Sök i Ratio Lex

Justitieutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vapenförordningen (1949:340), m.m. jämte motion

1971 · 21 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 13 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1971:JuU14, Justitieutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vapenförordningen (1949:340), m.m. jämte motion

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Justitieutskottets
betänkande nr 14 år 1971 JuU 1971:14

Nr 14

Justitieutskottets
betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om
ändring i vapenförordningen (1949:340), m, m. jämte motion.

Genom en den 16 april 1971 dagtecknad proposition,
nr 109, har Kungl. Maj:t, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden, föreslagit riksdagen att antaga nedan återgivna förslag
till

1) lag om ändring i vapenförordningen (1949: 340),

2) lag om ändring i förordningen (1949: 341) om
explosiva varor.

I samband med propositionen har utskottet behandlat
den i anledning av propositionen väckta motionen 1971: 1471 av herr Dockered m.
fl. (c). Motionsyrkandet redovisas på s. 4.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll
hänvisas till utskottets eget yttrande (s. 13).

Lagförslagen
har följande lydelse.

1
Riksdagen 1971. 7 saml. Nr Ii

opaginerad Kontrollera mot PDF

JuU
1971:14

Förslag till

Lag om ändring i vapenförordningen (1949: 340)

Härigenom förordnas, att 36 § 1 mom. vapenförordningen
(1949; 340) skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 mom. Innehar någon skjutvapen utan att vara
berättigad därtill, straffes med fängelse i högst två år. Är brottet ringa,
dömes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Använder någon, med uppenbart missbruk av sin rätt att
innehava skjutvapen, detsamma för annat ändamål än det vartill han är
berättigad att använda vapnet; eller

ändrar någon vapen, där enligt 11 § tillstånd härtill
erfordras, utan att hava erhålht sådant tillstånd; eller

underlåter innehavare av vapen att, efter vad i 15, 17
eller 30 § sägs, avlämna vapnet och ammunition till detsamma; eller

förvärvar någon ammunition i strid mot vad i 21 § sägs,

straffes med dagsböter eller fängelse i högst ett år.

Egendom, med vilken förfarits på sätt i första eller
andra stycket sägs, skall förklaras förverkad till kronan, om det ej är
uppenbart obilligt. Finnes egendomen ej i behåll, må i stället värdet
förklaras förverkat.

i wow.i Innehar någon skjutvapen
utan att vara berättigad där-tiU; eller

använder någon, med uppenbart
missbruk av sin rätt att innehava skjutvapen, detsamma för annat ändamål än det
vartill han är berättigad att använda vapnet; eller

ändrar någon vapen, där enligt 11 §
tillstånd härtill erfordras, utan att hava erhållit sådant tillstånd; eller

underiåter innehavare av vapen att, efter vad i 15, 17
eller 30 § sägs, avlämna vapnet och ammunition till detsamma; eller

förvärvar någon ammunition i strid mot vad i 21 § sägs,

straffes med dagsböter eller fängelse i högst ett år.

Egendom, med vilken förfarits på sätt i första stycket
sägs, skall förklaras förverkad till kronan, om det ej är uppenbart obilligt.
Finnes egendomen ej i behäll, må i stället värdet förklaras förverkat.

Förklaras vapen förverkat, må
jämväl för detsamma avsedd ammunition som den felande innehar förklaras
förverkad.

Denna lag träder i kraft dagen
efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk
författningssamling.

1 Senaste lydelse 1964: 202.

opaginerad Kontrollera mot PDF

JuU1971:14

Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1949: 341) om explosiva
varor

Härigenom förordnas, att 61 § 1 mom. förordningen (1949:
341) om explosiva varor skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 mom. Tillverkar någon eller idkar handel med explosiv
vara eller innehar eller förvärvar någon eljest sådan vara utan att vara berättigad
därtill, eller

innehar eller förvärvar någon större myckenhet explosiv
vara än vad i varje särskilt fall är medgivet, eller

överlåtes explosiv vara i strid mot
bestämmelse i 10 § fjärde stycket eller 24 § första stycket,

straffes med dagsböter eller fängelse i högst ett är.

1 mom. Tillverkar någon eller idkar handel med explosiv
vara eller innehar eller förvärvar någon eljest sådan vara utan att vara
berättigad därtill, eller

innehar eller förvärvar någon större myckenhet explosiv
vara än vad i varje särskilt fall är medgivet,

straffes med fängelse i högst två år.

Är brott som avses i första stycket ringa, dömes till
dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Överlåtes explosiv vara i strid mot bestämmelse i 10 §
fjärde stycket eller 24 § första stycket, straffes med dagsböter eller fängelse
i högst ett år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vara, som obehörigen tillverkats,
innehaves eller förvärvats, skall förklaras förverkad till kronan. Har
förseelsen skett av förbiseende eller äro eljest särskilda skäl därtill, äger
rätten pröva huruvida varan skall vara förverkad. Finnes varan ej i behäll, må
i stället värdet förklaras förverkat.

Denna lag träder i kraft dagen
efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk
författningssamling.

' Senaste lydelse 1964: 203.

s. 4 Kontrollera mot PDF

JuU 1971:14 4

Motionsyrkandet

I motionen yrkas "att riksdagen vid sin
behandling av Kungl. Maj:ts proposition nr 109 beslutar 1. att till
vapenförordningen och förordningen om explosiva varor fogas en
övergångsbestämmelse av den innebörden att den som inom en månad från lagens
ikraftträdande pä eget initiativ inlämnar vapen eller sprängämnen som han
olovligen innehar icke skall åtalas; 2. att information om denna övergångsbestämmelse
skall spridas i massmedia och i andra lämpliga former; samt att vederbörande
utskott utarbetar erforderlig lagtext".

Motionsskälen
redovisas på s. 13.

Departementschefen

Vid propositionens avlåtande anförde föredragande
departementschefen, statsrådet Geijer, följande.

Under
senare år har antalet till Sverige invandrade utländska medborgare ökat
kraftigt. Det övervägande flertalet har anpassat sig väl till de nya
levnadsvillkor som möter dem här. De gör en värdefull insats i det svenska
samhället. Det är emellertid givet att en omfattande invandring av vitt skilda
nationaliteter för med sig anpassningsproblem av olika slag. Bland invandrarna
finns grupper av personer som efter inflyttningen till Sverige har fortsatt
att aktivt ägna sig åt pohtisk verksamhet som bottnar i starka motsättningar i
hemlandet. De politiska meningsbrytningarna mellan sådana grupper präglas
ibland av en hätskhet och öppet uttalad fientlighet som är främmande för det
politiska livet i Sverige.

I
vårt land gäller, att utlänningar i princip har samma rätt som svenska
medborgare att bedriva politisk verksamhet. Vissa restriktioner måste dock
ställas upp i fråga om politisk verksamhet som riktar sig mot eller över huvud
taget avser förhållandena i främmande länder. En av förutsättningarna för att
sådan politisk verksamhet skall vara tillåten är självfallet att den bedrivs i
lagliga former och under iakttagande av de demokratiska regler vi har ställt
upp för oss själva. På den senaste tiden har vi emellertid med stigande oro
fått bevittna hur den politiska aktiviteten bland vissa grupper av invandrare
kommit att bedrivas i former som ligger långt utanför gränserna för vad som kan
godtagas i ett demokratiskt samhälle. Vi kan inte acceptera att politisk
argumentation och agitation övergår i terroristiska våldsdåd. De händelser av
detta slag som under loppet av endast några veckor har utspelats bl. a. på de
jugoslaviska representationerna i Göteborg och Stockholm är alarmerande och
påkallar enligt min mening omedelbara åtgärder i syfte att hindra liknande
händelser i framtiden. Av dessa skäl men också med hänsyn till

s. 5 Kontrollera mot PDF

JuU 1971:14 5

den
senaste tidens oroväckande stegring av antalet våldsbrott i allmänhet ser jag
det som angeläget att det från samhällets sida med det snaraste vidtas åtgärder
som ger de rättsvårdande organen ökade möjligheter att ingripa mot grövre
former av våldsbrott.

Våldsdåd
av den art som vi nyligen har fått bevittna utförs med vapen eller sprängämnen
som hjälpmedel. Det är känt att antalet skjutvapen som är i omlopp pä den
illegala marknaden har ökat kraftigt under senare år. Det är av vikt att olaga
innehav av vapen eller sprängämnen blir underkastat stränga påföljder som kan
antas ha en avskräckande effekt. Det är också av största betydelse att så långt
möjligt underlätta polis- och åklagarmyndigheternas verksamhet för
efterspanande och uppdagande av olaga innehav av vapen eller sprängämnen hos
dem som kan misstänkas för att på illegal väg anskaffa vapen i syfte att
använda dem i brottslig verksamhet. Detta förutsätter emellertid att berörda
myndigheter har vidsträckta möjligheter att använda tvångsmedel för att genomföra
nödvändiga och effektiva undersökningar. Vad särskilt angår utlänningar som här
i landet har gjort sig skyldiga till olaga innehav av vapen eller sprängämnen
som kan tänkas komma till användning i samband med politiska terrordåd bör det
finnas vidsträckta möjligheter att avlägsna dem ur landet.

Innan
jag går in på vilka åtgärder som bör vidtas för att förebygga och hindra
våldshandlingar av det slag som jag här har beskrivit vill jag lämna en kort
redogörelse för gällande bestämmelser av intresse i detta sammanhang.

Enligt
vapenförordningen (1949: 340) gäller f. n. som huvudregel att skjutvapen och
ammunition till sådant vapen inte får förvärvas eller innehas här i landet
eller införas hit utan särskilt tillstånd (5, 21 och 35 §§). Tillstånd att
inneha skjutvapen kan enligt 14 § vapenförordningen (VF) återkallas och
innehavare av vapen som deklarerats enligt äldre bestämmelser kan förbjudas att
inneha vapnet. Sådana åtgärder kan vidtas, om vapeninnehavaren finnes olämplig
att inneha vapnet eller om annan särskild anledning föreligger. Med skjutvapen
förstås enligt 1 § första stycket VF dels vapen, med vilka kulor, hagel eller
andra projektiler kan utskjutas medelst krutiaddning, kolsyreladdning, komprimerad
luft eller annat utskjutningsmedel, dels sådana apparater eller anordningar,
vilka beträffande verkan och ändamål är jämförliga med vapen som nyss nämnts,
såsom eldsprutor och apparater för spridande av tår- eller giftgas eller annat
ämne med likartad verkan.

Bestämmelser
om påföljd för olaga vapeninnehav finns i 36 § 1 mom. VF. Den som innehar
skjutvapen utan att vara berättigad därtill straffas enligt 36 § 1 mom. VF med
dagsböter eller fängelse i högst ett år. Vapen som innehafts olovligen eller
i vissa fall dess värde skall förklaras förverkat till kronan, om det inte är
uppenbart obilligt.

Attentats- och andra
terrorhandlingar kan som nämnts förövas också

s. 6 Kontrollera mot PDF

JuU 1971:14 6

med
användande av explosiva varor. Bestämmelser om bl. a. innehav, förvärv och
förvaring av sådana varor finns i förordningen (1949: 341) om explosiva varor
(FEV). Enligt förordningen gäller som huvudregel att den som vill tillverka,
idka handel med eller inneha eller förvärva explosiv vara skall ha myndighets
tillstånd därtill (9, 21 och 26 §§). Till explosiva varor hänförs enligt
förordningen med vissa undantag som saknar intresse i detta sammanhang
varor som består av eller innehåller explosiva eller pyrotekniska ämnen.

Enligt
61 § 1 mom. FEV straffas den som tillverkar eller idkar handel med eller i
övrigt innehar eller förvärvar explosiv vara utan att vara berättigad därtill
med dagsböter eller fängelse i högst ett år. Detsamma gäller bl. a. den som
innehar eller förvärvar större myckenhet explosiv vara än vad som är medgivet i
varje särskilt fall. Förverkande av olovligen innehavd explosiv vara eller
dess värde sker enligt regler som överensstämmer med motsvarande bestämmelser
i VF.

De
tvångsmedel som det särskilt kan bli aktuellt att använda i spanings- och
utredningsverksamhet för uppdagande av olaga innehav av vapen eller sprängämnen
är förutom gripande, anhållande och häktning av eller reseförbud för den som
är misstänkt för sådant brott beslag, husrannsakan och kroppsvisitation.

I
fråga om beslag finns bestämmelser i 27 kap. RB. Föremål som skäligen kan antas
ha betydelse för utredning om brott eller vara avhänt någon genom brott eller
vara förverkat på grund av brott får tas i beslag (1 §). Den som med laga rätt
griper eller anhåller misstänkt person eller verkställer häktning, husrannsakan
eller kroppsvisitation får lägga beslag pä föremål som därvid påträffas. I
andra fall kan föremål som påträffas tas i beslag efter beslut av
förundersökningsledare eller åklagare. Är fara i dröjsmål, får polisman utan
sådant beslut lägga beslag på annat föremål än försändelse i post- eller
televerkets vård (4 §). Förordnande om beslag kan också meddelas av domstol (5
§).

Föreskrifter
om husrannsakan och kroppsvisitation finns i 28 kap. RB. Förekommer anledning
att brott förövats, varpå kan följa fängelse, får enligt 28 kap. 1 § RB
husrannsakan företas i hus, rum eller slutet förvaringsställe för eftersökande
av föremål, som är underkastat beslag, eller i övrigt till utrönande av
omständighet, som kan äga betydelse för utredning om brottet. Hos annan än den
som skäligen kan misstänkas för brottet får dock husrannsakan företas endast om
brottet har förövats hos honom eller den misstänkte har gripits där eller det
eljest förekommer synnerlig anledning att genom rannsakningen föremål, som är
underkastat beslag, skall anträffas eller annan utredning vinnas om brottet. Samtycke
av den misstänkte får inte i något fall åberopas för husrannsakan, om inte han
själv har begärt åtgärden. I lägenhet som är tillgänglig för allmänheten eller
brukar utgöra tillhåll för lösdrivare eller förbrytare eller där sådant gods
som eftersöks brukar köpas upp eller

s. 7 Kontrollera mot PDF

JuU1971:14 7

tas
emot som pant får husrannsakan för nyss angivet ändamål ske även i annat fall
än som sagts nu (3 §). Förordnande om husrannsakan meddelas av
förundersökningsledare, åklagare eller domstol (4 §). Bl. a. i fall då
husraimsakan har till syfte att verkställa beslag pä föremål som har följts
eller spårats på färsk gärning liksom också i andra fall då fara är i dröjsmål,
får polisman företa husrannsakan utan förordnande som nyss nämnts (5 §).

Om
det förekommer anledning att brott har förövats, varpå kan följa fängelse, får
kroppsvisitation företas för sådant ändamål som nyss angetts beträffande
husrannsakan. På annan än den som skäligen kan misstänkas för brottet får dock
kroppsvisitation företas endast om det förekommer synnerlig anledning att
föremål, som är underkastat beslag, därigenom skall anträffas eller annan
utredning vinnas om brottet (11 §). Förordnande om kroppsvisitaiton meddelas av
förundersöknings-ledare, åklagare eller domstol. När fara är i dröjsmål, kan
polisman företa kroppsvisitation utan sådant förordnande (13 §).

Bestämmelser
om förvisning och utvisning finns i utlänningslagen (1954: 193). Utiänning, som
har begått brott, på vilket kan följa fängelse i mer än ett år, kan enligt 26
§ nämnda lag genom beslut av domstol i samband med att utlänningen döms för
brottet förvisas ur landet, om det på grund av gärningens beskaffenhet och
övriga omständigheter kan befaras att han kommer att fortsätta brottslig verksamhet
här i landet eller brottet annars föranleder att han inte bör fä kvarstanna
här. Detsamma gäller i fall dä villkorlig dom eller skyddstillsyn som ädömts
för sådant brott undanröjs. Förvisning kan under vissa fömtsättningar beslutas
också i samband med att utlänning döms för brott mot utlänningslagen eller med
stöd av denna lag utfärdad författning, om fängelse kan följa på brottet det
krävs i dessa fall sålunda inte att maximistraffet överstiger fängelse i ett
år (27 §). Vid bedömande av förvisningsfrågan skall hänsyn tas tUl
utlänningens levnads- och familjeförhållanden och till längden av den tid han
vistats i riket. Utlänning, som innehar bosättningstillstånd eller som när
åtalet väcktes sedan minst fem år tillbaka var bosatt i Sverige, får förvisas
bara om det finns synnerliga skäl därtill. Beslutar domstolen förvisning,
skall det men utlänningen lider därigenom beaktas vid bestämmande av annan
påföljd för brottet. Förordnar domstol enligt 34 kap. brottsbalken om
förändring av påföljd, som han ådömts jämte förvisning, kan domstolen också meddela
det beslut i fråga om förvisningen som förordnandet påkallar.

Dom
eller beslut om förvisning skall innehålla förbud för utlänningen att återvända
till Sverige. Sådant förbud kan begränsas att gälla viss tid (28 §).
Överträdelse av förbud att återvända föranleder straffansvar. Straffet utgör
fängelse i högst sex månader (66 §).

Beslut
om utvisning meddelas i administrativ ordning av länsstyrelse eller, i vissa
fall, av Kungl. Maj:t. Länsstyrelse skall under vissa förut-

s. 8 Kontrollera mot PDF

JuU 1971:14 8

sättningar
underställa utvisningsärende den centrala utlänningsmyndigheten (dvs. statens
invandrarverk), som fattar beslut efter hörande av uUänningsnämnden. Utlänning
kan enligt 29 § utlänningslagen genom beslut av länsstyrelse utvisas ur landet,
om han yrkesmässigt bedriver otukt eller i övrigt underlåter att efter förmåga
försöka att ärligen försörja sig eller är alkohol- eller narkotikamissbrukare
och i följd därav är farlig för annans personliga säkerhet eller för ett grovt
störande levnadssätt, eller om han gång efter annan undandrar sig att uppfylla
sina förpliktelser mot det allmänna eller mot enskild person. I vissa fall kan
utvisning också ske av utlänning som utomlands har dömts till frihetsstraff
för allvarligt brott eller har undergått frihetsstraff för sådant brott och det
kan befaras att han fortsätter brottslig verksamhet här i landet. Slutligen kan
Kungl. Maj:t enligt 34 § utlänningslagen besluta om utvisning av utlänning, när
det är påkallat av hänsyn till rikets säkerhet eller i övrigt är i statens
intresse. Beslut om utvisning skall enligt 32 § samma lag alltid innehålla
förbud för den utvisade att för viss tid eller för alltid återvända till
Sverige. Även överträdelse av sådant förbud föranleder straffansvar (66 §).

För
fullständighetens skull vill jag i detta sammanhang påpeka att den
omständigheten att en utlänning förvisas eller utvisas inte automatiskt medför
att han också kan avlägsnas från Sverige. För verkställighet av förvisnings-
eller utvisningsbeslut kan sålunda föreligga hinder av olika slag, i första
hand s. k. politiskt verkställighetshinder. Bestämmelser därom finns i 53 och
54 §§ utlänningslagen.

Av
den nyss lämnade redogörelsen för gällande bestämmelser om vissa tvångsmedel
framgår att det finns formella förutsättningar att använda såväl beslag som
husrannsakan och kroppsvisitation i samband med utredning om olaga vapeninnehav
eller olaga innehav av sprängämnen. Beslagsreglerna torde också i praxis komma
till användning även vid lindrigare brott i den utsträckning det kan anses
påkallat för främjande av brottsutredningen.

Annorlunda
förhåller det sig i fråga om husrannsakan och kroppsvisitation. Det rör sig
här om för den enskilde betydelsefulla ingrepp i hans integritet. I praxis
tillämpar därför polis- och åklagarmyndigheterna dessa tvångsmedel med stor
restriktivitet. Vid utredning om brott, för vilket straffet i det enskilda
fallet inte kan väntas bli strängare än böter, tillgrips regelmässigt inte
husrannsakan eller kroppsvisitation, även om fängelse ingår i straffskalan för
brottet Och förutsättningarna för användande av dessa tvångsmedel således
föreligger. I hittillsvarande domstolspraxis torde det endast undantagsvis och i
särskilt grova fall ha förekommit att frihetsstraff tillämpats som påföljd för
olaga innehav av vapen eller explosiva varor. Normalstraffet i fall då endast
något enstaka vapen eller en mindre kvantitet sprängämnen har påträffats är
sålunda böter. I överensstämmelse med nyss angivna

s. 9 Kontrollera mot PDF

JuU
1971:14 9

praxis hos polis- och åklagarmyndigheterna är det
följaktiigen bara i sällsynta undantagsfall som förordnande om husrannsakan
eller kroppsvisitation meddelas vid utredning med anledning av misstanke om
brott av förevarande slag.

Mot bakgmnd av den senaste tidens händelser och den ökning
i allmänhet av antalet våldsbrott med användande av skjutvapen som har varit
tydligt märkbar under senare år finns det enligt min mening anledning att
anlägga en allvarligare syn på sädana överträdelser av VF eller FEV som består
i olaga innehav av vapen eller explosiva varor och att skapa vidgade möjHgheter
för polis- och åklagarmyndigheterna att vid utredning rörande sådana brott tillgripa
husrannsakan och kroppsvisitation. Jag anser det därför nödvändigt att till
omedelbar behandling ta upp frågan om en väsenthg skärpning av straffskalorna
för dessa brott.

Inom justitiedepartementet har med anledning av
framställningar i skilda ämnen från olika myndigheter och andra utarbetats en
promemoria (Ds Ju 1968: 13) med förslag till ändringar i VF. I promemorian
föreslås bl. a. att straffet för olaga vapeninnehav skall bli böter eller
fängelse i högst sex månader eller, i fall av grovt brott, fängelse i högst två
år.

Promemorian har remissbehandlats. Förslaget om en
skärpning av straffet för olaga vapeninnehav har därvid så gott som genomgående
tillstyrkts av remissinstanserna. Riksåklagaren och rikspolisstyrelsen har
emellertid i sina yttranden förordat att man går längre än promemorie-förslaget
och föreslår att fängelse skall vara normalstraff och att bötesstraff skall
förekomma endast i undantagsfall.

Förslag till en helt ny vapenlagstiftning på grundval av
departementspromemorian och däröver avgivna yttranden förbereds f. n. inom justitiedepartementet.
Proposition i ämnet kommer emellertid inte att kunna föreläggas riksdagen
förrän till hösten, och en ny lagstiftning kan inte beräknas träda i kraft
förrän tidigast vid årsskiftet 197172.

Som jag har framhållit tidigare ser jag det som mycket
angeläget att åtgärder vidtas omedelbart i syfte att förstärka de rättsvårdande
organens resurser i kampen mot terrordåd och andra våldsbrott vid vilka
skjutvapen eller sprängämnen kommer till användning. Enligt min mening möter
det inte hinder att ur det pågående arbetet pä en ny vapenlagstiftning bryta
ut frågan om en skärpning av straffet för olaga vapeninnehav och omedelbart
vidta ändringar i nu gällande vapenförordning. En så begränsad reform kan
genomföras utan att man föregriper de slutiiga ställningstagandena till övriga
hithörande lagstiftningsfrågor.

För egen del biträder jag i huvudsak den uppfattning i
fråga om straffskalorna som riksåklagaren och rikspolisstyrelsen har gett
uttryck åt i sina yttranden över departementspromemorian. Även enligt min me-

s. 10 Kontrollera mot PDF

JuU 1971:14 10

ning
bör normalstraffet för olaga vapeninnehav vara fängelse. Maximum bör i
överensstämmelse med vad som föreslås i promemorian sättas till fängelse i två
år. Endast i ringa fall bör en mildare straffskala gälla. Straffet synes för
sådana fall böra vara böter eller fängelse i högst sex månader. En motsvarande
skärpning av straffskalan bör ske i fråga om olovlig tillverkning av eller
handel med explosiva varor eller olaga innehav eller förvärv av sådana varor.
Skärpningen bör avse också sådana överträdelser som innebär innehav eller
förvärv av större myckenhet explosiv vara än som i varje särskilt fall är
medgivet.

Den
föreslagna skärpningen av straffskalorna är ett uttryck för uppfattningen att
olaga innehav av vapen eller sprängämnen är ett allvarligt brott. Jag
förutsätter att polis- och åklagarmyndigheterna med den nya syn på detta slags
brott som ligger bakom lagstiftningsförslaget framdeles kommer att i betydligt
ökad utsträckning utnyttja husrannsakan och kroppsvisitation som medel i sin
spanings- och utredningsverksamhet rörande brott av denna art. Jag anser mig även
kunna utgå frän att domstolarna vid sin straffmätning beaktar de avsevärda
risker för den allmänna säkerheten i samhället som är förbundna med att människor
i allmänhet och i synnerhet personer som kan misstänkas begå politiska
terrordåd eller andra våldshandlingar olovligen skaffar sig eller innehar
skjutvapen eller explosiva varor. Det finns anledning räkna med att de nya
reglerna skall kunna få en ökad effekt i samhällets ansträngningar att
förebygga och bekämpa våldsbrott av det allvarliga slag vi nyligen har upplevt.
Men jag vill också framhålla att en skärpning av straffen för olaga innehav av
vapen och sprängämnen även syftar till att söka förhindra användningen av
sådana hjälpmedel vid brottslig verksamhet över huvud taget.

Avsikten
med den föreslagna straffskärpningen är emellertid inte att också överträdelser
som har begåtts av rent förbiseende eller i övrigt är av bagatellartad karaktär
skall bedömas allvarligare än nu. Om någon t. ex. utan tillstånd har ett äldre
vapen, för vilket saknas passande ammunition här i landet, eller innehar en
mindre mängd explosiva varor utöver vad han enligt meddelat tillstånd är
berättigad att inneha, bör brottet ofta bedömas som ringa och därför kunna
föranleda endast bötesstraff.

Som
jag har framhållit i det föregående bör det finnas vidsträckta möjligheter att
från Sverige förvisa eller utvisa utlänningar som genom t. ex. olaga innehav av
vapen eller pä annat sätt kan anses utgöra ett hot mot den allmänna säkerheten
i samhället. Maximistraffet för olaga vapeninnehav och olaga innehav av
explosiva varor utgör som nämnts enligt nu gällande bestämmelser i VF resp. FEV
böter eller fängelse i högst ett år. Det innebär att utlänning som döms för
sådant brott f. n. inte kan i samband därmed dömas till förvisning. Genomförs
det här framlagda förslaget om skärpta straff för nu angivna brott kommer

s. 11 Kontrollera mot PDF

JuU 1971:14 11

emellertid
situationen i det avseendet att förändras. Eftersom maximistraffet för dessa
brott föreslås bli fängelse två år och en fömtsättning för förvisning är att
fängelse i mer än ett år kan följa på brottet, blir det hädanefter möjligt för
domstolarna att besluta om förvisning av utlänning som befinns skyldig till
olaga innehav av vapen eller explosiva varor. I fall då en utlännings illegala
innehav av sådan egendom kan antas ha samband med en politisk aktivitet från
gärningsmannens sida torde regelmässigt övriga förutsättningar för förvisning
vara förhanden.

Vad
jag nu sagt avser beslut om avlägsnande från vårt land. Som jag har redovisat
kortfattat i det föregående kan gällande regler i utlänningslagen om
verkställighet av avlägsnandebeslut lägga hinder i vägen för att avlägsnandet
verkligen kommer tUl stånd. Jag vill erinra om att 1961 års utlänningsutredning
har till uppgift bl. a. att se över tillämpningen av bestämmelserna i
utlänningslagen om politisk asyl. Frågan om den framtida utformningen av
verkställighetsreglerna bör övervägas först när resultatet av utredningens
arbete föreligger.

I
detta sammanhang vill jag något beröra frågan om förhällandet mellan
straffrättskipningen och utlänningslagstiftningens regler om förvisning och
utvisning. I anslutning till gällande gmndsatser om åtalsplikt och om svensk
domstols behörighet i brottmål har utbildats en praxis, att utlänning som här i
landet gör sig skyldig till brott åtalas och döms samt avtjänar sitt straff i
Sverige. Först därefter brukar det bli aktuellt att verkställa ett mot honom
riktat förvisnings- eller utvisningsbeslut. Det sagda torde i fråga om
utvisning gälla även om beslut om utvisning har meddelats innan åtalet väcktes
men då ännu inte verkställts. Såvitt gäller mycket grova brott synes det i och
för sig naturligt att det svenska samhällets straffrättsliga anspråk med
anledning av brott begångna här i landet i princip hävdas utan undantag,
alltså även i fall då gärningsmannen är en utlänning som enligt gällande
bestämmelser i utlänningslagstiftningen inte bör få kvarstanna i landet. Det
kan däremot ifrågasättas om principerna för åtalsplikt och svensk domstols jurisdiktion
bör upprätthållas lika rigoröst i fall då en utlänning har begått ett mindre
allvarligt brott men det på grund av dennes förhållanden i allmänhet framstår
som uppenbart att han bör avlägsnas ur landet, oavsett om domstolen vid sin
prövning skulle finna fömtsättningar föreligga för hans förvisning. Det kan i
sådana fall framstå som mindre meningsfullt att det rättsliga förfarandet med
åtal, lagföring och avtjänande av straff fullföljs och att frågan om att
avlägsna vederbörande ur landet först därefter aktualiseras. Enligt min mening
kan det övervägas om det inte i sädana fall bör vara regel att man i
administrativ ordning prövar frågan om utlänningens utvisning redan innan
brottmålet avgjorts och låter ett i denna ordning meddelat utvisningsbeslut
föranleda att åtalet nedläggs och utvisningsbeslutet i stället omedelbart
verk-

s. 12 Kontrollera mot PDF

JuU1971:14 12

ställs.
Ett ställningstagande i hithörande frågor kräver emellertid en utredning
rörande de förutsättningar under vilka ett sådant förfarande skall kunna
tillämpas. Oavsett om en lösning av problemen bör ske genom ändringar i
utiänningslagstiftningen eller i ätalsreglerna i rättegångsbalken eller om
andra lagtekniska lösningar bör sökas, synes det lämpligt att dessa frågor tas
upp inom ramen för den nyligen tillsatta utredningen för en översyn av reglerna
om åtalsunderlåtelse (åtalsrättskommittén, se 1971 års riksdagsberättelse Ju:
55). Det är min avsikt att inom kort ta initiativ till att de här aktualiserade
problemen övervägs inom ramen för åtalsrättskommitténs arbete och därvid
behandlas med prioritet.

Jag
vill emellertid påpeka att redan gällande rättsregler öppnar vissa möjligheter
för Kungl. Maj:t att låta utvisa i stället för att åtala en utlänning som
ägnat sig ät sådan brottslig verksamhet med politisk bakgrund som kolliderar
med våra nationella intressen. Dessa möjligheter kommer vid behov att
utnyttjas.

De
skärpningar av lag och praxis som jag här har behandlat innebär betydelsefulla
förändringar i situationen för de utlänningar som har invandrat eller framdeles
invandrar till Sverige. Man måste räkna med att åtskilliga invandrare och
framför allt de som i framtiden beger sig hit för att bosätta sig här saknar
kännedom om de stränga svenska reglerna i fråga om innehav av vapen eller
explosiva varor och om de allvarliga följder som kan inträda vid överträdelse
av dessa regler. Det får därför ses som en angelägen uppgift för de myndigheter
som närmast är ansvariga för informationsverksamheten bland invandrare att på
lämpligt sätt sprida kunskap bland invandrarna om den nya lagstiftningen. Det
är av särskild betydelse att inskärpa hos de invandrare som redan nu innehar
vapen eller sprängämnen utan vederbörligt tillstånd att de omedelbart bör
ansöka om tillstånd. 1 det sammanhanget bör också klargöras, att olaga innehav
av vapen eller sprängämnen under tid före ikraftträdandet skall
straffrättsligt beivras enligt äldre lag. Snarast möjligt efter det riksdagen
har behandlat här framlagda förslag bör därför frågan om lämpliga åtgärder för
en intensifierad upplysningsverksamhet i dessa hänseenden tas upp.

Den
lagstiftning som jag här har föreslagit bör träda i kraft omedelbart efter det
att de nya författningarna har utkommit av trycket i Svensk
författningssamling. Några särskilda övergångsbestämmelser är inte behövliga.

Ärendet
bör behandlas under riksdagens vårsession.

s. 13 Kontrollera mot PDF

JuU 1971:14 13

Motionsskälen

Till stöd för motionsyrkandet, redovisat på s. 4 ovan,
anföres följande.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 109 föreslås en
skärpning av straffen för olaga innehav av skjutvapen och explosiva varor.

Med
hänsyn till den ökade användningen av skjutvapen i samband med brott måste
denna åtgärd anses nödvändig. Det är känt att olaga vapeninnehav inte är
ovanligt.

Departementschefen
säger i propositionen att man skall inskärpa hos dem som redan nu innehar vapen
eller sprängämnen utan tillstånd att de omedelbart bör ansöka om tillstånd.
Samtidigt säger departementschefen att det skall klargöras att olaga innehav
av vapen eller sprängämnen under tid före ikraftträdandet skall
straffrättsligt beivras enligt äldre lag.

Det
torde knappast vara realistiskt att antaga att människor i någon större
utsträckning kommer att ta tillfället i akt att före den nya lagens
ikraftträdande lämna ifrån sig vapen eller ansöka om tillstånd enbart av det
skälet att de i dag får ett lägre straff för det olaga innehavet än de kommer
att fä vid en eventuell upptäckt i ett senare skede.

Eftersom
det är önskvärt att så mänga som möjligt av dem som olag-ligen innehar vapen
eller sprängämnen verkligen gör sig av med dessa om de inte kan beviljas
tillstånd, anser vi att man genom att underlåta att utdöma straff för dem som
under en period i samband med ikraftträdandet inlämnar sina vapen skulle nä en
bättre effekt.

Vi
föreslår därför att riksdagen i anslutning till beslutet om straffskärpning
för olaga innehav av skjutvapen och sprängämnen också fattar beslut om att den
som inom en månad från lagens ikraftträdande på eget initiativ lämnar ifrån sig
vapen eller sprängämnen icke åtalas.

För
att allmänheten skall få kännedom om denna möjlighet bör så snart beslut
fattats i riksdagen information spridas i massmedia och i andra lämpliga
former. Denna information måste också ske på invand-rarspräken så att även
dessa grupper får kännedom om beslutet.

Utskottet

Mot bakgrund av den senaste tidens oroväckande
stegring av antalet våldsbrott i allmänhet och de speciella terrordåd med
internationell anknytning, som här i riket begåtts i samband med utövandet av
en för oss främmande politisk aktivitet, föreslås i propositionen en väsentlig
skärpning av straffskalorna för olaga innehav av vapen och explosiva varor.
Normalstraffet för dessa brott föreslås bli fängelse med ett straffmaximum av
två år. En mildare straffskala, böter eller fängelse i högst sex månader, skall
enligt förslaget gälla då brottet är ringa. Straffskärpningen skapar möjlighet
för domstolarna att besluta om förvisning av utlänning som befinnes skyldig
till olaga innehav aV vapen eller explosiva varor. Sådan möjlighet saknas f.
n. genom att förvisning fömtsätter

s. 14 Kontrollera mot PDF

JuU 1971:14 14

ett
högre maximistraff än det på fängelse i ett är som nu gäller för de angivna
brotten.

I
motionen 1971:1471 hemställes att de framlagda lagförslagen kompletteras med
en övergångsbestämmelse av innehåll att den som inom en månad från lagens
ikraftträdande på eget initiativ inlämnar vapen eller sprängämnen som han
olovligen innehar icke skall åtalas. I ett följd-yrkande hemställes att
information om övergångsbestämmelsen skall spridas i massmedia och i andra
lämpliga former. Övergångsbestämmelsen motiveras av motionärerna med
önskvärdheten av att så många som möjligt av dem som olagligen innehar vapen
eller sprängämnen söker tillstånd eller, om tillstånd ej kan beviljas, gör sig
av med vapnet eller varorna. Några resultat härvidlag kan enligt motionärerna
inte uppnås om vederbörande drabbas av straff dä han anmäler sitt olaga innehav.

Utskottet
delar departementschefens i propositionen uttalade uppfattning att det är
mycket angeläget att åtgärder vidtas i syfte att ge de rättsvårdande organen
ökade resurser i kampen mot terrordåd eller andra våldsbrott, vid vilka skjutvapen
eller sprängämnen kommer till användning. De föreslagna straffskärpningarna,
som tydligt markerar att olaga innehav av vapen eller sprängämnen är ett
allvarligt brott, bör kunna bidraga till en ökad effekt i samhällets
ansträngningar att förebygga och bekämpa den tilltagande våldsbrottsligheten.
Som ovan framhållits möjliggör den föreslagna straffskalan också att
domstolarna kan besluta om förvisning av utlänning som befunnits skyldig till
olaga innehav av vapen eller explosiva varor. Utskottet ansluter sig till departementschefens
uppfattning att i fall, då en utiännings illegala innehav av skjutvapen kan
befaras ha samband med en politisk aktivitet av sådant slag som inledningsvis
berörts, övriga förutsättningar för förvisning regelmässigt torde vara för
handen. I sammanhanget vill utskottet uttrycka sin tillfredsställelse över att
departementschefen ifrågasätter den nuvarande ordningen att verkställighet av
ett utvisningsbeslut mot utlänning, som här i landet gjort sig skyldig till
brott, inte aktualiseras förrän vederbörande åtalats, dömts och avtjänat sitt
straff i Sverige samt att departementschefen avser att ta initiativ till en
skyndsam utredning av frågan.

Vad
härefter gäller förslaget i motionen att föreskriva frihet från åtal för den som
inom en månad från lagens ikraftträdande på eget initiativ inlämnar vapen eller
sprängämnen som han olovligen innehar delar utskottet motionärernas
uppfattning, att det knappast torde vara realistiskt att antaga att de, som nu
innehar vapen eller sprängämnen utan tillstånd, i någon större utsträckning
kommer att före lagens ikraftträdande ansöka om tillstånd enbart av det skälet
att de får ett mildare straff för det olaga innehavet än de kommer att få vid
en eventuell upptäckt efter ikraftträdandet. Å andra sidan synes ett sådant
generellt avstående från

s. 15 Kontrollera mot PDF

JuU 1971:14 15

lagföring
som motionärerna föreslår vara mindre väl förenligt med den kraftiga
straffskärpning som propositionen innebär och som enligt vad ovan sagts är ett
uttryck för uppfattningen att olaga innehav av vapen eller sprängämnen är ett
allvarligt brott. Motionsförslaget skulle även i vissa fall kunna få stötande
konsekvenser, t. ex. om det illegala innehavet avsett en större mängd
kulspmtor eller liknande vapen. Förslaget skulle även kunna föranleda
tillämpningsvårigheter om vapen eller sprängmedel påträffas under den
föreslagna fristen och innehavaren gör gällande att han avsett att begära
tillstånd före fristens utgång. Utskottet kan på dessa skäl inte tillstyrka
motionärernas förslag. Den intressekollision som motionärerna påvisat bör
enligt utskottets mening i stället lösas genom ett generöst utnyttjande av
möjligheterna tUl åtalsunderlåtelse för den som före lagens ikraftträdande
frivilligt ansöker om licens beträffande skjutvapen eller sprängämnen som han
redan innehar eller på annat sätt anmäler sitt innehav för polisen eller arman
myndighet. En sådan tillämpning av reglerna om åtalsunderlåtelse står enligt
utskottets mening i god överensstämmelse med propositionens syfte; avsikten med
förslaget är ju inte att överträdelser som begåtts av rent förbiseende eller i
övrigt är av bagatellartad beskaffenhet skall bedömas allvarligare än nu utan
att myndigheterna med kraft skall ingripa mot och söka stävja grövre former av
våldsbrott. Utskottet förutsätter att riksåklagaren, som i annat sammanhang
framfört en liknande syn pä ifrågavarande övergångsproblem, samt åklagarmyndigheterna
i ökad utsträckning beaktar möjligheterna att underlåta åtal i här berörda fall
i enlighet med vad utskottet anfört.

Som
framhålles i propositionen och, från delvis andra utgångspunkter, även i
motionen är det av stor betydelse att verkningsfulla åtgärder vidtas för att
informera allmänheten om den nya lagstiftningen och inskärpa vikten av att de
som nu innehar vapen eller sprängämnen utan tillstånd omedelbart ansöker därom.
Därvid bör också klargöras lagändringens innebörd och de möjligheter till
åtalsunderlåtelse som föreligger. Av särskilt intresse är självfallet att
informationen når utlänningar som har invandrat eller framdeles invandrar i
vårt land. För dem innebär som ovan framhållits lagstiftningen särskilt
betydelsefulla förändringar, och de kan också antas vara särskilt obekanta med
den svenska synen på innehav av vapen.

Lagstiftningen
skall enligt Kungl. Maj:ts förslag träda i kraft så snart de nya
författningarna har utkommit av trycket i Svensk författningssamling. Med
hänsyn till att riksdagsbeslut i ärendet, trots särskild skyndsamhet vid
utskottsbehandlingen, kan antas föreligga först omkring den 25 maj, kan
ikraftträdandet beräknas äga rum under andra veckan i juni. Den tid som sålunda
står till buds för att föra ut en effektiv information och därjämte uppnå den
önskade effekten i fråga om anmälan av vapen är enligt utskottets mening
alltför knapp. Ut-

s. 16 Kontrollera mot PDF

JuU
1971:14 16

skottet finner det därför ofrånkomligt att ikraftträdandet
bestämmes till en något senare tidpunkt än den som följer av Kungl. Maj:ts förslag.
I enlighet härmed och med beaktande av att lagstiftningens syfte kräver att
onödigt dröjsmål undvikes bör tidpunkten lämpligen bestämmas till den 1 juli
1971.

I enlighet med vad som sålunda anförts tillstyrker
utskottet att de genom propositionen framlagda lagförslagen antages med den
jämkning rörande tidpunkten för ikraftträdandet som ovan angivits. Vad
utskottet i övrigt anfört i anledning av motionen bör ges Kungl. Maj:t till
känna.

Utskottet hemställer

A. att riksdagen antager de
genom propositionen 1971: 109 fram

lagda lagförslagen utom såvitt avser ikraftträdandebestämmel

serna,

B. att
riksdagen i anledning av motionen 1971: 1471

a) med
förklaring att ikraftträdandebestämmelserna till de ge

nom propositionen framlagda lagförslagen icke kunnat i oför

ändrat skick antagas för sin del antager en ikraftträdandebe

stämmelse för ettvart av förslagen med följande såsom utskottets

förslag betecknade lydelse.

(Kungl. Maj:ts förslag) {Utskottets förslag)

Denna lag träder i kraft dagen Denna lag träder i kraft den 1

efter
den, då lagen enligt därå juli 1971. meddelad uppgift utkommit från
trycket i Svensk författningssamling.

b) ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört i anslutning

till motionen.

Stockholm den 18 maj 1971

På justitieutskottets vägnar ASTRID KRISTENSSON

Närvarande: fru Kristensson (m), fröken Mattson (s),
herrar Larfors (s), Johansson i Växjö (c), Jönsson i Malmö (s), Nygren (s),
Schött (m). Polstam (c), fru Nordlander (vpk), fru Bergander (s), herrar
Fransson (c), Karlsson i Ronneby (s), Henmark (fp) och fm Gradin (s).

MARCUS BOKTR. STHLM 1971 71002 7

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.