Lagutskottets betänkande i anledning av motion angående trafikförsäkringen
1971 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Bet. 1971:LU15, Lagutskottets betänkande i anledning av motion angående trafikförsäkringen
Dokumentets text
Lagutskottets
betänkande nr 15 år 1971 LU 1971:15
Nr 15
Lagutskottets betänkande i anledning av motion angående
trafikförsäkringen.
I motionen 1971: 334 av fru Lindberg och herr
Ericson i Örebro (båda s) hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
begär
dels
en kartläggning av i vilken omfattning motorfordon i trafik saknar
trafikförsäkring samt de ekonomiska konsekvenserna därav,
dels en översyn av
bestämmelserna vid tecknandet av trafikförsäkring.
Utskottet har inhämtat utlåtanden över motionen
från rikspolisstyrelsen, försäkringsinspektionen och länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län. På begäran av utskottet har yttranden därjämte avgivits av Motororganisationernas
samarbetsdelegation och Trafikförsäkringsföreningen.
Gällande
bestämmelser
De grundläggande bestämmelserna om registrering av
fordon finns i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (VTF). Enligt 10 § 1
mom. VTF skall hos länsstyrelse föras bilregister och bilreservregister och hos
myndighet, som Kungl. Maj:t bestämmer, centralt bilregister.
Registreringsplikten omfattar i princip alla motordrivna fordon och släpfordon.
Enligt gällande system är registreringen förbunden med kontroll av att ett
antal villkor för fordonets brukande, t. ex. fullgjord
trafikförsäkringsskyldighet, är uppfyllda vid registreringstillfället.
Enligt
1 § lagen den 10 maj 1929 om trafikförsäkring å motorfordon (TFL) skall
trafikförsäkring finnas för motorfordon som är registrerat här i landet eller
utan registrering brukas i trafik här. Detta innebär således att för
registrerade motorfordon gäller trafikförsäkringsphkt oavsett om fordonen
brukas eller ej. I övrigt utgör trafikförsäkring förutsättning för brukande av
fordon. Vissa fordon, t. ex. sådana som tillhör staten, är dock undantagna från
försäkringsplikt. Enligt 17 § 4 mom. VTF skall bevis om gällande
trafikförsäkring ges in vid ansökan om registrering. Om så inte sker vägras
registrering. Ägare av registrerat fordon är vidare skyldig att anmäla
nytecknad trafikförsäkring till länsstyrelsen inom tre veckor från det den
tecknades (18 § 2 mom. VTF). Att bevis om trafikförsäkring skall företes i
samband med överlåtelse av fordon framgår av 17 § 4 mom. VTF, vari bevis om
försäkring anges som förutsättning för registrering i annat län, och av 18 § 1
mom.
1
Riksdagen 1971. 8 saml. Nr 15
LU
1971:15 2
VTF, vari föreskrivs att försäkringsbevis skall bifogas
överlåtelseanmälan.
Underlåter den som är försäkringsskyldig för registrerat
fordon att fullgöra skyldigheten straffas han med dagsböter (24 § TFL). Samma
straff kan ådömas den som brultar oförsäkrat fordon som inte är registrerat här
i landet resp. den som brukar försäkringspliktigt fordon med kännedom om att
försäkring inte finns. Har någon gjort sig skyldig till förseelse mot 24 § TFL
kan domstol enligt 25 § TFL vid vite förelägga honom att fullgöra sin
försäk.ringsskyldighet.
Inträffar skada ansvarar försäkringsgivare härför i
enlighet med gällande försäkringsavtal. Även om försäkringsavtal för
registrerat fordon upphört är försäkringsgivaren ansvarig för skada som
inträffat innan 30 dagar gått från det anmälan kom in till registreringsmyndigheten
om avtalets upphörande (18 § TFL). Om i annat fall skada inträffar till följd
av trafik med oförsäkrat fordon är samtliga de försäkringsanstalter, som äger
meddela trafikförsäkring, solidariskt ansvariga gentemot den skadelidande såsom
om trafikförsäkring meddelats av dem (21 § TFL). Samma solidariska ansvar
åvilar försäkringsanstalterna om det ej kan utrönas vilket fordon som
förorsakat viss skada. Handhavandet av dessa solidariska förpliktelser
ombesörjs av den av försäkringsanstalterna för ändamålet bildade
Trafikförsäkringsföreningen.
Motionen
I motionen anförs inledningsvis att
det på grund av svårigheterna att upprätthålla en effektiv kontroll finns ett
stort antal bilar i trafik som saknar trafikförsäkring. Enligt motionärerna har
Trafikförsäkringsför-eningen beräknat antalet oförsäkrade fordon till 15 000-20
000 medan försäkringsinspektionen uppskattai; antalet till 110 000.
Motionärerna framhåller vidai-e att antalet skador
förorsakade av oförsäkrade bilar tenderar att öka år från år. De ersättningar,
som försäkringsanstalterna tvingas betala i anledning av dessa skador, uppgår
tillsammans med premiebortfallen till betydande belopp varje år. Härigenom
tvingas de fordonsägare, som lagenligt fullgör sina skyldigheter, att betala högre
försäkringspremier än som skulle vara påkallade om samtliga bilar vore
trafikförsäkrade. Motionärerna påpekar vidare att också betydande belopp
fordonsskatt årligen undandras statsverket tiU följd av bristema i den
nuvarande kontrollen.
I och med tillkomsten av ett nyi;t centralt bilregister
torde enligt motionärerna kontrollen av trafikförsäkrings- och
fordonsskatteskyldigheten kunna bli avsevärt effektivare. Motionärerna anser
dock att man härigenom endast delvis kan komma till rätta med de angivna ölägenheterna.
LU 1971:15 3
Nytt
bilregister
De frågor som tas upp i motionen uppmärksammades av
bilregisterutredningen i dess principbetänkande »Bilregistrering» (SOU 1968:
23). I betänkandet föreslogs väsentliga förändringar i fråga om
fordons-registreringen, och i samband därmed pekade man bl. a. på problemet att
många fordonsägare försummade sin försäkringsplikt och de kontrollsvårigheter,
som härvid förelåg. Med anledning härav föreslogs, att varje fordon skulle
förses med ett kontrollmärke, som bl. a. utvisade att trafikförsäkring fanns på
fordonet. Märkets giltighetstid skulle vara begränsad och nytt märke skulle
endast tilldelas fordonsägaren under förutsättning att han fullgjort de
skyldigheter beträffande bl. a. försäkringsplikt, som ålåg honom.
På
grundval av bilregisterutredningens betänkande fattade 1969 års riksdag (prop.
1969: 30, SU 42, BeU 32, 3LU 30, rskr 136, 133, 132) principbeslut om en ny
bilregisterorganisation, som beräknades kunna genomföras under åren 1972-1973.
Den nya registerorganisationen innebär att registerföringen samordnas till ett
centralt ADB-system. Själva handläggningen av registrerings- och
anmälningsärenden förblir dock decentraliserad till länsstyrelserna. Trafiksäkerhetsverket
administrerar det centrala registret och blir centralt ansvarig instans för
registrerings verksamheten. Registreringsbeteckningarna skall efter
omläggningen till det nya registreringssystemet i princip bildas av tre
bokstäver åtföljda av tre siffror samt sakna hemortsangivelse. Tillverkningen
av registreringsskyltar skall ställas under statlig kontroll. Distributionen
av skyltarna skall handhas av statligt organ eller stå under statlig tillsyn.
Bilregisterutredningen har våren 1971 med utgångspunkt
från 1969 års principbeslut avgivit ett nytt betänkande »Ett nytt bilregister»
(SOU 1971:11). Betänkandet innehåller bl. a. förslag till en ny bilregisterkungörelse
(BRK).
Utredningen
föreslår att registrering skall på samma sätt som i det nuvarande systemet vara
ett villkor för att fordon skall få tas i bruk. Själva registreringen skall
dock inte som i dag förbindas med kontroll över att ägaren fullgjort sina
skyldigheter i fråga om fordonet. Att besiktning skett, skatt betalats och
försäkring finns gäller givetvis ändå som förutsättning för brukande jämte
registreringskravet. Registreringen som sådan blir en ren notering av fordonets
existens och av vem som äger det. Registreringen blir vidare en engångsåtgärd
för varje fordon och består under fordonets hela livstid till dess det
avregistreras. Reservregistreringen avskaffas alltså. Fordonet får ett icke
länsanknutet registreringsnummer i det centrala registret hos
trafiksäkerhetsverket. Numret består av tre bokstäver och tre siffror.
Registrering förutsätts normalt komma att ske redan hos bilförsäljarna. Ansökan
om registrering får ske hos valfri länsstyrelse. När ansökan bifallits matas
uppgifter
I*
Riksdagen 1971. 8 saml. Nr 15
LU 1971: 15 4
om
fordonet och ägaren in i registret med hjälp av terminal. Trafiksäkerhetsverket
sänder registreringsskyltar och registreringsbevis till fordonsägaren.
Chassinummer eller motsvarande stansas in på registreringsskyltarna i samband
med att de tillverkas.
Den
nuvarande möjligheten att överföra fordon till reservregistret ersätts med
möjlighet att avstäila fordonet. Avställt fordon skall inte få användas.
Utredningen föreslår att avställning skall ske obligatoriskt om fordonsägaren,
när han söker registrering, inte ger in sådana handlingar som i dagens system
krävs för registrering, t. ex. försäkringsbevis. Den obligatoriska
avställningen upphör inte förrän sådana handlingar ges in. Avställning kan
vidare ske när ;5om helst under fordonets livstid, om fordonsägaren till
valfri länsstyrelse anmäler att han inte ämnar bruka fordonet. Avställning
efter anmälan meddelas bara för viss tid, högst sex månader. Efter ny anmälan
kan avställningen förlängas med högst sex månader varje gång. För att motverka
att fordon dras undan det allmännas kontroll genom fortlöpande avställning
föreslus att länsstyrelse, som får in anmälan för förlängning av avställning,
ges rätt att förelägga den som gjort anmälan att styrka att han alltjämt har
fordonet i behåll. Kan detta inte styrkais - fordonet har sålts eller
övergivits -vägras förlängning och skatte- och försäkringsplikt inträder.
Utredningen föreslår vidare att avregistr&ring
av fordon skall få ske bara under vissa bestämda förutsättningar, t. ex. när
åtgärd vidtagits som gör sannolikt att fordonet inte mera kommer att användas i
trafik och detta förhållande styrks genom skrotningsintyg. Regeln att skrotningsintyg
krävs för avregistrering av obrukbart fordon blir ett incitament till att
bilägarna låter skrota sina uttjänta fordon. Skatte- och försäkringsplikten
gäller nämligen i princip till dess avregistrering sker. För att den avsedda
effekten inte skall utebli genom att fordonen avställs har, som ovan nämnts,
länsstyrelsen möjlighet att, när förlängd avställning begärs, infordra
utredning om att sökanden har fordonet i behåll. Vidare motverkas möjligheterna
att kringgå reglerna genom en ny bestämmelse om att den som överger ett fordon
ändå skall anses som ägare till det.
För att bilregistret skall kunna användas för en
effektiv kontroll av fordonsbeståndet krävs att det innehåller riktiga,
fullständiga och aktuella uppgifter. Utredningen föreslår i detta hänseende
att anmälan om övergång av äganderätt i princip skall lämnas av både överlåtare
och förvärvare och innehålla samma uppgifter om nye ägaren som en ansökan om
registrering. Ändring av fordonsägares namn och adress kommer att lämnas direkt
till bilregistret från länsstyrelsernas personregister. Anmälan skall
fortfarande alltid göras om ny trafikförsäkring som tagits på
försäkringspUktigt fordon. Om försäkringsanstalt anmäler att försäkringsavtal
upphört kontrolleras i registret om ny försäkring finns antecknad för fordonet
eller om försäkringsplikten upphört. Ger
LU 1971:15 5
undersökningen
negativt resultat påminns fordonsägaren skriftligen från registret om sin
skyldighet att hålla fordonet försäkrat och att förete bevis härom. Rapport om
det inträffade lämnas till polismyndighet.
Utredningen
föreslår ett något annorlunda utformat kontrollmärkes-system än i
principbetänkandet. Syftet med ändringarna är att få ett bättre samband mellan
kontrollmärkessystemet, å ena sidan, och fullgörandet av
kontrollbesiktningsskyldighet, skattskyldighet och försäkringsskyldighet, å
andra sidan. Skyldigheten att inställa motorfordon till allmän periodisk
kontrollbesiktning knyts liksom nu till sista siffran i fordonets
registreringsnummer. Detta tilldelas på sådant sätt att besiktningsplikt
normalt inträder ca två år efter registreringen. Skatteplikten kommer enligt
huvudregeln att avse en löpande tolvmånadersperiod i stället för kalenderår.
Fordonsskatten uppbärs enligt ett rullande system som innebär att varje månad
blir uppbördsmånad för en del av de registrerade fordonen. Uppbördsmånaden för
det enskilda fordonet bestäms på visst sätt efter sista siffran i fordonets
registreringsnummer så att den i princip utgör månaden efter sista månaden i
kontroll-besiktningsterminen för fordonet. Skatten debiteras enligt huvudregeln
under första veckan av uppbördsmånaden, varvid kontrollmärke samtidigt
utfärdas. Villkor för att kontrollmärke skall utfärdas är att kör-förbud inte
gäller, att föreskriven trafikförsäkring finns och att fordonet inte är
avställt. Kontrollmärke skickas till den skattskyldige under postförskott.
Enligt
betänkandet täcks inte försäkringsförhållandena automatiskt av det föreslagna
kontrollmärkessystemet. Försäkringsanstaltema har dock förklarat sig vara
intresserade av att lägga förfallodag för trafikförsäkringspremie på sådant
sätt att underlåtenhet att betala premien innebär att försäkringsavtalet hinner
sägas upp innan det nya märket utfärdas. Detta skall vid straffansvar anbringas
på fordonets bakre registreringsskylt. Märket får i regel inte avlägsnas av
fordonsägaren under dess giltighetstid.
I
princip innebär det föreslagna systemet, om det genomförs i alla delar, att för
huvuddelen av de registrerade fordonen kontrollbesiktning skall ske samt
trafikförsäkringspremie och fordonsskatt betalas vid ungefär samma tid och kontrollmärke
lämnas ut först sedan man konstaterat att besiktnings-, försäkrings- och
skatteplikt fullgjorts. Kontrollmärket blir därigenom ett lätt avläsbart tecken
på att förutsättningarna för att få bruka fordonet är uppfyllda under den tid
märket avser. Systemet har emellertid - av administrativa och praktiska skäl -
inte finslipats så att den omständigheten att märke finns på fordonet i alla
situationer utgör en garanti för att fönitsättningarna för brukandet är
uppfyllda. Däremot ger avsaknad av giltigt märke alltid anledning att anta att
särskild kontroll av fordonet är påkallad.
LU 1971: 15
Remissyttrandena
I samtliga remissyttranden har motionen avstyrkts
med motiveringen att frågan om en kartläggning och översyn på sätt föreslagits
i motionen bör upptas till prövning först sedan praktiska erfarenheter
erhållits av den nya bilregisterorganisationen.
Rikspolisstyrelsen
framhåller särskilt att den nya datatekniken kommer att göra bilregistret mer
aktuellt, vilket torde innebära att kontrollmöjligheterna ökar och att
försummelserna mot försäkringsplikten därmed minskar. Försäkringsinspektionen
anför att inspektionen sedan länge haft sin uppmärksamhet riktad på problemet
med de många försummelserna med att fullgöra trafikförsäkringsplikten. I den
år 1964 tillsatta bilregisterutredningens arbete deltog även en expert från försäkringsinspektionen
främst med hänsyn till denna fråga. I detta sammanhang inleddes ett
synnerligen intimt samarbete mellan å ena sidan representanter för utredningen
och å andra sidan försäkringsbolagsrepresentanter för att i möjligaste mån
kunna åstadkomma en integrering av försäkringsrutinerna särat en långtgående
kontroll av trafikförsäkringspliktens uppfyllande. Enligt inspektionen kan man
förvänta att det nya synnerligen avancerade datasystemet kommer att inom
registret leda till snabb upptäckt av dem som försummat sin försäkringsplikt.
Inspektionen anser att av betydelse för den omfattning i vilken motorfordon i
trafik saknar trafikförsäkring är även dels den viktiga frågan om påföljden vid
försummad premiebetalning, dels i vad mån rutinerna vid tecknandet av
trafikförsäkring kan inrymma någon form av förskottsbetalning. Den sistnämnda
frågan är sedan länge föremål för branschens övervägande.
Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län anför att länsstyrelsen är övertygad om att ett stort
antal motorfordon, som enligt lag skall vara trafikförsäkrade, användes i
trafik utan att vara trafikförsäkrade i behörig ordning. Länsstyrelsen redogör
därefter för det nuvarande systemet och framhåller därvid bl. a. följande.
Vid
registrering av fordon, för vilka tratikförsäkringsplikt föreligger, måste
bevis om tecknad försäkring inlämnas samtidigt med ansökan. Länsstyrelsen
konstaterar därvid endast att försäkring verkligen har tecknats.
Länsstyrelsens kontroll inträder i samband med att bevis om avanmäld
försäkring inkommer friln respektive försäkringsanstalt. Om av-anmälan ej
åtföljs av bevis om att ny försäkring tecknats eller om tra-fikförsäkringsplikten
ej upphört för ett fordon på grund av avregistrering, påbörjar länsstyrelsen
utredning med anledning av den upphörda försäkringen. I de fall där
länsstyrelsen ej själv kan avsluta utredningen övergår ärendet till
vederbörande polismyndighet för vidare handläggning. Länsstyrelsens kontroll
under tiden utredning pågår hos polismyndighet består av bevakning av inkomna
bevis om nytecknade för-
LU 1971:15 7
säkringar
och av anmälningar om nya ägare. Anteckning om pågående utredning finnes på
respektive kort i bilregistret. Många utredningar utmynnar i ett meddelande
från polismyndighet om att den i ärendet eftersökte av olika skäl ej kunnat
anträffas. Länsstyrelsen har små möjligheter att själv utreda dessa ärenden,
varför ett flertal registerkort finnes i bilregistret med anteckning om att
fordonet är oförsäkrat och att ägaren är okänd eller att adressen till senast
kände ägaren är okänd. En tänkbar förbättring av kontrollen vore om polisen
gjorde tätare kontroller i trafiken och då koncentrerade sig på detaljerna
bilskatt och trafikförsäkring. Dessa kontroller skulle i så fall kunna göras i
samarbete med personal vid länsstyrelsens bilregister och under tid på dygnet
då trafik förekommer i normal omfattning, således ej efter kl. 19.00. Enligt
länsstyrelsens uppfattning skulle detta vara ett effekdvt sätt att nå personer,
som undandrager sig skatte- och försäkringsplikten. Länsstyrelsen är tveksam
huruvida det finnes anledning att företaga några undersökningar före införandet
av det kommande bilregistersystemet. I samband med omläggningen kommer det
nämligen klart att framgå vilka fordon som ej har gällande trafikförsäkring. De
fordon, som ej har försäkring och för vilka trafikförsäkringsplikt föreligger,
kommer ej att erhålla s. k. kontrollmärke att fästa på registreringsskyltarna
vilket således innebär att fordonet ej får användas och med svårighet kan användas,
eftersom kontrollen i varje fall under denna övergångsperiod kan väntas bli
effektiv från polisens sida. Länsstyrelsen finner därför att den önskade
kartläggningen bör anstå till dess införandet av det nya bilregistersystemet
ägt rum och resultatet därav kan erhållas.
Trafikförsäkringsföreningen påpekar att antalet
skador genom oförsäkrade motorfordon utgjorde under år 1966 1 793, under 1967
1 828, under 1968 1 869, under 1969 1 925 samt under 1970 2 286. Föreningen
framhåller vidare att problemet med de oförsäkrade motorfordonen är allvarligt
och att föreningen har ägnat stort intresse åt att få en rätsida på detsamma.
Samarbete mellan bilregisterutredningen och trafikförsäkringsbolagen har ägt
rum under flera år. Sedan ett halvår är en särskild arbetsgrupp, bestående av
representanter för staten och för trafikförsäkringsbolagen, sysselsatt med att
planera övergången till det nya bi I registersystemet och det framtida
samarbetet inom detta mellan bilregister och trafikförsäkringsbolag. Arbetet
bedrivs intensivt, och man lägger ned stor möda på att åstadkomma sådana
samarbetsanordningar, att kontrollen över trafikförsäkringspliktens fullgörande
skall bli effektiv och snabbt verkande. Det nya bilregistret skall bl. a.
arbeta med utnyttjande av avancerad datateknik, och man har anledning räkna
med att förhållandena på det här området skall bli avsevärt bättre än de nu rådande.
Med hänsyn till vad som under 1972 och 1973 är att vänta i fråga om
bilregistrering och trafikförsäkringskontroll synes det föreningen som om
tidpunkten för en utredning rörande frågan, hur man
LU 1971:15 8
skall
komma till rätta med de brister, som vidlåder det nuvarande systemet, ej
skulle vara den rätta. Föreningen förordar därför, att den i motionen
föreslagna utredningen får anstå till dess man får se hur det nya systemet
kommer att verka, Enligt Motororganisationernas samarbetsdelegation (MSD)
skulle det i och för sig vara intressant och värdefullt med ett klarläggande
av i vilken utsträckning trafikförsäkringspliktiga motorfordon brukas utan gällande
trafikförsäkring. Likaså vore det värdefullt att få en uppfattning om vilka
ekonomiska konsekvenser detta medför, bl. a. storleken av den premieintäkt som
skulle ha uppkommit, om dessa fordon trafikförsäkrats. MSD anser dock att man,
innan några åtgärder (enligt motionen vidtas, bör avvakta de praktiska
erfarenheterna av den nya bilregisterorganisationen.
Utskottet
Enligt bestämmelser i trafikföi-säkringslagen skall
trafikförsäkring finnas för motorfordon som är rejiistrerat här i landet. För
icke registrerade fordon utgör trafikförsäkring en förutsättning för brukandet
av fordonen. Kontroll av att registi-erade fordon har trafikförsäkring sker bl.
a. därigenom att bevis om gällande trafikförsäkring skall företes vid ansökan
om registrering och vid anmälan om överlåtelse av fordonet.
I
motionen anförs att det på grund av svårigheterna att upprätthålla en effektiv
kontroll finns ett stort antal bilar i trafik som saknar trafikförsäkring.
Enligt motionärerna tenderar antalet skador förorsakade av oförsäkrade bilar
att öka år från år. Mot bakgrund av dessa förhållanden yrkar motionärerna att
riksdagen skall i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om dels en kartläggning
av antalet motorfordon i trafik som saknar trafikförsäkring samt de ekonomiska
konsekvenserna av att fordonen är oförsäkrade, dels en översyn av
bestämmelserna om förfarandet vid tecknandet av trafikförsäkring.
Såsom
motionärerna framhållit utgör de oförsäkrade fordonen ett allvarligt problem.
Av Trafikförsäkringsföreningens remissvar framgår att årligen ett betydande
antal slcador förorsakas av oförsäkrade motorfordon. För att komma till rätta
med bilägarnas försummelser att fullgöra försäkringsplikten fordras enligt
utskottets mening en effektivare kontroll än som med nuvarande resurser är
möjlig att genomföra. Riksdagen har emellertid 1969 fattat principbeslut om
införandet av en ny bilregisterorganisation. I den nya organisationen samordnas
registerföringen till ett centralt ADB-system. Tillverkning och distribution
av registreringsskyltar ställs under statlig kontroll. Varje fordon skall
förses med ett kontrollmärke, som bl. a. utvisar att trafikförsäkring finns för
fordonet. Märkets giltighetstid slcall vara begränsad, och nytt märke skall
tilldelas fordonsägaren endast under förutsättning att han fullgjort sina
skyldigheter beträffande den periodiska kontrollbesiktningen, automobil-skatten
och trafikförsäkringen.
LU 1971:15 9
Enligt vad utskottet inhämtat kommer den nya
bilregisterorganisationen att byggas upp successivt under 1972, men den kommer
troligen att vara fullt utbyggd först 1974. Med den nya organisationen kommer
möjligheterna att kontrollera att försäkringspliktiga fordon är försedda med
gällande trafikförsäkring att i väsentlig grad öka. Samtliga remissinstanser
har under åberopande härav anfört att frågan om en kartläggning och översyn i
enlighet med motionärernas hemställan bör anstå till dess erfarenheter vunnits
av den nya organisationen. Utskottet delar denna uppfattning. Motionen bör
således avslås.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår
motionen 1971: 334.
Stockholm
den 2 november 1971 På lagutskottets vägnar
DANIEL
WIKLUND
Närvarande:
herrar Wiklund i Stockholm (fp), Svedberg (s), fröken Anderson i Lerum (s),
herrar Hammarberg (s), Börjesson i Falköping (c), fru Åsbrink (s), herrar
Winberg (m), Andersson i Södertälje (s), fru Jonäng (c), herrar Israelsson
(vpk), Olsson i Timrå (s), Enlund (fp), Söderström (m) och fru Nilsson i Sunne
(s).
opaginerad Kontrollera mot PDF
ESSELTE
TRYCK, STOCKHOLM 1971 712190
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.