Sök i Ratio Lex

Jordbruksutskottets betänkande med anledning av motion om tryggande av möjligheterna till uppodling av nedlagd åkermark

1971 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1971:JoU26, Jordbruksutskottets betänkande med anledning av motion om tryggande av möjligheterna till uppodling av nedlagd åkermark

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets
betänkande nr 26 år 1971 JoU
1971:26

Nr 26

Jordbruksutskottets
betänkande med anledning av motion

om
tryggande av möjligheterna till uppodling av nedlagd åkermark.

I motionen 1971: 270 av herrar Nilsson i Agnas och
Petersson i Gädd-vik (båda m) vari hemställts att riksdagen i skrivelse till
Kimgl. Maj:t anhåller att Kungl. Maj:t vidtar åtgärder i syfte att i ett
avspärrnings-eller annat krisläge trygga möjligheterna till snabb uppodling av
tidigare åkermark.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från
lantbmkssty-relsen och skogsstyrelsen. Se bilaga till detta utiåtande.

Utskottet. I motionen påtalas de risker för vårt
lands försörjning i händelse av avspärrning eller annat krisläge som är
förknippade med den fortgående nedläggningen av åkermark. Sedan den gamla åkerarealen
växt igen med buskar och ris tar det lång tid att ånyo göra marken produktiv.
Genom att hålla en viss del av jorden öppen och fri kunde enligt motionärernas
mening en jordreserv skapas, färdig för snabb uppodling och tillgänglig för
spaniunåls- och höavkastning.

Frågan
om åkerreserv eller jordbank togs upp i ett par motioner vid 1969 års riksdag.
I anslutning härtill erinrade jordbruksutskottet (JoU 1969: 22) om att frågan
varit föremål för övervägande i 1960 års jord-braksutredning. Något förslag om
att införa ett jordbankssystem framfördes emellertid inte. Det program för jordbrukets
produktionsanpassning som på grandval av jordbraksutredningens förslag antogs
av riksdagen år 1967 innefattade således inte något dylikt system. Lantbruksstyrelsen
anförde i remissutiåtande över ifrågavarande motioner att en åkerreservering
måste förknippas med en prövning som blir både administrativt krävande och
kostsam. Enligt styrelsens mening borde verkningarna av gällande
produktionspolitiska program i fråga om produktionsanpassning prövas under en
något längre period innan en eventuell ändring vidtogs. Det lantbraksregister,
som var under uppbyggnad, borde under tiden kunna ge ökad information om bl. a.
takten i ned-' läggningen av jordbruksmark och de faktorer som inverkade härpå.
Vad särskilt gällde frågan om återförande av markresurserna till jordbraket
vid en ändrad marknadssituation fann lantbruksstyrelsen dåvarande
utvecklingstrender visa att risk ej förelåg för att produktionen inom
överskådlig tid skulle underskrida den av riksdagen år 1967 angivna lägsta
nivån för landets självförsörjning. Bl. a. mot bakgrand av

Riksdagen
1971. 16 saml. Nr 26

s. 2 Kontrollera mot PDF

JoU 1971: 26 2

det
anförda fann utskottet ej tillräckliga skäl att överväga någon ändring av
riktiinjema för den pågående produktionsanpassningen inom jordbraket. Utskottet
avstyrkte därför motionsyrkandet. Riksdagen beslutade i enlighet härmed.

I
remissyttrande över nu väckt motion i frågan framhåller lantbruksstyrelsen att
uppgifter från det nya lantbruksregistret synes utvisa att nedläggningen av
åkerjord försiggår i en långsammare takt än som tidigare förmodats. Enligt
styrelsens bedömning förefaller det sålunda niunera mest troligt att den år
1980 kvarstående åkerarealen kommer att uppgå till 2,52,7 milj. ha i stället
för ca 2,0 milj. ha som ännu för ett par år sedan ansågs troligt. I
sammanhanget nämner styrelsen också de förslag till stödåtgärder beträffande
jordbmket i norra Sverige som nyligen förelagts riksdagen (prop. 1971: 74),
vilka förslag enligt styrelsens uppfattning torde vara ägnade att åtminstone
dämpa den nedåtgående trenden i produktionsutvecklingen inom det norrländska
jordbraket. Styrelsen erinrar även om den utredning om landskapsvård i
odlingsbygder som nyligen framlagts av en arbetsgrupp inom naturvårdsverket
och som f. n. är föremål för remissbehandling. Ifrågavarande utredning har
beräknat att 120(X)0 ha av de arealer som väntas år 1980 inte längre vara
utnjtjade för jordbrak är av sådant värde från landskapsvårdssynpunkt att de
bör bibehållas öppna. Med hänvisning till det anförda anser lantbruksstyrelsen
behov inte föreligga av de i motionen begärda åtgärderna.

Mot
bakgrand av vad i ärendet utretts finner utskottet inte tillräckliga

skäl att i anledning av motionen 1971: 270 föreslå någon särskild åt

gärd från riksdagens sida i hithörande fråga. Utskottet vill emellertid i

detta sammanhang erinra om jordbraksutskottets av riksdagen tidigare

biträdda uttalanden rörande motioner i närliggande ämne, där utskottet

framhöll att bl. a. från jprdbraksekonomisk synpunkt god åkerjord i goda

lägen givetvis såvitt möjligt borde bibehållas för fortsatt jordbrukspro

duktion. Utskottet anförde därvid att. det sålunda framstod som täm

ligen självklart att man inte borde ta högvärdig jordbruksrnark i anspråk

för tätbebyggelseändamål, om en från samhällsbyggandets synpunkter

likvärdig lösning kunde åstadkommas på annan för jordbmket mindre

värdefull mark (JoU 1969: 21). , :

Under åberopande av det anförda hemställer
utskottet att riksdagen lämnar motipnen 1971: 270 utan åtgärd.

Stockholm den 15 april
1971

På jordbmksutskottets
vägnar

NILS G. HANSSON

s. 3 Kontrollera mot PDF

JoU 1971:
26 3

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit: herrar
Hansson i Skegrie (c), Mossberger (s), Persson i Skänninge (s)*, Antby (fp),
Johanson i Västervik (s), Hedin (m)*, Magnusson i Grebbestad (s). Augustsson
(s). Krönmark (m)*, fru Lindberg (s), herrar Larsson i Borrby (c)*, Johansson
i Holmgården (c), Bemdtsson i Bokenäs (fp), Andersson i Storfors (s)* och fru
Theorin (s).

* Ej närvarande vid justeringen.

Bilaga Yttranden över motionen
1971: 270

Lantbruksstyrelsen (19.3.1971)

Lantbmksstyrelsen framhåller i
anledning av motionen att liknande tankegångar framfördes i motioner (1:241 och
11:268) till 1969 års riksdag (JoU 1969: 22). I sitt yttrande i anledning av
dessa motioner anförde lantbmksstyrelsen bl. a. följande om överförande av
mark till s. k. åkerreserv:

1.1. Den produktionsbegränsade effekten

Den samlade effekten i fråga om
produktionsbegränsning genom införandet av en åkerreserv torde för svenska
förhållanden vara osäker. Effekten torde bli starkt beroende av systemets
utformning och omfattning. Av speciell vikt är att en eventuell reserv inte
bör omfatta mark som kan användas för förstärkning av utvecklingsbara enheter.
Jordbmksjord som även utan ett system med åkerreserv skulle perma: nent
nedläggas bör inte heller ingå. En riksomfattande avgränsning av den åker, som
lämpligen bör ingå i en eventuell reserv, måste te sig svår. Att göra en objektiv
och rättvis bedömning i ärenden av detta slag torde likaså bli svårt.

En åkerreserv som innehåller stora arealer bättre
jordbruksjord leder visserligen snabbt till minskad produktionsvolym men också
till ett ur samhällets synpunkt felaktigt resursutnyttjande. Enligt styrelsens
mening bör därför en eventuell reserv inte innehålla högproduktiva och
välbelägna arealer utan främst jordar av marginell karaktär. En sådan reserv
måste dock ges stor areell omfattning för att leda till nämnvärt
produktionsbortfall. En dylik reservering måste vidare förknippas med en
noggrann prövning i varje enskilt fall och således bli administrativt
arbetskrävande och kostsam. Att genomföra en reservering av detta slag måste
bli ett arbete söm sträcker sig över flera år.

Lantbmksstyrelsen anser att verkningarna av 1967 års
jordbrukspöli tiska program i fråga om produktionsanpassning först bör prövas
under en något längre period innan en eventuell ändring vidtas. Under denna
period bör data från det nyinrättade lantbruksregistret ge ökad information om
bl. a. takten i nedläggningen av jordbmksmark och faktorer som inverkar härpå.

s. 4 Kontrollera mot PDF

JoU 1971: 26 4

1.3. Återförandet av markresurserna till
jordbruksproduktion vid en ändrad marknadssitiiation

Enligt vid lantbmksstyrelsen gjorda bedömningar
med en länsvis inventering av på längre sikt bdlingsvärd åker kan åkerarealen
komma att rhinska från f. n. ca 3 milj. till ca 2 milj. ha 1980. Andra
prognoser på grundval av trendberäkningar har givit något större kvarstående
areal. Den förväntade nedläggningen kommer främst att omfatta lågproduktiva
arealer och områden, som redan nu brukas exten-sivt. Det sålunda förväntade
produktionsbortfallet kan till stor del kompenseras av den produktionsökning på
kvarstående arealer, som den produktionstekniska utvecklingen möjliggör.
Nuvarande utvecklingstrender visar enligt lantbmksstyrelsens metiing att inom
överskådlig tid risk ej föreligger för att produktionen skall underskrida den
i 1967 års jordbrukspolitiska program antydda lägsta nivån för landets
självförsörjning.

Angående
frågan om behovet av ökning framdeles av den svenska jordbraksproduktionen ur
globalt perspektiv hänvisar styrelsen till departementschefens uttalande i
prop. 1967: 95.

1.4.
Allmänt

Lantbruksstyrelsen vill i detta sammanhang även
hänvisa till en av 1968 års jordbrakskommitté upprättad promemoria om för- och
nackdelar med olika former av jordbank och slaktpremier. Typexempel har där
konstraerats som belyser de problem, som är förknippade med införandet av
dessa. Exemplen syftar i första hand till att belysa effekterna vid en
minskning av mjölkproduktionen motsvarande .nuvarande exportöverskott utan
ökning av spannmålsöverskotten.

Med hänvisning till bl. a. det anförda ansåg
lantbraksstyrelsen att behov av den i den ifrågavarande motionen begärda
utredningen om inrättande av en s. k. åkerreserv inte förelåg.

Lantbraksstyrelsen
framhåller vidare att sedan förenämnda yttrande avgavs år 1969 har av det nya
lantbraksregistret framkommit att nedläggningen synes försiggå i en
långsammare takt än som tidigare förmodats. Det synes sålunda numera mest
troligt att den år 1980 kvarstående åkerarealen konuner att uppgå till 2,52,7
milj. ha i stället för ca 2,0 milj. ha som ännu för ett par år sedan ansågs
troligt.

Styrelsen
omnämner i detta sammanhang den nyligen avlämnade utredningen om stöd till
jordbruket i norra Sverige. De där gjorda förslagen till stödåtgärder torde
vara ägnade att åtminstone dämpa den nedåtgående trenden i produktionsutvecklingen
i det norrländska jord-braket. Proposition i ämnet lär vara att vänta inom
kort.

Slutligen
erinrar styrelsen om den utredning om landskapsvård i odlingsbygder som nu är
föremål för remissbehandling. Utredningen uppskattar att 120 000 ha av de
arealer som 1980 inte längre väntas vara nyttjade för jordbruk är av sådant
värde lu- landskapsvårdssynpunkt

s. 5 Kontrollera mot PDF

JoU 1971: 26 5

att
de bör bibehållas öppna och föreslår åtgärder för att så skall kunna

ske. ........... -.

Med
hänvisning till det anförda anser lantbruksstyrelsen att behov av de i motionen
begärda åtgärderna inte föreligger.

Skogsstyrelsen
(19.3.1971)

Skogsstyrelsen, som finner det ligga utom sitt
kompetensområde att uttala sig om behovet av en »jordbank», anför:

Skulle man av försörjningspolitiska och andra skäl
bestämma sig för en sådan måste viss anpassning ske till de
markanvändningsregler som statsmakterna godtagit genom utformningen av
skogsvårdslagen och den bidragspolitik som bedrivs för skogsplantering på
oanvänd jordbruksmark.

Enligt
skogsvårdslagen (2 §) är som bekant i princip all mark som ligger helt eller i
huvudsak outnyttjad att anse som skogsmark i lagens mening, om den är lämplig
för skogsproduktion. Det är enligt skogsvårdsstyrelsernas undersökningar
endast en ganska liten del av den nedlagda jordbruksjorden som inte är lämpad
för skogsproduktion, främst vissa myrodlingar på djup torv eller mark med
mycket bristfällig dränering. Från lagens huvudprincip görs dock det undantaget
att ifrågavarande mark inte skall betraktas som skogsmark om den är mera ägnad
att användas annorledes än till skogsbörd eller på grand av särskilda
förhållanden ej bör tagas i anspråk för skogsproduktion.

Det
senare av undantagen avser hänsyn till sociala eller ideella intressen t. ex.
landskapsvård, rekreation, turism o. d. Genom markanvändningsplanering ser
skogsvårdsstyrelserna till att sådana marker, som enligt
naturvårdsmyndigheterna bedöms viktiga ur här anförda synpunkter, inte tas med
i styrelsernas av statsmakterna ålagda verksamhet för att beskoga outnyttjad
mark. Genom kontakt med lantbruksnämnderna kontrolleras också att sådan
nedlagd åker som kan behövas för att bygga upp bärkraftiga jordbruk i trakten
inte blir föremål för skogsodling.

Om
man inte vill ändra skogsvårdslagens grundregel, torde man alltså om man
biträder motionärernas synpunkter få göra något uttalande om att mark som
bokförs såsom tillhörande en »jordbank» inte skall räknas som outnyttjad, även
om hävden på marken kanske kommer att vara utomordentligt låg t. ex.
buskslåtter eller vad som kan komma att föreskrivas.

Skogsstyrelsen
vill i detta sammanhang peka på ett allvarligt problem som följer med att stora
arealer jordbruksmark får ligga obrukade. Därigenom skapas nämligen en
utomordentligt gynnsam miljö för uppförökning av sorkpopulationer, som blir
svåra skadegörare på olika växter. Sådan skadegörelse drabbar inte bara
jordbraksgrödor utan också i mycket allvarlig omfattning skogsplanteringar.

Det
måste dessutom beaktas att man inte som »jordbank» godkänner spridda
åkerskiften inom områden där övriga markägare vill i större eller mindre
omfattning definitivt lägga ner jordbraket och skogsplan-tera. För att å ena
sidan »jordbanken» skall få något värde och å andra sidan de skogsplanterade
åkerområdena skall kunna bilda användbara skogliga produktionsenheter:. måste
. en . områdesvis avgränsnmg ske.

s. 6 Kontrollera mot PDF

JoU 1971: 26 6

Detta
kan komma att betyda en längre gående styrning av markanvändningen än vad
nuvarande lagregler fömtsätter.

Skogsvårdsorganisationen
torde behöva konsulteras för att utarbeta förslag till lösning av de här
antydda problemen om motionärernas hemställan skulle konuna att leda till
utredning av eller annat positivt beslut i den väckta frågan.

K l Btekmiia TryctHlirAi. SMUuMi

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.