Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets betänkande med anledning av motion om rättsregler för åsiktsannonsering

1971 · 7 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1971:KU70, Konstitutionsutskottets betänkande med anledning av motion om rättsregler för åsiktsannonsering

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets
betänkande nr 70 år 1971 KU 1971:70

Nr 70

Konstitutionsutskottets betänkande med anledning av motion
om rättsregler för åsiktsannonsering.

1 detta betänkande behandlas
motionen 1971:85 av herr Björk i Göteborg m. fl, (s).

Hemställan avser "att riksdagen i skrivelse till
Kungl, Maj:t måtte anhålla om utredning av möjligheterna till rättsregler för åsiktsannonsering
i dagspress; att riksdagen om ovanstående yrkande ej bifalles måtte göra
ett vägledande uttalande om regler för åsiktsannonsering i dagspress",

AktueUa tryckfrihetsrättsliga bestämmelser och deras
bakgrund

Tryckfrihetsförordningen (TF)
innehåller i 5 kap, bestämmelser om utgivning av periodisk skrift. Där fastslås
att ägare till periodisk skrift skall vara svensk medborgare eller svensk
juridisk person samt att för periodisk skrift skall finnas en utgivare, som
skall vara svensk medborgare med hemvist inom riket.

Om
utgivare stadgas vidare i 5 kap, 3 §:

Utgivare för periodisk skrift utses av dess ägare.

Uppdrag att vara utgivare skaU innefatta befogenhet att
öva inseende över skriftens utgivning och bestämma över dess innehåll så att intet
däri får införas mot utgivarens vilja. Inskränkning i den befogenhet, som sålunda
tillkommer utgivaren, vare utan verkan.

Då utgivare utsetts skall ägaren
anmäla detta till chefen för justitiedepartementet. Enligt
ansvarighetsreglerna i 8 kap, TF svarar i första hand den som var anmäld som
utgivare för tryekfrihetsbrott genom periodisk skrift.

Är 1941 antogs bestämmelser i då gällande TF med
innebörden att utgivaren skulle ha inseende över skriftens utgivning och äga
sådan bestämmanderätt över dess innehåll att ingenting i skriften fick införas
mot hans vilja. Bakgrunden till detta stadgande är önskemålet att hindra att
som ansvarig utgivare för en tidning utses en bulvan, som inte har med
utgivningen att skaffa.

Tryckfrihetssakkunniga upptog i sitt förslag tiU TF (SOU
1947:60) frågan om utgivarens ställning och ansvar och uttalade härom följande:

Frågan vem som skall vara utgivare
och de befogenheter som skola tillkomma denne sammanhänger med
tidningsföretagets organisation. För en stor del av den svenska pressen torde
alltjämt utgivarskapet sammanfalla med ett mera allmänt uppdrag att såsom
huvudredaktör självständigt omhänderhava tidningens redaktionella ledning.
Särskilt i vissa stora tidningsföretag synes emellertid utvecklingen ha lett till
ett särskiljande

Riksdagen 1971. 4 saml. Nr 70

s. 2 Kontrollera mot PDF

KU 1971:70 2

av utgivarskapet och denna allmänna redaktionella ledning.
Skälen härtUl torde kunna antagas vara att huvudredaktören i dylika
tidningsorgan icke lämpligen kan granska skriften i sådan omfattning att han
kan påtaga sig ansvaret för dess innehåll; en sådan granskning kan stundom
lättare utföras av en redaktionssekreterare eller annan redaktionsmedlem. Det
gäller emeUertid här organisationsfrågor som icke kunna bli föremål för
offentligrättslig reglering. Utgivarens allmänna ställning till skriftens ägare
och till dem som jämte honom medverka vid skriftens tillkomst kan, även om den
för pressens fria ställning har stor betydelse, icke lämpligen fastställas i
tryckfrihetsförordningen. Oeftergivligt ur tryckfrihetssynpunkt är att den som
utsetts till utgivare intar en sådan ställning att han är i tillfälle att
granska vad som införes i skriften och att han kan förhindra tryckfrihetsbrott.
Dessa befogenheter för den som utses till utgivare få alltså icke inskränkas
genom några föreskrifter som ålägga utgivaren att rätta sig efter ägarens
anvisningar eller genom uppdrag för annan att utöva den redaktionella ledningen
av skriften i dess helhet eller i vissa delar,

1 propositionen 1948:230 med
förslag till TF upptogs beträffande stadgandet om utgivarens befogenhet först
vad Svenska journalistförbundet anfört, att förslaget, liksom gällande
tryckfrihetsförordning, gav utgivaren en starkare ställning än värt tryckfrihetsrättsliga
system i och för sig motiverade. Utgivarens befogenhet borde rätteligen
begränsas till att hindra införandet av sådant som enligt utgivarens mening kan
innefatta tryckfrihetsbrott. Med en dyUk formulering skuUe i vissa fall
undvikas att en utgivare, i syfte att ö.vervältra ansvaret på ägaren, i
rättegång gör gällande att han icke innehaft den befogenhet som skaU tillkomma
honom.

Departementschefen
uttalade härom:

Beträffande innebörden av uppdraget
att vara utgivare, vilken fråga enligt vad jag inhämtat ingående dryftats av de
sakkunniga, har jag icke funnit tillräckliga skäl att i anledning av
journalistföreningens yttrande avvika från förslaget. Beträffande den av
föreningen åsyftade, i 8 kap. 2 § upptagna regeln att ansvaret övergår på ägaren,
om utgivaren uppenbart icke innehade den befogenhet, som enligt den nu
behandlade paragrafen skall tillkomma honom, må framhåUas att utgivaren pä
denna grund kan bli fri från ansvar endast om skriftens tryckning och utgivning
sker mot hans förbud. Han får dä anses ha fråntagits sin befogenhet och kan
därför icke göras ansvarig, trots att han är anmäld som utgivare. Däremot kan
utgivaren icke fritagas från ansvar i nu avsedda fall, om han går med på att
utgiva skriften med det innehåU ägaren önskar.

Konstitutionsutskottet hade i
princip inte något att erinra mot det i propositionen framställda förslaget
beträffande ansvarighetsreglerna. Förslaget har i denna del antagits av
riksdagen.

Tillsatt utredning

Enligt Kungl, Maj:ts bemyndigande
den 6 maj 1970 har en utredning tillkallats med uppgift att utreda frågan om
enhetlig reglering i grundlag av yttrandefriheten i massmedier m. m.
Utredningen har antagit namnet massmedieutredningen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

KU 1971:70 3

I direktiven sägs att utredningen
bör sträva efter att söka samla de grundlagsbestämmelser som behövs till skydd
för yttrandefriheten i en särskild massmedielag som får ersätta TF. Översynen
av reglerna om yttrandefrihet bör ske i kontakt med grundlagberedningen. I fråga
om lagstiftningens sakliga innehåll sägs att översynen bör ha nuvarande TF som
utgångspunkt samt att inom tryckfrihetsområdet liksom hittills bör gäUa en i
princip obegränsad rätt att framställa, utge och sprida tryckalster. Vidare
anförs i direktiven:

En viktig uppgift vid översynen av
reglerna om yttrandefriheten blir att finna en sådan utformning av nya
grundlagsregler att man dels får möjlighet att ingripa mot reklam och annan
marknadsföring av varor, som är skadliga eller på annat sätt olämpliga och vUkas
spridning därför bör motverkas, dels får en mera klarläggande reglering än nu
av möjlig-hetema att ingripa mot reklam och andra marknadsföringsmetoder, som
är att anse som otillbörliga från konsumentsynpunkt. Ä andra sidan är det
viktigt att möjligheterna tiU ingripanden inte får en sådan utformning att de
kan användas också för att begränsa möjligheterna till information och
åsiktsbUdning i egentlig mening.

Inhämtat yttrande m. m.

Utskottet har berett
Publicistklubben, Svenska journalistförbundet och Svenska
tidningsutgivareföreningen tillfälle att avge yttrande över motionen. 1
gemensamt yttrande av Pressens samarbetsnämnd har de anfört följande:

I motionen uttalas önskemål om att
riksdagen skaU göra vissa vägledande uttalanden för hur åsiktsannonser bör
behandlas i pressen. Vad som i sådant hänseende skulle kunna ifrågakomma vore
att konstitutionsutskottet vid behandUng av motionen i utskottets motivering
gjorde principuttalanden som, om utlåtandet bifölls av riksdagen, kunde tas som
uttryck för dennas mening. Sådana uttalanden torde emellertid icke kunna
grundlagsenligt beslutas av riksdagen. Enligt reglerna i 5 kapitlet 3 §
Tryckfrihetsförordningen tillkommer det ansvarige utgivaren för en tidning att
ensam utöva inseende över skriftens utgivning och bestämma över dess innehåll,
så att däri intet får införas mot utgivarens vilja. Av denna grundlagsregel
följer, att utgivaren ej kan vara bunden av några vägledande uttalanden av
riksdagen. Dylika kan ej ta över den citerade bestämmelsen i Tryckfrihetsförordningen,
som ger utgivaren fria händer.

Man skulle givetvis kunna överväga att på ett eller annat
sätt inskränka utgivarens nuvarande frihet genom ändringar i
Tryckfrihetsförordningen. Grundlagen skuUe då ålägga utgivaren att i sin
tidning intaga annonser som kunde med hänsyn till sitt innehåU sägas ha
opinionsbUdande syfte.

Att göra en sådan föreskrift förenlig med huvudregeln i TF
att ansvarige utgivaren skall bestämma över skrifts innehåU ter sig mycket vanskligt
för att inte säga omöjligt. Vid närmare eftertanke är det alltså svårt att
förestäUa sig hur en sådan lagstiftning skulle se ut som kunde nå allmänt
godtagande. Samarbetsnämnden viU därför avvisa denna tanke.

En av Samarbetsnämnden utsedd arbetsgrupp har nyligen
framlagt ett Förslag till riktlinjer angående åsiktsannonsering. Nämnden har
för avsikt att föreslå PK, SJF och TU att närmare överväga dessa riktlinjer.
Eftersom riksdagsbehandlingen av ifrågavarande motion enligt uppgift kommer att
ske först vid riksdagens höstsession torde nämnden dessförin-

s. 4 Kontrollera mot PDF

KU 1971:70 4

nan kunna återkomma och lämna närmare upplysningar om hur
organisationerna har ställt sig till de föreslagna riktlinjerna.

Med åberopande av det ovan anförda hemstäUer nämnden att
Konstitutionsutskottet måtte föreslå riksdagen att lämna den ovannämnda
motionen angående åsiktsannonsering utan åtgärd.

Det av arbetsgruppen upprättade
förslaget till riktlinjer angående åsiktsannonsering har efter remiss tiU
styrelserna för de tre organisationerna antagits av samarbetsnämnden.
Styrelserna har slutligen anfört att de under den närmaste tiden ämnar
rekommendera sina medlemmar att tiUämpa de antagna riktlinjerna. Riktlinjerna
fogas som bilaga till detta betänkande

Utskottet

Motionen tar upp frågan om regler
för s. k. åsiktsannonsering och syftar i första hand tiU att möjligheterna till
rättsregler för åsiktsannonser skall utredas. 1 andra hand framförs önskemål om
vägledande uttalanden av riksdagen om skälig behandling av sådana annonser.

1 ett den 12 maj 1971 dagtecknat yttrande över motionen
har Pressens samarbetsnämnd anfört bl. a., att av grundlagsregeln i 5 kap. 3 §
tryckfrihetsförordningen om utgivarens befogenheter följer att utgivaren ej kan
vara bunden av några vägledande uttalanden av riksdagen, EnUgt
samarbetsnämndens mening är det mycket vanskligt eller omöjligt att göra en
föreskrift i tryckfrihetsförordningen om inskränkning av utgivarens nuvarande
frihet förenlig med huvudregeln i förordningen att ansvarige utgivaren skaU
bestämma över skrifts innehåU. Samarbetsnämnden avvisar därför tanken på
lagstiftning om skyldighet för utgivare att intaga annonser med
opinionsbildande syfte.

Pressens samarbetsnämnd har därefter den 20 oktober 1971
antagit riktlinjer angående åsiktsannonsering. De tre i nämnden samarbetande
organisationerna ämnar rekommendera sina medlemmar att tillämpa dessa
riktlinjer. Tidningarna bör enligt riktlinjerna i positiv anda pröva frågor om
införande av åsiktsannonser och i princip alltid inta annonser från de
politiska partierna och arbetsmarknadens partsorganisationer.

Ansvarig utgivares befogenhet att bestämma över periodisk
skrifts innehåll är grundlagsskyddad och kan som Pressens samarbetsnämnd anfört
inte inskränkas genom uttalanden från riksdagens sida, 1 enlighet med
tryckfrihetens grundläggande principer ankommer det i stället i första hand på
pressen själv att vidta erforderliga åtgärder för god publicistisk sed.

Antagandet av riktlinjer för åsiktsannonsering innebär att
pressens egna organ tagit initiativ till en enhetlig praxis på detta område,
vilket enligt utskottets mening bör kunna bidra till att garantera en skälig
behandling av åsiktsannonser.

Frågor om yttrandefrihet i tryck regleras i
tryckfrihetsförordningen. Genom tiUkomsten av andra massmedier såsom radio,
television och film har behov uppkommit att vidga garantierna för
yttrandefriheten till att

s. 5 Kontrollera mot PDF

KU 1970:70 5

omfatta även andra medier. 1970 tillkaUades därför
massmedieutredningen för att utreda frågan om enhetlig reglering i grundlag av
yttrandefriheten i massmedier. Utredningen bör enligt sina direktiv sträva
efter att samla de grundlagsbestämmelser som behövs till skydd för yttrandefriheten
i en särskild massmedielag som kan ersätta tryckfrihetsförordningen. Frågan om
rätt att använda annan tillhörigt massmedium för information och åsiktsbUdning
kommer därvid att övervägas av utredningen.

Principerna för åsiktsannonsering är som motionärerna
påpekar i första hand en pressetisk fråga. 1 samband med prövningen av vUka
grundläggande normer för olika massmedier som skaU ingå i en gemensam
lagstiftning kommer emeUertid massmedieutredningen att även överväga behovet av
lagregler för åsiktsannonsering. Utskottet finner inte skäl tUl ytterligare
initiativ på området från riksdagens sida.

Utskottet hemstäUer på grund av det
anförda att riksdagen avslår motionen 1971.85.

Stockholm den 23 november 1971

På konstitutionsutskottets vägnar GEORG PETTERSSON

Närvarande: herrar Pettersson i Visby (s). Adamsson (s),
Hernelius (m), Boo (c), Johansson i Trollhättan (s), Ahlmark* (fp), Mossberg
(s), Pettersson i Örebro (c), Werner i Malmö (m), Svensson i Eskilstuna (s),
Bergqvist (s), Fiskesjö (c), Gustavsson i Ängelholm* (s), MoUn (fp) och
Wictorsson (s).

* Ej närvarande vid justeringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

KU
1971:70

Bilaga

Riktlinjer angående åsiktsannonsering antagna av Pressens
Samarbetsnämnd (PubUcistklubben, Svenska JournaUstförbundet och Svenska
Tidningsutgivareföreningen) den 20 oktober 1971

1. Med åsiktsannonser avses i dessa
riktlinjer annonser som icke primärt

syftar till en utväxling av varor och tjänster, dvs. annonser som inte på

ett eller annat sätt har en kommersiell inriktning. De egentUga

åsiktsannonserna kan vara av oUka slag. De kan propagera politiska

meningar, t. ex. partiernas annonser i valtider. Stat och kommun satsar

i ökande utsträckning på annonsering t. ex. för att höja deklarations

moralen eller stärka trafiksäkerheten och över huvud taget för att ge

medborgarna information av oUka slag. Det kangäUa enskUda perso

ner, företag och organisationer som vUl köpa utrymme för att ge

spridning åt sin uppfattning. Annonser om ideeUa föreningars samman

komster och verksamhet hör hit.

De för
åsiktsannonser gällande reglerna bör också kunna tillämpas för dels annonser av
meddelandekaraktär (t. ex. s. k. legala annonser) och dels sådan annonsering av
varor och tjänster å vilken en större grupp lägger moraUska, poUtiska eller
andra liknande värderingar. Juridiska och fysiska personer bör likställas som
annonsörer inom detta område.

2. Tidningarna bör i positiv anda
pröva frågor om införande av åsiktsan

nonser. Annonser från de politiska partierna och från arbetsmarkna

dens partsorganisationer bör i princip alltid intas. Tidningen bör som

regel icke ingripa i annonstexten med uteslutande eUer tilläggande av

någon del av annonsen. Denna bör framträda i den form som

annonsören önskar ge den; det förutsattes dock självfaUet att annonsen

icke innefattar eller icke kan misstänkas innefatta tryckfrihetsbrott

eller eljest stå i strid med de regler, som gäller avseende
tidnings

redaktionella innehåll och annonser.

En
utgivare bör emellertid ha rätt att vägra införa åsiktsannonser i den mån sä
erfordras av hänsyn till den allmänna policy som tidningen för. Tidningen bör
exempelvis i överesstämmelse med sin allmänna policy kunna vägra införa annons,
som innehåller t. ex. spritreklam eller antisemitiska uttalanden, annons, där
annonsören erfarenhetsmässigt i efterhand utger annonstexten för att vara
redaktionell text eUer annons som innehåller angrepp på tredje man, även om det
icke kan göras gällande att annonsens innehåll strider mot någon regel i
Tryckfrihetsförordningen.

En
utgivare bör vidare ha rätt att vägra införa annonser som beordras i sådan
myckenhet att tidningens allmänna karaktär eller typ utslätas och de omstridda
annonserna blir ett dominerande inslag i tidningen.

3. 1 fråga om genmälen bör i
princip gällande regler vara till fyllest:

Rättelser och befogade genmälen skall publiceras utan dröjsmål och på

sådant sätt att de kan uppmärksammas av dem som fått del av de

ursprungliga uppgifterna. Det är viktigt att tidningsredaktionerna

omsorgsfullt tillämpar dessa regler.

I den mån
emellertid genmäle icke införes eller införes på ett sätt som icke
tUlfredsställer den svarande, bör denne ha en supplementär rätt att sä snabbt
som möjligt få införa annons vari han ger sin utformning av genmälet. Annonsen
bör icke vara underkastad annan granskning från utgivarens sida än den
sedvanliga kontroUen att annonsen ej strider mot Tryckfrihetsförordningen,
andra rättsregler samt aUmänt godtagna etiska normer för tidnings innehåll.

opaginerad Kontrollera mot PDF

KU 1971:70 7

4. De allmänna principer för intagande av
åsiktsannonser, som tidningen tillämpar, bör i kort sammanfattning anges i
tidnings annonsprislista och i Svensk Annonstaxa så att utomstående i förväg
vet vUken poUcy tidningen tillämpar i fråga om åsiktsannonser.

Goteborgs Offsettryckeri AB, Stfilm 71,568 S

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.