Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motion angående bestämmelserna om underrättelse till sakägare vid förordnanden enligt naturvårdslagen
1971 · 3 sidor
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: dokumentet är webbpublicerat utan tryckt paginering och indelas i avsnitt — ett sidnummer visas aldrig om det inte står i källan
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Bet. 1971:JoU56, Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motion angående bestämmelserna om underrättelse till sakägare vid förordnanden enligt naturvårdslagen
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets
betänkande nr 56 år 1971 JoU 1971:56
Nr 56
Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motion angående
bestämmelserna om underrättelse till sakägare vid förordnanden enligt naturvårdslagen.
I motionen 1971:503 av herr
Andreasson (c) har hemställts att liksdagen i skrivelse till Kungl, Maj:t måtte
anhålla om en översyn jjv naturvårdskungörelsens
bestämmelser om underrättelseformen för sakägare, sä att största möjliga
garanti ernås för att samtliga sakägare erhåller kännedom om utfärdade
förordnanden enligt naturvårdslagen.
Utskottet har inhämtat yttrande
över motionen från statens natur-värd.sverk. Se bilaga till detta betänkande.
Utskottet
När länsstyrelse i anslutning till
bildande av naturreservat meddelar föreskrift enligt 8-10 §§ naturvärdslagen
eller meddelar förbud enligt 11 § samma lag mot vidtagande av åtgärd som
strider mot syftet med ifrågasatta reservalföreskrifter skall enligt 6 §
kungörelsen (1964:825) om tillämpning av naturvårdslagen
(naturvårdskungörelsen) underrättelse därom ofördröjligen införas i
länskungörelserna och tillställas varie känd sakägare vars rätt berörs av
beslutet. 1 den mån så befinns erforderligt skall beslutet även kungöras i
tidning med spridning inom orten eller tillkännages på annat lämpligt sätt.
Enligt I 1 § i samma kungörelse stadgas bl. a. att nyssnämnda bestämmelser
rörande underrättelseförfarandet skall äga motsvarande tillämpning i fråga om
förordnande enligt 15 § eller 19 § naturvårdslagen till skydd för strandområde
och landskapsbild. Dock fordras i dessa fall ej att särskilda underrättelser
tillställs sakägarna.
Stadgandet alt särskilda underrättelser ej behöver
tillställas sakägarna kritiseras i motionen 1971:503, vari framhålls att
betydande risker föreligger för att ej samtliga sakägare i förekommande fall
erhåller underrättelse om meddelat förbud enligt nu aktuella lagrum. Detta kan
enligt motionärens mening medföra svåra konsekvenser för berörda personer och
måste betecknas som synnerligen otillfredsställande från
rättssäkerhetssynpunkt. 1 motionen hemställs därför om en översyn av
naturvärdskungörelsens bestämmelser om formen för underrättelse av sakägare i
syfte att ernå största möjliga garanti för att samtliga sakägare erhåller
kännedom om utfärdade förordnanden enligt naturvårdslagen.
Utskottet delar givetvis motionärens uppfattning att det
är önskvärt att informationen beträffande här avsedda förordnanden enligt naturvårdslagen
verkligen tränger fram till berörda parter. Innehållet i den nu
Riksdagen 1971. 16 saml. Nr 56
opaginerad Kontrollera mot PDF
JoU
1971:56 2
aktuella bestämmelsen i naturvärdskungörelsen och
uttalanden som gjorts av tredje lagutskottet vid 1966 års riksdag i samband med
behandlingen av motion i hithörande ämne (3LU 1966:50) ger vid handen att
särskilda underrättelser i åtskilliga fall bör tillställas kända sakägare, t,
ex, när endast ett fåtal markägare berörs eller då det med hänsyn till pågående
byggnadsverksamhet är av särskild vikt, att viss eller vissa markägare utan
dröjsmål får kännedom om förordnandet. Ofta innebär emellertid ett
strandskydds- eller landskapsskyddsförordnande enbart förbud mot byggnad inom
område, där det redan krävs byggnadslov för byggnaden. Byggnadsnämnden skall i
sådant fall vid prövning av ansökan om byggnadslov beakta förordnandet, 1
sådana fall kan intresset av att varje enskild sakägare nås av underrättelse,
såsom bl, a, statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet anfört i
interpellationssvar den 27 maj 1970 i förevarande fråga, vara mindre påtagligt.
Det kan emellertid enligt utskottets uppfattning finnas skäl att se över
föreskrifterna om underrättelseförfarandet. Som naturvårdsverket anför i sitt
yttrande över nu förevarande motion kan dock förutsättas all
nalurvårdskommillén med utgångspunkt frän hittills vunna erfarenheter av
naturvårdslagens tillämpning kommer att pröva även detta spörsmål i samband
med sin pågående översyn av naturvärdslagstiftningen. Med hänsyn härtill finner
utskottet inte påkallat att föreslå någon särskild riksdagens åtgärd i
anledning av motionen.
Utskottet
hemställer således
att
riksdagen lämnar motionen 1971:503 utan åtgärd.
Stockholm den 9 november 1971
Pä jordbruksutskottets vägnar ERIC MOSSBERGER
Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit: herrar
Mossberger (s), Persson i Skänninge (s), Hedin (m). Hedström (s), Jonasson (c),
Magnusson i Grebbestad (s), Wirtén (fp), Auguslsson (s), fru Lindberg (s),
herrar Takman (vpk), Johansson i Holmgården (c)*, Berndtsson i Bokenäs (fp),
fru Sundberg (m), herr Kristiansson i Harplinge (c)* och fru Theorin (s).
* Ej närvarande vid justeringen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
JoU
1971:56 3
BUaga
Yttrande över motionen 1971:503 Statens naturvårdsverk (2
1.4.197 I)
Naturvårdsverket framhåller att
verket har, bl. a. i yttrande till justitieombudsmannen den 24.10.1969,
framhållit vikten av att markägarna informeras om förordnanden enligt
naturvårdslagen. Det måste dock även åvila varie markägare att i rimlig
utsträckning hålla sig underrättad om de bestämmelser som berör hans fastighet.
Valet av tillvägagångssätt vid underrättelse om förordnande enligt 15 och 19 §
naturvårdslagen (s. k. strandskydds- resp. landskapsskyddsförordnanden)
betingas enligt verkets åsikt bl. a. av antalet berörda sakägare. Vid ett
mindre antal är det möjligt att underrätta var och en särskilt, medan ett
sådant tillvägagångssätt skulle innebära en mycket stor omgång då ett stort
antal sakägare berörs.
Naturvårdsverket utgår från alt de sakkunniga för översyn
av naturvårdslagen med utgångspunkt från hittills vunna erfarenheter kommer
att pröva även nu ifrågavarande bestämmelser.
Göteborgs Offsettryckeri AB, SthIm 71.606 S
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.