Justitieutskottets betänkande i anledning av motion om införande av arbetskolonier inom kriminalvården
1971 · 8 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Bet. 1971:JuU20, Justitieutskottets betänkande i anledning av motion om införande av arbetskolonier inom kriminalvården
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Justitieutskottets
betänkande nr 20 år 1971 JuU 1971:20
Nr 20
Justitieutskottets betänkande i anledning av motion om
införande av arbetskolonier inom kriminalvärden.
Motionsyrkandet
I motionen 1971:11 av herrar
Sjöholm (fp) och Petersson i Röstånga (fp) yrkas att riksdagen måtte besluta
att hos Kungl. Ma3:t begära skyndsam utredning om inrättande i vårt land inom
kriminalvärden av ett system med arbetskolonier i huvudsakhg överensstämmelse
med vad härutinnan tiUämpas i Finland.
Redogörelse
för motionsskälen lämnas nedan.
Gällande ordning i Finland
I Finland finns två olika typer av
öppna straffverkstäUighetsanstalter, nämligen arbetskolonier och fångkolonier.
Arbetskolonierna infördes 1946 medan fångkolonierna tiUkom 1955, samtidigt som
arbetskolonierna fick ett vidgat användningsområde.
Den grundläggande skUlnaden meUan arbets- och fångkoloni
sammanhänger med urvalet av anstaltsklientelet. Klientetet i fångkolonierna
utgöres av fångar vUka överförts från sluten anstalt där de avtjänat större
delen av ett tidsbestämt frihetsstraff. 1 arbetskoloni får endast följande
kategorier dömda avtjäna straff, nämligen dels förstagångsförbrytare som
avtjänar straff på högst två år, dels äterfallsförbrytare som avtjänar straff
på högst två år och som inte under de fem år som närmast föregått den senast
givna domen undergått tukthusstraff eUer direkt ädömts fängelsestraff, dels
ock personer som dömts tUl förvandlingsstraff för obetalda böter. TiU
arbetskoloni kan den dömde antingen komma direkt eller sedan en del av straffet
avtjänats i fängelse.
Ytteriigare fömtsättning för att få avtjäna straffet i
arbetskoloni är att vederbörande är fysiskt kapabel tUl arbete och förklarar
att han önskar komma till arbetskoloni. Någon begränsning, baserad på
brottstyp, gäUer inte. Flertalet av dem som intas i arbetskoloni har dömts för
egendomsbrott. En annan stor grupp är rattfyUerister. Återstoden utgöres
huvudsakligen av personer som dömts för brott mot alkohollagarna eller för
våldsbrott. Vid personurvalet, som sker centralt, tar man hänsyn till den
dömdes försörjningsbörda.
Arbetskolonierna saknar permanent karaktär och skiftar tUl
antalet år från är. Sammanlagda antalet bmkar emeUertid vara
ungefär 20.
Riksdagen 1971. 7 saml. Nr 20
Omtryckning. S. 8, kläm. Står: 1971:173. SkaU vara:
1971:11
JuU
1971:20 2
Kolonibyggnaderna utgöres av mer tUlfäUigt uppstäUda
baracker. Arbetskolonier finns över hela landet såväl i närheten av större
städer som i avlägsna skogstrakter. Antalet interner varierar på de ohka
kolonierna från ca 20 upp tiU 80. Större kolonier förekommer dock. På en av de
större, Sjöskog strax utanför Helsingfors, uppgick medelbeläggningen sålunda
under 1970 tiU 140 personer. Vistelsetiden på den anstalten varierade mellan
två och fyra månader. Sammanlagt uppgår i hela landet antalet på arbetskoloni
intagna vanligen tUl mellan 800 och 1 000.
Arbetskolonierna saknar aUa yttre fängelsekarakteristika
såsom låsta byggnader, murar och gaUer. Det finns heUer inga vakter i egentlig
mening; för 50 intagna beräknar man två tUlsynsmän. Fångdräkt förekommer inte,
utan de intagna använder civUa kläder. Arbetet för de intagna varierar från
byggnadsarbete på vägar och flygfält tUl gruv- och skogsarbete. God
arbetsdisciplin och gott uppförande i största aUmänhet krävs av de intagna.
Någon vård i egentlig mening eller behandling ges inte. Restriktionerna är få
och väsentligen av typen att den intagne inte får lämna arbetskolonin eller sin
arbetsplats utan tiUstånd eUer dröja på vägen tUl ochfrån arbetet, förtära
alkohol eller ta emot besök utan tUlständ.
De intagna erhåUer för sitt arbete marknadsmässiga löner.
Från lönen dras emellertid 25 procent som tUlfaUer staten. Dessutom får den
intagne betala skatt i vanlig ordning samt ett mindre belopp som ersättning för
den mat som tiUhandahåUes honom. Av den mottagna lönen måste den intagne, om
han inte har någon familj, spara 1020 procent. Medlen placeras i bank och får
lyftas vid frigivningen. Om den intagne har familj kan upp tUl 50 procent av
lönen avdragas och skickas som underhäll tUl hans famUj.
Om den intagne avviker från arbetskoloni överföres han tUl
sluten anstalt. Före den 1 september i år gäUde i sådant faU undantagslöst att
vederbörande inte fick räkna sig tUl godo den tid han avtjänat på arbetskoloni.
Samma påföljd inträdde vid överträdelse av annan ordningsregel inom anstalten.
Genom en lagändring innevarande år har ifrågavarande regler mjukats upp.
Justitieministeriet har givits möjlighet att dä särskilda skäl förehgger -
förordna att arbetskolonitiden får mräknas i strafftiden även om den dömde
avvikit från anstalten. Om överförandet tiU sluten anstalt föranletts av att
den intagne brutit mot ordningen pä kolonin skaU tiden där normalt inräknas i
strafftiden.
Rymningar
från arbetskoloni har uppgivits vara mycket sällsynta.
Motionsskälen
I motionen framhäUes efter en
redogörelse för det finska systemet med arbetskolonier att fördelarna med detta
system synes vara många. De intagna fullgör ett samhäUsnyttigt arbete tUl gagn
för landet och dem
JuU
1971:20 3
själva. Avlöningen är inte reducerad på ett för den
arbetande diskriminerande sätt. SamhäUet befrias från kostnaderna för den
underhållsskyldighet som åvUar den intagne. Den relativa friheten utgör en god
förberedelse till den mera obegränsade frihet som vidtar efter strafftidens
utgång. Respekten för utfärdade bestämmelser och givna regler inpräntas på ett
ytterst påtagligt och mycket kännbart sätt.
Motionärerna uppger vidare bl. a. beträffande
rymningsfrekvensen att inom en medelbeläggning av 800 intagna tre hade avvikit
under ett år. Även återfaUsfrekvensen bland dem som varit intagna pä
arbetskoloni var enhgt finska bedömningar påfaUande låg. Myndigheterna ansåg,
framhåller motionärema, systemet med arbetskolonier var mycket lovande.
Avslutningsvis
anför motionärerna:
Enligt vår mening kan den metod som
tagit sig konkreta uttryck i arbetskolonin enligt finskt mönster komma att visa
sig vara en lösning i det akuta krisläge vari svensk kriminalvård befinner sig.
AUa reahstiska bedömare torde kunna vara ense om såväl att rättssamhället
aldrig kan avsvära sig behovet av straffrättsliga reaktioner mot brott som att
fängvärdsanstalter av typ Kumla och Akersberga inte kan inpassas i de
riktlinjer som en modern och human kriminalvård stakar ut. Arbetskolonin synes
vara ett gott uttryck för den enda ambition som bör vara ledstjärnan i den
svenska kriminalvärden: att med aUa medel verka för att av den som kommit pä
avvägar i rättssamhället skapa en laglydig och samlevnadsvänlig människa.
Kommittén för anstaltsbehandling inom kriminalvården
Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande
tUlkaUades år 1967 sakkunniga för att göra en allmän översyn av lagen om
behandling i fångvårdsanstalt och annan lagstiftning som har nära samband med
denna lag. 1 direktiven för de sakkunniga, som antagit benämningen kommittén
för anstaltsbehandling inom kriminalvärden (KAIK), uttalas bl. a. att behovet
av ändrade regler i fråga om arbetsphkt och arbetsersättning bör övervägas vid
utredningsarbetet. Även reglerna om bestraffning av disciplinära förseelser
omfattas av översynen.
Kommittén
beräknas avsluta sitt arbete under hösten 1971.
Remissyttranden
Utskottet har inhämtat yttranden över motionen frän
kriminalvärds-styrelsen, socialstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen. Samtliga
remissinstanser avstyrker bifall tUl motionen.
Kriminalvårdsstyrelsen lämnar
inledningsvis följande redogörelse för förhållandena inom den svenska
kriminalvården på det område som omfattas av motionen.
JuU
1971:20 4
Styrelsen vUl tUl en början erinra
om - vUket motionärerna synes ha förbisett - att en verkstäUighetsform, som i
flera hänseenden nära ansluter sig till den i motionen åsyftade och i Finland
tUlämpade, sedan länge använts i vårt land. Redan år 1918 förvärvade dåvarande
fångvårdsstyrelsen egendom i Singeshult :i Halland dit man förlade s. k.
gemensam-hetsfångar i en helt öppen koloniform. Detta var en utveckling av en
redan tidigare väckt tanke som kommit till uttryck då man omdisponerade
cellfängelset i Mariestad tiU ett lantbruksbetonat fängelse genom inköp av en
större lantegendom där fångarna fick arbeta utanför anstalten. Nästa steg var
en mindre koloniförläggning ett stycke frän anstalten. Småningom tUlkom i skUda
delar av landet självständiga fångkolonier av en typ som i aUt väsentiigt
överensstämde med den åsyftade finska motsvarigheten - låt vara med en lägre
beläggning. Till dessa anstalter har i huvudsak hänvisats dömda med korta
strafftider beträffande vUka dömda krav på specieU behandling icke påkaUats.
Även andra som befunnits lämpliga för straffverställighet på öppen anstalt har
avtjänat en viss del av strafftiden på sådan anstalt.
Pä de öppna anstalterna fuUgöres
samhäUsnyttigt arbete såsom skogs-och vägarbete samt jordbmksskötsel. HärtUl
kommer att inom kriminalvårdens anstaltssystem finnes ett antal moderna
anstalter av sluten och öppen karaktär där man lagt stor tonvikt vid aUmänt
produktivt arbete. Vid den öppna anstalten i Tillberga tUlverkas sålunda
element tUl monteringsfärdiga trähus. Vid denna anstalt har
kriminalvårdsstyrelsen också bemyndigats att tillämpa marknadsmässig lön som
ersättning för de intagnas arbetsprestationer. Det bör emellertid understrykas
att klientelets särart icke möjliggör införande av marknadsmässig lön annat än
för vissa grupper av intagna. Även vid de övriga anstalterna av såväl sluten
som öppen karaktär förekommer produktion av olika artiklar som saluföres på den
allmänna marknaden.
Med det anförda har kriminalvårdsstyrelsen velat undanröja
det missförstånd som måhända kan följa av motionärernas uttalande om samhäUsnyttigt
arbete inom ramen för finsk kriminalvård.
Styrelsen framhäUer vidare att
brottsbalken givit domstolarna större möjligheter än tidigare att låta
lagöverträdare bli föremål för kriminalvård i frihet. På grund härav utgöres de
som i dag undergår anstaltsbehandling inom kriminalvärden tUl stor del av ett
mer eller mindre svärbehandlat klientel. Utmärkande för dessa dömda är att de
besväras av psykiska störningar, ofta i förening med alkohol- och
narkotikamissbruk. DärtUl kommer att deras sociala belägenhet överhuvudtaget i
regel är brydsam. Anstaltsvården måste därför beträffande detta klientel i
första hand utformas på ett sådant sätt att möjlighet ges tUl grupp- och
individual-terapi, undervisning, social träning, arbetsprövning och arbetsträning.
Eftersom dessa aktiviteter icke förekommer vid den av motionärerna föreslagna
typen av anstalter, är det enligt styrelsen uppenbart att denna anstaltsform
icke är lämplig för ifrågavarande dömda.
En annan grupp bland dem som undergår anstaltsbehandling utgöres,
fortsätter styrelsen, av dem son främst av allmänpreventiva skäl ådömts ett
kortvarigt fängelsestraff. Även om dessa dömda icke uppvisar medicinska och
sociala störningar i lika hög grad som det övriga klientelet kan man som bl.
a. redovisats i betänkande avgivet av kommittén för lagstiftningen angående
trafiknykterhetsbrott (SOU 1970:61) - finna
JuU
1971:20 5
dömda med betydande alkoholproblem. Kommittén har med
anledning därav föreslagit att dessa intagna i stäUet för frihetsstraff ådömes
en icke frihetsberövande påföljd med föreskrift om nykterhetsvårdande behandling.
För den händelse kommitténs förslag som tUlstyrkts av kriminalvårdsstyrelsen
i remissyttrande över betänkandet blir genomfört kommer en icke obetydlig
minskning att ske av antalet här åsyftade intagna.
Beträffande rymningsfrekvensen uttalar styrelsen att, även
om det är angeläget att minska antalet rymningar, det dock inte kan anses
överensstämma med svensk rättsuppfattning och med strävandena att åstadkomma
ett behandhngsvätUigt anstaltsklimat att tUl svensk kriminal-värd överföra den
finska pricipen om förverkande av avtjänad strafftid vid rymning.
Med hänsyn tUl vad sålunda upptagits finner
kriminalvårdsstyrelsen att de motiveringar som anförts i motionen icke är av
sådan karaktär att något initiativ i berört hänseende bör tagas.
Socialstyrelsen erinrar om
utredningsarbetet inom kommittén för anstaltsbehandling inom kriminalvärden
(KAIK) och understryker bl. a. att enligt utredningsdirektiven kommittén har
att överväga ett system med marknadsmässiga löner och arbetsträning i en miljö
som så nära som möjligt ansluter sig till näringslivets.
Sammanfattningsvis uttalar styrelsen att
"arbetskolonier" redan finns inom kriminalvårdsstyrelsens
verksamhetsområde, att riksdagen nyligen beslutat medge kriminalvårdsstyrelsen
att starta försöksverksamhet med avtalsenliga löner för utfört arbete samt att
KAIK i dagarna avlämnat förslag beträffande anstaltsbehandling inom
kriminalvården. Den av motionärerna föreslagna utredningen om inrättande av
arbetskolonier synes därför styrelsen inte vara behövlig f. n. Vad gäller det i
motionen omnämnda finska systemet med förverkad strafftid vid misskötsamhet
uttalar styrelsen att den inte vUl rekommendera införandet av detta system i
Sverige.
Arbetsmarknadsstyrelsen anför följande.
Målet för kriminalvärden i Sverige
är resocialisering av lagbrytare. Denna inriktning har blivit alltmer framträdande
under senare år, och avancerade experiment har gjorts både vad beträffar arbete
och annan behandling inom kriminalvårdens ram. Bl. a. har man prövat arbete
under frigång frän både öppna och slutna anstalter samt frän särskUda
frigångshem. Vid frigångsarbete i öppna marknaden får intagen lön enligt avtal
och betalar för kosten ca fyra kr per dag tiU kriminalvården. Skyldigheter
beträffande skatt och underhåUsplikt m. m. inträder här som för alla andra
arbetstagare.
Ur rehabUiteringssynpunkt är det måhända för mänga av
stort värde att de får marknadsmässig lön för utfört arbete och därmed bereds
möjlighet att direkt återgälda vad de häftar i skuld tiU enskUda och
opaginerad Kontrollera mot PDF
JuU
1971:20
samhället. Den väg som svensk kriminalvård är inne på att
genom frigäng bereda alltfler den möjligheten är värd all uppmuntran. Däremot
ställer sig arbetsmarknadsstyrelsen mycket tveksam tUl det i motionen framförda
förslaget att anordna specieUa arbetsplatser för straffade i den form som förekommer
i Finland. I synnerhet måste man starkt ifrågasätta om de rigorösa för att inte
säga frän svensk synpunkt hårda bestämmelser som råder vid de finländska
arbetslägren på längre sikt blir av positivt värde för den enskUdes
rehabUitering. Motionärernas önskan att "respekten för utfärdade
bestämmelser och givna regler inpräntas på ett ytterst påtagligt och mycket
kännbart sätt" torde strida mot de strömningar av demokrati och
samarbetsförsök vid svenska anstalter som blivit alltmer framträdande.
Arbetsmarknadsstyrelsen vUl i sammanhanget framhålla att
det från rehabiliterings- och arbetsmarknadssynpunkt är angeläget att
fängelsetiden i största utsträckning används att förbättra de intagnas ofta
eftersatta skolkunskaper sä att de bringas upp i gmndskole- eUer högre nivå.
Man bör också kunna utnyttja den kursform som benämns arbetsmarknadsinformation
med praktik, vUken ger deltagarna en samhäUs- och arbets-marknadsmässig
orientering samtidigt som den underlättar för dem att finna lämpliga lösningar
på arbets- och/eUer utbUdningsval. Denna kursform är flexibel och kan sålunda
anpassas efter enskUdas eUer gruppers särskUda behov.
I Sverige eftersträvar man på rehabUiteringsområdet att i
största möjliga utsträckning normalisera och integrera åtgärderna. Detta gäUer
även den grupp som benämns socialt handikappad och innebär att man i första
hand ifråga om såväl arbete som utbUdning väljer de vägar som står öppna för
aUa medborgare. Arbetsmarknadsstyrelsen anser att det inte finns utrymme för
experiment i motsatt riktning bredvid den utveckling som härvid är pä gång inom
svensk kriminalvård i samarbete med arbetsmarknadsverket. Styrelsen finner
sålunda ej skäl att understödja den i motionen begärda utredningen om
inrättande i vårt land inom kriminalvården av ett system med arbetskolonier i
huvudsaklig överensstämmelse med vad härutinnan tillämpas i Finland.
Utskottet
I motionen 1971:11 hemstäUes om
utredning rörande frågan om inrättande i vårt land av arbetskolonier för
straffverkstälhghet. Som förebUd för anstalterna anger motionärerna de
arbetskolonier som man sedan år 1946 använder i Finland vid sidan av fängelser
av traditioneU typ.
De finska arbetskolonierna är som närmare framgår av
redogörelsen ovan helt öppna anstalter, ofta av icke permanent karaktär. Anstaltsklientelet
utgöres av relativt välartade fängelsefängar som är fysiskt kapabla tUl
kroppsarbete. Samtliga intagna utför sådant arbete pä heltid utanför anstalten.
För arbetet erhåUes marknadsmässig lön. Någon värd eller behandling i egentlig
mening förekommer inte. Ordningsreglerna är fä. Överträdelser förarUeder
undantagslöst överförande tUl sluten anstalt. Tidigare gäUde dessutom att den,
som pä grund av misskötsamhet fick lämna en arbetskoloni, vid
strafftidsberäkningen inte fick räkna sig till godo den tid han avtjänat där.
Reglerna härom har emellertid mjukats upp innevarande är.
opaginerad Kontrollera mot PDF
JuU
1971:20 7
Fördelarna med kolonier av denna
typ är enligt motionärerna många. De intagna fullgör ett samhäUsnyttigt arbete
tUl gagn för landet och dem själva. Avlöningen är inte reducerad på ett för den
arbetande diskriminerande sätt. Samhället befrias från kostnaderna för den
underhäUsskyldig-het som åvUar den intagne. Den relativa friheten utgör en god
förberedelse tUl den mera obegränsade frihet som vidtar efter strafftidens
utgång. Respekten för utfärdade bestämmelser och givna regler inpräntas på ett
ytterst påtaghgt och mycket kännbart sätt. Rymnings- och återfaUsfrekvensen är
påfaUande låg.
Som närmare utvecklas i de remissyttranden som avgivits
över motionen har i värt land sedan länge använts ett system med öppna
anstalter av kolonityp, som i ätskUliga hänseenden nära ansluter tiU den i
Finland tUlämpade och i motionen åsyftade verkstäUighetsformen. På dessa anstalter,
tiU vUka främst hänvisats dömda med korta strafftider, fullgöres samhäUsnyttigt
arbete såsom skogs- och vägarbeten samt jordbruksskötsel. En väsenthg skUlnad i
förhåUande tUl det finska systemet föreligger emellertid i fråga om de intagnas
arbetsersättning. Den svenska kriminalvärdens arbetspremiesystem är visserligen
uppbyggt pä i princip samma sätt som inom det fria näringslivet men förtjänstmöjligheterna
för de intagna är väsentligt sämre än på den öppna marknaden; den genomsnittUga
timförtjänsten inom kriminalvårdens arbetsdrift uppgick budgetåret 1969/70 tiU
114 öre för verkstadsdriften och 142 öre för jordbraksdriften. Som
kriminalvårdsstyrelsen framhäUer i sitt remissyttrande gör klientelets särart
det omöjligt att införa marknadsmässig lön för annat än vissa grupper av de
intagna. En utveckhng mot ett delvis nytt lönesystem kan emellertid skönjas. En
försöksverksamhet med ett reviderat lönesystem som ger avsevärda
löneförbättringar prövas sålunda sedan några år tUlbaka vid vissa anstalter.
Avtalsenliga löner förekommer för sådana intagna som under den sista delen av
anstaltsvistelsen har s. k. frigångsarbete ute pä den öppna marknaden.
Kriminalvårdsstyrelsen har också bemyndigats att vid den öppna anstalten
TUlberga försöksvis tUlämpa marknadsmässig lön som ersättning för de intagnas
arbetsprestationer.
Enligt utskottets mening bör erfarenheterna av den nämnda
försöksverksamheten avvaktas innan nya initiativ i fråga om arbetsersättningen
tUl de intagna ifrågasattes. Det bör också beaktas att spörsmålet härom hksom
den därmed nära sammanhängande frågan om arbetsplikten inom anstaltsväsendet
innefattas i den översyn rörande kriminalvården som sedan 1967 verkstäUes av
kommittén för anstaltsbehandling inom kriminalvården (KAIK). Anledning att
tUlstyrka motionäremas begäran om utredning under hänvisning tUl de intagnas
ersättningssituation föreligger således inte.
Inte heller från andra utgångspunkter är en utredning i
enlighet med motionäremas önskemål påkaUad. Som delvis framgår av vad
ovan
opaginerad Kontrollera mot PDF
JuU
1971:20 8
upptagits skUjer sig de öppna anstaltema av kolonityp i
vårt land, om man bortser från lönesättningen för de intagna, icke i någon
större utsträckning frän de finska motsvarigheter som motionärerna åberopar. De
särdrag, bl. a. i fråga om möjligheterna tUl värd och behandhng samt
påföljderna vid misskötsamhet, som innefattas i det finska systemet, synes stå
i mindre god överensstämmelse med de i vårt land allmänt omfattade principerna
rörande de intagnas rehabihtering och samhäUs-anpassning. Även spörsmålen om
vårdens innehåll och bestraffning av disciphnära förseelser utgör f. ö.
huvudfrågor i KAlK:s utredningsuppdrag.
Pä anförda
skäl avstyrker utskottet bifaU tUl motionen.
Utskottet
hemställer
att riksdagen
avslår motionen 1971:11.
Stockhohn den 26 oktober 1971 På justitieutskottets vägnar
ASTRID KRISTENSSON
Närvarande: fru Kristensson (m), fröken Bergegren (s),
fröken Mattson (s), herrar Dockered (c), Eskel (s), Larfors (s), Johansson i
Växjö (c), Jönsson i Malmö (s), Westberg i Ljusdal (fp), Nygren (s), fru
Nordlander (vpk), fru Bergander (s), herrar Petersson i Röstånga (fp) och
Wijkman (m).
K L Beckmans Tryckerier AB. 1971
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.