Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av motioner angående den gemensamma valdagen m. m.
1971 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Bet. 1971:KU65, Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av motioner angående den gemensamma valdagen m. m.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets
betänkande nr 65 år 1971 KU 1971:65
Nr 65
Konstitutionsutskottets
betänkande i anledning av motioner angående den gemensamma valdagen m. m.
I
detta betänkande behandlas motionerna
1971:
86 av herr Helén m. fl. (fp), såvitt avser hemställan punkt 8; 1971: 524 av
herr Andersson i Nybro m. fl. (c); samt 1971: 528 av herr Ekström (s).
Hemställan
avser
i
motion 1971: 86 punkt 8: »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställer----- 8. om
underlättande av att tillgängligt material om
de lokala frågornas roll i
valet 1970 blir offentligt snarast möjligt»;
i
motion 1971: 524: »att riksdagen begär att Kungl. Maj:t vidtar åtgärder för
att förbereda en prövning av den gemensamma valdagen enligt vad som anförts i
motionen»; samt
i
motion 1971: 528: »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer att
1965 års valtekniska utredning genom tilläggsdirektiv får i uppdrag att pröva
frågan om att förlägga även kyrkofullmäktigevalen till tredje söndagen i
september månad vart tredje år med början 1976».
Gällande
bestämmelser och deras tillkomst
I § 13 riksdagsordningen (RO) stadgas att val till
riksdagen förrättas å tid i september som föreskrivs i vallagen. Lagen (1920:
796) om val till riksdagen innehåller bestämmelsen att ordinarie val till
riksdagen förrättas tredje söndagen i september.
Allmänna
kommunalval skall enligt 11 § kommunala vallagen (1930:253) förrättas, val av
kommunfullmäktige och landstingsmän samma dag som ordinarie val till riksdagen
äger rum samt val av kyrkofullmäktige tredje söndagen i oktober.
Frågan
om ett valtekniskt samband mellan riksdagsval och kommunalval analyserades av
länsdemokratiutredningen i betänkandet Författningsfrågan och det kommunala
sambandet (SOU 1965: 54). Majoriteten av utredningens ledamöter (fyra av sju)
ansåg det nödvändigt att vid utarbetandet av en ny författning finna en form
för att bevara valsambandet mellan riksdag och kommunalförvaltning och
diskuterade olika författningsmodeller med sådant samband men gav inte något
förord för något system. Minoriteten (tre av sju ledamöter) ansåg inte att
tillräckligt vägande argument förts fram, för att ett samband mellan
1
Riksdagen 1971. 4 saml. Nr 65
KU 1971:
65 2
kommunalval och riksdagens sammansättning måste
upprätthållas för framtiden.
Grundlagberedningen diskuterade i förslaget till partiell
författningsreform (SOU 1967:26) sättet för riksdagens förnyelse (s. 109112)
och fann att en gemensam valdag för riksdagsval och kommunalval var den enda
lösning som kunde förena krav som betecknats såsom oavvisliga, nämligen dels
att hela riksdagen skulle förnyas på en gång, dels att författningen skulle
rymma någon form av samband mellan riksdagsval och kommunalval.
Grundlagberedningen förordade därför samtidiga riksdags- och kommunalval i
kombination med treåriga valperioder för både riksdagen och kommunala
församlingar.
I propositionen med förslag till författningsreform (1968:
27) anförde departementschefen i fråga om den gemensamma valdagen bl. a. (s.
192193):
Från en del håll har under
remissbehandlingen uttryckts farhågor för att en så fullständig samordning av
riksdagsvalen och kommunalvalen som gemensam valdag innebär skall leda till
att de kommunala frågorna i högre grad än hittills skall komma i bakgrunden.
Denna oro är naturlig, och jag saknar inte förståelse för den. Jag har emellertid
efter ingående överväganden kommit till slutsatsen att riskerna för en ogynnsam
utveckling i detta hänseende överskattats av den gemensamma valdagens kritiker.
Det finns enligt min bedömning ingen grund för att tro att det skall bli några
stora förändringar beträffande valrörelsernas innehåll som följd av att det
nuvarande sambandet mellan landstingsvalen och valen till första kammaren
ersätts med en sammankoppling av annat slag mellan de allmänna kommunalvalen
och riksdagsvalen. Som Svenska kommunförbundet har framhållit i sitt
remissyttrande kan man utgå från att de politiska partierna känner sitt ansvar
för den kommunala självstyrelsen och beaktar behovet av en avvägning mellan
rikspolitik och kommunalpolitik i valrörelserna. I den män det i kommunerna
förekommer lokala frågor som är omstridda och som kan fånga väljarnas
intresse, kommer dessa frågor att föras ut i valstriden även om kommunalvalen
hålls samtidigt med riksdagsvalen. Det råder inte några delade meningar mellan
partierna om det angelägna i att begagna alla möjligheter att stimulera
medborgarnas intresse för kommunalpolitiken och hålla den kommunala demokratin
levande.
Konstitutionsutskottet uttalade i
sitt betänkande under rubriken Den gemensamma valdagen och den kommunala demokratin
i denna del (KU 1968: 20 s. 9):
Det valtekniska sambandet mellan
riksdagsvalen och de kommunala valen är det led i det nu upptagna
frågekomplexet som mest stått i centrum för meningsbrytningarna i
författningsdebatten. Valens samordning till gemensam valdag har visat sig
utgöra den enda lösning som kunnat vinna anslutning från de skilda
åsiktsriktningarna. Den har inte från något håll framförts som ett önskemål i
första hand men har befunnits utgöra en kompromiss som i erforderlig
utsträckning tillgodoser intressen som från olika utgångspunkter framstått som
vitala.
KU 1971:
65 3
Utskottet skall inte här ingå på
den debatt som lett fram till förslaget om gemensam valdag eller som förts
kring detta. Utskottet godtar förslaget som en kompromisslösning vilken är
nödvändig för att en en-kammarreform nu skall kunna beslutas. Detsamma gäller
mandatperiodernas förkortning till tre år.
Oavsett de skiftande bedömningar som anlagts i övrigt har
enighet rått inom utskottet kring flera aspekter på de nu aktuella frågorna. Sålunda
har det framstått som en bestämd fördel med den föreslagna ordningen, att
någon oklarhet inte vidare kommer att råda om vilken riks-politisk betydelse de
kommunala valen bör tillmätas, vilket kan bli förhållandet med nuvarande
system. Det står också klart att man med en gemensam valdag undgår de risker
för minskat valdeltagande som kan vara förenade med kommunala val utan direkt
rikspolitisk effekt, risker vilkas storlek i och för sig gjorts till föremål
för olika bedömningar. Enighet råder emellertid å andra sidan också om att en
samordning av riksdagsvalen och de kommunala valen föranleder vissa farhågor
för att de kommunala frågorna skall komma mera i bakgrunden för intresset än
med nuvarande system och att en sådan konsekvens skulle vara till nackdel för
den kommunala demokratin.
Sedan den gemensamma valdagen accepterats har utskottet
funnit sig böra ägna särskild uppmärksamhet åt sistnämnda problem, reformens
möjliga återverkningar på den kommunala demokratin.
Utskottet behandlade härefter vissa
följdmotioner som tagit upp den kommunala problematiken i sammanhanget ävensom
några under allmänna motionstiden väckta motioner med yrkanden om en översyn
av den kommunala demokratin från skilda synpunkter. Utskottet föreslog att en
arbetsgrupp med företrädare för de stora politiska partierna och för de
kommunala förbunden skulle tillsättas i anslutning till riksdagens beslut om
den partiella författningsreformen, med uppgift att kartlägga arbetsuppgifterna
och dra upp riktlinjerna för en samlad översyn av den kommunala demokratin.
Därvid framhöll utskottet särskilt att en sådan arbetsgrupp och utredning
självfallet inte fick utgöra hinder för partiella reformer inom den kommunala
självstyrelsen.
Reservation i fråga om förslagets huvudprinciper bl. a.
beträffande den gemensamma valdagen avgavs av en ledamot (c) som dock anslöt
sig till förslaget om tillsättande av en arbetsgrupp för att förbereda en
allmän översyn av den kommunala demokratin.
Utredningen om den kommunala demokratin tillkallades
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 mars 1970.
De kyrkliga valen
Frågan om lämpligaste tidpunkten
för kyrkofullmäktigevalen har varit under övervägande åtskilliga gånger
alltsedan kyrkofullmäktigeinstitutionen inrättades 1930, bl. a. genom motioner
vid 1955 års riksdag. Med anledning av dessa motioner hemställde riksdagen, att
frågan om en lämpligare tidpunkt för kyrkofullmäktigevalen skulle överlämnas
till
KU
1971: 65 4
församlingsstyrelsekommittén
för övervägande. I enlighet med riksdagens hemställan uppdrogs 1956 åt
församlingsstyrelsekommittén att vid fullgörandet av dess utredningsuppdrag
också överväga den här berörda frågan. Kommittén framlade 1958 betänkande om
ändrad tidpunkt för kyrkofullmäktigevalen (SOU 1958:42). I betänkandet anförde
kommittén, att övervägande skäl talar för att de kyrkliga valen förläggs till
samma valdag som de borgerliga kommunalvalen samt att kyrkofullmäktigevalen
därvid förrättas åtskilt från de övriga valen, såvitt möjligt i särskilt rum.
Betänkandet
remissbehandlades men föranledde ej något förslag från Kungl. Maj:t. I ett
interpellationssvar i första kammaren den 11 december 1962 uttalade inrikesministern
att han delade interpellantens uppfattning, att det ständigt minskade
deltagandet i kyrkofullmäktigevalen var otillfredsställande från allmän
synpunkt. Samtidigt nödgades han dock konstatera, att de förslag som dittills
framlagts för att råda bot härpå inte kunnat accepteras.
Som
svar på en enkel fråga erinrade statsrådet Lundkvist den 3 november 1966 om
att författningsfrågan var föremål för fortsatta överväganden inom
grundlagberedningen och att beredningen enligt sina direktiv bl. a. hade att undersöka
olika alternativ i fråga om ett valtekniskt samband meUan riksdagsval och
borgerliga kommunalval. Detta utredningsarbete borde enligt statsrådet inte
kompliceras genom att aktualisera en samordning även med kyrkofullmäktigevalen.
Valtekniska
utredningens uppdrag omfattar enligt de senaste direktiven (Riksdagsberättelse
1970 s. 45) de rent val tekniska reglerna rörande riksdagsval samt kommunala
val. Valen till de kyrkliga representationerna nämns inte i direktiven.
Den
år 1967 tillkallade kommunalvalskommittén har slutfört sitt arbete med
betänkandet Kommunala val (SOU 1971: 4). Beträffande de kyrkliga valen erinrar
kommittén om beredningen om stat och kyrka, vars utredningsresultat enligt
kommittén bör avvaktas, samt om valtekniska utredningens uppdrag. Kommittén
tillägger:
Härtill kommer dels att valkretsindelning mindre
ofta förekommer vid de kyrkliga valen, dels att det politiska inslaget vid
dessa val inte är lika framträdande som vid de borgerliga flera partier går
sålunda ofta fram under gemensam partibeteckning varför intresset av ett
församlings- eUer samfäUighetsmässigt proportionellt rättvisande valutslag
inte är så utpräglat vid dessa val. I den mån valkretsindelning inte förekommer
ger f. ö., som tidigare påpekats, den nuvarande valmetoden ett proportionellt
helt tillfredsställande resultat. Ytterligare bör framhållas att de kyrkliga
valen förrättas för sig, varför intresset av enhetliga regler inte har samma
tyngd som i fråga om val som förrättas samtidigt.
KU 1971: 65
Utskottet
I motionerna upptas några spörsmål i anslutning
till den fr. o. m. 1970 års val gällande ordningen med gemensam valdag för
riksdagsval och kommunalval. Yrkandena avser dels offentliggörande av material
om de lokala frågornas roll i valet 1970, dels åtgärder för att förbereda en
omprövning av den gemensamma valdagen, dels slutligen ändring av tidpunkten för
val till kyrkofullmäktige.
Grundlagberedningen
fann i förslaget till partiell författningsreform att en gemensam valdag för
riksdagsval och kommunalval var den enda lösning som kunde förena kraven att
hela riksdagen skulle förnyas på en gång samt att författningen skulle rymma
någon form av samband mellan riksdagsval och kommunalval.
Riksdagen
godtog 1968 förslaget om gemensam valdag efter en parti-överenskommelse vilken
innefattade en kompromisslösning, som var nödvändig för att en enkammarreform
skulle kunna beslutas. Med hänsyn till detta ställningstagande kan utskottet
inte biträda yrkandet i motionen 1971: 524 om åtgärder för att förbereda en
omprövning av den gemensamma valdagen.
Inom
den s. k. kommunalforskningsgruppen pågår med stöd av medel från bl. a.
utredningen om den kommunala demokratin undersökningar som belyser de kommunala
frågornas roll vid 1970 års val. Resultatet av undersökningarna kommer att
publiceras. De i motionen 1971: 86 framförda önskemålen bör vara tillgodosedda
därmed, varför ytterligare initiativ från riksdagens sida i denna del inte
torde vara erforderliga.
1968
års beredning om stat och kyrka, som främst har att behandla frågan om kyrkans
framtida ställning i förhållande till staten, avser enligt vad utskottet
inhämtat att avge betänkande med slutligt ståndpunktstagande under första
halvåret 1972. Enligt utskottets mening bör beredningens förslag avvaktas innan
mera genomgripande ändringar i valförfarandet vid kyrkliga val aktualiseras.
Yrkandet i motionen 1971: 528 om utredning av frågan om att förlägga även
kyrkofullmäktigevalen till den gemensamma valdagen bör därför nu ej föranleda
någon åtgärd från riksdagens sida.
På grund av det anförda hemställer utskottet att
riksdagen avslår
1.
motionen 1971:86, såvitt avser
hemställan punkt 8,
2.
motionen 1971: 524,
3.
motionen 1971: 528.
Stockholm
den 16 november 1971
På
konstitutionsutskottets vägnar GEORG PETTERSSON
KU
1971: 65 6
Närvarande:
herrar Pettersson i Visby (s). Adamsson (s). Henningsson* (s), Hernelius* (m),
fru Thunvall* (s), herrar Boo (c), Johansson i Trollhättan (s), Ahknark (fp).
Mossberg (s), Pettersson i Örebro (c), Svensson i Eskilstuna (s), Karlsson i
Malung* (s). Fiskesjö (c), Schött (m) och Molin (fp).
*
Ej närvarande vid betänkandets justering.
Reservation
av
herrar Ahlmark (fp) och Molin (fp), vilka anfört:
»Vid beslutet om partiell författningsreform 1968
framhölls från regeringen att det inte fanns någon grund för att tro att den
gemensamma valdagen skulle leda till någon försvagning av den kommunala demokratin.
Justitieministern sade i propositionen 1968: 27 att 'riskerna för en ogyimsam
utveckling i detta hänseende överskattats av den gemensamma valdagens
kritiker'. I riksdagsdebatten påpekades dock från flera håll de risker för en
levande kommunal demokrati som var förenade med den gemensamma valdagen.
I
folkpartiets partimotion om närdemokrati till årets riksdag (1971: 86)
uttalades att erfarenheterna från 1970 års val talade mot systemet med gemensam
valdag. Det framhölls, att den rikspolitiska tendensen slagit igenom nästan
överallt och att TV-debatterna i riksfrågorna bidragit till att dränka den
lokala diskussionen. I motionen underströks, att de undersökningar som gjorts
om 1970 års val snabbt borde göras allmänt tillgängliga.
Resultaten
från dessa undersökningar (inom kommunalforskningsgruppen) har under våren
1971 blivit tillgängliga. De visar, att det kommunalpolitiska debattmaterialet
i dagspressen under 1970 års valrörelse var mindre än vid andrakammarvalet 1968
och vid kommunalvalet 1966. Särskilt anmärkningsvärd är minskningen av de
kommunala inslagen från andrakammarvalet 1968 till det gemensamma riks- och
kommunalvalet 1970.
En
undersökning inom samma forskningsgrupp av väljarnas intresse och attityder
visar, att ett flertal av väljarna ställde sig positiva till den gemensamma
valdagen. Andelen positiva sjunker dock starkt med stigande intresse för och
kunskaper om politik. De kunnigare, mera intresserade och mera ideologiskt
orienterade väljarna är således speciellt negativa till systemet med gemensam
valdag.
Avgörande
är dock att de farhågor för den kommunala demokratin, vilka avvisades av
regeringen när systemet med gemensam valdag beslutades, tyvärr har bekräftats.
Med tanke på de vidgade uppgifterna för kommunerna och det snabbt ökande
intresset bland allmänheten för lokala problem är det viktigt att dessa frågor
inte kommer i skymundan i valrörelserna. Därför bör systemet med gemensam
valdag om-
KU
1971: 65 7
prövas, vilket begärs i motion 1971: 524, så att 1973 kan
bli det sista år då riksdags-, landstings- och kommunalval hålls samtidigt. Vid
en sådan omprövning, som kan ske i form av en särskild utredning, är det
självfallet nödvändigt att också ta upp mandatperiodernas längd.
Vi anser därför att utskottet i stället för hemställan
under 1. och 2. bort yrka
att
riksdagen i anledning av motionerna 1971: 86 i nu aktuell del samt 1971: 524 i
skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om åtgärder för att ersätta den
gemensamma valdagen i syfte att fördjupa den kommunala demokratin, att dessa
förslag läggs fram i så god tid att riksdagen kan fatta ' beslut om sådana
reformer före nästa val.»
Särskilt yttrande
1) av herrar Boo, Pettersson i Örebro och Fiskesjö (c):
Som framgår av utskottets
betänkande beslöts den gemensamma valdagen som en kompromiss mellan eljest
oförenliga synpunkter på utformningen av en enkammarreform. Att beslutet gav
anledning till vissa farhågor för den kommunala demokratin medgavs av alla
partier. Detta kom också till direkt uttryck i utskottsbetänkandet 1968 genom
förslaget om en arbetsgrupp för att förbereda en allmän översyn av den
kommunala demokratins problem. Dessa problem har ingalunda förlorat sin
aktualitet utan står i dag i förgrunden för diskussionerna om möjligheterna
att åstadkomma en förstärkt och fördjupad demokrati i vårt land.
Centerpartiet har under en följd av år, redan långt före
författningsreformen, framfört krav på åtgärder för att stärka den kommunala
demokratin. Det var i första hand dessa krav som var pådrivande för riksdagsinitiativet
till en översyn av den kommunala demokratins problem. Författningskompromissen
med bl. a. gemensam valdag väckte från denna synpunkt särskild tvekan inom
centerpartiet. Den har emellertid accepterats. Det är inte möjligt att nu gå
ifrån den uppgörelse som träffats utan denna måste för närvarande uppfattas
som bindande och förpliktande. Det syns nödvändigt att pröva den gemensamma
valdagen i två val, innan frågan om en ny ordning tas upp till övervägande.
Annat har inte heller avsetts med motionen 1971: 524. Den åsyftar endast att
åtgärder skall vidtas för att förbereda en omprövning så att en möjlighet
öppnas att undvika tre val på gemensam valdag, om detta skulle befinnas
önskvärt. Mot den bakgrund som angetts här och med hänsyn till att
grundlagberedningens arbete står inför sin snara avslutning har vi ansett oss
inte böra nu biträda motionens yrkande. Frågan får emellertid ofrånkomligen
tas upp till ny diskussion i senare sammanhang.
KU 1971: 65 8
2)
av herrar Hernelius (m) och Schött (m):
Den partiella författningsreformen beslöts 1968
efter det att mellan de stora partierna träffats en överenskommelse om
huvudpunkterna. Denna överenskommelse, som godkändes av riksdagens båda kamrar
med stora majoriteter, omfattade bland annat den gemensamma valdagen. Det enda
undantaget av betydelse från kompromissen rörde kammarledamöternas antal, som
det dåvarande högerpartiets företrädare ville ha satt till högst 300. Denna
ståndpunkt hade partiets representanter förfäktat redan innan direktiven för
grundlagberedningen formulerades, och den ansågs icke hindersam för
kompromissen i dess helhet.
Konstitutionsutskottet
avfärdade icke farhågorna för ogynnsamma följder av den gemensamma valdagen för
den kommunala demokratin som obefogade utan föreslog vissa åtgärder, bland
annat en utredning om den kommunala demokratin. Detta förslag bifölls, och
utredningen pågår. Att nu vidtaga förberedande åtgärder för att upphäva den gemensamma
valdagen bör enligt vår mening icke komma i fråga. Detta oavsett vilken åsikt
man än hyser om denna gemensamma valdag, till vilken åtskilliga inom den
meningsriktning vi företräder står negativa. Ett sådant beslut om förberedelser
för ett upphävande skulle därtill uppfattas som ett avsteg från den gjorda
överenskommelsen med därav följande konsekvenser för hela det fortsatta
grundlagsarbetet. Det skulle vidare vara ägnat att minska allmänhetens tilltro
till partiernas önskan att stå fast vid ingångna avtal.
Denna
ståndpunkt innebär icke att den gemensamma valdagen bör vidhållas för all
framtid. Men den innebär att den partiella reformen ej bör rivas upp innan
vidare erfarenheter av densamma vunnits samt innan det stora reformarbetet
hunnit få sin fortsättning.
TRYCKERIBOLAGET IVAR H>EOOSTROM AB,
STOCKHOLM I07I
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.