Sök i Ratio Lex

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motion angående svavelhalten i eldningsolja, m. m.

1971 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1971:JoU59, Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motion angående svavelhalten i eldningsolja, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets
betänkande nr 59 år 1971 JoU 1971:59

Nr 59

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motion
angående svavelhalten i eldningsolja, m. m.

1 motionen 1971:1049 av fru Theorin
m. fl. (s) har hemställts att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa om dels

att svavelhalten i olja som används i oljeeldade kraftverk
inom landet maximeras till 1 procent, dels

att samma bestämmelser dvs, begränsning av svavelhallen i
eldningsolja lill 1 procent med det snaraste även utvidgas till att omfatta
samtliga tätorter och regioner i landet,

att som en konsekvens härav samtliga förbrukare inom
landet åläggs alt följa de bestämmelser angående svavelhalten som redan finns
för storstäderna samt

att forskning, utveckling och igångsättning av
avsvavlingsanordningar i raffinaderier för avsvavling av rökgaser i framför
allt större anläggningar stimuleras.

Utskottet har inhämtat yttranden
över motionen från statens naturvårdsverk, socialstyrelsen, statens
vattenfallsverk. Svenska kommunförbundet, Sveriges industriförbund. Svenska
petroleum institutet, statens institut för folkhälsan, Sveriges
fastighetsägareförbund, Sveriges allmännyttiga bostadsförelag (SABO),
Hyresgästernas riksförbund. Svenska naturskyddsföreningen och Styrelsen för
teknisk utveckling (STU), Se bilaga till detta betänkande.

Utskottet

Enligt förordningen om begränsning
av svavelhalten i eldningsolja får sådan olja med högre svavelhalt än 2,5
viktprocent eller det lägre värde Konungen bestämmer ej förbrännas inom landet.
För Stockholm med förorter samt Göteborg gäller fr. o. m. den I oktober 1971 en
övre gräns av en viktprocent. Yrkandena i motionen 1971:1049 innebär att sistnämnda
gräns skall bli gällande för hela landet och att forskning, utveckling och
igångsättning av avsvavlingsanordningar i raffinaderier för avsvavling av
rökgaser i framför allt större anläggningar bör stimuleras.

Motionärernas synpunkter och förslag har av flertalet i
ärendet hörda remissinstanser mottagits positivt. De invändningar som i vissa
fall gjorts mot förslagen hänför sig huvudsakligen till svårigheterna att i
tillräcklig omfattning importera svavelfattig olja eller åstadkomma
tillfredställande avsvavlingsanordningar. Vidare har uttryckts farhågor för att
kostnaderna för ett genomförande av förslagen kan ogynnsamt påverka
boendekostnaderna. Statens naturvårdsverk hänvisar i sill remissyttrande till
ett av

1-Riksdagen 1971. 16 saml. Nr 59

s. 2 Kontrollera mot PDF

JoU
1971:59 2

verket i september innevarande höst pä uppdrag av Kungl.
Maj:t framlagt program för fortsatt sänkning av svavelhalten i eldningsolja.
Programmet innebär i korthet att förbudet all förbränna olja med mer än en
procent svavelhalt successivt utvidgas alt gälla för olika delar av landet så
att det den 1 oktober 1979 skulle komma att omfatta hela landet. Samtidigt
föreslås att i ett par etapper förbud införs mot att saluföra tunn eldningsolja
och dieselolja med svavelhalt överstigande viss viktprocent. Detta förslag
innebär att oljor av nyssnämnda slag, vilkas svavelhalt överstiger 0,1
viktprocent, fr, o, m, den 1 oktober 1976 inte får säljas. Naturvårdsverket
framför även tanken på ett avgiftssystem för begränsning av de totala
svavelutsläppen och anser alt frågan härom bör närmare utredas. Om ett sådant
system införs bör det ersätta de från och med den 1 oktober 1975 föreslagna
åtgärderna. Naturvårdsverkets förslag är för närvarande föremål för
remissbehandling.

Företagna undersökningar visar enligt utskottets mening
klart alt svavelemissionerna i luften innebär stora risker för miljön och för
människornas hälsa. Utskottet vill här erinra om exempelvis en nyligen avgiven
rapport, "Luftföroreningar över nationsgränserna Miljöförändringar
genom svavel i luften och nederbörden", som på uppdrag av
nationalkommittén för 1972 års FN-konferens om den mänskliga miljön utarbetats
av en arbetsgrupp under ledning av professor Bert Bolin, Rapporten ger bl, a,
analyser av den rådande situationen och av den utveckling som kan befaras om
inte kraftfulla åtgärder vidtas. Som grundval för framtida handlande anförs sammanfattningsvis
bl, a, att en avsevärd minskning måste ske av de totalt emitterade
svavelmängderna inom industrialiserade regioner för att förhindra skador genom
syranedfallet och att omedelbara åtgärder måste vidtas i syfte att nå fram
till effektivare och billigare metoder för att reducera svavelutsläppen, I vad
gäller de internationella aspekterna på problemen uttalas bl. a, att planer och
program för att motverka skador av det sura nedfallet måste bygga på att i
regel flera länder är berörda samtidigt samt att internationell lagstiftning
och kontroll måste eftersträvas.

Utskottet finner det för sin del värdefullt att ett
förslag till fortsatt sänkning av svavelhalten i eldningsolja nu framlagts.
Utskottet, som tillmäter de miljövårdsåtgärder som här är i fråga en hög
angelägenhetsgrad, ser gärna att alla möjligheter att påskynda nedtrappningen
blir tillvaratagna och skulle sålunda i och för sig hälsa med
tillfredsställelse om en minskning av svavelhalten kunde åstadkommas snabbare
än vad naturvärdsverket antagit, givetvis inom ramen för vad som är ekonomiskt
försvarbart och praktiskt möjligt.

Möjligheterna att snabbt genomföra en minskning av de
föroreningar som orsakas av svavlet i eldningsoljor hämmas av att tillgången
till svavelfattiga oljor är otillräcklig och att möjligheterna till avsvavling
av oljorna eller av de rökgaser som uppstår vid deras förbränning f, n, är
begränsade. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att möjligheterna att
i stället för eldningsolja utnyttja naturgas, som innehåller mycket
obetydliga mängder svavel, under senare tid uppmärksammats i den

s. 3 Kontrollera mot PDF

JoU
1971:59 3

aUmänna debatten. Det kan nämnas att 1968 års utredning om
rörtransport av olja och gas (UROG) i oktober 1971 till chefen för
industridepartementet överlämnat en rapport beträffande förutsättningarna för
naturgasimport till Sverige.

Oavsett i vad mån naturgas i framtiden kan komma att
ersätta eldningsoljan är det enligt utskottets mening angeläget att även andra
möjligheter att lösa här aktualiserade problem uppmärksammas. Med hänsyn bl. a.
till rådande knapphet på svavelfattiga oljor synes frågorna om avsvavling av
oljorna eller rökgaserna särskilt viktiga. Det är angeläget att få fram metoder
för avsvavling som samtidigt är effektiva och inte aUför kostnadskrävande.
Utskottet vill särskilt understryka vikten av att forsknings- och
utvecklingsarbetet på detta område intensifieras och får tillräckligt stöd, 1
detta arbete bör bl, a. den s. k. återvinningsprincipen beaktas. Det kan i
sammanhanget framhållas att i den tidigare nämnda rapporten om luftföroreningar
över nationsgränserna etc, uttalats att en detaljerad genomgång av olika
forskningsområden kommer att presenteras.

Utskottet
hemställer

att riksdagen i anledning av
motionen 1 971:1049 som sin mening ger Kungl, Maj:l till känna vad utskottet i
det föregående anfört.

Stockholm den 25 november 1971

På jordbruksutskottets vägnar NILS G, HANSSON

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit: herrar
Hansson i Skegrie (c), Mossberger (s), Persson i Skänninge (s)*, Johanson i
Västervik (s), Hedin (m)*. Hedström (s)*, Jonasson (c), Magnusson i Grebbestad
(s)*, Wirtén (fp)*. Augustsson (s)*. Takman (vpk), Leuchovius (m), fru Theorin
(s), herr Persson i Heden (c) och fru Anér (fp)*.

Ej närvarande vid justeringen.

1*-Riksdagen 1971. 16 saml. Nr 59

s. 4 Kontrollera mot PDF

JoU
1971:59 4

Bilaga Yttranden över motionen
1971:1049 Statens naturvårdsverk (1.10.1971)

Naturvårdsverket som den 30.9.1971
till Kungl. Maj:t överlämnat förslag till fortsatt sänkning av svavelhalten i
eldningsolja, hänvisar som eget yttrande till detta förslag.

Inlagan till Konungen samt ett utdrag av sammandraget i
förslaget lyder som följer.

Till Konungen. Uppdrag att utforma
program för fortsatt sänkning av svavelhalten i eldningsolja.

Enligt Kungl. Maj:ts uppdrag av den 24,4.1970 har statens
naturvårdsverk att före 1 oktober varie år lämna förslag till kommuner för
vilka från och med 1 oktober följande år skall gälla förbud att förbränna
eldningsolja med mer än 1,0 viktprocent svavel. Naturvårdsverket får härmed
överlämna förslag för eldningssäsongen 1972/73.

För att inte öka utsläppen av svaveldioxid i Sverige
behöver den årliga tillförseln växa med 2,02,5 miljoner m lågsvaviig tjockolja
under 70-talet. De kvantiteter naturligt svavelfattig olja som kan tillföras
Sverige, har av Svenska petroleum institutet beräknats öka med endast ca 1
miljon m'' per år under de närmaste åren, vilket sålunda är helt otillräckligt.
Med den nuvarande metoden att för ett år i taget utöka antalet kommuner som
omfattas av bestämmelser om högsta svavelhalt baserad på rådande tillgång av
naturligt lågsvaviig olja kommer man därför inte att kunna hejda ökningen av svavelutsläppen.

Önskemål om en mera långsiktig planering för begränsning
av svaveldioxidutsläppen har framkommit både från konsumenter och leverantörer
av olja. Naturvårdsverket vill understryka behovet av en sådan planering och
att ett program för 70-talet fastställs så snart som möjligt. Om så sker kan
tillgången på lågsvaviig olja anpassas efter behovet genom uppförande av
avsvavlingsanläggningar vid raffinaderierna och man blir inte som nu hänvisad
till att anpassa efterfrågan till tillgången på naturligt lågsvaviig olja.
Planering och uppförande av sådana anläggningar tar emellertid 3 5 år, varför
beslut måste fattas snarast för att åstadkomma ett tillräckligt utbud av
lågsvaviig olja under senare delen av 70-talet. Naturvårdsverket har därför
utarbetet förslag till ett nedtrappningspro-gram, som omfattar hela 70-lalet
och föreslår att ett sådant i sin helhet fastställes som ett minimiprogram så
snart som möjligt.

Förslaget innebär att utsläppen av svaveldioxid från
tjockoljeeldning begränsas genom avsvavling av olja eller rökgaser till att
motsvara en genomsnittlig svavelhalt av högst 1,0 viktprocent samt att
svavelhalten i tunn eldningsolja och dieselolja begränsas till högst 0,1
viktprocent. Detta medför att halten svaveldioxid i svenska tätorter minskar
till mindre än hälften av nuvarande värden och att de totala svaveldioxidutsläppen
år 1980 kommer att ligga under 1970 års värden.

Genomförandet av det föreslagna programmet kommer att
kräva stora insatser av samtliga berörda parter. Med tanke på svavelutsläppens
allvarliga miljökonsekvenser är det angeläget med en sådan insats. Under
80-talet bör sedan utsläppen kunna minskas ytterligare trots en fortsatt ökad
oljeförbrukning.

När det gäller att nedbringa de totala svavelutsläppen
till minsta möjliga samhällsekonomiska kostnad kan ett avgiftssystem
eventuellt

s. 5 Kontrollera mot PDF

JoU
1971:59 5

vara ett alternativ som kunde komplettera övriga åtgärder.
Naturvärdsverket förordar att avgiftssystemet blir föremål för närmare
utredning.

Under utredningsarbetet har naturvårdsverket haft
överläggningar med statens vattenfallsverk. Svenska kommunförbundet. Svenska
kraftverksföreningen. Svenska petroleum institutet, Svenska
värmeverksföreningen och Sveriges industriförbund.

Sammanfattning av förslaget

Frän och med 1 oktober 1972 bör
förbudet att förbränna eldningsolja med svavelhalt överstigande 1,0 viktprocent
utvidgas att även omfatta följande kommuner:

Göteborgs och Bohus län

Askim Partille

Härryda Styrsö

Kungälv Öckerö

Mölndal

Älvsborgs län

Alingsås Surte

Borås Trollhättan

Lerum Vänersborg

Nödinge Ulricehamn

Slarrkärr

Jönköpings län Jönköping

Hallands län Kungsbacka

För 70-talet föreslås i övrigt följande program:

1 oktober 1973

Förbudet att förbränna eldningsolja med svavelhalt
överstigande 1,0 viktprocent utvidgas att även omfatta följande kommuner i
Malmöhus län:

Bara Rang

Blentarp Sjöbo

Bjuv Skanör-Falsterbo

Bjärsjölagård Skurup

Burlöv Staffanstorp

Dalby Svedala

Eslöv Södra Sandby

Genarp Trelleborg

Kävlinge Veberöd

Lomma Vellinge

Lund Vollsjö

Malmö Ystad

Månstorp Östra Färs

1 oktober 1974

Förbud införes mot att saluföra tunn eldningsolja och
dieselolja med svavelhalt överstigande 0,3 viktprocent.

1 oktober 1975

Förbudet att förbränna eldningsolja med svavelhalt
överstigande 1,0 viktprocent utvidgas att omfatta

Stockholms
län Göteborgs och Bohus län

Malmöhus
län Älvsborgs län

Hallands
län Skaraborgs län

s. 6 Kontrollera mot PDF

JoU
1971:59 6

i oktober 1976

Förbud införes mot att saluföra tunn eldningsolja och
dieselolja med svavelhalt överstigande 0,1 viktprocent.

1 oktober 1977

Förbudet att förbränna eldningsolja med svavelhalt
överstigande 1,0

viktprocent utvidgas att omfatta

Uppsala län Blekinge län

Södermanlands
län Kristianstads län

Östergötlands
län Värmlands län

Jönköpings
län Örebro län

Kronobergs
län Västmanlands län

Kalmar län

1 oktober 1979

Förbudet att förbränna eldningsolja med svavelhalt
överstigande 1,0 viktprocent utvidgas att omfatta hela Sverige.

Ett avgiftssystem för begränsning av de totala
svavelutsläppen bör bli föremål för närmare utredning. Om ett sådant system
införes bör det ersätta de ovan från och med 1 oktober 1975 föreslagna
åtgärderna.

Socialstyrelsen (5.10.1971) Socialstyrelsen anför.

Motionärernas krav att endast olja
med en viktsprocent skall tillåtas förbrännas inom riket motiveras främst av de
skador som bhr följden av den tUltagande försurningen av mark och vattendrag.
Dessa skador uppkommer främst lill följd av förbränning av svavelhaltiga oljor.
Nämnda negativa effekter uppträder inom större områden från emissionskällan.
Lokalt uppträder andra skador bland annat ökad frekvens luftvägssjukdomar hos
människa. Dessa skador förstärkes sannolikt genom kombination av svaveldioxid
med andra ämnen. Riktvärden för maximal svaveldioxidhalt i utomhusluft
fastställdes av dåvarande statens luftvärdsnämnd 1967. Dessa riktvärden har
tidvis överskridits i svenska tätorter.

Bland möjliga åtgärder att begränsa skador genom
förbränning av sva-velhaltigt bränsle kan nämnas - utöver att minska
svavelhalten i bränslet möjligheterna att reducera svaveldioxidhalten i
rökgaserna. Det kan därför ifrågasättas om det inte vore lämpligare att
föreskriva viss högsta mängd svaveldioxid, som tillätes emittera, i stället för
att ange viss gräns för bränslets svavelhalt.

Styrelsen, som finner det mycket angeläget att begränsa
både de skador som uppträder inom större områden och de som uppträder lokalt,
får understryka behovet av att åtgärder som är ägnade att minska sådana skador
vidtages. Dessa åtgärder bör inte begränsas endast till svavelhalten i bränslet
och rökgasrening utan även omfatta en rad andra områden, såsom val av lämpliga
lokaliseringsorter ur luftvårdssynpunkt för större svavelemittenter och större
hänsynstagande till luftvårdskraven vid upprättande av stadsplaner m.m. inom
kommunerna. Vid beslut rörande åtgärder att begränsa skador till följd av
svavelemission får styrelsen framhålla att åtgärder som syftar till att sänka
immissionsnivån av svaveldioxid i våra tätorter bör prioriteras.

s. 7 Kontrollera mot PDF

JoU
1971:59 7

Statens vattenfallsverk (1.10.1971)

Vattenfallsverket påpekar
inledningsvis att svavelföroreningar är en av de miljöskadliga företeelser, som
förefinnes i det moderna samhället och att frågan om i vilken grad åtgärder för
att komma tiU rätta just med dessa föroreningar skall prioriteras, måste ses
mot bakgrunden av de reella möjligheterna att genomföra ett program härför.

Vidare framhåller vattenfallsverket att frågan om
svavelföroreningarna i hög grad är ett internationellt problem både i så måtto
att oljan aren internationell vara och att föroreningarna sprides med vinden
över långa sträckor. Kunskapen om hur detta sker liksom om föroreningarnas inverkan
på människan och naturen är ännu otillräcklig. Forskning på detta område liksom
i fråga om hur oljan och förbränningstekniken skall kunna anpassas till
miljövårdskrav som uppställes, anser vattenfallsverket därför önskvärd.

Efter en redogörelse för gällande bestämmelser i ämnet
anför vatten-fallsverket bl. a.

Gränsen 2,5 % torde i stort
motsvara oljemarknadens naturliga möjligheter att tillhandahålla varan. Vid
bedömningen av i vilken takt skärpning skall äga rum måste bl. a. hänsyn tas
till i vilken omfattning olja med låg svavelhalt står till förfogande på
marknaden. Tillgången på sådan olja i världen är begränsad, och tekniken för
avsvavling av tjockolja befinner sig ännu endast på experimentstadiet. Den nu
inslagna vägen att successivt skärpa kraven endast i takt med vad tillgängliga
resurser och utvecklad teknik antas medge, måste anses riktig.

I motionen säges, att det för närvarande skulle finnas en
stark tendens till att oljekraftverk ökar i intresse jämfört med atom
kraftverken. I varje fall för Sveriges vidkommande är emellertid verkliga
förhållandet det motsatta. Tillkomsten av nya oljekraftverk planeras här i
landet endast som ett komplement till kärnkraftverken och för en mellanperiod i
avvaktan på att kärnkraftverken nått erforderlig utbyggnadstakt. Oljeåtgången
för kraftverk beräknas öka under 1970-talet till en nivå, vid vilken den
därefter väntas stagnera. Kraftverken svarar för ungefär 20 % av totala
eldningsoljeätgängen i landet, och denna andel beräknas hälla sig ungefär
konstant under 1 970-talet för att därefter minska.

För vart och ett av de nya, oljeeldade kraftverken
föreskrives redan från början av vederbörande myndighet (naturvårdsverket resp.
koncessionsnämnden för miljöskydd) en högsta svavelhalt i eldningsoljan om 1
%. Någon annan särbehandling i begränsande syfte för just kraftverken, som
föreslås i motionen, synes mot bakgrund av vad ovan sagts icke motiverad.
Skärpningen skulle bl. a. drabba äldre kraftverk, som är i bruk endast kortare
tider och där erforderlig ombyggnad för att hantera svavelfattig olja knappast
är ekonomiskt genomförbar. Dylika omständigheter hör till dem, som beaktas vid
det ovan nämnda årliga utredningsarbetet i naturvårdsverkets regi.

Svenska kommunförbundet (1.10.1971)

Kommunförbundet anför bl. a. följande.

Är 1967 utfärdade dåvarande statens
luftvårdsnämnd en luftrenhets-norm avseende utomhusluftens halt av
svaveldioxid. Denna norm blev ett värdefullt hjälpmedel för
hälsovårdsnämnderna. Genom tillkomsten av

s. 8 Kontrollera mot PDF

JoU
1971:59 8

normen har dessa på ett flertal sätt (bestämmelser i
lokala hälsovårdsordningar om maximal svavelhalt i eldningsolja,
rekommendationer, förelägganden, förbud mot avfallsbränning m. m.) kunnat öka
sina insatser för en förbättrad luftvård.

Mängden svavel, som genom mänsklig aktivitet emitteras
till lufthavet, ökar år från år och har nu vuxit till ett betydande
miljöproblem inom stora delar av den industrialiserade världen. Genom den
ökande svaveldioxidhalten i luften uppkommer risk för skador på människor,
djur och växter. Vidare ökar korrosionen på material och kostnaderna för ytbehandling.
Skador genom försurning av mark och vattendrag genom deposition av svavel i
form av svavelsyra synes också öka i en omfattning som inger farhågor, bl. a,
för skogsbruk och insjöfiske.

Skadeverkningarna av svaveldioxid i gasform är begränsade
till områden i närheten av emissionskallor. De bör alltså i första hand
bekämpas med lokala åtgärder. Skadeverkningarna av svavelsyredepositionen på
mark och i vatten vållas huvudsakligen av svavel som emitteras inom landet,
även om södra Sverige påverkas av externa källor. Närmare utredning härom
pågår.

Skadeverkningar och förändringar, som orsakas av luftens
svaveldioxid-halt eller svavelsyredepositionen, är ännu inte helt kända. Flera
uppgifter pekar dock på att en mycket allvarlig utveckling är på gång.

Mot bakgrund av de alarmerande rapporter rörande
hälsorisker, skadeverkningar på växter, djur och material som orsakas av en
ständigt ökande svavelemission till lufthavet, delar styrelsen motionärernas
uppfattning att skärpta åtgärder för att begränsa svaveldioxidemissionen bör
vidtagas. Även om gällande luftrenhetsnormer uppfylls bör sålunda inom tätorter
snarast införas bestämmelser om förbud mot användning av eldningsolja med
svavelhalt överstigande 1 viktprocent. Vidare bör faststäUas program för
fortsatt nedtrappning av svavelhalten i eldningsolja gällande hela landet.
Forskning och projekt för rökgasrening, som innebär reduktion av svaveldioxid
och stoft i utgående rökgas bör främjas. Styrelsen vill i detta sammanhang
betona det angelägna i att forsknings- och utvecklingsarbetet i
miljövårdsfrågor inriktas på att tillvarata alla möjligheter till reducering av
den kostnadshöjande effekten av de åtgärder i miljöförbättrande syfte som
projekten avser.

Då en del av den svaveldeposition, som drabbar landet,
härrör från svavelemission utanför landets gränser, bör Sverige verka för
internationella normer angående maximal halt av svavel i eldningsolja.
Härigenom skuUe framtagandet av metoder för avsvavling av eldningsoljor
påskyndas.

Styrelsen finner det angeläget framhålla att luftvården
bör ges ökad tyngd vid uppgörandet av stadsplaner, förslag till
energiförsörjning, värmeplaner m, m. Bl. a. bör luftvårdskrav kunna motivera
generellt verkande regler om tvångsmäs:;ig anslutning av fastigheter till
kommunal fjärrvärmeanläggning.

Sveriges industriförbund (30,9,1971)

Industriförbundet framhåller att
det - för att radikalt förändra situationen för skandinaviskt vidkommande -
krävs konkreta internationella åtgärder. Ungefär hälften av svavelnedfallet
över vårt land härrör från kontinentala källor. Förbundet har också i tidigare
sammanhang hävdat, att Sverige bör arbeta för en gemensam internationell poUcy
pä detta område och - eventuellt tiUsammans med övriga skandinaviska

s. 9 Kontrollera mot PDF

JoU
1971.59 9

länder lägga fram förslag om ett internationeUt
nedtrappningsprogram till nästa års FN-konferens,

Industriförbundet
anför vidare.

Under år 1970 uppskattades landets
totala svaveldioxidutsläpp till 870 000 ton. En inventering utförd av Statens
Naturvårdsverks luftbyrå visar att energisektorn svarar för ca 45 % av
svavelemissionerna, industrin drygt 30 %, Resterande utsläpp hänförs till
kategorin övriga källor. Denna emissionsinventering utgör en av hörnpelarna i
Naturvårdsverkets förslag till fortsatt sänkning av svavelhalten i
eldningsolja. Andra väsentliga faktorer som vägts in i nedtrappningsprogrammet
är: landets framtida energibehov, förekomsten av naturligt lågsvavliga oljor
samt avsvavlings-teknik av såväl tjocka och tunna eldningsoljor som rökgaser.
Vidare diskuteras när och hur kärnkraft och gas på allvar kan introduceras som
energikällor.

Beträffande den sistnämnda frågan kan Förbundet inte
vitsorda motionärernas påstående att det för närvarande finns en stark tendens
till att oljekraftverk världen över ökar i intresse jämfört med
kärnkraftverken. För Sveriges vidkommande är i vart fall det verkliga
förhållandet det motsatta. Nya oljekraftverk planeras här i landet endast för
en mellanperiod i avvaktan på att kärnkraftverken skall komma till stånd - och
som reservanläggningar för toppbelastningsperioder.

Motionärerna hävdar vidare att ett stort antal
undersökningar påvisat att svavelutsläopen orsakar skador på byggnader,
växtlighet, djur och människor. Institutioner som Nordforsk och Norges
Lanbrughojskole har arbetat med sådana undersökningar. Inför 1972 års konferens
i Stockholm har en gmpp under ledning av professor Bert Bolin gjort en s. k.
totalstudie av miljöförändringar orsakade av svavel i luften och nederbörden.
Denna "case study" konstaterar sjunkande Ph-värden i vissa marker och
vatten vilket bl. a. anses medföra risk för förluster för skogs- och jordbruket
och skada fiskbeståndet i vissa utsatta vatten. Svaveldioxid åstadkommer vidare
korrosionsskador och kan under särskUt svåra meteorologiska betingelser angripa
människans luftvägar. Av flera skäl anses vissa delar av den Skandinaviska
halvön vara speciellt utsatta och känsliga för höga SO2-halter i luft.

Även om Förbundet icke till fullo kan vitsorda resultaten
och värderingarna i ovan berörda redovisningar finns även enligt Förbundets
uppfattning goda skäl att vidta preventiva åtgärder mot ökade svaveldioxidutsläpp.
Förbundet delar således i sak motionärernas inställning att en utveckling mot
ökade luftföroreningar måste förhindras.

Vissa sakuppgifter i motionen finner Förbundet lätt
vilseledande de motiverar följande tillrättaläggande. Enligt korrosionsinstitutet
uppskattas kostnaden för den totala metalliska korrosionen i landet till 2 000
Mkr/år. Av denna kostnad är endast en mindre del påverkbar genom en sänkning av
SO2-emissionen. Nyssnämnda arbetsgrupp har sålunda uppskattat den årliga (mer-)kostnaden
för den SO2 betingade korrosionen till storleksordningen 300 miljoner kronor.
Motormännens Riksförbund anger de totala rostförlusterna på landets bilpark
till 250 miljoner kronor per år. Härav förorsakas en betydande del av andra
ämnen än SO2.

Svavelutsläppen från Stenungsundsverket uppges i motionen
till 216 lon per dygn. Detta är emellertid endast under vissa extrema förutsättningar
riktigt. Verket förbrukar vid 100% uttag 200 ton olja per timme. Vid 2,5 %
svavelhalt erhålls då 5 ton svavel eller 10 ton SO2 per timme, dvs. 240 ton per
dygn. .Motionärernas konklusion är, denna felräkning till trots, något fjärran
från verkligheten dä verket är utlagt för en maximal drift av 1 500 timmar
per år. Härtill kommer att lågsvavligare oljor

s. 10 Kontrollera mot PDF

JoU
1971:59 10

används. De genomsnittliga utsläppen har därför enligt
driftsledningen år 195970 varit 10 ton per dygn med max-värde för år 1970 på
42 ton per dygn.

Inte heller de lämnade uppgifterna om S02-utsläppen från
det planerade kraftverket i Strömstad förefaller korrekta, I
koncessionsansökan uppger AB Skandinaviska Elverk att man vid fuU utbyggnad med
4 aggregat kommer att förbruka 290 ton olja per timme. Vid ett svavelinnehåll
om 2,5 % skulle då uppstå ett maximalt dygnsutsläpp vid full drift om 350 ton
per dygn ett helt annat värde än vad som anges i motionen. Därtill kommer att
verket aldrig räknat med att använda olja med högre svavelinnehåll än 1 %,

Motionärerna uppger vidare att utsläppen av svavel från
Volvo i Göteborg beräknas vara lika stora som utsläppet från BP:s
raffinaderier. Eftersom ingen uppgift lämnas om BP:s utsläpp är det svårt att
inse denna uppgifts roll i kvantifieringsdiskussionen. Det kan emellertid här
omtalas att SO2-emissionen från BP-raffinaderiet uppgår till ca 7 ton per dygn
och det måste vidare påpekas att det planerade OK-raffinaderiet enligt
regeringens beslut inte får släppa ut en större mängd svaveldioxid än 40 ton
per dygn att jämfö:ra med uppgiften 64,8 ton i motionen.

Viktigare än dessa detaljanmärkningar är emeUertid att
myndigheterna i Sverige synes ha skapat sig en god bild över emissionsläget som
beträffande de reella möjligheterna att reducera utsläppen av SO2, I den i
fjol publicerade "Riktlinjer för emissionsbegränsande åtgärder från vissa
luftförorenande anläggningar" presenterar således Naturvårdsverket långtgående
krav på industrin i detta avseende. Enligt verkets nyss presenterade fortsatta
nedtrappningsprogram för svavelhalten i eldningsolja kommer vidare förbudet
att förbränna tung eldningsolja med en svavelhalt överstigande I % att i snabb
takt utsträckas till att omfatta allt större delar av landet. En samtidig
sänkning av den tillåtna svavelhalten i de lätta oljorna aviseras också.

Dessa förslag baseras - som sagt -
på en ingående analys utav det faktiska försörjningsläget med svavelfattiga
oljor, de praktiska lagrings-och hanteringssvårigheterna för sådan olja samt
möjligheterna att i landet producera eller hit införa avsvavlad olja - liksom
för övrigt samhällets merkostnader vid en sådan övergång. Förbundet som i
annat sammanhang torde få tillfälle yttra sig för det sålunda presenterade
förslaget från Naturvårdsverket kan här blott med bestämdhet ifrågasätta om
det finns faktiska förutsättningar för längre gående åtgärder än dem Naturvårdsverket
sålunda föreslår.

Förbundet nödgas också ifrågasätta angelägenheten av den
stimulans till forskning, utveckling etc, på avsvavlingsområdet som
motionärerna avslutningsvis föreslår. Sä vitt Förbundet har sig bekant arbetas
för närvarande intensivt på detta problem inom aUa de stora oljekoncernerna i
världen. Ingående tekniska och vetenskapliga undersökningar utförs också vid en
rad fristående institutioner. Det synes tveksamt om Sverige härvidlag överhuvud
har förutsättningar för en meningsfull insats. Det kan också ifrågasättas om
någon annan stimulans till igångsättandet av ev, svenska avsvavlingsanordningar
än dem som följer vid ett realiserande av Naturvårdsverkets nyss berörda
förslag är motiverad.

Svenska petroleum institutet
(29,9,1971) Institutet anför.

På uppdrag av Statens
Naturvårdsverk har Institutet utarbetat dels nedanstående prognos över den.
väntade förbrukningen av eldningsoljor

s. 11 Kontrollera mot PDF

JoU 1971:59 H

med fördelning på tunna och tjocka kvaliteter dels en
sammanställning av medlemsföretagens beräknade tillförsel av lågsvavliga
tjockoljor (högst 1 viktprocent svavel) för samma perioder.

Förbrukning i miljoner m

Tjocka
eldningsoljor Tunna eldningsoljor

Därav under 1 %

Bränslesäsong Totalt ca svavel Totalt*

1971/72 16 3,3 9,1

1972/73 17 4,2 9,3

1973/74 18 5,2 9,5

1974/75 19 6,1 9,7

* Svavelhalten i tunna
eldningsoljor är högst 0,8 viktprocent enligt .Svensk Standard.
Medelsvavelhalten utgör knappt 0,5 viktprocent.

Av en total beräknad
eldningsoljeförbrukning av drygt 25 miljoner m (16 + 9,1) bränslesäsongen
1971/72 beräknas 12,4 milj. m (3,3 + 9,1) eller ungefär hälften utgöras av
eldningsoljor med svavelhalt av högst 1 viktprocent. För bränslesäsongen
1974/75 uppskattas den totala förbrukningen till icke fullt 29 milj, m' (19 +
9,7) varav 15,8 milj, m (6,1 + 9,7) eller 55 procent eldningsoljor med
svavelhalt av högst 1 viktprocent.

Trots alt Institutets medlemsföretag gjort, gör och även framgent
kommer att göra stora ansträngningar att i möjligaste mån öka tillförseln tiU
vårt land av lågsvavliga tjockoljor, vågar Institutet inte räkna med annat än
marginella uppjusteringar av de kvantiteter lågsvavliga tjockoljor, som kan
ställas till den svenska marknadens förfogande under de närmaste
bränslesäsongerna.

Någon radikal förändring av tillförselmöjligheterna i
fråga om lågsvavliga tjockoljor är enligt Institutets mening inte att påräkna,
så länge denna tillförsel är helt beroende av tillgäng till naturligt
lågsvavliga råoljor. En förutsättning för väsentligt utökad tiUförsel av
lågsvavliga tjockoljor lill den svenska marknaden är, att berörda raffinaderier
utrustas för avsvavling av normal- och högsvavliga tjockoljor tUl högst 1
viktprocent svavel. Hittills finns ingen dylik anläggning installerad vid något
europeiskt raffinaderi.

Med hänsyn till erforderlig
planerings-, prospekterings- och byggnadstid är Institutet av den
uppfattningen, alt man för här angivna brähslesä-songer måste räkna med att
tillförseln av lågsvavliga tjockoljor till vårt land är praktiskt taget helt
beroende av tillgäng till naturligt lågsvavliga råoljor.

Mot denna bakgrund kan Institutet inte dela motionärernas
uppfattning, att det nu är möjligt att genomföra förslag, innebärande alt
svavelhalten i olja, som användes i oljeeldade kraftverk inom landet, maximeras
till 1 procent eller att samma bestämmelse, dvs, med begränsning av
svavelhalten i eldningsolja, med det snaraste kan utvidgas till att omfatta
samtliga tätorter och regioner i landet.

Som framgår av beräkningarna i fråga om tillförseln av
lågsvavliga tjockoljor, räcker kvantiteterna inte ens lill för alt realisera
motionärernas förslag rörande förbrukningen i oljeeldade kraftverk, med mindre
än att man åtminstone under några år upphäver nuvarande bestämmelser om högsta
svavelhalt av 1 viktprocent för eldningsoljor, som användes i Stockholm och
Göteborg, Enligt Institutets mening bör det liksom hittills ankomma på
Naturvårdsverket att utarbeta förslag rörande de

s. 12 Kontrollera mot PDF

JoU
1971:59 12

särskUda förbrukare respektive kommuner och regioner, som
skall åläggas att endast använda eldningsoljor med svavelhalt av högst 1
viktprocent allt eftersom tillgång och distributionsmöjligheter för lågsvavliga
tjockoljor förbättras.

Vad slutligen beträffar i motionen framlagt förslag att
forskning, utveckling och igångsättning av avsvavlingsanordningar i
raffinaderier och för avsvavling av rökgaser i framför allt större anläggningar
stimuleras, har Institutet i princip intet att invända. Det bör emellertid i
detta sammanhang framhållas, att det förekommer ett synnerligen omfattande
internationellt forsknings- och utvecklingsarbete, varför det förefaller
Institutet vara en angelägen uppgift all i möjligaste mån söka undvika dubblering
av redan pågående eller beslutade forsknings- och utvecklingsprojekt.

Statens institut för folkhälsan (30.9.1971)

Styrelsen för statens institut för folkhälsan anför.

Folkhälsoinstitutets styrelse avgav
den 25/3 1968 ett utlåtande över Statens Naturvårdsverks förslag (6/3 1968)
till begränsning av svaveldioxidutsläpp vid tjockolje-eldning. Styrelsen
anförde därvid att en begränsning av svaveldioxidhalten i luften vore önskvärd
från naturvård-ande synpunkt. Vidare erinrade styrelsen om de höga
svaveldioxidvärden som påvisats särskilt inom Göteborgs-området och i Stockholm
och som vid flera tillfällen överskridit de värden som rekommenderats från
medicinsk synpunkt. Styrelsen fann från de synpunkter institutet hade att
företräda att ett ingripande mot storstädernas förhållanden borde prioriteras
framför de föreslagna generella begränsningarna. Genom Kungl. Maj:ts förordning
den 20/11 1968 (hr 551) har föreskrivits att eldningsolja med högre svavelhall än
2,5 viktprocent eller det lägre värde konungen bestämmer inte får förbrännas
inom landet.

Styrelsen avgav vidare den 26/1 1970 ett utlåtande över
ett nytt förslag från Naturvårdsverket om fortsatt sänkning av svavelhalten i
eldningsolja. De uppgifter rörande väntade utsläpp av svaveldioxid från olika
källor för åren 1975 och 1985 vilka redovisades i Naturvårdsverkets utredning
visar att hittills företagna åtgärder i syfte att minska svaveldioxidutsläppen
inte är tillfyllest och att situationen kommer att försämras om inte
ytterligare åtgärder vidtas. Luftföroreningssituationen idag förefaller enligt
Naturvärdsverkets utredningar medföra att de medicinskt underbyggda
rekommendationerna rörande högsta tillåtna halter överskrids i vissa områden.
Med hänsyn till detta ansåg styrelsen i sill utlåtande det angeläget att
Naturvårdsverkets föreslagna åtgärder för ytterligare begränsning av
svaveldioxidutsläpp genomförs. De företrädesvis tekniska synpunkter som
dikterat en koncentrering av åtgärderna till storstadsregionerna sammanfaller
med institutets pä medicinska skäl grundade uppfattning all sådana områden bör
prioriteras i vad avser emissionsbegränsande åtgärder i ett läge med begränsade
resurser.

Med anledning av den aktuella riksdagsmotionen vill
folkhälsoinstitutet framhålla att inga ytterligare informationer tillkommit
som föranleder en förändring i den ståndpunkt styrelsen tidigare redovisat.
Institutet vill därutöver framhålla att de riktlinjer rörande
svaveldioxidkoncentralion i utomhusluft som tillämpas i dag är baserade på
medicinska bedömningar på basen av det relativt osäkra kunskapsunderlag som
förelåg i böan av 1960-talet. Sedan dess har betydande informationsmaterial
insamlats såväl inom som utom landet vilket motiverar en förnyad prövning av riktlinjernas
bärighet ur medicinsk synpunkt.

Detta ärende har handlagts vid institutets
omgivningshygieniska avdelning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

JoU
1971.59 13

Sveriges fastighetsägareförbund (29.9.1971)

Fastighetsägareförbundet anser i
likhet med motionärerna att det är synnerligen angeläget att man verkar för en
intensifierad forskning med effektivare metoder för avsvavling av olja och för
snabbast möjliga nedtrappning av svavelhalten i densamma. Förbundet har också
sedan länge aktivt medverkat till den eftersträvade nedtrappningen, men framhåller
också att åtgärder endast med avseende på den här i riket förbrukade oljan
aldrig kan ge någon tillräcklig garanti för en effektiv avsvavhng inom våra
gränser, så länge man tolererar en betydligt högre svavelhalt i den olja, som
förbrukas i andra näraliggande länder. De i motionen aktueUa åtgärderna måste
därför anser förbundet kompletteras med åtgärder, som kan tänkas stimulera tiU
en reglering av motsvarande slag i våra grannländer och de närmast liggande
industriländerna.

När det gäller programmet för nedtrappningen av
svavelhalten i olja, finns det emellertid enligt förbundet ingen anledning till
missnöje med det arbete, som utförts inom statens naturvårdsverk. På basis av
1969 års utredning om fortsatt sänkning av svavelhalten i eldningsolja har man
inom naturvårdsverkets luftvårdsbyrå utarbetat en nedtrappningsplan, som är
föremål för kontinuerlig revision med hänsyn till förändringar i relevanta
förhållanden, tillgång till lågsvaviig tungolja och annat. Då man inom
naturvårdsverket torde ha den bästa överblicken över alla de faktorer, som
måste beaktas i detta sammanhang, är det enligt förbundets uppfattning
naturligast att låta naturvårdsverkets nedtrappningsplan ligga tUl grund för de
fortsatta åtgärderna. Förbundet förordar därför att man som hittills följer
naturvårdsverkets rekommendationer med avseende på nedtrappningstakten och det
praktiska genomförandet i övrigt.

Sveriges aUmännyttiga bostadsföretag (SABO) (16.9.1971)

SABO anför bl. a.

SABO har vid tidigare tillfällen i
remissyttranden behandlat frågan om svavelhalt i eldningsolja, dels i yttrande
1968 i samband med förslagom lagstiftning rörande begränsning av svavelhalten,
dels i yttrande 1970 med anledning av förslag från Statens naturvårdsverk om
det fortsatta programmet för sänkning av svavelhalten.

SABO har således tidigare ställt sig positivt till
principen om en minskning av svaveldioxidutsläppen och konstaterar nu, att
motiven för minskning kvarstår.

Kunskaperna om skadeverkningarna av svaveldioxidutsläpp
har ytterligare ökat och olika åtgärder aktualiseras för att åstadkomma en
minskning av utsläppen. Vissa större kommuner har med stöd av Kungl. Maj:ts
förordning 1968 utfärdat lokala föreskrifterom högsta svavelhalt. Härigenom
torde lokalt ha uppnåtts att bl. a. hälsorisker och korrosionsförluster
minskat.

Då skadorna av utsläpp emellertid inte enbart är av lokal
natur utan dessa även har avsevärd återverkan på sjöar, skogstillväxt m, m,
över stora regioner, torde endast generella åtgärder vara effektiva på sikt.
Föreskriften från 1968,- om en högsta svavelhalt på 2,5 viktprocent vid
förbränning, synes vara första ledet i en sådan utveckling.

s. 14 Kontrollera mot PDF

JoU
1971:59 14

SABO har i sina yttranden
understrukit, alt restriktioner om svavelhalten bör omfatta alla förbrukare
oberoende av brukarkategori eller region. Givelvis bör utgångspunkten vara att
de vidtagna åtgärderna skall få största möjliga effekt, vilket kan motivera
punktinsatser under en övergångstid.

De ytterligare åtgärder som kan bli aktuella bör enligt
SABOs mening få sådan utformning, att utsläppen från samtliga emittenter
nedbringas.

Med det nuvarande utbudet av naturligt svavelfattig olja
samt nuvarande metoder för avsvavling av olja eller rökgasrening torde
ytterligare åtgärder medföra kostnadsökningar. Dessa måste givetvis vägas mot
de kortsiktiga och långsiktiga miljörisker som nuvarande iitsläpp innebär. Om
eventuella ytterligare restriktioner får generell verkan torde det tekniska
utvecklingsarbetet stimuleras, så alt de kostnadshöjande effekterna blir
begränsade. Med likartade regler för alla emittenter, oberoende av geografisk
placering och oberoende av typ, värmecentral, kraftverk, raffinaderi eller
dylikt, utjämnas också de kostnadsskillnader som kan uppstå för olika
konsumenter med de nuvarande bestämmelserna. Eventuellt nya bestämmelser bör
också vara så utformade att de möjliggör alternativ användning av svavelfattig
olja eller rökgasrening, till dess att ökad klarhet nås om kostnader och andra
konsekvenser av de olika lösningarna.

Hyregästernas riksförbund (4.10.1971)

Förbundet, som anser all riksdagen
bör uttala sig för en snabbare utbyggnad av vattenkraften, anför i övrigt bl.
a. följande.

Förbundet har tidigare i remisser
över Naturvårdsverkels förslag till ökat miljöskydd förordat en successiv
reduktion av svavelhalten i eldningsoljor. Takten i denna nedtrappning måste
emellertid bestämmas av möjligheterna att utan betydande prishöjningar erhålla
lågsvavliga oljor i tillräckliga kvantiteter. Förbundet har sig bekant att
dessa möjligheter alltjämt är begränsade. En för snabb övergång till eldning
med oljor av låg svavelhalt skulle därför leda till betydande höjningar av de
redan mycket höga boendekostnaderna.

Vad nu sagts om bosladsuppvärmning gäller också
produktionen av el i oljeeldade kraftverk.

Motionärerna har påpekat all utvecklingen utomlands tyder
på att anläggandet av sådana verk kommer all öka inte minst pä grund av de
svårigheter som utnyttjandet av kärnkraftverk uppvisar. Så synes också bli
fallet för Sveriges del. En betydande andel av elproduktionen kommer redan nu
från värmekraftverk. Föreliggande energiprognoser tyder på att andelen kraftigt
kommer att öka under de närmaste årtiondena.

Detta förhållande jämte de felslagna förhoppningarna om
ett snabbi utnyttjande av kärnkraften motiverar enligt förbundets uppfattning
en omprövning av energipolitiken. I avvaktan på att det skall bli möjligt att
bygga ekonomiskt godtagbara, driftsäkra och "rena" kärnkraftverk står
valet mellan ett ökat antal värrnekraftverk och en fortsatt utbyggnad av
vattenkraften.

Betydande vattenkraflreserver är alltjämt outnyttjade.
Från såväl ekonomiska som naturvårdssynpunkter synes en kraftig utbyggnad av
vattenkraften vara att föredra framför byggandet av värmekraftverk i andra fall
än då dessa kan utformas som kraftvärnieverk och sålunda även producera
hetvatten för uppvärmningsändamål.

s. 15 Kontrollera mot PDF

JoU
1971:59 15

Svenska naturskyddsföreningen
(6.10.1971) Naturskyddsföreningen anför bl. a.

Föreningen anser att motionen
behandlar ett synnerligen väsentligt problem och att den bakgrund som skisseras
är i stort sett riktig. De farhågor för miljön, som framföres i motionen,
styrks och preciseras av resultaten av den nyligen gjorda utredningen om svavel
som luftförorening (Sveriges s. k. Case study bidrag till FN-konferensen
1972).

En del av de frågor som tas upp i motionens konkreta
förslag har behandlats av Statens naturvårdsverk i det förslag till
nedtrappningsprogram, som nyligen lagts fram. Även om några av motionens
förslag därför redan är aktualiserade av Statens naturvårdsverk, vill
föreningen lämna följande synpunkter angående dessa.

Föreningen har inget att invända mot motionens konkreta
förslag beträffande nedtrappning av svavelhalt i olja och utveckling av bättre
teknik för att uppnå detta, men anser dock att de föreslagna åtgärderna är helt
otillräckliga.

Eftersom oljekonsumtionen f. n. ökar mycket snabbt måste
en successiv sänkning av oljans svavelhalt ske för att redan den allra
blygsammaste målsättningen, med bibehållen mängd utsläppt svavel, skall kunna
uppfyllas. För att bemästra problemet med den sura nederbörden måste
antagligen enligt den ovan nämnda utredningen de utsläppta svavelmängderna
minskas till minst hälften av dagens värden och sedan inte tillåtas öka. För
att åstadkomma en sådan reduktion, måste I procent-gränsen snarast införas för
hela landet och därefter successivt sänkas. Inom ett par årtionden måste antagligen
maximumhalten ha sänkts till i närheten av 0,2 %.

På grund av svavelspridningens regionala karaktär måste
vidare nationella (svenska) åtgärder kompletteras med internationella
överenskommelser mellan de industrialiserade länderna i norra Europa.

Den stimulering av forsknings- och utvecklingsarbete inom
detta område, som motionärerna efterlyser, anser föreningen vara ytterst
väsentlig. Resurserna bör dock inte enbart koncentreras på tekniska metoder för
avsvavling av olja och rökgaser. En satsning på ny teknik för själva
förbränningsprocessen bör enligt mänga experter kunna ge goda resultat även
beträffande möjligheterna att skilja bort svavlet.

Styrelsen för teknisk utveckUng
(STU) (6.10.1971) STU anför.

Motionen berör mycket vikliga
ålgärdsbehov. Vid STUs samarbete och kontakter med SNV har framgått alt dessa
ägnats intensivt studium och bearbetning inom SNV och att information om denna
verksamhet och dess resultat inom kort kommer all föreligga.

Nedtrappningen av svavelhalten i eldningsoljan - som är
den dominerande energiråvaran i landet har inletts genom bestämmelsen att
svavelhalten i oljan begränsats till 2,5 % i hela landet från 1 juli 1969 och
att kraven senare skärpts till I % i Stockholm med omgivande kommuner samt i
Göteborgs kommun. De i motionen föreslagna ytterligare ned-trappade
svavelhalterna utgör alltså en naturlig och logisk fortsättning av tankegången
att så tidigt och samlat som möjligt taga bort svavel ur oljan.
Förutsättningar för detta föreligger vid raffinaderierna. För oljeindustrin
har ej något ekonomiskt incitament förelegat för investeringar i
avsvavlingsanordningar och skärpta bestämmelser av den art som beröres i

s. 16 Kontrollera mot PDF

JoU
1971:59 16

motionen är därför nödvändiga.

Av motionen framgår en påskyndande avsikt utan att
tidshorisonter för de föreslagna åtgärderna anges. Den hittills uppnådda
avtrappnings-effekten har baserats på ett i samarbete med oljebranschen av
denna frivilligt accepterat åtgärdsprogram. Vidare har avtrappningen varit beroende
på tillgången på naturligt lågsvaviig olja. En fortsatt sänkning av
svavelhalten och ökad svavelrening av rökgaser kommer att kräva uppbyggnad av
avsvavlingskapacitet vid de svenska raffinaderierna och fortsatt utveckling och
installation av rökgasreningsutrustning som nedbringar SO-2-immissionen från
olje- och värmekraftverk, industrier och samhällsbebyggelse, STU finner
realistiskt att antaga all erforderlig verkställighetstid för dessa åtgärder
blir förhållandevis lång och alt åtgärderna lämpligen bör inordnas i en
planering för 70-talet, För tidigt insatta SO-2-restriktioner kan befaras leda
till utbrett dispensbehov och därmed sammanhängande tids- och kostnadskrävande
administrativa insatser utan all egentliga emissionsbegränsande effekter
uppnås.

Ar 1 970 hade ca 1/5 av den i landet förbrända Ijockoljan
en svavelhalt under 1 % och ca 1/4 av den på samma sätt använda tunnoljan en
svavelhalt under 0,3 %, Skulle under tiden fram till 1980 svavelhalten i
tjockoljan i sin helhet nedbringas till 1 % och i tunnolja till 0,1 % saml
dessutom övriga svaveldioxidutsläpp minskas i betydande omfattning så skulle
effekten härav på grund av den samtidigt prognostiserade ökningen i
oljeförbrukning och SO-2-immission inskränkas till att de totala svaveldioxidutsläppen
1980 är lika stora som nu. Detta är ett minimikrav och målen bör således vara
en längre driven avsvavling och SO-2-rening. Dessa överläggningar gäller
svaveldioxidutsläppen för landet i dess helhet men det understrykes att inom
denna ram lokalt inriktade, selektiva åtgärder mot besvärande
SO-2-koncentrationer är motiverade och behöver vidtagas på kortare sikt och
med utnyttjande av tillgänglig teknik och tillgängliga kvantiteter lågsvaviig
olja. En snabbare sänkning av svaveldioxidhalterna i svenska tätorter blir
härigenom möjlig.

Förhållandet att en betydande del av det i Sverige
deponerade svavlet har utländskt ursprung och betingas av i ursprungsländerna
gällande immissionsnormer kan ej motivera begränsningar i de praktiskt möjliga
svenska åtgärderna mot svaveldioxidföroreningar. 1 den immissionsbe-gränsande
verksamheten måste emellertid beaktas att följdeffekter av dessa om exempelvis
konkurrensförsvårande kostnadsgenomslag för vissa produkter kan uppkomma om
svenska leverantörer pålägges kostnadskrävande miljövårdsinsatser som ej på
annat sätt kompenseras eller absorberas. Problematiken är emellertid generell
men har i delta sammanhang omnämnts eftersom den ej på något sätt berörs i
motionen.

Under 70-talet kommer en avsevärd utbyggnad och
nyanläggning av svenska raffinaderier att ske varvid långtgående krav på
miljövänliga produkter bör kunna tillgodoses, Avsvavling av tunnolja är i dag
en etablerad teknik och enligt tillgängliga uppgifter är kostnaderna väl
överblickbara. För tjockolja är den indirekta metoden som kan tillämpas när
avsvavlingen ej behöver drivas längre än lill 1,3 % svavelhalt relativt väl
prövad i flera installerade processer. Vid krav på längre driven avsvavling
måste den direkta metoden tillgripas. Denna är fortfarande förenad med problem
och de kommersiella erfarenheterna är begränsade.

För planering av raffinaderiernas utbyggnad är ett
klarläggande av den ansvariga myndigheten SNVs målsättning gällande
svavelhalterna i eldningsoljan absolut erforderiigt. Att en långt driven
avsvavling kommer alt eftersträvas i denna synes mot bakgrund av vad som ovan
framhållits vara synnerligen troligt. Avlrappningstakten bör naturligt anpassas
lill en selektiv användning av efterhand tillgänglig lågsvaviig olja och successivt

s. 17 Kontrollera mot PDF

JoU
1971:59 17

ökad avsvavlingskapacitet vid raffinaderierna.

Möjligheterna att genom avsvavling av rökgaser nedbringa
SO-2-immis-sioner är mindre klarlagda. Den typ av rökgasrening som AB Bahco
utvecklat i sin S02-skrubber är den enda som är tillräckligt utprovad
(Södersjukhusanläggningen) för att kunna få någon betydelse under 70-talet.
Svavelavskiljningen blir hög ca 90 % dvs. svavelhalten i rökgasen från en olja
med 3 % nedbringas till värden motsvarande vad som skulle erhållits med en 0,3
% olja. Kostnaderna har emellertid ej på långt när kunnat bringas i nivå med
vad kostnaderna bedöms bli för avsvavling av oljan. 1 år ingångna licensavtal
med japanska och amerikanska intressenter innebär dock möjligheter till
erfarenheter från anläggningar i större skala - en medelstor USA-anläggning är
25 ggr större än Södersjukhus-skrubbern. Förutom de kostnadssänkningar som
torde vara möjliga att uppnå genom uppskalningen kan metoden säkerligen
vidareutvecklas i andra avseenden. Metoden konkurrerar ej direkt med avsvavling
av olja utan utgör ett kompletterande alternativ som lämpar sig även för sådana
applikationer där svavlet i utsläppet emanerar frän annan källa än olja.

Utöver avsvavling av olja och gasutsläpp må möjligheter
till begränsning av SO-2-immissioner ev, kunna erbjudas i slutet av 70-talet
genom alternativa bränslen ex. genom att naturgas blir tillgänglig för
el-produk-tion vid lämpligt lokaliserade kraftverk. Det synes vidare
realistiskt att antaga att redan nu inledda och planerade strävanden att
påverka produktions- och konsumtionsmönstret för el först på längre sikt
under 80-ta-let skulle kunna förväntas resultera i någon väsentligt ökad
produktion av värmekraft i kraftvärmeverk och kärnkraftverk samt en utökad
andel elvärme för bostadsuppvärmning vilka förändringar leder till viss avlastning
av tätorternas SO-2-problem. På längre sikt bör de oljeeldade kraftvärmeverken,
som bör ses som temporär lösning, ersättas av ökad kärnkraftproduktion eller
andra då ev, tillgängliga alternativ.

Avsikten med den ovan lämnade grova beskrivningen av
tillgängliga vägar för att begränsa svavelutsläppen har varit att belysa de
viktigaste förutsättningarna för det nedtrappningsprogram som snarast måste formuleras.
Ansvaret för delta program bör enhgt STUs mening naturligt åvila SNV och
anknyta till den verksamhet SNV redan intensivt bedriver. Programmet måste i
hög grad anpassas till omställnings- och utbyggnadstakten inom berörda
anläggningskategorier och de efterhand sannolikt påverkbara tekniska/ekonomiska
förutsättningarna att komma till rätta med svavelutsläppen,

STU finner i sammanhanget motionens förslag att stimulera
FoU gällande avsvavling av olja välbetänkt och finner vidare viktigt att i sin
verksamhet kraftigt beakta detta behov.

Också inom den reningslekniska sektorn förutses utökade
FoU-insatser erforderliga. Med stimulans av behov och avsättningsmöjligheter
som ökade och mera långtgående krav pä svavelrening innebär kommer projekt
sannolikt i ökande omfattning att formuleras. STU har tidigare inom denna
sektor bl, a. bidragit med över 2 Mkr, lill den ovan nämnda SO-2-skrubberns
utveckling och bör naturiigt även fortsättningsvis stödja projekt med sådan
inriktning.

Goteborgs Offsetlrycken AB. SthIm 71.573 S

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.