Sök i Ratio Lex

Justitieutskottets betänkande i anledning av motioner angående avräkning av häktningstid vid ådömande av straff

1971 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1971:JuU23, Justitieutskottets betänkande i anledning av motioner angående avräkning av häktningstid vid ådömande av straff

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Justitieutskottets
betänkande nr 23 år 1971 JuU
1971:23

Nr 23

Justitieutskottets betänkande i anledning av motioner angående
avräkning av häkfningstid vid ådömande av straff.

Motionsyrkandena

I motionen 1971:122 av herr Winberg m.fl. (m)
hemstäUes att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär "att Kungl.
Maj:t måtte utarbeta förslag till ändring av 33 kap. 3 § första stycket
brottsbaUcen innebärande att i de fall då någon, i mål vari han hållits häktad,
dömes till fängelse på viss tid straffet skall, dä särskUda skäl ej föranleder
till annat, anses verkställt tUl den tid han suttit häktad".

I
motionen 1971:330 av herr Helén m.fl. (fp) yrkas i den del, punkt 8 c) i
hemställan, som behandlas i detta betänkande att "riksdagen hos Kungl.
Maj:t begär förslag till obligatorisk avräkning av häktningstid från
strafftiden".

Redogörelse för
motionsskälen lämnas nedan.

Gällande
rätt

Huvudregeln om avräkning av häktningstid, i 33 kap.
3 § brottsbalken, föreskriver att domstol, när den dömer till brottspåföljd
som är tUl sitt mått bestämd i domen, har möjlighet att förordna att påföljden
skall anses till viss del eller i sin helhet verkställd genom att den dömde
hållits i häkte. Sådan möjlighet föreligger när domstol dömer till fängelse på
viss tid, böter, suspension eller disciphnstraff.

Regeln
om avräkning är fakultativ; avräkning får ske "om med hänsyn till
omständigheterna så .prövas skäligt". I förarbetena till det stadgande i
strafflagen, som i nu berörd del hade samma lydelse som den nuvarande
bestämmelsen i brottsbalken (prop. 1945:342 s. 183 och SOU 1944:50 s. 278),
samt i Beckmans med fleras kommentar till brottsbalken har gjorts vissa
uttalanden om vUka omständigheter som bör beaktas vid prövning av
avräkningsfrågan. Bl. a. framhålles, att den dömde i allmänhet känner sig mera
rättvist behandlad, om han av domen kan se att avräknmg har skett. Det kan
från den synpunkten ibland vara bättre att utmäta ett något högre straff och
sedan avräkna än att ge ett lägre straff utan avräkning, även om resultatet i
verkligheten skulle bli detsamma. Vidare sägs att orsaken tUl häktning eUer
till häktningstidens längd bör vara av betydelse för bedömningen av

Riksdagen
1971. 7 saml. Nr 23

s. 2 Kontrollera mot PDF

JuU 1971: 23 2

avräkningsfrågan.
Har tiden förlängts genom att den tilltalade fördröjt utredningen, är skälen
mindre starka för avräkning än om häktningstiden har blivit förlängd utan
lians förvållande. Det är emellertid inte meningen att avräkning skall användas
som belöning för medgörUghet. När rättspsykiatrisk undersökning har
verkställts, torde avräkning regelmässigt böra ske. I kommentaren nämns också
att avräkning knappast kommer i fråga vid helt korta häktningstider inom ramen
för en normal process utan förseningar.

Avräkning
av häktningstid sker även i högre instans. Sådan avräkning följer i princip
samma regler som avräkning i första instans. Under förarbetena till
brottsbalken föreslogs en uttrycklig regel om att avräkning alltid skulle ske,
om den häktade efter överklagande fick straffnedsättning. Departementschefen
motsatte sig införandet av en sådan bestämmelse, eftersom d(!n ansågs kimna
leda tUl fullföljd i ett stort antal mål i vilka det inte faims anledning att
överklaga. Enligt departementschefen borde överrätterna dock vara tämligen
liberala med avräknmg. Om den dömde hade framgång med fuUföljden, borde sålunda
avräkning regelmässigt ske (prop. 1962:10 s. C 369).

Brottsbalken
anger inte med hur lång tid avräkning får ske. Enligt förarbetena torde det
även ut£in uttryckligt stadgande vara klart att endast smärre avvikelser bör
förekomma, när avräkning sker med längre tid än som svarar mot häktningstiden,
och att avräkningen inte bör bestämmas så att straffskalans minimum därigenom
underskrides.

Häktningstid
är, som framgår av det föregående, enligt brottsbalken inte avräkningsbar vid
påföljderna ungdomsfängelse, internering och skyddstiUsyn. Utanför brottsbalken
finns emellertid sedan den 1 april 1969 en särskUd bestämmelse om avräkning av
viss häktningstid vid verkställighet av ungdomsfängelse eller intemering.
Regeln finns intagen i 22 § lagen (1964:541) om behandling i fångvårdsanstalt
(behand-Imgslagen). Den avser dem som dömes till ungdomsfängelse eller internering
efter att som häktade ha undergått rättspsykiatrisk undersökning. Utlåtande
över sådan undersökning skall, om anstånd inte medges, avlämnas till rätten
inom sex veck;or från det beslutet om undersökningen inkom till den klinik
eller den station till vilken undersökningen hör. Om utlåtandet avges efter
sexveckorstidens utgång, skall den överskjutande tiden enligt avräkningsregeln
anses som tid under vilken ungdomsfängelse eller internering har verkställts i
anstalt. Avräkningsregeln har sålunda betydelse för beräknande av såväl minsta
som längsta tid för anstaltsvård vid dessa påföljdsformer! Regeln verkar
automatiskt och avräkningen sker på verkställighetsstadiet genom beslut av
ungdomsfängelsenämnden respektive interneringsnämnden.

På
verkställighetsstadiet uppkommer också frågan humvida tid, som den dömde
tillbringat i häkte i avvaktan på att domen skall vinna laga kraft, kan
tiUgodoräknas den dömde som strafftid. Huvudregeln

s. 3 Kontrollera mot PDF

JuU 1971: 23 3

är
att strafftiden inte börjar löpa förrän domen har vunnit laga kraft mot den
dömde. För att häktningstiden skall inräknas i strafftiden fordras att den
dömde avger en bindande förklaring att han avstår från talan mot domen
(nöjdförklaring). Ges sådan förklaring inom viss tid, räknas strafftiden från
den dag domen meddelades.

Motionsskälen

Motionen
1971:122

I
motionen framhålles att avräkning av häktningstid inte torde ske i det stora
flertalet fall utan endast i de fall då häktningstiden blivit påfallande lång,
t.ex. på grund av att rättspsykiatrisk undersökning har verkstäUts, eller då
andra förhållanden förelegat som inte berott på den dömdes åtgärder i
fördröjande syfte.

Enligt
motionärema käimer säkerligen många dömda, som inte får häktningstiden avräknad
i domen, det frihetsberövande som häktningen innebär som ett straff.
Huvudregeln borde enligt motionärernas mening vara att avräkning skaU ske, och
avräkning borde underlåtas endast då särskilda skäl föreligger, som t.ex. då
den dömde av tredska fördröjt utredningen. Med en sådan ordning skulle klarare
än för närvarande framgå att häktningen icke skall anses som ett straff.
Avslutningsvis understryker motionärema ett uttalande i Beckmans med fleras kommentar
till brottsbalken (del 111 s. 272), att den dömde i allmänhet känner sig mera
rättvist behandlad om häktningstiden avräknas i domen.

Motionen
1971:330

Till
stöd för motionsyrkandet anför motionärema följande: Brottsbalken ger vissa
möjligheter för domstol att vid utdömande av påföljd för en häktad person låta
honom avräkna den tid under vilken han suttit häktad från det utdömda straffet.
Det rör sig här om en diskretionär prövning i det enskUda fallet. Bakom detta
ställningstagande synes ligga att verkställigheten av ett ådömt frihetsstraff
är av mer genomgripande och påfrestande art än det frihetsberövande, som en
häktning utgör, är. Men måste dock beakta att verkställigheten numera genomgått
en avsevärd humanisering och att häktningstiden, med dess totala isolering och
dess ovisshet för den häktade, ofta torde medföra ett jämförelsevis svårare
lidande. Vid överklagande tUl högre rätt är frågan om avräkning i huvudsak
beroende av om den tilltalade genom sitt överklagande uppnår en ändring i den
överklagade domen i för honom förmånlig riktning. Från liberala utgångspunkter
är det principiellt stötande att påföljdssystemet skall kunna utnyttjas som ett
moment att avhåUa den tilltalade frän att överklaga en dom, som han från vissa
synpunkter fiimer vara tvivelaktig, för att han ej skall gå miste om sin
möjlighet att avräkna häktningstiden. Vi hemställer därför om att dessa regler
omarbetas med utgångspunkt från principen att häktningstid alltid skall
avräknas vid verkställighet av ett utdömt straff.

s. 4 Kontrollera mot PDF

JuU 1971: 23 4

Betänkande
av Nordiska straffrältskommittén

Nordiska straffrättskommittén (NSRK) tillsattes i
augusti 1960 efter beslut av justitieministrarna i Danmark, Finland, Norge och
Sverige. Kommittén fick i uppdrag att efter justitieministrarnas närmare bestämmande
behandla frågor om enhetlig nordisk lagstiftning på straffrättens område samt
att dryfta andra kriminalpolitiska frågor av principiell karaktär och
gemensamt nordiskt intresse. Island inträdde i samarbetet år 1963. Kommittén
består av en ledamot från vart och ett av de fem nordiska länderna, men det har
förutsatts att andra sakkunniga än kommitténs ledamöter kan deltaga i
kommittésammanträdena.

TUl
NSRK överlämnades genom beslut i november 1970 frågan om översyn av reglerna om
avräkning av häktningstid. Anledningen till beslutet var att man i det
nordiska samarbetet rörande straffverkställighet stött på vissa svårigheter som
hade sin grand i att avräkningsregler-na inte är enhetliga. Vidare hade man i
Sverige funnit att den svenska avräkningsregeln, som innebär att frågan om
avräkning beror pä omständigheterna i varje särskilt fall, medför vissa
nackdelar även på det nationella planet.

I
ett den 4 juni 1971 dagtecknat betänkande har kommittén redovisat en översyn
inte bara av reglema om avräkning av häkfningstid utan av bestämmelserna om
avräkning av straffprocessuella frihetsberövanden över huvud taget.

Kommittén
föreslår, såvitt gäller häktningstid, obligatorisk avräkning av all sådan tid
vare sig den ligger före eller efter domen i målet. Detsamma föreslås
beträffande anhållningstid, förutsatt att den uppgått till minst 24 timmar.

Med
utgångspunkt i kommittéförslaget har inom justitiedepartementet upprättats en
promemoria (Stencil Ds Ju 1971:22) med utkast till lag om ändring i
brottsbalken och till lag om ändring i lagen (1964:541) om behandling i
fångvårdsanstalt. Promemorian är f, n. föremål för remissbehandling.
Proposition kan förväntas bli avlämnad under vårsessionen med 1972 års
riksdag.

Utskottet

I motionen 1971:122 och i motionen 1971:330, såvitt
den behandlas i detta betänkande, yrkas att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall
begära förslag till nya regler om avräkning av häktningstid. Reglerna bör
enligt motionärerna innebära att häktningstid i princip skal) avräknas från det
straff domstolen ådömer.

Som
närmare framgår av redogörelsen ovan har Nordiska straffrättskommittén i ett
nyligen framlagt betänkande redovisat en av kommittén verkställd översyn av
reglerna om avräkning av straffprocessuella frihetsberövanden. Kommittén
föreslår, såvitt gäller häktningstid, obliga-

s. 5 Kontrollera mot PDF

JuU 1971: 23 5

torisk
avräkning av sådan tid, vare sig den ligger före eller efter domen i målet. En
departementspromemoria, grundad på kommitténs förslag, är f. n. föremål för
remissbehandling. Proposition i ämnet kan förväntas bli avlämnad under
vårsessionen med 1972 års riksdag.

Med hänsyn tUl vad
sålunda anförts bör motionsyrkandena icke föranleda någon riksdagen
åtgärd. Utskottet hemställer

att riksdagen avslår

motionen 1971:122 samt

motionen 1971:330 såvitt
nu är i fråga.

Stockholm
den 30 november 1971

På
justitieutskottets vägnar ASTRID KRISTENSSON

Närvarande:
fru Kristensson (m), fröken Bergegren (s), fröken Mattson (s), herrar Ernulf
(fp), Larfors (s), Johansson i Växjö (c), Jönsson i Malmö (s), Westberg i
Ljusdal (fp), Nygren (s), fru Hjelm-Wallén (s), herr Polstam (c), fru
Nordlander (vpk), herrar Alf Pettersson i Malmö (s) och Stjernström (c).

AB Egnellska Boktryckeriet. Stockholm 1971

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.