Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av motioner om riksdagens upplysningstjänst och experter i riksdagen
1971 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Bet. 1971:KU68, Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av motioner om riksdagens upplysningstjänst och experter i riksdagen
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets
betänkande nr 68 år 1971 KU
1971: 68
Nr 68
Konstitutionsutskottets
betänkande 1 anledning av motioner om riksdagens upplysningstjänst och
experter i riksdagen.
Motionerna
I detta betänkande behandlas motionen 1971: 86 av
herr Helén m. fl. (fp), såvitt avser hemställan under B andra att-satsen, samt
motionen 1971: 543 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. (c).
Hemställan avser
i
motionen 1971: 86 i aktuell del: "att riksdagens förvaltningskontors
styrelse och konstitutionsutskottet framlägger förslag om en utveckling av
riksdagens upplysningstjänst, så att den också kan tjänstgöra som ett fristående
utredningsinstitut, och att erforderliga medel föreslås härför"; samt
i
motionen 1971: 543: "att denna motion delges grundlagberedningen för
prövning i dess fortsatta arbete".
Under rubriken Fristående utredningsinstitut anförs
i motionen 1971: 86 att ett väsentligt bidrag att stärka riksdagens ställning
skulle vara att kraftigt bygga ut riksdagens upplysningstjänst så att även mer
omfattande faktautredningar kan verkställas åt uppdragsgivarna. Genom en
väsentlig höjning av nuvarande anslag skulle ett fristående utredningsinstitut
kunna skapas.
I
motionen 1971: 543 upptas frågan om hur riksdagen skall kunna få tillgång till
teknisk och vetenskaplig sakkunskap och expertis, som kan ge vägledning för den
politiska beslutsprocessen. Motionärerna uttalar att riksdagen måste bli i
stånd att sakligt behandla tekniskt svåra frågor och att tillräckliga resurser
måste stå till förfogande för riksdagens granskning av framlagda förslag.
Riksdagen bör därför enligt motionärerna förses med möjligheter att ha tillgång
till egen expertis som skulle bli jämställd med regeringens.
Tidigare
behandling av frågan m. m.
Riksdagen behandlade år 1968 motioner om riksdagens
informationsbehov avseende sakkunskap i tekniska och vetenskapliga spörsmål
väckta av herr Dahl (s), fru Segerstedt Wiberg (fp) (1968: I: 96), herr
Henningsson (s) och herr von Friesen (fp) (1968: II: 137).
Efter redogörelse för
riksdagens upplysningstjänst, för den år 1967
1
Riksdagen 1971. 4 saml. Nr 68
KU
1971:68 2
ikraftträdda
personalorganisationen, för Sällskapet Riksdagsmän och forskare (RIFO) samt för
utskottens möjligheter till remiss till myndigheter anförde
konstitutionsutskottet (KU 1968: 38), att den väckta frågan i hög grad var
betydelsefull. Utskottet fortsatte:
Den bör enligt utskottets mening upptas till
övervägande på sätt motionärerna förordat. Olika vägar är tänkbara för att få
till stånd denna prövning. Utskottet har funnit det mest ändamålsenligt att
grundlagberedningen upptar frågan under sin nu pågående allmänna översyn av
riksdagens arbetsformer. Vissa spörsmål med omedelbar anknytning till den här
aktuella problematiken kommer nämligen att behandlas under denna översyn, bl.
a. utskottsorganisationen.
Att
frågan överlämnas till grundlagberedningen för övervägande får emellertid inte
innebära att den släpps ur sikte inom riksdagen. Den bör i stället noga
uppmärksammas i riksdagens arbete. Utskottet vill peka på några av de
möjligheter som redan i dag står riksdagen till buds för att bredda och
fördjupa sakbehandlingen av ärendena. Genom den väsentligt förstärkta
personalorganisation som nyligen genomförts har utskotten fått ökade resurser
för utredningsarbete och insamlande av informationer. Utskottet har också
möjlighet att engagera specialföredragande med särskild sakkunskap i den mån
det erfordras liksom att inkalla experter för att lämna upplysningar och
besvara frågor. De kan även bereda motionärer tillfälle att infinna sig vid
sammanträde och redogöra för material och synpunkter som legat till grund för
väckta förslag men av tekniska skäl inte kunnat redovisas i motionerna. Genom
remissförfarande kan utskotten inhämta inte bara opinioner utan även saklig
information. Uppbyggnaden av riksdagens upplysningstjänst utgör vidare ett
viktigt led i strävandena att tillgodose informationsbehovet inom riksdagen.
Ett forum för kontakt med skilda vetenskapliga arbetsfält har tillskapats genom
Sällskapet Riksdagsmän och forskare. Vissa institutioner och enskilda
sammanslutningar, däribland Ingeniörs-vetenskapsakademien och Svenska
Teknologföreningen, har också visat ett intresse för kontakter i
informationssyfte med riksdagen vilket bör tillvaratas. Det framstår för
utskottet som angeläget att dessa olika vägar att tillföra sakbehandlingen av
ärendena material och synpunkter noga uppmärksammas inom de skilda
riksdagsorganen.
Utskottet hemställde, att riksdagen måtte anhålla
hos Kungl. Maj:t om överlämnande av motionerna till grundlagberedningen för
övervägande av frågan om riksdagens informationsbehov. Riksdagen följde
utskottet.
Vid
konstitutionsutskottets behandling av propositionen med förslag till partiell
författningsreform uttalade utskottet (KU 1968: 20 s. 49) att utredning av
organisationsfrågorna borde ske under medverkan av även andra organ inom
riksdagen än utskottet och hemställde att riksdagen skulle fatta beslut härom
samt att den nya utredningen borde utses av talmanskonferensen.
Talmanskonferensen
tillsatte våren 1969 en sådan kommitté som antog benämningen 1969 års
organisationsutredning. Den har avgivit betänkandet Enkammarriksdagens
förvaltnings- och personalorganisation.
KU 1971:68 3
Om
upplysningstjänsten, som ursprungligen organiserades inom riksdagsbiblioteket
och som genom beslut av riksdagen 1966 inordnades som en arbetsenhet inom
riksdagens förvaltningskontor, uttalade utredningen följande (s. 45):
Utredningen har tidigare uttalat att enligt dess
mening upplysningstjänsten även i fortsättningen bör vara inordnad i den
centrala förvaltningsmyndigheten i riksdagen. Upplysningstjänsten har enligt
vad som allmänt omvittnats fungerat utmärkt. Utredningen finner inte skäl att
föreslå någon ändring i sak i fråga om upplysningstjänsten. Utredningen vill
emellertid föreslå att enheten i stället benämnes "Riksdagens
informationstjänst".
Betänkandet behandlades av sammansatt
konstitutions- och bankoutskott (1970: 1) som förordade att benämningen
riksdagens upplysningstjänst skulle bibehållas åtminstone tills vidare och i
övrigt inte anförde något om upplysningstjänstens uppgifter eller omfattning.
1969
års organisationsutredning erinrade i sitt betänkande i april 1970 om
utskottens personalorganisation om att den skulle återkomma till frågan om
behovet av och förutsättningarna för ökad information om riksdagen och dess
verksamhet. Efter övervägande fann utredningen i skrivelse i oktober 1970 till
talmanskonferensen att förslag i ämnet inte lämpligen borde utarbetas då utan
att riksdagen om något eller ett par år borde föranstalta om en större
undersökning av informationsfrågorna. Talmanskonferensen godtog utredningens
ståndpunkt.
Sedan
det ifrågasatts att inrätta ytterligare tjänster inom upplysningstjänsten
beslöt riksdagens förvaltningsstyrelse i juni 1971 att tillsätta en
parlamentariskt saminansatt utredning med fem ledamöter för att göra en
förutsättningslös undersökning av upplysningstjänstens verksamhet. Mot detta
beslut reserverade sig en ledamot (fp) som ansåg att förvaltningsstyrelsen
borde avvakta riksdagens ställningstagande till motionen 1971: 86 i vad den
avser riksdagens upplysningstjänst, innan styrelsen tog några egna
utredningsinitiativ.
Även
andra utredningar inom riksdagen sysslar för närvarande med informationsfrågor
och därtill anknytande problem. En arbetsgrupp, riksdagens ADB-utredning, har
bl. a. i uppdrag att undersöka hur riksdagen med hjälp av datateknik och på
annat sätt skall kunna tillför-skaffa sig erforderlig sakkunskap särskilt i
tekniska och vetenskapliga spörsmål. Vidare har riksdagen låtit tillkalla en
utredning rörande riksdagsbiblioteket i vars uppdrag ingår att överväga
bibliotekets ställning inom riksdagsförvaltningen.
I
samband med genomgången av riksdagens arbetsformer behandlar
grundlagberedningen även frågor om riksdagens informationsbehov. Härvid kommer
även frågan om riksdagens upplysningstjänst och dess ställning att övervägas.
Grundlagberedningen avser enligt vad utskottet inhämtat att avge förslag under
första halvåret 1972.
KU 1971:68 4
Utskottet
I motionerna hemställs om utbyggnad av riksdagens
upplysnings-tjänst samt om ökad tillgång till teknisk och vetenskaplig
sakkunskap och expertis för riksdagen.
Sedan
motionerna väcktes har riksdagens förvaltningsstyrelse tillsatt en
parlamentariskt sammansatt utredning med fem ledamöter med uppgift att göra en
förutsättningslös undersökning av upplysningstjänstens verksamhet.
Frågan
om förbättring av riksdagens tillgång till teknisk och vetenskaplig
information övervägs av grundlagberedningen i samband med dess översyn av
riksdagens arbetsformer. Enligt vad utskottet inhämtat avser
grundlagberedningen att framlägga förslag under första halvåret 1972.
De
i motionerna aktualiserade frågorna är sålunda föremål för överväganden såväl
av grundlagberedningen som av den av förvaltningsstyrelsen nyligen tillsatta
utredningen om upplysningstjänstens verksamhet. Med hänsyn härtill bör
motionerna nu inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår
motionerna
1. 1971: 86, såvitt avser
hemställan under B andra att-satsen,
samt
2.1971:543.
Stockholm
den 16 november 1971
Pä
konstitutionsutskottets vägnar GEORG PETTERSSON
Närvarande:
herrar Pettersson i Visby (s), Nelander (fp). Henningsson* (s), fru Thunvall*
(s), herrar Boo (c), Johansson i Trollhättan (s), Pettersson i Örebro (c),
Werner i Malmö (m), Svensson i Eskilstuna (s), Bergqvist (s), Karlsson i
Malung* (s). Norrby i Äkersberga (fp), Schött (m), Olsson i Sundsvall (c) och
Wictorsson (s).
*
Ej närvarande vid justeringen.
Reservation
av
herrar Nelander (fp) och Norrby i Äkersberga (fp), vilka ansett att utskottets
yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:
1
motionerna------- (= utskottet)------ upplysningstjänstens
verksamhet.
I
motionen 1971: 86 föreslås bl. a. att riksdagens upplysningstjänst skall byggas
ut kraftigt och utvecklas till ett i praktiken fristående ut-
KU 1971: 68 5
redningsinstitut,
som skulle kunna biträda enskilda riksdagsledamöter, riksdagsgrupper och
eventuellt även riksdagens utskott med mer omfattande faktautredningar.
Därigenom skulle också i viss utsträckning det underläge reduceras, i vilket
oppositionen befinner sig i förhållande till den sittande regeringen när det
gäller utredningsresurser.
Utskottet
kan inte finna att den av förvaltningsstyrelsen tillsatta utredningen syftar
till en utvidgning av upplysningstjänstens verksamhet. Den tillgodoser alltså
på intet sätt motionskraven, varför motionen bör bifallas av riksdagen.
Frågan om-------- (=
utskottet)------ 1972. Den i motionen
1971: 543 aktualiserade
frågan är sålunda föremål för behandling. Med hänsyn härtill bör motionen nu
inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Utskottet hemställer
1.
att riksdagen med bifall till
motionen 1971:86, såvitt avser hemställan under B andra att-satsen, hemställer
att riksdagens förvaltningsstyrelse och konstitutionsutskott framlägger förslag
om en utveckling av riksdagens upplysningstjänst, så att den också kan fungera
som ett fristående utredningsinstitut, och att erforderliga medel föreslås
härför, samt
2.
att riksdagen avslår motionen
1971: 543.
MARCUS BOKTR, STHLM IWI 710024
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.