksdagen att Kungl. Maj:t meddelar bestämmelser
om en projektreserv för år 1971 om 10 000 lägenheter, avsedd att möjliggöra
att byggandet kan ökas tiU den nivå som är möjlig med hänsyn tUl
konjunkturutvecklingen. Projektreserven avser både det statsbelånade och det
inte statsbelånade byggandet. Enligt till-lämpade principer skaU det
garanterade programmet något understiga den nivå som är möjlig att uppnå med
hänsyn till den vid beslutstillfället aktuella konjunkturbedömningen.
Projektreserven bör vara så stor att den ger utrymme för att öka
bostadsbyggandet upp till nyss nämnda nivå men också därutöver om
konjunkturutvecklingen blir svagare än som har antagits.

Genom
skilda beslut har Kungl. Maj:t medgivit att bostadslån under år 1971 får lämnas
för nybyggnad av bostäder med en våningsyta av

s. 125 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 125

sådan
storlek att den skulle motsvara något mer än 89 000 lägenheter av ovan medgiven
medelstorlek. Med hänsyn till att medelytan numera är lägre än åren 1967 och
1968 torde medgivandena - enligt vad som upplysts från bostadsstyrelsen -
motsvara en faktisk långivning av ca 91 800 lägenheter. Bostadsstyrelsen har i
huvudsak fördelat denna ram för preliminära beslut om bostadslån på områden och
län. Den 14 oktober 1971 fördelade bostadsstyrelsen en mindre reserv och en
ram som tidigare tUldelats Storgöteborg men där inte kunnat avsättas i lånebeslut.
Den sålunda nu fördelade ytan motsvarar ca 600 lägenheter.

Kungl.
Maj:t har genom beslut den 22 oktober 1971 medgett att låneramen för 1972 får
bestämmas med utgångspunkt i lägenhetstalet 84 500, vilket innebär en vidgning
av låneramens våningsyta motsvarande 500 lägenheter av 19671968 års
medelstorlek. Under tiden före den 1 oktober 1972, och sålunda även under år
1971, får den vidgade ramen tas i anspråk för att tillgodose vissa särskilt
angivna bostadsbehov.

Omfattningen
av det icke statsbelånade bostadsbyggandet regleras genom de beslut Kungl.
Maj:t fattar enligt lagen (1963: 268) om igångsättningstillstånd för
byggnadsarbete. Lagen innebär bl. a. en fullmakt för Kungl, Maj:t att
konjunkturreglera byggnadsarbete genom förordnande att sådant arbete inte får
påbörjas utan igångsättningstillstånd. Som förutsättning för ett sådant
förordnande gäller att det råder allvarlig brist på arbetskraft inom
byggnadsindustrin eller att annat avsevärt hinder föreligger för
byggnadsverksamheten. I kungörelsen (1963: 269, ändrad senast 1971: 375) med
tillämpningsföreskrifter till nämnda lag har Kungl. Maj:t förordnat att vissa
slag av byggnadsarbeten inte får påbörjas utan igångsättningstUlstånd. Genom
skilda beslut, senast den 7 september 1971, har Kungl. Maj:t medgett att
igångsättningstillstånd under viss förutsättning får meddelas för påbörjande
under år 1971 av sammanlagt dels 9 400 lägenheter i bostadshus som uppförs utan
statligt stöd och inte är avsedda uteslutande för fritidsändamål, dels 1 100 lägenheter
i ålderdomshem samt pensionärslägenheter.

Kungl. Maj:t har därefter genom beslut den 8
oktober 1971 förklarat att byggnadsarbeten som avser småhus, vilka uppförs utan
statligt stöd och inte är avsedda uteslutande för fritidsändamål, får påbörjas
under tiden t. o. m. utgången av år 1971 utan hinder av vad som har förordnats
i ovan nämnd kungörelse. Bland villkoren för undantaget gäller att de egentliga
husbyggnadsarbetena, varmed ej avses schaktning, sprängning, utfyllnad m. m.,
påbörjas under år 1971.

Enligt
det anförda har sålunda Kungl. Maj:t medgivit dels att låneram får fördelas
för en våningsyta som motsvarar ca 89 000 lägenheter med 19671968 års
medelyta, dels att igångsättningstUlstånd får beviljas för 10 500 lägenheter.
Undantagandet från krav på igångsättningstillstånd skuUe enligt
arbetsmarknadsmyndigheternas uppgivna preli-,

s. 126 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 126

minära
beräkningar kunna beräknas medföra igångsättning av högst 1 500 lägenheter. Med
dessa åtgärder skulle den för riksdagen redovisade bostadsbyggnadsplanen ha
uppfyllts i vad avser garanterad låneram av 87 000 lägenheter och beräknat
byggande utan statliga lån av 8 000 lägenheter varjämte av projektreserven om
10 000 lägenheter tagits i anspråk ca 6 000 lägenheter. Härtill kommer
medgivandet beträffande 500 lägenheter på 1972 års låneram.

Vid
tiden för bostadsstyrelsens omfördelning av den ram som tidigare lagts till
Storgöteborgsregionen den 14 oktober 1971 förelåg framställningar om utökad
kvot för bostadslån från 74 kommuner utanför Storstockholm och Storgöteborg
och avseende sammanlagt 3 745 lägenheter, i huvudsak i flerfamiljshus och
gruppbyggda småhus. Av dessa anspråk tillgodosågs genom beslutet anspråk från
18 kommuner om lån för våningsytor motsvarande ca 600 lägenheter. De nämnda anspråken
på ytterligare bostadslån avsåg delvis igångsättning av nya projekt, delvis
ett tidigare påbörjande av en senare etapp i ett kontinuerligt byggande.
Anspråken grundades på att de enligt kommunernas bedömningar avsåg behövligt
bostadsbyggande, att arbetskraftssituationen medgav igångsättning och att
byggandet kunde påbörjas under år 1971.

Enligt
vad som uppgetts från bostadsstyrelsen bedöms fördelade kvoter för år 1971
komma att förbrukas genom lånebeslut under året även om påbörjandet av
byggnadsarbetena sker något senare än beräknat.

Som
förutsättning för beslut om bostadslån gäller att byggnadsarbetena inte
påbörjats. Anspråk på att t. ex. kunna fortsätta en etappbebyggelse utan att
avvakta ett nytt års låneram har tillgodosetts genom att länsbostadsnämnderna,
i den omfattning bostadsstyrelsen bestämmer, gett dispens för ett tidigare
påbörjande. Avräkning av ett följande lånebeslut har då skett på nästa års
låneram.

Medgivande
att vidga ramen för bostadslångivningen under ett löpande kalenderår har under
de sistförflutna åren inte lämnats senare än den 27 oktober, vilket var fallet
år 1967 då medgivande lämnades att under år 1967 fördela en del av
lägenhetsramen för år 1968.

Frågan
om möjligheten att bevilja ytterligare bostadslån har samband även med en
bedömning av den önskade fördelningen av igångsättningen under året för att få
den bästa sysselsättningsspridningen. För att få en tyngdpunkt i
igångsättningen under sommarhalvåret och begränsa igångsättningen under fjärde
kvartalet, då påbörjandet från säsongutjämningssynpunkt bör vara lågt, gäUer f.
n. som villkor för preliminärt beslut om bostadslån för flerfamiljshus och
större grupper av småhus att företaget skall ha påbörjats senast den 30
september. För företag i de tre storstadsområdena gäller dock den 15 november
som motsvarande sista dag. Bostadsstyrelsen har medgett undantag från dessa
tidpunkter och har gjort detta även för år 1971.

s. 127 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 127

Utskottet

Enligt kommunernas ovan redovisade uppgifter till
bostadsstyrelsen föreligger ur projekteringssynpunkt möjlighet att börja
byggandet av ytterUgare ca 3 000 lägenheter med stöd av bostadslån under år
1971. Enligt samma uppgifter skulle dessa byggnadsarbeten kunna påbörjas utan
hinder av den lokala arbetskraftssituationen.

Avgörande
för prövningen av det föreliggande motionsförslaget blir en konjunkturbedömning
på något längre sikt och antaganden om investeringsutvecklingen inom främst
byggnadssektorn i första hand under år 1972. Prövningen i denna del torde i
förevarande sammanhang ha förbehåUits finansutskottet.

Stockholm
den 28 oktober 1971

På civilutskottets vägnar

ERIK GREBÄCK

Närvarande:
herrar Grebäck (c), Bergman (s). Almgren (s), Tobé (fp), fröken Ljungberg (m),
herrar Lindkvist (s), Wennerfors (m). Högström (s), Engström (vpk), Jadestig
(s), Franzén (s), Karlsson i Mariefred (c), Åkerfeldt (c). Ångström (fp) och
Persson i Karlstad (s).

s. 128 Kontrollera mot PDF

Civilutskottets
yttrande nr 2 år 1971 128 FiU 1971:47

Till finansutskottet

Kungl. Maj:t har i propositionen 1971: 140 (bUaga
9, s. 57-58) föreslagit riksdagen

1. att godkänna en förordad ändring av villkoren för
bostadslån som innebär att lån får lämnas vissa bostadsrättsföreningar med 28 %
av låneunderlaget mot säkerhet av inteckningar inom 98 % av pantvärdet om
preliminärt lånebeslut meddelats tidigast under år 1971,

2. att medge att beslut om lån som skall utgå från
lånefonden för allmänna samlingslokaler meddelas intill 15 000 000 kr. under
budgetåret 1971/72.

I motionen 1971: 1539 av herr Nilsson i Tvärålund
(c) har föreslagits att riksdagen med avslag å propositionen 1971: 140 i vad
avser lånefonden för bostadsbyggande som sin mening ger Kungl. Maj:t tiU känna
vad civilutskottets majoritet anfört om lån till vissa bostadsrättsföreningar
i dess betänkande CU 1971: 12.

Finansutskottet,
till vUket propositionen och motionen hänvisats, har den 4 november 1971
beslutat inhämta civilutskottets yttrande över propositionen i ovan angivna
delar. Enligt beslutet borde yttrandet även avse följdmotioner. Yttrandet borde
avges skyndsamt. Den samlade konjunkturpolitiska realbedömningen borde ske i
finansutskottet.

Lånegränsen
för vissa bostadsrättsföreningar

Enligt nu i bostadslånekungörelsen (1967: 552)
gällande och av riksdagen godkända villkor för bostadslän (21 §) utgår sådant
lån till bostadsrättsförening med 25 % av låneunderlaget under förutsättning
att föreningen arbetar utan enskilt vinstsyfte, att i föreningens styrelse från
föreningens bUdande mer än halva antalet ledamöter är fristående i förhållande
tiU egentliga byggnadsföretagarintressen, att i styrelsen från samma tidpunkt
ingår minst en av kommunen utsedd ledamot och suppleant för honom samt att
kommunen utser minst en revisor och en suppleant för honom. Inteckning tiU
säkerhet för bostadslån skaU (28 §) i angivet fall ha förmånsrätt inom 95 % av
pantvärdet.

1971
års vårriksdag behandlade i samband med frågor om bostadsbyggande i
statsverkspropositionen ett flertal motioner om ändrade lånegränser för
bostadslån, bland dem även motionen 1971: 1165 av herr Lindkvist m. fl. (s)
vari föreslogs att riksdagen skulle hemstäUa hos Kungl. Maj:t om åtgärder för
att höja nuvarande övre lånegräns på sätt som nu föreslås i propositionen.
Riksdagen beslöt i enlighet med civU-

s. 129 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 129

utskottets
hemställan (CU 1971: 12 s, 28-29 mom, 22) att i anledning av motionen som sin
mening ge Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört. Utskottets betänkande
innehöU i här aktuella delar följande yttrande:

Slutligen föreslås i motionen nr 1165 att övre
lånegränsen höjs till 98 % för de bostadskooperativa företag som nu får lån mot
säkerhet inom 95 % av pantvärdet. Förslaget motiveras med att en sådan ändring
torde vara den enda framkomliga vägen för att minska grundavgifterna vid
bostadsrättsupplåtelser.

Departementschefen
har i statsrådsprotokoUet (s. 205) i anledning av ungdomsbostadsutredningens
rekommendation om ökad kommunal borgensteckning för lån till förvärv av
bostadsrätt erinrat om kommunernas genereUa rätt att gå i borgen för halva den
nomineUa insatsen och att inom ramen för den underställningsfria låne- och
borgensrätten ge ökad borgen tiU dem som har behov därav. Bostadsstyrelsen
konstaterade - varom departementschefen erinrar - i remissyttrande över utredningens
betänkande att utredningens rekommendation inte tar sikte på särskilda typer av
småhushåU och att en generell borgensteckning har samma effekt som en höjning
av den övre lånegränsen. Departementschefen erinrar även om att borgen bör
kunna lämnas till alla hushållsgrupper efter behovsprövning.

Vad angår lån till vissa bostadskooperativa företag
har utskottet konstaterat en vikande efterfrågan på bostadsrättslägenheter som
måste återföras till svårigheten att betala kontantinsatsema. Vad i motionen nr
1165 anförts och departementschefens redovisade överväganden utgör enligt
utskottets mening skäl för prövning av frågan om övre lånegräns för de
kooperativa bostadsföretag som nu får lån mot säkerhet inom 95 % av pantvärdet.
Med hänsyn till frågans, samband med andra överväganden bör den nämnda motionen
därför överlämnas tiU boendeutredningen för skyndsam behandUng.

Mot utskottets yttrande och hemställan i denna del
anfördes reservationer. Vidare avgavs ett särskilt yttrande.

Enligt
vad utskottet erfarit har frågan ännu ej slutligt övervägts inom
boendeutredningen.

Den
bostadskooperativa sektoms andel av nyproduktionen har minskat enligt uppgifter
som utskottet inhämtat och som redovisas i följande ta-beU.

Tabell
1. Den bostadskooperativa sektorns andel av färdigställda lägen heter i
flerfamiljshus

Å r

Andel l ä genheter, %

Ä r

Andel l ä genheter, %

1960

37,9

1966

25,4

1961

34,9

1967

24,9

1962

31.5

1968

24,8

1963

31,7

1969

23,0

1964

31,9

1970

22,1

1965

27,0

s. 130 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 130

I tabellen omfattar den bostadskooperativa sektom
såväl rikskooperativa företag som fristående bostadsrättsföreningar. De
sistnämnda har gått tillbaka kraftigt. De rikskooperativa företagen svarade år
1959 för knappt 60 % av denna sektor medan deras andel var nära 85 % år 1969.

I
nedanstående tabell, hämtad ur bostadsstyrelsens petita för budgetåret
1972/73, redovisas andelen outhyrda lägenheter för olika företagsformer i hela
riket.

Tabell
2. Andel, %, outhyrda lägenheter inom olika företagsformer tre månader efter
färdigställandet

Färdigställande-period

Allmännyttiga företag

Kooperativa företag

Enskilda
företag

Samtliga

1967

13
kvartalen

2,5

4,9

1,5

3,0

1968

1 halvåret

2 »

3,9

2,4

8,6 11,2

4,0

2,9

5,4 4,9

1969

1 halvåret

2 »

1,6 2,1

8,4 1,8

2,6 2,9

3,8

2,2

1970

1 halvåret

2 »

2,0 1,1

3,5 2,1

1,5 2,8

2,2 1,6

Låneramen
för allmänna samlingslokaler

1971 års riksdag har för innevarande budgetår (CU
1971: 12) medgett en låneram om 12 milj. kr. Statens nämnd för samlingslokaler
hade hemställt att ramen vidgas till 15 milj. kr. EnUgt vad utskottet erfarit
har av ramen om 12 milj. kr. nu ca 5,3 milj. kr. disponerats genom beslut om
lån. Samlingslokalnämnden har med tillstyrkan överlämnat ansökningar avseende
lån om ca 3,4 milj. kr. och har för prövning inneliggande ansökningar om lån
med ca 6,3 milj. kr. Ytterligare ansökningar har aviserats.

Utskottet

Den konjunkturpolitiska bedömningen av frågorna
torde i detta sammanhang få ankomma på finansutskottet.

Syftet
att genom höjda lånegränser stimulera efterfrågan på vissa bostadsrättslägenheter
och därmed produktion och utbud därav påverkar även bostadsbyggandets
inriktning på längre sikt. Utskottet anser som departementschefen att det är
angeläget att efterfrågan på dessa lägenheter inte hålls tillbaka genom krav
på höga kontantinsatser. Ur dessa synpunkter föreslås sålunda att
finansutskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag och avstyrker motionen.

s. 131 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 131

Utskottet vill dock markera, att en höjning av
lånegränserna inte får utgöra någon ersättning för nödvändiga kraftfuUa
åtgärder i avsikt att sänka produktionskostnaderna i kommande
bostadsproduktion.

Föreslagen
vidgning av låneramen för allmänna samlingslokaler tUl-styrks.

Stockholm
den 18 november 1971

På
civilutskottets vägnar ERIK GREBÄCK

Närvarande:
herrar Grebäck (c), Bergman (s). Almgren (s), Tobé (fp), Kristiansson i
örkeUjunga (s), Petersson i Nybro (s), Lindkvist (s), Henrikson (s),
Wennerfors (m), Engström (vpk), Karlsson i Mariefred (c), Åkerfeldt (c),
Ångström (fp), Adolfsson (m) och Persson i Karlstad (s).

Avvikande
mening

beträffande
höjda lånegränser

a. av herrar Grebäck (c), Tobé (fp), Wennerfors
(m), Karlsson i Ma

riefred (c), Åkerfeldt (c). Ångström (fp) och Adolfsson (m) som anser

att det stycke i utskottets yttrande på s, 3 som börjar med »Syftet att»

och slutar med »avstyrker motionen» bort ha följande lydelse:

»SkUda
meningar har yppats i fråga om lämpligheten av den för vissa bostadsrättsföreningar
gällande lånegränsen för bostadslån. Oavsett om dessa meningar innebär att
ingen ändring bör göras eUer att önskemålen får tillgodoses på annat sätt bör
dock ett minimikrav vara att rUcsdagen inte bifaUer ett ändringsförslag utan
att resultatet av boen-deutredningens skyndsamma bedömningar avvaktas.
CivUutskottet föreslår därför att finansutskottet avstyrker
propositionsförslaget om ändrade lånegränser för bostadslån på sätt som
föreslås i motionen.»

b. av herr Engström (vpk) som anser att i
utskottets yttrande som

ett näst sista stycke bort tiUäggas följande:

»Ett
beslut att höja lånegränsen för bostadsrättsföreningar måste följas av
lagbestämmelser som stadgar förbud mot försäljning av bostadsrättslägenheter
på offentlig auktion och mot överlåtelse av bostadsrättslägenheter tiU
överpriser. Lägenheter bör inte få utbjudas som handelsvara aUra minst som de
vid bifaU tUl Kungl. Maj:ts förslag kommer att uppföras med statliga lån till
.98 procent. Skillnaden i ren hyreskostnad blir mycket liten meUan
bostadsrättslägenheter och lägenheter i aUmännyttiga företag. De senare kan som
bekant inte användas som spekulationsobjekt.»

s. 132 Kontrollera mot PDF

FiU 1971: 47 132

Innehåll

Inledning 1

Motionerna väckta med stöd
av 55 § riksdagsordningen 2

Yrkanden 2

Motivering 6

Propositionen 11

Motionerna väckta med
anledning av propositionen 15

Utskottet

Den aUmänna uppläggningen
av den ekonomiska politiken 15

Justitiedepartementet 20

Försvarsdepartementet 21

Socialdepartementet 22

Kommunikationsdepartementet 27

Finansdepartementet 2S

Utbildningsdepartementet 44

Jordbruksdepartementet 45

Handelsdepartementet 47 .

Inrikesdepartementet 49

Industridepartementet 55

Statens aUmänna
fastighetsfond 57

Reservationer 58

Särskilda yttranden 76

Yttranden från andra
utskott 79

Skatteutskottets yttrande
nr 2 år 1971 81

Justitieutskottets
yttrande nr 1 år 1971 94

Försvarsutskottets
yttrande nr 1 år 1971 95

Socialförsäkringsutskottets
yttrande nr 1 år 1971 96

Socialförsäkringsutskottets
yttrande nr 2 år 1971 98

Socialutskottets yttrande
nr 1 år 1971 100

Utbildningsutskottets
yttrande nr 2 år 1971 103

Trafikutskottets yttrande
nr 1 år 1971 104

Jordbruksutskottets
yttrande nr 1 år 1971 106

Näringsutskottets yttrande
nr 1 år 1971 109

Näringsutskottets yttrande
nr 2 år 1971 112

Inrikesutskottets yttrande
nr 1 år 1971 116

Civilutskottets yttrande
nr 1 år 1971 124

CivUutskottets yttrande nr
2 år 1971 128

ESSELTE TRYCK. STOCKHOLM I97I 712242

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.