Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av 1970 års revisionsutrednings betänkande >>Statsrevisionen. Uppgift, organisation och verksamhet>> jämte följdmotioner
1971 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Bet. 1971:KU37, Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av 1970 års revisionsutrednings betänkande >>Statsrevisionen. Uppgift, organisation och verksamhet>> jämte följdmotioner
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets
betänkande nr 37 år 1971 KU 1971: 37
Nr 37
Konstitutionsutskottets
betänkande i anledning av 1970 års revisionsutrednings betänkande
»Statsrevisionen. Uppgift, organisation och verksamhet» jämte följdmotioner.
Ärendet
1 detta betänkande behandlas den av
talmanskonferensen tillsatta 1970 års revisionsutrednings betänkande »Statsrevisionen.
Uppgift, organisation och verksamhet», dagtecknat den 17 febraari 1971, samt
de följdmotioner, som väckts i anledning av talmanskonferensens skrivelse till
kammaren med överlämnande av betänkandet, nämligen 1971: 1386 av fra Eriksson i
Stockholm m. fl. (s-f c-f fp-|-m) och 1971:1387 av herrar Tobé (fp) och Grebäck
(c).
Hemställan i motionerna
avser
i
motionen 1971:1386: »att §§7 och 18 i utredningens förslag till instraktion
utgår» och
i
motionen 1971:1387: »att riksdagen beslutar om sådan ändring i förslaget till
instraktionen för statsrevisionen att de bestämmelser som rör den särskilda
delegationen utgår».
Betänkandet
1
betänkandet lämnas följande sammanfattning av innehållet:
Sedan vissa partiella reformer beträffande
riksdagens revisorers organisation och arbete genomförts enligt beslut av
riksdagen 1967 och 1969, har förevarande utredning tillsatts på våren 1970 av
talmanskonferensen på framställning av revisorerna. Utredningen har uppfattat
sitt uppdrag så, att den haft att på grandval av de erfarenheter som 'vunnits
av reformerna 1967 och 1969 forma en lösning av revisorernas
organisationsfrågor på lång sikt.
Utredningen
har inte funnit sk"äl att avvika från själva principerna i 1967 och 1969
års beslut. Verksamheten under de senaste åren betecknar utredningen som en i
det väsentiiga positiv försöksverksamhet, vilken lagt grunden för en långsiktig
vidareutveckling.
Utredningen
konstaterar att en förstärkning av riksdagsrevisionen ligger väl i linje med
det allmänna konstitutionella reformarbetet och att någon begränsning av
granskningsrätten inte har satts i fråga. Att i
1
Riksdagen 1971. 4 saml. Nr 37
KU 1971:37 2
princip
en dubbel kontroll förekommer, dels genom organ som sorterar under Kungl.
Maj:t, dels genom ett organ som tillhör riksdagen, är en konsekvens av det
parlamentariska systemet. Någon uppdelning av verksamhetsfältet mellan de
skilda organen bör enligt utredningens mening inte göras, men en viss
samordning av deras insatser bör som hittills eftersträvas på det praktiska
planet. Riksdagsrevisionens arbetsfält föreslås alltså även fortsättningsvis
vara den statliga och statsunderstödda verksamheten, utan formell begränsning.
Utredningen
har ägnat ingående uppmärksamhet åt frågan om granskningsverksamhetens
omfattning och inriktning, särskilt de principer som skall ligga till grund för
urvalet av granskningsobjekt. Utgångspunkten är att enligt 1967 års
riksdagsbeslut större frågor av principiell och generell innebörd bör
studeras. Utredningen har försökt att analysera och precisera vad som bör
förstås därmed och har även i tio särskilda avsnitt gett exempel på frågor som
synes motsvara vad riksdagen avsett.
Utredningen
föreslår att en närmare kontakt skapas mellan revisionen och det löpande
riksdagsarbetet genom att finansutskottet får befo genhet att föreslå att
riksdagen ger revisionen uppdrag att verkställa särskilda utredningar.
1
fråga om den yttre organisationen föreslår utredningen att revisorerna ges
benämningen statsrevisorer, vilken har gammal hävd, och att den organisation
som står under deras ledning kallas statsrevisionen. Antalet revisorer bör vara
oförändrat tolv. De nuvarande tre avdelningarna bör avskaffas. I stället bör
inrättas en delegation med vissa beredningsuppgifter, framför allt i
granskningsfrågor.
Statsrevisoremas
huvuduppgifter bör vara att fastställa gransknings-plan samt att fatta beslut
om remisser av granskningspromemorior, om framställningar till Kungl. Maj:t och
riksdagen och om föredragningar, besök och resor såvitt gäller revisionen i
dess helhet. Även i administrativa ärenden av större räckvidd och principiell
betydelse bör bestämmanderätten ligga hos revisorerna.
I
fråga om personalorganisationen föreslås att huvuddelen av det löpande
utredningsarbetet skall besörjas av fyra utredningsgrupper, envar bestående av
en revisionsdirektör/avdelningsdirektör samt en byrådirektör/ förste
byråsekreterare. De båda nuvarande byråcheferna bör envar leda två sådana
grapper samt i övrigt biträda kanslichefen vid granskningsarbetets ledning och
planering samt vid uppsökandet av granskningsobjekt. För sistnämnda funktion
föreslås även en särskild tjänsteman i avdelningsdirektörs ställning stå till
kanslichefens förfogande.
1
sak påverkas riksdagsordningens bestämmelser om revisorema föga av utredningens
förslag. Vissa ändringar, företrädesvis av formell natur, anses dock önskvärda.
Bl. a. bör revisionens uppgift ges en mera tidsenlig precisering och de föreslagna
nya benämningarna införas. Ett utkast till nytt grundlagsstadgande
presenteras, men det föratsätts att det kommer att prövas vidare i samband med
arbetet på en författningsreform.
Övriga
förslag bör enligt utredningens mening genomföras den 1 juli 1971. Utredningen
framlägger ett förslag till ny instraktion och har också utarbetat ett förslag
tiU ny kungörelse om skyldighet att tillhandahålla statsrevisionen handlingar,
uppgifter och upplysningar m. m., avsedd att ersätta den nu gällande kungörelsen,
som utfärdades 1949 och är föråldrad.
I
övrigt hänvisas till det i 2 saml. tryckta betänkandet.
KU
1971:37 3
Motionerna
Motionen 1971: 1386 är undertecknad av bl. a.
revisorernas ordförande, förste vice ordförande och andre vice ordförande. I
motionen anförs, att ledamöter i den nuvarande revisionen befarar att
svårigheter kommer att uppstå för revisorema att tillräckligt tränga in i
ärendena om man slopar avdelningssystemet. Efter riksdagens beslut om att
granskningen skall vara av mer generell och principiell innebörd krävs, sägs
det, att ledamöterna får tillfälle till en grandligare genomgång av ärendena.
Med en beredning på fem personer i stället för de nuvarande avdelningama blir
det enligt motionärerna svårare att engagera alla ledamöter av revisionen i
granskningsarbetet. Motionärerna anser att det bör kunna ankomma på revisorerna
själva att i arbetsordning anta bestämmelser för arbetets fördelning även bland
ledamöterna. Bestämmelser rörande frågan om arbetet skall fördelas på
avdelningar eller om en beredning skall inrättas enligt utredningens förslag
bör, säger motionärerna, därför inte införas i instruktionen.
Även
i -motionen 1971: 1387 kritiseras utredningens förslag om inrättande av en särskild
beredningsdelegation. Enligt motionärerna är det onödigt att skapa tre grader
av revisorer, »presidiet, meniga delegationsledamöter och övriga revisorer».
Presidiet bör i stället kunna utföra de särskilda beredningsuppgifter som kan
bli aktuella.
Utskottet
Riksdagens revisorer och deras verksamhet blev 1967
och 1969 föremål för betydelsefulla reformer (KU 1967:60, BaU 1967:63, BaU
1969: 49). I anslutning till reformerna antogs ändrad lydelse av riks
dagsordningens stadgande om revisorema, RO § 72, som trädde i kraft 1971.
Vidare utfärdades en ny instruktion för revisorerna med giltighet från den 1
januari 1968.
Huvudinnebörden
i de berörda reformerna kan sammanfattas sålunda. Den samlade berättelsen över
granskningen av statsverket, som tidigare skulle lämnas den 15 februari varje
år, avskaffades. I stället slutförs numera varje ärende för sig, varigenom en
jämnare arbetsrytmi vinnes. För sina slutliga beslut i granskningsärendena fick
revisorerna en tredje handlingsmöjlighet utöver avskrivning och redovisning för
riksdagen, nämligen framställning till Kungl. Maj:t. Revisorerna fick också
befogenhet att själva inhämta remissyttranden och förklaringar över upprättade
granskningspromemorior. Riksdagen uttalade sig vidare för ett mindre antal
ärenden och en mera bestämd inriktning på frågor av generell och principiell
karaktär. I fråga om revisorernas ställning fastlade riksdagen en principiell
likställdhet med riksgäldsfullmäktige. I den
1
* Riksdagen 1971.4 saml. Nr 37
KU 1971:37 4
nya
instruktionen fastslogs att huvuddelen av det förberedande arbetet skulle ske
inom ramen för ett avdelningssystem med tre avdelningar. Vissa
personalförstärkningar beslöts 1967 och 1969. I anslutning till riksdagsbeslutet
1969 om personalorganisationen övergick revisorerna till att bedriva sin
verksamhet på grundval av en bestämd granskningsplan.
1970
års revisionsutredning tillsattes den 10 mars 1970, sedan riksdagens revisorer
i skrivelse till talmanskonferensen den 26 febraari 1970 påkallat en allmän
översyn av revisorsinstitutionens konstitutionella ställning och uppgifter samt
av ])ersonalorganisationens utformning. Utredningen konstaterar i sitt
betänkande »Statsrevisionen. Uppgift, organisation och verksamhet» att dess
förslag i huvudsak innebär ett fullföljande av 1967 och 1969 års reformer på
grundval av de allmänna värderingar som kom till uttryck i 1967 års
riksdagsbeslut.
I
betänkandet föreslår utredningen bl. a. en ny lydelse av RO § 72. Dess
utformning har påverkats av ställningstaganden av utredningen i fråga om bl. a.
revisorernas benämning, antal och organisation. Vidare framlägger utredningen
förslag till ny instraktion och ny kungörelse, avsedd att ersätta den nu
gällande kungörelsen (1949: 357) angående skyldighet att tillhandahålla
riksdagens revisorer vissa handlingar och upplysningar m. m. Därvid föreslås
bl. a. införande av ett stadgande, enligt vilket statligt revisionsorgan är
skyldigt att verkställa de undersökningar som riksdagens revisorer särskilt
begär. Betänkandet innehåller även förslag till ny personalorganisation, som
bl. a. innebär en utökning av den nuvarande organisationen med fem tjänstemän
med handläggande uppgifter. Utredningens förslag till ny instruktion innebär
en genomgripande ändring i revisorernas nuvarande arbetsformer. Utredningen
föreslår sålunda att avdelningssystemet skall avskaffas. För vissa
beredningsuppgifter bör i stället enligt utredningen inrättas en särskild
delegation, bestående av fem ledamöter och med revisorernas ordförande som
självskriven ordförande (7 och 18 §§ i utredningens instruktionsförslag).
Sistnämnda förslag godtas inte i följdmotionema.
Vid
utskottets prövning av ärendet har allmän enighet rått om att riksdagens revisorer
utgör ett viäsentiigt led i riksdagens kontrollmakt, som man bör slå vakt om.
Enligt utskottets mening är de principer som legat till grund för 1967 och 1969
års reformer riktiga. De bör också vara väl ägnade att utgöra grunden för en
vidareutveckling mot en förstärkning av kontrollmakten.
Av
vad utredningen anför i betänkandet framgår enligt utskottets mening att
revisorernas nuvarande personalorganisation är i behov av ytterligare
förstärkning. De förslag därom som betänkandet innehåller (s, 27-31) finner
utskottet väl motiverade och lämpliga aU nu genomföra. Utskottet tillstyrker
därfö:r utredningens förslag till ny personalorganisation för riksdagens
revisorer.
De konkreta förslag i
övrigt som framläggs i betänkandet är enligt
KU 1971:37 5
utskottets
mening delvis sådana att ställning tiU dem under alla förhållanden måste tas
vid en översyn av gällande grandlagsstadgande om revisorema. Frågan om
riksdagens revisorer bör ha befogenhet att utöva viss ledningsfunktion
beträffande de under Kungl. Maj:t lydande revisionsorganen berör även den
grundlagsreglerade uppgiftsfördelningen mellan Kungl. Maj:t och riksdagen.
Grandlagberedningen avser att under 1972 framlägga förslag till en ny
riksdagsordning. Som ett led i sitt arbete i denna del måste beredningen också
komma in på frågan om utformningen av grundlagsstadganden om riksdagens
revisorer. Enligt utskottets mening talar starka skäl för att riksdagen i
detta läge inte nu bör ta sfälhiing till revisionsutredningens förslag i dess
helhet utan bör avvakta grandlagberedningens fortsatta arbete på en ny
riksdagsordning. Därvid kan de berörda frågorna bedömas i ett större
sammanhang, vilket torde vara värdefullt. Ett dylikt uppskov med en slutlig
bedömning bör enligt utskottets mening inte heller föranleda några praktiska
olägenheter. En följd blir att nu gällande instraktion för revisorerna tills
vidare fortsätter att gälla och därmed även revisoremas nuvarande avdelningsindelning.
Härigenom tillgodoses också det huvudsakliga syftet med följdmotionema i
ärendet. I den mån någon instraktionsändring skulle visa sig påkallad innan
slutlig ställning tas i grandlagsfrågoma kan givetvis sådan ändring företas.
Utskottet erinrar om att fråga därom - liksom övriga frågor i detta sammanhang
- kan upptas av utskottet med begagnande av dess initiativrätt. Utskottet
avser sålunda bl. a. att vid den översyn av riksdagsstadgan som utskottet skall
företa under höstsessionen i år föreslå att granskningen av riksdagens revisorers
berättelse - som nu ankommer på utskottet - skall överföras på finansutskottet.
På grand av det anförda
anser utskottet att riksdagen nu inte bör -utöver beslut om ändrad
personalorganisation för riksdagens revisorers kansli - fatta annat beslut
"än att anhålla hos Kungl. Maj:t om att utredningens betänkande
överlämnas tUl grundlagberedningen för vidare prövning av i betänkandet
behandlade frågor av betydelse för utformningen av nya grandlagsstadganden om
riksdagens revisorer eUer eljest av konstitutionell betydelse. Utskottet
hemställer därför att riksdagen
1) beslutar om ändrad personalorganisation för
riksdagens revisorers kansli i enlighet med vad som föreslås av 1970 års
re-visionsutredning i betänkandet »Statsrevisionen. Uppgift, organisation och
verksamhet»,
2) anhåller hos Kungl. Maj:t att det ifrågavarande
betänkandet överlämnas tiU grandlagberedningen för vidare prövning av i
betänkandet behandlade frågor av betydelse för utformningen av nya
grandlagsstadganden om riksdagens revisorer eUer eljest av konstitutionell
betydelse,
Kartong.
S. 6 i reservationen står: Boo (c) och Werner i Malmö (m)
KU 1971:37 6
3) förklarar motionerna 1971:1386 och 1971:1387
besvarade med vad utskottet anfört.
Stockholm den 19 maj 1971
På konstitutionsutskottets
vägnar
GEORG PETTERSSON
Närvarande:
herrar Pettersson i Visby (s), Larsson i Luttra* (c), Adamsson (s), Nelander
(fp), Henningsson (s), Hernelius (m), Boo (c), Johansson i Trollhättan (s).
Mossberg (s), Werner i Malmö (m), Svensson i Eskilstuna (s), Bergqvist (s),
Non-by i Akersberga (fp), Olsson i Sundsvall (c) och Wictorsson (s).
*
Ej närvarande vid justeringen.
Reservation
av
herrar Larsson i Luttra (c), Hernelius (m), Boo (c), Werner i Malmö (m) och
Olsson i Sundsvall (c), vUka ansett att utskottels yttrande och hemställan bort
ha följande lydelse:
Riksdagens revisorer och (= utskottet)- en bestämd
gransk
ningsplan.
1970
års revisionsutredning tillsattes av talmanskonferensen den 10 mars 1970, sedan
riksdagens revisorer i skrivelse till konferensen påkallat en allmän översyn
av re>'isorsinstitutionens konstitutionella ställning och uppgifter samt av
personalorganisationens utformning. Utredningen konstaterar i sitt betänkande
»Statsrevisionen. Uppgift, organisation och verksamhet», att den haft att
arbeta mot bakgrunden av de reformer som beslutats under senare år och av
grundlagberedningens arbete på en total författningsrefoim. I betänkandets
första avsnitt har utredningen fört en ingående diskussion av
revisorsinstitutionens ställning och av utredningsuppdragets innebörd. Syftet
härmed har varit att klargöra de framlagda förslagens sammanhang med de
tidigare reformerna och att förebygga, att förslagen kommit i strid med eller
eljest föregripit grandlagberedningens arbete. Betänkandet är enhälligt i denna
del utom på en mindre punkt, vilken skall beröras senare.
Utredningen
utvecklar de skäl, som talar för att man bör bevara och stärka
revisorsinstitutionen, och konstaterar, att strävanden i denna riktning ligger
väl i linje med det allmänna konstitutionella reformarbetet. Den uttalar
vidare, att den inte funnit någon anledning att avvika från de allmänna
värderingar som kommit till uttryck i de tidigare riksdagsbesluten. Dess
förslag innebär i huvudsak ett fullföljande av 1967 och 1969 års reformer.
Revisorernas arbete under de senaste åren kan enligt
KU 1971:37 7
utredningens
bedömning betecknas som en i det väsentliga positiv försöksverksamhet, som
lagt grunden för en långsiktig vidareutveckling. Utredningen har uppfattat sitt
uppdrag så, att det avsett att forma en lösning av revisorernas
organisationsfrågor på lång sikt. Utredningen anför vidare, att den självfallet
i första hand haft att arbeta inom gällande grundlagars ram, men att den inte
kunnat undgå att komma in på frågor som är reglerade i grandlag. I de senare
delarna är förslagen, framhåller utredningen, att uppfatta som synpunkter vilka
får överlämnas till grundlagberedningen. I betänkandet framläggs i enlighet
härmed dels förslag till ny instraktion och ny personalorganisation, vUka avses
träda i kraft den 1 juli 1971, dels utkast till nya grundlagsregler och till ny
kunglig kungörelse om revisionen, vilka avses bli föremål för vidare prövning
av grundlagberedningen resp. av Kungl. Maj:t.
Utskottet
kan helt ansluta sig till vad utredningen sålunda enigt föreslagit. Utskottet
har i flera sammanhang understrakit riksdagens revisorers betydelse som ett
led i riksdagens kontrollmakt. Om det angelägna i att slå vakt om denna
institution torde allmän enighet råda. Utskottet kan också på grandval av sin
granskning av revisoremas verksamhetsberättelser för de senaste åren ansluta
sig till bedömningen, att huvudprinciperna bakom 1967 och 1969 års reformer är
bärkraftiga och bör föras ut till en långsiktig lösning av revisorernas
organisationsfrågor. Med den utformning utredningens förslag erhållit kan de
inte heller anses föregripa grundlagberedningens överväganden utan bör kunna
genomföras på sätt utredningen förutsatt.
I
betänkandets första avsnitt diskuteras också revisoremas gransk-ningsomräde.
Utredningen konstaterar, att det inte från något håll ifrågasatts att begränsa
detta område och att det inte är vare sig möjligt eller önskvärt att göra någon
uppdelning av området mellan revisorerna och riksrevisionsverkel. Att i princip
en dubbel kontroll förekommer, dels genom organ som sorterar under Kungl.
Maj:t, dels genom ett organ som tillhör riksdagen, är, framhåller utredningen,
en konsekvens av det parlamentariska systemet och inte märkligare än att JO och
JK har i huvudsak samma tillsynsområde. Även i denna del är utredningen enig,
och utskottet ansluter sig helt till vad som anförts.
På
en punkt har emellertid som redan nämnts meningarna varit delade. Majoriteten
framhåller, att ökade granskningsmöjligheter för revisorema inom den statliga
företagssektorn »är en reformfråga, som kan förtjäna att tas upp till prövning
i ett senare sammanhang». Mot detta uttalande har tre ledamöter reserverat sig.
Med hänsyn till den försiktiga avfattning, som getts ifrågavarande uttalande
och som inte inneb"är något ställningstagande i sak, kan utskottet för sin
del ansluta sig till vad utredningsmajoriteten anfört.
I
betänkandets andra avsnitt diskuterar utredningen granskningsverksamhetens
uppläggning och bedrivande. Utredningen erinrar bl. a. om ut-
KU 1971:37 8
skottets
av riksdagen godkända uttalande 1967, att granskningen bör inriktas på »frågor
av principiell och generell innebörd». Huvuddelen av avsnittet ägnas åt att
konkretisei-a och precisera vad som bör avses härmed. Utskottet finner denna
framställning högst värdefull och väl ägnad att ligga till grand för det
framtida granskningsarbetet. Över huvud saknar utskottet erinran mot vad som
utvecklats i detta avsnitt, om vUket utredningen varit enig. Det bör antecknas
att det här närmast g"äller interna frågor utan egentlig betydelse för
grandlagberedningens arbete. Någon mera djupgående förändring av revisionens
arbetssätt åsyftas inte.
I
betänkandets tredje och fjärde avsnitt drar utredningen ut konsekvenserna av
sina överväganden med avseende på den interna organisationen och
arbetsfördelningen mellan revisorerna och kansliet. Bl. a. föreslår utredningen
att det nuvarande avdelningssystemet skall avskaffas och att i stället en
särskild beredningsdelegation skall inrättas för den förberedande
handläggningen av granskningsärendena. Mot detta förslag riktas invändningar i
följdmotionema. Enligt utskottets mening bör det överlämnas åt revisorema
själva att besluta om den ordning de finner lämpligast. Det bör inte ges några
föreskrifter i instraktionen om vare sig avdelningar eller delegation. Detta
överensstämmer med motionäremas yrkande. I övrigt kan utskottet inte finna
någon anledning att avvika från utredningens förslag, som bl. a. irmebär
namnändringar och en inte oväsentlig förstärkning av personalorganisationen.
Mot
det framlagda instiuktionsförslaget har utskottet inte funnit fog för annan
invändning än som följer av vad nyss sagts om avdelningar och delegation.
Utkastet tiU grandlagsändring bör som utredningen hemställt överlämnas till
grundlagberedningen.
Utredningen
har även utarbetat ett utkast tUl ny kungörelse om skyldighet för myndigheter
och vissa andra att tillhandahålla revisionen handlingar, uppgifter,
upplysningar m. m. I detta utkast har utskottet fäst sig vid en föreskrift om
att stadigt revisionsorgan skall vara skyldigt att verkställa de undersökningai
som revisionen särskilt begär. Vissa betänkligheter har yppats i anledning av
detta förslag. Avsikten torde inte ha varit att ändra förhållandet mellan
riksdagsrevisionen och de Kungl. Maj:t underställda revisionsorganen. Mot detta
talar att utredningen föreslagit, att det i nuvarande instruktion intagna
uttrycket att riksdagens revisorer är en »statens överrevision» skaU utgå och
att riksrevisions-verkets instraktion ålägger verket bl. a. att »tillhandagå
riksdagens utskott och revisorer med upplysningar, räkenskaper och
handlingar». Det kan emellertid finnas skäl att låta grandlagberedningen
överväga, förutom grundlagsregleringen av riksdagsrevisionen även frågan om
förhållandet till övriga statUga revisionsorgan. Det får ankomma på Kimgl.
Maj:t att ta ställning till om detta är befogat. Utgångspunkten måste
emellertid vara att riksdagsrevisionens nuvarande befogenheter inte skall
KU 1971:37 9
beskäras.
Till
sist vill utskottet anteckna, att vissa detaljfrågor kommer att tas upp till
behandling vid den översyn av riksdagsstadgan, som utskottet avser att
genomföra under höstsessionen. Bl. a. bör i enlighet med utredningens förslag
handläggningen av ärenden rörande revisionen inom riksdagen överföras tUl
finansutskottet.
Utskottet hemställer att riksdagen
1) godkänner de principer för riksdagsrevisionens
organisation och verksamhet som framlagts av 1970 års revisionsutredning i betänkandet
»Statsrevisionen. Uppgift, organisation och verksamhet», i enlighet med vad
utskottet anfört och med den ändring som följer av bifall till motionerna 1971:
1386 och 1971: 1387,
2) antar det vid nämnda betänkande fogade
instruktionsförslaget med ändringama, att 7 och 18 §§ utgår och att 8-17 och
19-22 §§ som en följd därav benämns 7-16 och 17-20 §§,
3) beslutar om ändrad personalorganisation enligt
nämnda betänkande,
4) anhåller hos Kungl. Maj:t
a) att nämnda betänkande överlämnas till
grandlagberedningen för beaktande i samband med beredningens övervägande av
frågan om nya grundlagsregler om revisionen,
b) att den nya instruktionen utfärdas i Svensk
författningssamling,
c) att 1949 års kungörelse angående skyldighet att
tillhandahålla riksdagens revisorer vissa handlingar och upplysningar m. m.
ersätts med annan författning med beaktande av vad som anförts i förutnämnda
betänkande.
Särskilt
yttrande
av
herrar Nelander och Norrby i Akersberga (båda fp):
1970 års revisionsutredning avsåg att dess förslag
skulle utmynna i en ny instraktion för riksdagens revisorer. Under
utskottsbehandlingen har dock enighet nåtts om bibehållande av systemet med
avdelningar inom revisionen samt om att frågan om revisionens ställning
gentemot riksrevisionsverket bör prövas i ett vidare sammanhang.
Förutsättningarna för den av utredningen föreslagna instraktionen rabbas
härigenom i sådan omfattning att en överarbetning av instruktionsförslaget och
dess motiveringar är nödvändig. Denna överarbetning kan som utskottet
framhåller ske genom utskottets initiativrätt och i anslutning till grundlagberedningens
arbete med de aktuella författningspunkterna.
Vi
fäster stort avseende vid utskottets uttalande om en förstärkning av riksdagens
kontrollmakt, i vilken revisionen utgör ett väsentligt led.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.