Sök i Ratio Lex

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motion om ersättning till enskilda markägare för vård av egen mark i naturvårdssyfte, m. m.

1971 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1971:JoU34, Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motion om ersättning till enskilda markägare för vård av egen mark i naturvårdssyfte, m. m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets
betänkande nr 34 år 1971 JoU 1971:34

Nr 34

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motion om
ersättning till enskilda markägare för vård av egen mark i naturvårdssyfte, m.
m.

I motionen 1971:1028 av herr
Lothigius m. fl. (m) har hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhåller

a. om ersättning till enskilda markägare för vård av egen
mark i

naturvårdssyfte i enlighet med vad i motionen anförts,

b. om statligt stöd till markägare för upprättande av
naturvårdsplaner i

enlighet med vad i motionen anförts.

Utskottet har inhämtat yttranden
över motionen från statens naturvårdsverk, domänverket, lantbruksstyrelsen,
skogsstyrelsen samt länsstyrelserna i Kristianstads, Jönköpings, Uppsala och
Västerbottens län. Se bilaga till detta utlåtande.

Utskottet. 1 förevarande motion
anförs bl. a. att den pågående rationa-hseringen av jordbruket aktualiserat
frågan hur friluftsområden och strövområden i tillräckligt stor omfattning
skall kunna garanteras medborgarna. Motionärerna finner inte troligt att den
starka satsningen på förvärv av naturvårdsområden är det mest effektiva sättet
att använda de för landskapsvården disponibla resurserna. Stora summor satsas
genom ett dylikt system på förvärv av enstaka områden, vilka ofta kommer att
ligga långt ifrån bostadsområden. För samma belopp som i dag läggs ner på rena
markförvärv skulle på annat sätt mångdubbelt större arealer lämplig fritidsmark
under en lång följd av år kunna säkras. Frivilliga, långsiktiga
överenskommelser med vissa markägare bör kunna träffas. Genom ersättning till
enskilda markägare kan större och mera spridda områden göras tillgängliga för
allmänheten samtidigt som markägarnas möjligheter att kvarstanna på sina gårdar
ökas.

I samband med att sådana planer upprättas kan enligt
motionärernas mening med mycket små extra medel från samhällets sida även naturvårdsplaner
upprättas över egendomen. Mot bakgrunden av i motionen anförda synpunkter
hemställer motionärerna dels att åtgärder vidtas för att bereda enskilda
markägare ersättning för vård av egen mark i naturvårdssyfte, dels att statligt
stöd skall lämnas markägare för upprättande av naturvårdsplaner.

Utskottet har i annat sammanhang givit uttryck åt
uppfattningen att frågorna om sambandet mellan jordbruk och landskapsvård och
om jordbrukets betydelse som miljövårdsfaktor bör ägnas stor uppmärksamhet
(JoU 1971:25). Av de till förevarande utlåtande fogade yttrandena över motionen
framgår vidare att flertalet av de hörda myndigheterna finner syftet med
motionen beaktansvärt. Det framhålls emellertid också

Riksdagen 1971. 16 saml. Nr 34

s. 2 Kontrollera mot PDF

JoU
1971:34 2

att ytterligare utredning av hithörande frågor krävs innan
ställning kan tas till motionsförslagen. Domänverket föreslår att motionen
överlämnas till naturvårdskommittén.

Utskottet vill erinra om att betänkandet
"Landskapsvård i odlingsbygder" remissbehandlats och är under
fortsatt prövning inom Kungl. Maj:ts kansli, 1 betänkandet har bl. a. frågan om
ersättning i vissa fall till markägare för landskapsvårdande åtgärder tagits
upp. Spörsmålen om en effektivare landskapsvård ingår vidare i naturvårdskommitténs
utredningsuppdrag. I yttrande över det nyssnämnda betänkandet har naturvårdskommittén
förklarat att man inom kommittén överväger frågor om ersättning för olika
former av landskapsvård i såväl allmän som enskild drift.

Med hänsyn till det anförda finner utskottet skäl tala för
att motionen jämte yttrandena över densamma överlämnas till
naturvårdskommittén.

Utskottet
hemställer

att riksdagen anhåller att Kungl.
Maj:t överlämnar motionen 1971: 1028 jämte över densamma avgivna yttranden till
naturvårdskommittén.

Stockholm den 4 maj 1971

På
jordbruksutskottets vägnar

NILS G.
HANSSON

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit: herrar
Hansson i Skegrie (c), Mossberger (s), Persson i Skänninge (s), Antby (fp),
Johanson i Västervik (s), Hedin (m), Magnusson i Grebbestad (s). Augustsson
(s), Krönmark (m), fru Lindberg (s), herrar Takman (vpk), Johansson i
Holmgärden (c). Berndtsson i Bokenäs (fp), fru Theorin (s) och herr Stjernström
(c).

s. 3 Kontrollera mot PDF

JoU
1971:34 3

Bilaga Yttranden över motionen
1971:1028

Statens naturvårdsverk (11.3.1971)
Naturvårdsverket anför.

På uppdrag av Kungl. Maj:t har
statens naturvårdsverk låtit utreda inverkningarna från landskapsvårdssynpunkt
av minskningen i jordbruksjordens omfattning. I rapporten Landskapsvård i
odlingsbygder som bl. a. redovisar förslag tiU åtgärder behandlas såväl behovet
av åtgärdsplaner som frågan om ersättning till markägare för vård av egen mark
i landskapsvårdande syfte. Rapporten är för närvarande föremål för överväganden
inom jordbruksdepartementet.

De åtgärder som kan komma i fråga i den
naturvårdsplanering som föreslås av motionärerna är enligt naturvårdsverkets
mening av så pass begränsad omfattning att de normalt bör beaktas i den
ordinarie planläggningen av olika arbetsinsatser inom jord- och skogsbruk. Ett
särskilt bidrags- och ersättningssystem för åsyftat ändamål torde dessutom bli
administrativt betungande i förhållande till de bidrag som skulle kunna utgå.

Enligt naturvårdsverkets
uppfattning är det för närvarande mest angeläget att snabbt komma igång med den
typ av åtgärder som föreslagits i ovannämnda rapport.

Domänverket (18.3.1971)

Domänverket anser att utöver de
förslag som i annat sammanhang framförts rörande Landskapsvård i odlingsbygder
motiv även finns att utreda i motionen föreslagen ersättningsform till
markägare för vård av egen mark i naturvårdssyfte. Motionen bör enligt
domänverkets mening överlämnas till naturvårdsutredningen. Domänverket finner
det också lämpligt att i jordbruks- och skogsbruksplaner även
naturvårdssynpunkter beaktas. Mycket av vad motionärerna efterfrågar i detta
avseende torde dock redan nu finnas redovisat i dylika planer.

Domänverket anför vidare.

Motionärerna tar ur en speciell
synvinkel upp de problem, som onekligen är förknippade med kulturlandskapets
omvandling beroende på i första hand jordbrukets ändrade omfattning och
inriktning. De slår också fast den stora allmänhetens legitima behov av områden
för rekreation och friluftsliv. De hävdar att statsmakternas hittillsvarande
politik att använda tillgängliga medel till förvärv av naturvårdsområden eller
skötsel av redan säkerstäUd mark inte är effektivaste sättet att säkra lämplig
fritidsmark för en naturälskande allmänhet.

Domänverket anser det vara riktigt och framsynt, att som
nu sker, med tillämpning av bestämmelserna i naturvårdslagen säkerställa frän
den vetenskapliga eller sociala naturvårdens synpunkt särskilt värdefulla
områden. Naturvårdsverket har också goda skäl för sin inställning, att förorda
inköp framför att utge höga ersättningar för avslagna dispensansökningar. Även
om betydande arealer på detta sätt avsattes som reservat är det dock uppenbart
att allmänhetens fritidsvistelse i naturen även i framtiden i stor för att
inte säga helt dominerande omfattning kommer att förläggas till marker, som
inte särskilt avsatts för sådant ändamål. 1 stor utsträckning är det fråga om
marker, vars huvudavkast-

s. 4 Kontrollera mot PDF

JoU
1971:34 4

ning ligger inom det ekonomiskt bedrivna skogsbruket eller
jordbruket. Staten kan inte rimligen förvärva all mark, som är av intresse från
naturvårds- och fritidssynpunkt och avsätta den exklusivt för denna användning.
Med de mångskiftande anspråk som ställs på naturvården och kravet på stöd till
olika slags fritidsaktiviteter kommer det sannolikt att råda knapphet på medel
härför.

Detta pekar mot att det finns ett behov av att pröva även
andra vägar än de naturvårdslagen nu anvisar för att ge befolkningen tillgång
till lämpliga friluftsområden.

Utan att i övrigt närmare ta ställning till utformningen
av eventuella åtgärder enligt motionärernas förslag vill domänverket påpeka,
att överenskommelser av avsett slag inte får ges en sådan utformning, att det
kan uppfattas som en inskränkning i legalt och ansvarsmedvetet utnyttjande av
allemansrätten på sådana marker, för vilka bidrag till skötseln inte utgår.

Motionärerna har också tagit upp
frågan om allemansrätten och dess utnyttjande. Domänverket måste tyvärr utifrån
sin erfarenhet som markförvaltare bekräfta att allemansrätten i vissa fall
utnyttjas på ett sätt, som markägaren svårligen kan tolerera. Om trycket blir
för hårt och shtaget och nedskräpningen i markerna för omfattande söker
markägaren naturligen värja sig för fritidsfolket i den mån detta är möjligt.
Detta vore en olycklig utveckling. Det är därför viktigt att också besökarna i
markerna har förståelse för miljöproblemen och utnyttjar allemansrätten under
ansvar. En tendens finns f. m att ställa anspråk långt utöver vad som kan anses
innefattat i den egentliga allemansrätten, t. ex. kraven på att med motorfordon
oinskränkt få färdas på enskilda vägar.

Om kommun eller stat skall gå in med stöd till enskilda
markägare för vård av egen mark måste någon form av plan upprättas över vad som
skall utföras och vilka löpande skötselåtgärder, som åvilar markägaren. Av
detta skäl och rent allmänt till stöd för naturvårdsarbetet är det fullt
logiskt att tänka sig att i en planering för jord- och skogsbruk även föra in
naturvård och fritidsutnyttjande. Den typ av komplement till jord- och
skogsbruksplaner, som motionärerna avser, skulle sålunda kunna vara av värde.
Huvuddelen av de uppgifter, som bör finnas med, insamlas sannolikt redan nu i
samband med planläggning. Vad som återstår torde vara att sätta in dem i sitt
naturvårdssammanhang. Domänverket utför inte detaljplanläggning av
naturvårdsarbetet i samband med sin skogsindelning. Däremot avgränsas numera i
detta sammanhang de områden, som inom affärsdriftens ram t. v. skall skötas med
en modifierad skogsskötsel till landskapsvårdens och friluftslivets fromma. Det
rör sig här i allmänhet om marker i tätorternas omedelbara närhet, som inte är
av den kvaliteten att de bör avsättas som naturreservat eller domänreservat.

Lantbruksstyrelsen (5.4.1971)
Lantbruksstyrelsen anför.

I motionen hemställs dels om
ersättning till enskilda markägare för vård av egen mark i naturvårdssyfte dels
om statligt stöd till markägare för upprättande av naturvårdsplaner.

Statens naturvårdsverk har låtit utreda verkningarna ur
landskapsvårdssynpunkt av minskningen av jordbruksmark. I denna arbetsgrupp
har också lantbruksstyrelsen varit representerad. Lantbruksstyrelsen hänvisar
till utredningens rapport med där framlagda förslag (SNV 1970:9) samt till
styrelsens häröver avgivna remissyttrande (dnr S 547/70)'

Här ej intaget.

s. 5 Kontrollera mot PDF

JoU
1971:34 5

Det stathga stöd motionärerna
föreslår till upprättande av naturvärdsplaner synes främst avse mark som
utnyttjas för fritidsändamål. Viss sådan naturvårdsplanering, som motionen
syftar på, sker redan nu inom starkt frekventerade områden. Denna planering,
som sker på initiativ dels av kommuner dels av markägare, resulterar i att
väganvisningar, orienteringskartor m. m. sätts upp i markerna. Ibland ordnas
även rast- och parkeringsplatser och utförs andra större anläggningar.

I lantbruksnämndernas planeringsverksamhet rörande
jordbrukets rationalisering sammanställs material som i viss omfattning torde
kunna utnyttjas i samband med naturvårdsplanering. I den mån lantbruksnämnderna
har aktuellt sådant material bör det givetvis kunna utnyttjas i exempelvis
kommunernas eller länsstyrelsernas naturvårdsplanering och ställas till förfogande
vid åtgärdsplanering på enskilda brukningsenheter.

Skogsstyrelsen (19.3.1971)

Skogsstyrelsen, som i princip
ansluter sig till motionärernas idé, men anser att den närmare utformningen kan
behöva studeras, inte minst avvägningen meUan statsmakternas och kommunernas
engagemang, anför i anslutning härtill följande.

Skogsstyrelsen har stor förståelse
för den av motionärerna väckta frågan. Genom den av natuivårdsverket i
samarbete med bl. a. skogsvårdsorganisationen genomförda utredningen
"Landskapsvård i odlingsbygder" har den första grunden lagts till
ett system där markägarna aktivt engageras i landskapsvårdande arbeten inom
områden som på grund av jordbrukets utveckUng håller på att förslummas. Något
beslut har ju ännu inte fattats i anledning av nämnda utredning men
skogsstyrelsen har i likhet med många andra berörda organ varmt tillstyrkt att
en bred försöksverksamhet igångsattes så snart som det överhuvudtaget är möjligt.

Det berörda förslaget avser emellertid endast ett
öppethållande av vissa känsliga och hotade kulturlandskap. Någon direkt aktiv
verksamhet för att göra dem till attraktiva ströv- och rekreationsområden
inrymmer förslaget inte. För att åstadkomma sådana krävs att även skog och
annan utmark tas med i bilden; det är trots allt så att det i växlande grad
trädbevuxna landskapet som regel har det största rekreationsvärdet och är mest
strövvänUgt.

Om vi förstått motionärerna rätt är det i den riktningen
deras förslag går att sådana områden ska tas med och att markägarna ska
stimuleras att genom diverse anordningar underlätta markernas användning för
det rörliga friluftslivet. Skogsstyrelsen håller med om att det troligen skulle
bli billigare att stödja markägarna i sådana strävanden än att inköpa och med
statsmedel förvalta naturområden; vår erfarenhet från förvaltningen av
naturreservat stöder den åsikten.

Det är uppenbart att någon generell bidragsgivning inte
kan införas; den måste föregås av bedömningar om vilka områden som har stort
värde för den urbaniserade befolkningen och av sådana naturvårdsplaner som
motionärerna föreslagit. Dessa planer måste troligen ofta gripa över
ägaregränser för att man ska åstadkomma lämpligt avpassade strövområden. Här
möter genast frågan vem som skall svara för dessa bedömningar och vem som bör
stödja verksamheten. Såsom skogsstyrelsen ser det har kommunerna ett stort
ansvar för att deras innevånare har tillgång tiU lämpliga rekreationsområden.
Det bör alltså inte i första hand vara en statsmakternas angelägenhet att
planera och understödja de åtgärder som motionärerna föreslagit. Hur
avvägningen mellan de statliga

s. 6 Kontrollera mot PDF

JoU
1971:34 6

och de kommunala insatserna bör ske torde behöva närmare
studeras.

Skogsvärdsorganisationen är intresserad av att medverka
vid upprättandet av de naturvårdsplaner, som bör ligga tiU grund för
kommunernas och statens åtaganden på detta område. Planerna kommer
uppenbarligen att i stor utsträckning beröra sådana marker som ingår i
skogsbruksplaner fastighetsvisa eller områdesvisa som skogsvårdsstyrelserna
i stor omfattning utarbetar; f. n. har denna planläggning en volym av ca 700
000 ha produktiv skogsmark förutom tillhörande annan utmark. Genom sitt arbete
som förvaltare av naturreservat, även sociala sådana, har styrelserna också god
erfarenhet av planering och genomförande av sådana arbeten som behövs på de nu
diskuterade områdena. Kostnaderna för att komplettera skogsbruksplanerna med en
naturvårdsplanedel borde kunna hållas låga.

Bidrag utgår idag på olika sätt för upprättande av
skogsbruksplaner. Även naturvårdsplanedelen bör uppenbarligen understödjas och
på den punkten torde det vara naturligt med statligt stöd.

Länsstyrelsen i Kristianstads län (18.3.1971)

Länsstyrelsen tillstyrker åtgärder
i motionens syfte och påpekar att det redan nu finns en del möjligheter att
förverkliga de intentioner som ligger bakom motionen. Länsstyrelsen anser det
emellertid i hög grad önskvärt att dessa möjligheter utvidgas.

Motionen avser att genom två olika
former av statligt stöd främja landskapsvård och strövmöjligheter för
tätortsbefolkningen.

Om man först betraktar planläggningsproblemet kan
konstateras att de två av motionärerna berörda naturvårdsändamålen skall
beaktas i samband med den fysiska planeringen. Denna planläggning sker på
olika nivåer. Särskilt viktigt är det att den kommunala planeringen resulterar
i ett avsättande av attraktiva, funktionsdugliga områden för dessa och andra
naturvårdsändamål i närheten av större tätorter och kommunikationsleder.

Motionärernas syfte både beträffande ersättning och
planering kan i viss utsträckning tillgodoses inom naturreservatets ram. Den
landskapsvårdande aspekten kan även i viss mån tillgodoses genom förordnande
enligt 19 § naturvårdslagen, särskilt om ett sådant förordnande kan resultera i
direkta vårdbidrag genom det anslag som natuivårdsverket begärt för ändamålet
under de senaste åren. Den kan vidare tillgodoses genom AMS-bidrag och
naturligtvis genom bidrag från kommuner och landsting. Slutligen kan en
möjlighet öppnas därest förslaget från arbetsgruppen för landskapsvård vid
jordbruksrationalisering som f. n. behandlas av jordbruksdepartementet kommer
att realiseras. Arbetsgruppens förslag torde nära sammanfalla med motionärernas
syfte på landskapsvårdens område.

Länsstyrelsen i Jönköpings län (6.4.1971)

Länsstyrelsen tillstyrker med nedan
angivna inskränkningar att möjligheter erbjuds för enskilda markägare att
erhålla ersättning för vård av egen mark i naturvårdssyfte.

I länsstyrelsens i Jönköpings län
regi har med hjälp av medel från arbetsmarknadsstyrelsen en
landskapsvårdsplanering av länet genomförts. Planen omfattar ett stort antal
landskapsvårdsobjekt som är av betydelse för det rörliga friluftslivet.
Möjligheten att hälla dessa områden i ett för

s. 7 Kontrollera mot PDF

JoU
1971:34 7

ändamålet lämpligt skick är dock för närvarande helt
beroende av arbetskraftssituationen då iståndsättande och underhåll av områdena
endast kan ske genom beredskapsarbeten.

I de län där det normalt råder brist på arbetskraft kommer
landskapsvården till följd härav att bli sämre jämfört med de län, där
beredskapsarbeten kan igångsättas. Ur planeringssynpunkt är det också
angeläget att landskapsvården inte helt görs avhängig av den för ögonblicket
rådande arbetskraftssituationen.

Motionen syftar bl. a. till att kunna ge enskilda
markägare ersättning för vård av egen mark. Under förutsättning att i första
hand de inom landskapsvårdsplanen upptagna objekten kommer ifråga, skulle en
sådan lösning innebära att man oberoende av arbetsmarknadsläget skulle kunna
göra insatser för landskapsvården. En sådan åtgärd bör dock inte konkurrera med
planerna på att avsätta naturreservat. Naturreservaten syftar till att på lång
sikt binda marken och garantera en ändamålsenlig skötsel. Med hänsyn till de
begränsade resurser som står till förfogande för avsättande av reservat är det
dock nödvändigt att bidragsmöjligheten till att vårda enskild mark inte
inkräktar på möjligheterna att avsätta reservat. Ej heller är det lämpligt att
som sägs i motionen låta medel utgå från anslagen till vård av
naturvårdsområden m. m. Detta anslag har under senare år varit så knappt
tilltaget att redan avsatta reservat ej kunnat ställas iordning för allmänheten
på sätt som förutskickades vid avsättandet av reservaten. För att motionen
skall kunna genomföras erfordras sålunda särskilda anslag.

När det gäller bidrag till upprättande av särskilda
naturvårdsplaner torde det vara mera rationellt att låta länsstyrelsen
komplettera redan uppgjorda landskapsvårdsplaner i samråd med berörda markägare
och kommuner. Härigenom kan en planmässig samordning av planerna på avsättande
av naturreservat och landskapsvården åstadkommas.

I samband härmed vill länsstyrelsen även påtala följande.
1 länet finns ett stort antal små brukningsenheter, vars brukare har en
relativt hög medelålder och som periodvis saknar full sysselsättning. Det vore
önskvärt att möjligheter erbjuds dessa att få arbeta med iståndsättning och
eftervård av planerade landskapsvårdsobjekt med hjälp av arbetsmarknadsmedel.
När mera omfattande arbetslöshet är rådande och igångsättning av ett större
antal beredskapsarbeten är aktuellt skulle dessa även kunna utgöra en
förmansstab.

Länsstyrelsen i Uppsala län (16.4.19 71)

r :r är

Länsstyrelsen påpekar att de av
motionärerna aktualiserade frågorna ä under prövning -i olika sammanhang, och
några ytterligare åtgärde enhgt länsstyrelsens mening för närvarande inte
påkallade. Länsstyrelsen anför i anslutning härtill följande.

Givetvis är det mycket angeläget
att säkra tillräckligt stora och i relation till tätorternas bostadsområden väl
belägna grönområden, som kan ge rekreation åt så många människor som möjligt.
Detta är enligt länsstyrelsens mening ett behov som i första hand bör
tillgodoses vid den regionala och kommunala översiktsplaneringen. För att
garantera att dessa områden får behålla sin karaktär av grönområden är det som
regel nödvändigt att de ges ett mera formellt skydd än vad enbart respektive
planinstitut medger. För närvarande är naturreservatsbildning i sådant fall den
mest adekvata skyddsformen. Naturreservat kan bildas på privatägd mark;
kommunal eller statlig äganderätt är sålunda ingen nödvändig

opaginerad Kontrollera mot PDF

JoU
1971:34 »

förutsättning. Skötseln av reservatet kan även handhas av
den enskilde markägaren. Två exempel på detta finns inom länet, nämligen
Landholmarna i Håbo kommun och Djurgården i Uppsala kommun. Båda omfattar
huvudsakligen betesmark och förvaltas av respektive markägare i samråd med skogsvårdsstyrelsen.
I reservatbestämmelserna sägs att för den händelse skötseln enhgt
föreskrifterna inte kan ske utan ekonomisk förlust för markägaren skall man
antingen med allmänna medel täcka denna förlust eller också pröva om
reservatbestämmelserna.

Den pågående översynen av naturvårdslagen skall enligt
direktiven bl. a. omfatta en prövning huruvida nuvarande skyddsformer är ändamålsenliga
för att tillgodose behovet av en allsidig landskapsvård. Vidare skah enhgt
direktiven undersökas om förordnande om skydd för landskapsbilden kan
kompletteras med möjlighet att utfärda skötselföreskrifter. Den pågående
utredningen synes sålunda delvis arbeta med frågor som ligger inom ramen för
motionens syfte.

Arbetsgruppen för landskapsvård vid jordbruksrationalisering
som enligt Kungl. Maj:ts uppdrag tillsatts av statens naturvårdsverk har
nyligen avlämnat sin rapport Landskapsvård i odlingsbygder. I denna ges förslag
till lösning av hithörande frågor samtidigt som man rekommenderar att en
avsevärd försöksverksamhet kommer till stånd.

Länsstyrelsen i Västerbottens län
(23.3.1971) Länsstyrelsen anför.

Motionen utmynnar i två förslag

a)
att ersättning
utgår till enskilda markägare för vård av egen mark i naturvårdssyfte,

b)
att statligt
stöd utgår till markägare för upprättande av naturvårdsplaner.

Beträffande punkt a får länsstyrelsen anföra att
omfattande landskapsvårdsarbeten för närvarande utföres i Västerbottens län
med hjälp av beredskapsmedel. Om någon ytterligare bidragsform skulle ställas i
utsikt för naturvårdsarbeten, bör det i första hand vara önskvärt att detta
sker på sätt som säkerställer den kontinuerliga skötseln och eftervården. För
dessa arbeten vore det i princip lämpligt att markägaren engageras. Av motionen
framgår ej hur administrationen av bidragen är ämnad att skötas. Länsstyrelsen
förordar därför ytterligare utredning i ärendet innan definitiv ställning kan
tagas i frågan.

Angående landskapsvård i odlingsbygd har länsstyrelsen i
skrivelse tih jordbruksdepartementet 22.3.1971 ställt sig positiv till de
förslag som statens naturvårdsverk framfört i verkets publikation 1970: 9. Av
denna framgår att huvuddelen av den nedläggningshotade odlade jorden som
ansetts böra hållas öppen ur naturvårdssynpunkt föreslås åtgärdas av enskilda brukare
mot skälig ersättning.

Till förslaget under punkt b ställer sig länsstyrelsen
tveksam. Det kan ifrågasättas om enskilda markägare i allmänhet har tillräcklig
kompetens för att upprätta naturvärdsplaner.

G ö teborgs Offsettryckeri AB, Sthinn
71.204 S

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.