Sök i Ratio Lex

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motion om översyn av bestämmelserna om användning av djur för vetenskapliga experiment

1971 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1971:JoU36, Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motion om översyn av bestämmelserna om användning av djur för vetenskapliga experiment

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets
betänkande nr 36 år 1971 JoU 1971: 36

Nr 36

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motion om översyn
av bestämmelserna om användning av djur för vetenskapliga experiment.

I motionen 1971: 78 av herr Henmark
(fp) har hemställts att riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj:t anhålla om
utredning och översyn beträffande gällande bestämmelser för användning av djur
för vetenskaplig experimentverksamhet.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från
veterinärstyrelsen, statens veterinärmedicinska anstalt, statens
bakteriologiska laboratorium, Karolinska institutet, statens medicinska
forskningsråd, Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök. Nordiska
samfundets stiftelse för vetenskaplig forskning utan djurförsök och Svenska
djurskyddsföreningen. Se bilaga till detta utlåtande.

Vidare torde få anmälas, att till utskottet i förevarande
sammanhang inkommit en skrift från Hundfrämjandet (22.4.1971).

Utskottet. I motionen anförs bl. a.
att avsevärd tid förflutit sedan den senaste översynen gjordes av de regler som
gäller användningen av djur för vetenskaplig forskning. Den vetenskapliga
forskningen har under denna tid gjort stora framsteg. Därvid har bl. a.
uttryckts tvivel på att försök med experimentdjur kan förväntas ge samma eller
liknande utslag hos människor. Metoder har också utarbetats som enligt uppgift
i vissa fall kan ersätta forskning med djurförsök. Motionären hemställer om
översyn av gällande bestämmelser för användning av djur för vetenskapliga
experiment.

De bestämmelser som huvudsakligen reglerar rätten att
använda djur för vetenskapligt ändamål finns i djurskyddslagen och i en i anslutning
härtill utfärdad kungörelse. Bestämmelserna innebär att djur ej utan
veterinärstyrelsens tillstånd får användas för vetenskaplig forskning eller
undervisning, sjukdomsdiagnos, framställning av läkemedel eller annat härmed
jämförligt ändamål, därest användningen är förenad med operativt ingrepp,
insprutning eller blodavtappning eller ock eljest medför ångest eller annat
lidande för djuret. Kungl. Maj:t äger medge undantag från kravet på tillstånd.
Undantag har medgivits bl. a. universitet, högskolor och vissa
forskningsinstitut, laboratorier och sjukhus.

För alla institutioner och inrättningar som bedriver
djurförsök gäller att den som använder apor, hundar, katter, hästar eller
klövbärande djur

1 Riksdagen 1971.16 saml. Nr 36

s. 2 Kontrollera mot PDF

JoU
1971:36 2

skall föra särskild journal dels över inköp av djuren,
dels över åtgärderna.

Vidare finns föreskrifter om att innan operativt ingrepp
av någon betydelse företas på varmblodigt djur, djuret såvitt möjligt skall
bedövas. Om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med ingreppet, får
detta dock göras med ofullständig bedövning eller utan bedövning. I sådant fall
skall, om det kan ske, smärtstillande eller lugnande medel användas.

Av de yttranden som utskottet inhämtat över motionen
framgår bl. a. att praktiskt taget samtliga hörda myndigheter och
forskningsinstitutioner ställer sig tveksamma eller avvisande till
motionskravet på en översyn av gällande bestämmelser medan yrkandet tillstyrks
av de övriga. I de statliga remissinstansernas yttranden framförs emellertid
synpunkter på bl. a, behoven av ökad forskning på olika områden och av praktiska
åtgärder i syfte att göra användningen av försöksdjur human och effektiv och
att skapa större klarhet beträffande förutsättningarna för att i stället
använda cellkulturmetoden.

Utskottet är medvetet om att användningen av försöksdjur
är förknippad med svårlösta humana och etiska problem. Det synes också som om
en viss tendens till ökad användning av försöksdjur nu kan iakttagas. Det
finns alltså enligt utskottets mening anledning att ägna hithörande frågor
stor uppmärksamhet, och utskottet finner motionens allmänna syfte att
åstadkomma ett bättre skydd för djuren beaktansvärt. Det torde emellertid vara
fullt klart att ett avbrytande av försöksdjursverksamheten med hänsyn främst
till den medicinska forskningen f. n. inte kan komma i fråga. Utskottet vill
vidare i likhet med statens medicinska forskningsråd och statens
veterinärmedicinska anstalt hålla före att det f. n. knappast kan anses
påkallat med en översyn av gällande bestämmelser. De vägar som i stället bör
beträdas är enligt utskottets mening intensifierad forskning och praktiskt
handlande. Utskottet vill härom anföra följande.

Inom statens medicinska forskningsråd finns sedan år 1965
en permanent kommitté, försöksdjursnämnden, som bl. a, arbetar för att sprida
ökade kunskaper om försöksdjuren i syfte att deras vård och användning inom
medicinsk forskning skall bli så human och samtidigt så effektiv som möjligt.
Nämnden har vidare till uppgift att verka för uppfödning av kvalitativt goda
försöksdjur. Planer föreligger att försöka få till stånd en statlig eller på
annat sätt allmänt reglerad uppfödning av hundar och katter för experimentverksamhet.
Det kan framhållas att ett förverkligande av dessa planer även skulle vara väl
ägnat att råda bot på det ofta påtalade förhållandet att stulna hundar och
katter säljs som försöksdjur. I detta sammanhang bör också nämnas att veterinärstyrelsen
anfört, att styrelsen kommer att till Kungl. Maj:t inge en framställning om
skärpta åtgärder i syfte att motverka oärlig åtkomst av försöksdjur.

s. 3 Kontrollera mot PDF

JoU 1971:
36 3

Vad gäller möjligheterna att i
forskningen utnyttja cellkulturer har statens veterinärmedicinska anstalt bl.
a. anfört att särskilt inom viro-login cellkulturen sedan flera decennier är
standardmetod inom forskningen. Världen över görs dock kontinuerliga
ansträngningar att i än högre grad arbeta med nämnda metod. Det råder
emellertid bristande tillgång på lämpliga cellkulturer i Sverige. Anstalten
understryker behovet av en cellbank och av att statsmakterna anvisar
tillräckliga medel för forsknings- och utvecklingsarbete.

Enligt vad utskottet erfarit har under den senaste tiden
tanken väckts på en åtgärd som synes vara av intresse för de i motionen
aktualiserade frågorna. Vissa initiativ har nämligen tagits bland forskare till
bildande av s. k. etiska kommittéer. Dessa kommittéer avses få till uppgift att
från olika synpunkter pröva och ta ställning till planerade djurförsök.

Utskottet vill även erinra om att enligt beslut av årets
riksdag en tjänst som försöksdjursveterinär vid statens veterinärmedicinska
anstalt, vilken tjänst tidigare varit provisoriskt anordnad, fr. o. m. den 1
juli 1971 blir permanent. Härigenom torde en viss förstärkning kunna nås av
kontrollen över försöksdjursverksamheten.

Utskottet
får sammanfattningsvis anföra att, såvitt utskottet kunnat bedöma,
försöksdjursverksamheten f. n. ägnas avsevärd uppmärksamhet. Diskussionen i
hithörande frågor är livlig, och de vetenskapliga institutionerna och ansvariga
myndigheterna synes beredda till fortsatta och intensifierade
forskningsinsatser och till praktiska åtgärder, allt i syfte att förbättra
försöksdjursstandarden och bereda försöksdjuren en human vård, att i möjligaste
mån begränsa användningen av djur för experiment och att utveckla metoder,
exempelvis cellkulturmetoden, som i vissa fall kan ersätta djurförsöken. Med
hänvisning härtill och då utskottet, som i det föregående nämnts, inte anser
sig böra biträda motionärens förslag om en utredning, får utskottet hemställa
att riksdagen lämnar motionen 1971: 78 utan åtgärd.

Stockholm den 18 maj 1971 På jordbruksutskottets vägnar
NILS G. HANSSON

Vid delta ärendes slutbehandling har närvarit: herrar
Hansson i Skegrie (c), Mossberger (s), Persson i Skänninge (s), Antby (fp),
Johanson i Västervik (s), Hedin (m), Magnusson i Grebbestad (s), fru Lindberg
(s), herrar Larsson i Borrby (c). Takman (vpk), fru Thorsson (s), fru Sundberg
(m), fru Theorin (s), herr Persson i Heden (c) och fru Anér (fp).

It Riksdagen 1971.16 saml. Nr 36

s. 4 Kontrollera mot PDF

JoU1971:
36 4

Bilaga

Yttranden över motionen 1971: 78

Veterinärstyrelsen (23.4.1971)

Veterinärstyrelsen avstyrker bifall till motionen och
anför.

Kungl. Maj:ts kungörelse med vissa
bestämmelser om användning av djur för vetenskapligt ändamål m. m. utkom i
ändrad lydelse den 16 juni 1966 (nr 451). I kungörelsen gjordes då de ändringar
och tillägg, som Kungl. Maj:t och riksdagen funnit värda att ta till vara ur
djurskyddsutredningens betänkande. Utvecklingen av andra metoder, företrädesvis
användandet av cellkulturer, i stället för djurförsök vid testning av nya läkemedel
och vid produktion av sera och vacciner m. m. ansågs då inte ha framskridit så
långt att användningen av försöksdjur kunde ifrågasättas. Under de få år som
gått sedan dess har inte heller så stora framsteg gjorts i detta hänseende att
anledning torde finnas ompröva bestämmelserna.

På grund av de kostnader och svårigheter av olika slag som
är förbundna med anskaffande, förvaring och vård av försöksdjur kan knappast
något tvivel råda om att inte forskare, vilkas forskning medger användning av
andra testmetoder än levande djur, också övergår till dessa. Det är emellertid
som tidigare antytts en svår missuppfattning när man tror att in vitro(i
reagensglaset)-metoder helt kan användas som ersättning för levande djur. I
själva verket kan en cell-kulturmetod ytterligt sällan utesluta användningen av
levande djur. Den kan däremot användas som ett komplement till sådana,
varigenom användningen av försöksdjur kan nedbringas i viss utsträckning, något
som forskarna som sagts ovan torde vara ytterst angelägna om.

Beträffande sådana fall där cellkulturer skulle kunna
användas vid vaccin- och serumframställning bör framhållas den risk för
smittspridning till människa, som kan föreligga genom att kulturerna tar upp
tumörvirus, som kan fortleva och förökas vid en kontinuerlig cellodling.

Det torde vara felaktigt anta att inte en forskare vid
planläggningen av sin forskning skaffar sig ingående kännedom om den i hans
fall lämpligaste metodiken. Enligt vad veterinärstyrelsen under hand inhämtat
från forskarhåll anser man där inte att tillräckligt underlag ännu finns för
att utreda frågan om slopande av försöksdjursanvändningen.

Veterinärstyrelsen vill i detta sammanhang upplysa om att
styrelsen efter att ha arbetat på utformandet av bestämmelser rörande större enhetlighet
i journalföringen vid djurförsök och rörande skärpning av åtgärderna för att
motverka oärlig åtkomst av försöksdjur funnit det nödvändigt inge framställning
i ämnet till Kungl. Maj:t, vilket väntas kunna ske inom den närmaste tiden.

s. 5 Kontrollera mot PDF

JoU1971:
36

Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) (15.4.1971)

SVA uttalar en förhoppning om att
man från statsmakternas sida skall ägna strävandena å ena sidan att utveckla
användandet av cellkulturer och å andra sidan att i praktiskt handlande
förbättra uppfödningen, skötseln, hälsotillståndet och anskaffningen av
försöksdjuren allt större intresse. Detta synes, enhgt SVA, i dagens läge långt
viktigare än nya utredningar av problemets administrativa sida.

SVA anför
vidare.

De huvudsakliga användningsområdena
för försöksdjur är dels medicinsk (inkl. veterinärmedicinsk) och
naturvetenskaplig forskning, dels som hjälpmedel i diagnostiken av sjukdomar
hos människor och husdjur och i produktionen av bakteriologiska preparat. För
mycket stora delar av dessa områden är användningen av försöksdjur inom
överskådlig framtid nödvändig.

För SVA står det klart att det bland företrädare för
ansvariga myndigheter, bland läkare och veterinärer på fältet och bland det
stora flertalet av de forskare och övriga, som för sitt arbetes skull tvingas
att använda sig av försöksdjur, råder den uppfattningen att man i görligaste
mån bör medverka till att så litet antal försöksdjur som möjligt användes. I
vissa fall kan användandet av cellkulturer av vetenskapliga skäl vara att
föredra framför användandet av försöksdjur, dock utan att för den skull helt
ersätta försöksdjursanvändandet. Inom särskilt virologin (såväl i forskning och
diagnostik som i produktion av vacciner) är cellkulturen sedan flera decennier
standardmetod, även om exempel finns på virus, som ännu ej kunnat adapteras
till cellkultur. Inom hela detta fält försiggår emellertid världen över
kontinuerliga ansträngningar att i än högre grad arbeta med cellkultur. I
produktionen av virusvacciner har sålunda trenden sedan länge varit att från
suspensioner av organ från experimentellt infekterade djur, ofta via vacciner
beredda av äggadapterade virusstammar, komma över på vacciner beredda av virus
odlat på cellkultur. Det råder emellertid bristande tillgång på sådana
cellkulturer vi skulle i Sverige sålunda gärna se att det funnes en cellbank.
På den punkten synes det finnas anledning för statsmakterna att gripa in med
medelsanvisning för forsknings- och ut-veckhngsarbete. Här finns större vinster
att göra i motionens anda än genom den föreslagna utredningen med dess syftning
mot nya administrativa system samtidigt som det gagnar forskningen.

SVA skulle vidare vilja peka på de insatser, som sedan
mitten av 60-talet gjorts av medicinska forskningsrådets försöksdjursnämnd (sammansatt
av ungefär hälften veterinärer och hälften läkare med prof. E. Båråny som
ordf.). Denna nämnd har haft till uppgift att verka för uppfödning av
kvalitativt goda försöksdjur, god hälso- och sjukvård bland försöksdjuren,
statUg eller på annat sätt reglerad uppfödning och försäljning av försöksdjur,
utbildning av djurvårdare och inte minst av forskare, m. m. Allt detta i det
yttersta syftet att hålla den i och för sig ofrånkomliga försöksdjursskötseln
på en kvalitativt sett hög nivå. Allt vad därigenom uträttats medverkar på
många sätt till ett bättre djurskydd. Om statlig eller på annat sätt reglerad
uppfödning av hundar och katter genom nämndens insatser småningom kan bli
verklighet

s. 6 Kontrollera mot PDF

JoU1971:
36 6

(och detta är ingen omöjlighet), kommer det ofta
uppdykande problemet med stulna hundar och katter att försvinna. Vid
veterinärmedicinska anstalten finns en försöksdjursveterinär med uppgift att
bedriva forsknings- och utvecklingsarbete och att bistå uppfödare och förbrukare
av försöksdjur med råd och upplysningar. Allt fler veterinärer engageras i
försöksdjursskötseln och utvecklingen går kontinuerligt mot allt större
hänsynstagande till djurskyddstanken på detta område. Veterinärerna och den
veterinärmedicinska forskningen känner liksom försöksdjursnämnden ett stort
ansvar för denna utveckling.

Statens bakteriologiska laboratorium (SBL) (13.4.1971)

SBL tillstyrker en utredning med
uppgift att överse de nu gällande bestämmelserna beträffande användning av djur
för vetenskaplig försöksverksamhet och framhåller, att då utvecklingen går
mycket fort på försöksdjursområdet, liksom på många andra områden, det är nödvändigt
att bestämmelserna beträffande djur för vetenskaplig försöksverksamhet
ständigt överses och därmed hålles aktuella. Vid användandet av försöksdjur,
påpekar SBL, är det ett absolut krav att minsta möjliga obehag åsamkas djuret.
Det är därför av stor vikt att alla användare av dessa djur är väl förtrogna
med de djur de använder och med den teknik varmed de behandlar djuret.

Karolinska institutet (1.4.1971)

Med hänvisning till nedanstående
anför medicinska fakulteten att ingenting i problemen rörande användning av
djur för vetenskaplig experimentverksamhet under de senaste åren förändrats i
sådan utsträckning att en översyn av gällande bestämmelser synes motiverad.

Vad beträffar uppfattningen att
under senare tid nya rön gjorts, som medfört en ändrad syn på djurförsökens
värde för medicinsk forskning får medicinska fakulteten framföra följande
synpunkter.

Många intressanta resultat har utan tvekan framkommit i
experimentella studier på enkla celler eller cellkulturer. Dessa resultat har
emellertid i första hand allmänbiologiskt intresse och har föga direkt anknytning
till problem inom medicinen eller läkemedelsforskningen. På sistnämnda området
har under de senaste åren kraven på experimentella studier på djur snarare ökat
än minskat. Sedan 1966 har sålunda allt flera länder, i avsikt att försöka
nedbringa.riskerna för biverkningar på människor, genomgående ökat kraven på
omfattande djurförsök innan ett nytt läkemedel godkänns för tillförsel till
människa. Detta gäller inte bara exempelvis i U. S. A. och England, utan
framgår även tydligt av de bestämmelser som här i landet utfärdats av
socialstyrelsen. Kraven på omfattande djurförsök har formulerats av den samlade
expertisen inom området farmakologi och inom klinisk-medicinsk forskning.
Tankar att djurförsök skulle kunna ersättas med prov på enkla system, som t.
ex. celler i vävnadskultur, framförs som regel endast av biologer, som saknar
kännedom om och erfarenhet av medicinska problemställningar.

Det är för
medicinska forskare välkänt, att djurförsökens relevans

s. 7 Kontrollera mot PDF

JoU 1971:
36 7

för människan ständigt måste ifrågasättas och bestämmas.
Man äger nu en mycket omfattande kunskap om dessa problem. Det är också känt
att det föreligger avsevärda skillnader inte bara mellan djur (även apor) och
människor utan också mellan olika mänskliga individer. Det är emellertid även
känt, att i vissa avseenden exempelvis ett marsvin är så likt en människa, att
prov på dessa djur har ett stort värde, om man bl. a. vill bestämma, vilken av
10 syntetiserade kemiska föreningar som i första hand bör prövas på människa.
Det kan förslagsvis gälla att bestämma, vilken substans som på människa med
astma kan förväntas ge den bästa lindringen med minsta biverkningar i form av
hjärtklappning. Det är självklart att problem av denna art knappast kan
studeras på isolerade celler. Det bör också framhållas, att det ur etisk
synpunkt knappast kan anses vara försvarbart att pröva alla 10 substanserna i
detta exempel direkt på människa.

Utnyttjandet av djur för vetenskaplig experimentverksamhet
är icke begränsat till läkemedelsforskning eller utredning av orsakerna till biverkningar
av läkemedel hos människa. Bland exempel på andra områden, där användningen av
försöksdjur knappast kan förväntas minska, kan experimentell kirurgi nämnas.
Olika former av inplanterbara anordningar (konstgjorda leder, hjärtklaffar,
impulsgivare för hjärtat etc.) måste ofta utprovas på försöksdjur, innan de
inopereras på människa. Att inplantera nya anordningar på sjuka människor innan
en noggrann ut-prövning skett på djur, kan knappast anses vara etiskt
försvarbart.

Det är fakultetens uppfattning, att i själva grundfrågan
rörande nödvändigheten att kunna bedriva djurexperimenten forskning ingenting
väsentligt förändrats, som motiverar ändrade bestämmelser.

I herr Henmarks motion framskymtar genom hänvisning till
tidigare motioner och interpellationer att problemen i samband med anskaffning
av försöksdjur möjligen också är faktorer, som kan motivera en översyn av
bestämmelserna. Det är fakultetens uppfattning, att gällande bestämmelser ger
möjlighet till god insyn för berörda myndigheter och rimligt hänsynstagande
till allmänhetens intresse att kunna eftersöka ev. försvunna husdjur.

Statens medicinska forskningsråd (28.4.1971)

Forskningsrådet finner, med hänsyn
till det livliga arbete som pågår inom området, det inte vara motiverat att nu
företaga någon översyn beträffande gällande bestämmelser för användningen av
djur för vetenskaplig experimentverksamhet. Forskningsrådet anför därvid.

Inledningsvis vill statens
medicinska forskningsråd fastslå, att under överskådlig framtid försöksdjur
kommer att vara av ytterst stor betydelse för utveckling och prövning av nya
läkemedel, för toxicitetspröv-ning, cancerforskning, studium av miljögifter,
utarbetande av nya kirurgiska metoder, experimentell psykologi,
vaccinproduktion och många fler ändamål. Det finns ingen grund för antagandet
att försöksdjur kommer att kunna ersättas av vävnadsodlingar, encelliga
organismer, växter eller allra minst, vilket faktiskt nämnts, datorer. Det
skulle i så fall bli omöjligt att kunna studera blodtryckets reglering utan
tillgång till en hel organism, för att bara ta ett av medicinens många viktiga
arbetsområden.

s. 8 Kontrollera mot PDF

JoU 1971:
36 8

Den av motionären citerade
uppfattningen att djurförsök inte skulle vara av värde "som vägledning för
människokroppens fysiologiska och psykologiska reaktioner" är felaktig. I
det alldeles övervägande antalet fall överensstämmer djurkroppens och
människokroppens reaktioner och antalet potentiala läkemedel som på grund av
giftighet hos försöksdjuren aldrig har släppts fram till prov på människa
torde kunna räknas i 10 000-tal. Inom detta fält krävs dock ytterligare forskning
rörande likheter och olikheter mellan människans och försöksdjurens reaktioner.
Likaledes behövs en allmänt ökad kunskap om försöksdjuren för att deras vård
och användning inom medicinsk forskning skall bli så human och samtidigt
effektiv som möjligt. Medicinska forskningsrådet har därför sedan 1965 haft en
permanent kommitté, försöksdjursnämnden, som arbetar med dessa frågor bl. a.
genom utbildning av såväl teknisk personal som forskare. Genom sådan
utbildning främjas inte bara den medicinska forskningen utan även
djurskyddssynpunkterna och många försöksdjurs liv sparas genom att onödiga och
dåligt planerade försök förebyggs.

Minst lika viktigt som ovanstående är det arbete, som
nedläggs på förbättring av försöksdjurens kvalitet och levnadsförhållanden av
försöksdjurskonsulenten på universitetskanslersämbetet, försöksdjursveterinären
på statens veterinärmedicinska anstalt och försöksdjursassistenterna vid
lärosätena.

Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök (13.4.1971)

Samfundet lämnar uppgifter om vissa
fall av experiment med djur och anför härutinnan i huvudsak följande.

Bränning av rakade kaniner med
brännjärn, upphettat till 90 grader, har utförts på Allm. sjukhuset, Malmö.
För den svårast brända gruppen varade bränningen 1720 minuter. Under själva
bränningen var djuren bedövade med eter. Efter uppvaknandet levde somliga flera
dygn och fick således uthärda alla smärtorna, tills döden befriade dem. Intet
nämns om att smärtstillande medel gavs under den tid djuren levde efter
uppvaknandet. Verkningarna av bränningen var så intensiva att flera djur kom i
chocktillstånd, trots bedövningen. (Ur Acta Chi-rurgica Scandinavica, årg.
1962. Sid. 15970.)

Försök att dränka hundar. Docent (numera professor) Åke
Senning redogör i nedanstående citat för sina försök att dränka hundar.

". .. Jag har gjort försök att dränka hundar genom
att hälla vatten i halsen på dem, men det har inte alls lyckats. Så snart det
kom något vatten i halsen på dem, slöt de glottis (springan mell. stämbanden)
och höll den sluten ända tills de, starkt cyanotiska (blå, syns på blodet) tog
några ordentliga andetag och aspirerade vattnet (drog ner det i lungorna).
Därefter syntes vattnet gå över i blodbanan och de fick mycket snabbt hämolys
(blodkropparna löses upp) och sedan fanns där ingenting mer att göra åt
dem."

Krossning av försöksdjurens ben. Docent A. Hult
framkallar bindvävssjukdomar hos kaniner och råttor genom att använda giftet i
lukt-ärtsfrön, omtalas i Göteborgs Tidningen 13/7 -64. "Dessa sjukdomar
medför bl. a. nybildning av ben liknande den, som sker vid vanlig läkning av
benbrott. Försöken med giftet bedrivs parallellt med den proportionellt
största metoden, nämligen att framkalla frakturer (ben-

s. 9 Kontrollera mot PDF

JoU1971:
36 9

brott) på försöksdjuren." Fraktur framkallas genom
krossandet av ben. Även om detta sker under bedövning, inser man plågornas
intensitet efter uppvaknandet.

Krockexperiment på kaniner i Finland. En typ av
experiment innebar, att djuret lades på rygg efter att ha bedövats. En
mässingscyhn-der fick sedan falla mot djurets bröst för att åstadkomma skador
(bl. a. krossning). Sammanlagt användes 157 kaniner. Skadorna var så svåra,
att av 100 djur överlevde endast 49. 11 dog inom 10 minuter, 9 inom en timma.
Andra levde från några dagar till 15 veckor. Obduktionen visade bl. a. att
lungorna skadats och innehöll blod. I ett fall hade innerväggen brustit i stora
kroppspulsådern. Vid ett annat experiment fastsattes djuret i en låda, som
fick falla ned mot ett järnrör. Den första kaninen skadades 7 gånger innan den
dog. Intet sägs om smärtstillande medel under den tid ett antal djur
överlevde efter att bedövningen upphört. Samma slags experiment utförs i
mängd i USA. (Ur Acta Chirurgica Scandinavica, suppl. 380. Helsingfors 1967.)

Testning av de oerhörda mängder läkemedel som produceras
varje år kräver ett mycket stort antal djur. Dessa kan ej bedövas, ty
bedövningsmedel tillsammans med läkemedel skulle ge upphov till felaktiga slutsatser.
Vilka lidanden som blir följden framgår av följande uttalande av en forskare
till Göteborgs Tidningen 12/3 -67: "Det finns kolleger, som måste gå ut
och kräkas, när de ser hur djuren lider."

Sex-experiment
på djur utförs bl. a. av docent K. Larsson, Göteborg.

Avsikten är att finna luktens betydelse för könsdriften.
Sedan vivi-sektorn förstört mössens luktorgan blir djuren nästan helt
impotenta. Så var emellertid ej fallet sedan han gjort dem blinda. Docenten
hoppas att tillsammans med dr L. Helmer få fortsätta dessa experiment i
Amerika, men då på apor. (Expressen 22/10 -67)

Avgörande för vad man kan tillåta
sig ifråga om plågsam behandling av försöksdjur är först och sist gällande
lagstiftning. I princip tillåter denna, att djur får utsättas för hur svårt och
hur långvarigt lidande som helst, blott det kan anses gagna vetenskapen.
Försöksdjuren är fullkomligt rättslösa. För dem finns ingen barmhärtighet när
vetenskapen så kräver.

Samfundet anför vidare kritik emot
bl. a. djurhållningen, burarnas beskaffenhet och tillsynen över djuren. Det
hävdas vidare att djurförsök ofta är vilseledande. Betydelsen av
lekmannainflytande i hithörande frågor understryks. Samfundet vänder sig vidare
emot användningen av levande djur i skolundervisningen. Avslutningsvis ställer
samfundet följande krav:

att
plågsamma djurförsök förbjuds i lag;

att en försöksdjursombudsman tillsättes med uppgift att
särskilt övervaka djurförsöksverksamheten samt med rätt att vidtaga åtgärder,
som av denna övervakning kan anses påkallade;

att tillräckliga anslag beviljas, så att försöksdjuren
kommer att erhålla bästa möjliga vård och behandling, samt att de snarast
befrias

s. 10 Kontrollera mot PDF

JoU1971:
36 10

från allt onödigt lidande, som orsakas av njugghet i fråga
om ekonomiska överväganden;

att djur som används inom försvaret erhåller samma skydd
som andra djur;

att experiment på djur ej får komma till användning i
undervisnings-eller demonstrationssyfte vid våra skolor samt

att ansträngningar görs för att finna forskningsmetoder,
som icke grundas på djurförsök.

Nordiska samfundets stiftelse för vetenskaplig forskning
utan djurförsök

(13.4.1971)

Stiftelsen anför synpunkter på
djurförsöksverksamheten som i princip i allt väsentligt överensstämmer med vad
samfundet anfört. Stiftelsen understryker särskilt att ansträngningar måste
göras för att komma fram till andra metoder. Stiftelsen förklarar att vissa
krav bör tillgodoses utan dröjsmål och anför härom följande.

1. Utredning för att bringa klarhet ifråga om
följande:

A. Vilka forskare tillämpar respektive arbetar med
vidareutvecklande

av nämnda metoder?

B. För vilka ändamål används redan alternativa metoder,
och vilka

forskningsobjekt bearbetas i syfte att utvidga användningsområdet?

2.
Upprättandet av
en dokumentcentral för insamlande och bearbetande av allt tillgängligt
material rörande dessa metoder. Beträffande punkterna 1 och 2 avses givetvis
svenska förhållanden. Dock bör framhållas att dokumentcentraler upprättas i
andra länder, varvid man självklart avser även framtida internationellt utbyte.

3.
Utredning
beträffande fördelningen av de anslag som nu ges i Sverige dels till biologisk
och medicinsk forskning, baserad på djurförsök i vanlig ordning, dels till
sådan forskning, som använder sig av alternativa metoder.

4.
Förbud mot
varje användning av djur för vetenskapligt ändamål, då likvärdigt eller bättre
resultat kan erhållas genom att alternativa metoder kommer till användning.

Det är av många olika skäl ytterst betydelsefullt att den
i riksdagsmotionen begärda utredningen kommer till stånd och blir så
omfattande som sakens vikt kräver. Detta skulle dessutom utgöra ett bevis för
att ansträngningar verkligen görs i syfte att undersöka möjligheterna till alternativa
metoder.

Sist men icke minst må följande framhållas. Det finns ett
mycket stort antal människor, för vilka vetskapen om de plågsamma djurförsöken
innebär ett ständigt lidande. Dessa människors antal ökar ständigt. En
utredning, som ledde fram till, att nya vägar beträddes inom biologisk och
medicinsk forskning, skulle medföra ökat förtroende och skapa en mer positiv
inställning till medicinsk forskning. Detta gäller inte bara djurskyddarna utan
alla humant inställda människor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

JoU
1971: 36 H

Svenska Djurskyddsföreningen (14.4.1971)

Djurskyddsföreningen tillstyrker motionen och anför.

Svenska Djurskyddsföreningen och
dess medlemsföreningar tar i princip avstånd från alla djurförsök som innebär
lidande för djuren.

Då emellertid föreningen icke anser sig kunna ta ansvar
för att yrka förbud för en verksamhet som av medicinsk och veterinärmedicinsk
expertis anses nödvändig för att rädda människors och djurs liv, är det föreningarnas
strävan att medverka till att försöksdjuren icke åsamkas onödigt lidande före,
under och efter försöken.

Det är föreningarnas förhoppning att vetenskapen en dag
skall nå fram till metoder som kan ersätta forskning med djurförsök och de är
beredda att efter förmåga bidraga till en sådan utveckling. Denna önskade utveckling
synes dock ännu vara avlägsen det har tvärtom kunnat konstateras att antalet
förbrukade försöksdjur vid våra vetenskapliga institutioner ständigt ökar.
Detta förhållande gör att kraven på kontroll av vetenskapliga djurförsök måste
skärpas.

De krav
som i första hand måste tillgodoses är:

1. Endast sådana djurförsök som av institutionschef bedöms
såom

oundgängligen nödvändiga skall få förekomma.

Djurförsök i utbildningssyfte skall ske i minsta möjliga
omfattning och alltid under sakkunnig ledning.

2.
Minst tio dagar
skall ha förflutit mellan försöksdjurens ankomst till institution och deras
användande vid försök. Under denna tid skall de hållas i hygieniska och väl
tilltagna förvaringsutrymmen och erhålla omsorgsfull utfodring och vård.

3.
Inga smärtsamma
försök skall få utföras utan narkos. Efter försöket skall försöksdjuret
omedelbart avlivas på ett snabbt och smärtfritt sätt.

4.
Det skall vid
ansvar åligga institution att tillse att inga på olaga sätt åtkomna djur tas
emot och används vid försök.

Följande kommentar till punkt 4 torde vara berättigad: I
en skrivelse av den 4 maj 1964 begärde Svenska Djurskyddsföreningen av JO
besked huruvida institutions inköp och användning av stulna katter vore att betraktas
som häleri. JO svarade bl. a,:

"I anledning av vad djurskyddsföreningen anfört vill
jag framhålla att vetenskapliga institutioners befattningshavare självfallet
icke intaga någon särställning i straffrättsligt hänseende i förhållande till
andra vid köp av något som frånhänts någon genom brott."

Detta innebär att en institution inte skall kunna undgå
åtal för häleri genom att hävda ovetskap om att inköpta djur stulits av
försäljaren. Då institutionerna enligt egen uppgift är väl medvetna om att
levererade försöksdjur kan vara på olaga sätt åtkomna kan begreppet "i god
tro" knappast äga tillämpning. Det åligger institution i lika hög grad som
enskild person att övertyga sig om att det som inköpts icke är tjuvgods.

Att detta förhållande tyvärr icke tycks stå klart för
vissa vetenskapliga institutioner framgår bl. a. av en artikel i Aftonbladet
av den 6 april 1971 om djurplågeri vid transport av stulna tamkatter från Lund
till Statens veterinärmedicinska anstalt i Stockholm. Tidningen skriver:

"På
veterinärmedicinska institutet anser man sig oskyldig till det in-

opaginerad Kontrollera mot PDF

JoU 1971: 36 12

träffade.
Om tamkatterna var stulna eller ej anser de sig inte ha skyldighet att skaffa
sig kunskap om."

Svenska
Djurskyddsföreningen anser sig därför icke behöva föreslå någon bestämmelse som
omöjliggör institutionernas inköp av olaga åtkomna försöksdjur utan endast
skärpt och effektivare kontroll av att institutionerna följer de bestämmelser
som redan finns.

Enligt
Svenska Djurskyddsföreningens uppfattning existerar i stort sett de lagar och
bestämmelser som, om de efterföljdes, skulle omöjliggöra rådande
missförhållanden vid vetenskapliga djurförsök. Vad som däremot saknas är en
effektiv kontroll av att dessa lagar strikt efterföljas. Då alla försök att
åstadkomma lekmannainsyn i de vetenskapliga institutionernas försöksverksamhet
med djur hittills icke lett till något resultat är det föreningens åsikt att
Veterinärstyrelsen, länsveterinärerna och hälsovårdsnämnderna såsom nu är fallet
skall svara för denna kontroll. En förutsättning för att kontrollen skall kunna
utövas så effektivt och i den omfattning som erfordras för att rådande
missförhållanden skall elimineras är enligt föreningens uppfattning att
tillräckliga personella och ekonomiska resurser ställs till Veterinärstyrelsens
och hälsovårdsnämndernas förfogande.

MARCUS BOKTR, STHLM Wl 71 0041

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.