Justitieutskottets betänkande i anledning av motioner angående tillsättandet av en kriminalpolitisk beredning m. m.
1971 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Bet. 1971:JuU6, Justitieutskottets betänkande i anledning av motioner angående tillsättandet av en kriminalpolitisk beredning m. m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Justitieutskottets
betänkande nr 6 år 1971 JuU 1971:6
Nr 6
Justitieutskottets betänkande i anledning av motioner
angående tillsättandet av en kriminalpolitisk beredning m. m.
Motionsyrkandena
I motionen 1971:330 av herr Helén
m. fl. (fp) yrkas - i de delar, punkterna 9 a) och 9 b), som behandlas i detta
betänkande att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om översyn av d e 1 s
straffsatserna i brottsbalken och centrala specialstraffrättsliga
författningar, dels de särskilda brotten i brottsbalken i syfte att ersätta den
straffrättsliga påföljden för vissa smärre förseelser av engångskaraktär med
reaktioner av annan art.
I motionen 1971:641 av herrar
Hernelius (m) och Winberg (m) hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhåller om tillsättande av en kriminalpolitisk beredning med uppdrag
att göra en sammanfattande systematisk översyn på kriminallagstiftningens
område.
1 motionen 1971:647 av herr
Oskarson m. fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar att i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställa om en utredning - kriminalpolitisk kommitté med parlamentarisk
medverkan med uppgift att följa den kriminalpolitiska utvecklingen och att
efter hand framlägga förslag, ägnade att förebygga och beivra den allvarliga
brottsutvecklingen samt förbättra och effektivisera rättsvården.
Motionsskälen
Motionen 1971:330
Motionärerna anför att
brottsbalken, trots att den trädde i kraft så sent som 1965, i avvägningarna
mellan brott av olika slag innehåller värderingar som redan är föråldrade. Som
exempel på bristande överensstämmelse mellan påföljder för skilda brott nämner
motionärerna bl. a. att snatteri kan medföra böter eller fängelse i högst sex
månader medan ringa misshandel straffas med endast böter. En översyn av
straffsatserna bör därför komma till stånd och avse inte enbart brotten i
brottsbalken utan även centrala specialstraffrättsliga stadganden. Straffen för
exempelvis trafikbrott och smugglingsbrott bör jämföras med bestämmelser i
brottsbalken som avser likartat handlande. Den av motionärerna förordade
översynen bör syfta till förslag ägnade att skapa en strafflagstiftning som
behandlar likartade brott på ett någorlunda enhetligt sätt och som i
avvägningen överensstämmer med samtida värderingar.
Motionärerna tar också upp frågan om en översyn av de
särskilda brotten i avsikt att utreda om man kan underlåta att tillgripa
straffrättsli-
Riksdagen 1971. 7 saml Nr 6
JuU 1971:6 2
ga reaktioner vid förseelser av engångsnatur, exempelvis
vid butikssnat-teri. Enligt motionärerna bör också övervägas om det nuvarande
reaktionssystemet kan kompletteras med påföljder som innebär att ingripande
utredning och lagföring inför domstol inte nödvändigtvis måste äga rum. I
rättssäkerhetens intresse måste härvid möjlighet att få saken prövad vid
domstol enligt motionärernas mening alltjämt bestå.
Motionen 1971:641
Mot bakgrunden av den avsevärda
ökningen av antalet brott som kommit till polisens kännedom och särskilt
utvecklingen av den svårare brottsligheten anser motionärerna det nödvändigt
att samhällets resurser på rättsvårdsområdet koncentreras och utnyttjas
effektivt. Med hänsyn till den snabba samhällsutveckhngen kan enligt
motionärerna det utredningsarbete, som utgjorde grunden för brottsbalken och
som delvis utfördes under 1930- och 1940-talen, i vissa avseenden nu framstå
som inaktuellt, och viss ändring kan ha inträtt i medborgarnas syn på olika
handlingars kriminalisering. Motionärerna ifrågasätter också om den omfattande
kriminalisering av olika handlingar som vid skilda tillfällen genomförts är
helt nödvändig.
Med hänsyn till angivna förhållanden anser motionärerna
det erforderligt att en kriminalpolitisk beredning nu tillsättes med uppdrag
att följa utvecklingen och modernisera lagstiftningen pä kriminalpolitikens
område för att skapa underlag för ett mer samlat grepp på de samhälleliga
initiativen för brottslighetens bekämpande; reformerna måste följa ett
genomtänkt kriminalpolitiskt program.
Motionen 1971:647
Till stöd för motionsyrkandet -
tillsättandet av en kriminalpolitisk kommitté med parlamentarisk medverkan
främst med syfte att förebygga och tvinga tillbaka den allvarliga
brottsutveckhngen anföres delvis enahanda synpunkter som i motionen 1971:641.
Motionärerna finner utvecklingen mot ökad våldsanvändning, särskilt inom
vissa-ungdomsgrupper, vara mycket allvarlig och återger uttalanden av
rikspolisstyrelsen i anslagsäskandena för budgetåret 1971/72 av innehåll att
det med nuvarande resurser inte är möjligt att ge den enskilde medborgaren
tillfredsställande skydd till person och egendom.
Motionärerna anser att den föreslagna kommittén med stöd
av redan uppnådda utrednings- och forskningsresultat bör söka komma fram till
en enhetligare bedömning av mål och medel för kriminalpolitiken. Särskild
uppmärksamhet bör ägnas åtgärder som kan styra framför allt de ungas aktivitet
i positiv och konstruktiv riktning. Motionärerna förordar också en
systematisk översyn av strafflagstiftningen och av straffsatserna i
JuU 1971:6 -
brottsbalken och specialstraffrättsliga
författningar. Utredningen bör nära samarbeta med kriminologisk och
beteendevetenskaplig expertis.
För de fullständiga motionsskälen hänvisas till
motionerna.
Brottsutveckhngen
Brottslighetens utveckling under åren 19581970 framgår av
nedanstående sammanställning.
Varav
Uppklaringsprocent'
mord och
dräp
(även
försök),
för
samt-
barnadräp,
liga
brott
Brotts-
misshandel,
som
balks-
varav
döden
kommit
(straff-
motor
följt,
övriga
till
poli-
för
till-
lags-)
inbrotts-
fordons-
misshandels-
skade-
sens
kän-
grepps-
Ål
brott
stölder
tiUgrepp
brott
och rån
görelse
nedom
brott
1958
280 919
53 645
39 237
8 988
12 355
34,1
21,1
1959
278 005
53 230
34 339
8 836
13 333
33,9
20,6
1960
276 314
56 302
32 284
9 325
13 166
35,0
21,3
1961
281752
56 460
34 157
9 390
14 876
34,1
21,7
1962
293 763
62 002
37 328
9 419
15 465
35,4
22,0
1963
308 850
66 120
37 625
9 810
15 419
33,8
21,5
1964
336 435
72 530
41 152
10 347
18 233
32,1
20,2
1965
393 660
80 584
46 717
12 936
22 995
31,3
19,5
1966
410 904
80 520
44 861
14 341
22 393
32,7
21,5
1967
437 042
85 469
48 899
14 889
24 721
33,6
21,6
1968
493 926
97 493
49 840
18 237
28 815
34,2
20,7
1969
451214
89 353
49 300
17 815
28 603
_
_
1970
532 431
105 637
56 336
19 094
32 838
-
-
'Uppklaringsprocenten avser under året uppklarade brott i
relation till de brott som har anmälts samma år. Brott som klaras upp senare
inräknas alltså inte. Se texten nedan.
Uppgifterna för åren 1958- 1968 har
hämtats från den definitiva årsstatistiken. Uppgifterna för 1969 och 1970 har
utvunnits ur statistiska centralbyråns preliminära månadsstatistik som
erfarenhetsmässigt visar lägre siffror än årsstatistiken. Det bör understrykas
att centralbyråns statistiksystem från och med den 1 januari 1968 lagts om så
att uppgifterna numera utvinnes med hjälp av ett datasystem från den
brottsanmälan som polisdistrikten har att insända till rikspolisstyrelsen. Det
kan f. n. ej med säkerhet bedömas hur de prehminära värden som nu föreligger
för åren 1969 och 1970 förhåller sig till de definitiva. Att den slutliga
statistiken liksom före omläggningen till ADB kommer att visa högre siffror är
dock klart. Differensen mellan prehminära och slutliga värden förmodas enligt
rikspolisstyrelsens petita för budgetåren 1971/72 bh mindre än det tidigare
konstaterade genomsnittet + 7,2 procent.
JuU 1971:6 4
En jämförelse mellan de preliminära
uppgifterna beträffande antalet brottsbalksbrott som kommit till polisens
kännedom åren 1968 1970 utvisar följande.
1968 1969 1970
451 214
532 431
+ 14 542
+81 217
+3,3
+ 17,9
Antal brott 436 672
Förändring i antalet brott i
procent
Beträffande den relativt sett
begränsade ökningen under 1969 har antagits att den i början av nämnda år
inledda narkotikaaktionen i väsentlig mån inverkade hämmande på
brottslighetsutveckhngen.
Ökningen under 1970 är särskilt påtaglig beträffande
tillgrepps-och bedrägeribrotten. Stölder, rån och andra tillgreppsbrott ökade
sålunda med 20,1 % och bedrägeribrott med 23,4 %. Checkbedrägerierna ökade med
51,2 %. Antalet misshandelsbrott undergick ingen större förändring, medan
antalet bank- och postrån ökade kraftigt.
Utredningar m. m.
Allmänt
Under senare år har, såsom närmare framgår av första
lagutskottets utlåtanden 1966:41, 1967:22, 1968:36, 1969:47 och 1970:55,
rättsvårdsfrågorna från olika utgångspunkter sysselsatt ett flertal statliga
utredningar, bl. a. 1956 års klientelundersökning rörande ungdomsbrottslingar,
utredningen angående försöksverksamhet mot ungdomsbrottsligheten, kommittén för
behandlingsforskning vid ungdomsvårdsskolorna, 1961 års utredning om
effektivare åtgärder för vård utom skola av ungdonisvårds-skoleelever,
socialutredningen, domstolskommittén, kommittén för anstaltsbehandling inom
kriminalvården, polisverksamhetsutredningen, polisberedningen,
polisutbildningskommittén, 1967 års polisutredning, 1968 års
brottmålsutredning, förvandlingsstraffsutredningen, kommittén för kriminologisk
behandlingsforskning och samarbetsorganet för åtgärder mot
ungdomsbrottsligheten. Vidare kan nämnas fylleristraffutred-ningen, kommittén
för lagstiftningen angående trafiknykterhetsbrott, utredningen rörande
ersättning för oriktiga frihetsberövanden samt åtals-rättskommittén.
I sammanhanget bör också nämnas att en särskilt tillkallad
sakkunnig nyligen framlagt ett betänkande. Organisationsutredning om
kriminalvård i frihet (stencil Ju 1970:12). Förslagen innebär betydande
personal-och kostnadsökningar.
1967 års polisutredning
Under 1970 har 1967 års
polisutredning avgivit betänkandet Polisen i samhället (SOU 1970:32), vari bl.
a. föreslås en minskning av antalet polisdistrikt från 119 till 90 och en
uppdelning av landet i åtta polisregioner. Om förslagen genomföres uppnås
enligt utredningen väsent-
JuU 1971.6
liga arbetskraftsvinster. Den nya
polisdistriktsindelningen anses också ge utrymme för en organisation där
tekniska och andra hjälpmedel kan tas i bruk i en omfattning som hittills inte
varit möjlig och där i övrigt bättre metoder i verksamheten kan användas.
Proposition på grundval av utredningens förslag beräknas kunna lämnas till 1971
års riksdag.
Kommittén för kriminologisk behandlingsforskning m. m.
Kommittén för kriminologisk
behandlingsforskning tillsattes i slutet av 1969 för en systematisk
forskningsplanering på kriminalvårdens område, Planeringen skall enligt
direktiven inriktas på forskningsprojekt som syftar till att söka mäta
rehabiliteringseffekten av olika behandlingsåtgärder. Därvid skall i första
hand sådana undersökningar komma i fråga som kan ge underlag för
ställningstaganden i fråga om kriminalvårdens praktiska utformning under den
närmaste tiden. Samtidigt bör de sakkunniga eftersträva att sätta in sitt
planeringsarbete i ett större kriminalpolitiskt perspektiv. De mer näraliggande
projekten bör efter hand kunna infogas i en vidare planering av forskningen
inom kriminologin och angränsande fält.
I anslutning till den sålunda pågående
forskningsplaneringen på kriminalvårdens område må erinras om att Kungl. Maj:t
i november 1969 i ett regeringsförslag till Nordiska rådet begärt rådets
yttrande över frågan om utvidgat nordiskt kriminologiskt samarbete. Enligt
förslaget bör samarbetet inriktas på en samnordisk planering av
forskningsarbetet med en ändamålsenlig fördelning av arbetet mellan de olika
länderna och en styrning av arbetet enligt överenskomna riktlinjer. Planeringen
bör bedrivas inom ramen för ett samnordiskt organ, lämphgen det redan
existerande samarbetsrådet för kriminologi. Nordiska rådet har i februari 1971
antagit en rekommendation (nr 32/1971) om sådant kriminologiskt samarbete.
Samarbetsorganet för åtgärder mot ungdomsbrottsligheten
Samarbetsorganet för åtgärder mot
ungdomsbrottsligheten tillkallades av chefen för justitiedepartementet enligt
Kungl. Maj:ts bemyndigande i oktober 1964. Det består av företrädare för de
centrala myndigheter som berörs av frågor om förebyggande och bekämpande av
ungdomsbrottsligheten samt för statens ungdomsråd, domstolsväsendet och den
kommunala barna- och ungdomsvården. Enligt meddelade direktiv har samarbetsorganet
som en huvuduppgift att söka samordna de åtgärder mot ungdomsbrottsligheten som
ligger inom de berörda samhällsorganens verksamhetsområden. Samarbetsorganet
kan vidare genom framställningar till Kungl. Maj:t eller eljest ta initiativ
till åtgärder som icke kan genomföras av de samverkande myndigheterna
självmant.
En arbetsgrupp inom samarbetsorganet har övervägt
förutsättningarna för ett bättre brottsförebyggande samarbete på det lokala
planet. Resultaten har framlagts i promemorian "Samarbete i
brottsförebyggande
JuU 1971.6 6
syfte" (stencil Ju 1969:2). Efter remissbehandling
har därefter Kungl. Maj:t i augusti 1970 på grundval av promemorian utfärdat
cirkulär till socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, rikspolisstyrelsen, samtliga
länsstyrelser, polismyndigheter, länsskolnämnder, barnavårdsnämnder och skolstyrelser
om intensifierat samarbete mellan barnavårdsnämnd, skola och polis (se SFS
1970:513).
Samarbetsorganets verksamhet är f. n. inriktad på studium
av våldsbrottsligheten, i första hand bland ungdom.
Åtalsrättskommittén
Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande i
november 1970 har tillkallats sakkunniga med uppdrag att utreda frågan om
underlåtande av åtal m. m., åtalsrättskommittén. I de för utredningen meddelade
direktiven heter det bl. a. att principen att samhället genom utredning,
lagföring och straff eller andra tvångsåtgärder skall ingripa mot varje känd
lagöverträdelse har passerats av tiden. Samhällets strävanden bör i ökande
utsträckning inriktas pä att med andra medel än lagföring beivra
lagöverträdelser samtidigt som rättsväsendets resurser koncentreras på den
grövre brottsligheten och andra särskilt angelägna uppgifter såsom övervakning
av trafiken, allmän ordning och säkerhet. I kommitténs uppdrag ingår särskilt
att överväga åtalsreglerna beträffande unga lagöverträdare och vidgade
möjligheter att underlåta åtal även när det gäller äldre lagöverträdare,
exempelvis när brottet med fog kan antas vara en engångsföreteelse och
prognosen för lagöverträdaren är god. Vidgad användning av åtals-underlåtelse
bör övervägas också vid brott begångna av psykiskt sjuka och därmed jämställda
samt när det gäller personer som begått brott under inflytande av alkohol-
eller narkotikamissbruk. Beträffande sådana missbrukare bör utgångspunkten
vara att de skall få vård för sitt alkohol- eller narkotikaberoende och att den
straffrättsliga reaktionen bör komma i andra hand.
En omprövning av åtalsbestämmelserna kan, anförs det i
direktiven, komma att leda till en avsevärt vidgad användning av möjligheterna
att underlåta åtal och kan få konsekvenser också för brottsbalkens påföljdssystem.
Härvid avses särskilt domstolarnas möjligheter att efterge påföljd och att
överlämna lagöverträdare för sociala åtgärder. Arbetet skall även avse polisens
brottsutredande verksamhet, och kommittén skall, med utgångspunkt från att
polisens och åklagarens utredningsarbete skall stå i rimlig proportion till
brottsligheten, pröva i vilken mån man bör kunna underlåta förundersökning
eller lägga ned en påbörjad förundersökning.
1968 års brottmålsutredning
1 mars 1971 har 1968 års
brottmålsutredning avlämnat ett delbetänkande rörande bl. a. snatteriets
straffrättsliga ställning och åtgärder mot s. k. butikssnatteri (SOU 1971:10).
Utredningen
konstaterar att det krävs nya grepp och en delvis ny syn
JuU 1971:6 7
på samhällets kriminalpolitik för att hindra en fortsatt
ogynnsam kriminalitetsutveckling. Det anses vara av primär betydelse att man i
en helt annan utsträckning än för närvarande satsar på den allmänt brottsförebyggande
verksamheten. För att denna skall få genomslagskraft krävs planering och
samordning på central nivå.
Utredningen föreslår att ett centralt råd inrättas under
justitiedepartementet, vilket råd bör bestå av företrädare för samhällets
högsta beslutande politiska organ och centrala myndigheter, rättsväsendet,
näringslivet, folkrörelserna och kriminalvetenskaphg forskning. Det föreslås
vidare att till detta råd knyts ett institut för planering, utredning och
verkställande av brottsförebyggande åtgärder.
Inom rådet skall ledamöterna gemensamt och i samråd kunna
ta upp och överväga frågor exempelvis beträffande företagens och medborgarnas
medverkan i den brottsförebyggande verksamheten, myndigheternas möj-Mgheter att
bekämpa brottsligheten och förutsättningarna för deras ingripande.
Överenskommelser kan träffas med företrädare för vissa områden inom
näringslivet om speciella åtgärder, t. ex. sådana som tar sikte på att
förebygga affärs- och kontorsstölder, fordonstillgrepp, lägenhetsinbrott,
checkbedrägerier osv.
Verksamheten bör särskilt inriktas på det
kriminalpolitiska utveck-hngsarbetet. Det är nödvändigt att fortlöpande följa
lagstiftningen och verka för att de straffrättshga bestämmelserna håller takt
med samhällsutvecklingen samt att de brottsförebyggande synpunkterna beaktas
vid utformningen av regelsystemet. Arbetet bör leda fram till konstruktiva
förslag om lagändring på områden där detta påkallas och ny lagstiftning på
områden som hittills inte reglerats.
Till särskild behandling upptar utredningen de ringa
graderna av stöld, bedrägeri och förskingring, dvs. snatteri, bedrägligt
beteende och undan-dräkt. Utredningen föreslår att fängelsestraffet utmönstras
ur straffskalan för dessa brott. Vidare föreslås att institutet
rapporteftergift skall kunna användas vid de mindre förmögenhetsbrotten och att
även tillämpningsområdet för åtalsunderlåtelse vidgas. Särskilda regler
föreslås för butikssnatteri, bl. a. ett stadgande enligt vilket åklagare i
stor utsträckning skall kunna avstå från åtal vid butikssnatteri av
förstagångsnatur.
Tidigare riksdagsbehandling
Interpellationer
Redogörelse för svar på interpellationer
av fru Eriksson i Stockholm angående tillsättande av en kriminalpolitisk
beredning, lämnade av statsråden Kling och Geijer vid 1969 års riksdag, är
intagna i första lagutskottets utlåtande 1970:55.
Statsrådet Geijer anförde i sitt svar (dec. 1969) bl. a.
att han i likhet med interpellanten ansåg att en fortlöpande översyn av
strafflagstiftningen är nödvändig. Han var dock inte helt övertygad om att
detta borde ske genom att man då tillsatte en lagberedning för denna översyn.
JuU 1971:6 S
I första lagutskottets nämnda
utlåtande redovisades också statsminister Palmes svar på en interpellation av
herr Hedlund vid vårriksdagen 1970 angående plan för åtgärder mot den ökade
brottsligheten.
Statsminister Palme förklarade sig i likhet med
interpellanten se med allvar på brottslighetens utveckling, framför allt i
storstäderna. 1 likhet med herr Hedlund ansåg statsministern att ökningen av
antalet våldsbrott är ett särskilt bekymmersamt inslag i utveckhngen. Han delade
uppfattningen att samhällets brottsförebyggande och brottsbekämpande verksamhet
måste förstärkas, vilket också sker. Med brottsförebyggande verksamhet avsåg
statsministern då inte bara intensifierad övervakning genom polis och sociala
organ utan också åtgärder som är ägnade att skapa gynnsammare betingelser för
grupper som är särskilt utsatta för risk att glida in i kriminalitet och annan
asocialitet. Statsministern anförde bl. a. vidare:
Samhället måste genom åtgärder i
nuet ta ansvaret för det skydd av person och egendom som människorna rimligen
kan ställa anspråk på i ett rättssamhälle. Men vi kan inte stanna vid detta. Vi
måste också finna vägar att förändra samhället på ett sätt som kan skapa
varaktiga garantier mot en utbredd kriminalitet i framtiden. Den enda hållbara
lösningen hgger enligt min mening i en politik som botar brister och orättvisor
och utjämnar ekonomiska, sociala och kulturella skillnader i samhället. En
sådan politik bör kunna ge förutsättningar för en lugn och fredlig samhällsutveckling
och för ökad förståelse mellan människorna.
Motioner
Motioner med i stort samma yrkanden
som i nu förevarande motioner har på hemställan av första lagutskottet eller av
reservanter inom utskottet avslagits av riksdagen åren 1966 - 1970 (se ILU 1966:41,
1967:22, 1968:36, 1969:47 och 1970:55).
I sitt av riksdagen godkända utlåtande år 1970 uttalade
utskottet att brottsutveckhngen är oroande. Framför allt gällde detta den
tilltagande våldsbrottsligheten, särskilt i storstäderna. Utskottet framhöll
att ökande brottslighet är ett minst lika allvarligt samhällsproblem i många
andra industriländer. Efter redogörelse för olika åtgärder på rättsvårdsområdet
under senare tid anförde utskottet sammanfattningsvis bl. a. följande.
Här anförda exempel på åtgärder av
skilda slag som vidtagits eller övervägs i syfte att åstadkomma en förbättring
på rättsvårdens område ger enligt utskottets mening vid handen att en
fortlöpande uppmärksamhet ägnas åt de angelägna frågor det här gäller.
Självfallet är det viktigt att reformarbetet fortsattes. I nuvarande läge anser
dock utskottet att skäl saknas för riksdagen att ta initiativ till en utredning
eller en kriminalpolitisk beredning med de vittomfattande uppgifter som anges
i motionerna.
1 enlighet härmed hemställde utskottet
att motionerna inte skulle föranleda någon riksdagens åtgärd.
1 en reservation av åtta ledamöter hemställdes på anförda
skäl att riksdagen skulle i skrivelse till Kungl. Maj:t begära tillsättandet av
en kriminalpolitisk kommitté för att effektivisera rättsvården.
JuU
1971:6 9
Utskottet
1 detta utlåtande behandlas
motioner angående ohka frågor på rättsvårdens område.
I motionerna 1971:641 och 1971:647 framhålles under hänvisning
till bl. a. statistiska uppgifter om brottsutveckhngen att brottsligheten ökat
väsentligt och att det är nödvändigt med ett genomtänkt kriminalpolitiskt
program och en samlad aktion för att tvinga tillbaka brottskurvan och
effektivisera rättsvården. I detta syfte hemställer motionärerna om
tillsättandet av en kriminalpolitisk kommitté eller beredning med uppgift att
göra en sammanfattande systematisk översyn av gällande straffsatser och
strafflagstiftningen överhuvud taget samt att följa den kriminalpolitiska
utveckhngen och efter hand framlägga förslag, ägnade att förbättra rättsvården.
I motionen 1971:330 uttalas i den del som nu behandlas att
straffskalorna i vår strafflagstiftning delvis grundas på föråldrade
värderingar. En översyn bör därför göras av dels straffsatserna i brottsbalken
och centrala specialstraffrättsliga författningar, dels de särskilda brotten i
brottsbalken i syfte att ersätta den straffrättsliga påföljden för vissa smärre
förseelser av engångskaraktär med reaktioner av annan art.
Enhgt brottsstatistiken har brottsligheten ökat under hela
1960-talet. Antalet brottsbalksbrott som har kommit till polisens kännedom
uppgick år 1960 till i runt tal 276 000 och år 1968 till ca 494 000. Den
preliminära statistik som föreligger för åren 1969 och 1970 visar en fortsatt
ökning. Ökningen är särskilt markant under år 1970. Antalet brottsbalksbrott
som kommit till pohsens kännedom steg då med nära 81 000 i förhållande till år
1969, eller med 17,9 procent.
Även om uppgifterna måste bedömas med viss försiktighet är
utvecklingen enhgt utskottets mening oroande. Framför allt gäller detta den
tilltagande våldsbrottsligheten, särskilt i storstäderna.
I anslutning till uppgifter om brottsutveckhngen i vårt
land bör dock framhållas att ökande brottslighet är ett minst lika allvarligt
samhällsproblem i många andra industriländer. I Storbritannien räknar man med
att brottsligheten stigit med 70 procent enbart under åren 19601968. För USA
lyder motsvarande uppskattning på 122 procent och i Förbundsrepubliken
Tyskland har uppgången varit 32 procent under sjuårsperioden 19631969. I
Frankrike beräknar man att brottsligheten under de senaste fem åren ökat med 10
procent om året.
I vårt land har under det senaste decenniet bedrivits ett
omfattande arbete på rättsvårdsområdet. Pohsens och andra myndigheters
brottsförebyggande och brottsbekämpande verksamhet har successivt förstärkts,
och inte minst inom polisväsendet pågår ett intensivt arbete för att genom
rationaliseringsåtgärder och nya arbetsmetoder effektivisera verksamheten.
Härvidlag kan hänvisas till utskottets utlåtande 1971:5, vari utskottet
tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag om en ytterligare förstärkning av polisens
personella och materiella resurser. Lagstiftningsarbetet på straffrättens område
har också under 1960-talet varit mer
JuU 1971:6 10
omfattande än någonsin tidigare. Brottsbalken, som trädde
i kraft den 1 januari 1965, var resultatet av ett mångårigt reformarbete som
avsåg såväl bestämmelserna om de särskilda brotten som utformningen av påföljdssystemet.
Reformarbetet på det krimmalpohtiska fäUet har emellertid inte avstannat
därmed. Redan har gjorts vissa betydelsefulla ändringar i brottsbalken, bl. a.
av reglerna om villkorUg frigivning, och för närvarande pågår arbete pä
partiella reformer beträffande ohka delar av kriminalpohtiken. Förslag har
framlagts om en betydande upprustning av kriminalvården i frihet, och ett
betänkande om en ny polisdistriktsindelning, avsedd att effektivisera
polisverksamheten, beräknas föranleda en proposition till riksdagen innevarande
år. Inom kort väntas förslag även från kommittén för anstaltsbehandling inom
kriminalvården, som verkställer översyn av lagstiftningen om behandlingen av
personer som intagits i fångvårdsanstalter och häkten. Åtgärder har också
vidtagits för att intensifiera den kriminologiska forskningen genom
tillkallandet av sakkunniga för en systematisk forskningsplanering på
kriminalvårdens område. Regeringen har även tagit initiativ till ett utvidgat
nordiskt kriminologiskt samarbete. Initiativet har för kort tid sedan lett till
en rekommendation av Nordiska rådet i förslagets syfte. På vårdområdet gör
socialutredningen en allmän översyn av den sociala vårdlagstiftningen, varvid
även det materiella innehållet i barnavårdslagen ses över. Av intresse i
förevarande sammanhang är också verksamheten inom samarbetsorganet för
åtgärder mot ungdomsbrottsligheten, vars huvuduppgift är att söka samordna
olika åtgärder på detta område. Efter förslag av samarbetsorganet har Kungl.
Maj:t under hösten 1970 utfärdat cirkulär om ett intensifierat samarbete på det
lokala planet mellan barnavårdsnämnd, skola och polis för att förebygga och
motverka brottshghet och annan missanpassning bland barn och ungdom. För
närvarande är samarbetsorganets verksamhet inriktad på våldsbrottsligheten,
särskilt bland ungdom.
Lagstiftningsåtgärder är också aktuella beträffande
särskilda brottskategorier. Riksdagen har nyligen bifaUit en proposition
rörande skattebrotten, och förslag angående avkriminalisering av
fylleribrotten och ny trafiknykterhetslagstiftning övervägs i Kungl. Maj:ts
kansh. HeU nyligen har också framlagts ett betänkande av 1968 års
brottmålsutredning. Betänkandet innehåller förslag till särskilda åtgärder i
syfte att avkriminalisera bl. a. butikssnatterier och vissa andra brott av mer
bagatellartad karaktär. Av särskilt intresse i förevarande sammanhang är att
utredningen konstaterar att det krävs nya grepp och en delvis ny syn på
samhällets kriminalpolitik för att hindra en fortsatt ogynnsam
kriminalitetsutveckhng. Utredningen föreslår att ett centralt råd inrättas
under justitiedepartementet med företrädare för samhällets högsta beslutande
politiska organ och centrala myndigheter, rättsväsendet, näringslivet,
folkrörelserna och kriminalvetenskaphg forskning. Det föreslås vidare att till
detta råd knyts ett institut för planering, utredning och verkställande av
brottsförebyggande åtgärder. Verksamheten inom rådet bör, anser utredningen,
särskilt inriktas på det kriminalpolitiska
JuU 1971:6 11
utvecklingsarbetet. Det är enhgt utredningen nödvändigt
att fortlöpande följa lagstiftningen och verka för att de straffrättshga
bestämmelserna håller takt med samhällsutvecklingen samt att vid utformningen
av regelsystemet beakta de brottsförebyggande synpunkterna. Arbetet bör enhgt
utredningen leda fram till konstruktiva förslag om lagändring på områden där
detta påkallas och ny lagstiftning på områden som hittills inte reglerats.
Här anförda exempel på åtgärder av skilda slag som
vidtagits eller övervägs i syfte att åstadkomma en förbättring på rättsvårdens
område ger enligt utskottets mening vid handen att en fortlöpande
upprriärk-samhet ägnas åt de angelägna frågor det här gäller. Självfahet är det
viktigt att reformarbetet fortsattes. Arbetet måste enligt utskottet ske på en
mycket bred front, där insatser krävs inte bara av samhället utan också av de
enskilda medborgarna. Anledning kan finnas att överväga inrättandet av ett
centralt organ för att få ett mer samlat grepp på det kriminalpolitiska
utveckhngsarbetet. Då förslag härom redan framlagts genom brottmålsutredningens
nyssnämnda betänkande saknas emellertid anledning för riksdagen till initiativ
i sådant syfte. Utskottet avstyrker således yrkandet i motionerna nr 641 och
647 om tillsättandet av en kriminalpolitisk kommitté eller beredning.
Beträffande den i motionerna nr 330 och 641 yrkade
översynen av strafflagstiftningen delar utskottet motionärernas uppfattning att
samhällsutveckhngen medfört ändrade värderingar rörande vissa typer av brott.
Även dessa frågor ägnas emellertid uppmärksamhet i Kungl. Maj:ts kansli. Ett
konk. . uttryck härför utgör den ovannämnda lagstiftningen mot skattebrott,
varigenom införts nya sanktionsregler beträffande vissa skatter och avgifter,
och brottmålsutredningens nyssnämnda betänkande. Det kan också nämnas att en
översyn har aviserats av sedlighetsbrotten, beträffande vilka brottsbalkens
straffskalor allmänt anses för stränga. På grund härav avstyrker utskottet även
yrkandet om en allmän översyn av strafflagstiftningen. Utskottet hemställer
att
riksdagen avslår motionerna
197 1:330,
såvitt nu är i fråga,
1971:641
samt
1971:647.
Stockholm
den 15 april 1971 På justitieutskottets vägnar ASTRID KRISTENSSON
Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:
fru Kristensson (m), fröken
Bergegren (s), fröken Mattson (s), herrar Dockered (c), Ernulf (fp), Larfors
(s), Johansson i Växjö (c), Jönsson i Malmö (s), Nygren (s), Schött (m).
Polstam (c), fru Nordlander (vpk), herrar Josefsson i Halmstad (s), Henmark
(fp) och Alf Pettersson i Malmö (s).
JuU 1971:6 12
Reservation
av fru Kristensson (m), herrar
Dockered (c), Ernulf (fp), Johansson i Växjö (c), Schött (m). Polstam (c) och
Henmark (fp), som ansett att utskottets yttrande bort erhålla följande lydelse.
I detta-------- (=
utskottet)----- 17,9 procent.
Utveckhngen är enligt utskottets mening ytterst oroande.
Det är också högst otillfredsställande att nära 70 procent av samtliga
brottsbalksbrott och nära 80 procent av tillgreppsbrotten anges ouppklarade;
för 1968 det senaste året för vilket definitiva siffror föreligger var
sålunda uppklaringsprocenten för samtliga brott 34,2 procent och för
tillgrepps-brotten 20,7 procent. Det bör understrykas att procenttalen gäller
uppklarade brott i relation till anmälda brott. Hänsyn har alltså ej tagits
till begångna brott, som icke kommit till polisens kännedom.
Enligt utskottets mening är det för att vända utvecklingen
nödvändigt med en effektiv samordning av samhällets åtgärder på
rättsvårdsområdet. Tillgängliga resurser måste utnyttjas bättre än för
närvarande, och reformarbetet organiseras så att det går att få fram snabba
resultat i skilda frågor samtidigt som det ges garantier för att reformerna
följer ett genomtänkt kriminalpolitiskt program. 1 detta syfte bör på sätt som
föreslagits i motionerna 1971:641 och 1971:647 tillsättas en kriminalpolitisk
kommitté eller beredning med uppdrag att följa utvecklingen och modernisera
lagstiftningen på kriminalpolitikens område. Utskottet vill understryka att
tanken på ett sådant organ inte är ny. Förslag i sådan riktning har under
senare år väckts i olika sammanhang, bland annat av riksåklagaren,
kriminalvårdsstyrelsen och i motioner till riksdagen. Helt nyligen har också
1968 års brottmålsutredning i ett delbetänkande konstaterat att det krävs nya
grepp och en delvis ny syn på samhällets kriminalpolitik för att hindra en
fortsatt ogynnsam kriminalitetsutveckling samt föreslagit inrättandet av ett
centralt råd under justitiedepartementet. Rådet bör enligt utredningen bestå
av företrädare för samhällets högsta beslutande politiska organ och centrala
myndigheter, rättsväsendet, näringslivet, folkrörelserna och
kriminalvetenskaphg forskning. Till rådet föreslås bli knutet ett institut för
planering, utredning och verkställande av brottsförebyggande åtgärder.
Det av utskottet förordade organet bör i nära
överensstämmelse med vad som utvecklas såväl i motionerna som i brottmålsutredningens
betänkande ha som huvuduppgift att söka åstadkomma ett mer samlat grepp på de
samhälleliga initiativen för brottslighetens bekämpande. Kommittén bör, främst
med stöd av redan uppnådda utrednings- och forskningsresultat, söka komma fram
till en enhetligare bedömning av såväl mål som medel för kriminalpohtiken. Stor
vikt bör läggas vid den brottsförebyggande verksamheten, och det bör ligga i
kommitténs uppdrag att föreslå åtgärder som kan styra framför allt de ungas
aktivitet i en positiv och konstruktiv riktning. Det bör också ligga inom
kommitténs uppdrag att pröva de i motionerna nr 330 och 641 väckta förslagen
om en systematisk översyn av strafflagstiftningen och en
JuU 1971:6 13
översyn av straffsatserna i brottsbalken och centrala
specialstraffrättshga författningar. Därvid bör även övervägas om den nuvarande
avvägningen mellan straffskalorna för ohka brott är förenlig med den aktuella
situationen. Särskild uppmärksamhet bör också ägnas frågan om möjhgheterna att
ersätta de straffrättsliga påföljderna med reaktioner av annan art. Med hänsyn
till de berörda frågornas vikt är det enligt utskottets mening angeläget att
kommittén får en tillfredsställande förankring i samhällslivet. Kommittén bör
därför vara parlamentariskt sammansatt. Den bör också ha nära anknytning till
kriminologisk och beteendevetenskaplig expertis. Utskottet hemställer
att riksdagen i anledning av
motionerna 1971:330, såvitt nu är i fråga, 1971:641 samt 1971:647
i
skrivelse till Kungl. Maj:t begär tillsättandet av en kriminalpolitisk
kommitté för att effektivisera rättsvården.
G ö teborgs
Offsettryckeri AB, Sthim 71.123 S
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.