Sök i Ratio Lex

Lagutskottets betänkande i anledning av motion angående behörigheten att förrätta kyrklig vigsel

1971 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1971:LU5, Lagutskottets betänkande i anledning av motion angående behörigheten att förrätta kyrklig vigsel

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets
betänkande nr 5 år 1971 LU 1971:5

Nr 5

Lagutskottets betänkande i anledning av motion angående
behörigheten att förrätta kyrklig vigsel.

Motionsyrkandet

1 motionen 1971:5 8 av hen Johansson i Skärstad m. fl.
hemställs "att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
förslag till 1971 års riksdag, vilket ger vigselförrättare såväl inom svenska
kyrkan som inom andra kristna trossamfund behörighet att viga svenska
medborgare, även då ingen av de trolovade är medlem av vigselförrättarens eget
samfund eller kyrka, under förutsättning att minst en av de trolovade tillhör
något kristet trossamfund".

Gällande rätt

Bestämmelserna om vigsel återfinns
i 4 kap. giftermålsbalken. Äktenskap kan ingås antingen med kyrklig eller
borgerlig vigsel. Valfrihet mellan de båda formerna föreligger så till vida,
att kontrahenterna alltid äger erhålla borgerlig vigsel, sä snart de över huvud
taget iir berättigade att ingå äktenskap.

Kyrklig vigsel äger rum inom svenska kyrkan eller inom
annat trossamfund. Vigsel inom svenska kyrkan må äga rum, om de trolovade eller
en av dem tillhör svenska kyrkan. Kyrklig vigsel inom annat trossamfund än
svenska kyrkan kan ske, om Kungl. Maj:t medgivit att vigsel må förrättas inom
samfundet och de trolovade eller en av dem tiUhör samfundet. Sådan vigselrätt
har tillerkänts flertalet av de i Sverige förekommande trossamfunden. Vidare
gäller att Kungl. Maj:t äger förordna att medlem av utländskt
evangeliskt-lutherskt trossamfund skall ha samma rätt till kyrklig vigsel som
medlem av svenska kyrkan. Sådant förordnande har meddelats i fråga om medlemmar
av danska folkkyrkan, norska statskyrkan, Finlands evangelisk-lutherska kyrka
och evangelisklutherska Augustanasynoden i Amerika.

Beträffande förrättare av kyrklig vigsel gäller att till
vigsel inom svenska kyrkan äger de trolovade välja vilken präst inom kyrkan de
önskar men att endast präst i församling, av vilken endera är medlem, är
skyldig att viga. Inom annat trossamfund förrättas vigsel av den som är behörig
därtill enligt Kungl. Maj:ts förordnande. Har Kungl. Maj:t medgivit att vigsel
må förrättas inom visst trossamfund av dess prästerskap eller eljest av
befattningshavare i samfundet, må sådan präst eller befattningshavare ej utöva
sin behörighet att viga, innan länsstyrelsen i det län där samfundets styrelse
har sitt säte på framställning av

Riksdagen 1971. 8 saml. Nr 5

s. 2 Kontrollera mot PDF

LU 1971:5 2

samfundet meddelat intyg om att han är behörig att
förrätta vigsel inom samfundet. Nu sist berörda bestämmelse återfinns i
kungörelse den 26 oktober 1951.

Beträffande själva vigselceremonin föreskrivs i nämnda
kapitel i giftermålsbalken, att de trolovade, som skall vara samtidigt
tillstädes iftför vigselförrättaren, skall inför denne avgiva sitt ja och
samtycke till äktenskapet samt att kontrahenterna därpå skall av
vigselförrättaren förklaras för äkta makar. I övrigt skall lända till
efterrättelse vid vigsel inom svenska kyrkan föreskrifterna i kyrkohandboken
och vid vigsel inom annat trossamfund dess kyrkobruk samt vid borgerlig vigsel
de bestämmelser som Kungl. Maj:t meddelar.

Genom lagen den 30 juni 1948 om ämbetsansvar för
vigselförrättare i vissa fall är stadgat, att vigselförrättare, som åsidosätter
vad honom i sådan egenskap åligger beträffande annat än rent kyrklig ordning,
döms, även om det ej sker i utövning av befattning varmed ämbetsansvar är
förenat, för tjänstefel till böter eller, om brottet är grovt, fängelse i högst
ett är efter vad i 20 kap. 4 § brottsbalken sägs.

Motionens motivering

Till stöd för yrkandet i motionen anförs i huvudsak
följande.

Den föreliggande begränsningen till samfund bör upphävas.
Det avgörande måste vara vederbörandes anslutning till kristet samfund. Om de
trolovade eller en av dem tillhör svenska kyrkan eller annat trossamfund bör
vigsel få äga rum antingen inom kyrkan eller samfundet. De senare årens
ekumeniska strävanden har medfört ett närmare samarbete dels mellan skilda
frikyrkosamfund, dels mellan svenska kyrkan och frikyrkosamfunden. De
personliga kontakterna mellan medlemmar tillhörande ohka kyrkor har blivit
bättre. Därför är det angeläget att giftermålsbalkens bestämmelser ändras så
att medlemskap antingen i svenska kyrkan eller annat trossamfund blir
tillräckligt för att kyrklig vigsel skall få äga rum, antingen inom svenska
kyrkan eller annat trossamfund.

Tidigare riksdagsbehandling

Det genom förevarande motion väckta
spörsmålet har behandlats av riksdagen vid ett stort antal tillfällen under de
senaste åren. För att översiktligt belysa frågornas behandling under 1960-talet
återges i det följande vissa uttalanden i utlåtanden av första lagutskottet,
vilka alla godkänts av riksdagen.

I utlåtandet 1962:23 behandlade utskottet en motion, vari
begärdes "full vigselrätt" för vigselförrättare inom svenska kyrkan
och annat trossamfund. Utskottet antog att, då någon av de trolovade tillhör
ett samfund med vigselberättigad präst, det ter sig mest närliggande för
kontrahenterna att vända sig till denne, om de önskar kyrklig vigsel.

s. 3 Kontrollera mot PDF

LU 1971:5 3

Beträffande de s. k. anhängarna syntes dock enligt
utskottet begränsningarna i vigselförrättarnas behörighet kunna medföra
olägenheter genom att vigsel ej kunde förrättas inom vederbörande trossamfund.
Det syntes därför enhgt utskottet förehgga vissa skäl för ändring i gällande
lagstiftning. Utskottet anförde dock att starka skäl talade för att utvidgning
av vigselrätten inte genomfördes annat än i samband med att problemet rörande
omfattningen av vigselplikten för prästerskapet inom svenska kyrkan bringades
tUl sin lösning. Det spörsmålet torde emellertid enhgt utskottet icke kunna
lösas oberoende av den då pågående kyrkastat-utredningen.

Liknande uttalanden gjordes i utskottets utlåtanden
1964:5, 1966:16 och 1967:13.

1 utlåtande 1968:39 i anledning av motioner med samma
yrkande som nu förevarande anförde utskottet att frågans avgörande med fördel
borde anstå i avbidan på slutförandet av remissbehandlingen av kyrka-statutredningens
år 1968 avgivna slutbetänkande och Kungl. Maj:ts ställningstagande med
anledning därav. Utskottet framhöll även att lösningen av frågan om
vigselbehörigheten och vad därmed äger samband kunde bli beroende av
förhållandet mellan staten och kyrkan samt erinrade om att detta övervägdes av
den då nyligen tillsatta 1968 års beredning om stat och kyrka.

Samma uppfattning kom till uttryck i utskottets utlåtanden
1969:7 och 1970:2 i anledning av bl. a. motioner med väsentligen samma innehåll
som föregående år.

I sistnämnda utlåtande tillade utskottet att skälen för
att icke bryta ut frågan om vigselbehörigheten ur sitt större sammanhang ökat i
styrka genom det utredningsarbete, som under 1969 påbörjats av
familjelags-sakkunniga (se nedan) och vari innefattas frågan om införande av
obligatoriskt civiläktenskap. Stannar man för ett sådant system kan den
kyrkliga vigseln - liksom numera lysningen bli en frivillig personlig angelägenhet
och varje samfund, oberoende av kyrka-stat-relationen, självt få bestämma i
vilken omfattning och under vUka villkor prästerna eller frikyrkopastorerna
skall medverka i vigselakter, framhöll utskottet.

Här må slutligen anmärkas att vid såväl 1969 som 1970 års
utlåtanden hade fogats en reservation av sju ledamöter vari uttalades att
lagförslag innefattande bifall till motionerna borde föreläggas riksdagen samt
hemställdes att uttalandet skulle ges Kungl. Maj:t till känna.

1958 års utredning kyrkastat

1958 års utredning
kyrka-stat har i sitt slutbetänkande (SOU 1968:11) om ifrågavarande
vigselbehörighet anfört följande.

Vigselrätten inom fritt trossamfund
är på samma sätt som inom svenska kyrkan begränsad till de fall dä åtminstone
den ena av de trolovade tillhör samfundet. För fritt trossamfund kan detta
emellertid ha större praktisk betydelse än för kyrkan. Det torde knappast
förekomma att den som utträtt ur svenska kyrkan önskar vigsel inom

s. 4 Kontrollera mot PDF

LU 1971:5 4

kyrkan. Däremot förekommer att personer som visserhgen ej
inträtt i ett fritt trossamfund men ändock står i nära relation till ett sådant
önskar vigas inom samfundet. 1 riksdagen har i motioner hemställts om
lagändring för att möjUggöra sådan vigsel.

Några principiella betänkhgheter av mera allvarlig art
förehgger ej mot en sådan ändring, att redan i A-läget vigselförrättare inom
annat trossamfund än svenska kyrkan ges behörighet att viga även då ingen av de
trolovade är medlem i samfundet. På en bedömning av det praktiska behov, som i
sådant hänseende må göra sig gällande, saknar utredningen anledning ingå. En
sådan ändrad ordning aktualiserar frågan om ej även präst i svenska kyrkan bör
ges en på samma sätt vidgad vigselbehörighet, oberoende av relationen
kyrkastat.

Kyrkastat-utredningens betänkande
är under övervägande inom Kungl. Maj:ts kansh.

1968 års beredning om stat och kyrka

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 28 juni 1968 har chefen för utbildningsdepartementet tillkallat sakkunniga
för fortsatt utredning av frågan om den framtida gestaltningen av förhållandet
mellan staten och svenska kyrkan. Enligt direktiven (riksdagsber. 1969 s. 333
ff.) skall de sakkunniga, vilka antagit benämningen 1968 års beredning om stat
och kyrka, i första hand söka nå fram till ett ställningstagande rörande den
principiella utformningen av förhållandet. Med anledning av förevarande
motioner kan nämnas att enligt direktiven frågor rörande vigsel inte bör tas
upp av de sakkunniga utan behandlas vid en senare tidpunkt.

Beredningen avgav i december 1969
ett betänkande (SOU 1970:2) som innefattar en systematisk sammanställning över
de remissvar som avgivits över kyrka-stat-utredningens slutbetänkande.
Utredningens uttalande att några principiella betänkligheter av mera allvarlig
art inte föreligger mot att vidga vigselrätten för såväl de fria samfunden som
för svenska kyrkan till att omfatta även de tillfällen då ingen av de trolovade
är medlem i samfundet har kommenterats av länsstyrelserna i Kronobergs och Jämtlands
län, domkapitlet i Lund, Sveriges frikyrkoråd och Sveriges kristna
socialdemokraters förbund. Meningarna är delade.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anför.

Det kan med tanke på nuvarande
proportioner mellan kyrklig och borgerlig vigsel vara rimligt antaga, att i
flera fall önskemål uppstår bland icke-medlemmar att erhålla kyrklig vigsel.
Enhgt nuvarande lagregler vore detta icke möjligt. Det är dock tänkbart, att
kyrkan önskar erbjuda en sådan tjänst till människor, som visserligen ej är
medlemmar, men ändå står kyrkan nära. Frågeställningen har aktualiserats av
utredningen (sid. 140, sp. 2) och det synes angeläget att i händelse av ett
ändrat förhållande mellan kyrka och stat frågan löses på ett för Svenska kyrkan
och övriga samfund hkformigt sätt genom att tillerkänna nu vigselberättigade
samfund rätt att viga även icke-medlemmar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

LU 1971:5 5

Ett flertal ledamöter av Sveriges frikyrkoråd

anser att det med nuvarande bestämmelser för kyrklig
vigsel borde kunna övervägas att utvidga vigselrätten för såväl Svenska kyrkans
präster som för frikyrkliga vigselförrättare att gälla även i de fall då ingen
av kontrahenterna tillhör samma samfund som vigselförrättaren.

Sveriges kristna socialdemokraters förbund anser det
självklart

att ingen vigsel bhr beroende av om en eller båda
kontrahenterna är medlemmar av det samfund, inom vars ram vigseln sker. Det som
bör fordras är att vigselförrättaren har samhällets auktorisation att förrätta
vigsel med juridisk verkan och att han/hon ålägges att under ämbets-mannaansvar
meddela detta till en central myndighet.

Däremot ställer sig domkapitlet i Lund

frågande till behovet av sådan lagändring att
vigselförrättare inom Svenska kyrkan eller annat samfund ges behörighet att
viga, då ingen av kontrahenterna tillhör vederbörande samfund (s. 140). En
sådan lagändring synes vara ägnad att fördunkla den kyrkliga resp. frikyrkliga
vigselaktens relgiösa karaktär och torde knappast fylla något angeläget behov.
Här är det ju inte fråga om en samhällsfunktion som samfunden är ensamma om att
utöva. Prästens uppgift i vigselakten är också av religiös art. Han har att
"helga" akten. Men då bör en akt av sådan karaktär vara reserverad
för sådana vigslar där åtminstone den ena kontrahenten tillhör samfundet.

Länsstyrelsen i Jämtlands län
påpekar att plikt att viga icke-medlemmar ej kan föreskrivas i ett fritt läge.

Enligt uppgift från
beredningens sekretariat väntas ett principbetänkande kunna lämnas vid årsskiftet
1971-1972.

Familjelagssakkunniga

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 15 augusti 1969 har justitieministern tillkallat sakkunniga för en allmän
översyn av den familjerättsliga lagstiftningen. Bland de ohka ämnen som enligt
direktiven (riksdagsberättelsen 1970 Ju:52) skall tas upp av de sakkunniga är
formerna för ingående och upplösning av äktenskap. Dessa former bör enligt
direktiven förenklas. Rörande ingående av äktenskap anförs i direktiven
härutöver följande.

Frågan om införande av obhgatoriskt
civiläktenskap har behandlats av riksdagen vid flera tillfällen under senare
år. Förslagsställarna har därvid i allmänhet närmast tänkt sig att den
borgerhga vigseln skulle vara obligatorisk för alla. För dem som vill ha
kyrklig vigsel skulle det i så fall behövas dubbla ceremonier. Jag är inte
övertygad om att detta är en lycklig lösning. För min del är jag benägen att
principiellt se det så att själva registreringen hos vederbörande
folkbokföringsmyndighet bör vara det konstitutiva momentet för äktenskapets
tillkomst. Registreringen måste föregås av prövning av förekomsten av ev.
äktenskapshinder, men i övrigt synes inte behöva krävas mer än ett
anmälningsförfarande. Om de sakkun-

s. 6 Kontrollera mot PDF

LU 1971:5 6

niga stannar för ett sådant system, bör det givetvis stå
makarna fritt att komplettera registreringen med vigsel; Den kyrkliga vigseln
blir hksom numera lysningen - en frivillig personlig angelägenhet som har
sitt stöd i traditionen och inte i lagstiftningen, och kyrkan får själv
bestämma i vilken omfattning och under vilka villkor prästerna skall medverka
i vigselakter. Det system som jag antytt lämnar också utrymme för att behålla
en civil vigsel såsom en frivillig ceremoni. I så fall bör man undersöka
möjUgheterna att göra den civila vigseln till ett hkvärdigt alternativ för dem
som önskar en högtidlighet utan kyrkhg medverkan i samband med äktenskapets
ingående.

Något betänkande från de sakkunniga
är inte att emotse under år 1971.

Utskottet

Enligt giftermålsbalkens regler får
kyrklig vigsel äga rum inom svenska kyrkan samt inom annat trossamfund, om
Kungl. Maj:t medgivit att vigsel får förrättas inom samfundet. En
förutsättning för kyrklig vigsel är att de trolovade eller en av dem tillhör
det samfund, inom vilket vigseln är avsedd att förrättas. Till vigsel inom
svenska kyrkan äger de trolovade välja vilken präst inom kyrkan de önskar, men
endast präst i församling, av vilken endera är medlem, är skyldig att viga.

I motionen hemställs om förslag
till sådan ändring av nyss nämnda regler att vigsel av svenska medborgare
skall få förrättas inom svenska kyrkan och annat kristet trossamfund även då
ingen av de trolovade är medlem av vigselförrättarens eget samfund eller
kyrka, dock under förutsättning att en av dem tillhör något kristet
trossamfund.

Enligt utskottets mening föreligger inte några
principiella skäl mot den föreslagna utvidgningen av vigselrätten. För en
ändring talar framför allt den strävan till ekumenisk samhörighet som präglar
eller bör prägla de kristna samfunden; i en tid av växande sekularisering
framstår det som angeläget att markera en kristen enhet och enighet. Härjämte
framstår ändringen som ett led i den utveckling mot full valfrihet och
jämlikhet för den enskilde, som vårt samhälle arbetar för.

Den ofta framförda invändningen att man inte nu bör
vidtaga några ändringar utan avvakta resultatet av det pågående
utredningsarbetet rörande förhållandet mellan kyrkan och staten eller
familjelagssakkunnigas överväganden om införandet av ett system där
registrering hos folkbokföringsmyndighet konstituerar äktenskapet är enligt
utskottets mening inte bärande. Om ett sådant system eller annan form av
obligatoriskt civiläktenskap införs, medför detta att kyrkUga
vigselförrättningar inte får rättslig betydelse för uppkomsten av äktenskap.
Varje enskilt trossamfund får därför själv bestämma i vUken omfattning och
under vilka villkor prästerna skall medverka i vigselakter. Den nu föreslagna
ändringen rörande vigselbehörigheten lägger därvid lika htet något hinder i
vägen som den nu gällande bestämmelsen. Vidare ligger genomförandet av de
förslag nämnda utredningar kan komma fram till så långt fram i tiden att man
rimhgen inte kan åberopa dem som stöd för vägran att inom den nuvarande ramen
för den kyrkliga vigseln undanröja ett hinder för det ekumenis-

s. 7 Kontrollera mot PDF

LU 1971:5 7

ka samarbetet samfunden emellan. I anslutning till det
anförda må framhållas att det ju inte är fråga om att vidga ramen för rätten
att förrätta kyrklig vigsel.

I enlighet med det anförda bör lagförslag grundat på
motionärernas yrkande föreläggas 1971 års riksdag. Utskottet hemställer

att riksdagen i anledning av
motionen 1971:58 i skrivelse till Kungl. Maj:t ger till känna vad utskottet
ovan anfört.

Stockholm den 9 mars 1971

På
lagutskottets vägnar

DANIEL
WIKLUND

Vid detta ärendes behandling har närvarit: herrar Wiklund
i Stockholm (fp), Svedberg (s). Svanström (c), fröken Anderson i Lerum (s),
herrar Hammarberg (s), Börjesson i Falköping (c), fru Asbrink (s), fru Lundblad
(s), herrar Winberg (m), Andersson i Södertälje (s), fru Jonäng (c), herrar
Israelsson (vpk), Olsson i Timrå (s), Enlund (fp) och Söderström (m).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

s. 8 Kontrollera mot PDF

LU 1971:5 8

Reservation

av herr Svedberg (s), fröken
Anderson i Lerum (s), herr Hammarberg (s), fru Lundblad (s), herrar Andersson i
Södertälje (s). Israelsson (vpk) och Olsson i Timrå (s), vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets utlåtande som börjar på
s. 6 med orden "Enligt utskottets" och slutar på s. 7 med orden
"års riksdag" bort ha följande lydelse.

Som framgår av redogörelsen ovan har spörsmålet om prästs
vigselbehörighet och de därmed sammanhängande frågorna om prästs vigselskyldighet
och om införande av obligatoriskt civiläktenskap behandlats av riksdagen vid
skilda tillfällen under de senaste åren. De förslag om särskilda utredningar
eller lagändringar på området som väckts har avslagits av riksdagen på
hemställan av första lagutskottet.

I likhet med vad första lagutskottet uttalat i tidigare
utlåtanden rörande vigsel behörigheten anser lagutskottet att det inte är
påkallat att ta upp frågan till mer ingående behandling, eftersom avgörandet
med fördel kan anstå i avbidan på att Kungl. Maj:t tar ställning till
kyrkastat-utredningens slutbetänkande. Lösningen av frågan och vad därmed äger
samband kan också bli beroende av utformningen av förhållandet mellan staten
och kyrkan, ett spörsmål som utreds av 1968 års beredning om stat och kyrka.
Ett tungt vägande skäl för att inte bryta ut frågan om vigselbehörigheten ur
sitt större sammanhang är slutligen det utredningsarbete, som under 1969
påbörjats av familjelagssakkunniga och som innefattar bl. a. frågan om
införande av ett system där registrering hos folkbokföringsmyndighet
konstituerar äktenskapet. Stannar man för ett sådant system eller någon form
av obhgatoriskt civiläktenskap kan den kyrkliga vigseln liksom numera
lysningen bli en frivillig personlig angelägenhet och varje samfund,
oberoende av kyrkastat-relationen, självt få bestämma i vilken omfattning och
under vilka villkor prästerna eller frikyrkopastorerna skall medverka i vigselakter.
En särskild omständighet, som talar för att man bör avvakta ett beslut i frågan
om införande av obligatoriskt civiläktenskap eUer annan form för ingående av
äktenskap är att en utvidgning av vigselbehörigheten i enlighet med
motionsförslaget kräver samtycke av kyrkomötet såvitt avser vigsel inom svenska
kyrkan. För detta trossamfund kan således frågan inte lösas förrän efter nästa
allmänna kyrkomöte, som kommer att sammanträda år 1975, såvitt icke särskilda
skäl föranleder att det sammankallas dessförinnan.

Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
bifall till motionen.

dels att
utskottet bort hemställa

att
motionen 1971:58 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

G ö teborgs Offsettryckeri AB, SthIm
71.86 SA

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.