Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av motion om den enskildes rättsskydd inom förvaltningen

1971 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1971:KU66, Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av motion om den enskildes rättsskydd inom förvaltningen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets
betänkande nr 66 år 1971 KU 1971: 66

Nr 66

Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av motion
om den enskildes rättsskydd inom förvaltningen.

I detta betänkande behandlas
motionen 1971: 532 av herr Hedlund m. fl. (c).

Hemställan avser: »att riksdagen anhåller hos regeringen
att ett samlat, prioriterat handlingsprogram utarbetas för det reformarbete,
som krävs för att förstärka den enskildes rättsskydd inom förvaltningen, med
beaktande av vad som anförts i motionen».

Frågans behandling 1970

Vid 1970 års riksdag väcktes de
likalydande motionerna I: 391 av herr Bengtsson m. fl. (c) och //. 438 av herr Hedlund m. fl. (c) med hemställan »att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam översyn och
planläggning av åtgärder för att stärka det administrativa rättsskyddet i
enlighet med vad som anges i motionen». Motionerna som i sak till stora delar
överensstämmer med den nu förevarande motionen, 1971: 532 behandlades av
första lagutskottet under höstsessionen (ILU 1970: 54). Utskottets utlåtande,
som är dag-tecknat den 20 oktober 1970, innehåller en fyllig recit. I denna
redogörs under särskild rubrik för innebörden av begreppet administrativt
rättsskydd och huvudprinciperna för uppbyggnaden därav i vårt land. Vidare
lämnas i ett avsnitt med underrubrikerna Förvaltningsförfarandet, Rättshjälp i
förvaltningsärenden. Förvaltningsrättskipningens organisation m. m.. Den
statliga länsförvaltningen i övrigt. Förvaltningspersonalen och Vissa andra
utredningar en fyllig redogörelse för vissa vid tidpunkten för betänkandets
avgivande verkställda eller pågående utredningar m. m. i frågor av betydelse
för det administrativa rättsskyddet. I dessa delar hänvisas till utlåtandet.
För egen del yttrade utskottet enhälligt följande:

Utskottet, som delar motionärernas
uppfattning att frågan om det administrativa rättsskyddet fått en ökad
betydelse i det moderna samhället, vill till en början erinra om att en mycket
stor del av det utredningsarbete som bedrivits under de senaste årtiondena
avsett frågor som direkt eller indirekt är av betydelse för detta rättsskydd.
Utredningsarbetet har i många fall lett till lagstiftning eller till andra
beslut av statsmak-

1 Riksdagen 1971. 4 saml. Nr 66

s. 2 Kontrollera mot PDF

KU
1971: 66 2

terna,
exempelvis av organisatorisk art, som är ägnade att stärka rättsskyddet på
förvaltningsområdet. Som motionärerna framhåller har emellertid på vissa
områden förekommit ett djupgående och långvarigt utredningsarbete som inte
lett till något slutligt ställningstagande från statsmakternas sida. Detta
gäller de omfattande och svårlösta frågorna om hur förvaltningsförfarandet
skall gestaltas och förvaltningsrättskipningen organiseras. Sedan motionerna
väcktes har det emellertid fattats vissa principbeslut och aviserats
lagstiftningsåtgärder som innebär att dessa frågor nu står inför sin lösning.
Som framgår av den ovan lämnade redogörelsen har ett förslag till en
förvaltningslag remissbehand-lats. Utskottet har inhämtat att en lagrådsremiss
kommer att avlämnas under hösten med sikte på en proposition till 1971 års
vårriksdag. Nästa års riksdag kommer också att få ta ställning till en
proposition om förbättrad rättshjälp vari även frågan om rättshjälp inom
förvaltningen kommer att behandlas. Innevarande års riksdag har fattat
principbeslut om en omorganisation av länsstyrelserna, vilken innebär bl. a.
att länsrätter och länsskatterätter inrättas. Vidare har under våren till
lagrådet remitterats ett förslag till en reform av förvaltningsrättskipningen i
de båda högsta instanserna. Nu anförda förhållanden innebär att arbetet på att
skapa en ny och enhetlig förvaltningsdomstolsorganisation, som är avsedd att i
princip vara uppbyggd vid årsskiftet 19711972, är i sitt slutskede. Nära sin
lösning är också den för det korrektiva rättsskyddet betydelsefulla frågan om
statens och kommunernas skadeståndsansvar. Detta spörsmål har varit föremål för
utredning under lång tid, och en lagrådsremiss är att vänta inom kort.

Under
den tid som gått sedan motionerna väcktes har det sålunda blivit klart att
flera av de mest betydelsefulla frågorna på området för det administrativa
rättsskyddet kommer att bli föremål för riksdagens prövning inom en nära
framtid. Som framgår av vad ovan anförts pågår också åtskilliga utredningar av
betydelse för rättsskyddet. Mot denna bakgrund är det enligt utskottets mening
inte påkallat att tillsätta en utredning med uppdrag att göra en särskild
översyn av det administrativa rättsskyddet för att få till stånd en plan med
angelägenhets-gradering av de reformer som bör företas.

I enlighet med det anförda
avstyrker utskottet bifall till motionerna.

Båda kamrarna biföll utan debatt utskottets
hemställan om avslag på motionerna.

Motionen

Som redan nämnts överensstämmer den nu förevarande
motionen 1971: 532 i sak till stora delar med 1970 års motioner om åtgärder för
att stärka det administrativa rättsskyddet. Utöver vad som anfördes i 1970 års
motioner innehåller motionen 1971: 532 i huvudsak följande. Redogörelsen i
motionen för frågor som varit eller är föremål för utredning har kompletterats
och aktualiserats med uppgifter fram till motionens datum den 27 januari 1971.
Vidare erinras om riksdagsbehandlingen av 1970 års motioner. I anslutning
därtill uttalar motionärerna att behovet av ett sådant samlat, prioriterat
handlingsprogram som efterlysts i 1970 års motioner kvarstår. Därvid anför de
följande:

s. 3 Kontrollera mot PDF

KU
1971: 66 3

Av de reformer som kan överblickas
framstår endast förstärkningen av förvaltningsrättskipningen på regional nivå
som ett klart steg framåt. Däremot kan det inte anses att frågan om en allmän
förfarandelagstiftning står inför sin lösning på sätt utskottet förutsatte.
Den starkt begränsade lagprodukt som är aktuell kan inte uppfattas som ett
rimligt slutresultat av det kvartssekellånga utredningsarbetet. Fortsatta ansträngningar
på detta område är oundgängliga. Den aviserade rättshjälpsreformen kommer inte
heller att genomföras inom den tid som utskottet förutsatte. Däremot är en
utbyggnad av kammarrättsorganisationen aktuell. Detta förslag får naturligtvis
sakprövas då det framlagts, men det kan redan nu sägas, att man kan
ifrågasätta om inte de rätt dryga utgifter denna reform kostar borde läggas ned
på någon annan del av det administrativa rättsskyddets vidsträckta område.

Något som saknas är också en avvägning av reformbehovet i
fråga om det preventiva rättsskyddet och reformbehovet i fråga om det korrektiva
rättsskyddet. En fråga av hög angelägenhetsgrad är t. ex. förstärkning av
förvaltningsutbildningen, främst genom en reformerad juristutbildning, som
bättre tillgodoser förvaltningens behov, och en lösning av socialhögskolornas
problem med rekrytering av lärare i förvaltningsrätt. Det är av vikt att sätta
in kostnadskrävande reformer inom förvaltningsorganisationen och inom
förvaltningsutbildningen i ett gemensamt handlingsprogram.

Behov av ett samlat, prioriterat handlingsprogram

Vi finner alltså anledning att
upprepa vårt krav på ett samlat, prioriterat handlingsprogram på det
administrativa rättsskyddets område. Huvudsyftena är två, båda antydda i det
föregående. Vi vill skjuta frågorna om den enskildes rättsskydd inom
förvaltningen i förgrunden för den rättspolitiska debatten på ett helt annat
sätt än hittills. Intresset för dessa frågor, som är av central betydelse för
de enskilda människorna, har varit alltför ringa och ambitionsnivån i
reformarbetet alltför låg. Vidare vill vi få till stånd en samlad avvägning och
prioritering av de reformfrågor som anmäler sig på det preventiva och på det
korrektiva rättsskyddets område. Särskilt är vi angelägna om att framhålla
utbildningsfrågornas vikt och få dem beaktade vid den resursfördelning sorn
måste ske. Med hänsyn till det knappa statsfinansiella utrymme som står till
buds är det över huvud av utomordentlig vikt att en samlad överblick skapas
över detta vittförgrenade område, så att de resurser som kan tas i anspråk
sätts in där behovet är störst.

Vad vi syftar till är inte att en utredning skall
tillsättas utan i första hand att ett handlingsprogram skall utarbetas och
framläggas av regeringen, med beaktande av frågornas vikt och komplexitet. En
övergripande parlamentarisk . utredning är naturligtvis en väg för att åstadkomma
ett sådant program och ge de aktualiserade frågorna den förgrundsplats i den
rättspolitiska debatten som de bör inta. Med hänsyn till att frågorna var för
sig är välkända bör emellertid den erforderliga samordningen och prioriteringen
kunna nås på ett enklare sätt. Vi vill dock inte motsätta oss en utredning, om
en sådan befinns önskvärd, men vill understryka, att den i så fall bör bedrivas
skyndsamt, och ges en översiktlig och principiell karaktär, med uppgift att
utarbeta riktlinjer för det framtida reformarbetet.

1* Riksdagen 1971. 4 saml. Nr 66

s. 4 Kontrollera mot PDF

KU
1971:66 4

Beslutade
reformer och pågående utredningsarbete m. m.

Förvaltningsrättsreformen
m. m.

Under vårriksdagen 1971 fattades beslut om en omfattande
förvaltningsrättsreform (prop. 1971:30, KU 1971:36, rskr 222). I samband
därmed antogs tre nya lagar av central betydelse på den offentliga
förvaltningens område, nämligen lag (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,
förvaltningslag (1971: 290) och förvaltningsprocess-lag (1971: 291). Dessa
innebär att rättskipningen i regeringsrätter och kammarrätt omorganiseras samt
att allmänna förfaranderegler införs för förvaltningsmyndigheter och
förvaltningsdomstolar. Reformen bygger på det utredningsarbete som redovisas i
det ovan berörda utlåtandet ILU 1970: 54 under rubrikerna
Förvaltningsförfarandet och Förvaltningsrättskipningens organisation m. m.

Genom den nya lagstiftningen flyttas tyngdpunkten i den
domstols-mässiga besvärsprövningen i förvaltningsärenden från regeringsrätten
till kammarrätt. Kammarrätt får ställning av allmän förvaltningsdomstol
närmast under regeringsrätten med i stort sett samma målområde som denna. I
samband därmed byggs kammarrättsorganisationen ut kraftigt.
Kammarrättsavdelningarna skall vara organiserade efter hovrättsmönster med en
kammarrättslagman som ordförande och i princip ordinarie kammarrättsråd som
övriga ledamöter.

För regeringsrättens del innebär den nya lagstiftningen
att domstolen huvudsakligen får ställning av prejudikatinstans. Mål, som
fullföljs från kammarrätt till regeringsrätten, skall prövas av regeringsrätten
bara om denna meddelar prövningstillstånd. Tillstånd skall meddelas, om det är
av vikt för ledning av rättstillämpningen att frågan prövas av regeringsrätten
eller om det föreligger synnerliga skäl till sådan prövning, såsom att resning
annars skulle kunna ha beviljats.

Grundläggande regler om förfarandet i mål hos
regeringsrätten och kammarrätt meddelas i förvaltningsprocesslagen. Denna blir
tillämplig även hos länsrätt, länsskatterätt och mellankommunala skatterätten.
Syftet med lagen är bl. a. att underlätta för den enskilde att själv föra sin
talan vid förvaltningsdomstol.

Förfarandet i förvaltningsdomstol skall i princip vara
skriftligt. Muntlig förhandling skall kunna ingå i handläggningen, när det kan
antas vara till fördel för utredningen. Part får viss möjlighet att påverka
frågan huruvida muntlig förhandling skall komma till stånd. Enskild part, som
inställer sig vid muntlig förhandling, skall kunna få ersättning av allmänna
medel för sin inställelse, om rätten finner att han skäligen bör ersättas för
inställelsen.

För förvaltningsdomstol skall gälla uttryckligt förbud att
gå utöver vad som har yrkats i målet. Möjlighet skall dock finnas för domstol
att utan yrkande besluta till det bättre för enskild, när det föreligger

s. 5 Kontrollera mot PDF

KU 1971: 66 5

särskilda
skäl och det kan ske utan men för motstående enskilt intresse.

Förvaltningslagen
är avsedd att bilda grundvalen för förvaltningsmyndigheternas handläggning av
sina ärenden. Lagen syftar främst till att stärka den enskildes rättssäkerhet i
hans mellanhavanden med myndigheterna. Vid utformningen av lagen har lagts
särskild vikt vid att den skall tillgodose behovet av förfaranderegler i första
instans, att reglerna skall vara så enkla och lättillgängliga som möjligt samt
att lagen inte får äventyra kravet på snabbhet och effektivitet i
förvaltningen.

Förfarandereglerna
i förvaltningslagen är uppdelade i två huvudavsnitt. I det första ingår sådana
regler som kan tillämpas i stort sett i alla slag av förvaltningsärenden. Hit
hör bl. a. regler om jäv, enskilds rätt att anlita ombud eller biträde,
myndighets skyldighet att vägleda den som har gjort en ofullständig ansökan e.
d., myndighets befogenhet att anlita tolk och ordning för anförande av besvär
över myndighets beslut. De flesta av reglerna är nya som allmänna föreskrifter
betraktade. Några av reglerna, t. ex. reglerna om besvärstid, ersätter däremot
nuvarande lagstiftning i ämnet.

Det
andra huvudavsnittet i förvaltningslagen innehåller sådana bestämmelser som är
av särskild betydelse i ärenden där det är fråga om myndighetsutövning mot
enskild, dvs. där myndighet utövar befogenhet att för enskild bestämma om
förmån, rättighet, skyldighet, disciplinär bestraffning eller annat jämförbart
förhållande. Sålunda ingår bl. a. bestämmelser om rätt för sökande, klagande
eller annan part i ett ärende att tal del av utredningsmaterialet i ärendet,
myndighets skyldighet att underrätta part om detta material, parts rätt att
muntligen lämna uppgift i ärende, myndighets skyldighet att ange skälen för beslut,
varigenom den avgör ärende, och att underrätta part om innehållet i sådant
beslut och om vad han skall iaktta vid klagan över beslutet. Samtliga
bestämmelser är nya som allmänna regler betraktade.

Ett
stort antal konsekvensändringar till lagen om allmänna förvaltningsdomstolar,
förvaltningslagen och förvaltningsprocesslagen genomfördes samtidigt.
Ändringarna går bl. a. ut på att i olika specialförfattningar föra in
uttryckliga bestämmelser om huruvida besvär skall anföras hos Kungl. Maj:t
eller hos förvaltningsdomstol. Som en konsekvens av ett av syftena med
förvaltningslagen och förvaltningsprocesslagen att åstadkomma enhetliga och
generellt tillämpliga regler för förfarandet hos förvaltningsmyndigheter resp.
hos förvaltningsdomstolar har vidare de förfaranderegler som nu finns i olika
specialförfattningar i stor utsträckning utmönstrats. Avsikten är att arbetet
med anpassningen av specialförfattningar till förvaltningslagen och
förvaltningsprocesslagen skall fortsätta.

Den
nya lagstiftningen trädde i kraft den 1 juli 1971, såvitt angår
förfaranderegler för länsrätt, länsskatterätt och mellankommunala skat-

s. 6 Kontrollera mot PDF

KU 1971: 66 6

terätten,
samt träder i övrigt i kraft den 1 januari 1972.

I
samband med reformen bör ses den tidigare under vårriksdagen beslutade och den
1 juli 1971 i kraft trädda lagen (1971: 52) om skatterätt och länsrätt (prop.
1971: 14, CU 1971:9, rskr 52). Denna lag innebär ett fullföljande för förvaltningsrättskipningens
vidkommande av 1970 års riksdagsbeslut om. riktlinjer för en partiell
omorganisation av den statliga länsförvaltningen (prop. 1970: 103, KU 1970: 34,
SU 1970: 132). Beteckningen skatterätt används i lagen som en gemensam beteckning
på dels länsskatterättertla vilka ersätter prövningsnämnderna, dels den
mellankommuala skatterätten vilken ersätter den mellankommunala
prövningshämnden. Länsskatterätt och länsrätt har organisatoriskt knutits till
länsstyrelsen medan den mellankommunala skatterätten knutits till
riksskatteverket. Lagen innehåller bestämmelser om skatterätts och länsrätts
kompetensområden, om domförhet, om omröstning samt om ledamöter i skatterätt
och länsrätt.

Vid
skatterätt skall handläggas i huvudsak de mål som tidigare handlagts vid
prövningsnämnd. Länsrätts kompetensområde omfattar vissa av de målgrupper som
tidigare handlagts på landskansliet, i huvudsak mål enligt barnavårdslagen och
nykterhetsvårdslagen samt körkortsmål. Skatterätt och länsrätt skall bestå av
lagfaren ordförande och nämndemän.

I
propositionen (1971: 30) med förslag till förvaltningsrättsreform uttalade
departementschefen (II, s. 399), att frågorna om det allmännas besvärsrätt
och om utsträckt tillämpning av kontradiktoriskt förfarande genom partsrepresentant
för det allmänna i förvaltningsärenden bör bli föremål för en samlad bedömning.
Departementschefen förklarade att han avser att senare ta ställning till
formerna härför. I detta sammanhang bör erinras om att departementschefen i
propositionen underströk att förvaltningslagen representerar en minimistandard
i fråga om handläggningen av förvaltningsärenden. Efter att ha utvecklat skälen
för att förvaltningslagen endast bör behandla sådana frågor som det från
rättsskyddssynpunkt framstår som väsentligt att lösa och som har påtaglig
praktisk betydelse förklarade departementschefen att det av honom i denna del
anförda självfallet inte uteslöt att lagen sedan erfarenhet vunnits om
tillämpningen av den senare byggdes ut med ytterligare regler. Därvid
erinrades om att frågorna om rättshjälp och offentligt biträde åt part
övervägdes inom justitiedepartementet och att frågan om offentligt biträde var
föremål för särskild utredning.

Förslag
till skadeståndslag m. m.

Den
19 mars 1971 beslöt Kungl. Maj:t om remiss till lagrådet av ett förslag till
skadeståndslag. Förslaget innehåller bl. a. bestämmelser som avser att reglera
frågan om det allmännas skadeståndsansvar vid myndighetsutövning. Enligt
förslagets huvudregel i denna del (3 kap. 2 §)

s. 7 Kontrollera mot PDF

KU 1971: 66 7

skall
staten eller kommun ersätta personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada
som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för
vars fullgörande staten eller kommunen svarar. Vissa begränsningar skall dock
gälla enligt andra föreslagna bestämmelser. Bl. a. skall ersättningstalan inte
få föras med anledning av beslut av Konungen i statsrådet eller riksdagen eller
av högsta domstolen, regeringsrätten eller försäkringsdomstolen, om inte
beslutet upphävts eller ändrats.

Rättshjälp

Enligt
den av statsrådsberedningen upprättade förteckningen över propositioner som
avses föreläggas årets riksdag under dess höstsession skall proposition från
justitiedepartementet angående rättshjälp avlämnas till riksdagen den 1
december 1971. Remiss till lagrådet av förslag i denna del, bl. a. ett förslag
till rättshjälpslag, beslöts av Kungl. Maj:t den 7 september 1971.

Utbildningsfrågor

Ett
av huvudmotiven för tillkomsten av 1968 års utbildningsutredning (U 68) var
behovet av en planering över de organisatoriska gränser som f. n. finns inom
den eftergymnasiala utbildningen. I U 68:s arbete prövas möjligheten att dela
in den eftergymnasiala utbildningen i sektorer efter bl. a. yrkesinriktning.
Inom varje sektor tänks utbildningen organiserad på utbildningslinjer för
skilda ändamål. U 68 har tillkallat en expertgrupp med uppgift att utarbeta
konkreta förslag för sektorn för administrativa och ekonomiska yrken. Denna
grupp behandlar bl. a. utbildning som i dag ges vid samhällsvetenskaplig och
juridisk fakultet och vid socialhögskolornas förvaltningslinje. Gruppen har i
en promemoria analyserat den nuvarande utbildningen på detta område. U 68 har
därefter tillsatt en särskild arbetsgrupp för att överväga studieorganisationen
för juristutbildningen m. m. Gruppen skall bl. a. ta upp frågan om
utbildningen behöver differentieras, t. ex. för dels rättsvårdande uppgifter,
dels allmänna förvaltningsuppgifter. Gruppen skall också undersöka behovet av
juridiska inslag i utbildning av huvudsakligen annan inriktning.

I
avvaktan på resultatet av arbetet inom bl. a. U 68 har universitetskanslersämbetet
ansett det angeläget att den nuvarande juristutbildningen i vissa mer
begränsade avseenden överses. Härför har ämbetet tillsatt en arbetsgrupp. Dess
förslag skall i stort sett kunna genomföras inom ramen för nu gällande
bestämmelser. Även i andra sammanhang är frågor rörande juristutbildningen för
närvarande föremål för uppmärksamhet.

Enligt
Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 januari 1970 tillkallades 1970 års
socionomutbildningsberedning (U 1970: 57). Till beredningens

s. 8 Kontrollera mot PDF

KU 1971: 66 8

uppgifter
hörde bl. a. att överväga åtgärder som kunde underlätta lä-rarrekryteringen,
särskilt i ämnen i vUka man med nuvarande behörighetsmall har svårt att finna
lämpliga lärare. Dit hör socialhögskolornas tjänster för lärare i rättskunskap.
I deima del avgav utredningen i maj 1971 förslag, som för närvarande övervägs
inom utbildningsdepartementet.

Utskottet

I motionen begärs att riksdagen skall anhålla hos
regeringen att ett samlat, prioriterat handlingsprogram skall utarbetas för
reformer i syfte att förstärka den enskildes rättsskydd inom förvaltningen.
Motionen ansluter till motionerna I: 391 och II: 438
vid 1970 års riksdag. Dessa motioner, som behandlades under höstsessionen,
avstyrktes av första lagutskottet med hänvisning till att flera av de mest
betydelsefulla frågorna på området för det administrativa rättsskyddet skulle
komma att prövas av riksdagen inom en nära framtid och att åtskilliga
utredningar pågick av betydelse för rättsskyddet. I enlighet med utskottets
hemställan avslog riksdagen motionerna.

Sedan
förevarande motion väcktes, har riksdagen fattat beslut om en omfattande
förvaltningsrättsreform. Denna avser såväl en väsentlig omorganisation av
förvaltningsrättskipningen som införande av allmänna förfaranderegler för
förvaltningsdomstolar och förvaltningsmyndigheter. I samband med
reformförslagets framläggande aviserade departementschefen ett fortsatt
utredningsarbete beträffande vissa betydelsefulla förfarandefrågor, som
fortfarande kvarstod som oreglerade. Under innevarande session väntas ett
förslag tilll rättshjälpsreform komma att underställas riksdagen. Till lagrådet
har tidigare i år remitterats ett förslag till skadeståndslag, som bl. a.
avser att reglera frågan om det allmännas skadeståndsansvar vid
myndighetsutövning. Proposition i frågan kan väntas till nästa års riksdag.
Vidare pågår ett omfattande utredningsarbete som tar sikte på skilda områden
av intresse i förevarande sammanhang. Bl. a. är utbildningsfrågorna föremål
för betydande uppmärksamhet.

Omorganisation
av förvaltningsrättskipningen har således nyligen beslutats av statsmakterna.
Ytterligare reformförslag i syfte att öka den enskildes rättssäkerhet väntas
komma under riksdagens prövning inom en nära framtid. I detta läge finner
utskottet det inte vara påkallat med ett sådant initiativ från riksdagens
sida, som begärs i motionen. Utskottet hemställer därför

att riksdagen avslår
motionen 1971: 532.

Stockholm
den 16 november 1971 På konstitutionsutskottets vägnar GEORG PETTERSSON

s. 9 Kontrollera mot PDF

KU 1971: 66 9

Närvarande:
herrar Pettersson i Visby (s). Adamsson (s), Nelander (fp). Henningsson* (s),
fru Thunvall* (s), herrar Boo (c), Mossberg (s), Pettersson i Örebro (c),
Werner i Malmö (m), Svensson i Eskilstuna (s), Karlsson i Malung* (s). Fiskesjö
(c), Schött (m), Molin (fp) och Wic-torsson (s).

*
Ej närvarande vid justeringen.

Särskilt
yttrande

av
herrar Boo, Pettersson i Örebro och Fiskesjö (alla c):

Vi delar helt den mening, som uttalas i motionen,
att ett samlat, prioriterat handlingsprogram bör ligga till grund för
reformarbetet på det viktiga område det här gäller. I dagens läge är emellertid
att beakta, att förslag till en rättshjälpsreform är att vänta inom några
veckor och att ett förslag till en skadeståndslag kan förväntas till nästa riksdag.
Båda dessa reformer är av stor betydelse och kräver inte oväsentliga kostnader.
I avvaktan på att dessa förslag lagts fram har vi ansett oss kunna för
närvarande avstå från att reservera oss för en sådan framställning till
regeringen, som avses i motionen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.