Lagutskottets betänkande i anledning av motion angående förfarandet vid uppsägning av hyresgäst
1971 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Bet. 1971:LU20, Lagutskottets betänkande i anledning av motion angående förfarandet vid uppsägning av hyresgäst
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Lagutskottets
betänkande nr 20 år 1971 LU
1971:20
Nr 20
Lagutskottets
betänkande i anledning av motion ångande förfaran det vid uppsägning av
hyresgäst.
Motionen
I motionen 1971:650 av herr Bengtsson i Göteborg m.
fl. (c) hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att till
hyreslagen fogas en bestämmelse av innebörd att hyresvärd åläggs att vid uppsägning
av hyresavtalet skriftligen meddela hyresgästen de regler som gäller enligt 58
§ hyreslagen.
Till
stöd för yrkandet anför motionärerna att många affärshyresgäster, speciellt
mindre företagare, inte känner till vad de har att iaktta för att inte gå miste
om rätten till ersättning på grund av uppsägning av hyresavtalet. Den av
motionärerna föreslagna åtgärden skulle väsentligt bidra till att förhindra att
rättsförluster uppkommer för dessa hyresgäster.
Utskottet har inhämtat utlåtanden över motionen
från hovrätten för Nedre Norrland och hyresnämnderna för Stockholms län,
Uppsala län och Gotlands län. På begäran av utskottet har yttranden därjämte avgivits
av Hyresgästernas riksförbund, Sveriges fastighetsägareförbund och Sveriges
köpmannaförbund.
Gällande
bestämmelser
För andra lägenheter än bostadslägenheter saknas
enligt hyreslagen (HL) ett direkt besittningsskydd. Dessa lägenheter, som
vanligen benämnes "lokaler", har dock genom bestämmelserna i 5060
§§ HL getts ett s. k. indirekt besittningsskydd. Detta indirekta
besittningsskydd har utformats som en rätt tiU ersättning under i lagen angivna
förutsättningar. Vid utformningen av reglerna har man utgått från att förlängning
av hyresförhållandet normalt skall ske om hyresgästen önskar det. Huvudregeln i
57 § är därför att hyresvärden, om han vägrar att förlänga hyresförhållandet,
skall i skälig omfattning ersätta hyresgästen dennes förlust på grund av
hyresförhållandets upphörande. Undantag härifrån gäller endast om -hyresvärden
visar att han haft befogad anledning till sin vägran.
Ovannämnda regler är inte
tillämpliga om 7 eller 8 a § hyresregle-
Riksdagen
1971.8 saml. Nr 20
LU 1971:20 2
ringslagen
gäller för avtalet. Anmärkas bör att riksdagen den 25 maj 1971 beslutat att
sistnämnda paragrafer skall upphöra att gälla den 1 oktober 1972 (CU 1971:18,
rskr. 183).
Hur
hyresgästen skall förfara för att komma i åtnjutande av ersättning enhgt 57 §
regleras i 58 §. Däri stadgas att hyresgästen måste inom tre veckor från
uppsägningen meddela hyresvärden, att han önskar behåUa lägenheten. Underlåter
han att göra detta är hans rätt till ersättning enligt 57 § förfallen. Lämnar
hyresgästen sitt meddelande i behörig ordning och inom rätt tid åligger det
därefter hyresvärden att inom tre veckor från det att meddelandet lämnades
underrätta hyresgästen om de hyresvillkor som uppställs för förlängning av
hyresförhållandet eUer om anledningen tiU att förlängning vägras. Om
hyresvärden försummar sin underrättelseplikt blir han skadeståndsskyldig.
Någon
skyldighet för hyresvärden att upplysa hyresgästen om vad han har att iakttaga
för att bibehålla rätten till skadestånd finns inte. Som jämförelse kan nämnas
att när det gäller bostadsrättslägenhet är hyresvärd, som uppsagt hyresgäst
till avflyttning, enligt 49 § HL skyldig att skriftUgen meddela hyresgästen att
han, om han icke går med på att flytta, har att inom tre veckor hänskjuta
tvisten till hyresnämnden. En Uknande bestämmelse återfinns i 77 § arrendelagen
som avser tvist om förlängning av bostadsarrende. Jordägaren ålägges där att
senast, två månader före arrendetidens utgång skriftligen meddela arrendatorn
att denne, om han icke går med på att avflytta, har att senast två månader
efter det han fått del av meddelandet väcka talan om tvisten.
Remissyttrandena
Hyresgästernas riksförbund anför att förbundet är
väl medvetet om den påtalade svagheten i utformningen av 58 § HL, och förbundet
hemställer om bifall till motionen. Även Sveriges köpmannaförbund ansluter
sig i alla delar till motionen. Hyresnämnderna för Stockholms län, Uppsala län
och Gotlands län har som yttrande åberopat en av hyresnämnden för Stockholms
län till justitiedepartementet avlåten PM den 14.6.1971 med synpunkter och
förslag beträffande hyreslagstift-ningen. I deima PM framhåller hyresnämnden
att någon sorts form för "avflyttningsmeddelande" måste skapas.
Hyresnämnden föreslår därför vissa ändringar i 58 § HL. Hovrätten för Nedre
Norrland och Sveriges fastighetsägareförbund anser inte att det föreligger
tillräckliga skäl att ändra gällande bestämmelser och avstyrker därför
motionen.
Hyresnämnden för Stockholms län framhåller i sin
ovannämnda PM bl. a. att erfarenheterna visar att lokalhyresgäster i stor
utsträckning saknar kännedom om hur de skall förfara för att komma i åtjutande
av skydd enligt 5760 §§. Någon motsvarighet i 58 § till hyresvärdens
avflyttningsmeddelande i 49 § HL och 7 § HyReL finns ju inte. I många
LU 1971:20 3
fall
har hyresgäster vänt sig till hyresnämnden med begäran om ogiltigförklaring av
uppsägningen, och i andra fall har hyresgäst bett om upplysning om hur han
skall kunna tillvarata sin rätt. Ofta har därigenom hyresgästen förlorat sin
frist enligt 58 §. Hyresnämnden har i en del fall hjälpt hyresgästen att
iakttaga fristen, och i några fall har hyresvärd som tillställt hyresgästen en
uppsägning med felaktig hänvisning till hyresnämnd, efter medling återställt
fristen. Hyresnämnden anser det mycket viktigt att den kommande totala
övergången till HL:s system för lokalskydd sker utan onödiga rättsförluster.
Någon sorts form för "avflyttningsmeddelande" måste därför skapas.
Samtidigt är det viktigt att den redan nu ganska otympliga proceduren inte ytterligare
kompliceras. Att partema skall behöva växla flera formella handlingar är i och
för sig konstigt och ger rikliga tillfällen till misstag, delgivnings-krångel,
bevistvister etc.
Hyresnämnden
ifrågasätter därför om man inte skulle kunna skapa en nästan fullständig
parallell till inledandet av besittningsskyddsproceduren beträffande bostad.
De två systemen är visserligen olika uppbyggda, men man kan säkerligen bygga om
lokalsystemet, så att proceduren kan bli likartad. I än högre grad beträffande
lokaler än i fråga om bostäder kan det förutsättas att förhandlingar föregår
en uppsägning, om det är fråga om ändrade villkor, och att därför hyresvärdens
önskemål om avflyttning är hans sista åtgärd för att öva påtryckning på hyresgästen
för att få villkorsfrågan löst. Det förefaller därför följdriktigt att göra
avflyttningsmeddelandet till huvudsak och göra hyresgästens rätt till
ersättning beroende av att han inom viss tid reagerar mot avflyttningsmeddelandet.
När det gäller uppsägning som från början syftar till avflyttning har
erfarenheterna beträffande bostäder visat att avflyttningsmeddelandet nästan
genomgående kommer i själva uppsägningen. Förhållandet torde vara detsamma
beträffande lokaler. Förfarandet borde därför enligt hyresnämndens förmenande
kunna förenklas enligt följande schema, nämligen
uppsägning/avflyttningsmeddelan-de viss tid viss åtgärd från hyresgästens
sida, varefter dennes principiella rätt till ersättning enligt 57 § inträder.
När
det sedan gäller vad hyresgästen skall göra sedan han fått avflyttningsmeddelande
kan man enligt hyresnämnden välja två vägar, antingen a) att hyresgästen har
att vända sig till hyresvärden eller b) att hyresgästen har att hänskjuta
tvisten till hyresnämnden. Hyresnämnden diskuterar de båda alternativen och kommer
till slutsatsen att fördelama för båda parter av alt. b) är betydande. Dessutom
är det ofta enklare och säkrare för hyresgästen att hänskjuta till nämnden än
att delge hyresvärden en skrivelse inom rätt tid. Med hänsyn till fördelama för
partema bör enligt hyresnämndens bedömande hyresnämnden få ta det
administrativa besväret. Hyresgästens rättsskydd bör nämligen vara det primära.
LU 1971:20 4
Mot bakgrunden av nämnda överväganden föreslår
hyresnämnden att 58 § får följande lydelse.
Om tvist föreligger om förlängning av hyresavtalet
eller villkor för sådan förlängning, skall det åligga hyresvärden att
skriftligen meddela hyresgästen att denne, om han ej går med på att flytta, har
att senast tre veckor efter det att han fått del av meddelandet hänskjuta
tvisten till hyresnämnden. Hyresvärdens meddelande skaU lämnas i den ordning
som enligt 8 § gäller för uppsägning. Bestämmelsen i 8 § tredje st. tredje
ptmkten skall dock ej gälla. Om hyresvärden fullgjort vad som sålunda åligger
honom skall hyresgästen ha att hänskjuta tvisten till hyresnämnden inom den
angivna tiden. Underlåter hyresgästen detta skaU hans rätt till ersättning
enligt 57 § vara förfallen.
Hovrätten
för Nedre Norrland anför att det svårligen torde kunna undvikas att bristande
kännedom om gällande rättsregler stundom kan vålla rättsförluster. Detta i och
för sig beklagliga förhållande har emellertid endast i vissa undantagsfall
föranlett lagstiftning innebärande åläggande för ena parten i ett
avtalsförhållande att upplysa den andra parten om dennes möjligheter att
vidtaga åtgärder för att tillvarata_sina. intressen.
Som exempel på sådan lagstiftning framhåller
hovrätten de ovan redovisade bestämmelserna i 49 § HL och 77 § arrendelagen.
Hovrätten
understryker därefter att de sistnämnda bestämmelserna föreskriver en viss
aktivitet från ena partens sida för att förhindra rättsförlust för den andra
parten. En sådan ordning lärer i dessa fall vara motiverad av att
hyresvärden-jordägaren ansetts vara den avsevärt starkare parten och att en av
okunnighet föranledd underlåtenhet av hyresgästen-arrendatom att på ett
formellt riktigt sätt bevaka sin rätt skulle kunna få ödesdigra konsekvenser i
form av förlust av hem eller en kanske under lång tid brukad arrendegård, något
som från sociala synpunkter givetvis måste anses otillfredsställande. På
förhållandet mellan affärshyresgästen och dennes hyresvärd behöver emellertid
enligt hovrättens uppfattning som regel inte anläggas sådana synpunkter. Såsom
i prop. 1967:141 (s. 122) uttalades utgör hyresförhållandet "här i de
flesta fall ett led i en affärsmässigt driven verksamhet". Med hänsyn
härtill och då det väl knappast kan antagas att dessa hyresgäster i gemen skulle
vara i särskilt behov av information om ifrågavarande rättsregler, saknas
enligt hovrättens mening tillräckliga skäl att föreskriva hyresvärden den
upplysningsplikt härutinnan som motionärerna föreslagit. Hovrätten avstyrker
därför motionen.
Sveriges köpmannaförbund framhåller att i icke
oväsentligt antal fall medlemmama inom förbimdet lidit rättsförlust genom
lagens nu gällande lydelse. Det framstår enligt förbundets mening som
orättmätigt att lokalhyresgäst, som i förhållande till bostadshyresgäst har ett
svagare indirekt besittningsskydd, även skall ha en svagare rättsställning när
det gäller att kunna bevaka sina lagenliga rättigheter. Som reglerna
LU 1971:20 5
i
49 § HL är utformade, ges bostadshyresgästen en direkt skriftlig an-maning att
tillvarata sina rättigheter genom hänvändelse till hyresnämnd. En motsvarande
upplysningsskyldighet vid uppsägning av lokalhyresgäst borde vara självklar.
Sveriges
fastighetsägareförbund pekar på att bestämmelserna i 58 § HL kan få allvarliga
konsekvenser för partema. Vid försummelse att länma sitt meddelande riskerar
hyresgästen att gå miste om en kanske berättigad ersättning. Om hyresvärden
underlåter sin underrättelseskyldighet, kan han förpliktas utge en ersättning
som eljest skulle vara oberättigad. Reglerna är med andra ord lika hårda mot
båda parter. Möjligen kan det enligt förbundets mening påstås att det nya
förfaringssättet innebär mindre risker för hyresgästen eftersom denne,
alltsedan hyresregleringen infördes, haft skyldighet att reagera inom viss
tidsfrist efter uppsägning, om han önskat behålla lägenheten. För hyresvärdens
del har någon skyldighet motsvarande den nu införda inte förelegat enligt
hyresregleringslagen. Från denna synpunkt kan alltså riskerna för rättsförlust
sägas vara större för hyresvärden. Det är, framhåller förbundet, uppenbarligen
också, när det gäller hyresvärdssidan, på det sättet att den mindre företagaren
kan befaras vara sämre orienterad om nya lagregler än den större. Det anförda leder
enligt förbundet till slutsatsen att en eventuell upplysningsplikt inte
rimligen kan åläggas enbart den ena parten. Om det anses att risken behöver
elimineras för den ena parten kräver jämlikheten att den även borttages från
den andra. Hyresgästen bör följaktligen i så fall i sitt meddelande åläggas att
upplysa hyresvärden om de regler till dennes nackdel som gäller enhgt 58 §.
Förbundet
anför vidare att förbundet för sin del inte har kännedom om något fall under
den tilländagångna tvåårsperioden, där rättsförlust uppstått för någondera
parten i anledning av reglerna i 58 § HL. Förbundet framhåller också att
lagstiftningen efter hand blivit alltmer känd av partema. Organisationema på
hyresmarknaden bedriver en långtgående upplysningsverksamhet rörande reglerna i
den nya hyreslagen. Genom utgivande av böcker, genom artikelserier i
förbundstidningar, genom kurser och informationsmöten samt genom cirkulär till
medlemmama har kunskap spridits om de nya hyresbestämmelsema. Detta har medfört
att majoriteten av hyresvärdar och hyresgäster lär ha fått sådan kännedom i nu
ifrågavarande ämne att rättsförluster i allmänhet inte behöver befaras.
Förbundet
hävdar avslutningsvis att det inte kan anses som god sed i lagstiftning att
vartannat eller vart tredje år ändra betydelsefulla rättsregler. Riskerna för
förekommande okunnighet om lagens bestämmelser ökar givetvis då avsevärt.
LU 1971:20 6
Utskottet
Om "lokalhyresgäst" varmed i fortsättningen
avses den som hyr annan lägenhet än bostadslägenhet efter uppsägning från
hyresvärdens sida blir tvungen att flytta från sin lokal, äger han under vissa
i hyreslagen angivna förutsättningar rätt till ersättning av hyresvärden för
den förlust som uppkommer för honom på grund av att hyresförhållandet upphör.
För att lokalhyresgästen skall komma i åtnjutande av ersättning fordras enligt
58 § hyreslagen att han inom tre veckor efter uppsägningen meddelar hyresvärden
att han önskar behålla lokalen. Underlåter han att göra detta är hans rätt
till ersättning förfallen. Någon motsvarighet till bestämmelsen om skyldighet
för hjresvärd att vid uppsägning av bostadshyresgäst meddela denne vad han har
att iaktta för att inte förlora rätten till prövning av en förlängning av
hyresförhållandet finns inte när det gäller uppsägning av lokalhyresgäst.
I
motionen framhålls att många lokalhyresgäster, framför allt innehavare av
mindre företag, inte känner till bestämmelsen i 58 § om skyldighet att lämna
meddelande till hyresvärden. Den risk för rättsförlust som de därigenom löper
skulle enligt motionärema kunna elimineras om reglerna i hyreslagen ändras så
att hyresvärden får skyldighet att vid uppsägning meddela lokalhyresgästen vad
denne skall vidta för åtgärder för att inte förlora rätten till ersättning.
Motionärerna yrkar att riksdagen skall hos Kungl. Maj:t begära sådan
lagändring.
Hyresnämnden
för Stockholms län har såsom framgår av den föregående redogörelsen i en till
justitiedepartementet avgiven promemoria med synpunkter och förslag beträffande
hyreslagstiftningen framhålUt att erfarenheterna visar att lokalhyresgäster i
stor utsträckning saknar kännedom om hur de skall förfara för att komma i
åtnjutande av hyreslagens skydd och att de till följd härav ofta har försuttit
den i 58 § angivna tidsfristen. Även Sveriges köpmannaförbund anför i sitt
remiss-svar att ett inte oväsentligt antal lokalhyresgäster lidit
rättsförluster på gmnd av bristande kännedom om reglerna i 58 §.
Med
hänsyn till vad sålunda framkommit finner utskottet att det för undvikande av
rättsförluster kunde vara lämpligt att i hyreslagen införes skyldighet för
hyresvärden att lämna lokalhyresgästen något slag av avflyttningsmeddelande.
Enligt vad utskottet erfarit har inom justitiedepartementet påbörjats en
översyn av hyreslagen, varvid bl. a. övervägs en ändring och förenkling av
reglerna i 58 §. Proposition i ämnet kan förväntas bli avlämnad till riksdagen
under 1972. Med hänsyn härtill
LU 1971:20 7
anser
utskottet att någon riksdagens åtgärd i anledning av motionen inte är
erforderlig.
Utskottet
hemställer
att
motionen 1971:650 avslås.
Stockholm
den 10 november 1971
På lagutskottets vägnar DANIEL WIKLUND
Närvarande: herrar Wiklund i Stockholm (fp),
Svedberg (s). Svanström (c)*, fröken Anderson i Lemm (s), herrar Lidgard (m)*.
Hammarberg (s), Sjöholm (fp), fru Lundblad (s), herrar Winberg (m), Andersson
i Södertälje (s), fm Jonäng (c), herrar Israelsson (vpk), Olsson i Timrå (s),
fru Nilsson i Sunne (s) och herr Olsson i Simdsvall (c).
Ej närvarande vid betänkandets justering.
EGNELLSXA STHLU
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.