Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av motion om konstitutionell prövning av Sveriges anslutning till EEC

1971 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1971:KU62, Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av motion om konstitutionell prövning av Sveriges anslutning till EEC

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets
betänkande nr 62 år 1971 KU 1971:62

Nr 62

Konstitutionsutskottets
betänkande i anledning av motion om konstitutionell prövning av Sveriges
anslutning till EEC.

Motionen

I detta betänkande behandlas motionen 1971: 2 av
herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk).

Hemställan
avser: »att riksdagen såsom vilande för vidare grund

lagsbehandling beslutar att upphäva tredje stycket, ' Beslutanderätt,

som -- instämt i beslutet', i regeringsformens § 81»
samt »att riks

dagen måtte uttala, att ingen överenskommelse med EEC, som berör

svenska statsorgans konstitutionella befogenheter, kan träffas utan att

först ha underställts folkets ställningstagande genom allmän folkom

röstning».

I motionen anförs bl. a. att den s. k.
EEC-paragrafen (RF § 81 tredje stycket) »bryter mot principen att folket i
allmänna val skall ha en möjlighet att ta ställning mot och förhindra
inskränkningar i regerings och riksdags konstitutionella befogenheter» och bör
avskaffas, då den enligt motionärerna »tjänar det politiska syftet att bakom
folkets rygg ansluta vårt land till EEC» och »innebär i sig själv en kränkning
av folkets demokratiska rättigheter». Vidare framhåller motionärerna att »även
om varje form av anslutning till EEC torde förutsätta tillämpning av
regeringsformens § 81 tredje stycket, så kan jämlikt regeringsformens § 12
sådan överenskommelse träffas med främmande makt, som 'angår' riksdagens
konstitutionella befogenheter eller eljest är 'av större vikt'». Skäl
föreligger därför, enligt motionärerna, för riksdagen att uttala sig för att
varje överenskommelse med EEC, som berör svenska statsorgans konstitutionella
befogenheter, bör underställas folkets ställningstagande i allmän
folkomröstning. Beträffande de närmare motiveringarna hänvisas till motionen.

Gällande
ordning m. m.

Enligt § 12 regeringsformen gäller som allmän regel
att Kungl. Maj:t äger ensam ingå överenskommelse med främmande makt. I två fall
är emellertid (sedan år 1921) föreskrivet att Kungl. Maj:t måste inhämta .
riksdagens godkännande. Det ena fallet avser överenskommelser i frågor, som
riksdagen enligt regeringsformen äger avgöra själv eller gemensamt med Kungl.
Maj:t. Det andra fallet avser överenskommelser i frågor, vilkas avgörande inte
på angivet sätt ankommer på riksdagen men likväl

1
Riksdagen 1971. 4 saml. Nr 62

s. 2 Kontrollera mot PDF

KU 1971:62 2

är av större vikt. Överenskommelse av sist angivet slag
kan dock med stöd av ett undantagsstadgande i andra stycket även slutas utan
godkännande från riksdagens sida. En förutsättning härför är att rikets
intresse befunnits kräva sådan handläggning av ärendet; dock skall i sådant
fall utrikesnämnden erhålla tillfälle att yttra sig, innan överenskommelse
ingås, dvs. före ratifikationen. Då riksdagens godkännande erfordras skall i
överenskommelsen intagas förbehåll, varigenom dess giltighet görs beroende av
riksdagens bifall. Huruvida en fråga skall anses vara av större vikt eller ej,
avgörs av Kungl. Maj:t ensam under konstitutionellt ansvar. Med stöd av § 12
regeringsformen har Sverige bl. a. anslutits till Förenta nationerna samt dess
olika fackorganisationer.

Regeringsformen § 81 tredje stycket, som infördes genom
beslut av 1964 och 1965 års riksdagar, lyder efter ändring år 1969 i samband
med enkammarref ormen:

Beslutanderätt, som enligt denna
regeringsform tillkommer Konungen och riksdagen, gemensamt eller var för sig,
eller annat statligt organ och ej avser frågor om stiftande, ändring,
förklaring eller upphävande av grundlag, må i begränsad omfattning överlåtas på
mellanfolklig organisation för fredligt samarbete, till vilken riket är eller
skall bliva anslutet. Beslut om sådan överlåtelse fattas antingen i den
ordning som gäller för grundlagsändring eller ock, om därmed förenad
tidsutdräkt är till men för riket, samfällt av Konungen och en riksdag. I
sistnämnda fall erfordras för beslut om överlåtelse, att i riksdagen minst fem
sjättedelar av de röstande och minst tre fjärdedelar av ledamöterna vid votering
instämt i beslutet.

I sitt utlåtande (KU 1964: 19) i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition (1964: 140) med förslag till vissa
grundlagsändringar samt i ämnet väckta motioner framhöll utskottet (s. 6062)
följande angående förslaget att införa ett stadgande som möjliggör överlåtelse
av konstitutionell befogenhet på mellanfolklig organisation:

I den snabba utveckling, som efter
det andra världskriget ägt rum på det mellanfolkliga samarbetets område, har
vårt land tagit en mycket aktiv del och åtagit sig förpliktelser av betydande
räckvidd. Våra grundlagar har hittills icke utgjort hinder härför.
Utvecklingen har emellertid nu kommit så långt, att det kan bli aktuellt att
till mellanfolkliga organ överföra befogenheter som tillkommer svenska
statsorgan. Det är givetvis i första hand Sveriges ansökan om associering till
EEC som aktualiserat denna fråga. Ett överförande av konstitutionella
befogenheter kan icke ske utan ändring i gällande regeringsform.

Ett avstående av befogenheter, som utgör led i den svenska
statens suveränitet, berör fundamentala principer i vårt styrelseskick och är
sålunda en fråga av mycket stor vikt. Det bör icke äga rum utan att starka
skäl talar härför. Den ovan berörda utvecklingen på det mellanfolkliga
samarbetets område har emellertid medfört, att handelspolitiska eller andra
skäl kan komma att få den betydelse, att överlåtelse av konstitutionella
befogenheter på begränsade områden kan vara förenliga med

s. 3 Kontrollera mot PDF

KU 1971:
62 3

rikets intresse. Utskottet tillstyrker därför, att
möjligheter öppnas att överföra sådana befogenheter på mellanfolkliga organ och
avstyrker alltså motionerna I: 804 och II: 987.

Om sålunda befogenhetsöverlåtelser
i vissa fall kan tänkas bli motiverade, medför dock ämnets stora vikt, att de
bör kringgärdas med speciella garantier. Propositionen upptar också förslag
till åtskilliga sådana. Sålunda föreslås, att befogenhetsöverlåtelser skall äga
rum genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen. Härigenom markeras, att
överlåtelsen är direkt avhängig av de svenska statsmakternas beslut och icke av
överenskommelsen med det mellanfolkliga organet. I denna del ansluter sig förslaget
nära till vad konstitutionsutskottet vid 1951 års riksdag uttalat. Utskottet
delar den mening, som i detta hänseende kommit till uttryck i propositionen,
och tillstyrker ett ramstadgande, enligt vilket möjligheter skapas att överföra
befogenheter på mellanfolkligt organ för fredligt samarbete. Då det är svårt
att förutse arten och omfattningen av en eventuell framtida delegation av
befogenheter, kan det vara mindre lämpligt att såsom föreslås i propositionen
binda sig för att delegation skall ske med tillämpning av lagformen. Utskottet
föreslår med hänsyn härtill en jämkning av lagtexten.

Enligt propositionen skall
grundlagsfrågor icke kunna delegeras till mellanfolkligt organ. Denna
begränsning finner utskottet självklar. I övriga frågor skall delegation kunna
ske endast i begränsad omfattning. Även denna begränsning tillstyrker utskottet
bestämt. I och för sig hade det varit önskvärt att mera exakt ange i vilken
omfattning befogenhetsöverlåtelser utanför grundlagsområdet kan få äga rum.
Med hänsyn till de skiftande situationer, för vilka förevarande stadgande är
avsett, synes det emellertid omöjligt att i lagtexten ange annat än en allmänt
hållen begränsningsregel. Utskottet vill i detta sammanhang understryka vad
departementschefen uttalat därom att stadgandet icke medger, att exempelvis
vidare befogenheter som att stifta lag, besluta om skatter och andra pålagor
eller ingå överenskommelse med främmande makt över-låtes vare sig i sin helhet
eller i en utsträckning, som på något sätt kan inverka på rikets
självständighet i stort. Vidare bör framhållas vikten av att gränserna för
befogenhetsöverlåtelserna klart anges i de delegationsbeslut, som Kungl. Maj:t
och riksdagen fattar, och att dessa gränser icke göres vidare än vad som är
oundgängligen nödvändigt för att uppnå syftet med den ingångna traktaten.

Det i propositionen framlagda
förslaget anvisar den för grundlags stiftande bestämda ordningen som den
normala för befogenhetsöverlåtelser. Utskottet delar denna mening. Endast om
delegationsfrågan är mycket brådskande bör den alternativt föreslagna vägen med
beslut av en riksdag med kvalificerad majoritet få användas.

I frågan om vilken majoritet man
bör fordra för att en riksdag skall kunna fatta beslut om
befogenhetsöverlåtelse har olika meningar framkommit. I propositionen föreslås
sålunda, att sådant beslut kan fattas, om fem sjättedelar av de röstande i
vardera kammaren är ense därom. I motionerna I: 815 och II: 1005, som ansluter sig till
författningsutredningens förslag, yrkas att fem sjättedelar av vardera
kammarens ledamöter skall fordras för ett positivt beslut. Utskottet har
funnit, att de synpunkter som ligger bakom de båda förslagen är värda
beaktande, och anser, att de kan tillgodoses, om det i propositionen framlagda
förslaget kompletteras med en regel innebärande, att tre fjärdedelar av
ledamöter-

s. 4 Kontrollera mot PDF

KU 1971:62 4

na
i vardera kammaren alltid måste ha instämt i beslutet. Härigenom vinnes en
garanti för att en betryggande majoritet av riksdagens ledamöter är positivt
inställd till beslut om delegation. Utskottet förordar en jämkning av lagtexten
i enlighet med det anförda.

I
likhet med föredragande departementschefen anser utskottet, att ett
delegationsbeslut bör kunna upphävas eller ändras i,inskränkande riktning
genom samfällt beslut av Kungl. Maj:t och en riksdag med enkel majoritet i
vardera kammaren.

Utskottet
vill slutligen frainhålla, att frågor om delegation av konstitutionella
befogenheter inom riksdagen torde böra beredas av ett utskott, i vilket ingår
ledamöter med särskild erfarenhet av utrikespolitiska, konstitutionella och
andra för ärendets behandling väsentUga frågor.

Riksdagen båda kamrar beslöt den 29 maj 1964 utan
omröstning bifalla utskottets hemställan, vilket innebar att Kungl. Maj:ts i
propositionen (1964: 140) i förevarande fråga framlagda förslag med vissa
smärre ändringar bifölls och sålunda antogs såsom vilande för vidare
grundlagsenlig behandling. Efter val till riksdagens andra kammare hösten 1964
biföll riksdagens båda kamrar den 17 februari 1965 slutgiltigt det vilande
grundlagsförslaget.

Utskottet

För att med hänsyn till utvecklingen på det
internationella samarbetets område möjliggöra överförande till mellanfolkliga
organ av vissa befogenheter som tillkommer svenska statsorgan infördes genom
beslut av 1964 och 1965 års riksdagar särskilda bestämmelser i regeringsformen
§ 81 tredje stycket. I första hand var det Sveriges ansökan den 15 december
1961 om associering till EEC som aktualiserade detta, men bestämmelserna
förväntades även kunna komma till användning på andra områden, där det är
önskvärt att.Sverige medverkar, t. ex. när det gäller att främja internationell
rättsordning.

Utskottet
vill framhålla att det aktuella grundlagsstadgandet innefattar särskilda garantier
som kringgärdar en eventuell befogenhetsöverlåtelse. Med hänsyn härtill och med
hänvisning till att grundlagberedningen i sitt pågående arbete på en allmän
författningsreform kommer att överväga också detta stadgande avstyrker
utskottet de i. förevarande motion framförda förslagen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår
motionen 1971: 2.

Stockholm
den 9 november 1971

På
konstitutionsutskottets vägnar GEORG PETTERSSON

s. 5 Kontrollera mot PDF

KU
1971:62 5

Närvarande:
herrar Pettersson i Visby (s), Larsson i Luttra (c), Nelander (fp). Henningsson
(s), Hernelius (m), fru Thunvall (s), herrar Boo (c), Johansson i Trollhättan
(s), Ahlmark (fp), Mossberg (s), Pettersson i Örebro (c), Werner i Malmö (m),
Svensson i Eskilstuna (s), Bergqvist (s) och Gustavsson i Ängelholm""
(s).

*
Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.