Lagutskottets betänkande i anledning av motion om lagstiftning angående ideella föreningar
1971 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Bet. 1971:LU14, Lagutskottets betänkande i anledning av motion om lagstiftning angående ideella föreningar
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Lagutskottets
betänkande nr 14 år 1971 LU 1971:14
Nr 14
Lagutskottefs
betänkande i anledning av motion om lagstiftning angående ideeUa föreningar.
I motionen nr 1971: 123 av herr Clarkson m. fl. (m)
hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag
beträffande lagstiftning om ideella föreningar.
Utskottet
har inhämtat utlåtanden över motionen från hovrätten över Skåne och Blekinge
samt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. På begäran av utskottet har
yttranden därjämte avgivits av Landsorganisationen i Sverige, Svenska
arbetsgivareföreningen, Motororganisatio-nemas samarbetsdelegation,
Nykterhetsrörelsens landsförbund. Svenska röda korset, Sveriges frikyrkoråd.
Husmodersförbundet Hem och Samhälle och Sveriges riksidrottsförbund.
Gällande
rätt
Man skiljer från juridisk synpunkt mellan ekonomiska
föreningar och ideella föreningar. Endast de ekonomiska föreningarna är
reglerade i lag. För att en förening skall kunna vinna registrering som ekonomisk
förening fordras enligt 1 § lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar att
föreningen har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom
sådan ekonomisk verksamhet, i vilken medlemmarna deltar som avnämare eller
leverantörer eller genom begagnande av föreningens tjänster eller på annat
dylikt sätt. Det krävs alltså dels att föreningen bedriver ekonomisk
verksamhet, dels att verksamheten skall åsyfta att främja medlemmarnas
ekonomiska intressen. Saknas endera av dessa förutsättningar, har man i
stället att göra med en ideell förening.
De
ideella föreningarna kan indelas i två huvudgrupper dels sådana föreningar som
har annat ändamål än att befrämja sina medlemmars ekonomiska intressen, t. ex.
föreningar för religionsutövning, politisk verksamhet, vetenskaplig forskning,
välgörenhet, sällskapsliv, idrott och skytte, försvarsföreningar,
kamratföreningar, djurskyddsföreningar osv., dels föreningar som syftar till
att befrämja sina medlemmars ekonomiska intressen på annat sätt än genom
ekonomisk verksamhet i lagens mening t. ex. arbetsgivareföreningar,
fackföreningar, branschsammanslutningar osv.
Riksdagen
1971. 8 saml. Nr 14
LU 1971:14 2
I rättspraxis har sedan länge ansetts att en ideell
förening äger rättskapacitet då den antagit stadgar som inte är alltför
bristfälliga och valt styrelse. Förbindelser som ingås för en sådan förening
binder endast föreningen, inte de enskilda medlemmarna. Om föreningen inte
uppfyller nämnda förutsättningar - vanligt bland föreningar av enklare slag,
såsom läsecirklar och svagt organiserade sällskapsföreningar - bär avtal som
ingås för föreningens rakning bindande endast för dem som ingått detta avtal.
EnUgt praxis anses vidare följande principer gälla. Styrelsen äger rätt att
företräda föreningen om ej stadgarna säger något annat. Stadgarna avgör
föreningens organisation och inre rättsförhållande. Föreningar utan ekonomiskt
syfte eller betydelse för sina medlemmar anses i allmänhet ha rätt att vägra
mottaga nya medlemmar liksom att utesluta medlemmar. Styrelsen handhar löpande
ärenden och andra ärenden som stadgan eller föreningsstämman anförtror denna.
I övrigt är föreningsstämman beslutande genom i regel enkel majoritet, om
stadgan ej föreskriver annat. Särskilt ingripande beslut t. ex. ändring av
föreningens ändamål torde kräva samtycke från alla föreningsmedlemmar. Beslut
som strider mot föreningens ändamål eller som otillbörligt gynnar vissa
medlemmar på andras bekostnad är ogiltiga, såframt icke alla medlemmar, eller
i sistnämnda fallet de vilkas rätt eftersatts, ger sitt samtycke.
I
vissa avseenden har emelleitid rått osäkerhet beträffande de ideella
föreningarnas rättsliga ställning, vilket föranlett att frågan om en legal
reglering av dem varit föremål för utredningar och riksdagsbehandling vid flera
tillfällen.
Tidigare
lagförslag m. m.
Redan 1903 framlades av 1901 års föreningskommitté
ett betänkande med lagförslag rörande ideella föreningar. Efter överarbetningar
förelades förslaget 1910 och 1911 års riksdagar (prop. 1910:83 s. 108, LU
1910:50 samt prop. 1911:35 s. 64, LU 1911:46). Förslaget förföll bägge
gångerna på grund av kamrarnas skiljaktiga beslut i frågan.
1919
avlämnade hovrättsrådet O. H. Arsell såsom särskild utredningsman ett nytt
betänkande med förslag till lag om ideella föreningar. Betänkandet föranledde
emellenid inte någon åtgärd från Kungl. Maj:ts sida.
På
1930-talet aktualiserades frågan ånyo i samband med diskussionerna om och
lagstiftningsförsöken rörande arbetsmarknadspartemas rättsliga ställning. Sedan
riksdagen 1936 anhållit att Kungl. Maj:t måtte verkställa utredning av frågan
om föreningsväsendets normering genom lagstiftning tillsattes en
utiredningsman med uppdrag att verkställa en teknisk avvägning av vad som
lämpligen borde inbegripas under lagstiftningen. Arbetet resulterade i en
promemoria (justitiedepartementets
LU 1971:14 3
promemorior 1938: 1). Vid promemorian fanns fogat ett
utkast till lag om ideella föreningar. Avsikten var att fortsatt
utredningsarbete skulle ske under medverkan av sakkunniga. Sådant arbete kom
emellertid aldrig till stånd.
I betänkandet (SOU 1949: 17) som låg till grund för lagen
om ekonomiska föreningar upptogs vissa bestämmelser om ideella föreningar.
Dessa bestämmelser blev emellertid inte genomförda (prop. 1951:34 s. 70 f).
Senast har firmautredningen i betänkande (SOU 1967: 35)
föreslagit en lag om skydd för ideell förenings och stiftelses namn. Förslaget
är under övervägande i Kungl. Maj:ts kansli.
Vid 1968 års riksdag hemställdes i motioner (I: 268 och II: 112) att riksdagen hos Kungl. Maj:t
skulle anhålla om utredning och förslag beträffande möjligheten att ge ideella
föreningar rätt att få sina namn registrerade. Motionerna avslogs på hemställan
av första lagutskottet (1 LU 1968: 6). Avslagsbeslutet grundades på att förslag
till lösning av frågan om ideell förenings namnskydd redan förelåg genom firmautredningens
förslag.
Motionen
Motionärerna erinrar inledningsvis
om att det utanför skattelagstiftningen inte finns lagbestämmelser om ideella
föreningar. De framhåller att rättspraxis rörande ideella föreningar är
sparsam och främst avser den speciella typ av ideella föreningar som
fackföreningarna utgör. Avsaknaden av legal reglering kan enligt motionärerna
medföra betydande rättsförluster, och de anför följande exempel som särskilt
ägnade att belysa rådande läge.
1.
Motionärerna
anför att där föreningsstadgar icke innehåller särskilda bestämmelser om
förutsättningarna jör rösträtt vid föreningsstämma saknas vid föreningsstämman
möjlighet att objektivt fastställa sådana förutsättningar. Detta innebär enligt
motionärerna att en majoritet inom styrelsen omedelbart före föreningsstämman
till medlemmar kan upptaga ett så stort antal personer, sympatiserande med
styrelsemajoritetens åsikter, att styrelsemajoriteten i praktiken kan påtvinga
föreningsstämman sin uppfattning.
2.
Enligt
motionärerna förekommer icke sällan att föreningsstadgar icke tillräckligt
klart anger hur kallelse till föreningsstämma skall kungöras. Motionärerna
anser att detta leder till otrygghet när fråga är om stämmans
representativitet.
3.
Icke sällan
torde stadgar för ideell förening föreskriva att föreningens styrelse äger
utesluta föreningsmedlem. Enligt motionärerna kan detta leda till och har i
praktiken icke sällan lett till att styrelse i ideell förening, som känt sig ha
förlorat förtroendet hos en majoritet inom
1* Riksdagen 1971. 8 saml. Nr 14
LU 1971:14 4
föreningen, använt uteslutningsriitten för att från beslut
i föreningsangelägenheter utesluta mot styrelsen oppositionella medlemmar.
4.
Motionärerna
anser att skyddet för ideell förenings firma är bristfälligt. Vid tvist mellan
olika medlemsgrupper i ideell förening är det enligt motionärerna inte
ovaiuligt att de mot varandra stående grupperna utnyttjar föreningens firma.
Stora svårigheter kan därvid uppkomma, när fråga är om identifikation av den
ursprungliga föreningen.
5.
Enligt
motionärerna förekommer ofta att ideell förenings stadgar lämnar föga
vägledning när fråga uppkommer om föreningsförmögenhetens dispo.sition vid
föreningens upplösning. Icke minst vid fusioner mellan ideella föreningar sägs
bristerna härutinnan leda till svårbedömbara tvistsituationer.
Motionärerna anför vidare att ideella föreningar även med
bortseende från fackföreningarna disponerar över betydande förmögenhetstillgångar.
Enligt motionärerna iir kontrollen över tillgångarnas disponerande ofta
bristfällig och föreningsmedlemmarnas rättsäkerhet illa tillgodosedd. Det
synes uppenbart att en lagstiftning, dock i huvudsak av dispositiv natur, är
erforderlig, anför motionärerna avslutningsvis.
Remissvaren
Hovrätten över Skåne och Blekinge
finner inte något behov föreligga av en generell lagstiftning för ideella
föreningar och avstyrker därför motionen. Inte heller Landsorganisationen i
Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen, Nykterhetsrörelsens landsförbund,
Sveriges frikyrkoråd, Sveriges riksidrottsförbund och Svenska röda korset
anser att motionen bör vinna bifall.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län tillstyrker
motionärernas förslag att frågan om eventuell lagstiftning angående ideella
föreningar utreds. Motororganisationernas samarbetsdelegation förklarar sig
intet ha att erinra mot förslaget. Husmodersförbundet Hem och Samhälle uttalar
sig för att motionärernas utredningskrav bör beaktas.
Hovrätten för Skåne och Blekinge anser att en lagstiftning
för en så heterogen samling sammanslutningar, som de ideella föreningarna utgör,
stöter på svårigheter. Hovrätten anför att regler som ter sig ändamålsenliga
för vissa föreningar passar dåligt för andra. Bestämmelser om rätt till inträde
och utträde, formerna för besluts fattande, dispositionen av
föreningstillgångarna och om revision måste göras summariska om de icke skall
verka alltför hindrande i föreningsväsendet. För välutvecklade föreningar
skulle, fortsätter hovrätten, en sådan lagstiftning endast ha mindre betydelse.
Deras stadgar skulle nämligen regelmässigt innehålla utförligare bestämmelser
än lagen. Dennas förskrifter skulle under sådana omständigheter ha sin största
betydelse som komplement till bristfälliga stadgar för mindre föreningar. En
lagstiftning med en
LU 1971:14 5
sådan
inriktning kan vara av värde. Bland annat skulle därigenom de närmare
förutsättningarna för ideella föreningars rättskapacitet kunna preciseras.
Enligt hovrättens mening är det emellertid tvivelaktigt om behov av
lagstiftning föreligger. Sedan lång tid har i Sverige funnits ett omfattande
föreningsväsende, som fungerat väl utan lagstiftning. Såvitt för hovrätten är
känt har heller inte från föreningarnas egen sida framställts önskemål om
generell lagstiftning. Hovrätten pekar vidare på att en viss utveckling på
området sker genom rättspraxis. Sålunda har senast i rättsfallet NJA 1970 s.
394 ideell förenings möjlighet till uteslutning av medlem belysts.
Avslutningsvis framhåller hovrätten att syftet med en lagstiftning med nämnd
inriktning åtminstone delvis kan uppnås på annat sätt, exempelvis genom
aktivitet för att förmå föreningar att antaga någon form av normalstadgar
utformade olika för olika typer av föreningar.
Svenska
Arbetsgivareföreningen åberopar inledningsvis följande yttrande, som
organisationen avgav över den år 1938 avgivna promemorian i ämnet.
Skall man nu söka bedöma behovet av en lagstiftning
rörande de ideella föreningarna, måste det konstateras, att ur allmän
associations-rättslig synpunkt något dylikt behov icke gjort sig särdeles
gällande under de senaste tjugo åren. Föreningen veterligen har samfärdseln
inom samhället icke besvärats av frånvaron av dylika lagbestämmelser. Föreningen
vill därvid dock göra den reservationen, att den med hänsyn till de
mångskiftande förhållanden, som beröras av de ideella föreningamas verksamhet,
icke kan grunda detta sitt omdöme på direkt erfarenhet från alla områden.
Såvitt angår det betydelsefulla avsnittet för de fackliga organisationernas
verksamhet vill föreningen dock påstå, att frånvaron av en lagstiftning rörande
grunderna för ideella föreningars verksamhet icke varit till men för dessa
organisationer eller givit rum för några missförhållanden.
Vad beträffar de betydande rättsförluster som
avsaknaden av legal reglering rörande ideella föreningar enligt motionärerna
kan medföra, anser arbetsgivareföreningen det angeläget betona att den
omständigheten att särskild lagstiftning saknas beträffande ideella föreningar
givetvis ej betyder att dessa står utanför det rättsliga regelområdet utan att
normer för de ideella föreningarna bl. a. utstakats i rättspraxis.
Föreningen
pekar bl. a. på att senare rättspraxis visar att föreningar där medlemskapet
har betydelse för vederbörandes försörjningsmöjUg-heter icke utan godtagbara
skäl äger avvisa en person som söker inträde i föreningen eller utesluta en
medlem. Utöver vägledning genom rättspraxis, fortsätter föreningen, gäller att
man i många hänseenden med tämligen stor säkerhet kan ange vad som gäller för
ideella föreningar med ledning av allmänna rättsprinciper och analogisk
tillämpning av regler från närliggande rättsområden, särskilt lagstiftningen om
ekonomiska föreningar. - Föreningen anför att det i och för sig kan före-
LU 1971:14 6
falla
egendomligt att de ideella föreningarna ej är reglerade genom lag. En väsentlig
anledning till detta sägs vara att de ideella föreningarna är av mycket
växlande karaktär. Deras verksamhet och syfte är ofta helt skiftande, och det
är därför svårt att föra in dem under gemensamma regler, framhåller föreningen.
Avslutningsvis
anför föreningen att den, liksom tidigare, får konstatera att samfärdseln inom
samhället veterligen inte besvärats av frånvaron av lagbestämmelser på detta
område. De av motionärerna andragna exemplen på olägenheter gäller åtminstone
ej arbetsmarknadsorganisationerna. Eventuella nackdelar på andra områden borde
enligt föreningens förmenande kunna undanröjas på annat sätt än genom
lagstiftning.
LO
anser sig i detta sammanhang sakna anledning att närmare behandla ideella
föreningars ställning i allmänhet. LO anför att vad beträffar LO och LO:s
medlemsförbund med dess lokala organisationer regleras de frågor, som
motionärerna använder som grund för sin motion, utförligt och för såväl
medlemmarnas som tredje mans rättstrygghet fullt tillfredsställande i LO:s
respektive förbundens särskilda stadgar. LO finner det egendomligt att sådana
förfaranden, som motionärerna pekar på, verkligen skulle kunna äga rum i en
ideell förening av betydelse. Likaledes verkar det enligt LO osannolikt att en
sådan förening skulle sakna för sin verksamhet betydelsefulla bestämmelser, exempelvis
angående förmögenhetens disposition vid föreningens upplösning. LO hemställer
mot bakgrund av vad som anförts, att motionen inte föranleder någon åtgärd.
Styrelsen
för Nykterhetsrörelsens landsförbund finner inga skäl föreligga för stiftandet
av sådana lagar som motionärerna föreslagit. Enligt styrelsen tyder all
erfarenhet från ideellt föreningsliv på att olägenheterna av frånvaro av
lagstiftning på området väsentligt överdrivits. Motionäremas exemplifiering i
fem punkter sägs understryka detta förhållande. I den mån problem av angiven
art noterats, torde det i regel ha gällt tillfälliga sammanslutningar utan
föreningskaraktär, grupperingar av den typ som bl. a. de s. k. byalagen
representerar, framhåller styrelsen.
Sveriges frikyrkoråd förklarar sig vara medvetet om
vikten av att varje lokal församling har klara och tydligt formulerade stadgar,
som i möjligaste mån undviker tolkriingssvårigheter. Rådet är berett att genom
sina medlemssamfund ytterligare betona detta. Rådet framhåller att de fria
trossamfunden i samtliga fall låtit utarbeta förslag till normalstadgar för
sina lokalförsamlingar. Dessa är utarbetade med hjälp av expertis på området.
Det övervägande antalet lokalförsamlingar har enligt rådet antagit respektive
trossamfunds normalstadgar utan andra förändringar än de lokala förhållandena
givit anledning till. Samfunds- och distriktsledning sägs också ha tUl uppgift
att vaka över församlingarnas stadgefrågor. Rådet påpekar att om församling
saknar
LU 1971:14 7
stadgar och tolkningstvist uppstår, samfundets
normalstadgar för lokalförsamling torde kunna ge viss vägledning. De exempel
som motionärerna anför äger enligt rådet i inget eller ringa avseende tillämpning
på de fria trossamfundens församlingar. Rådet anser med stöd av det anförda att
avsaknaden av legal reglering knappast kan medföra betydande rättsförluster för
de organisationer och församlingar vilkas intresse rådet har att bevaka. Något
behov av en utredning och ett förslag beträffande lagstiftning om ideella
föreningar anser sig rådet därför f. n. inte uppleva.
Sveriges riksidrottsförbund (RF) anför att, ehuru
flertalet av de exempel som motionärerna åberopar för att styrka behovet av
den föreslagna utredningen knappast är aktuella inom RF och de tiU RF anslutna
organisationerna, det även ur idrottsrörelsens synvinkel kan vara värdefullt
med vissa allmänna, lagfästa, tvingande bestämmelser för ideella föreningar.
Enligt RF synes emellertid motionärerna syfta till en lagstiftning som
meddelar i huvudsak dispositiva regler. RF ifrågasätter, huruvida det kan vara
motiverat att föranstalta om en utredning med uppgift att skapa sådana bestämmelser.
Vad gäller idrottens organisationer synes nämligen RF:s,
specialidrottsförbundets och föreningarnas stadgar ha givits sådan utformning,
att behovet av dispositiva lagbestämmelser om ideella föreningar inte är
särskilt påtagligt inom idrottsrörelsen.
Föreningen Svenska röda korset
finner för sin egen del ej behov av en utvidgad lagstiftning om ideella
föreningar.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län, vilken som tidigare nämnts, ställer sig positiv till att en utredning i
ämnet företas, anför att det i fråga om flertalet av de punkter som
motionärerna redogör för måste anses vara en brist att någon form av legal
reglering ej finns. Den lagstiftning som skulle kunna tänkas måste enligt
länsstyrelsen vara utformad på ett sådant sätt att den täcker både små
föreningar, som är enbart ideellt inriktade, och de i juridisk mening ideella
föreningar av typ fackföreningar, vilka handhar stora ekonomiska värden och har
en ekonomisk inriktning för sina medlemmar. Länsstyrelsen anför att en eventuell
lagstiftning angående ideella föreningar skulle kunna tänkas bli utformad så,
att däri stadgades vissa grundförutsättningar, vilka nu gäller i rättspraxis.
Lagstiftningen borde minst omfatta de områden som motionärerna pekar på och
även sådant som är av väsentlig betydelse för den enskilde föreningsmedlemmen.
Uppfyllandet av dessa förutsättningar skulle vara en grund för föreningens
rättskapacitet. Länsstyrelsen anser att registrering av de ideella föreningarna
torde bli alltför omfattande och belasta de nuvarande registreringsmyndigheterna
alltför mycket för att kunna godtagas. En eventuell utredning torde få i
uppdrag att klargöra frågorna kring de ideella föreningarnas rättskapacitet
och därtill hörande frågor. En utredning skulle också
LU 1971:14 8
vara tUl stor nytta för ett klargörande av de ideella
föreningarnas nuvarande rättsställning, framhåller länsstyrelsen. Enligt
länsstyrelsen måste emellertid lagstiftning om ideella föreningar vara av
betydligt mindre omfattning än den reglering som gäller för ekonomiska
föreningar.
Husmodersförbundet Hem och Samhälle anför att det genom
den föreningsrättsliga praxis, som efte;r hand utbildats, åtminstone beträffande
de något så när betydande ocli seriösa ideella föreningarna eller förbunden
knappast torde föreligga något behov av laglig reglering. Å andra sidan har,
menar förbundet, troligen åtskilliga, framför allt mindre föreningar, antagit
stadgar som genom bristande fullständighet och tydlighet kan föranleda
oklarhet i rättsförhållandet såväl medlemmarna emellan som gentemot
utomstående. Det kan därför enligt förbundet antas att en lagstiftning som
uppställer vissa minimikrav för ideella föreningars rättskapacitet och med i
övrigt dispositiva stadganden skulle fylla ett visst behov. Förbundet anser
dock att de tvingande bestämmelser som anses erforderliga i görligaste mån
måste begränsas och inte får tyngas av onödig formalism. Mari bör nämligen
hålla i minnet, framhåller förbundet, att det mestadels rör sig om små, lokalt
arbetande föreningar som ägnar sig åt ideell verksamhet i detta uttrycks
egentliga bemärkelse och vilkas styrelser och drivande krafter utgörs av
personer med endast ringa, i flertalet fall ingen, ersättning för sitt arbete.
Det kan enligt förbundet befaras att en detaljrik lagstiftning med stränga
formkrav skulle avskräcka eljest intresserade från att ta initiativ till eller
åtaga sig ledande funktioner i en förening. Förbundet betonar vidare att ett
oavvisligt krav på en föreningslagstiftning är att medborgarna inte genom
denna får rätten till fri förenings- och opinionsbildning beskuren.
Sammanfattningsvis vill förbundet såsom sin mening framföra att, ehuru det kan
vara tv(;ksamt om lagstiftaren bör ingripa på förevarande område, vissa skäl
dock talar för en precisering av rättsläget och förbundet finner därför att
motionärens utredningskrav bör beaktas.
Beträffande de i motionen särslcilt angivna situationerna
(se ovan s. 3), där avsaknaden av legal reglering skulle medföra risk för
rättsförluster, har hovrätten över Skåne och Blekinge, Sveriges frikyrkoråd,
RF och Svenska röda korset i anslutning till de olika punkterna gjort följande
anmärkningar.
1. Stadgarna saknar särskilda bestämmelser om förutsättningarna
för rösträtt vid föreningsstämma. Hovrätten över Skåne och Blekinge påpekar
att varken 1919 eller 1938 års utkast till lagstiftning om ideella föreningar
innehåller särskilda förutsättningar för att föreningsmedlem skall få rösta vid
föreningsstämma. Det torde enligt hovrätten även vara tvivelaktigt om den av
motionärerna angivna åtgärden, att en majoritet inom styrelsen före stämman
till medlemmar upptar ett så stort antal personer.
LU 1971:14 9
som
sympatiserar med majoritetens åsikter, att denna i praktiken kan påtvinga
stämman sin uppfattning, och liknande åtgärder kan eller bör motverkas genom
lagstiftning.
Svenska
röda korset anför att dess stadgar innehåller bestämmelser om rösträtt och
dennas utövande för föreningens medlemmar. I RF:s normalstadgar för föreningar
finns bestämmelser om rösträtt vid föreningsmöte. Sveriges frikyrkoråd
framhåller att motionärernas exempel inte är tillämpligt på de fria
trossamfundens församlingar, där nya medlemmar intas på religiösa grunder och
efter personlig trosbekännelse.
2. Sättet för kallelse till föreningsstämma. Särskilda
bestämmelser om sättet för kallelse finns varken i 1938 eller 1919 års utkast
beträffande oregistrerade föreningar. I sistnämnda utkast finns beträffande
registrerade föreningar endast föreskrivet att om stadgarna inte innehåller
annan bestämmelse, kungörelse skall ske i tidning inom den ort, där föreningar
har sitt säte, minst en vecka i förväg. Enligt hovrätten över Skåne och
Blekinge torde en sådan bestämmelse endast ha ringa betydelse från den
synpunkt motionärerna anlagt (att oklarhet i kallelseförfarandet kan leda till
otrygghet i fråga om stämmans representativitet). Ett strängare kallelsekrav
bör heller knappast åläggas föreningsväsendet, anser hovrätten. Svenska röda
korset anför att deras stadgar innehåller bestämmelser om kallelse till
årsmöte, som skall hållas årligen. Också i RF:s normalstadgar finns
bestämmelser om kallelse till årsmöte.
3. Uteslutning av medlem. Både 1919 och 1938 års utkast
intog den ståndpunkten att medlem fick uteslutas ur förening endast om
stadgarna medgav detta samt att en stadgebestämmelse som medgav sådan rätt »när
skälig anledning förelåg» borde godtagas. Några ytterligare förutsättningar
för uteslutning föreskrevs icke. Enligt hovrätten över Skåne och Blekinge
innebar därför förslagen knappast något skydd i de hänseenden motionärerna
eftersträvat (att styrelse som känt sig ha förlorat förtroendet hos en
majoritet inom föreningen använt uteslutningsrätten för att från beslut i
föreningsangelägenheter utesluta mot styrelsen oppositionella medlemmar).
Hovrätten anser vidare att det torde vara tveksamt om förenings rätt till
uteslutning bör inskränkas utöver vad förslagen innehåller. Hovrätten erinrar
om att det sagda inte innebär att medlem enligt gällande rätt är rättslös vid
uteslutning. Sålunda kan domstol pröva att beslutet därom är fattat på ett
formellt riktigt sätt. I begränsad omfattning torde även en materiell
överprövning kunna komma i fråga framhåller hovrätten och hänvisar till
justitierådet Ulvesons yttrande till HD:s dom i rättsfallet NJA 1970 s. 394.
Sveriges frikyrkoråd pekar också på möjligheten till rättslig prövning av
förenings beslut att utesluta medlem och hänvisar till rättsfallet NJA 1931 s.
604.
Svenska röda korset anför
att dess stadgar inte medger någon styrel-
LU 1971:14 10
se
att utesluta någon medlem. RF:s normalstadgar medger föreningsstyrelse att
utesluta medlem som inte erlagt föreskriven årsavgift eller som eljest brutit
mot föreningens stadgar eller som handlat mot hederns lagar. Medlem skall
beredas tillfälle att yttra sig innan fråga om uteslutning avgörs och han har
rätt att söka ändring i styrelsens beslut vid möte med föreningen.
4. Skyddet för ideell förenings firma. Hovrätten över
Skåne och Blekinge erinrar om att firmautredningen framlagt ett förslag om
namnskydd för bl. a. ideella föreningar samt att förslaget är under övervägande
i justitiedepartementet. Med hänsyn till behovet av namnskydd erfordras därför
icke någon utredning, framhåller hovrätten. Sveriges frikyrkoråd anför
motsvarande synpunkter.
5. Disposition av förenings förmögenhet vid
föreningsupplösning. Både 1919 och 1938 års utkast innehåller endast sådana
summariska bestämmelser om förmögenhetens disposition vid föreningsupplösning,
vilka redan i stort sett torde gäUa pä grund av allmänna rättsgrundsatser (16 §
3 st. och 36 § 1 st. 1919 års utkast samt 24 § 1938 års utkast). Hovrätten över
Skåne och Blekinge anser det knappast vara lämpligt med mera ingående
bestämmelser. Sveriges frikyrkoråd anför att de fria trossamfundens
normalstadgeförslag för lokalförsamlingar innehåller anvisningar om
tillvägagångssätt vid församlings upplösning. Inom ramen för nuvarande
rättspraxis förklarar sig frikyrkorådet upple\'a detta som tillräckligt. I
Svenska röda korsets stadgar finns bestämmelser om hur det skall förfaras med
tillgångar och handlingar, därest organisationen eller delorganisation skulle
upplösas. Också i RF:s norm.ilstadgar finns sädana bestämmelser, innebärande
att förmögenheten skall användas för bestämt idrottsfrämjande ändamål.
Utskottet
Man skiljer från juridisk synpunkt mellan
ekonomiska föreningar och ideella föreningar. Endast de ekonomiska föreningarna
är reglerade i lag. För att en förening skall kunna vinna registrering som
ekonomisk förening fordras enligt lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar
dels att föreningen bedriver ekonomisk verksamhet, dels att verksamheten skall
syfta till att främja medleramarnas ekonomiska intressen. Saknas endera av
dessa förutsättningar, har man i stället att göra med en ideell förening. De
ideella föreningarna kan indelas i två huvudgrupper, dels sådana föreningar som
har annat ändamål än att befrämja sina medlemmars ekonomiska intressen, t. ex.
föreningar för religionsutövning, politisk verksamhet, välgörenhet, idrott,
skytte och djurskydd, dels föreningar som syftar till att befrämja sina
medlemmars ekonomiska intressen på annat sätt än genom ekonomisk verksamhet i
lagens mening, t. ex. arbetsgivareföreningar, fackföreningar och
branschsammanslut-
LU 1971:14 11
ningar.
I rättspraxis har sedan länge ansetts att en ideell förening äger
rättskapacitet då den antagit stadgar som inte är alltför bristfälliga och valt
styrelse. Såsom närmare framgår av den föregående redogörelsen har vidare i
praxis utstakats vissa normer för de ideella föreningarna.
I
motionen anförs att avsaknaden av legal reglering kan medföra betydande
rättsförluster, och motionärerna anger vissa i den föregående redogörelsen
redovisade exempel, som sägs vara ägnade att belysa det rådande läget.
Motionärerna anför vidare att många ideella föreningar förfogar över betydande
tillgångar. Enligt motionärerna är kontrollen över dispositionen av
tillgångarna ofta bristfällig och föreningsmedlemmarnas rättssäkerhet illa
tillgodosedd. På grund av det anförda anser motionärerna att lagstiftning, dock
i huvudsak av disposidv natur, erfordras beträffande de ideella föreningarna.
De hemställer därför att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning och
förslag rörande sådan lagstiftning.
Förslag
om laglig reglering rörande ideella föreningar har tid efter annan framlagts.
Senast förekom vissa bestämmelser om ideella föreningar i det betänkande (SOU
1949: 17) som låg till grund för lagen om ekonomiska föreningar. Förslagen har
emellertid inte lett till lagstiftning. En väsentlig anledning härtiU torde, såsom
hovrätten över Skåne och Blekinge och Arbetsgivareföreningen framhållit, vara
att de ideella föreningarna är av mycket växlande karaktär, varför det är svårt
att föra in dem under gemensamma regler.
Avsaknaden av lagstiftning betyder naturligtvis inte
att de ideella föreningarna står utanför det rättsliga regelområdet. Sålunda
har, som ovan nämnts, normer för de ideella föreningarna efter hand utbUdats i
praxis. Vidare kan god vägledning erhållas genom analogisk tillämpning av
regler från näraliggande rättsområden, särskilt lagen om ekonomiska föreningar.
Såsom hovrätten framhållit har också föreningsväsendet under lång tid fungerat
väl utan lagstiftning, och önskemål om generella regler synes inte ha
framställts från föreningarnas sida under de gångna åren. Inte heller i de
remissyttranden som folkrörelsernas riksorganisationer avgivit över
förevarande motion framställs önskemål om lagstiftning. I stället framhålls
att något behov därav inte föreligger. Motsvarande uppfattning kommer till
uttryck i remissvaren från Landsorganisationen och Arbetsgivareföreningen.
Med
beaktande av vad sålunda anförts finner utskottet att det saknas skäl att
föranstalta om utredning rörande lagstiftning för de ideella föreningarna.
Utskottet
viU för övrigt framhålla att utredning redan företagits i ett av de hänseenden
där risk för rättsförlust enligt motionärerna föreligger, nämligen i fråga om
skyddet för ideell förenings firma. Sålunda har firmautredningen i betänkande
(SOU 1967: 35) föreslagit en lag om skydd för ideell förenings och stiftelses
namn. Förslaget övervägs i Kungl. Maj:ts kansli.
LU 1971:14 12
På grund av vad sålunda upptagits hemställer
utskottet att riksdagen avslår motionen 1971: 123.
Stockholm
den 2 november 1971
På
lagutskottets vägnar DANIEL WIKLUND
Närvarande:
herrar Wiklund i Stockholm (fp), Svedberg (s), fröken Anderson i Lerum (s),
herrar Hammarberg (s), Börjesson i Falköping (c), fru Asbrink (s), herrar
Winberg (m), Andersson i Södertälje (s), fru Jonäng (c), herrar Israelsson
(\pk), Olsson i Timrå (s), Enlund (fp), Söderström (m) och fru Nilsson i Sunne
(s).
ESSELTE TRYCK. STOCKHOLM 1971 712188
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.