Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av motion om det statliga remissväsendet

1971 · 5 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1971:KU53, Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av motion om det statliga remissväsendet

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets
betänkande nr 53 år 1971 KU 1971:53

Nr 53

Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av
motion om det statliga remissväsendet.

I detta betänkande behandlas
motionen 1971:86 av herr Helen m. fl. (fp), dock endast i den del motionen
avser remissväsendet (punkt 7).

Hemställan
avser; "att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj:t hemställer

------
7, att en aktuell vetenskaplig kartläggning görs av det statliga

remissväsendets principer och praxis".

Bestämmelser om ärendens beredning

1 § 10 regeringsformen (RF)
föreskrivs att vederbörande ämbetsverk skall höras'innan ärendena föredras i
konselj. Detta beredningsförfarande kan ske genom att ärende sänds på remiss
till myndighet. Föreskriften i § 47 RF att ämbetsverken skall "räcka
varandra handen" utgör en grund för ett remissförfarande myndigheter
emellan. Beträffande samarbetet mellan statens ämbetsverk finns särskilda
bestämmelser meddelade i en kungl. kungörelse den 12 september 1921 (SFS
1921:536), vari "till främjande av enkelhet och enhetlighet i
statsförvaltningen" förordnats följande:

Där i visst ärende kronans rätt eller
eljest allmänna intressen skola tillvaralagas av skilda ämbetsverk, samt
föreskrift om överläggning i ärendet mellan ämbetsverken ej finnes annorledes
meddelad, skall, innan talan utföres inför domstol eller annan myndighet,
överläggning äga rum mellan representanter för ämbetsverken i syfte att
förebygga menings-skiljaktigheter och mot varandra stridande uttalanden och
yrkanden. Sådana representanter utses av verkens chefer.

Beträffande remissförfarandet har
år 1931 (SFS 193 I ;2 13) utfärdats ett cirkulär till statens förvaltande
myndigheter angående remissers verkställande och besvarande. Häri uttalas bl.
a.;

Kungl. Maj:t----- vill härigenom
anbefalla vederbörande förvaltnings

myndigheter och befattningshavare att, innan beslut fattas om inhämtande

genom remiss av yttrande från myndighet eller annan, noga pröva

behovet av sådan åtgärd, därvid de av organisationsnämnden framhållna

synpunkterna böra tjäna till ledning. Särskilt bör iakttagas, att yttrande

icke infordras i vidare omfattning eller från andra än som finnes för

ärendets utredning nödigt; att i remissbeslulet uttryckligen angives dels,

då yttrande finnes erforderligt allenast beträffande viss del av ärendet,

den del därav yttrandet skall avse, dels ock, om yttrande finnes böra

avgivas efter hörande av underlydande myndighet eller annan, vem eller

vilka skola höras; samt att, då i samma ärende remiss ifrågakommer till

Riksdagen 1971.4 saml. Nr 53

s. 2 Kontrollera mot PDF

KU 1971:53 2

flera myndigheter eller andra, yttrande infordras, där så
lämpligen finnes kunna ske, från dem samtidigt och icke från en efter annan.

Remissvar skola städse avgivas så skyndsamt förhållandena
det medgiva; och åligger det vederbörande befattningshavare att genom
påminnelser eller eljest tillse, att svaren inkomma inom föreskriven tid eller,
där tid för svars avgivande ej är utsatt i remissbeslutet, inom skälig tid
efter beslutets dag.

Allmänna verksstadgan (SFS
1965:600) innehåller bestämmelser om myndigheters uppgifter. 1 4 § första
stycket föreskrivs:

Myndigheten skall på begäran
tillhandagå andra myndigheter med de upplysningar och det biträde som den kan
lämna. Av andra myndigheter äger den erhålla de upplysningar och det biträde
som fordras för dess verksamhet och kunna lämnas av myndigheterna,

1 besvärssakkunnigas förslag till
lag om förvaltningsförfarandet (SOU 1964:27) upptogs i kapitlet om ärendes
utredning bestämmelser om remissförfarandet och förordnande av sakkunnig (8
kap, 12 och 13 §§, s. 343349). På grundval av detta förslag och de
remissyttranden som avgetts över detta utarbetade en arbetsgmpp inom
justitiedepartementet ett nytt förslag till förvaltningslag (SOU 1968:27).
Beträffande remisser föreslogs i 10 § följande;

Genom remiss till statlig eller
kommunal myndighet eller annan inhämtar myndigheten upplysning eller yttrande,
när det är särskilt föreskrivet eller eljest nödvändigt. Behöver flera höras,
göres remiss till dem samtidigt, om de ej av särskild anledning bör höras en
efter annan.

Om det ej är obehövligt, anges i remissen i vilka
avseenden och inom vilken tid svar önskas samt om remissinstansen bör höra
annan.

1 anslutning härtill upptog
arbetsgruppen en redogörelse för gällande rätt, besvärssakkunnigas motiv,
remissyttrandena över besvärssakkunnigas betänkande samt gruppens egna
överväganden (s. 111 118), de senare närmare angivna under rubrikerna
remissrätten, behovsprövningen, remisstekniken, speeificeringen och dröjsmål
med svar.

1 proposition 1971:30 med förslag till förvaltningsrättsreform
framlades även förslag lill förvaltningslag. Om remissförfarandet finns regler
i 10 § som lyder;

Innan myndighet inhämtar yttrande
genom remiss, skall myndigheten noga pröva behovet av åtgärden. Behöver
yttrande inhämtas från flera, skall det göras samtidigt, om ej särskilda skäl
föranleder annat. Om det ej är obehövligt, anges i remissen i vilka avseenden
och inom vilken tid yttrande önskas samt huruvida mottagaren bör inhämta
yttrande från annan.

Departementschefen uttalade i
motiveringen (prop. del 2 s. 388) att han i huvudsak kunnat ansluta sig till
arbetsgruppens förslag. Departementschefen erinrade om att det för andra
offentliga organ än statliga och för enskilda inte förelåg någon skyldighet att
besvara en remiss utom i de fall då detta var uttryckligen föreskrivet i
särskild författning. Någon ändring därvidlag åsyftades inte. För att undvika
feltolkning borde reglerna inte utformas vare sig som ett åläggande för
myndigheten att

s. 3 Kontrollera mot PDF

KU 1971:53 3

remittera ett ärende tUl annan, när det var nödvändigt,
eller som ett bemyndigande att göra detta. Frågan om sådan skyldighet eUer
befogenhet förelåg i det enskilda fallet fick i stäUet avgöras enligt gällande
allmänna regler. Genom förvaltningslagen borde däremot inskärpas att myndighet
före remiss noga skulle pröva behovet av åtgärden.

Utskottet (KU 1971:36) fann vid sin
behandling av propositionen med följdmotioner ej anledning till erinran eller
till särskilt uttalande i anledning av propositionens förslag till ny
förfarandelagstiftning för förvaltningsmyndigheten. Riksdagen följde utskottet.
Den antagna förvaltningslagen (1971 ;290) skall träda i kraft den 1 januari
1972.

Verkställda undersökningar

Remissförfarandet har tidigare
uppmärksammats av konstitutionsutskottet vid granskningen av
statsrådsprotokoll. Frågan härom har upptagits i granskningsniemorialen åren
1967, 1968, 1969 och 1970 (KU 1967:34, 1968:15, 1969:18 och 1970:42), Främst
har utskottet påpekat vikten av att departementen övade effektiv tillsyn över
att remissvar avgavs inom skälig tid.

Även justitieombudsmannen har upprepade gånger betonat
vikten av att ärendes handläggning inte fördröjs genom remissbehandlingen (JO
1966 s. 581, 1968 s. 323),

Riksdagens revisorer har genom sitt kansli utfört en
undersökning av det statliga remissförfarandet. Syftet var att fastställa den
arbetsbelastning och de kostnader som remissförfarandet vållar myndigheterna
samt att undersöka möjligheterna att rationalisera verksamheten. Undersökningen
har redovisats genom riksdagens revisorers granskningspromemoria nr 4/1971,
dagtecknad den 15 mars 1971. Denna upptar bl. a. skilda avsnitt om
remissförfarandets omfattning, kostnader och struktur samt en diskussion av
remissbegreppet. Slutligen framläggs synpunkter och förslag i anledning av
undersökningen. Granskningspromemorian har sänts på remiss tUl närmare ett
tjugotal myndigheter. Härefter har revisorerna gjort en den 23 september 1971
dagtecknad framställning tUl Kungl. Maj:t i frågan.

Revisorerna skUjer i sin framställning på allmänna
remisser och s. k. rutinremisser. Med allmänna remisser avser de offentliga
utredningar, departementspromemorior, principiella förfrågningar och liknande.
Som rutinremisser betecknas mera rutinbetonade ärenden såsom besvär av olika
slag, tUlstånds- och anståndsärenden etc. Revisorerna föreslår Kungl. Maj:t att
remissverksamheten överses i rationaliseringssyfte på två paralleUa vägar, dels
såvitt gäller de allmänna remisserna genom ett inom Kungl. Maj :ts kansli
verksamt organ, dels beträffande rutinremisserna av en arbetsgrupp under
statskontorets ledning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

KU
1971:53

Utskottet

Remissförfarandet har under senare
är uppmärksammats på olika sätt såväl vid lagstiftning som av riksdagens kontrollorgan.
Sålunda har i den av 1971 års riksdag antagna förvaltningslagen, som skall
träda i kraft den 1 januari 1972, intagits bestämmelser om remissförfarandet.
Vidare har konstitutionsutskottet företagit en ingående granskning av handläggningen
av remissärenden, vilken redovisats i utskottets granskningsmemorial åren 1967
1970, Även justitieombudsmännen har upprepade gånger uttalat sig om
remissbehandling av ärenden. Slutligen har inom riksdagens revisorers kansli
företagits en undersökning av remissväsendet, vilken redovisats i en
granskningspromemoria imder innevarande år. Undersökningen har legat tUl grund
för en av revisorerna till Kungl. Maj:t gjord framställning om översyn av
remissverksamheten.

Remissförfarandet har genom de företagna undersökningarna
belysts från skUda utgångspunkter. Då frågan om remissverksamheten därjämte
genom det initiativ som tagits av riksdagens revisorer redan aktuaUserats hos
Kungl. Maj:t, finner utskottet inte erforderligt med något ytterligare
initiativ från riksdagens sida.

Utskottet
hemställer därför

att riksdagen avslår motionen
1971:86 såvitt avser hemställan under punkt 7.

Stockholm den 2 november 1971

På konstitutionsutskottets vägnar GEORG PETTERSSON

Närvarande: herrar Pettersson i Visby (s), Adamsson* (s),
Nelander (fp), Henningsson (s), fru Thunvall (s), herrar Boo (c). Mossberg (s),
Werner i Malmö (m), Svensson i Eskilstuna (s), Bergqvist (s). Fiskesjö (c),
Norrby i Akersberga (fp), Olsson i Sundsvall (c) och Wictorsson* (s).

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Nelander och Norrby i
Akersberga (fp), vUka ansett att utskottets yttrande och hemstäUan bort ha
följande lydelse;

"Remissförfarandet har under senare år---- (lika med
ulskottet)

------ remissverksam.heten.

Remissförfarandet har genom de företagna undersökningarna
belysts företrädesvis från kvantitativa utgångspunkter och med avseende på
StatUga remissinstanser. Det väsentliga kravet i motionen 1971:86, att
åstadkomma en kvalitativ analys i form av en förutsättningslös vetenskaplig
utredning av remissverksamheten, är sålunda inte tillgodosett. Ej heUer har
undersökningarna avsett remissinstanser utom statsförvaltningen. Den

opaginerad Kontrollera mot PDF

KU 1971:53 5

rationahsering av remissväsendet, som revisorernas
framställning avser, måste bygga på den bredare undersökning som krävs i
motionen, varför utskottet finner att en sådan undersökning bör initieras av
riksdagen. Utskottet hemställer därför

att riksdagen med bifaU till
motionen 1971:86, såvitt avser hemställan under punkt 7, i skrivelse tiU Kungl.
Maj:t hemställer att en aktueU vetenskaplig kartläggning görs av det statliga
remissväsendets principer och praxis."

Goteborgs Offsettrycken AB, Stfilm 71,505 S

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.