Sök i Ratio Lex

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motioner angående vissa jaktfrågor

1971 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1971:JoU30, Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motioner angående vissa jaktfrågor

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets
betänkande nr 30 år 1971 JoU 1971:30

Nr 30

Jordbruksutskottets
betänkande i anledning av motioner angående vissa jaktfrågor.

Till jordbruksutskottet har hänvisats följande av
utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner

dels
motionen 1971:425 av herrar Nilsson i Kalmar och Wikner (båda s) vari
hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj;t uttalar att
åldersgränsen i vapenförordningens tillämpningsföreskrifter ändras från 21 till
19 år för innehav och brak av jaktstudsare klass 1, 2 och 3,

dels
motionen 1971: 1051 av herrar Werner i Malmö och Komstedt (båda m) vari
hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om översyn av gällande
jaktvårdsbestämmelser, syftande till bl. a. en komplettering med föreskrifter
om kompetensprov för jägare.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen
1971: 425 från statens naturvårdsverk, rikspolisstyrelsen och Svenska
jägareförbundet. Se bilaga till detta utlåtande.

Utskottet. Mot bakgrund av den alltmer ökade
omfattning och betydelse som jakten fått som rekreation och
fritidssysselsättning framhålls i motionen 1971: 1051 behovet av skärpta
säkerhetsbestämmelser i fråga om rätten till innehav och brak av jaktvapen.
Motionärema, som nämner att vissa kunskapsprov numera krävs för varje
nytillkommen älgjägare, anser att tiden är mogen att införa kompetensbevis för
all slags jakt på villebråd. En översyn av gäUande jaktvårdsbestämmelser,
syftande till en komplettering av desamma med föreskrifter om kompetensprov för
jägare föreslås därför.

Villkoren
för innehav och brak av jaktvapen berörs från en annan synpunkt i motionen
1971: 425, vari tas upp frågan om en sänkning av åldersgränsen för innehav och
brak av jaktstudsare från nuvarande 21 år till 19 år. Enligt motionen bör
riksdagen uttala sig för en ändring av vapenförordningens
tillämpningsföreskrifter i angiven riktning. I motiveringen till förslaget
hänvisar motionärema tiU den nyligen vidtagna sänkningen av rösträtts- och
myndighetsåldern m. m.

Utskottet
vill framhålla att de i motionerna aktualiserade problemen redan är föremål för
överväganden i olika sammanhang. Sålunda har den år 1967 tilkallade
jaktmarksutredningen, som enligt direktiven har att bl. a. överväga former för
att ge ökade jaktmöjligheter åt jägare som inte äger jaktmark, enligt vad i
annat sammanhang omnämnts för riksdagen

Riksdagen
1971.16 sat7il. Nr 30

s. 2 Kontrollera mot PDF

JoU
1971: 30 2

(3LU 1970: 67) i sitt arbete tagit upp även frågan om
kompetensprov för jägare. Utredningen beräknas enligt vad som framgår av årets
riksdagsberättelse slutföra sitt arbete år 1971.

Som bl. a. statens naturvårdsverk anför i remissyttrandet
över motionen 1971: 425 har frågan om sänkning av åldersgränsen för innehav av
kulvapen givetvis ett visst samband med arbetet inom jaktmarksutredningen.
Frågan är emellertid också föremål för särskilda överväganden vid den översyn
av vapenförordningen som pågår inom justitiedepartementet med en inom
departementet i juni 1968 upprättad promemoria som grand (stenc. Ju 1968: 13).
Även i sistnämnda hänseende kan enligt vad utskottet erfarit resultatet av
pågående översyn väntas föreligga inom en nära framtid.

Under hänvisning till det anförda finner utskottet de nu
behandlade motionerna inte påkalla någon särskild åtgärd från riksdagens sida.
Utskottet hemställer alltså

att
riksdagen lämnar motionerna 1971: 425 och 1971: 1051 utan åtgärd.

Stockholm den 27 april 1971

På
jordbraksutskottets vägnar

NILS G.
HANSSON

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit: herrar
Hansson i Skegrie (c), Mossberger (s), Antby (fp), Johanson i Västervik (s),
Magnusson i Grebbestad (s). Augustsson (s), fru Lindberg (s), herr Takman
(vpk), fru Thorsson (s)*, herr Berndtsson i Bokenäs (fp), fru Sundberg (m)*,
herr Leuchovius (m)*, fru Theorin (s), herrar Persson i Heden (c) och
Stern-ström (c)*. *) Ej närvarande vid justeringen

Bilaga Yttranden över motionen
1971: 425

Statens naturvårdsverk (24.3.1971)

Naturvårdsverket framhåller
inledningsvis att det är en viss skillnad mellan att hantera vapen under
militärtjänst och att bruka gevär under jakt. I det förra fallet sker användningen
oftast under direkt kontroll.

s. 3 Kontrollera mot PDF

JoU 1971: 30 3

Vid
jakt är det däremot naturligt att vederbörande är ensam. Jaktutövning ställer
dessutom särskilda krav på det personliga omdömet och mognaden. Många gånger är
det inte enbart en fråga om att hantera vapnet på bästa sätt utan också om att
avgöra om skott över huvud taget skall lossas. Dylika valsituationer förekommer
normalt inte under militärtjänst.

Naturvårdsverket
påpekar vidare att de prov motionärema hänvisar till, f. n. endast förekommer
när det är fråga om förvärv av kulvapen med ammunition tillhörande klass 1,
dvs. sådan ammunition, som får användas vid jakt efter t. ex. älg. Motsvarande
prov förekommer inte i fråga om andra kulvapen. Verket har dock erfarit att
jaktmarksutredningen överväger bl. a. ytterligare kompetensprov, eventuellt
avseende alla kulvapen som används vid jakt.

Naturvårdsverket
har emellertid inga erinringar mot en lämplig sänkning av åldersgränsen för
innehav av kulvapen för jaktändamål, vilket verket framfört i yttrande över en
inom justitiedepartementet upprättad promemoria angående viss översyn av
vapenförordningen. Det synes dock tveksamt, framhåller naturvårdsverket, om
sänkning skall ske så långt som till 18 år eller enbart till gällande
myndighetsålder. Vissa skäl talar för samma åldersgräns för förvärv av såväl
hagel- som kulvapen. En och samma åldersgräns bör vidare gälla för alla slag av
kulvapen, dvs. även vapen med ammunition tillhörande klass 4. En sänkning av
åldersgränsen för innehav av sådant vapen torde ej innebära någon olägehet, då
både lämplighets- och behovsprövningen härvidlag redan är synnerligen sträng.

Med
hänsyn till att frågan om ändring av åldersgränsen för innehav av kulvapen dels
är föremål för övervägande vid pågående omarbetning av vapenförordningen, dels
har visst samband med arbetet inom jaktmarksutredningen, finner
naturvårdsverket dock inte nu frågan mogen för slutligt ställningstagande.

Rikspolisstyrelsen
(2.4.1971)

Rikspolisstyrelsen
anför.

Som skäl för sitt yrkande anför motionärerna dels
sänkningen av rösträtts- och myndighetsåldern, dels att de manliga ungdomarna
inkallas till militärtjänst ofta långt före 21 års ålder, varvid de ges utbildning
i kulvapnens bruk dels ock den betryggande kontroll av sökandens lämplighet,
som sker vid polismyndighetens behandling av ifrågavarande ärenden.

Genom
beslut av 1969 års riksdag sänktes den civilrättsliga myndighetsåldern från 21
till 20 år. Samtidigt vidgades i åtskilliga hänseenden behörigheten för ungdomar
i åldern 1820 år.

Styrelsen
finner med hänsyn till vad som ovan framhållits en viss sänkning av
åldersgränsen för innehav och bruk av jaktstudsare motiverad. Tillräckliga skäl
föreligger emellertid icke enligt styrelsens uppfattning att sätta åldersgränsen
lägre än myndighetsåldern 20 år.

s. 4 Kontrollera mot PDF

JoU 1971: 30 4

Den i motionen åberopade utbildningen i kulvapnens
bruk under militärtjänsten torde i och för sig inte motivera en lägre
åldersgräns än 20 år. Det torde även böra observeras att i fall, där sökanden
äger sådan erfarenhet i brak av skjutvapen att risk för missbruk kan anses
utesluten, möjlighet finnes att meddela tillstånd även för den som inte uppnått
den föreskrivna åldern.

Svenska
jägareförbundet (12.3.1971)

Jägareförbundet föreslår för sin del att
ifrågavarande motion tillstyrkes på sådant sätt att åldersgränsen för iimehav
av kulvapenför jaktändamål sättes till 18 år, dvs. samma ålder som erfordras
för tillstånd att inneha hagelgevär, och överlämnas till Kungl. Maj:t.
Jägareförbundet anför därutöver.

Svenska jägareförbundet föreslog derma ordning i
skrivelse till herr statsrådet och chefen för Kungl. justitiedepartementet den
28 mars 1968, varvid förbundet framhöll följande i denna fråga.

»Gällande
åldersbestämmelser för förvärv av jaktvapen anges i anvisningarna till
vapenförordningen till 18 år för hagelgevär och 21 år för studsare.
Jägareförbundet ifrågasätter om 21 års ålder skall krävas för tillstånd att
inneha studsare, särskilt som för förvärv av klass 1-studsare numera fordras
avlagt prov för Svenska jägareförbundets älgskyttemärke i brons, vilket prov
omfattar såväl en praktisk som en teoretisk del. Förbundet finner 18 år vara
en lämplig åldersgräns för förvärv av såväl hagelgevär som studsare.»

Svenska
jägareförbundet vill härutöver framhålla, att jaktstudsamas farlighetsgrad
gentemot hagelgeväret synes överskattad i den nuvarande vapenlagstiftningen. På
kortare avstånd torde hagelgeväret många gånger vara farligare än kulvapnet och
vidare bör i sammanhanget observeras hagelvapnens säkringssystem som ofta är
underlägsna kulvapnens.

En
åldersskillnad för förvärv av hagelgevär respektive studsare om ett år kan
knappast vara meningsfull. Individens utveckling vad avser ansvarskännande m.
m. under ett år torde i detta sammanhang vara helt betydelselöst. Svenska
jägareförbundet vidhåller således, att åldersgränsen för både hagel- och
kulgevär bör sättas till 18 år.

Enligt
under hand erhållna uppgifter har redan ett antal polismyndigheter i samband
med sänkningen av rösträtts- och myndighetsåldern frångått det tidigare
21-årskravet och tillämpar för sin del åldersgränsen 20 år. Detta innebär att
bestämmelserna varierar från polisdistrikt till polisdistrikt, vilket starkt
talar för enhetliga bestämmelser gällande hela landet.

Svenska
jägareförbundet får emellertid framhålla, att de i motionen nämnda proven för
tillstånd att inneha kulvapen endast måste fullgöras för erhållande av klass
1-vapen, dvs. sådana vapen till vilka finnes ammunition som är tillåten för
jakt efter bjöm, älg och hjort.

Inom
justitiedepartementet pågår för närvarande en översyn av vapen-förordningen med
en i departementet i jimi 1968 upprättad promemoria som grand.

N. O. Mauritzons Boktryckeri AB, Stockholm 1971

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.