Jordbruksutskottets betänkande med anledning av motion om stöd till den svenska biodlingen
1971 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Bet. 1971:JoU27, Jordbruksutskottets betänkande med anledning av motion om stöd till den svenska biodlingen
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets
betänkande nr 27 år 1971 JoU 1971:27
Nr 27
Jordbruksutskottets betänkande med anledning av motion om
stöd till den svenska biodlingen.
I modonen 1971: 993 av herr
Fridolfsson m.fl. (s) har hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhåller att en utredning tillsätts med uppdrag att utreda den svenska
biodlingens problem samt föreslå de åtgärder som krävs för att trygga svensk
biodlings fortbestånd och vidareutveckling.
Utskottet har inhämtat yttranden
över motionen från lantbmksstyrelsen och Sveriges biodlares riksförbund. Se
bilaga till detta utlåtande.
Utskottet. I föreliggande motion
anförs att minskad lönsamhet hotar att inom kort i stort sett utplåna
biodlingen i vårt land. Med hänsyn till binas viktiga funktion i samband med
pollineringen av frukt-, frö- och oljeväxtodlingar m. m. kommer, om inga
åtgärder vidtas, vårt folkhushåll enligt motionärerna att förlora värden för
hundratals miljoner kronor samtidigt som naturen utarmas och berövas både
skönhets- och nyttovärden i fråga om blommor, dofter, bär, frön m. m.
Motionärerna framhåller att biodlingen drabbas särskilt hårt av det höga svenska
sockerpriset och av bristen på skydd mot importhonung från länder som gynnas av
det relativt låga världsmarknadspriset på det för vinterutfodringen
erforderliga sockret. Mot bakgrund av det anförda hemställs att en utredning
tillsätts för att utreda den svenska biodlingens problem samt föreslå de
åtgärder som krävs för att trygga odlingens fortbestånd och vidare utveckling.
Utskottet har tidigare i betänkandet 1971: 1, p. 8.3,
tillstyrkt Kungl. Maj:ts förslag att till särskilt stöd åt biskötsel och
växtodling för nästa budgetår anvisas ett reservationsanslag av 96 000 kr. Från
nämnda anslag utgår bidrag med 81 000 kr. till främjande av biskötseln.
Bidraget, som utgått oförändrat fr. o.m. budgetåret 1964/65 efter att tidigare
under en lång följd av år ha uppgått till 15 000 kr., används till grandutbildning
och fortbildning av bitiUsyningsmän, försök med vandringsbiskötsel m. m. samt
till bidrag åt Sveriges biodlares riksförbund.
I anledning av det nu behandlade motionsyrkandet vill
utskottet vitsorda den stora betydelse bina har för pollinering vid frö-,
oljeväxt- och fruktodUngar och därigenom även för avkastningen från dessa
odlingar. Som redovisades för riksdagen när frågan om höjning av bidraget till
bi-
Riksdagen 1971. 16 saml. Nr 27
JoU 1971: 27 2
skötseln
var aktuell år 1964 (JoU 1964: 1, p. 24), uppgick vid den tidpunkten värdet av
den årliga skörden av honung och vax till omkring 10 milj. kr., medan värdet av
binas verksamhet som pollinatörer uppskattades till mer än 200 milj. kr. om
året. Utskottet finner med hänsyn härtill givetvis angeläget att biodlingen ges
tillfredsställande möjligheter att fortbestå. Utskottet har i likhet med
lantbraksstyrelsen, som yttrat sig i ärendet, inte något att erinra mot att den
i motionen begärda utredningen kommer till stånd. Som framgår av
lantbruksstyrelsens yttrande har frågan redan aktualiserats i Kungl. Maj:ts
kansli genom en framställning från Sveriges biodlares riksförbund.
Remissbehandlingen av ärendet är ännu inte avslutad. Enligt vad utskottet
erfarit har dock, föratom från lantbmksstyrelsen, yttrande med tillstyrkan av
framställningen inkommit från lantbrukshögskolan.
Utskottet finner med
hänsyn till det anförda anledning antaga att
syftet med nu förevarande
motion kommer att bli tillgodosett utan
särskild åtgärd från
riksdagens sida och nöjer sig därför med att föreslå
att riksdagen anser
motionen 1971: 993 besvarad med vad utskottet
anfört.
Stockhohn den 15 april
1971
På jordbruksutskottets
vägnar
NILS G. HANSSON
Vid
detta ärendes slutbehandling har närvarit: herrar Hansson i Skegrie (c),
Mossberger (s), Persson i Skänninge (s)*, Antby (fp), Johanson i Västervik (s),
Hedin (m)*, Magnusson i Grebbestad (s). Augustsson (s). Krönmark (m)*, fra
Lindberg (s), herrar Larsson i Borrby (c)*, Johansson i Holmgården (c),
Bemdtsson i Bokenäs (fp), Andersson i Storfors (s)* och fru Theorin (s).
*
Ej närvarande vid justeringen.
Bilaga Yttranden över motionen 1971: 993
Lantbruksstyrelsen
(17.3.1971)
Lantbruksstyrelsen, som tillstyrker att den 1
motionen avsedda utredningen kommer till stånd, hänvisar i sitt remissvar till
ett av styrelsen den 3 febraari 1971 avgivet remissyttrande med anledning av en
av Sveriges biodlares riksförbund gjord hemställan den 13 januari 1971 till
statsrådet och chefen för jordbraksdepartementet om utredning rö-
JoU 1971: 27 3
rande
behov, betingelser och åtgärder för att långsiktigt trygga den svenska
biodlingen. Lantbraksstyrelsen finner inte anledning att tillägga något utöver
vad som framgår av nämnda yttrande, som är av följande lydelse.
Lantbruksstyrelsen har intet att erima mot att den
utredning kommer till stånd, varom Sveriges biodlares riksförbund (SBR) gjort
hemställan, nämligen rörande behov, betingelser och åtgärder för att långsiktigt
trygga den svenska biodlingen.
Senaste
utredning om biodlingens betingelser och utvecklingstendenser, verkställd av
lantbraksstyrelsen på Kungl. Maj:ts uppdrag den 16 juni 1961, avlämnades den 13
augusti 1963.
På
gmnd av de förslag, som där framlades, beslöts om ökat statligt stöd till
biskötseln. Alltsedan budgetåret 1964/65 har årligen anvisats 81 000 kr. Därav
har 40 000 kr. tilldelats SBR för viss kursverksamhet och avelsarbete, 20 000
kr. använts av Kommittén för biforskning för huvudsakligen försök med
vandringsbiskötsel samt i stort sett 21 000 kr. gått till grundutbildning och
fortbildning av bitiUsyningsmän i lantbruksstyrelsens och
hushållningssällskapens regi.
Lantbruksstyrelsen
har påbörjat en översyn av bipestförordningen jämte tillämpningskungörelse (SFS
1946: 81 resp. 82, omtryck 1962: 60 resp. 61, ändrad 1967: 404 resp. 405) för
att söka åstadkomma enklare administration och effektivare bekämpning av smittsamma
sjukdomar hos bin.
Sveriges
biodlares riksförbund (18.3.1971)
Riksförbundet framhåller att motionen till hela sin
syftning överensstämmer med en hemställan, som riksförbundets styrelse den 13
jan. 1971 gjort till jordbraksministern. I sitt remissyttrande har riksförbundets
styrelse därför enligt vad som framgår av det följande inskränkt sig till att
något närmare utveckla:
1) varför den anser det vara ett riksintresse i lika
hög grad som ett bi-odlarintresse att svensk biodling ges möjlighet att överleva
och utvecklas vidare,
2) vad som betingat den sjunkande lönsamheten för den
enskilde biod-laren trots en mycket markerad stegring av honungsförsäljningen,
3) vilka åtgärder från statsmakternas sida, som den
anser önskvärda, nationalekonomiskt berättigade och lönsanuna.
1.
Riksintressen
Som i motionen framhållits är inte honungen utan
pollineringen av den svenska floran både den vilda och den odlade det
nationalekonomiskt viktigaste resultatet av binas verksamhet. Deras
pollina-tionsarbete spelar f. ö. en avgörande roll för bevarandet av den ekologiska
och biologiska balansen i naturen, som både direkt och indirekt påverkar såväl
växt- som djurlivet och därmed även människans livs-och trivselmöjligheter.
JoU 1971: 27 4
I biodlarnas internationella sammanslutning
Apimondia har även svenska experter anlitats i kommissionen för nektarflora och
pollinering. En av dessa, fil. dr Åke Hansson, som är ordförande i nämnda
kommission och ledamot av Apimondias exekutiva råd, har bl. a. utfört
betydande forskning inom detta område. Som exempel på de drastiska resultat dr
Hanssons forskningar givit i fråga om pollineringens betydelse för skördens
såväl mängd som kvalitet, beskrivs och illustreras i motionen, hur
blåbärsskörden blir tre gånger större i bigårdars närhet än i trakter, där bin
saknas, eftersom pollinerande insekter där ej finns i tillräcklig mängd under
blomningstiden. Blåbären är givetvis bara ett bland många exempel i såväl den vilda
som den odlade växtvärlden på dess beroende av binas poUinationsarbete.
Dr
Hanssons undersökningar har vidare bl. a. visat, att binas poUinationsarbete
resulterar i liknande ökningar i skörden av lingon. De försök med odling av
lingon under kontrollerade förhållanden, som nu bedrivs här i landet,
förutsätter binas medverkan vid pollinationen, för att högsta möjliga lönsamhet
skall uppnås. En förstärkning av det norrländska näringslivet genom en tack
vare nämnda metoder ökad produktion av lingon och till följd därav också av
honung torde kunna genomföras på relativt kort tid. Också för den utökning av
odlingen av svarta vinbär, som planeras i Norrland, är binas medverkan oundgängligen
nödvändig, om den skall bli framgångsrik och räntabel.
För
binas poUinationsarbete i blommorna kan biodlarna tyvärr i allmänhet inte få
ut någon ersättning. De kan i stort sett endast ta betalt för den honung som
deras bin producerar. Men det gör dessa sannerligen inte utan kostnader och
arbete för sina ägare. Däremot tillgodogör sig både växtodlare och samhälle i
regel pollinationsvinsterna nästan gratis. I en statlig utredning i början av
60-talet beräknades dessa ha ett värde av ca 200 miljoner kronor per år. Däri
är inte inräknade de värden, som binas pollinering av den vilda floran tillför
nationalhus-hållet, delvis av ekonomisk art (ökade skördar av lingon, blåbär
och andra vilda bär), delvis av estetisk natur (stegring av naturens skönhetsvärden
och förbättring av miljön tack vare rikare frösättning och därigenom ökad
rikedom på blonmaor).
Enligt
gjorda beräkningar sätter bina genom sina blombesök i gång utvecklingen av ca
75 % av den svenska skörden av frukter, bär och frön. Genom att bina till
skillnad från andra pollinerande insekter övervintrar i stora samhällen är de
redan tidigt på våren redo tUl att utföra den för flertalet odlade och vilda
växtarter nödvändiga pollineringen. Samtidigt som denna ökar den årliga
avkastningen, främjar binas insatser indirekt humusbildning och andra naturliga
biologiska förlopp, som motverkar jordförsämring.
I
detta sammanhang kan med fog sägas: »Utan bin ingen verklig miljövård!» När
biodlingen inte längre bär sig, är det därför befogat, att biodlarna slår larm
och att det allmänna överväger på vilka vägar de skall kunna ta ut den
»pollineringsavgift», som sätter dem i stånd att fortsätta sin samhäDsgagneliga
verksamhet.
2.
Varför lönsamheten sjunkit för den enskilda biodlaren
Motionärerna belyser i motionens 3:e5:e avsnitt
hur man i andra länder i medvetande om biodlingens stora samhälleliga värde
vårdar sig om, utvecklar och skyddar biodlingen som en nationaltillgång. I
Sverige
JoU 1971:
27 5
försvårar, ja omöjliggör det höga sockerpriset för svensk
biodling att i många fall prismässigt konkurrera med utiändska
honungsproducenter, som saknar dylika extra pålagor men i stället kan räkna med
en rad förmåner. Det socker, som de svenska biodlarna måste ge sina bin som
vinterfoder i stället för den honung, som tagits från dem, tvingas de att
betala nästan dubbelt så mycket för som biodlarna i de länder, som saluför
socker till världsmarknadspriser. Att i detta sammanhang göra de svenska
biodlarna jämlika med sina utländska konkurrenter vore en nåd att stilla bedja
om. Men de drabbas också av andra pålagor. Undervisning och utbildning i
biskötsel, försöksverksamhet och forskning får biodlareorganisationen i Sverige
i väsentligt högre grad än i många andra länder själv bekosta och utöva med
egna krafter, vartill kommer att arbets- och materielkostnader, ofrånkomliga
transporter och frakter är väsentligt dyrare i Sverige än i utlandet.
Kostnaderna för den för effektiv tappning, distribution och marknadsföring
nybyggda tappstationen i Mantorp, för vilken vid planeringen fördelaktiga lån
ställdes i utsikt, tvingades organisationen till följd av kreditrestriktionerna
att bestrida med egna högprocentiga lån. Någon drottningavelsstation, nödvändig
för framställning av bistammar, som är högeffektiva både som pollinatörer och
honungsproducenter, har organisationen ej kunnat finansiera.
När därtill efter tre goda honungsår 196769 en verklig
katastrof-vinter kom 1969/70 för stora delar av Nordeuropa den i Sverige
svåraste i mannaminne som ödelade även skickliga biodlares bi-gårdar och i
ett av våra förnämsta biodlingslän, Gotlands, tog död på 1 000 av dess 3 000
bisamhällen och försvagade många av de övriga, syntes verkligen måttet vara
rågat i all synnerhet som flera biodlare ansåg sig kunna konstatera, att
dödligheten var särskilt stark, där be-sprutning med hormonpreparat ägt rum och
en elakartad sticklystnad hos bina plötsligt uppträtt efter besprutningarna.
Detta blev för många biodlare dråpslaget, men flertalet försöker nu bygga upp
sin bistam på nytt och utnyttja vunna framsteg i förhoppning om att ånyo nå
full slagkraft och ökad produktion per bisamhälle. Riksförbundet kan i allo
bestyrka motionärernas synpunkter och instämma i att svensk biodling »kommit i
kläm».
3. Åtgärder
Styrelsen för Sveriges Biodlares
Riksförbund vet att lantbruksdepartementet i Norge sett som en naturlig sak
att på strängt taget alla de områden, där svensk biodling kämpar med
svårigheter, genom lämpliga åtgärder och visserligen relativt blygsamma anslag
göra en väsentlig insats för att göra biodlingen lönsam för biodlaren som
honungsproducent och samtidigt skörda frukterna av biodlingens allmännytta.
Det har gällt undervisning, forsknings- och försöksverksamhet, bekämpande av
bisjukdomar, standardisering av materiel, ekonomiska en-gångsbidrag i samband
med anläggande av tappstation och drottningavelsstation, prospektering av
lämpliga utvidgningar av biodlingen till nya trakter, förmåner för
yrkesbiodlare samt sist men inte minst en generös kvotering av norsk honung på
den inhemska marknaden. Strängt taget kan f. n. all norsk honung säljas på den
inhemska marknaden, innan importhonungen släpps fram.
Utan
tvivel skulle vi i Sverige med en på motsvarande sätt fungerande
JoU 1971: 27 6
moderniserad
behandling av biddlingsproblemen på sikt kunna producera all för svensk
förbmkning erforderlig honung och i samarbete med biförsöken vid Ultuna och
lantbruksstyrelsen svara för en på biskötseln väsentligt vidgad miljövård.
Inte minst de senaste årens försöksverksamhet vid Ultuna har skapat bättre
avkastningsmöjligheter per bisamhälle. För nyrekrytering av biodlare är
klimatet dock hårt. Här krävs förutom skolning vissa investeringar i ny
kupmateriel, som möjliggör »vandring» med bina och som ger för god
övervintring erforderlig isolation och ventilation. Dessa investeringskostnader
motverkar nyrekryteringen. Någon form av startstöd skulle betyda mycket,
varjämte undervisning och materiel i samband därmed nog skulle kräva en översyn
i olika avseenden. De svenska biodlarna borde enligt riksförbundets åsikt vara
berättigade till en lika effektiv modern behandling som de norska.
Starkt
bör dock framhållas, att Sveriges Biodlares Riksförbund är helt inställt på att
bjuda importhonungen hård konkurrens, om svensk biodling ges möjlighet att
arbeta på någorlunda lika villkor. I det sammanhanget kommer det tidigare
nämnda sockerpriset starkt i förgrunden. I vilken form stödet bör
tillhandahållas är knappast förbundets sak att föreslå. Men förbundet ställer
med glädje allt erforderiigt material till förfogande i förvissning om att det
är ett riksintresse av hög valör att finna en lösning på dessa problem.
K L Beckmans Trycktrftr AB* Stockholm
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.