Lagutskottets betänkande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition (1971:12) med förslag till bostadsrättslag, m. m., dels motioner i ämnet, dels motion angående besittningsskyddet för hyresgäst vid överlåtelse av fastighet till kommanditbolag
1971 · 127 sidor, varav 94 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 94 av 127 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Bet. 1971:LU9, Lagutskottets betänkande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition (1971:12) med förslag till bostadsrättslag, m. m., dels motioner i ämnet, dels motion angående besittningsskyddet för hyresgäst vid överlåtelse av fastighet till kommanditbolag
Dokumentets text
Lagutskottets
betänkande nr 9 år 1971 LU 1971: 9
Nr 9
Lagutskottets
betänkande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition (1971:12) med förslag
till bostadsrättslag, m. m., dels motioner i ämnet, dels motion angående
besittningsskyddet för hyresgäst vid överlåtelse av fastighet till
kommanditbolag.
Propositionen
Kungl. Maj:t har under åberopande av utdrag av
statsrådsprotokollet över justitieärenden för den 16 oktober 1970 och den 29
december 1970 samt av lagrådets protokoll den 18 december 1970 föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogade och i bilaga till detta
betänkande redovisade förslag till
1.
bostadsrättslag,
2.
lag om ändring i
rättegångsbalken,
3.
lag om ändring i
utsökningslagen (1877: 31 s. 1),
4.
lag om ändring i lagen (1951:
308) om ekonomiska föreningar,
5.
lag om ändring i lagen (1970:
998) om arrendenämnder och hyresnämnder,
6.
lag om ändring i lagen (1970:
995) om införande av nya jordabalken,
7.
lag om ändring i
civilförsvarslagen (1960: 74).
Propositionens
huvudsakliga innehåll
Propositionen innehåller förslag till ny
bostadsrättslag som skall ersätta 1930 års lag om bostadsrättsföreningar och
1968 års lag om förskott vid upplåtelse av bostadsrätt.
Förslaget
innebär att möjligheten att träffa förhandsavtal om upplåtelse av bostadsrätt
till bostadslägenhet avskaffas. Den bostadssökande skall antas till medlem i
föreningen och få bostadsrätt redan när han binder sig för lägenhet i
föreningens hus. Genom en särskild föreskrift om att i regel minst två av
styrelsens ledamöter skall väljas på föreningsstämma garanteras
bostadsrättshavarna representation i föreningens styrelse under produktionsskedet.
Innan
en förening får upplåta bostadsrätt skall ekonomisk plan för föreningens
verksamhet ha godkänts av länsstyrelsen. Planen skall vara försedd med intyg av
två särskilt auktoriserade personer om att den
1
Riksdagen 1971. 8 saml. Nr 9
LU 1971: 9 2
vilar på tillförlitliga grunder. Drabbas
bostadsrättshavare av väsentlig avgiftshöjning kan han frånträda bostadsrätten,
om det inte är obilligt mot föreningen eller dess medlemmar att bostadsrätten
frånträds. Han har då rätt till skälig ersättning för bostadsrätten och får bo
kvar i lägenheten under viss tid. För att garantera att bostadsrättshavaren
får ut ersättning som han kan vara berättigad till föreskrivs att förening, som
vill upplåta bostadsrätt innan den slutliga anskaffningskostnaden för huset har
redovisats, skall ställa betryggande säkerhet för eventuell skyldighet att
betala ersättning för bostadsrätten med belopp motsvarande grundavgiften.
Föreningarna skall i stadgarna kunna fritt bestämma om
reglering av ersättning för bostadsrätt vid överlåtelse. Den som har betalat
högra ersättning än stadgarna medger kan vägras medlemskap. Någon offentlig
kontroll av överlåtelseersättningarna föreslås inte.
Bestämmelserna om bostadsrättshavares rättigheter och
skyldigheter anpassas till motsvarande regler inom hyreslagstiftningen. Äkta
makes ställning förbättras i olika avseenden. Bl. a. skall båda makarna kunna
bli medlemmar i föreningen om de har en bostadsrättslägenhet tillsammans.
Bostadsrätt till lägenhet som tjänar gäldenären eller hans
familj till stadigvarande bostad skall i regel inte få utmätas.
Beträffande förfarandet i tvister innebär förslaget att
tvist som avser en föreningsrättslig fråga skall handläggas av allmän domstol.
Däremot skall vissa tvister som rör den i bostadsrätten ingående
nyttjanderätten i första hand prövas av hyresnämnd med rätt för part att
klandra nämndens beslut vid fastighetsdomstol. Andra sådana tvister skall i
första hand avgöras av fastighetsdomstol.
Förening eller aktiebolag får inte upplåta andelsrätt med
vilken följer rätt att för begränsad tid besitta eller hyra bostadslägenhet.
Detsamma gäller för handelsbolag (kommanditbolag).
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1972
och skall med vissa jämkningar tillämpas även på redan registrerade
bostadsrätts föreningar.
Motionsyrkanden
Utskottet har i samband med
propositionen behandlat följande i anledning av densamma väckta motioner,
nämligen
A.
motionen 1971: 1211 av herr Sjöholm, i vilken motion hemställs "att
riksdagen vid antagande i övrigt av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
bostadsrättslag m. m. måtte besluta, beträffande förslag till lag om ändring i
utsökningslagen, att 65 § punkt 6 skall ha följande lydelse 6.
bostadsrätt.";
LU 1971: 9 3
B. motionen 1971: 1212 av herr Engström m. fl., i
vilken motion
hemställs
"dels
att riksdagen i anledning av Kungl. Mai:ts proposition 1971: 12 måtte besluta
att
bestämmelsen i lagförslagets 10 och 12 §§ om rätt till försäljning av
bostadsrätt på offentlig auktion utgår samt att lagtexen i dessa paragrafer
utformas så att bostadsrätten överförs till föreningen på sätt som anges i
motionen,
att
införa lagstadgat förbud mot försäljning av bostadsrätt till överpris, varvid
erforderlig lagtext utarbetas med utgångspunkt i bestämmelserna i den slopade
bostadskontrollagen,
att
till lagförslagets 40 § foga bestämmelser innebärande att bostadsrättsförening
endast får bildas av kooperativt bostadsföretag, att privat juridisk person
inte får förvärva bostadsrätt, att fysisk person endast skall kunna förvärva en
bostadsrätt och att bostadsrättslägenhet i princip icke får uthyras som
hyreslägenhet,
dels
att vederbörande utskott får i uppdrag att utarbeta erforderliga
lagtextändringar i enlighet med anförda ändringsyrkanden";
C. motionen 1971: 1213 av herr Enlund m. fl., i
vilken motion hem
ställs
"att
riksdagen vid antagandet i övrigt av lagförslaget i Kungl. Maj:ts proposition
nr 12 måtte besluta att omarbeta 47 och 50 §§ så att överensstämmelse i
huvudsak uppnås med 22 och 23 §§ i bostadsrättskommitténs förslag";
D. motionen 1971: 1214 av herrar Lindkvist och
Nordberg, i vilken
motion hemställs
"att
sista meningen i andra stycket på s. 84 i propositionen utgår som motivering
till den föreslagna lagtexten i 23 §,
att
bostadsrättslagen tillförs bestämmelser motsvarande 47 § punkt 6 lagen den 25
april 1930 om bostadsrättsföreningar,
att den nya lagen skall
träda i kraft den 1 juli 1972, och
att vederbörande utskott
måtte utarbeta erforderlig lagtext"; samt
E. motionen 1971: 1215 av herr Turesson och fröken
Ljungberg,
i vilken motion hemställs
"att
riksdagen vid behandling av Kungl. Maj:ts proposition 1971: 12 måtte besluta
att ekonomisk plan skall ha det innehåll som anges i 18 § andra och tredje
styckena i bostadsrättskommitténs förslag till bostadsrättslag och
att vederbörande utskott
måtte utarbeta härför erforderlig lagtext".
Utskottet har i samband med propositionen även
behandlat den fristående motionen 1971: 332 av fru Gradin m. fl., i vilken
motion hemställs
LU 1971: 9 4
"att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
begär sådan lagändring att det lagstadgade besittningsskyddet för hyresgästerna
inte försämras i de fall där äganderätten till en fastighet överförs till
kommanditbolag".
Till utskottet har inkommit skrivelser från Svenska
Riksbyggen och HSB.
Redovisning
i betänkandet av motiveringarna till lagförslagen och av motionemas innehåll
I det följande redovisar utskottet vad
departementschefen under rubriken "Inledning" anfört vid remissen
till lagrådet. Vidare redovisas vissa av departementschefen anförda allmänna
synpunkter. Redogörelser för gällande rätt, utredningsförslag, remissvar,
specialmotivering m. m. redovisas endast i de avsnitt som bedömts vara av
särskilt intresse med hänsyn till innehållet i de i ämnet väckta motionerna. I
samband med motionerna redovisas även vissa framställningar från Riksbyggen och
HSB.
I övrigt hänvisar
utskottet till propositionen.
Inledning
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet
Geijer, anförde vid lagrådsremissen rörande bostadsrättslagstiftning
inledningsvis följande.
Med
stöd av Kungl. Maj:t bemyndigande den 12 januari 1962 tillkallades den 12
februari samma år sakkunniga för att göra en allmän översyn av lagen (1930:
115) om bostadsrättsföreningar (bostadsrättslagen). I direktiven till
utredningen angavs att lagen borde moderniseras och anpassas till rådande
förhållanden på det område den reglerade. De sakkunniga borde ägna
uppmärksamhet åt frågan hur behövlig trygghet skulle skapas för
bostadsrättshavarna och hur dessas förhållanden inbördes och till föreningen
lämpligen borde ordnas. Vidare borde de överväga i vilken utsträckning kontroll
från det allmärmas sida kunde behövas beträffande särskilt
bostadsrättsföreningarnas tillkomst och hur kontrollen över huvud taget
lämpligen borde anordnas. Dessutom uttalades i direktiven att rättsreglerna på
området borde förebygga uppkomsten av ekonomiskt osunda bostadsrättsföreningar
och möjliggöra en rationell bostadskooperativ verksamhet.
De
sakkunniga antog namnet bostadsrättskommittén. Kommittén avlämnade i mars 1969
betänkandet Bostadsrätt (SOU 1969: 4). Betänkandet innehåller bl. a. förslag
till ny bostadsrättslag.
Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Svea hovrätt, hovrätten för
Nedre Norrland, lagberedningen, kommerskollegium, bostadsstyrelsen, statens
hyresråd, statens personalbostadsdelegation, lant-niäteristyrelsen,
länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar, Malmöhus, Värm-
LU 1971: 9 5
lands
och Norrbottens län, hyresnämnderna i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och
Bohus län. Svenska kommunförbundet, Sveriges Fastighetsägareförbund, Sveriges
allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Hyresgästernas Riksförbund, Hyresgästernas
Sparkasse- och Byggnads-föreningars Riksförbund u. p. a. (HSB), Svenska
Riksbyggen, Byggnadsfirman Anders Diös AB, Svenska
Byggnadsentreprenörföreningen, Svenska Byggnadsindustriförbundet, Näringslivets
Byggnadsdelegation, AB Bostadsgaranti, Sveriges kommunalekonomiska förening u.
p. a., Stockholms Bostadsföreningars Centralförening ek. för., Stockholms
Kooperativa Bostadsförening ek. för.. Landsorganisationen i Sverige (LO),
Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers
Centralorganisation (SACO), Föreningen Fveriges häradshövdingar och
stadsdomare, Sveriges advokatsamfund. Svenska Bankföreningen, Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa och Svenska Försäkringsbolags Riksförbund.
Yttrande har vidare kommit in från statens invandrarverk.
Yttranden
har överlämnats av kommerskollegium från ett antal handelskammare, av
länsstyrelsen i Stockholms län från Stockholms stadskollegium och länsbostadsnämnden
i länet, av länsstyrelsen i Värmlands län från drätselkamrarna i Karlstad och
Kristinehamn samt bostadsförmedlingsnämnden i Karlstad och av länsstyrelsen i
Norrbottens län från drätselkamrarna i Kiruna och Luleå, hyresnämnden i länet
samt kronofogdemyndigheten i Luleå.
I
skrivelse den 11 april 1969 har Svenska kommunförbundet hos Kungl. Maj:t
anhållit om införande av viss kontroll av upplåtelse och överlåtelse av
bostadsrätt.
Efter
remiss har yttranden över framställningen avgetts av samma remissinstanser som
yttrat sig över bostadsrättskommitténs betänkande utom Kommunförbundet och
Byggnadsfirman Anders Diös samt av länsstyrelsen i Uppsala län och
Statstjänstemännens Riksförbund (SR).
Yttranden
har överlämnats av kommerskollegium från ett antal handelskammare, av
länsstyrelsen i Stockholms län från länsbostadsnämnden i länet, av
länsstyrelsen i Uppsala län från stadsfullmäktige i Uppsala, av länsstyrelsen
i Kalmar län från drätselkamrarna i Kalmar, Oskarshamn och Västervik, av
länsstyrelsen i Malmöhus län från drätselkamrarna i Malmö och Lund samt
stadskollegiet i Hälsingborg, av länsstyrelsen i Värmlands län från
drätselkamrarna i Karlstad och Kristinehamn samt bostadsförmedlingsnämnden i
Karlstad och av länsstyrelsen i Norrbottens län från drätselkamrarna i Kiruna
och Luleå samt hyresnämnden i länet.
Slutligen
har Riksbyggen i skrivelse den 8 april 1970 till chefen för
justitiedepartementet hemställt om slopande av det nuvarande kravet på att
ledamot i bostadsrättsförenings styrelse skall vara svensk med borgare.
LU 1971: 9
Allmänna
synpunkter
Vid lagrådsremissen anförde departementschefen bl.
a. följande allmänna synpunkter.
Genom
1930 års lagstiftning om bostadsrättsföreningar tillskapades särskilda regler
för sådana ekonomiska föreningar vilka upplåter lägenheter åt sina medlemmar
med nyttjanderätt för obegränsad tid. Under de 40 år som har gått sedan
bostadsrättslagen kom till har bostadsmarknaden liksom samhällslivet i övrigt
undergått stora sociala och ekonomiska förändringar. Inom bostadsrättsområdet
har en betydande expansion ägt rum. Föreningarnas antal har sålunda ökat
kraftigt under de senaste decennierna och uppgick vid årsskiftet 1967/68 till
8 300. Antalet bostadsrättslägenheter för bostadsändamål ökade under tiden
19451967 från 90 000 till 430 000.
Samtidigt
som bostadsrättsrörelsens omfattning har ökat har föreningarnas verksamhet i
olika avseenden undergått väsentliga förändringar. Sålunda bildas föreningarna
numera bara i undantagsfall av de blivande bostadsrättshavarna själva. I
stället tas initiativet till nya föreningar i regel av de rikskooperativa
organisationerna HSB och Riksbyggen eller av enskilda byggnadsföretagare.
Medan det tidigare i betydande omfattning förekom att föreningarna förvärvade
bebyggda fastigheter, uppför numera det övervägande antalet föreningar själva
sina hus. Vidare har utvecklingen gått mot allt större byggnadsprojekt, vilket
har fått till följd att det ofta förflyter flera år mellan första och sista
inflyttningen. Möjligheten att sluta förhandsavtal om upplåtelse av bostadsrätt
och i samband därmed ta ut förskott på avgifter för bostadsrätten har medfört
att bostadsrätt i allmänhet inte längre upplåts före eller i samband med att
den bostadssökande flyttar in i lägenheten utan först sedan byggnadsföretaget
har avslutats och finansieringen har blivit slutligt ordnad.
Enligt
kommittén föreligger det ett starkt behov av att anpassa bostadsrättslagstiftningen
till de förhållanden som nu råder. Kommittén lägger i sitt betänkande fram
förslag till en ny bostadsrättslag. Nyheterna i förslaget avser bl. a. de
grundläggande frågorna om i vilka former och under vilka förutsättningar
bostadssökande skall få knytas till bostadsrättsföreningarna. Vidare föreslås
nya bestämmelser om rätt för den som har förvärvat bostadsrätt att bli medlem i
föreningen. Viss omarbetning har också skett bl. a. av reglerna om
bostadsrättshavares rättigheter och skyldigheter. Lagtekniskt innebär
förslaget att bostadsrättslagstiftningens nuvarande anknytning till den
allmänna lagstiftningen om ekonomiska föreningar upphör. Reglerna om
bostadsrätt föreslås i stället intagna i en helt fristående författning utan
hänvisningar till föreningslagen.
LU 1971: 9 7
För egen del finner jag till en början värt att
starkt understryka att bostadsrättsrörelsen särskilt under de senaste
decennierna utvecklats mycket framgångsrikt och kommit att få en alltmera
framträdande bostadspolitisk betydelse samt att detta har kunnat ske utan att
lagens bestämmelser behövt ändras. Detta utgör ett starkt belägg för att grunddragen
i 1930 års lagstiftning är ändamålsenliga och bör behållas. Särskilt -har det
förhållandet att lagen ger betydande utrymme åt bostadsrättsföreningarna att
själva ordna sin verksamhet på ändamålsenligt sätt visat sig mycket
fruktbärande. De krisartade förhållanden som inträdde på bostadsmarknaden i
samband med andra världskrigets utbrott och som sedan av olika skäl kom att prägla
även efterkrigsårens bostadsmarknad innebar givetvis en betydande påfrestning
även på bostadsrättssektorn. I flera hänseenden kom bristen på bostäder att
påverka bostadsrättsverksamheten såväl när det gäller tillvägagångssättet vid
upplåtelse av bostadsrätt som i fråga om överlåtelse av sådan rätt. Jag syftar
framför allt på systemet med förhandsavtal om upplåtelse av bostadsrätt och
upptagande av förskott i samband därmed samt kontrollen från hyresnämndernas
sida av den ekonomiska planen och överlåtelsevärdena. Under senare år har
utvecklingen tydligt gått mot en normalisering av förhållandena på
bostadsmarknaden. Verkningarna härav har visat sig på ett påtagligt sätt i
fråga om bostadsrättsverksamheten. Det är sålunda otvivelaktigt att man nu i
stora delar av landet har mera av en köparens marknad än tidigare när det
gäller bostadsrättslägenheter. Enligt min mening är det mot bakgrund härav
viktigt att inte låta en ny bostadsrättslag präglas av de speciella
erfarenheter som gjordes under en tid då bostadsmarknaden hade en annan
karaktär än nu. 1 vissa avseenden kan från denna utgångspunkt kritik riktas mot
kommitténs förslag. Detta gäller särskilt frågan om upplåtelse av bostadsrätt
och upptagande av förskott. Jag återkommer närmare till denna fråga i det
följande.
Det
sagda får emellertid inte undanskymma att de stora förändringar som har skett
på bostadsrättsområdet har medfört att lagen i flera avseenden har kommit att
framstå som otidsenlig. Härtill kommer att viss närliggande lagstiftning efter
hand har undergått betydande förändringar. Av särskild vikt är den nya
hyreslagstiftning som trädde i kraft den 1 januari 1969. Jag ansluter mig
därför liksom remissinstanserna till kommitténs uppfattning att det nu behövs
en reformering av lagstiftningen om bostadsrätt. I likhet med det stora
flertalet remissinstanser anser jag att kommittéförslaget kan läggas till
grund för ny lagstiftning på området. Som framgår av det följande föreslår jag
dock i flera viktiga hänseenden andra lösningar än dem som kommittén förordar.
Enligt
de riktlinjer som år 1967 drogs upp för bostadspolitiken (prop. 1967: 100, SU
100, rskr. 265) skall de allmännyttiga och kooperativa
LU 1971: 9 8
företagen,
vilkas verksamhet grundas på självkostnadsprincipen, spela en viktig
hyrespolitisk roll på bostadsmarknaden. Genom att de svarar för en stor andel
av nyproduktionen av flerfamiljshus avses de inta en prisledande och
prisbildande ställning. I enlighet med dessa riktlinjer bör den nya
bostadsrättslagstiftningen utformas så att den möjliggör en rationell
bostadskooperativ verksamhet med en hög nyproduktion av lägenheter.
Föreningarna bör därför ha stor frihet att själva ordna sin verksamhet på ändamålsenligt
sätt. Jag anser det emellertid också både från allmänna samhälleliga synpunkter
och av hänsyn till den bostadssökande allmänhetens intressen i hög grad
angeläget att lagstiftningen utformas på sådant sätt att den förhindrar
uppkomsten av ekonomiskt osunda företag och skapar garantier för att
bostadsrättshavamas berättigade intressen tryggas. Det är av stor vikt att
bostadsrättshavarna tillförsäkras god insyn i föreningarnas angelägenheter och
ett stort mått av trygghet i besittningen av sina lägenheter.
De
bestämmelser som jag i det följande kommer att föreslå har karaktären av
civilrättsliga regler. De är inte avsedda att ingripa i den skatterättsliga
behandlingen av bostadsrättsföreningarna. Jag vill i detta sammanhang erinra om
att chefen för finansdepartementet med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den
24 oktober 1969 har tillkallat sakkunniga för översyn av beskattningen av
bostadsrättsföreningar och deras medlemmar. De sakkunniga har enligt vad jag
erfarit ännu inte tagit ställning till hur de nya beskattningsreglerna skall
vara utformade.
Emellertid
kan redan nu konstateras att de bestämmelser jag avser att föreslå i det
följande kommer att påverka utformningen av skattereglerna. Mitt förslag att
slopa andelsvärdena framtvingar nämligen ett annat system bl. a. för
bestämmande i skattesammanhang huruvida det är fråga om en s. k. äkta
bostadsrättsförening, på vilken vissa schablon-taxeringsregler är tillämpliga.
Enligt min mening är det inte principiellt riktigt att konstruera civilrättsliga
regler som motiveras endast av det skatterältsliga intresset. Det kan
emellertid inte uteslutas att man av skatterättsliga skäl tvingas behålla viss
uppgiftsskyldighet och offentlig kontroll i syfte att inte rubba de nuvarande
principerna för beskattning av äkta bostadsrättsföreningar. Hur dessa regler
skall närmare utformas torde få övervägas av chefen för finansdepartementet.
Den
20 mars 1970 har till lagrådet remitterats förslag till omorganisation av
förvaltningsrättskipningen, m. m. Förslaget innebär bl. a. att föreningslagen
kompletteras med en ny paragraf, 105 a §, om besvär. Ett genomförande av
förslaget kommer att medföra visst tillägg till det förslag till ny
bostadsrättslag som nu läggs fram.
LU
1971: 9
Vissa frågor som har samband med bostadsrättsföreningarnas
kooperativa karaktär
Departementschefen
I anslutning till
specialmotiveringen till 40 § i förslaget uppehåller sig departementschefen
något vid följande frågor som har samband med bostadsrättsföreningarnas
kooperativa karaktär och anför därvid följande.
Även om bostadsrättsförening har till ändamål att upplåta
lägenheter med bostadsrätt är det enligt gällande lag och kommitténs förslag
inget som hindrar att föreningen hyr ut vissa lägenheter. Inte heller
föreligger något hinder mot att bostadsrätt upplåts åt juridisk person eller
att en medlem förvärvar flera bostadsrätter. Under remissbehandlingen har från
några håll gjorts gällande att dessa förhållanden medför risk för att
bostadsrättsföreningen kan komma att förlora sin kooperativa karaktär. SABO
ifrågasätter sålunda om inte en begränsning av föreningarnas rätt att
tillhandahålla hyreslägenheter för bostadsändamål är motiverad. Vare sig en
sådan verksamhet är vinstgivande, varvid överskottet direkt eller indirekt
tillfaller medlemmarna i föreningen, eller förenad med risker, är den främmande
för syftet med bostadsrättsföreningarna och gagnar knappast
bostadskonsumenterna i gemen. Upplåtelse av andra lägenheter än
bostadslägenheter, t. ex. garage och servicelokaler, kan däremot i vissa fall
ha betydelse för skapandet av goda boendeförhållan-den för bostadsrättshavarna
och deras familjer. Det kan vidare enligt SABO vara motiverat att begränsa
fysiska personers rätt att teckna mer än en bostadsrätt. Särskilda skäl bör
föreligga för att juridiska personer skall få förvärva bostadsrätter. Kommun
bör dock ha sådan möjlighet, eftersom bostadsförhållandena på orten kan
motivera detta. Eftersom bostadsrättsföreningar enligt komitténs förslag skall
få bildas fritt, torde det enligt SABO vara fullt möjligt för spekulativa
intressen att bilda föreningar för andrahandsuthyrning. Stockholms Kooperativa
Bostadsförening finner det diskutabelt om en bostadsrättsförening skall få
uppföra och äga rena hyreshus. Detta har förekommit bl. a. när produktionskostnaderna
och därmed hyrorna blivit mycket höga. Bostadsrättsförening bör ha rätt att
hyra ut bostadslägenhet bara i enstaka fall, t. ex. till anställd hos
föreningen. Hyresnämnden i Stockholms län anför att det strider mot
bostadsrättsidén att bostadslägenheter upplåts med bostadsrätt till juridiska
personer. Genom att dessa i egenskap av bostadsrättshavare hyr ut lägenheterna
kommer lägenheterna att bebos av personer som inte har del i föreningens
intressegemenskap. Vidare uppkommer en konflikt mellan
bostadsrättslagstiftningens bestämmelser om medlemskap och de hyresrättsliga
besittningsskyddsreglerna. Svårigheter uppstår när det gäller att avgöra om
besittningsskyddsbrytande grund före-
LU 1971: 9 10
ligger
enligt 12 kap. 46 § jordabalken. Statens personalbostadsdelegation, som är
rådgivande organ i frågor om hyressättning av bostadsrättslägenheter vid
upplåtelse i andra hand, anser däremot att möjligheten för de statliga
myndigheterna att förvärva bostadsrätter utgör ett värdefullt komplement till
andra åtgärder i syfte bl. a. att underlätta rekrytering av personal genom
tillhandahållande av bostäder.
Det
är givetvis angeläget att lägenheterna i en bostadsrättsförenings hus i största
möjliga utsträckning upplåts med bostadsrätt och nyttjas av
bostadsrättshavarna, eftersom det annars kan föreligga risk för att föreningen
förlorar sin kooperativa karaktär. I likhet med kommittén anser jag emellertid
att det inte finns något behov av lagregler som i nu behandlade avseenden
begränsar föreningarnas handlingsfrihet när det gäller uthyrning av lägenheter
och upplåtelse av bostadsrätt. Vad beträffar uthyrning av lägenheter vill jag
särskilt framhålla att det ofta är ändamålsenligt att bostäder åt föreningens
anställda samt lokaler upplåts med hyresrätt. Det kan också förekomma fall då
en förening på grund av situationen på bostadsmarknaden i orten inte omedelbart
lyckas finna spekulanter till samtliga lägenheter som är avsedda att upplåtas
med bostadsrätt. För att undvika eller minska förlust till följd av uteblivna
avgiftsintäkter kan det då vara lämpligt att tills vidare hyra ut lägenheterna.
Motion
I motionen 1971:1212 av herr Engström m. fl. anförs
att rätt att bilda bostadsrättsförening endast bör tillerkännas kooperativt
bostadsföretag. Motionärerna hävdar vidare att privata juridiska personer inte
bör ha rätt att förvärva bostadsrätter och att enskild person endast bör kunna
förvärva en bostadsrätt. Bostadsrättslägenhet bör endast i undantagsfall
utnyttjas som hyreslägenhet. Enligt motionärerna kringgår departementschefen i
hög grad dessa frågor.
Motionärerna
hänvisar därefter till att en del av frågeställningarna tas upp i vissa remissyttranden
och till att departementschefen anför främst två skäl till att tillåta
uthyrning, nämligen att lokaler bör kunna uthyras med hyresrätt och att
förening kan ha behov av att upplåta bostadsrättslägenheter som
hyreslägenheter till egna anställda.
Båda
dessa undantag kan enUgt motionärerna accepteras. Men departementschefen anför
som ytterligare skäl att förening på grund av situationen på bostadsmarknaden
inte omedelbart kan finna "spekulanter" till samtliga lägenheter som
är avsedda att upplåtas med bostadsrätt. Detta förhållande torde enligt
motionärernas mening nästan alltid bero på att insatserna är för höga. Varken
bostadsrättslagen eller den allmänna hyreslagen bör dock, anser motionärerna,
innehålla lagtext som legaliserar höga hyror och insatser samt att bostaden
betraktas som en han-
LU1971:9 11
delsvara.
40 § bör därför kompletteras med av dem föreslagna förbud mot upplåtelser och
uthyrning.
Upplåtelse
av bostadsrätt ekonomisk plan m. m.
Departementsch
ef en
Allmän motivering. Departementschefen anför bl. a.
följande i den allmänna motiveringen (s. 75 ff.).
Det
främsta ändamålet med 1930 års lagstiftning om bostadsrättsföreningar var att
ge den enskilde föreningsmedlemmen en tryggad besittning till bostaden och
skapa förutsättningar för en sund utveckling av föreningarnas ekonomi. Som ett
led i denna strävan föreskrivs i bostadsrättslagen att ekonomisk plan för
föreningens verksamhet skall ha upprättats av styrelsen och mottagits av
länsstyrelsen innan bostadsrätt får upplåtas. Vidare innehåller lagen
bestämmelser om att bostadsrätt inte får upplåtas åt annan än föreningsmedlem
som i viss ordning har tecknat sig för bostadsrätt.
Den
ekonomiska planen skall innehålla alla de upplysningar som behövs för att den
bostadssökande skall kunna bedöma föreningens verksamhet. Vidare skall uppgift
lämnas om bostadsrättshavamas ekonomiska förpliktelser och lägenheternas
andelsvärden. Uppgifterna i planen kan grundas på kalkyler. Lagen bygger på
tanken att bostadsrätt till viss lägenhet skall upplåtas innan eller i samband
med att lägenheten tillträds.
Den
ekonomiska planen skall ha granskats av två sakkunniga personer, s. k.
intygsgivare, innan den får tas emot av länsstyrelsen. Intygsgivarna tillkallas
av föreningen. En av dem skall vara auktoriserad i särskild ordning. Den
granskning länsstyrelsen verkställer i samband med att planen tas emot är av
enbart formell natur.
Enligt
den år 1942 införda kontrollagen fick den ekonomiska planen tas emot av
länsstyrelsen bara om den hade godkänts av hyresnämnden. Denna regel kom att i
väsentlig grad modifiera systemet för upplåtelse av bostadsrätt. För nämndens
granskning ansågs det nämligen inte vara tillräckligt att planen utgjorde en
kalkyl. Planen måste i stället göras upp på grundval av de verkliga kostnaderna
för anskaffandet av föreningens hus. Detta ledde till att planen i regel inte
kunde ges in till länsstyrelsen förrän långt efter det att lägenheterna hade
tagits i anspråk. Därmed fördröjdes också bostadsrättsupplåtelserna och
föreningarnas möjligheter att ta upp grundavgifter. För att undanröja dé
svårigheter som i detta och andra avseenden var förenade med
upplåtelsekontrollen kompletterades kontrollagen år 1945 med bestämmelser om
rätt för bostadsrättsförening på hyresreglerad ort att efter tillstånd av
hyresnämnden ta upp förskott av bostadssökande innan den ekonomiska planen hade
tagits
LU 1971: 9 12
emot
av länsstyrelsen. Förskottsgivare behövde inte vara medlem i föreningen.
Sedan
kontrollagen har upphört att gälla vid utgången av år 1968 föreligger inte
längre något hinder för föreningarna att upprätta den ekonomiska planen i form
av en kalkyl. Bostadsrätt kan således åter upplåtas på ett tidigt stadium
enligt bestämmelserna i bostadsrättslagen. Genom förskottslagen, som gäller
för hela landet, har emellertid möjligheten för föreningarna att ingå
förhandsavtal och uppbära förskott bibehållits. För rätt att ta upp förskott
krävs tillstånd av länsstyrelsen. Sådant tillstånd får lämnas bara om ekonomisk
plan med det innehåll som anges i bostadsrättslagen har tagits emot av
länsstyrelsen och föreningen har ställt säkerhet för eventuell skyldighet att
återbetala uppburet förskott.
Kommitténs
förslag innebär i huvudsak inte någon ändring av de nuvarande bestämmelserna
om ekonomisk plan. För upplåtelse av bostadsrätt och ingående av förhandsavtal
fordras alltså en detaljerad ekonomisk plan för föreningens hela verksamhet. En
ledamot av kommittén anser dock att den ekonomiska plan som skall ligga till
grund för förhandsavtal bör ges ett mindre detaljerat innehåll. Kommitténs
förslag kritiseras av några remissinstanser. Kritiken avser såväl kravet att
ekonomisk plan skall ha upprättats innan förhandsavtal får ingås som den
föreslagna utformningen av planen.
Syftet
med de nuvarande bestämmelserna om ekonomisk plan är bl. a. att bostadssökande
genom att ta del av uppgifterna i planen skall kunna pröva förutsättningarna
för föreningens ekonomiska verksamhet och bedöma de utgifter han tar på sig.
En sådan bedömning ansågs vid lagens tillkomst inte vara förenad med några
större svårigheter. Föreningamas verksamhet har emellertid i olika avseenden
undergått betydande förändringar under den tid lagen har varit i kraft. Medan
föreningarna tidigare i stor utsträckning förvärvade färdiga hus, svarar
numera det övervägande antalet föreningar själva för uppförandet av föreningshusen.
Utvecklingen har vidare gått mot allt större byggnadsprojekt, där föreningens
lägenheter blir färdiga för inflyttning successivt under en lång tidsperiod.
Dessa förändringar har fått till följd att en enskild bostadssökande numera i
regel inte har någon reell möjlighet att själv göra en bedömning av företagets
soliditet på grundval av uppgifter i en ekonomisk plan. Såväl frågan huruvida
byggnadskostnaderna och avgifterna kan hållas inom de gränser vilka har
angetts i planen som spörsmålet huruvida lägenheterna med hänsyn till
bostadsmarknaden på orten kan upplåtas med bostadsrätt när de har
färdigställts är oftast av så komplicerad natur att de undandrar sig
bostadsspekulanternas bedömning. Det är därför angeläget att skapa särskilda
garantier för planens innehåll i sakligt avseende. Detta bör, som kommittén
föreslår, ske genom att planen underkastas granskning av sakkunniga personer
innan den ges in till länsstyrelsen. Granskningen bör avse såväl att de lämnade
LU 1971: 9 13
faktiska
uppgifterna är riktiga och stämmer överens med tillgängliga handlingar som att
gjorda beräkningar är vederhäftiga och kan väntas hålla streck. Någon
ytterligare realgranskning av den ekonomiska planen finner jag däremot i
likhet med kommittén och remissinstanserna inte vara påkallad. Den undersökning
länsstyrelsen skall verkställa innan planen får godkännas bör alltså vara av
rent formell natur och inte avse planens hållbarhet.
Enligt
bostadsrättslagen ligger den ekonorhiska planen till grund för fastställandet
av de enskilda bostadsrättshavamas rättigheter och skyldigheter. Planen måste
därför för varje lägenhet innehålla specificerade uppgifter om yta, utrustning,
avgifter, andelsvärde m. m. En sådan konstruktion av den ekonomiska planen var
vid lagens tillkomst naturlig med hänsyn till den begränsade omfattningen av
föreningarnas verksamhet. Utvecklingen mot allt större företag har emellertid
medfört att systemet med en precisering av samtliga lägenheter i den ekonomiska
planen har kommit att framstå som mindre ändamålsenligt. Som en ledamot i
kommittén och några remissinstanser har framhållit kan det, särskilt vid en i
tiden utsträckt bebyggelse, bli nödvändigt att efter hand vidta ändringar i de
ursprungliga byggnadsplanerna i fråga om exempelvis enskilda lägenheters
storlek och utrustning. Detta innebär med nu gällande regler att uppgifterna i
den ekonomiska planen ändras och torde inte sällan medföra att ny ekonomisk
plan måste upprättas. Härigenom förorsakas föreningen kostnader, vilka kan
leda till höjning av de avgifter som utgår för bostadsrätterna. Enligt min
mening är det inte nödvändigt att kräva att bostadsrättsföreningen skall
precisera samtliga bostadsrättshavares rättigheter och skyldigheter i den
ekonomiska planen innan någon bostadssökande får knytas till föreningen. För
den bostadssökande är det till fyllest att han får tillgång till detaljerade
uppgifter rörande viss lägenhet när det blir aktuellt för honom att binda sig
för lägenheten. Föreningens skyldighet att ange de närmare villkoren för
bostadsrättsupplåtelserna bör därför inträda successivt allteftersom föreningen
knyter spekulanter till företaget.
Av
det nu anförda framgår att den ekonomiska planen i fortsättningen
huvudsakligen bör utgöra ett underlag för intygsgivarnas bedömning av
föreningens ekonomiska stabilitet. Under sådana förhållanden kan planen ges ett
betydligt mera översiktligt innehåll än enligt gällande rätt. På planen bör
ställas det kravet att den skall innehålla de upplysningar som är av betydelse
för bedömandet av föreningens hela verksamhet. Uppgift bör lämnas om bl. a.
totala antalet hus och lägenheter samt anskaffningskostnaden för dessa. Vidare
bör planen innehålla upplysning om hur företaget skall finansieras samt om
storleken av de avgifter som skall tas ut av bostadsrättshavarna. Att i lagen
närmare precisera innehållet i planen anser jag inte vara lämpligt. Närmare
före-
LU 1971: 9 14
skrifter
härom och om det intyg som skall avges av intygsgivarna bör meddelas av Kungl.
Maj:t.
För
bostadsrättsförening som själv uppför sitt hus grundas uppgifterna i den
ekonomiska planen i regel på beräkningar. Uppgifterna kan därför bli inaktuella
antingen genom föreningens åtgärder eller till följd av att gjorda kalkyler
inte har hållit streck. Är förändringen mera omfattande, kan den vara av
betydelse för bedömandet av företagets stabilitet. En sådan ändring bör liksom
enligt gällande rätt och kommitténs förslag medföra att ytterligare
bostadsrättsupplåtelser inte får ske förrän ny ekonomisk plan har upprättats.
Vad
beträffar intygsgivarna vill jag ytterligare anföra följande. Enligt gällande
rätt skall intygsgivare vara trovärdig samt ha insikt och erfarenhet i fråga
om fastighetsförvaltning och byggnadsverksamhet. Den ene intygsgivaren skall
vara på visst sätt auktoriserad för uppgiften. Behörighet att utfärda intyg
meddelas antingen av länsstyrelse eller av Kungl. Maj:t beroende på om
behörigheten skall avse planer som skall ges in till viss länsstyrelse eller
till olika länsstyrelser. Kommittén föreslår att kravet på auktorisation
utvidgas till att avse båda intygsgivarna och att prövningen skall ombesörjas
centralt för hela landet av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t
förordnar. Som lämplig instans nämns bostadsstyrelsen. I likhet med
remissinstanserna anser jag den föreslagna ordningen ändamålsenlig. Genom att
prövningen förläggs till en enda, för uppdraget väl kvalificerad myndighet
uppnås att prövningen av de enskilda intygsgivarna sker på ett sakkunnigt sätt
och efter enhetliga principer för hela landet. Härigenom skapas ökad säkerhet
för att de ekonomiska planerna kommer att underkastas en omdömesgill
granskning av personer som är väl skickade för uppgiften. I lagen bör
uttryckligen föreskrivas att intygsgivare skall vara ojävig.
Upplåtelse
av bostadsrätt skall enligt bostadsrättslagen ske genom teckning på
teckningslista. Denna skall ange under vilka förhållanden teckning blir
bindande, tiden för tillträde av lägenheten samt hur grundavgift och ersättning
för teckningsrätt skall betalas. Den ekonomiska planen skall vara fogad vid
teckningslistan. Enligt kommittén har det nuvarande förfarandet medfört vissa
olägenheter. Kommittén föreslår därför att upplåtelse av bostadsrätt i stället
skall ske genom skriftligt avtal. Avtalet skall ange den lägenhet upplåtelsen
avser, den ekonomiska plan som ligger till grund för upplåtelsen samt den grundavgift,
upplåtelseavgift och årsavgift som skall utgå för bostadsrätten. Upplåtelse som
inte uppfyller dessa föreskrifter skall vara ogiltig. Förslaget har inte mött
någon erinran under remissbehandlingen.
Jag
ansluter mig till förslaget att upplåtelse av bostadsrätt skall ske skriftligen
för att vara giltig. En sådan ordning får anses motiverad bl. a. med hänsyn
till att upplåtelsen sker för obegränsad tid. Formkravet bör anses uppfyllt om
upplåtelsehandlingen anger parternas namn, den lä-
LU 1971: 9 15
genhet
upplåtelsen avser samt de belopp med vilka grundavgift, årsavgift och i
förekommande fall upplåtelseavgift skall utgå. Jag vill emellertid understryka
att det, bl. a. med hätisyn till framtida bevisning om avtalets innehåll, kan
vara av värde för parterna att också andra villkor tas in i
upplåtelsehandlingen.
Jag
går nu över till att närmare behandla frågan om förhandsavtal och förskott.
Som jag tidigare har påpekat infördes bestämmelser om förskott ursprungligen
för att undanröja vissa olägenheter som hade uppkommit för bostadsrättsföreningarna
till följd av de provisoriska reglerna om kontroll av upplåtelse av
bostadsrätt. När bostadsrättskontrollen upphörde bibehölls dock möjligheten
att uppbära förskott. Bestämmelserna härom i förskottslagen utgör emellertid
bara en tillfällig lösning i avvaktan på en översyn av hela
bostadsrättslagstiftningen.
Enligt
kommitténs förslag skall bostadsrättsföreningarna också framdeles ha rätt att
ingå förhandsavtal och uppbära förskott. För detta krävs att ekonomisk plan har
upprättats och att betryggande säkerhet har ställts för uppburna förskott.
Förslaget har i vissa avseenden utsatts för kraftig kritik under
remissbehandlingen. Kritiken har framför allt avsett frågan under vilka
fömtsättningar förhandsavtal skall få ingås och förskott tas upp. I några
remissyttranden har föreslagits förbud mot förhandsavtal.
Skilda
synpunkter kan läggas på frågan i vilka former och under vilka förutsättningar
bostadssökande skall få knytas till en bostadsrättsförening. Detta hänger
samman bl. a. med att föreningarna är mycket olika sinsemellan. Omfattningen av
deras verksamhet kan sålunda variera kraftigt. Organisatoriskt kan föreningarna
vara antingen helt fristående eller i ett eller flera avseenden bundna till
någon huvudorganisation. Anskaffandet av föreningshusen kan ske genom byggande
i egen regi eller genom köp av färdigt hus. Vidare kan upplåtelserna avse såväl
bostadslägenheter som lokaler.
Det
övervägande antalet bostadsrättsföreningar tillkommer numera under medverkan av
sammanslutningar eller enskilda som är verksamma för att tillhandahålla
bostäder eller andra lägenheter. De bostadssökande knyts regelmässigt till
föreningarna genom förhandsavtal i samband med att de betalar förskott på
blivande grundavgifter. Däremot antas de inte till medlemmar förrän i samband
med att bostadsrätt upplåts. Detta sker i regel först sedan föreningshusen har
färdigställts och slutfinansieringen har ordnats. Förskottsgivare som har
tillträtt sin lägenhet anses inneha denna med hyresrätt under tiden fram till
dess bostadsrättsupplåtelse kommer till stånd.
Det
nuvarande förskottssystemet har obestridliga fördelar. Förenings-bildarna har
under tiden fram till dess föreningens hus har färdigställts ett avgörande
inflytande över föreningens angelägenheter. Ett sådant
LU 1971: 9 16
inflytande
är av särskild vikt med hänsyn till att den enskilda föreningens byggande i
regel ingår som ett led i en mera omfattande byggnadsverksamhet, anpassad till
bostadssituationen på orten. Det ger dem som har bildat föreningen möjlighet
att bedriva en rationell byggnadsverksamhet (jfr prop. 1968: 161 s. 45). Men
framför allt bör framhållas att det i regel bara är bildarna som har den
byggnadstekniska och fastighetsekonomiska sakkunskap som behövs för att ha
hand om ett byggnadsföretag av den storlek det här gäller.
Systemet
med förskottsbetalning är emellertid också förenat med betydande olägenheter i
olika avseenden. Eftersom de bostadssökande inte antas till medlemmar i
föreningen förrän i samband med att bostadsrätt upplåts, kommer de under ofta
avsevärd tid efter det att de har flyttat in i lägenheterna att stå utanför
föreningen. De får inte delta i beslut på föreningsstämma och har inte heller
den insyn i förvaltningen av föreningens angelägenheter som följer av
föreningslagen. Detta framstår som särskilt otillfredsställande med hänsyn till
att förskottsgivarna i princip binder sig för obegränsad tid och satsar ett
ofta betydande kapital i företaget. En annan olägenhet med förskottssystemet
är att rättsförhållandet mellan föreningen och de boende regleras av olika
bestämmelser beroende på om bara förskott har betalats eller om föreningens
verksamhet har fortskridit så långt att bostadsrätt har upplåtits.
De
invändningar som enligt det nu anförda kan riktas mot förskottssystemet väger
enligt min mening så tungt att detta inte bör bibehållas annat än om mycket
starka skäl talar mot en ändring. De fördelar som har ansetts vara förenade med
den nuvarande ordningen sammanhänger framför allt med att den ger dem som har
bildat föreningen möjlighet att behålla ett avgörande inflytande över
föreningens byggnadsverksamhet tills denna är avslutad. Detta ligger i regel i
såväl de enskilda föreningsmedlemmarnas som det allmännas intresse. Såsom redan
har framhållits främjas genom en sådan ordning en rationell bostadskooperativ
verksamhet samtidigt som bildarna får möjlighet att i förhållande till alla dem
som kommer att vara medlemmar i föreningen när husen är färdiga svara för att
produktionen sker på sådant sätt att deras intressen blir vederbörligen
tillgodosedda. Ett inflytande av åsyftat slag behöver emellertid inte
förutsätta att man bibehåller ett förskottssystem som bl. a. innebär att de
boende saknar inflytande även i andra angelägenheter än sådana som har samband
med produktionen och finansieringen av huset. Samma resultat kan uppnås inom
ramen för ett system som bygger på direkt upplåtelse av bostadsrätt. Vad jag
här närmast tänker på är att föreningens stadgar kan utformas på sådant sätt
att för-eningsbildama tillförsäkras ett avgörande inflytande i vissa frågor, t.
ex. beträffande produktionen av föreningens hus under viss tid efter det att
bostadsrätter har upplåtits. Som exempel kan nämnas föreskrift i
LU
1971: 9 17
stadgarna att styrelsen eller ledamot av denna skall
tillsättas på annat sätt än genom val på föreningsstämma. Genom en sådan
stadgebestämmelse kan bildarna försäkra sig om majoritetsinflytande i
styrelsen. Som ytterligare exempel kan nämnas särskilt villkor i stadgarna för
giltighet av stämmobeslut. Sådant villkor kan vara att beslutet skall godkännas
av organisation som har medverkat vid bildandet av föreningen. En utformning av
föreningens stadgar på något av dessa sätt är enligt min mening en
ändamålsenlig väg att tillgodose föreningsbildarnas intresse av att ha ett
avgörande inflytande över föreningsverksamheten under produktionsskedet.
Mot bakgrund av det nu anförda har jag kommit till den
uppfattningen att det inte föreligger något avgörande hinder mot att låta de
bostadssökande bli medlemmar i föreningen och förvärva bostadsrätt redan när
de binder sig för lägenhet i föreningens hus. Det saknas därför anledning att
i fortsättningen ge föreningarna möjlighet att träffa förhands-avtal och
uppbära förskott och jag föreslår att rätten härtill upphävs. För att inte den
insyn i föreningens angelägenheter som den föreslagna ändringen är avsedd att
tillförsäkra bostadsrättshavarna skall kunna un-dandras dem genom
stadgebestämmelser föreslår jag att det i lagen införs särskilda regler som
garanterar bostadsrättshavarna viss representation i föreningens styrelse
under produktionsskedet. Reglerna kan lämpligen utformas så att alltid minst
två styrelseledamöter eller, om styrelsen består av mindre än fem ledamöter,
minst en sådan ledamot skall väljas på föreningsstämma.
Vad som sagts nu har avseende bara på upplåtelse av
bostadsrätt till bostadslägenheter. Beträffande lokaler har under
remissbehandlingen framhållits att föreningarna måste ges möjlighet att binda
intressenter på ett mycket tidigt stadium, ofta redan innan projekteringen av
föreningens hus har påbörjats. Med hänsyn härtill och till att det här inte
föreligger samma skyddsbehov som när det gäller bostadslägenheter bör
bostadsrättsförening ha möjlighet att träffa avtal om framtida upplåtelse av
bostadsrätt till lokal. Det synes inte erforderligt att i lagen ta in särskilda
bestämmelser om sådana avtal.
Specialmotivering. I
specialmotiveringen till 3 § anför departementschefen bl. a. följande.
Andra stycket behandlar innehållet i den ekonomiska
planen. Som jag har utvecklat i den allmänna motiveringen kan den ekonomiska
planen enligt mitt förslag ges ett mera översiktligt innehåll än enligt bostadsrättslagen
och kommitténs förslag. Planen skall innehålla de upplysningar som är av
betydelse för bedömandet av föreningens verksamhet. Att i lagtexten
uttryckligen ange att planen skall avse föreningens samtliga hus finner jag
inte påkallat. Paragrafen innehåller inte något krav på att de olika
lägenheternas utrustning skall specificeras i planen.
2 Riksdagen 1971. 8 saml. Nr 9
LU 1971: 9 18
Inte heller behöver det för varje lägenhet anges vilka
ekonomiska skyldigheter som kan komma att åvila bostadsrättshavaren. Däremot
måste det anses vara av betydelse för bedömandet av föreningens verksamhet att
få vissa allmänna upplysningar om bostadsrättshavamas förpliktelser. Uppgift
bör därför lämnas om sammanlagda beloppet av de avgifter som skall tas ut av
bostadsrättshavarna och om fördelningen av avgifterna på de olika
bostadsrätterna, t. ex. genom angivande av avgift per m2 lägenhetsyta.
Uppgifterna i planen kan grundas på beräkningar. Det ligger emellertid i sakens
natur att planen inte kan upprättas förrän föreningens verksamhet har
fortskridit så långt att det finns möjlighet att i planen lämna uppgifter som
är tillräckligt väl underbyggda för att kunna ligga till grund för en bedömning
av föreningens ekonomiska stabilitet. Närmare föreskrifter om vilka
minimiuppgifter planen skall uppta får meddelas i administrativ ordning. Detta
kan ske med stöd av 74 §.
Enligt 12 § andra stycket i gällande bostadsrättslag skall
i den ekonomiska planen för varje lägenhet anges det belopp, till vilket
lägenhetens värde uppskattas i förhållande till värdet på alla lägenheterna,
lägenhetens andelsvärde. Lagen innehåller inte några närmare bestämmelser om
hur detta värde skall fastställas. Andelsvärdet är inte något uttryck för det
ekonomiska värdet på bostadsrätten utan tjänar bara som ett relationstal,
vilket enligt lagen tilläggs betydelse i vissa avseenden. Grundavgift och
särskilt tillskott skall sålunda alltid beräknas efter andelsvärdet (5 § andra
stycket). Frågan om teckning av bostadsrätt är bindande beror av andelsvärdena
på de tecknade och utbjudna lägenheterna (21 §). Vidare skall vinst fördelas
mellan bostadsrättshavarna efter andelsvärden (57 § bostadsrättslagen; jfr 6 §
10 föreningslagen). Också skifte av behållna tillgångar vid likvidation torde i
regel ske efter andelsvärden [62 § bostadsrättslagen, jfr 6 § 10 föreningslagen
och 5 § 4 mom. lagen (1951: 309) angående införande av nya lagen om ekonomiska
föreningar]. Beslut på föreningsstämma som medför ändring i lägenhets
andelsvärde och rubbning av det på detta värde grundade inbördes förhållandet
mellan bostadsrättshavarna är giltigt bara om samtliga bostadsrättshavare
vilkas rätt beror av ändringen har förenat sig om beslut (60 § 2
bostadsrättslagen).
Kommittén anför att det i och för sig inte synes föreligga
något hinder mot att slopa andelsvärdena. Eftersom dessa relationstal har medverkat
till att skapa fasthet åt bostadsrättsinstitutet anser kommittén dock att de
bör bibehållas och fylla i huvudsak samma funktion som enligt
bostadsrättslagen. Den nuvarande ordningen med andelsvärden angivna till visst
belopp har emellertid medfört att dessa ofta kommit att uppfattas som uttryck
för bostadsrätternas verkliga värde. För att undvika sådana missförstånd föreslår
kommittén att beteckningen andelsvärde byts ut mot jämförelsetal.
Kommittéförslaget innehåller där-
LU1971:9 19
för
i 18 § tredje stycket en föreskrift att det i den ekonomiska planen för varje
bostadsrätt skall anges ett jämförelsetal, som utvisar bostads-rättshavarens
delaktighet i föreningens tillgångar i förhållande till var och en av de övriga
bostadsrättshavama.
För
egen del finner jag det inte sakligt motiverat att föreskriva skyldighet för
bostadsrättsförening att ange särskilda andelsvärden eller jämförelsetal för de
olika bostadsrätterna. Som relationstal för att bestämma det inbördes
förhållandet mellan bostadsrättshavarna kan i stället de fastställda
grundavgifterna användas. En sådan ordning ter sig naturlig med hänsyn till det
samband som enligt gällande rätt råder mellan andelsvärde och grundavgift.
Eftersom grundavgiften skall beräknas efter andelsvärdet medför nämligen en
ändring av detta också justering av grundavgiften. Jag återkommer till frågan
om andelsvärde i samband med att jag i det följande behandlar bestämmelserna om
föreningsstämmobeslut (60 §).
I
paragrafens tredje stycke föreskrivs i överensstämmelse med vad jag har
föreslagit i den allmänna motiveringen att ny plan skall upprättas och
godkännas innan ytterligare bostadsrättsupplåtelse får ske, om det sedan den
ekonomiska planen upprättades har inträffat förhållande som är av väsentlig
betydelse för bedömandet av föreningens verksamhet. Skyldighet att upprätta ny
plan föreligger bara om föreningen skall upplåta bostadsrätt. Om någon
upplåtelse inte är aktuell, medför således den omständigheten att ändrade
förhållanden inträtt inte att ny plan behöver upprättas. Beträffande innehållet
i ny ekonomisk plan gäller samma regler som för den ursprungliga planen. Ny
plan skall alltså avse föreningens hela verksamhet och uppta också sådana
uppgifter av betydelse som inte har ändrats.
Motion
I motionen 1971:1215 av herr Turesson och fröken
Ljungberg påpekas att den ekonomiska planen enligt propositionen getts ett
betydligt mer översiktligt innehåll än vad nu gällande bostadsrättslag
föreskriver. Vidare hänvisas till de av departementschefen anförda, ovan
redovisade skälen härtill.
Motionärerna
anför därefter att den ekonomiska planens uppgifter enligt deras mening varit
värdefulla för bedömning av en förenings ekonomiska förutsättningar vid
upplåtelse av bostadsrätt. De tendenser mot byggande av större enheter, som nu
förekommer, gör inte angelägenheten av en utförlig teknisk-ekonomisk redovisning
av byggnadsobjekten mindre. Motionärerna anser snarare motsatsen vara fallet.
De framhåller även att en uttunning av innehållet i planen försvårar en
bedömning om oskäliga avgiftshöjningar kan ha förekommit. Vidare påpekas att en
relativt detaljerad ekonomisk plan givetvis kan medföra behov av ändring av
dessa uppgifter och innebära att ny plan är erforderlig oftare än om
LU1971:9 20
planen
är mindre innehållsrik. Kostnaderna för upprättande av en ny plan kan enligt
motionärerna dock särskilt vid en jämförelse med de värden varmed en
bostadsrättsförening arbetar icke bli så höga att de utgör bärande skäl för
en uttunning av innehållet i den ekonomiska planen. Motionärerna hänvisar
också till bestämmelserna att planen skall av styrelsen hållas tillgänglig för
envar som önskar ta del av den. Denna bestämmelse bör enligt motionärernas
mening bli av större praktisk betydelse om planen innehåller utförliga
uppgifter. Inte minst kan detta antas komma att gälla för den, som överväger
att förvärva bostadsrätt från tidigare innehavare och därför vill skaffa sig
ingående kännedom om föreningens verksanihet.
Avslutningsvis
hävdar motionärerna att de i likhet med bostadsrättskommittén anser att skäl
till annan ändring av de nuvarande bestämmelserna om ekonomisk plan icke
föreligger än att begreppet andelsvärde utbytes mot jämförelsetal.
Ersättning
vid överlåtelse av bostadsrätt
Kommittén
Kommittén föreslog inte några särskilda
bestämmelser om beräkning av ersättning för bostadsrätt vid överlåtelse. Det
ansågs inte möjligt att ange några närmare regler för hur en bostadsrätts värde
i det enskilda fallet skulle beräknas. Värdet kan fastställas med hänsyn till
föreningens ekonomiska ställning, värdet på nyttjanderätten till lägenheten
eller andra faktorer. Vanligen kommer värdet enligt kommittén till uttryck i
det pris som erhålls vid en försäljning.
Svenska
kommunförbundets skrivelse
I sin skrivelse till Kungl. Maj:t den 11 april 1969
redogjorde Kommunförbundet inledningsvis för de skäl som åberopades för
beslutet att slopa bestämmelserna i kontrollagen om offentlig priskontroll av
överlåtelsevärdena. Sålunda angavs att det stora flertalet
bostadsrättslägenheter finns i hus tillhörande föreningar, vilka i sina stadgar
har sådana normer för bestämmande av bostadsrättens överlåtelsevärde som inte
medger att knapphetsbetingade ersättningar tas ut. Svårigheterna att ange en
riktig norm för bestämmandet av en bostadsrätts värde bedömdes också bli stora.
Vidare ansågs att en viss höjning av ersättningarna borde godtas i föreningar
som tillåter fria överlåtelsevärden. Höjningarna bedömdes bli ganska
begränsade bl. a. med hänsyn till att den som har att betala ett kapitalbelopp
torde vara mera känslig för beloppets storlek än den som har att erlägga ett
motsvarande belopp i form av förhöjd hyra under en följd av år. Slutligen
åberopades att överlåtelsekontrollen för statligt finansierade egnahem hade
upphört.
Härefter erinrade
förbundet om att kontrollagens bestämmelser var
LU 1971: 9 21
tvingande. Om köpare av bostadsrätt betalat högre
ersättning än som redovisats i det avtal som underställts hyresnämnden hade
han alltid legal möjlighet att återfå "överskjutande" belopp.
Sedan kontrollagen upphävts skall
bostadsrättsföreningarnas stadgar, bostadsrättslagen och allmänna
rättsgrundsatser tillämpas vid bedömandet av frågan om högsta ersättning vid
överlåtelse av bostadsrätt. Möjligheterna att på gmndval härav komma till rätta
med påtagliga överpriser torde enligt Kommunförbundet vara begränsade. Ett
flertal föreningar saknar f. ö. stadgebestämmelser som reglerar bostadsrättens
värde vid överlåtelse. Om bostadsrättslägenhet skall gå i byte mot lägenhet
som tillhandahålls av bostadsförmedling finns dock möjlighet att vägra
anvisning i den mån överlåtelsepriset ger anledning till detta.
Enligt förbundets mening syntes de bestämmelser om
överlåtelse av bostadsrätt som kommittén föreslog inte erbjuda någon lösning av
de problem som sammanhänger med överpriser på bostadsrätter.
Förbundet ansåg det angeläget att åtgärder snarast vidtas
i syfte att komma till rätta med de risker som föreligger för en osund
utveckling på bostadsmarknaden, särskilt i orter där den allmänna bostadssituationen
fortfarande företer en bristande balans. Det borde övervägas att i en eller
annan form återinföra kontrollen av bostadsrättsöverlåtelser. Eftersom
hyresregleringslagen fått förlängd giltighet till utgången av år 1971, borde
det övervägas att låta kontrollbestämmelserna omfatta alla eller vissa av de
orter för vilka hyresregleringslagen gäller.
Remissyttrandena över Kommimförbundets skrivelse.
Kommunförbundets framställning
avstyrktes av nästan alla remissinstanser. Hyresgästernas riksförbund, SABO
och TCO ansåg emellertid att frågan om särskild prövning av
överlåtelsersättningen borde utredas närmare. I flera yttranden framhölls att
prisutvecklingen borde följas med uppmärksamhet och att en framtida höjning av
prisnivån kunde motivera att frågan om särskilda åtgärder övervägdes på nytt.
Beträffande en mer detaljerad redovisning av
remissyttrandena hänvisar utskottet till propositionen s. 59 ff.
Departementschefen
Enligt gällande rätt är
bostadsrättshavare i princip oförhindrad att vid överlåtelse av bostadsrätt ta
ut det pris han önskar. Det är emellertid f. n. inte ovanligt att föreningarna
i sina stadgar har särskilda bestämmelser om hur överlåtelseersättningen skall
beräknas. Under den tid kontroll lagen gällde var överlåtelse av bostadsrätt mot
vederlag giltig bara om hyresnämnden godkände överlåtelsen. Detta fick inte ske
om ersättning skulle utgå med högre belopp än som svarade mot
bostadsrättshavarens andel i föreningens behållna tillgångar. Kontrollen gällde
inte förvärv på exekutiv auktion.
LU 1971: 9 22
Kommittén föreslår inte några generella
bestämmelser i lag om vilken ersättning bostadsrättshavare skall få ta ut vid
överlåtelse av bostadsrätt. Förening skall emellertid i stadgarna kunna ange särskilda
grunder för ersättningens beräkning. I likhet med flertalet remissinstanser
anser jag att föreningarna bör få full frihet att bestämma om reglering av
överlåtelsevärdena, och jag anser inte att det finns behov av lagbestämmelser
som begränsar deras befogenhet i detta hänseende. Av hänsyn till de enskilda
medlemmarnas intressen måste emellertid krävas att grunderna för ersättningens
beräknande klart framgår av föreningens stadgar.
Den
som har betalat högre överlåtelseersättning än stadgarna medger bör enligt
kommittén i regel kunna vägras medlemskap i föreningen. Jag instämmer i vad
kommittén sålunda har anfört, vilket med något undantag har lämnats utan
erinran av remissinstanserna. Inträde bör dock få vägras bara om det i stadgarna
har ställts upp som särskilt villkor för medlemskap att normerna för beräkning
av överlåtelseersättning inte får ha åsidosatts.
Enligt
kommittén bör föreskrifter i stadgarna om begränsning av överlåtelsersättning
kunna åberopas också vid exekutiv försäljning. Detta har kritiserats under
remissbehandlingen. Som grund för kritiken har hänvisats till både gäldenärens
och borgenärernas intressen. Det har också framhållits att kommittéförslaget
skulle kunna medföra svårigheter i fråga om det exekutiva förfarandet. Jag
anser kritiken mot förslaget i denna del värd beaktande. Det förhållandet att
priset vid en exekutiv försäljning har överstigit vad som enligt stadgarna
skulle ha fått tas ut vid frivillig överlåtelse bör sålunda enligt min mening
inte få tas till intäkt för att vägra förvärvaren inträde i föreningen.
Jag
går härefter över till att behandla frågan om offentlig kontroll av överlåtelse
av bostadsrätt. Kommunförbundet har i sin tidigare redovisade framställning
uttalat sig för att någon form av sådan kontroll åter-införs i de orter där
hyresregleringen f. n. gäller. Som skäl härför anför förbundet att det är
angeläget att komma till rätta med de risker för en osund utveckling på
bostadsmarknaden som föranleds av överpriser på bostadsrätter. Förbundets
framställning har avstyrkts av nästan alla remissinstanser.
För
egen del vill jag till en början framhålla att ett återinförande av den
prisreglering på bostadsrätter som gällde till utgången av år 1968
otvivelaktigt skulle vara förenat med åtskilliga problem. Härtill kommer att
det är mycket svårt att kontrollera att en sådan reglering verkligen
respekteras. Vid remissbehandlingen har från ett par håll ifrågasatts att
införa ett system med prövning i efterhand av överenskomna ersättningar efter
mönster av hyreslagstiftningens regler om prövning av förstagångshyra. Även mot
ett sådant system kan emellertid enligt min mening allvarliga invändningar
riktas. En nedsättning i efterhand av den redan erlagda ersättningen med
skyldighet för överlåtaren att åter-
LU 1971: 9 23
bära överskjutande belopp skulle ofta försätta denne i en
avsevärt mera bekymmersam situation än den som en hyresvärd råkar i om han nödgas
finna sig i en lägre hyra än den ursprungligen kalkylerade.
Någon samlad statistik över prisutvecklingen inom hela
bostadsrättsområdet för tiden efter kontrollens slopande föreligger inte. Inom
såväl HSB som Riksbyggen, vilka tillsammans svarar för omkring två tredjedelar
av bostadsrättslägenheterna, sker emellertid en fortlöpande uppföljning av de
belopp som betalas vid överlåtelse av bostadsrätter. Båda organisationerna har
efter det att överlåtelsekontrollen slopades antagit särskilda rekommendationer
angående överlåtelsepris för bostadsrätt. Rekommendationerna innebär att
ersättningen i princip skall motsvara grundavgift, amorteringar på
fastighetslånen och ett skäligt tillägg för eventuella förbättringar av
lägenheten. Dessutom kan beträffande kapitaltillskotten beaktas bostadsstyrelsens
värderingsindex eller, för lägenheter byggda före år 1950,
byggnadskostnadsindex.
HSB har för tiden 1 april31 december 1969 redovisat
sammanlagt 15 531 överlåtelser för hela landet. Av dessa har 82 o/o skett till
pris som motsvarat HSB:s rekommendation. 8 »/o av lägenheterna har betingat
ett högre och 10 "/o ett lägre pris. För första halvåret 1970 redovisas i
statistiken 10 737 överlåtelser. Därav har 78 »/o skett till rekommenderat
belopp medan 13 »/o skett till högre och 9 "/o till lägre pris. För
Storstockholms och Storgöteborgs del utvisar statistiken för i år att omkring
22 resp. 26 "/o av de överlåtna bostadsrätterna betingat högre pris än det
rekommenderade medan motsvarande tal för Malmö utgjort 6 o/o. I statistiken har
med rekommenderat belopp likställts belopp som med högst 1 000 kr. avvikit
från det rekommenderade.
När det gäller Riksbyggen omfattar statistiken för tiden 1
januari 31 oktober 1969 sammanlagt 7 232 överlåtelser. Av dessa har 19
"/o skett till högre och 11 "/o till lägre pris än Riksbyggen har
rekommenderat. För tiden 1 november 196930 april 1970 redovisas 4 912
överlåtelser. Därav har omkring 18 o/o skett till högre och 20 o/o till lägre
pris än det rekommenderade. Av 195 överlåtelser i Stockholm under sistnämnda
period har i det närmaste hälften betingat överpris. I Göteborg och Malmö var
av 659 resp. 538 överlåtelser motsvarande andel 10 resp. 20 o/o. Även i
Riksbyggens statistik har med rekommenderat pris i regel likställts pris som
avvikit från det rekommenderade med högst 1 000 kr. I en analys av
överlåtelsepriserna under tiden 1 januari 196930 april 1970 som har
verkställts inom Riksbyggen anförs sammanfattningsvis, att stora regionala
olikheter förekommer, att cirka en femtedel av överlåtelserna sker till
överpris, att lika stor andel sker till underpris, att tendensen mot fler
underpris är aningen starkare än tendensen till fler överpris samt att
prisutvecklingen är konstant eller smått avtagande.
Slopandet av den offentliga kontrollen av överlåtelsevärdena
på bostadsrätter har otvivelaktigt i vissa fall medfört att bostadsrättshavare
LU 1971: 9 24
tagit
ut priser som inte obetydligt överstigit vad som var tillåtet enligt
kontrollagen. Det torde då i regel ha varit fråga om centralt belägna,
attraktiva äldre lägenheter i storstadsområdena, framför allt i Stockholm. Av
de uppgifter HSB och Riksbyggen har ställt till förfogande framgår emellertid
inte att överlåtelsepriserna på bostadsrätter i föreningar som bildats inom
dessa organisationer i någon mera betydande omfattning kommit att överstiga de
belopp organisationerna har rekommenderat medlemmarna att ta ut. Detta
framstår som särskilt betydelsefullt med hänsyn till den dominerande och
normgivande roll HSB och Riksbyggen spelar på bostadsrättsmarknaden. Även om
statistiken kan vara behäftad med vissa felaktigheter, torde man kunna räkna
med att den i huvudsak rätt återspeglar prisutvecklingen på bostadsrätter.
Enligt vad jag har inhämtat har varken inom HSB eller inom Riksbyggen någon
nämnvärd ökning av det totala antalet överlåtelser kunnat iakttas efter
kontrollagens upphävande. Det finns alltså inte grund för att anta att
spekulationer i bostadsrätter förekommer i någon betydande omfattning.
Mot
bakgrund av det nu anförda anser jag inte att den hittillsvarande utvecklingen
inger sådana farhågor att det finns anledning att nu vidta särskilda åtgärder
för att återinföra offentlig kontroll av de ersättningar som tas ut vid
överlåtelse av bostadsrätt. Utvecklingen bör emellertid också i fortsättningen
följas med uppmärksamhet. Skulle någon mera markant höjning av prisläget
inträffa bör frågan tas upp till förnyat övervägande.
Motion
I motionen 1971:1212 av herr Engström m. fl.
framhålls, såvitt nu är i fråga, att förslaget till ny bostadsrättslag
innehåller väsentliga förbättringar jämfört med gällande lag men att en stor
svaghet kvarstår nämligen att bostadsrättslägenhet fortfarande kan utnyttjas
som försäljningsobjekt och att ingen offentlig kontroll skall ske av på vilka
ekonomiska grunder bostadsrätt överlåtits.
Motionärerna
anser att rätten att utnyttja bostadsrättslägenhet som handelsvara grundläggs i
10 §, i vilken paragraf gällande lagbestämmelse om rätt att utbjuda
bostadsrätt, som övertagits av dödsbo, på offentlig auktion bibehålles. De
vanliga argumenten att man inte kan kontrollera uppgörelser under bordet
ligger till grund för att regeringen avfärdar frågan om offentlig kontroll.
Svårigheterna att kontrollera överlåtelsesumma får enligt motionärernas mening
dock inte utgöra motiv för att man skall avstå från offentlig kontroll.
Bostadsrättslagen
bör enligt motionärerna vara en anvisning för att pressa ned hyror och insatser
och ett medel för en alltigenom socialt inriktad bostadspolitik. Genom att
slopa bestämmelsen att bostadsrättslägenhet får utbjudas på offentlig auktion
skulle lagen ge en klar an-
LU 1971: 9 25
visning
om att bostadsrättslägenhet inte får betraktas som handelsvara. Rätten, att efter
i 10 § stipulerad tid överta bostadsrätten, bör överföras på föreningen, varvid
grunden för ersättning bör vara bostadsrättens faktiska värde.
Motsvarande bör gälla även
12 §.
Motionärerna
anser därför att försäljning av bostadsrätt på auktion bör förbjudas samt att
offentlig kontroll vid överlåtelse av bostadsrätt bör återinföras.
Höjning
av avgifterna för bostadsrätt
Departementschefen
I den allmänna motiveringen (s. 82 ff) anför
departementschefen bl. a. följande.
De
föreslagna bestämmelserna om ekonomisk plan avser att skapa garantier för att
föreningen vilar på betryggande ekonomiska grunder. Även om så är fallet när
bostadssökande knyts till föreningen kan det därefter inträffa omständigheter
som föranleder en betydande höjning av avgifterna. En sådan höjning kan
innebära hård ekonomisk belastning för den enskilde bostadsrättshavaren och
medföra att värdet av den till tiden obegränsade nyttjanderätten förringas.
Enligt
38 § bostadsrättslagen har bostadsrättshavaren rätt att efter uppsägning frånträda
bostadsrätten, om föreningen går ifrån den ekonomiska planen och beslutar
åtgärd som medför väsentlig avgiftshöjning. Sådan rätt föreligger däremot
inte, om de ökade avgifterna beror på att beräkningarna i planen inte har
hållit streck. Beträffande avgiftshöjningar som drabbar förhandstecknare
saknas särskilda lagbestämmelser. Gällande rätt torde emellertid innebära att
förhandstecknaren inte är bunden att teckna bostadsrätt under alla
förhållanden. Erbjuds han inte bostadsrätt på rimliga villkor torde han sålunda
kunna göra sig fri från det ingångna avtalet (prop. 1945: 371 s. 32). Vidare
torde förhandstecknaren i allmänhet kunna frånträda förhandsavtalet om det
beträffande förhållande, som har angetts i den ekonomiska planen, har inträffat
förändring som i märklig mån inverkat på föreningens ekonomiska ställning
eller förskottsgivarens ekonomiska förpliktelser (prop. 1968: 161 s. 52).
Kommittéförslaget
innebär att grundavgift inte får tas ut med högre belopp än som har angetts i
den ekonomiska planen vid upplåtelse av bostadsrätt efter förhandsavtal. Vid
sådan upplåtelse får den i planen angivna årsavgiften inte höjas med mer än 10
o/o på grund av andra förhållanden än sådana som enligt vad föreningen visar
står utanför dess kontroll. För att förhandsavtal skall få träffas krävs att
ett i särskild ordning auktoriserat s. k. utfästelseföretag har garanterat
förhands-
LU 1971: 9 26
tecknarna
att föreningen kommer att fullgöra sina förpliktelser enligt förhandsavtalen.
Företaget skall också ansvara för att de slutliga anskaffningskostnaderna och
finansieringsvillkoren för föreningens hus inte är oskäliga. Kommitténs förslag
är inte enhälligt. Tre ledamöter har i vissa avseenden reserverat sig mot det
och förordar lösningar som i huvudsak ansluter till nu gällande bestämmelser.
I
fråga om bostadsrättshavares rätt att frånträda sin bostadsrätt innehåller
kommittéförslaget en regel med i huvudsak samma innehåll som 38 §
bostadsrättslagen.
De
regler kommittén föreslår beträffande förening som ingår förhandsavtal
motiveras bl. a. med att förhandstecknare binds till föreningen utan att han
som medlem i denna får något inflytande i fråga om dess förvaltning. I enlighet
med detta betraktelsesätt ges något motsvarande skydd inte för den till vilken
bostadsrätt upplåts direkt. Detta gäller även om föreningens hus inte har
färdigställts vid upplåtelsen. Enligt vad jag föreslår skall bostadsrätt när
det gäller bostadslägenheter alltid upplåtas direkt till medlem i föreningen
utan föregående förhandsavtal. Detta medför att den som åtar sig förpliktelser
mot föreningen i princip också kan delta i handhavandet av föreningens angelägenheter.
Som jag tidigare har påpekat behöver emellertid det förhållandet att de bostadssökande
omedelbart antas till medlemmar i föreningen inte utesluta att de som har
bildat föreningen i vissa avseenden behåller ett avgörande inflytande över
föreningens angelägenheter även efter bostadsrättsupplåtelserna. Det kan
således också med den ordning jag förordar inträffa att den som har knutits
till föreningen i vissa frågor saknar reell möjlighet att påverka beslut av
betydelse för avgifternas storlek. Det kan vidare inte uteslutas att det sedan
huset har blivit färdigställt visar sig att beräkningarna i den ekonomiska
planen inte har hållit streck. Även med mitt förslag aktualiseras därför frågan
om behovet av särskilda skyddsregler ehuru behovet därav blir mindre.
Kommittémajoritetens
förslag har mött åtskillig kritik under remissbehandlingen. Beträffande den
föreslagna begränsningen av rätten att höja avgifterna framhålls bl. a. att
reglerna lätt kan kringgås. Bestämmelserna om garanti från särskilt
utfästelseföretag anses av några remissinstanser innebära ett omotiverat
djupgående ingrepp i föreningarnas verksamhet.
Jag
kan i väsentliga stycken ansluta mig till den kritik som har förts fram av
remissinstanserna. Ett genomförande av kommitténs förslag skulle innebära att
produktionen av bostadsrättslägenheter underkastas en reglering som till stor
del saknar motsvarighet på bostadsmarknaden i övrigt. Till detta kommer att
den föreslagna ordningen skulle ställa höga krav på den ekonomiska garanti som
skulle åvila utfästelseföretagen. Kostnaderna för denna garanti skulle i sista
hand komma att drabba bostadsrättshavarna i form av höjda avgifter. Vidare kan
det
LU 1971: 9 27
inte
uteslutas att systemet med särskilt auktoriserade företag skulle medföra risk
för minskning av produktionen av bostadsrättslägenheter och begränsning av
konkurrensen inom bostadsrättsområdet. Med hänsyn till vad jag nu har sagt
anser jag mig inte kunna godta kommitténs förslag. Jag förordar i stället att
den enskilde bostadsrättshavarens intresse av att inte drabbas av väsentligt
skärpta ekonomiska förpliktelser tillgodoses genom bestämmelser om rätt för
honom att frånträda bostadsrätten, om avgifterna för denna har undergått
väsentlig höjning. En sådan lösning ansluter nära till vad som gäller f. n. Att
i lagen närmare ange när en höjning skall anses väsentlig synes mig inte vara
möjligt, utan denna fråga får avgöras med hänsyn till omständigheterna i det
enskilda fallet.
Anledningen
till att föreningen tvingas höja avgifterna kan variera. Ofta är höjningen en
direkt följd av att föreningen har beslutat vidta någon åtgärd t. ex.
beträffande föreningshuset. Som kommittén framhåller torde emellertid höjda
avgifter inte sällan orsakas av förhållanden som kan sägas stå utanför
föreningens kontroll. Härmed åsyftas i första hand händelser som i allmänhet
drabbar alla på bostadsmarknaden, t. ex. förändringar av penningvärde,
ränteläge eller gällande författningar. Hit bör vidare i regel räknas
förändringar på lånemarknaden. Beror avgiftshöjningen på händelse av nu
angivet slag framstår det oftast som obilligt mot föreningen och dess övriga
medlemmar att bostadsrättshavare skall få lämna föreningen.
Också
i andra fall bör bostadsrättshavaren få finna sig i att stanna kvar i
föreningen trots att avgifterna har undergått en väsentlig höjning. Har han
biträtt eller kan han anses ha godkänt den åtgärd av föreningen som har
föranlett avgiftshöjningen, bör han sålunda i regel inte få undandra sig de
ekonomiska konsekvenserna av åtgärden. Vidare bör ökade avgifter till följd av
en normal upprustning av föreningens hus i regel inte medföra rätt till
uppsägning.
Mot
bakgrund av det nu anförda föreslår jag att rätt till uppsägning på grund av
väsentlig avgiftshöjning inte skall föreligga, om det av särskild anledning
framstår som obilligt mot föreningen eller dess medlemmar att bostadsrätten
frånträds.
Med
hänsyn till föreningens intresse av att utan tidsutdräkt få kännedom om
verkningarna av beslutad avgiftshöjning bör det föreskrivas viss kortare tid
inom vilken bostadsrättshavare som vill utnyttja sin rätt till uppsägning skall
göra detta. Tiden kan lämpligen bestämmas till tre månader från det
bostadsrättshavaren fick kännedom om höjningen. Sker uppsägning, bör föreningen
vara skyldig att utge ersättning för bostadsrätten. Om bostadsrättshavaren har
tillträtt lägenheten, bör han ha rätt att bo kvar i denna som hyresgäst under
skälig tid.
LU 1971: 9 28
Motion
I motionen 1971:1214 av herrar Lindkvist och
Nordberg framhålls att departementschefens uttalande i den allmänna
motiveringen på en punkt syns leda till onödiga tolkningstvister, nämligen det
kursiverade uttalandet i sista meningen i andra stycket på s. 27 ovan. Vad
departementschefen där uttalat bör enligt motionärernas mening inte gälla.
Motionärerna
synes närmast avse att ordet "oftast" inte tillräckligt klart
avspeglar att det, om avgiftshöjningar beror på omständigheter som står utanför
föreningens kontroll, i regel skall framstå som obilligt mot föreningen att
bostadsrättshavaren skall få lämna föreningen.
Det må anmärkas att Riksbyggen och HSB i sina
skrivelser till utskottet hemställt om klargörande uttalande av utskottet på
denna punkt.
Förverkande
av nyttjanderätt till bostadsrättslägenhet
Departementschefen
I specialmotiveringen till 33 § i
propositionsförslaget anför departementschefen följande.
Departementsförslaget
innebär vissa ändringar av gällande rätt och kommitténs förslag. Paragrafen har
disponerats med 12 kap. 42 § jordabalken som förebild.
Enligt 47 § första stycket 6 bostadsrättslagen är
nyttjanderätten förverkad, om stadgarna föreskriver att medlem skall tillhöra
viss sammanslutning eller inneha anställning i visst företag eller uppfylla
annat villkor av liknande beskaffenhet och bostadsrättshavaren inte längre
uppfyller villkoret. Kommittén föreslår att underlåtenhet att uppfylla villkor
rörande arbetsanställning inte längre skall få föranleda förverkande. Det får
nämligen enligt kommittén anses strida mot bostadsrättens idé att innehavet av
bostadsrätt skall bero på hur ett anställningsförhållande utvecklar sig. Den
osäkerhet som kan bli följden härav synes inte förenlig med det ansvar som
bostadsrättshavarna har för föreningen och dess hus. För att förhindra
kringgående föreslår kommittén att inte heller villkor att bostadsrättshavaren
skall tillhöra viss yrkessammanslutning skall få åberopas som grund för
förverkande.
Kommitténs
förslag tillstyrks uttryckligen av konimerskollegium, bostadsstyrelsen.
Hyresgästernas Riksförbund, Näringslivets Byggnadsdelegation, TCO och Svenska
Försäkringsbolags Riksförbund. Hovrätten för Nedre Norrland delar uppfattningen
att sammanbindning av arbetsanställning och rätt till viss bostad bör
undvikas. Det synes dock inte helt kunna uteslutas att i enstaka fall bostadssökande
i syfte att komma
LU 1971: 9 29
i
besittning av lägenhet tar viss anställning som han lämnar sedan han har blivit
medlem i föreningen. Hovrätten ifrågasätter därför om möjlighet till
förverkande inte bör finnas i uppenbara fall av missbruk från
bostadsrättshavarens sida. Handelskamrarna i Göteborg, Borås och Karlstad anser
att det i speciella fall kan finnas legitim anledning till en sammankoppling av
bostadsrätt med anställning i visst företag. Inte minst för företag belägna i
glesbygder och något utanför större centra har det visat sig mycket svårt att
få lämplig arbetskraft, om företagen Inte själva medverkar till att skaffa
bostäder åt de anställda.
För
egen del delar jag kommitténs uppfattning att nyttjanderätten till lägenhet som
har upplåtits med bostadsrätt inte bör kunna förverkas på den grund att
anställning upphör. Det måste i regel bedömas som klart olämpligt att
sammankoppla arbetsanställning och bostadsrätt. Sådan sammankoppling har f. ö.
hittills förekommit i mycket begränsad omfattning. Om en arbetsgivare önskar
disponera över ett eget lägenhetsbestånd för att fortlöpande kunna erbjuda
bostäder åt arbetssökande synes det lämpligare att han utnyttjar de
möjligheter som hyreslagstiftningen ger. Av hänsyn till bostadsrättshavarens
behov av trygghet i besittningen till lägenheten bör enligt min mening inte
heller det förhållandet att bostadsrättshavaren inte längre uppfyller stadgevillkor
om medlemskap i viss sammanslutning automatiskt medföra nyttjanderättens
förverkande. Jag vill erinra om att enligt 11 § bostadsrättshavarens make
efter övertagande av bostadsrätten skall kunna få rätt till inträde i
föreningen även om han inte uppfyller sådan stadgebestämmelse. Med hänsyn till
det nu anförda har i departementsförslaget inte tagits upp någon direkt
motsvarighet till 47 § första stycket 6 bostadsrättslagen. Frågor om
förverkande av sådan anledning som anges där får i stället prövas enligt de
regler som i övrigt skall gälla när bostadsrättshavaren åsidosätter
förpliktelse som inte grundas på lagen.
/
första stycket 7 föreskrivs i överensstämmelse med gällande lag (47 § första
stycket 7) och kommitténs förslag att nyttjanderätten är förverkad, om
bostadsrättshavaren åsidosätter förpliktelse som går utöver vad som föreskrivs
i lagen och det måste anses vara av synnerlig vikt för föreningen att
skyldigheten fullgörs. Sådan förpliktelse kan följa av stadgarna eller av
särskilt avtal. Under denna punkt är att hänföra bl. a. stadgevillkor för
medlemskap. Innehåller stadgarna t. ex. föreskrift om att medlem skall
tillhöra viss sammanslutning, kan förverkande sålunda ske, om det är av
synnerlig vikt för föreningen att bostadsrättshavaren tillhör
sammanslutningen. Av nyss angivna skäl har emellertid här tagits upp ett
uttryckligt förbud mot förverkande på grund av att bostadsrättshavaren inte
innehar viss anställning eller uppfyller liknande villkor. Däremot saknas
motsvarighet till bestämmelsen i kommitténs förslag att villkor som innebär att
det fortsatta nyttjandet av lägenheten görs beroende av att bostadsrättshavaren
tillhör viss yrkes-
LU 1971: 9 30
sammanslutning
eller uppfyller annat liknande villkor inte får åberopas som grund för förverkande.
För den händelse ett sådant villkor inte innebär skyldighet att inneha
anställning i visst företag eller liknande synes något absolut förbud mot att
åberopa villkoret knappast behövas. Det torde f. ö. endast i undantagsfall
kunna göras gällande att det är av synnerlig vikt för föreningen att ett
villkor av detta slag uppfylls. Som jag nyss påpekade innebär reglerna i 11 §
om rätt för bostadsrättshavarens make att få inträde i föreningen att
föreningen kan vara skyldig att godta maken som medlem även om han inte
uppfyller i stadgarna föreskrivet villkor för medlemskap. I ett sådant fall kan
det givetvis inte komma i fråga att förklara bostadsrätten förverkad på grund
av att maken inte heller i fortsättningen uppfyller villkoret, oavsett vilken
betydelse detta kan anses ha för föreningen.
Motion
I
motionen 7977.-1214 anförs i denna del följande.
I nuvarande lag om bostadsrättsföreningar gäller
enligt 47 § punkt 6 att nyttjanderätten förverkas om medlemmen inte längre
uppfyller stadgevillkor om medlemskap i viss sammanslutning. I nu föreliggande
förslag till ny bostadsrättslag har inte tagits upp någon direkt motsvarighet
till 47 § punkt 6 bostadsrättslagen. Frågor om förverkande av sådan anledning
som där anges får i stället prövas enligt de regler som i övrigt skall gälla
när bostadsrättshavaren åsidosätter förpliktelse som inte grundas på lagen (33
§ 1 st. punkt 7). Huruvida härmed någon saklig ändring beträffande exempelvis
medlemskap i rikskooperativ organisation har avsetts framgår inte av förslaget.
För undvikande av rättsovisshet bör i detta avseende göras erforderliga
kompletteringar i förslaget.
Det må här anmärkas att HSB i sin skrivelse till
utskottet gjort liknande framställning.
Lägenhetsförteckning
m. m.
Departementschefen
I specialmotiveringen till 47 §, i vilken paragraf
föreskrivs skyldighet för styrelsen att föra medlems- och lägenhetsförteckning,
anför departementschefen att anledning saknas att ställa upp krav på att
lägenhetsförteckningen skall omfatta lägenhet som hyres ut av föreningen.
Departementschefen
anför vidare i specialmotiveringen till 49 §, som innehåller bestämmelser om
lägenhetsförteckning och som motsvarar 22 § kommittéförslaget, följande.
Enligt gällande rätt skall så snart det kan ske
genom styrelsens försorg läggas upp en förteckning över samtliga lägenheter. I
förteckning-
LU 1971: 9 31
en skall i enlighet med den ekonomiska planen anges husets
beteckning samt varje lägenhets nummer, belägenhet, rumsantal, övriga utrymmen
och andelsvärde. När bostadsrätt har upplåtits skall bostadsrättshavarens namn
ofördröjligen föras in i förteckningen. Samtidigt skall det antecknas vilken
ekonomisk plan som ligger till grund för upplåtelsen samt när denna plan togs
emot av länsstyrelsen. Övergår bostadsrätten till ny innehavare eller ändras
annan uppgift i förteckningen skall detta antecknas. Dagen för anteckning skall
anges.
Kommitténs förslag stämmer i stort sett överens med
gällande rätt. Förslaget innehåller en uttrycklig regel om att anmälan till
föreningen att bostadsrätt har pantsatts skall antecknas i förteckningen.
De ändrade regler om ekonomisk plan och upplåtelse av
bostadsrätt som jag föreslår har gjort det nödvändigt att företa viss
omarbetning av bestämmelserna om lägenhetsförteckning. I första stycket av paragrafen
anges vilka uppgifter som alltid skall tas in i förteckningen beträffande de
olika lägenheterna. Avgörande för vad som skall föras in blir härvid innehållet
i det avtal om upplåtelse av bostadsrätt som har träffats rnellan parterna. När
det gäller frågan om vilka uppgifter som skall finnas i förteckningen stämmer
förslaget i stort sett överens med gällande rätt. Eftersom grundavgiften för
bostadsrätt inte längre skall framgå av den ekonomiska planen föreskrivs att
den alltid skall anges i lägenhetsförteckningen. Av andra stycket framgår att
lägenheterna skall föras in i förteckningen successivt allteftersom bindande
avtal om upplåtelse av bostadsrätt kommer till stånd. Innan upplåtelse har
skett behöver lägenheten alltså inte ingå i förteckningen. I överensstämmelse
med kommittéförslaget föreskrivs vidare i tredje stycket att föreningen skall
göra anteckning i förteckningen om att bostadsrätt har pantsatts så snart
föreningen har fått underrättelse om det. Ändras uppgift som har förts in i
lägenhetsförteckningen skall detta genast anrnärkas där. Enligt paragrafens
sista stycke skall vid varje anteckning i förteckningen anges när denna
skedde.
Paragrafen innehåller inte någon föreskrift om att lägenhetsförteckningen
skall hållas tillgänglig för den som vill ta del av den. Detta överensstämmer
med kommitténs förslag. Med hänsyn till att förteckningen skall innehålla
vissa uppgifter som rör enskild medlems ekonomiska förhållanden bör någon
sådan regel inte gälla. Det får dock anses följa av styrelsens allmänna plikt
att tillhandahålla medemmarna upplysningar om föreningens angelägenheter att
styrelsen på begäran av medlem skall upplysa exempelvis om de grundavgifter som
gäller för övriga bostadsrätter.
I specialmotiveringen till 50 §, som bygger på 23 § i
kommittéförslaget, förklarar departementschefen att han inte ansett det
påkallat att i lagen ta upp den av kommittén (i 23 § andra stycket) föreslagna
regeln om rätt för bostadsrättshavaren att få skriftlig uppgift om be-
LU 1971: 9 32
lopp
som har erlagts i grundavgift eller upplåtelseavgift eller tillgodoförts
lägenheten genom avsättning till fond. Om medlemmen har behov av sådana och
andra liknande uppgifter från föreningen torde man kunna utgå från att
styrelsen även utan uttrycklig föreskrift i lagen tillhandahåller dem.
Motion
I motionen 1971:1213 av herr Enlund m. fl.
framhålls att när det gäller bestämmelserna om medlems- och lägenhetsförteckning
har dessa fått en bättre utformning i kommittéförslaget än i
propositionsförslaget.
Motionären
anser sålunda att i de fall där antalet direktuthyrda lägenheter är stort i
förhållande till totala antalet lägenheter torde den av kommittén förordade
fullständiga lägenhetsförteckningen vara nödvändig om önskvärd överblick skall
kunna erhållas.
När
det gäller reglerna i 23 § andra stycket i kommittéförslaget, anser
motionärerna att det även om departementschefens motivering till att utelämna
dessa regler i propositionsförslaget i flertalet fall skulle vara hållbar är en avgjord fördel om medlemmen genom att hänvisa
till en paragraf i bostadsrättslagen kan begära de önskade uppgifterna. Om han
däremot i en muntlig eller skriftlig framställning till styrelsen skall räkna
upp vilka upplysningar han önskar, så förutsätter detta sakliga och
terminologiska insikter hos medlemmen, vilka inte alltid är för handen. Av
dessa skäl anser motionärerna att 50 § i lagförslaget bör omarbetas så att den
överensstämmer med 23 § i kommitténs förslag.
Förbud
mot upplåtelse av annan andelsrätt än bostadsrätt
Departementschefen
I
den allmänna motiveringen anför departementschefen följande.
Upplåtelse
av bostadslägenhet sker i regel i form av hyra eller bostadsrätt. Andra former
kan emellertid också tänkas. Sålunda kan innehav av andelsrätt i förening
eller aktiebolag vara förenad med rätt att för begränsad tid nyttja lägenhet.
För
att hindra kringgående av priskontrollen på hyresmarknaden infördes år 1945 i
kontrollagen förbud för annan förening än bostadsrättsförening och för
aktiebolag att utan tillstånd av hyresnämnd upplåta andelsrätt med vilken
följde rätt att besitta eller hyra lägenhet. Förbudet gällde bara på
hyresreglerade orter. I samband med bostadsrättskontrollens avskaffande togs
förbudet mot andelsrättsupplåtelser in i förskottslagen. Bestämmelsen gjordes
tillämplig för hela landet och möjligheten till dispens slopades. Samtidigt
begränsades förbudet till att gälla upplåtelse av bostadslägenhet.
Enligt kommitténs mening
föreligger det inget verkligt behov på bo-
LU 1971: 9 33
stadsmarknaden av att låta förening eller aktiebolag
upplåta andel förenad med rätt till bostadslägenhet för begränsad tid. Kommittén
föreslår därför att nu gällande förbud bibehålls. Förslaget lämnas utan
erinran av flertalet remissinstanser.
Ända sedan mitten av 1940-talet har statsmakterna intagit
den principiella ståndpunkten att upplåtelse av bostadslägenheter skall ske genom
hyresavtal mellan fastighetsägare och hyresgäst eller i form av bostadsrätt.
Härigenom har en önskvärd enhetlighet på bostadsmarknaden uppnåtts. Något
verkligt behov av andra upplåtelseformer torde inte heller föreligga. Enligt
min mening bör därför förbudet för förening eller aktiebolag att upplåta
andelsrätt med vilken följer rätt att för begränsad tid besitta eller hyra
bostadslägenhet bibehålls. Som kommittén har föreslagit bör äldre föreningar
och aktiebolag dock få fortsätta sin verksamhet. Bestämmelserna härom bör
utformas i överensstämmelse med vad som skedde vid tillkomsten av
förskottslagen.
Kommittén har också övervägt frågan om behovet av
särskilda regler för handelsbolags, närmast kommanditbolags, verksamhet i nu
aktuella avseenden samt för överlåtelse av ideell andel i fastighet.
Förhållandena har emellertid bedömts vara sådana att några regler av detta slag
inte behövs.
I fråga om handelsbolags verksamhet motiverar kommittén
sitt ställningstagande bl. a. med att de upplåtelser som hittills har skett i
denna form såvitt känt uteslutande avsett lokaler. Av Hyresgästernas Riksförbunds
remissyttrande framgår emellertid att handelsbolagsformen har kommit till
användning också vid upplåtelse av bostadslägenheter. Detta synes ha skett i
den formen att nyttjanderätten kopplats till innehavet av en andel i
kommanditbolag. Enligt min mening kan de skäl som jag nyss har åberopat för ett
bibehållande av den nuvarande förbudsbestämmelsen beträffande
andelsupplåtelser av föreningar och aktiebolag i lika hög grad anföras till
stöd för att ett motsvarande förbud införs i fråga om andel i handelsbolag. Mot
denna bakgrund anser jag att det nuvarande förbudet bör utvidgas till att
omfatta också sådana fall då andel i handelsbolag är sammankopplad med rätten att
nyttja bostadslägenhet. Äldre handelsbolag bör dock få rätt att i viss
utsträckning fortsätta sin verksamhet.
Vad angår överlåtelse av ideell andel i fastighet ansluter
jag mig till kommitténs bedömning att det f. n. inte föreligger något behov av
särskilda förbudsbestämmelser.
Motion
I den fristående motionen 1971: 332
av fru Gradin m. fl. anförs att det under senare tid förekommit ett ökande
antal fall av fastighetsöverlåtelser till kommanditbolag, som därefter
erbjudit hyresgästerna att "köpa" sina lägenheter genom att förvärva
kommanditlotter som
3 Riksdagen 1971. 8 saml. Nr 9
LU 1971: 9 34
förenats med rätten att disponera viss lägenhet mot
deltagande i fastighetsomkostnaderna. Principiellt finns det från
konsumentsynpunkt i och för sig inte mycket att invända emot att hyresgästerna
blir delägare i huset och befrias från beroendet av en privat hyresvärd. Från
förvaltningssynpunkt kan det dock ifrågasättas, om det inte vore lämpligare
att bilda bostadsrättsförening.
Vad som enligt motionärerna ger anledning till oro är att
hyresgäster av rädsla att förlora sina lägenheter kan förmås att bli
kommanditdelägare i en fastighet som ägaren sålt till det av honom själv
bildade kommanditbolaget för ett pris som är oskäligt högt och kanske inte tar
hänsyn till fastighetens dåliga skick.
I de fall där hyresgästerna vägrat teckna kommanditlotter
har dessa ibland sålts till andra personer, som givetvis förväntar sig att så
snart som möjligt få ta ifrågavarande lägenhet i besittning. Detta skapar givetvis
en känsla av otrygghet hos den hyresgäst som bebor lägenheten. Som regel
anmodas han att i fortsättningen erlägga hyra till kommanditdel-ägaren. De
praktiska konsekvenserna därav har emellertid enligt motionärerna mildrats av
att länshyresnämnden och rådhusrätten i uppsägningssituationer likställt detta
senare hyresförhållande med en förhyrning direkt från fastighetens ägare och
givit hyresgästen ett däremot svarande besittningsskydd. På samma sätt har man
bedömt den situationen att ett hyreshus övertagits av en bostadsrättsförening
och bostadsrätt upplåtits till annan än hyresgästen.
Motionärerna anser att, om den praxis som nu börjat
tillämpas kunde kodifieras genom en lagändring, detta skulle säkerligen verka
återhållande på intresset att begagna sig av ovan beskrivna förfaranden, som
måste betraktas som osunda och oförenliga med en socialt inriktad
bostadspolitik.
Utmätning av bostadsrätt
Kommittén
Kommittén redovisar inledningsvis
resultatet av en undersökning som kommittén har verkställt angående utmätning
och exekutiv försäljning av bostadsrätter. Undersökningen avsåg åren 19631966
och omfattade 21 kronofogdedistrikt, däribland de tio största städerna, med omkring
60 o/o av landets samtliga bostadsrättslägenheter. Av totalt 346 utmätningar
skedde ungefär 1/3 för uttagande av skatter, böter eller andra på indrivning
beroende medel, dvs. i allmänna mål, och omkring 2/3 i enskilda mål.
Utmätningsfordringen hade i 15 fall uppkommit i samband med anskaffande av
rhedel till grundavgift eller årsavgift för bostadsrätten. I 11 fall var
bostadsrätten pantsatt. Av totalt 32 exekutiva försäljningar ägde likaledes
ungefär 1/3 rum i allmänna och 2/3 i enskilda mål. Det helt övervägande antalet
försäljningar i enskilda mål
LU 1971: 9 35
skedde
på begäran av annan än bostadsrättsförening. I övrigt får utskottet
beträffande resultatet av undersökningen hänvisa till betänkandet (s. 187190
samt bilagorna 8 och 9).
Kommittén
framhåller att frågan om utmätningsfrihet för bostadsrätt är svårlöst och inte
kan avgöras med beaktande enbart av skäl som kan göras gällande från
bostadsrättssynpunkt. Hänsyn måste tas också till omfattningen och utformningen
av utmätningsfriheten i övrigt. I fråga om de skäl som från
bostadsrättssynpunkt förtjänar särskilt beaktande är att märka att
bostadsrättsinstitutet har ett mycket omfattande användningsområde. Fastän det
övervägande antalet bostadsrätter avser bostadslägenheter förekommer det också
att bostadsrätt upplåts för affärs- och kontorsändamål eller för andra syften.
För normala bostadslägenheter uppgår kapitalinsatserna numera till betydande
belopp. En del av dessa belopp torde anskaffas medelst lån, för vilka
bostadsrätterna ligger som säkerhet. Redan dessa förhållanden utesluter enligt
kommitténs mening att en generell utmätningsfrihet för bostadsrätter
genomförs.
Även
om en absolut utmätningsfrihet inte kan komma i fråga, kan möjligen ett
begränsat utmätningsskydd ges. Ett sådant skydd kan utformas antingen på det
sättet att skyddet begränsas till vissa bostadsrätter eller så att
bostadsrätter undantas från utmätning för fordringar av visst slag. Med hänsyn
till att bostadsrätter ofta ligger som säkerhet för lån är det enligt
kommitténs mening inte möjligt att från utmätning helt undanta något visst slag
av bostadsrätter. Frågan är då om det är möjligt att t. ex. föreskriva förbud
mot utmätning av bostadsrätt för andra fordringar än sådana som har samband med
anskaffandet av bostadsrätten eller nyttjandet av lägenheten. Begränsningen kan
eventuellt modifieras på det sättet att skyddet skall gälla endast bostadsrätt
avseende lägenhet som tjänar som stadigvarande bostad för gäldenären eller som
behövs för hans förvärvsverksamhet. En sådan utformning av utmätningsskyddet
skulle emellertid bryta mot den princip på vilken reglerna om utmätningsfrihet
i utsökningslagen har byggts upp, nämligen att man inte skall göra någon
skillnad mellan olika fordringsanspråk. Vidare erinras om att enligt 67 §
utsökningslagen pant alltid kan utmätas för pantfordringen. Dessa invändningar
har sådan tyngd att kommittén inte anser sig kunna föreslå ens ett begränsat
utmätningsskydd för bostadsrätt.
Med
hänsyn till de socialt sett mycket allvarliga följderna av utmätning och
exekutiv försäljning av bostadsrätt ifrågasätter kommittén avslutningsvis om
inte bostadsrätt avseende lägenhet som tjänar till stadigvarande bostad åt
gäldenären eller som behövs för hans förvärvsverksamhet kan helt undantas vid
utmätning i allmänna mål. Kommittén anser emellertid att denna fråga bör prövas
i samband med en översyn av de exekutionsrättsliga reglerna.
LU 1971: 9 36
Remissyttrandena
Skilda meningar gjorde sig under remissbehandlingen
gällande beträffande frågan om utmätningsfrihet för bostadsrätt.
Bostadsgaranti ansåg det rimligt att förbud mot utmätning inte införs, eftersom
det är angeläget att möjligheterna till pantsättning av bostadsrätt inte begränsas.
Enligt Svea hovrätt borde generell utmätningsfrihet inte komma i fråga. Visst
skydd för gäldenär som stadigvarande bor i bostadslägenhet borde emellertid
övervägas. Skyddet skulle kunna ges den formen att gäldenären får möjlighet att
mot hyra bo kvar i lägenheten under begränsad tid. Hyresgästernas Riksförbund
och TCO fann det beklagligt att kommittén inte hade ansett sig kunna föreslå
ens ett begränsat utmätningsskydd. Att detta skulle strida mot hittills
gällande principer för utmätningsfrihet i utsökningslagen borde inte utgöra
något hinder mot att för denna del av bostadssektorn skapa någon form av skydd
för hemmen. Hyresnämnderna i Malmöhus län samt Göteborgs och Bohus län
förordade att det nuvarande förbudet mot utmätning av nödig bostad utvidgas
till att gälla alla allmänna mål. SABO och Stockholms Kooperativa
Bostadsförening biträdde reservantens uppfattning att ett förbud mot utmätning
bör avse både allmänna och enskilda mål.
Lagberedningen
lade i ett utförligt yttrande fram förslag till regler om visst skydd mot
utmätning av bostadsrätt. Beredningen avvisade inledningsvis tanken på att
bostadsrätt tas undan från utmätning endast för det allmännas krav. Följden av
en sådan bestämmelse skulle nämligen bli att det allmänna hänvisas till att ta
i anspråk andra tillgångar medan enskilda fordringsägare kan få utmätning i
bostadsrätt. Att fordran tillkommer det allmänna syntes inte i och för sig
vara något bärande skäl att ge den sämre ställning än enskildas krav. Även om
bostadsrätter kan representera mycket stora ekonomiska värden ansåg beredningen
det inte uteslutet att bostadsrätt under vissa villkor av sociala skäl tas
undan från utmätning. Ett utmätningsskydd borde begränsas till bostadslägenhet
som tillhör och brukas av fysisk person eller som tillhör dödsbo och brukas av
den dödes efterlevande familj. Lägenheten skall faktiskt tjäna gäldenären eller
hans familj till bostad. Vidare borde krävas att gäldenären inte genom sitt
förvärv av bostadsrätten eller senare gjorda insatser åsidosatt tillbörlig
hänsyn mot sina borgenärer. Innebörden härav är att successiva inbetalningar,
som framstår som ett uttryck för en normal strävan av gäldenären att ordna
bostadsfrågan för sig och sin familj på lämpligt sätt, borde godtas och att
förvärv eller insats som lojalt görs medan gäldenären är solvent inte heller
kan angripas, om gäldenären senare blivit insolvent. Däremot borde inte godtas
att en insolvent gäldenär skyddar kapital genom att köpa en bostadsrätt eller
göra en stor insats hos bostadsrättsföreningen. Slutligen borde som krav för
utmätningsfrihet uppställas att bostaden inte får vara onödigt
LU 1971: 9 37
dyr.
Utan hinder av det utmäfningsskydd som sålunda föreslås skall bostadsrätt som
pantsatts kuima utmätas för panthavarens fordran (67 § 1 mom. utsökningslagen).
Det borde enligt beredningen övervägas om utmätning av en värdefull bostadsrätt
skall kunna ske med förbehåll att gäldenären får viss del av valutan för att
skaffa annan bostad. Det kan dock befaras att en sådan regel skulle bli svår
att tillämpa, bl. a. med hänsyn till det osannolika i att en annan och
billigare bostadsrätt skulle stå till buds vid önskad tidpunkt. Det
utmätningsskydd som föreslås för bostadsrätt bör gälla också för annan därmed
jämförlig rättighet med vilken är förenad nyttjanderätt till bostadslägenhet.
Departementschefen
I den allmänna motiveringen (s. 88 ff.) anför
departementschefen följande.
Enligt min mening kan starka sociala skäl anföras
för utmätningsfrihet beträffande vissa slag av bostadsrätter. Detta gäller
framför allt i de fall lägenheten utgör bostad för gäldenären och hans familj.
Bostadsrättshavaren har i sådana fall lika stort behov av skydd som en
hyresgäst, och utmätning av bostadsrätten framstår oftast som en från
bostadssocial synpunkt klart olämplig åtgärd. Hänsynen till bostadsrättshavarens
behov av skydd för sin bostad måste i regel anses väga tyngre än intresset av
att kunna utnyttja det ekonomiska värde som ligger i bostadsrätten för att
tillgodose bostadsrättshavarens borgenärer. Mot denna bakgrund anser jag att
det nu bör införas vissa regler om utmätningsskydd för bostadsrätt.
När
det gäller den närmare utformningen av reglerna kan jag i allt väsentligt
ansluta mig till vad lagberedningen har föreslagit i sitt remissyttrande. Från
utmätning bör sålunda undantas bostadsrätt till lägenhet som tjänar
gäldenärens eller hans familjs stadigvarande bostad. Att utsträcka skyddet till
andra bostadsrätter finner jag inte påkallat.
En
principiell utmätningsfrihet för bostadsrätt av nu angivet slag kan
otvivelaktigt innebära att egendom av betydande värde undandras borgenärerna.
Av hänsyn till dem bör därför vissa inskränkningar göras i utmätningsfriheten.
Sålunda bör bostadsrätt inte få undantas från utmätning om bostadsrättshavaren
vid förvärvet av bostadsrätten har åsidosatt tillbörlig hänsyn mot sina
borgenärer. Avsikten med en sådan regel är i första hand att hindra att
utmätningsskyddet missbrukas genom att gäldenären förvärvar bostadsrätt för att
undandra sina borgenärer kapital. Har gäldenären anskaffat lägenheten i avsikt
att ordna bostadsfrågan för sig och sin familj, bör utmätning normalt inte
förekomma. Ytterligare bör som förutsättning för utmätningsfrihet gälla att det
inte med hänsyn till gäldenärens behov och bostadsrättens värde framstår
LU 1971: 9 38
som
oskäligt att bostadsrätten undantas från utmätning. Några allmänna normer för
prövningen kan inte uppställas, utan denna får ske med beaktande av
omständigheterna i det föreliggande fallet. I fråga om bostadsrättens värde
torde dock de avgifter som tas ut i nyproducerade bostadsrättslägenheter, of ta
kunna tjäna som vägledning. Överstiger värdet inte vad som kan betecknas som
normalt för bostadsrätt till en lägenhet av den storlek och beskaffenhet som
kan anses skälig med hänsyn till gäldenärens behov, bör bostadsrätten i
princip vara undantagen från utmätning.
Som
kommittén har framhållit torde bostadsrättshavare inte sällan pantsätta sin
bostadsrätt, exempelvis i samband med upptagande av lån till grundavgiften. Ett
principiellt förbud mot utmätning av bostadsrätt hindrar emellertid inte att
pantsatt bostadsrätt utmäts för panthavarens fordran (67 § 1 mom.
utsökningslagen).
Upplåtelse
av lägenhet kan ske i andra former än hyra och bostadsrätt. Sålunda kan
innehav av andelsrätt i förening, som inte är bostadsrättsförening, eller i
aktiebolag vara förenad med rätt att nyttja lägenhet. En nyttjanderätt som på
detta sätt är oskiljaktigt förenad med en andelsrätt följer andelen, om denna
utmäts. Samma sociala skäl som har åberopats för att undanta bostadsrätt från
utmätning kan anföras till stöd för att andelsrätt med vilken följer rätt att
besitta eller hyra bostadslägenhet inte skall få utmätas. Jag föreslår därför
att bestämmelserna om utmätningsskydd för bostadsrätt görs tillämpliga även på
sådan andelsrätt.
Motion
I motionen 1971:1211 av herr Sjöholm framhålls att
det självklart är riktigt att bostadsrätt som tillförsäkrar bostad åt gäldenären
och hans familj undantas från utmätning.
Däremot
har enligt motionären såväl utredningen som departementschefen på ett
anmärkningsvärt sätt förbigått ett annat problem, som sammanhänger med den f.
n. föreliggande möjligheten att utmäta bostadsrätt. Det har förekommit fall
starkt uppmärksammade i massmedia där utmätt bostadsrätt har exekutivt
försålts till köpeskilling som mångdubbelt överstigit det rimliga och från
rättssamhällets synpunkt acceptabla. Personer med väl utvecklat ekonomiskt sinne
och mindre framträdande moraliska betänkligheter har skaffat dels en bostadsrätt
och dels en skuld till någon närstående. Skulden har lämnats obetald och
kompanjonen har sökt betalningsföreläggande. Då betalning alltjämt uteblivit
har verkställighet begärts hos utmätningsmannen, och bostadsrätten har anvisats
som lämpligt objekt för utmätning. Förfarandet har sedan fortskridit fram till
exekutiv försäljning, och då hyresregleringslagen icke ägt tillämpning vid
försäljningen har utomordentligt höga priser kunnat uppnås. Detta har varit
och är en smart
LU 1971: 9 39
metod
att fullt formellt lagligt kunna utvinna stora förtjänster på den rådande
bostadsbristen. Det måste vara samhällets skyldighet att söka stävja en dylik
verksamhet.
Motionären
framhåller vidare att den lösning, som propositionen förordar, är från
lagtekniska synpunkter mindre tillfredsställande. Det torde enligt motionärens
mening i praktiken ofta möta betydande svårigheter att avgöra om en viss
lägenhet, som omfattas av bostadsrätt, tjänar som "stadigvarande
bostad" för gäldenären, och det torde vara snarast ogörligt att som
lagtexten i regeringsförslaget förutsätter låta den rättsverkan som i och för
sig skulle följa därav bli beroende av en allsidig och genomträngande bedömning
av huruvida "gäldenären vid förvärv av bostadsrätten åsidosatt tillbörlig
hänsyn mot sina borgenärer eller om det med hänsyn till gäldenärens behov och
bostadsrättens värde framstår som oskäligt att bostadsrätten undantages från
utmätning". Denna lagtext är i själva verket, anser motionären, en god
och avskräckande illustration till en osed som förefaller vara i tilltagande
den nämligen att lagstiftaren överlåter en del av de svårigheter som yppar sig
under hanteringen av lagmaterialet till dem som i praktiken har att tillämpa
vad som stadgats. Detta kan vålla oöverstigliga besvärligheter i praxis och
medverkar dessutom till en rättsolikhet som är en av rättssamhällets värsta
fiender. Redan av detta skäl bör propositionens förslag till ändring i
utsökningslagen icke av riksdagen antagas.
Motionären
anför avslutningsvis att det när det gäller frågan om i vad mån det bör vara
möjligt att utmäta bostadsrätt två intressen finns att tillgodose. Rätten till
"stadigvarande" bostad bör tryggas och därom synes ingen oenighet
råda. Vidare bör den osunda spekulationen i exekutiv försäljning av
bostadsrätt i vinningssyfte för gäldenären-rättsin-nehavaren motarbetas och om
möjligt förhindras. Den enda metod som kan tillämpas, om båda dessa intressen
samtidigt skall kunna tillfredsställas, är enligt motionärens uppfattning, att
kategoriskt undantaga bostadsrätt som objekt för utmätning. Säkert kan det
förekomma fall, där utmätning kan te sig som önskvärd och borde ha varit möjlig
att verkställa, men sällsynta undantagsfall kan inte få bli bestämmande över
en lagutformning av generell räckvidd. Ett allmänt utmätningsförbud är vad som
bäst motsvarar såväl samhälleliga som enskilda intressen och bör därför
införas, hävdar motionären.
Ikraftträdande
av lagstiftningen
Motion
I motionen 7977.-1214 anförs att de omfattande
förändringar i det rent praktiska arbetet inom exempelvis de rikskooperativa
organisationerna som en ny lagstiftning utformad i enlighet med förslaget
innebär
LU 1971: 9 40
erfordrar
bl. a. beslut beträffande stadgar m. m. i olika parlamentariskt utsedda
organisationsled. Det synes erforderligt med en något längre tid för nödvändiga
arbetsomställningar. En ny lag bör enligt motionären således träda i kraft
först 1 juli 1972.
Liknande synpunkter har anförts i skrivelserna från
Riksbyggen och HSB.
Utskottets
yttrande
Strävandena att genom samverkan i föreningar
tillgodose behovet av bostäder går i Sverige långt tillbaka i tiden. Redan på
1870-talet bildades bostadsföreningar med syfte att bereda bostäder åt sina
medlemmar. Efter första världskriget ökade antalet registrerade bostadsföreningar
kraftigt. För att trygga föreningsmedlemmarnas rätt till sina bostäder och
bereda allmänheten skydd mot osunda bostadsföretag tillkom som en speciallag
till den allmänna föreningslagen lagen den 25 april 1930 (nr 115) om
bostadsrättsföreningar. Som ett led i priskontrollen på bostadsmarknaden under
andra världskriget tillkom lagen (1942: 430) om kontroll av upplåtelse och
överlåtelse av bostadsrätt m. m. (kontrollagen). Lagen, som närmast utgjorde
ett komplement till hyresregleringslagen, innehöll bestämmelser om kontroll av
upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt samt förbud mot upplåtelse av vissa
andelsrätter. Ar 1945 kompletterades lagen med särskilda regler om förskott på
avgift för bostadsrätt. Kontrollagen hade tidsbegränsad giltighet men kom att
förlängas successivt fram till utgången av år 1968. Samtidigt som kontrollagen
upphörde att gälla, trädde lagen (1968: 702) om förskott vid upplåtelse av
bostadsrätt m. m. (förskottslagen) i kraft. Genom denna lag har
bostadsrättsföreningarna getts fortsatt möjlighet att ta upp förskott på
avgifter for upplåtelse av bostadsrätt.
Det
nu framlagda förslaget till bostadsrättslag avser främst att ersätta 1930 års
lag om bostadsrättsföreningar samt 1968 års förskottslag.
Syftet
med den nya lagstiftningen är att förhindra uppkomsten av ekonomiskt osunda
bostadsföretag, att tillförsäkra bostadsrättshavarna god insyn i föreningarnas
angelägenheter och att skapa garantier för att bostadsrättshavamas besittning
av lägenheterna tryggas. Den nya lagstiftningen skall vidare möjliggöra en
rationell bostadskooperativ verksamhet med en hög nyproduktion av lägenheter.
Föreningarna har därför fått stor frihet att själva ordna sin verksamhet på
ändamålsenligt sätt.
Vad
beträffar propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till den
kortfattade redogörelse som intagits i det föregående (s. 1). I
LU 1971: 9 41
det
följande behandlar utskottet de delar av förslaget som berörts i motioner samt
vissa frågor som aktualiserats vid utskottets handläggning av ärendet bl. a. i
anledning av skrivelser från HSB och Svenska riks-byggen.
Frågor som har samband med
bostadsrättsföreningarnas kooperativa karaktär. Nyttjanderätt till hus eller
del av hus utan begränsning till tiden får enligt propositionsförslaget
upplåtas endast av bostadsrättsförening. Ekonomisk förening med ändamål att i
föreningens hus upplåta lägenheter åt medlemmarna utan begränsning till tiden
kan enligt 40 § registreras som bostadsrättsförening. Även om sådan förening
har till ändamål att upplåta lägenheter med bostadsrätt är det enligt såväl gällande
lag som propositionsförslaget inget som hindrar att föreningar hyr ut vissa
lägenheter. Inte heller föreligger något hinder mot att bostadsrätt upplåts åt
juridisk person eller att en medlem förvärvar flera bostadsrätter.
I
motionen 1971: 1212 av herr Engström m. fl. yrkas att 40 § kompletteras med
bestämmelser att endast kooperativt företag skall äga rätt att bilda
bostadsrättsförening, att privat juridisk person inte skall få förvärva
bostadsrätt samt att fysisk person endast skall kunna förvärva en bostadsrätt.
Vidare bör enligt motionärerna i samma paragraf intas bestämmelser om'att
bostadsrättslägenhet i princip inte får hyras ut som hyreslägenhet.
Utskottet
erinrar om att de kritiska synpunkter som under senare år framförts mot nu
gällande bostadsrättslagstiftning bl. a. har sin grund i vissa s. k.
byggmästarföreningars verksamhet. I några fall har anmärkningsvärt höga
markkostnader godtagits, och föreningarna har fått bära byggnadskostnader, som
antingen gett utrymme för stora vinster för byggnadsföretagarna eller inte
stått i rimlig proportion till fastigheternas standard. Exempel finns vidare på
att projekt igångsatts utan att man vetat hur företagen skulle finansieras.
Dessutom har föreningarna och de blivande bostadsrättshavarna inte fått några
garantier för att föreningarnas hus skulle bli färdigställda. Erinras bör
också om att förskott på grundavgifter upptagits utan att säkerhet ställts. De
blivande bostadsrättshavarna har också utsatts för risker och även åsamkats
förluster på grund av konstruktionsfel, bristande kontroll under byggnadstiden
samt godtagande av husen vid besiktningarna trots att de haft fel och brister.
Den
ovan beskrivna verksamheten har möjliggjorts genom att de blivande
bostadsrättshavarna knutits till föreningarna genom förhandsavtal och i
anslutning därtill betalat förskott på blivande grundavgifter. De har däremot
inte antagits till medlemmar i föreningen förrän i samband med att bostadsrätt
upplåtits, vilket i regel skett först sedan husen har färdigställts och
slutfinansieringen ordnats. Detta har inneburit att
LU 1971: 9 42
det
kan ha dröjt avsevärd tid, ibland flera år, innan de som nyttjat lägenheterna
i huset kunnat överta föreningen och få inflytande på dess verksamhet. Med
hänsyn till att bostadsrättshavarna på ett tidigt stadium binder betydande
kapital i föreningen måste detta system anses i hög grad otillfredsställande.
De
i propositionen föreslagna reglerna ger helt andra möjligheter än tidigare att
förhindra uppkomsten av osunda bostadsföretag. Sålunda avskaffas rätten att
träffa förhandsavtal om upplåtelse av bostadsrätt till bostadslägenhet. Den
blivande bostadsrättshavaren skall antas till medlem i föreningen och få bostadsrätt
redan när han binder sig för lägenhet i föreningens hus. För att inte den insyn
i föreningens angelägenheter som den föreslagna ändringen är avsedd att
tillförsäkra bostadsrättshavarna skall kunna undandras dem genom bestämmelser
i stadgarna om att ledamot av styrelsen skall tillsättas på annat sätt än genom
val på föreningsstämma föreskrivs i 56 § att i regel minst två av styrelsens
ledamöter skall väljas på föreningsstämma. Härigenom garanteras
bostadsrättshavarna representation i föreningens styrelse under
produktionsskedet. Med hänsyn till att bostadsrättshavarna sålunda redan från
den tidpunkt då de binder sig för lägenhet i föreningens hus får möjlighet att
påverka föreningens verksamhet torde i fortsättningen missförhållanden av ovan
redovisat slag kunna undvikas. Något behov av att inskränka rätten att bilda
bostadsrättsförening på det sätt motionärerna föreslagit finner utskottet
därför inte föreligga. Yrkandet om att endast kooperativt företag skall få
bilda bostadsrättsförening bör därför avslås.
Under
remissbehandlingen av bostadsrättskommitténs betänkande väckte några
remissinstanser förslag om inskränkningar i rätten att förvärva bostadsrätt
och att upplåta lägenhet med hyresrätt av i stort sett samma innehåll som
motionsyrkandena. Såsom framgår av den föregående redogörelsen (s. 10) har
förslagen emellertid avvisats av departementschefen. Utskottet vill i
sammanhanget understryka vikten av att bostadsrättsföreningarna bereds
möjlighet att i största möjliga utsträckning själva bestämma området för sin
verksamhet. Bostadsrättsföreningarnas frihet i detta hänseende bör begränsas
genom lagregler endast när särskilt behov därav synes föreligga.
Motionsyrkandena bör därför bedömas mot bakgrund härav.
Såsom
motionärerna framhållit är det givetvis angeläget att lägenheterna i en
bostadsrättsförenings hus i största möjliga utsträckning upplåts med
bostadsrätt och nyttjas av bostadsrättshavarna. Om så inte sker, t. ex. på
grund av att bostadsrättshavarna i större utsträckning upplåter lägenheterna i
andra hand, kan detta medföra risk för att föreningen förlorar sin kooperativa
karaktär. När det gäller frågan om införande av förbud mot att upplåta
bostadsrätt till juridisk person, vilken ju självfallet måste inhysa fysisk
person i lägenheten, bör emellertid be-
LU1971:9 43
aktas
att myndigheter och företag kan ha ett legitimt behov av att förvärva
bostadsrättslägenheter för att kunna tillhandahålla bostäder åt sina anställda.
Att så är fallet synes också motionärerna vara införstådda med eftersom de
inskränkt yrkandet om förbud mot upplåtelse till juridisk person till att avse
endast privat sådan. Privata, företag torde emellertid ha motsvarande behov som
kommunala och statliga myndigheter att förvärva bostadsrättslägenheter för
upplåtelse åt anställda. Någon anledning att i detta hänseende göra någon
åtskillnad mellan myndigheter och privata företag anser utskottet inte finnas.
Yrkandet i denna del bör därför avslås.
När
det gäller frågan om att inskränka möjligheten att upplåta flera
bostadsrättslägenheter åt en fysisk person har utskottet stor förståelse för
motionärernas syfte att .förhindra spekulation med bostadsrättslägenheter. Det
kan emellertid anföras exempel på att en bostadsrättshavare kan ha behov av
att inneha och nyttja flera bostadsrättslägenheter. Sålunda kan
bostadsrättshavaren ha sitt arbete delvis förlagt till annan ort än hemorten,
och han kan för att få en lämplig bostad på arbetsorten bli tvingad att skaffa
sig en bostadsrättslägenhet. Vidare förekommer det numera att även
fritidsbostäder upplåts med bostadsrätt. Att i lag dra upp gränser för
tillåtlig upplåtelse av flera lägenheter till en fysisk person torde vara
svårt. Utskottet delar därför departementschefens mening att någon reglering i
detta hänseende inte bör komma till stånd. Det må för övrigt erinras om att en
förening, som anser att skäl finns för att bostadsrättssökande skall kunna
förvärva endast en bostadsrätt i föreningen, kan inta bestämmelser härom i föreningens
stadgar. Yrkandena om inskränkning i rätten att förvärva mer än en bostadsrätt
bör sålunda avslås.
Vad
slutligen angår möjligheterna för föreningar att upplåta lägenhet med
hyresrätt har departementschefen i motiveringen framhållit att det ofta är
ändamålsenligt att lokaler samt bostäder åt föreningens anställda upplåts med
hyresrätt. Båda dessa fall av uthyrning har också motionärerna accepterat.
Däremot har de inte kunnat godta departementschefens påpekande att förening,
som på grund av situationen på bostadsmarknaden inte kan finna spekulanter till
samtliga lägenheter, kan tvingas tills vidare hyra ut dessa för att undvika
eller minska förlust till följd av uteblivna avgiftsintäkter. Enligt
motionärerna torde lägenheternas bristande attraktivitet bero på att
insatserna är för höga. Eftersom bostadsrättslagen enligt motionäremas mening
inte bör innehålla lagtext som legaliserar höga hyror och insatser, bör förbud
införas att upplåta lägenhet med hyresrätt i andra fall än de av dem godtagna.
Utskottet vill gentemot detta framhålla att svårigheterna att finna spekulanter
till lägenhetema ingalunda behöver bero på att insatserna är för höga. Den
bristande efterfrågan kan i stället vara orsakad t. ex. av att hyresmarknaden
är relativt balanserad och att till följd av låga in-
LU 1971: 9 44
satser
årsavgifterna inte är nämnvärt lägre än hyrorna i likvärdiga hyreslägenheter.
Om föreningarna i sådana fall inte skulle ha möjlighet att hyra ut lägenheter
skulle detta kunna få orimliga konsekvenser för de medlemmar som redan
förvärvat bostadsrätt i föreningen, exempelvis skulle en kraftig ökning av
årsavgifterna kunna bli nödvändig. Mot bakgrund härav kan utskottet inte heller
i denna del tillstyrka motionen.
Ekonomisk plan m. m. I propositionsförslaget görs
ingen ändring i nu gällande bestämmelse, att bostadsrättsförening inte får
upplåta bostadsrätt, innan ekonomisk plan har upprättats av föreningens
styrelse och efter en formell prövning godkänts av länsstyrelsen. Ej heller
görs några ändringar i reglerna om att planen före ingivandet till länsstyrelsen
skall ha granskats av två sakkunniga personer och av dem i särskilt intyg
angivits vila på tillförlitliga grunder samt att, om det sedan planen
upprättats inträffar förhållanden som är av väsentlig betydelse för
bedömandet av föreningens verksamhet, ytterligare bostadsrättsupplåtelser inte
får ske förrän ny ekonomisk plan har upprättats. Beträffande de två sakkunniga
intygsgivarna görs dock den ändringen att kravet på auktorisation, som tidigare
endast gällt den ene av intygsgivarna, nu vidgas till att avse båda. Vidare
föreskrivs i lagförslaget uttryckligen att intygsgivare skall vara ojävig.
Den
ekonomiska planen skall enligt gällande rätt avse föreningens samtliga hus och
innehålla alla de upplysningar som är av betydelse för bedömandet av
föreningens verksamhet. Vidare skall uppgift lämnas om bostadsrättshavamas
ekonomiska förpliktelser och lägenheternas andelsvärden. Uppgifterna i planen
kan grundas på kalkyler. Bostadsrättskommitténs förslag i denna del innebar
ingen annan ändring i de nuvarande reglerna än att beteckningen andelsvärde
utbytts mot den mer rättvisande beteckningen jämförelsetal.
I
propositionen anges att den ekonomiska planen kan ges ett mera översiktligt
innehåll än tidigare, och i 3 § i lagförslaget har endast uppställts kravet
att planen skall innehålla de upplysningar som är av betydelse för bedömandet
av föreningens verksamhet. Närmare föreskrifter, om vilka minimiuppgifter
planen skall uppta, avses enligt förslaget (75 §) komma att meddelas i
administrativ ordning.
I
motionen 1971: 1215 av herr Turesson och fröken Ljungberg framhålls bl. a. att
den ekonomiska planens uppgifter varit värdefulla för bedömning av föreningens
ekonomiska förutsättningar. Att utvecklingen går mot ett byggande av allt
större enheter gör enligt motionärernas mening inte angelägenheten av en
utförlig teknisk-ekonomisk redovisning av byggnadsobjekten mindre. De anser
även att en uttunning av planen kan försvåra en bedömning av om oskäliga
avgiftshöjningar kan ha förekommit. Med hänsyn härtill yrkar de att reglerna om
den ekonomiska planens innehåll skall utformas i enlighet med bostadsrätts-
LU 1971: 9 45
kommitténs
förslag.
Gällande
regler om ekonomisk plan bygger på de förhållanden som rådde vid lagens
ikraftträdande, nämligen att föreningarna i huvudsak förvärvade bebyggda
fastigheter eller också lät bygga enstaka fastigheter. Numera uppför det
övervägande antalet föreningar själva sina hus samtidigt som utvecklingen gått
mot allt större byggnadsprojekt omfattande flera hus och med färdigställande
av dessa etappvis under en relativt lång tidsperiod. Detta har medfört att de
tekniska och ekonomiska frågorna blivit alltmer komplicerade, vilket i sin tur
fått till följd att den enskilde bostadssökanden nu har begränsade möjligheter
att göra en reell bedömning av företagets soliditet på grundval av uppgifterna
i en ekonomisk plan. Utskottet anser det därför vara av synnerlig vikt att den
ekonomiska planen får en sakkunnig granskning. Genom den i propositionen
föreslagna ordningen att båda granskningsmännen skall vara auktoriserade och
att prövningen av granskningsmännen skall ske centralt av Kungl. Maj:t eller
den myndighet som Kungl. Maj:t förordnar skapas enligt utskottets mening
garanti för att den ekonomiska planen kommer att vila på tillförlitliga
grunder. Departementschefen har som lämplig prövningsinstans föreslagit
bostadsstyrelsen. Utskottet delar departementschefens uppfattning och
tillstyrker förslaget.
Därest
det även i fortsättningen skulle föreligga skyldighet för föreningens styrelse
att upprätta en lika detaljerad ekonomisk plan som tidigare skulle detta på
grund av den ovan redovisade utvecklingen i många fall kunna leda till att en
ny ekonomisk plan behöver upprättas under den senare delen av
produktionsskedet, vilket kommer att medföra ökade kostnader för föreningen. I
vissa fall skulle svårigheterna att på planeringsstadiet upprätta en detaljerad
ekonomisk plan för föreningens hela verksamhet kunna motverka ett av syftena
med lagen, nämligen att möjliggöra en rationell bostadskooperativ verksamhet
med en hög nyproduktion av lägenheter. Planen bör därför enligt utskottets mening
inte göras mer omfattande än att den utgör ett tillräckligt underlag för
intygsgivarnas bedömning av föreningens ekonomiska stabilitet. Utskottet delar
den av departementschefen i motiveringen anförda meningen att planen för att
uppfylla detta krav bör innehålla uppgifter om totala antalet hus och
lägenheter, anskaffningskostnader för dessa samt hur företaget skall
finansieras. Planen bör också innehålla uppgift om sammanlagda beloppet av de
avgifter som skall tas ut av bostadsrättshavaren och om fördelningen av
avgifterna på de olika bostadsrätterna, t. ex. genom angivande av avgift per
m- lägenhetsyta. Den angivna begränsningen i planens innehåll synes enligt
utskottet inte innebära någon nackdel för den bostadssökande. I likhet med
departementschefen anser utskottet nämligen att det för den bostadssökande är
tillräckligt att han får tillgång till detaljerade uppgifter rörande viss
lägenhet, när det blir aktuellt för honom att binda sig vid lägenheten. I 6 §
LU 1971: 9 46
föreskrivs
också att i upplåtelsehandlingen skall anges det belopp varmed grundavgift och
årsavgift samt eventiaell upplåtelseavgift skall utgå. Utskottet delar således
departementschefens uppfattning att den ekonomiska planen kan göras mer
översikdig än tidigare samt att de närmare föreskrifterna om dess innehåll bör
utfärdas i administrativ ordning.
På nu anförda skäl
avstyrker utskottet motionen 1971: 1215.
I
detta sammanhang vill utskottet beröra även en annan fråga. Enligt 7 § i
propositionsförslaget är upplåtelse av bostadsrätt i vissa fall ogiltig, och i
vissa andra särskilt angivna fall äger bostadsrättshavaren efter uppsägning
frånträda bostadsrätten. Har lägenheten då redan till-trätts av honom skall
hyresavtal anses ingånget, om bostadsrättshavaren begär att få bo kvar i
lägenheten. Enas parterna inte om hyresvillkoren fastställes dessa av
hyresnämnden. I avvaktan härpå skall hyra betalas enligt vad föreningen bestämt
i fråga om årsavgift.
Riksbyggen
har i sin skrivelse framhållit att tolkningen av vad som skall avses med
årsavgift är något tveksam. Den formella årsavgiften inkluderar nämligen inte
ränta på i fastigheten nedlagt kapital. Den hyra som skall erläggas bör enligt
Riksbyggen emellertid inkludera förutom de avgifter som belöper på lägenheten
även skälig ränta på det kapital som återbetalats till den frånträdande. Den
rådande tveksamheten beträffande hyran skulle enligt Riksbyggen kunna
undanröjas genom ett förtydligande uttalande av utskottet i enlighet med vad
Riksbyggen anfört. Riksbyggens hemställan härom har biträtts av HSB.
I
och för sig synes organisationernas påpekanden, att en rätt beräknad hyra även
bör inkludera ränta på återbetalat kapital, vara riktiga. Av motiveringen till
7 § framgår emellertid att avsikten med bestämmelsen varit att hyra i
avvaktan på hyresnämndens fastställande av hyresvillkoren skall betalas med
vad bostadsrättshavaren haft att erlägga i årsavgift och att i hyran således
inte skall ingå ränta på återbetalat kapital. Utskottet anser för sin del att
det är ett enkelt och smidigt förfarande att låta gällande årsavgift utgöra
hyra för tiden fram till hyresnämndens avgörande. Den noggrannare beräkningen
av skälig hyra får göras av hyresnämnden som vilket bör observeras har att
fastställa hyresvillkoren för tiden från det hyresavtal skall anses ingånget.
När hyran fastställts får självfallet en avräkning ske för vad som erlagts för
den förflutna delen av hyrestiden.
Ersättning vid överlåtelse av bostadsrätt. Bostadsrättshavare
är sedan den 1 januari 1969 i princip oförhindrad att vid överlåtelse av
bostadsrätt ta ut det pris han önskar. Det förekommer emellertid att
föreningarna i sina stadgar har särskilda bestämmelser om hur
överlåtelseersättningen skall beräknas. I denna ordning görs i propositionen
ingen ändring. Detta innebär att den som betalat högre överlåtelseersättning
än
LU 1971: 9 47
stadgarna
medger kan vägras medlemskap i föreningen, under förutsättning att i stadgarna
ställts upp som villkor för medlemskap att normerna för beräkning av
överlåtelseersättning inte får ha åsidosatts. I 11 § görs dock det undantaget
att den som förvärvat bostadsrätt vid exekutiv försäljning eller vid offentlig
auktion inte får vägras medlemskap på ovan angiven grund. Offentlig auktion
kan enligt lagen förekomma i tre fall, nämligen dels när dödsbo ej inom viss
tid visat att bostadsrätt övergått till någon, som ej kan vägras inträde i
föreningen (10 §), dels när den till vilken bostadsrätt övergått genom vissa i
lagen särskilt angivna fång inte kan antas till medlem i föreningen och denne
efter anmaning ej visat att bostadsrätten förvärvats av någon som ej får vägras
inträde i föreningen (14 §), dels när nyttjanderätten till bostadsrättslägenhet
är förverkad och föreningen uppsagt bostadsrättshavaren till avflyttning (33
§).
I
motionen 1971: 1212 av herr Engström m. fl. framhålls att bostadsrättslagen
bör vara "en anvisning för att pressa ned hyror och insatser och ett medel
för en socialt inriktad bostadspolitik". Enligt motionärerna grundläggs
rätten att utnyttja bostadsrättslägenhet som handelsvara genom bestämmelserna
om offentlig auktion. Motionärerna yrkar därför dels att bestämmelserna om försäljning
av bostadsrätt på offentlig auktion slopas och ersätts med regler om att
bostadsrätten i angivna fall skall överföras på föreningen, som därvid skall
erlägga ersättning för bostadsrättens faktiska värde, dels att lagstadgat
förbud mot försäljning av bostadsrätt till överpris åter införs.
Slopandet
av den offentliga kontrollen av överlåtelsevärdena på bostadsrätter har
otvivelaktigt medfört att bostadsrättshavare i vissa fall kunnat ta ut priser
som inte obetydligt överstiger vad som var tillåtet enligt kontrollagen. I
regel har det då varit fråga om centralt belägna, attraktiva lägenheter i
storstadsområdena, framför allt i Stockholm. Såsom framgår av den föregående
redogörelsen (s. 23) har inom HSB och Riksbyggen, vilka tillsammans svarar för
omkring två tredjedelar av bostadsrättslägenheterna, skett en fortlöpande
uppföljning av de belopp som betalats vid överlåtelser av bostadsrätter. Av
organisationernas statistik framgår emellertid inte att överlåtelsepriserna på
bostadsrätter i föreningar inom dessa organisationer i någon mer betydande
omfattning kommit att överstiga av organisationerna rekommenderade
överlåtelsepriser. Inte heller har inom HSB och Riksbyggen efter kontrollagens
upphörande skett någon nämnvärd ökning av det totala antalet överlåtelser,
vilket tyder på att det inte i någon större omfattning kan ha förekommit
spekulationer i bostadsrätter. Även om statistiken kan vara behäftad med fel
torde den dock i stort sett rätt spegla prisutvecklingen. Utskottet delar med
hänsyn till det anförda departementschefens uppfattning att det inte nu finns
anledning att återinföra den offentliga kontrollen av
bostadsrättsöverlåtelser. Utskottet anser inte
LU 1971: 9 48
heller
att det finns någon anledning att ändra på reglerna om försäljning av
bostadsrätter på offentlig auktion. Det bör dessutom framhållas att ett
återinförande av en prisreglering på bostadsrätter skulle med hänsyn till att
marknaden i mer än två år varit fri vara förenat med åtskilliga problem.
Utskottet vill dock understryka vad departementschefen anfört om att
utvecklingen också i fortsättningen bör följas med uppmärksamhet och att, om
någon mer markant höjning av prisläget inträffar, frågan bör tas upp till
förnyat övervägande. Motionen 1971: 1212 avstyrks såvitt nu är i fråga.
Höjning av avgifterna för bostadsrätt. Enligt 23 §
i förslaget till ny bostadsrättslag medges bostadsrättshavare rätt att efter
uppsägning frånträda bostadsrätten, om beslut fattats om väsentlig ökning av avgifterna
för denna och om det inte av särskild anledning framstår som obilligt mot
föreningen eller dess medlemmar att bostadsrätten frånträds. I motiveringen
anför departementschefen att anledningen till att föreningen tvingas höja
avgifterna kan variera men att det inte är sällan som avgiftshöjningarna
orsakas av förhållanden som kan sägas stå utanför föreningens kontroll. Som
exempel på sådana förhållanden nämner departementschefen förändringar av
penningvärde, ränteläge eller gällande författningar samt förändringar på
lånemarknaden. Departementschefen framhåller vidare att, om avgiftshöjningen
beror på händelse av nu angivet slag, det oftast framstår som obilligt mot
föreningen och dess övriga medlemmar att bostadsrättshavare skall få lämna föreningen.
I
motionen 1971: 1214 av herrar Lindkvist och Nordberg framhålls att sistnämnda
uttalande torde leda till onödiga tolkningstvister. Motionärerna hemställer
därför såsom deras yrkande måste förstås att utskottet skall uttala att det
vid de av departementschefen nämnda förhållandena i regel måste anses obilligt
att bostadsrätten frånträds. Riksbyggen och HSB har i sina skrivelser till
utskottet framfört liknande önskemål.
Utskottet
delar motionärernas uppfattning att det i regel måste anses obilligt mot
föreningen och dess medlemmar att bostadsrätt frånträds när avgiftshöjningarna
beror på omständigheter som står utanför föreningens kontroll. Det kan likväl
inte uteslutas att det kan finnas fall där omständigheterna är sådana att det
inte kan anses obilligt att bostadsrättshavaren får lämna föreningen.
Utskottet vill dock betona att det endast kan vara fråga om undantagsfall.
Genom
vad utskottet sålunda anfört får motionen, såvitt nu är i fråga, anses
besvarad.
Medlemskap. I propositionen görs ingen ändring i nu
gällande bestämmelse att bostadsrätt får utövas bara av medlem i föreningen.
För
LU 1971: 9 49
den
som förvärvar en bostadsrätt är det därför av synnerlig vikt att han inte av
styrelsen, som har att pröva hans ansökan om medlemskap, vägras inträde i
föreningen. För att bereda förvärvare av bostadsrätt ett rimligt skydd i nämnda
hänseende föreslås i 11 § en bestämmelse att sådan förvärvare inte får vägras
inträde i föreningen om han uppfyller de villkor för medlemskap som föreskrivs
i stadgarna och föreningen skäligen kan nöjas med honom som bostadsrättshavare.
Departementschefen anför i motiveringen till stadgandet att i sistnämnda
uttryck ligger i första hand att den tillträdande bostadsrättshavaren skall
vara i stånd att fullgöra sina ekonomiska förpliktelser gentemot föreningen.
Hänsyn bör emellertid enligt departementschefens mening också kunna tas till
förvärvarens personliga kvalifikationer som utövare av bostadsrätten.
I
anledning av vad departementschefen sålunda anfört vill utskottet uttala
följande. Utskottet har självfallet ingen invändning mot att styrelsen ges
rätt att pröva om den tillträdande bostadsrättshavaren kan fullgöra sina
ekonomiska förpliktelser. Möjligheten att ta hänsyn även till personliga
kvalifikationer finner utskottet dock mindre självklar. Det må anmärkas att
Svea hovrätt vid remissbehandlingen av bostadsrättskommitténs betänkande
ifrågasatte om prövning skulle få ske beträffande förvärvarens personliga
egenskaper. Även utskottet känner tveksamhet beträffande lämpligheten av en
sådan prövning. Visserligen får, såsom departementschefen framhållit,
medlemskap vägras endast om objektivt godtagbara skäl härför föreligger.
Möjligheten för styrelsen att ta hänsyn till personliga egenskaper kan
emellertid innebära att det arbete, som kommunerna lägger ned på social
rehabilitering av svåranpassade personer, kan komma att motverkas. A andra
sidan bör avseende fästas vid att bedömning av personliga kvalifikationer kan
företas vid överiåtelse av hyresrätt (jfr 3436 §§ hyreslagen). Någon anledning
att gå längre än vad som gäller för överlåtelse av hyresrätt finns inte.
Utskottet anser sig därför inte nu böra inta annan ståndpunkt till frågan än
departementschefen gjort. Utskottet vill dock understryka att de som har att
tillämpa bestämmelsen bör utnyttja möjligheten att vägra medlemskap på grund
av bristande personliga kvalifikationer med stor varsamhet.
Upplåtelse av bostadsrättslägenhet I andra hand.
Enligt 30 § första stycket förslaget till ny bostadsrättslag får
bostadsrättshavare ej utan styrelsens samtycke i andra hand upplåta lägenheten
till annan medlem utom i fall som avses i andra stycket. I sistnämnda stycke föreskrivs,
att bostadsrättshavare, som under viss tid ej är i tillfälle att använda sin
bostadslägenhet, får upplåta lägenheten i andra hand om hyresnämnden lämnar
tillstånd till upplåtelsen. De föreslagna reglerna över-
4
Riksdagen 1971. 8 saml. Nr 9
LU 1971: 9 50
ensstämmer
med vad som gäller beträffande hyra (39 och 40 §§ hyreslagen).
Utskottet
vill i anledning av framställningar från HSB:s och Riksbyggens sida om
klargörande tolkning av andra stycket i 30 § uttala att hyresnämnds tillstånd
till andrahandsupplåtelse självfallet erfordras endast i de fall där
föreningens styrelse vägrat tillstånd till upplåtelsen.
Förverkande av nyttjanderätt till
bostadsrättslägenhet. Enligt 47 § första stycket punkt 6 i gällande
bostadsrättslag är nyttjanderätten förverkad bl. a. om stadgarna föreskriver
att medlem skall tillhöra viss sammanslutning och bostadsrättshavaren inte
längre uppfyller villkoret. Detta innebär att, om en bostadsrättshavare lämnar
en sammanslutning, som han enligt stadgarna är skyldig att tillhöra,
nyttjanderätten till lägenheten automatiskt är förverkad.
Någon
motsvarighet till denna bestämmelse återfinns inte i propositionsförslagets 33
§, vilken paragraf innehåller reglerna om förverkande. I stället får frågan om
förverkande på grund av att bostadsrättshavare ej längre uppfyller krav i
stadgarna på medlemskap i viss sammanslutning prövas enligt reglerna i 33 §
första stycket punkt 7, vilka i överensstämmelse med gällande lag föreskriver
att nyttjanderätten är förverkad om bostadsrättshavaren åsidosätter
förpliktelse som går utöver vad som föreskrivs i lagen och det måste anses
vara av synnerlig vikt för föreningen att skyldigheten fullgörs. Lagändringen
medför således att förverkande av nyttjanderätten till bostadsrättslägenhet på
grund av att föreskrivet medlemskap i viss sammanslutning upphört i
fortsättningen kan komma i fråga endast om föreningen kan visa att det är av
synnerlig vikt för föreningen att bostadsrättshavaren tillhör sammanslutningen.
I
motionen 1971: 1214 framhålls att av motiveringen till förslaget till ny
bostadsrättslag inte framgår huruvida någon saklig ändring beträffande
exempelvis påföljden av ett upphört medlemskap i rikskooperativ organisation
varit avsedd. För undvikande av rättsovisshet bör därför lagförslaget enligt
motionärernas mening kompletteras med bestämmelser motsvarande de i 47 §
första stycket punkt 6 i gällande lag.
Enligt
utskottets mening innebär lagändringen en önskvärd förstärkning av
bostadsrättshavares trygghet i besittningen till lägenheten. Att såsom
motionärerna föreslagit återinföra ett automatiskt förverkande av
nyttjanderätten i förevarande fall finner utskottet därför inte böra komma i
fråga. Även vissa formella skäl talar häremot. Enligt 11 § i lagförslaget skall
bostadsrättshavares make efter övertagande av bostadsrätten kunna få rätt till
inträde i föreningen även om han inte uppfyller stadgebestämmelse om
skyldighet att tillhöra viss sammanslutning under förutsättning att det inte
skäligen kan fordras att han uppfyller villkoret. Om make således kan bli
medlem i föreningen utan att upp-
LU 1971: 9 51
fylla
stadgevillkoret, kan givetvis inte förhållandet, att han inte heller i
fortsättningen uppfyller villkoret, utgöra grund för förverkande av bostadsrätten.
I
vilken utsträckning det kan vara av synnerlig vikt för föreningen att
bostadsrättshavare fullgör skyldighet att tillhöra rikskooperativ organisation
framgår inte av motiveringen till 33 §. Vad motionärerna syftat på torde
framför allt vara HSB-föreningarnas stadgevillkor. De av HSB bildade
bostadsrättsföreningarna har i stadgarna intagna bestämmelser om att den
lokala HSB-föreningen samt ledamöterna och suppleanterna i dess styrelse skall
vara medlemmar i bostadsrättsföreningen. Inträde i bostadsrättsföreningen kan
i övrigt erhållas endast av person som övertagit bostadsrätt i föreningens hus
och som dessförinnan antagits till medlem i HSB-föreningen. Som villkor för
medlemskap i HSB-föreningen gäller i sin tur att medlem även skall vara medlem
i sådan till Hyresgästernas riksförbund ansluten hyresgästförening som kan
finnas på orten och som antagit detta riksförbunds normalstadgar. Utskottet
anser att vid bedömning av frågan om synnerlig vikt föreligger avseende måste
fästas vid om det, liksom när det gäller makes rätt till inträde i förening,
skäligen kan fordras att bostadsrättshavaren uppfyller stadgevillkoret. I
motiveringen till 11 §, som reglerai makes rätt, anför departementschefen att
en föreskrift om att tillhöra viss sammanslutning i allmänhet torde kunna
iakttagas utan olägenhet. Under sådana omständigheter kan också fordras att
förvärvaren uppfyller villkoret. Enligt departementschefen är situationen
däremot en annan om ett fullgörande av villkoret skulle medföra t. ex. en
betydande ekonomisk belastning. När det gäller HSB-föreningarna synes villkoret
att tillhöra lokalförening och hyresgästförening inte innebära någon olägenhet
för bostadsrättshavaren. Med hänsyn härtill och till HSB:s uppbyggnad och
verksamhet får det anses att det för dessa bostadsrättsföreningar är av
synnerlig vikt att bostadsrättshavaren fullgör ifrågavarande stadgevillkor. I
realiteten innebär således lagändringen i detta fall ingen ändring i det
nuvarande förhållandet att underlåtenhet att uppfylla stadgevillkoret medför
nyttjanderättens förverkande. Den enda ändringen är att detta inte sker
automatiskt utan får avgöras från fall till fall.
På
grund av det anförda avstyrker utskottet motionen 1971: 1214 jämväl i deima
del.
Lägenhetsförteckning m. m. Gällande rätt
föreskriver att styrelsen så snart det kan ske skall lägga upp en förteckning
över föreningens samtliga lägenheter. Denna skyldighet har i 47 §
propositionsförslaget inskränkts så att i lägenhetsförteckningen endast
behöver upptas de lägenheter som är upplåtna med bostadsrätt. En annan nyhet i
propositionen är att den nuvarande skyldigheten för föreningen att utfärda
bostads-
LU 1971: 9 52
rättsbevis
har ersatts med en rätt för bostadsrättshavaren att på begäran få utdrag ur
lägenhetsförteckningen (50 §).
I
motionen 1971: 1213 av herr Enlund m. fl. framhålls att det särskilt i de fall
där antalet direktuthyrda lägenheter är stort i förhållande till totala antalet
lägenheter torde vara iiödvändigt att fullständig lägenhetsförteckningen förs
för att önskvärd överblick skall kunna erhållas. Motionärerna yrkar därför att
reglerna i 47 § kompletteras så, att i paragrafen föreskrivs att lägenhetsförteckningen
skall omfatta samtliga lägenheter. I motionen erinras vidare om att
bostadsrättskommitténs förslag att bostadsrättshavare, utöver rätt att få
utdrag ur lägenhetsförteckningen, även skulle ha rätt att erhålla skriftlig
uppgift om dels belopp som erlagts i grundavgift, upplåtelseavgift eller
förskott på grundavgift, dels belopp som tillgodoförts lägenheten genom
avsättning till fond, dels summan av jämförelsetalen för alla upplåtna
bostadsrätter. Enligt motionärerna skulle det vara till fördel för medlemmen om
han, när han behöver nämnda uppgifter, skulle kunna få dessa genom att bara
hänvisa till en paragraf i bostadsrättslagen. Av detta skäl yrkas att 50 § i
lagförslaget omarbetas i överensstämmelse med kommitténs förslag.
Vad
först angår frågan om vad lägenhetsförteckningen skall omfatta anmärker
utskottet att det i motsats till vad som gäller för medlemsförteckning ej
finns någon föreskrift i lagen om att lägenhetsförteckningen skall hållas
tillgängUg för den som vill ta del av den. Endast bostadsrättshavare har rätt
att på begäran få utdrag ur sistnämnda förteckning och då endast beträffande
lägenhet som han innehar med bostadsrätt. Med hänsyn härtill delar utskottet
departementschefens mening att anledning saknas att i lagen ställa upp krav på
att lägenhetsförteckningen skall omfatta lägenhet som hyres ut av föreningen.
Självfallet måste styrelsen för sin egen och för revisorernas verksamhet på
något sätt förteckna hyreslägenheterna samt föra uppgifter om hyresgäster och
hyror m. m. Hur detta skall ske bör överlåtas åt föreningarna att själva
besluta om. Motionsyrkandet bör följaktligen avslås.
Beträffande
därefter yrkandet om rätt för bostadsrättshavare att av styrelsen erhålla
ytterligare uppgifter i enlighet med kommittéförslaget bör det framhållas att
grundavgiften för bostadsrätt enligt 49 § i lagförslaget skall vara angiven i
lägenhetsförteckningen. Uppgift därom kan således erhållas genom ett utdrag ur
förteckningen. När det gäller övriga i kommitéförslaget redovisade uppgifter
torde det obestridligen vara av värde för bostadsrättshavaren att kunna erhålla
dessa. Såsom departementschefen framhållit får dock anses följa av styrelsens
allmänna plikt att tillhandahålla medlemmarna upplysningar om föreningens
angelägenheter att styrelsen på begäran av medlem skall upplysa exempelvis om
de grundavgifter som gäller för övriga bostadsrätter. Enligt utskottets mening
torde man därför kunna utgå från att styrelsen även utan uttrycklig föreskrift
i lagen lämnar önskade uppgifter.
Motionen 1971: 1213 bör
således även i denna del avslås.
LU1971:9 53
Förbud mot upplåtelse av andelsrätt. För att hindra
kringgående av priskontrollen på hyresmarknaden infördes år 1945 i kontrollagen
förbud för annan förening än bostadsrättsförening och för aktiebolag att utan
tillstånd av hyresnämnd upplåta andelsrätt med vilken följde rätt att besitta
eller hyra lägenhet. Förbudet gällde bara på hyresreglerade orter. I samband
med bostadsrättskontrollens avskaffande togs förbudet mot
andelsrättsupplåtelser in i förskottslagen. Bestämmelsen gjordes tillämplig
för hela landet, och möjligheten till dispen slopades. Samtidigt begränsades
förbudet till att gälla upplåtelse av bostadslägenhet.
Bestämmelsen
har nu införts i förslaget till ny bostadsrättslag (79 §). Samtidigt har
förbudet utvidgats till att omfatta också sådana fall då andel i handelsbolag
(kommanditbolag) är sammankopplad med rätten att nyttja bostadslägenhet. Enligt
punkt 15 i övergångsbestämmelserna har dock äldre bostadsföreningar, aktiebolag
och handelsbolag rätt att i viss utsträckning fortsätta sin verksamhet.
I
motionen 1971: 332 av fm Gradin m. fl., vilken motion väckts före
propositionens avlämnande, påpekas att det under senare tid förekommit fall av
fastighetsöverlåtelser till kommanditbolag, som låtit hyresgäster förvärva
kommanditlotter med vilka förenats rätten att disponera viss lägenhet. Enligt
motionärerna har detta i vissa fall fört med sig att hyresgäster av rädsla att
förlora sina lägenheter förvärvat kommanditlotter i fastigheter som ägarna
sålt till av dem bildade kommanditbolag för oskäligt höga priser. Det har
vidare hänt att hyresgäst, som ej blivit delägare i kommanditbolaget, anmodats
erlägga hjrra till innehavare av kommanditlott med vilken följt
besittningsrätt till lägenheten. Hyresgästen har enligt motionärerna härigenom
blivit andrahandshyres-gäst till kommanditlottsinnehavaren. Motionärerna yrkar
därför att riksdagen skall begära sådan lagändring att besittningsskyddet för
hyresgästerna inte försämras i de fall där äganderätten till en fastighet överförs
till kommanditbolag.
I
rättspraxis har fastslagits att, när ett hyreshus övertas av en bostadsrättsförening,
hyresgästen alltjämt står i hyresförhållande till fastighetsägaren, som nu är
bostadsrättsföreningen, och ej till den som fått bostadsrätt till lägenheten
upplåten åt sig. På motsvarande sätt har de fall bedömts där äganderätten till
fastighet övergått till kommanditbolag. Hyresvärd har kommanditbolaget ansetts
vara och inte den som förvärvat kommanditlott med vilken följt besittning till
viss lägenhet. Hyresgästen behåller således besittningsskyddet i full
utsträckning. Någon lagändring för att trygga hyresgästernas besittningsskydd
är därför inte nödvändig. Av andra skäl har emellertid, såsom framgår av vad
ovan anförts, upplåtelse av bostadslägenhet ansetts böra få ske endast genom
hyresavtal mellan fastighetsägare och hyresgäst eller i form av bostadsrätt.
Genom det i förslaget till ny böstadsrättslag intagna för-
LU 1971: 9 54
budet
för handelsbolag, av vilken bolagsform kommanditbolag är en underart, att
upplåta andelsrätt med vilken följer rätt att besitta eller hyra
bostadslägenhet, får motionärernas önskemål om en lagändring således anses ha
blivit tillgodosett.
Motionen
1971: 332 bör följaktligen inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utmätning. Bortsett från vissa bestämmelser i fråga
om utmätning för böter och viten saknas i gällande rätt regler om undantag från
eller förbud mot utmätning av bostadsrätt. Däremot skall enligt 65 § utsökningslagen
(UL) från utmätning undantas hyresrätt till lägenhet som tjänar gäldenären till
stadigvarande bostad eller behövs för hans förvärvsverksamhet.
I
propositionen föreslås att 65 § UL kompletteras med en bestämmelse (punkt 6)
att även bostadsrätt till lägenhet, som tjänar gäldenären och hans familj till
stadigvarande bostad, undantas från utmätning. Utmätningsfrihet skall dock inte
föreligga, om gäldenären vid förvärv av bostadsrätten har åsidosatt tillbörlig
hänsyn mot sina borgenärer och inte heller om det med hänsyn till gäldenärens
behov och bostadsrättens värde framstår som oskäligt att bostadsrätten undantas
från utmätning. Det bör observeras att bostadsrätt till lokal för annat ändamål
än bostad inte undantas från utmätning. Vidare må anmärkas att på grund av
stadgande i 67 § 1 mom. UL pantsatt bostadsrätt kan utmätas för panthavares
fordran.
I
motionen 1971: 1211 av herr Sjöholm yrkas att i 65 § punkt 6 UL införs ett
allmänt förbud mot utmätning av bostadsrätt. Även enligt motionärens förslag
skall dock pantsatt bostadsrätt kunna utmätas för panthavares fordran. Som skäl
för sitt yrkande anför motionären dels att osunda spekulationer i exekutiv
försäljning av bostadsrätt i vinningssyfte för gäldenären-rättsinnehavaren bör
förhindras, dels att propositionsförslaget från lagtekniska synpunkter är
mindre tillfredsställande, därigenom att undantagen från utmätningsskyddet
utformats så, att det i praktiken torde möta oöverstigliga svårigheter att
avgöra när undantagen är tillämpliga. Detta förhållande kan i sin tur leda
till rättsolikhet.
Under
senare tid har uppmärksammats flera upprörande fall av utmätning av
bostadsrätt för obetydliga skulder. Starka sociala skäl kan enligt utskottets
mening anföras för att undanta bostadsrätt till lägenhet, som utgör bostad för
gäldenären och hans familj, från utmätning. Utskottet hälsar därför med
tillfredsställelse att departementschefen nu funnit tiden mogen att föreslå utmätningsfrihet
när det gäller bostadsrätt till lägenhet, som tjänar som stadigvarande bostad
åt gäldenären och hans familj. Att såsom motionären föreslagit införa ett
allmänt förbud mot utmätning av bostadsrätt anser utskottet emellertid inte möjligt.
I varje fall saknas anledning att undanta bostadsrätter till lokaler
LU 1971: 9 55
från
utmätning. Det av motionären först anförda skälet för ett allmänt förbud,
nämligen att spekulationer i exekutiv försäljning bör förhindras, har mist sin
tyngd sedan den offentliga kontrollen av överlåtelsevärdena upphörde.
Visserligen kan, såsom ovan anförts, föreningarna i sina stadgar inta
bestämmelser om högsta överlåtelsevärden, och sådana bestämmelser kan kringgås
genom exekutiv auktion. Antalet sådana fall torde dock vara så få att avseende
inte behöver fästas därvid. Utskottet hyser däremot viss förståelse för
motionärens uppfattning att svårigheter kan uppstå vid tillämpningen av de i
lagförslaget angivna undantagen från utmätningsskyddet. Även antalet sådana
fall torde dock bli litet. Utskottet anser därför inte att de av motionären
påtalade svårigheterna kan bli av den omfattningen att lagstiftaren skall
behöva godta att en insolvent gäldenär skyddar kapital genom att köpa en
bostadsrätt eller göra en stor insats hos bostadsrättsföreningen. Utskottet
delar också departementschefens uppfattning att som krav för utmätningsfrihet
måste uppställas att bostaden inte får vara onödigt dyr eftersom annars egendom
av betydande värde skulle kunna undandras borgenärerna.
Utskottet avstyrker på
anförda skäl motionen 1971: 1211.
I
punkt 15 i övergångsbestämmelserna till förslaget till ny bostadsrättslag
föreskrivs att bestämmelsen i 79 § om förbud mot upplåtelse av andelsrätt ej utgör
hinder för förening, som ej är bostadsrättsförening, aktiebolag eller
handelsbolag, som före lagens ikraftträdande haft rätt att upplåta andelsrätt
med vilken följer rätt att nyttja lägenhet, att även i fortsättningen upplåta
andelsrätt avseende lägenhet i huset. Om sådan andelsrätt utmäts följer
nyttjanderätten till lägenheten andelen. Departementschefen framhåller att
samma sociala skäl som har åberopats för att undanta bostadsrätt från utmätning
kan anföras till stöd för att andelsrätt med vilken följer rätt att besitta
bostadslägenhet inte skall få utmätas. Enligt departementschefen bör därför
bestämmelserna om utmätningsskydd för bostadsrätt göras tillämpliga även på sådan
andelsrätt. Med hänsyn till att verksamheten, såsom ovan anmärks, bedrivs med
stöd av övergångsbestämmelser har regeln om utmätningsfrihet för dessa
andelsrätter utformats som en övergångsbestämmelse till den föreslagna
ändringen i utsökningslagen. Enligt förslaget omfattar utmätningsfriheten
emellertid endast andelsrätt i förening, som ej är bostadsrättsförening, och
aktiebolag. Någon anledning att undanta andel i handelsbolag från
utmätningsskyddet anser utskottet inte finnas. Utskottet föreslår därför att
övergångsbestämmelsen kompletteras så, att vad som där stadgas äger motsvarande
tillämpning i fråga om handelsbolag.
Lagförslagen i övrigt. Utskottet har, i vad
lagförslagen inte behandlats ovan eller rör ikraftträdandet, inte funnit
anledning till erinran eller särskilt uttalande.
LU 1971: 9 56
Ikraftträdande. De i propositionen framlagda
lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1972. I motionen 1971: 1214
yrkas att ikraftträdandet av lagstiftningen uppskjuts till den 1 juli 1972.
HSB och Riksbyggen, vilka representerar en övervägande del av antalet bostadsrättsföreningar,
har hos utskottet gjort liknande framställningar. Som skäl för en framflyttning
har åberopats att den nya bostadsrättslagen för med sig att föreningarnas
stadgar måste omarbetas, vilket är tidskrävande. För Riksbyggens del skall
stadgeändringar ske på årsstämma, och de till Riksbyggen knutna
bostadsrättsföreningarna håller sina årsstämmor under första kvartalet. Vidare
måste organisationerna utbilda föreningsfunktionärer och styrelsemedlemmar i
alla till dem knutna bostadsrättsföreningar.
Beträffande
de bostadsrättsföreningar, som bildas efter dagen för ikraftträdandet, måste
stadgarna utformas i enlighet med den nya lagens bestämmelser. För att så
skall kunna ske fordras otvivelaktigt betydande förarbeten. När det gäller
befintliga bostadsrättsföreningar skall enligt övergångsbestämmelserna
föreskrift i stadgarna som strider mot den nya lagen sättas ur kraft om. inte
annat följer av särskild övergångsbestämmelse. I och för sig är det således
inte nödvändigt att stadgarna ändras till dess lagen träder i kraft. Däremot
torde, såsom Riksbyggen framhållit, praktiska svårigheter kunna bli följden av
att bestämmelser i stadgarna inte överensstämmer med lagens regler. Några
olägenheter synes en senareläggning av lagens ikraftträdande inte behöva
medföra. Med hänsyn till det anförda anser sig utskottet böra tillmötesgå de
framförda önskemålen. Utskottet tillstyrker därför att riksdagen med bifall
till motionen 1971: 1214, såvitt nu är i fråga, för sin del beslutar att i
propositionen behandlade lagförslag måtte träda i kraft den 1 juli 1972.
Utskottets
hemställan
Med
hänvisning till det anförda hemställer utskottet
A. att riksdagen med avslag på motionen 1971:
1215 antager 3 §
i det vid propositionen 1971:12 fogade förslaget till bostadsrätts
lag;
B. att riksdagen med avslag på motionen 1971:
1212, såvitt avser
försäljning av bostadsrättslägenhet på offentlig auktion och in
förande av offentlig kontroll av överlåtelse av bostadsrätt,
dels antager 10, 12 och 37
§§ i förslaget till bostadsrättslag, dels bifaller propositionens förslag att
offentlig kontroll inte skall införas;
C. att riksdagen med avslag på motionen 1971:
1214, såvitt avser
förverkande av nyttjanderätt till bostadsrättslägenhet, antager 33 §
första stycket i förslaget till bostadsrättslag;
LU 1971: 9 57
D. att riksdagen med avslag på motionen 1971:
1212, såvitt avser
rätt att bilda bostadsrättsförening, antager 40 § i förslaget tUl
bostadsrättslag;
E. att riksdagen med avslag på motionen 1971:
1212, såvitt avser
rätt för fysisk person att förvärva flera bostadsrätter, bifaller
propositionen i denna del;
F. att riksdagen med avslag på motionen 1971:
1212, såvitt avser
rätt för bostadsrättsförening att dels upplåta bostadsrätt åt juri
disk person, dels upplåta lägenhet med hyresrätt, bifaller propo
sitionen i denna del;
G. att riksdagen med avslag på motionen 1971:
1213, såvitt avser
innehållet i lägenhetsförteckning, antager 47 § i förslaget till bo
stadsrättslag;
H. att riksdagen med avslag på motionen 1971: 1213,
såvitt avser rätt för bostadsrättshavare att av styrelsen erhålla vissa uppgifter,
antager 50 § i förslaget till bostadsrättslag;
I. att riksdagen antager förslaget till
bostadsrättslag i vad förslaget ej omfattas av utskottets hemställan under AD
och GH samt i vad förslaget ej heller avser ikraftträdandebestämmelsen;
J. att riksdagen med avslag på motionen 1971: 1211
antager 65 § punkt 6 i förslaget till lag om ändring i utsökningslagen;
K. att riksdagen med förklaring att
övergångsbestämmelsen till förslaget till lag om ändring i utsökningslagen inte
kunnat oförändrad godtagas för sin del antager bestämmelsen med i härvid
fogad bilaga som utskottets förslag betecknade lydelse;
L. att riksdagen antager
förslagen till
1.
lag om ändring i
rättegångsbalken,
2.
lag om ändring i
utsökningslagen i de delar som ej omfattas av hemställan under J och K,
3.
lag om ändring i lagen om
ekonomiska föreningar,
4.
lag om ändring i lagen om
arrendenämnder och hyresnämnder,
5.
lag om ändring i lagen om
införande av nya jordabalken och
6.
lag om ändring i
civilförsvarslagen,
i vad förslagen ej avser
ikraftträdandebestämmelserna;
M. att riksdagen med förklaring att
ikraftträdandebestämmelserna till lagförslagen inte kunnat oförändrade
godtagas med bifall till motionen 1971: 1214, såvitt nu är i fråga, för sin
del antager bestämmelser med i härvid fogad bilaga som utskottets förslag
betecknade lydelser; samt
N. att motionerna
1. 1971:
332 och
2. 1971:
1214
LU 1971: 9 58
i vad de ej kan anses besvarade genom vad utskottet ovan
anfört och hemställt icke föranleder någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 30 mars 1971
På lagutskottets vägnar: DANIEL WIKLUND
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
herrar Wiklund i Stockholm (fp),
Svedberg (s). Sundelin (s). Svanström (c), fröken Anderson i Lerum (s), herrar
Hammarberg (s), Sjöholm (fp), fru Lundblad (s), herrar Winberg (m)*, Andersson
i Södertälje (s). Israelsson (vpk), fru Olsson i Helsingborg (c), herrar
Carls-hamre (m)**, Söderström (m), fru Nilsson i Sunne (s) och herr Olsson i
Sundsvall (c).
* Ej närvarande vid behandlingen av de frågor som
upptagits under AF i utskottets hemställan.
** Endast
närvarande vid behandlingen av de frågor som upptagits under AF i utskottets
hemställan.
Reservationer
Vid A. i utskottets hemställan
1) beträffande frågan om innehållet i ekonomisk plan av
herrar Sjöholm (fp), Carlshamre (m) och Söderström (m), vilka ansett
dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på
s. 45 med orden "Därest det" och slutar på s. 46 med orden
"motionen 1971: 1215" bort ha följande lydelse.
Även om den ekonomiska planen undergår en sakkunnig
granskning torde det dock för den blivande bostadsrättshavaren vara av värde
att planen innehåller en utförlig teknisk-ekonomisk redovisning av byggnadsobjekten.
En uttunning av innehållet i planen kan vidare försvåra en bedömning av om
oskäliga avgiftshöjningar kan ha förekommit. Att planen är relativt detaljerad
kan givetvis stundom medföra att dess uppgifter blir inaktuella och att ny plan
därför behöver upprättas. Kostnaderna för upprättande av en ny plan kan dock
särskilt vid en jämförelse med de värden varmed en bostadsrättsförening arbetar
inte bli så höga att de utgör bärande skäl för en uttunning av innehållet i
den ekonomiska planen. Vidare är att märka att enligt lagförslaget styrelsen
skall hålla planen tillgänglig för envar som önskar ta del av den. Denna
bestämmelse torde bli av större praktisk betydelse, om planen innehåller
utförliga uppgifter. Inte minst kan detta antas komma att gälla för den som
överväger att förvärva bostadsrätt från tidigare innehavare och därför vill
skaffa sig ingående kännedom om föreningens verksamhet.
LU 1971: 9 59
Utskottet anser på grund av det
anförda att de nuvarande bestämmelserna om vad den ekonomiska planen skall
innehålla i huvudsak bör överföras till propositionsförslaget. Utskottet delar
dock departementschefens uppfattning att det inte bör föreligga skyldighet för
bostadsrättsförening att ange särskilda andelsvärden eller jämförelsetal för
de olika bostadsrätterna.
Utskottet förordar med hänsyn till det anförda att i
anledning av motionen 1971: 1215 3 § andra stycket i förslaget till
bostadsrättslag utformas på följande sätt.
Planen
skall avse föreningens samtliga hus och innehålla de upplysningar som är av betydelse
för bedömandet av föreningens verksamhet. I planen skall även för varje
bostadsrätt lämnas uppgift om de ekonomiska förpliktelser som kan komma att
åligga bostadsrättshavaren. dels att utskottet under A. bort hemställa
1. att riksdagen med förklaring
att propositionen inte kunnat oförändrad bifallas i anledning av motionen
1971:1215 för sin del antager följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse
av 3 § i förslaget till bostadsrättslag.
Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag
3 §
Innan bostadsrätt ---- av länsstyrelsen.
Planen skall innehålla de upp- Planen skall avse föreningens
lysningar
som är av betydelse för samtliga hus och innehålla de upp-
bedömandet av föreningens verk- lysningar som är av betydelse för
samhet. bedömandet av föreningens verk-
samhet.
/ planen skall även för varje bostadsrätt lämnas uppgift om de ekonomiska
förpliktelser som kan komma att åligga bostadsrättshavaren.
Inträffar sedan--------------- och godkänts.
2. att motionen 1971: 1215, i vad
den inte omfattas av utskottets hemställan under 1, inte föranleder någon
riksdagens åtgärd.
Vid B. i utskottets hemställan
2) beträffande frågor om förbud mot
försäljning av bostadsrätt på offentlig auktion och om återinförande av
offentlig kontroll av överlåtelse av bostadsrätt av herrar Sjöholm (fp) och
Israelsson (vpk), vilka ansett
dels att
det avsnitt.'äv utskottets yttrande som börjar på s. 47 med
LU 1971: 9 60
orden
"Slopandet av" och slutar på s. 48 med orden "är i fråga"
bort ha följande lydelse.
"Slopandet
av den offentliga kontrollen av överlåtelsevärdena på bostadsrätter har
otvivelaktigt medfört att bostadsrättshavare i många fall kunnat ta ut priser,
som mångdubbelt överstiger vad som var tillåtet enligt kontrollagen. Särskilt
markant är detta i Storstockholmsområdet, där bostadsrättslägenheter varje dag
köps och utbjuds till försäljning till priser som mångdubbelt överstiger
bostadsrätternas värde. Överlåtelse av bostadsrätter till kraftiga överpriser
ofta rena ockerpriser sker såväl i storstadsområdenas centrala delar som i
förorterna.
De
av bl. a. HSB uppräknade överlåtelsevärdena har inte visat sig vara någon
effektiv spärr för att hålla priserna på bostadsrätter nere ens i ett renodlat
kooperativt bostadsrättsföretag. Nyligen lämnade uppgifter visar att de av HSB
rekommenderade överlåtelsevärdena överskreds under 1970 i hela landet vid var
sjätte överlåtelse av HSB-lägen-het. I Storstockholm, där handeln med
bostadsrätter är mest utbredd, såldes 1970 var fjärde lägenhet till högre
värden än de HSB rekommenderat.
Även
vid försäljning av bostadsrättslägenheter på offentlig auktion har ockerpriser,
som mångdubbelt överstiger bostadsrätternas värde, betalats.
Utskottet
anser den i motionen uppställda målsättningen att "bostadsrättslagen bör
vara en anvisning för att pressa ned hyror och insatser och ett medel för en
alltigenom socialt inriktad bostadspolitik" vara helt riktig. Rätten att
utnyttja bostadsrättslägenhet såsom handelsvara, vilken rätt grundläggs i
lagförslagets 10 §, bör därför avskaffas.
Enligt
utskottets mening måste de enskilda vinstintressena trängas tillbaka på
bostadsrättsmarknaden. Markant är att mäklare, fastighetsbolag och andra
liknande privata juridiska personer medverkar vid köp och försäljning av
bostadsrättslägenheter till kraftiga överpriser. Olägenheten av att privata
juridiska personer av ovan nämnt slag kan förvärva bostadsrätter skulle
märkbart minska genom ett återinförande av den offentliga kontrollen av
övelåtelsevärdena. Det är vidare att märka att handeln med
bostadsrättslägenheter snabbt driver upp fastighetsvärdena, främst i
storstadsregionerna, vilket på lång sikt för med sig en höjning av hela
hyresnivån.
Utskottet
anser att såväl slopandet av den offentliga kontrollen vid överlåtelse av
bostadsrätter som rätten att försälja bostadsrättslägenhet på offentlig auktion
haft mycket negativa verkningar. Enligt utskottets mening bör därför den
offentliga kontrollen återinföras, och i samband därmed bör också rätten att försälja
lägenhet på offentlig auktion avskaffas. Med hänsyn till att detta medför
omfattande ändringar i lagtexten anser sig utskottet dock inte kunna bifalla
yrkandet om att utskottet skall utforma lagtext. I stället bör det ankomma på
Kungl. Majrt
LU 1971: 9 61
att
till riksdagen lägga fram förslag om ändriiig och komplettering av förslaget
till bostadsrättslag. Vid omarbetningen av lagförslaget bör i enlighet med
motionärernas yrkande dels stadgandena om försäljning på offentlig auktion utgå
och ersättas av regler om att bostadsrätten skall övergå till föreningen som
har att erlägga ersättning därför med belopp motsvarande bostadsrättens
faktiska värde, dels lagstadgat förbud mot försäljning av bostadsrätt till
överpris införas, varvid reglerna lämpligen bör utformas på grundval av
bestämmelserna i kontrollagen.
Vad
utskottet sålunda anfört i anledning av motionen 1971: 1212 bör ges Kungl.
Maj:t till känna.
dels att utskottet under
B. bort hemställa
1.
att riksdagen i anledning av
motionen 1971: 1212, såvitt avser försäljning av bostadsrättslägenhet på
offentlig auktion och införande av offenflig kontroll av överlåtelse av
bostadsrätt, i skrivelse till Kungl. Ma:j:t begär förslag till ändring och
komplettering av förslaget till bostadsrättslag i enlighet med vad utskottet
anfört i detta hänseende; samt
2.
att motionen 1971: 1212, såvitt
nu är i fråga och i vad den ej omfattas av hemställan under 1, inte föranleder
någon riksdagens åtgärd.
Vid
D. i utskottets hemställan
3)
beträffande frågan om rätt att bilda bostadsrättsförening av herr Israelsson
(vpk), som ansett
dels
att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med orden "De i
propositionen" och slutar med orden "bör därför avslås" bort
haft följande lydelse.
"De
i propositionen föreslagna reglerna ger bättre möjligheter än tidigare att
hindra uppkomsten av osunda bostadsföretag. Sålunda avskaffas rätten att
träffa förhandsavtal. Den blivande bostadsrättshavaren skall antas till medlem
i föreningen och få bostadsrätt redan när han binder sig för lägenhet i
föreningens hus. För att inte den insyn i föreningens angelägenheter, som den
föreslagna ändringen är avsedd att tillförsäkra bostadsrättshavarna, skall
kunna undandras dem genom bestämmelser i stadgarna om att ledamot av styrelsen
skall tillsättas på annat sätt än genom val på föreningsstämma föreskrivs i 56
§ att i regel minst två av styrelsens ledamöter skall väljas på föreningsstämma.
Härigenom garanteras bostadsrättshavarna representation i föreningens styrelse
under produktionsskedet.
Möjligheten
för bostadsrättshavarna att påverka själva produktionsskedet blir ändå
begränsad, särskilt i de fall då privatbyggmästare tar initiativ för att bilda
bostadsrättsförening. I själva den bostadskoope-
LU 1971: 9 62
rativa idén ligger att privatbyggmästares och andra
enskilda personers vinstintressen skall elimineras.
När det gäller själva byggandet svarar privatbyggmästarna
för 90 95 procent av bostadsproduktionen. Det finns enligt utskottets mening
ingen anledning att också ge de privata vinstintressena möjligheter att ta
initiativ till bildandet av bostadsrättsföreningar samt att påverka planering
och bostadsproduktion utöver vad de har möjligheter att göra genom det övertag
de har på grund av den bristande konkurrensen när det gäller att bygga
bostäder.
I likhet med motionärerna anser utskottet därför att
rätten att bilda bostadsrättsförening bör förbehållas kooperativa
bostadsföretag. 40 § i lagförslaget bör kompletteras med bestämmelse härom. Det
bör ankomma på Kungl. Maj:t att för riksdagen lägga fram förslag om sådan
komplettering.
Utskottet förordar på anförda skäl att riksdagen i
anledning av motionsyrkandet hemställer om förslag till komplettering av 40 §
i lagförslaget i enlighet med vad utskottet anfört.
dels att
utskottet under D. bort hemställa
1.
att riksdagen i
anledning av motionen 1971: 1212, såvitt avser rätt att bilda
bostadsrättsförening, i skrivelse till Kungl. Maj:t begär förslag till
komplettering av 40 § i förslaget till bostadsrättslag i enlighet med vad
utskottet ovan anfört härom; samt
2.
att motionen
1971: 1212, såvitt nu är i fråga och i vad den ej omfattas av hemställan under
1, inte föranleder någon riksdagens åtgärd.
Vid E. i utskottets hemställan
4) beträffande frågan om rätt för fysisk person att
förvärva flera bostadsrätter av herr Israelsson (vpk), som hemställt
dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på
s. 43 med orden "När det gäller" och slutar med orden "bör
sålunda avslås" bort haft följande lydelse.
"När det gäller frågan om att inskränka möjligheterna
att upplåta flera bostadsrätter åt en fysisk person har utskottet stor förståelse
för motionärernas syfte att förhindra spekulation med bostadsrättslägenheter.
Det kan emellertid anföras exempel på att en bostadsrättshavare kan ha behov av
att inneha och nyttja flera bostadsrättslägenheter. Sålunda kan
bostadsrättshavaren ha sitt arbete delvis förlagt till annan ort än hemorten,
och han kan för att få lämplig bostad på arbetsorten bli tvingad att skaffa sig
en bostadsrättslägenhet. Vidare förekommer det numera att även sommarbostäder
upplåts med bostadsrätt. En generell regel att fysisk person endast kan
förvärva en bostadsrätt kan därför leda till svårigheter.
Motionens
syfte synes emellertid enligt utskottets mening kunna
LU 1971: 9 63
tillgodoses
genom en lagbestämmelse, som innebär, att fysisk person i regel kan förvärva
endast en bostadsrätt men likväl har möjlighet att utöver förvärv av
bostadsrätt som stadigvarande bostad i hemortskommun även'kunna förvärva
bostadsrätt i form av fritidsbostad eller bostadsrätt på arbetsorten, om denna
är en annan än hemorten. Förslag därom bör föreläggas riksdagen.
Vad utskottet sålunda
anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.
dels att utskottet under
E. bort hemställa
1.
att riksdagen i anledning av
motion 1971: 1212 hemställer om förslag till komplettering av förslaget till
bostadsrättslag med bestämmelse om inskränkning i fysisk persons rätt att
förvärva flera bostadsrätter i enlighet med vad utskottet ovan anfört; samt
2.
att motionen 1971: 1212, såvitt
nu är i fråga och i vad den ej omfattas av hemställan under 1, inte föranleder
någon riksdagens åtgärd.
Vid
H. i utskottets hemställan
5)
beträffande frågan om rätt för bostadsrättshavare att av styrelsen erhålla
vissa uppgifter av herrar Wiklund i Stockholm (fp), Sjöholm (fp), Winberg (m)
och Söderström (m), vilka ansett
dels
att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 52 börjar med orden
"Beträffande därefter" och slutar med orden "denna del
avslås" bort ha följande lydelse.
Beträffande
därefter yrkandet om rätt för bostadsrättshavare att av styrelsen erhålla
ytterligare uppgifter i enlighet med kommittéförslaget bör det framhållas att
grundavgiften för bostadsrätt enligt 49 § i lagförslaget skall vara angiven i
lägenhetsförteckningen. Uppgift därom kan således erhållas genom ett utdrag ur
förteckningen. När det gäller övriga i kommittéförslaget redovisade uppgifter
synes det obestridligen vara av värde för bostadsrättshavaren att kunna erhålla
dessa. Visserligen torde det på grund av att styrelsen har en allmän plikt att
tillhandahålla medlemmarna upplysningar om föreningens angelägenheter i regel
kunna förutsättas att styrelsen lämnar begärda uppgifter. För den enskilde
bostadsrättshavaren måste det emellertid, såsom motionärerna påpekat, vara till
fördel att inte närmare behöva specificera alla uppgifter han behöver utan
endast kunna hänvisa till en paragraf i lagen för att få dessa. Utskottet anser
därför att 50 § i lagförslaget bör kompletteras med en bestämmelse motsvarande
23 § andra stycket kommittéförslaget. Bestämmelsen bör utformas med beaktande
av att i propositionsförslaget begreppet jämförelsetal utmönstrats.
På
grand av det anförda tillstyrker utskottet motionen 1971: 1213 i vad avser
yrkandet om rätt att erhålla vissa uppgifter dock med de ändringar utskottet
ovan föreslagit
dels att utskottet under
H. bort hemställa
LU
1971: 9 64
1. att riksdagen med
förklaring att propositionen inte kunnat
oförändrad bifallas i anledning av motionen 1971: 1213, såvitt
nu är i fråga, för sin del antager följande som utskottets förslag
betecknade lydelse av 50 § i förslaget till ny bostadsrättslag.
Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag
50 §
Bostadsrättshavare
har------------- i utdraget.
Bostadsrättshavare har vidare rätt
att erhålla skriftlig uppgift om de belopp som kan ha tillgodoförts lägenheten
genom avsättning till fond. Bostadsrättshavare har även rätt att erhålla
skriftlig uppgift om summan av gnmdavgifterna för alla bostadsrätter. I
uppgiften skall anges dagen för utfärdandet.
2. att motionen 1971:1213, i
vad den ej omfattas av utskottets
hemställan under G. och ovan under 1, inte föranleder någon
riksdagens åtgärd.
Vid J. i utskottets hemställan
6) beträffande frågan om utmätning av bostadsrätt av herr
Sjöholm (fp), som ansett
dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på
s. 54 med orden "Under senare tid" och som slutar på s. 55 med orden
"motioner 1971: 211" bort ha följande lydelse.
Under
senare tid---------- lika med utskottet-------- åt gäldenären
och hans
familj. Utskottet anser emellertid att de synpunkter som framförts i motionen
1971: 1211 är värda beaktande och att utmätningsfriheten beträffande
bostadsrätt bör vara generell. Det synes utskottet vara angeläget att förhindra
den spekulation i försäljning av bostadsrätt å exekutiv auktion som påtalas i
motionen. Det må i detta sammanhang framhållas att seriösa fordringsägare inte
genom denna utmätningsfrihet går förlustiga sin möjlighet att utvinna medel ur
en gäldenären tillhörig bostadsrätt eftersom i sista hand konkursinstitutet
tillgodoser denna möjlighet.
Utskottet tillstyrker på anförda skäl motionen 1971: 1211
och förordar att 65 § punkt 6 i lagförslaget utformas på sätt motionären föreslagit.
dels att
utskottet under J. bort hemställa
att
riksdagen med förklaring att propositionen inte kunnat oför-
LU 1971: 9 65
ändrad bifallas med bifall till motionen 1971: 1211 för
sin del antager följande som utskottets förslag betecknade lydelse av 65 §
punkt 6 i förslaget till lag om ändring i utsökningslagen.
Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag
65 §.
Från
utmätning----------------------- får överlåtas.
6. bostadsrätt till lägenhet som 6. bostadsrätt,
tjänar
gäldenären till stadigvarande bostad, dock ej om gäldenären vid. förvärv av
bostadsrätten åsidosatt tillbörlig hänsyn mot sina borgenärer eller om det med
hänsyn till gäldenärens behov och bostadsrättens värde framstår som oskäligt
att bostadsrätten undantages från utmätning.
1. penningar------ ----------- ----- ärvdabalken.
Särskilt yttrande
i anledning av frågan om rätt att
vägra förvärvare av bostadsrätt medlemskap i föreningen (11 §) av fru Lundblad
(s), som anfört:
Under de senaste åren har undersökningar visat, att det
bland de boende även i våra nyare bostadsområden finns en ojämn ekonomisk och
social struktur. Stat och kommun har genom olika ekonomiska stödformer sökt
vidga möjligheterna för barnfamiljer med låga inkomster att efterfråga en god
bostad. Men även hyresvärds eller bostadsrättsförenings synpunkter på blivande
hyresgästers anpassningsförmåga och levnadssätt kan ibland vara en hindrande
faktor för en familj att få en angelägen förbättring av sin bostadssituation.
I det här behandlade förslaget till bostadsrättslag ges
möjligheter att på grund av personliga kvalifikationer, som av bostadsrättsföreningens
styrelse bedömes som negativa vid utövandet av bostadsrätten, hindra den
bostadssökande att bliva medlem i föreningen och därmed bebo en lägenhet i
föreningens hus. Liknande bestämmelse finns för hyresvärds rätt i hyreslagen. Möjligheter
till besvär över sådant beslut finns hos hyresnämnd. Även om det bör vara
objektivt godtagbara skäl för att neka medlemskap, så tycks möjligheter för
schematiska moraliserande omdömen icke kunna uteslutas i de enskilda fallen.
I Sverige, där nyproduktionen av bostäder i
samhällsnyttiga företags regi är stor och man erhåller statligt garantilån
till den övervägan-
5 Riksdagen 1971. 8 saml. Nr 9
LU 1971: 9 66
de
delen av riskkapitalet, bör det vara en rättighet för varje medborgare att
kunna få en välutrustad bostad i en god bostadsmiljö, om sådana bostäder finns
tillgängliga på orten. Vissa kategorier av medborgare, t. ex. boende i
saneringsområden, invandrare, trångbodda familjer med många barn, som har ett
stort behov av en ny bostad, bör icke på grand av en ytlig bedömning av
negativa egenskaper hos någon i familjen, hindras från att ingå i ett
kooperativt bostadssystem, om han själv eller en myndighet ansvarar för den
ekonomiska ersättningen för bostaden.
Som
det nämnts i direktiven för bostadspolitiska utredningen bör olika
befolkningsgrupper icke isoleras från varandra, en sådan isolering är olycklig
såväl för den enskilde som för samhället. Det är min förhoppning att de
bostadskooperativa sammanslutningarna övervakar att möjligheterna att vägra
medlemskap kommer att användas mycket restriktivt.
LU 1971: 9 67
Bilaga
1)
Förslag
till Böstadsrättslag
Kungl.
Maj:ts av utskottet tillstyrkta förslag.
Härigenom
förordnas som följer.
Inledande
bestämmelser
1 §
Upplåtelse
av hus eller del av hus till nyttjande mot vederlag utan hc-gränsning till
tiden sker enligt bestämmelserna i denna lag.
2 §
Nyttjanderätt enligt 1 § får upplåtas endast av
bostadsrättsförening. Upplåtelse får icke ske till annan än medlem i
föreningen. Medlems rätt i föreningen på grimd av upplåtelse kallas
bostadsrätt.
Med
bostadslägenhet avses lägenhet som är avsedd att helt eller till icke
oväsentlig del användas som bostad.
Upplåtelse
av bostadsrätt m. m.
3 §
Innan bostadsrätt upplåtes, skall ekonomisk plan
för föreningens verksamhet ha upprättats av föreningens styrelse och godkänts
av länsstyrelsen.
Planen
skall innehålla de upplysningar som är av betydelse för bedömandet av
föreningens verksamhet.
Inträffar
sedan ekonomisk plan upprättats förhållande som är av väsentlig betydelse för
bedömandet av föreningens verksamhet, får bostadsrätt ej vidare upplåtas förrän
ny ekonomisk plan upprättats och godkänts.
4 §
Ekonomisk
plan skall upprättas i två exemplar och undertecknas av samtliga ledamöter i
föreningens styrelse.
Planen
skall vara försedd med intyg av två personer om att planen enligt deras omdöme
vilar på tillförlitliga grunder. I intyget skall anges de huvudsakliga omständigheter
som ligger till grund för omdömet. Intygs-givare utses bland dem som Konungen
eller myndighet, som Konungen förordnar, förklarat behöriga att utfärda sådant
intyg. Till intygsgivarc får ej utses någon, beträffande vilken det föreligger
omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet.
Ansökan
om godkännande av ekonomisk plan göres av styrelsen. Vid ansökningshandlingen
skall båda exemplaren av planen fogas.
Styrelsen
skall hålla godkänd ekonomisk plan tillgänglig för den som vill taga del av
planen.
LU 1971: 9 6S
5 §
Innan
den slutliga kostnaden för anskaffandet av föreningens hus redovisats i
godkänd ekonomisk plan eller på föreningsstämma, får bostadsrätt till
bostadlägenhet ej upplåtas utan tillstånd av länsstyrelsen. Sådant tillstånd
skall lämnas, om ekonomisk plan godkänts av länsstyrelsen och föreningen hos
länsstyrelsen ställt betryggande säkerhet för fullgörande av skyldighet att
utge ersättning för bostadsrätten med belopp motsvarande grundavgiften för
denna.
Säkerhet
skall på begäran av föreningen återställas sedan ett år förflutit från det den
slutliga anskaffningskostnaden redovisats på föreningsstämma. Har talan om
ersättning väckts före utgången av nämnda tid, får säkerheten dock ej
återställas förrän talan är slutligt avgjord och föreningens
betalningsskyldighet fullgjorts.
6 §
Bostadsrätt upplåtes skriftligen. I
upplåtelsehandlingen skall anges parternas namn, den lägenhet upplåtelsen
avser samt de belopp varmed grund-; avgift och årsavgift skall utgå. Om
särskild avgift för upplåtelse av bostadsrätt (upplåtelseavgift) skall
uttagas, skall även den anges.
7 §
Upplåtelse
som skett i strid med 3 § första stycket eller 6 § är ogiltig.
Den till vilken upplåtelsen skedde har därvid rätt till ersättning för skada'.
Har lägenheten tillträtts, skall hyresavtal anses ingånget för tiden från
tillträdet. Väckes ej talan om upplåtelsens ogiltighet inom två år från det
upplåtelsen skedde, är rätten till sådan talan förlorad. |
Har
upplåtelse skett i strid med 3 § sista stycket, får bostadsrättshavaren efter
uppsägning frånträda bostadsrätten, om han var i god tro när tipplåj telsen
skedde. Uppsägning skall ske inom tre månader från det bostadsrättshavaren
fick kännedom om förhållande som bort föranleda upprättande av ny ekonomisk
plan, dock ej senare än två år från upplåtelsen.
Har
upplåtelse skett i strid med 5 § första stycket, får bostadsrättshavaren efter
uppsägning frånträda bostadsrätten. Uppsägning får dock ej ske sedan tillstånd
till upplåtelsen lämnats och ej heller efter utgången av den i 5 § andra
stycket angivna tiden.
Sker
uppsägning enligt andra eller tredje stycket, övergår bostadsrätten genast till
föreningen. Föreningen skall till bostadsrättshavaren utge skälig ersättning
för bostadsrätten. Bostadsrättshavaren har även rätt till ersättning för
skada. Har lägenheten tillträtts, skall hyresavtal anses ingånget för tiden
från uppsägningen, om bostadsrättshavaren i uppsägningen begärt att få kvarbo i
lägenheten.
Enas
ej parterna om hyresvillkor enligt första eller fjärde stycket, fastställes
dessa av hyresnämnden. I avvaktan på att hyresvillkoren för tiden från det
hyresavtal skall anses ingånget blir slutligt bestämda skall hyra betalas
enligt vad föreningen bestämt i fråga om årsavgift.
8 §
Har bostadsrätt till viss lägenhet upplåtits åt
flera var för sig, äger uppj-låtelserna sinsemellan företräde efter den
tidsföljd i vilken de ägt ruml Är upplåtelserna samtidiga eller kan det ej
utrönas i vilken tidsföljd de skett, skall rätten på talan förordna om
företrädet mellan dem efter vad som med hänsyn till omständigheterna är
skäligt.
LU 1971: 9 69
När bostadsrätt skall vika enligt första stycket,
skall föreningen åter-bära grundavgift och upplåtelseavgift som
bostadsrättshavaren betalat. Denne har även rätt till ersättning av föreningen
för skada, om han vid upplåtelsen varken ägde eller bort äga kännedom om den
andra upplåtelsen.
9 §
Bostadsrättsförening
får träffa avtal om framtida upplåtelse av bostadsrätt endast i fråga om annan
lägenhet än bostadslägenhet.
Övergång
av bostadsrätt
10 §
Har bostadsrätt övergått till ny innehavare, får
denne utöva bostadsrätten endast om han är eller antages till medlem i
föreningen.
Utan
hinder av första stycket får dödsbo efter avliden bostadsrättshavare utöva
bostadsrätten. Sedan tre år förflutit från dödsfallet, får föreningen dock
anmana dödsboet att inom sex månader visa att bostadsrätten ingått i bodelning
eller arvskifte i anledning av bostadsrättshavarens död eller att någon, som ej
får vägras inträde i föreningen, förvärvat bostadsrätten och sökt medlemskap.
lakttages ej tid som angivits i anmaningen, får föreningen sälja bostadsrätten
på offentlig auktion för dödsboets räkning. Dödsboet kan i stadgarna medges
vidsträcktare rätt än som sagts nu.
11 §
Den
till vilken bostadsrätt övergått får ej vägras inträde i föreningen, om han
uppfyller de villkor för medlemskap som föreskrives i stadgarna ocli föreningen
skäligen kan nöjas med honom som bostadsrättshavare. Den som förvärvat
bostadsrätt vid exekutiv försäljning eller vid offentlig auktion enligt 10, 12
eller 37 § får dock ej vägras medlemskap på den grund att ersättning för
bostadsrätten icke beräknats enligt grunder som anges i stadgarna.
Har
bostadsrätt övergått till bostadsrättshavarens make, får inträde i föreningen
vägras maken endast om hinder möter på grund av bestämmelse i stadgarna att
medlem skall tillhöra viss sammanslutning eller uppfylla liknande villkor och
det skäligen kan fordras att maken uppfyller villkoret. Vad som sagts nu äger
motsvarande tillämpning, om bostadsrätt till bostadslägenhet övergått till
bostadsrättshavaren närstående som varaktigt sammanbodde med honom.
I
fråga om andel i bostadsrätt äger första och andra styckena tillämpning endast
om bostadsrätten efter förvärvet innehas av makar. Vad som sagts nu gäller ej,
om annat bestämts i stadgarna.
12 §
Har den till vilken bostadsrätt övergått genom
bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller liknande förvärv icke antagits
till medlem, får föreningen anmana innehavaren att inom sex månader eller den
längre tid som kan vara bestämd i stadgarna visa att någon, som ej får vägras
inträde i föreningen, förvärvat bostadsrätten och sökt medlemskap. lakttages
ej tid som angivits i anmaningen, får föreningen sälja bostadsrätten på offentlig
auktion för innehavarens räkning.
LU 1971: 9 70
13 §
Har den till vilken bostadsrätt överlåtits icke
antagits till medlem, är överlåtelsen ogiltig.
Första
stycket gäller ej vid exekutiv försäljning eller offentlig auktion enligt 10,
12 eller 37 §. Har i sådant fall förvärvaren icke antagits till medlem, skall
föreningen lösa bostadsrätten mot skälig ersättning.
14 §
I stadgarna kan intagas förbehåll att vid övergång
av bostadsrätt till annan lägenhet än bostadslägenhet föreningen eller
medlemmarna skall ha rätt att lösa bostadsrätten. Stadgarna skall i så fall
ange i vilken ordning lösningsrätten skall tillkomma föreningen och
medlemmarna, inom vilken tid lösningsrätten skall göras gällande hos
förvärvaren samt efter vilka grunder ersättning för bostadsrätten skall
bestämmas och inom vilken tid den skall betalas.
15 §
För tid efter det att föreningen underrättats om
att bostadsrätt övergått till medlem i föreningen svarar den från vilken rätten
övergått ej för de förpliktelser som åligger innehavare av bostadsrätten.
Första
stycket äger motsvarande tillämpning, om bostadsrätt genom bodelning, arv,
testamente, bolagsskifte eller liknande förvärv eller vid exekutiv försäljning
eller offentlig auktion enligt 10, 12 eller 37 § övergått till någon som ej är
medlem i föreningen. Har i annat fall bostadsrätt övergått till någon som ej är
medlem, är den från vilken rätten övergått fri från förpliktelser enligt första
stycket för tid efter det att förvärvaren antagits till medlem.
Förvärvaren
svarar jämte den från vilken bostadsrätten övergått för denne åvilande förpliktelser
som innehavare av bostadsrätten, om ej annat Överenskommits mellan föreningen
och förvärvaren.
16 §
Bostadsrättshavare kan sedan två år förflutit frän
det bostadsrätten upplåts avsäga sig bostadsrätten och därigenom bli fri från
sina förpliktelser som bostadsrättshavare. Avsägelse göres skriftligen hos
styrelsen.
Sker
avsägelse, övergår bostadsrätten till föreningen på den fardag för avträdande
av hyrd lägenhet som inträffar närmast efter tre månader från avsägelsen.
17 §
Har bostadsrätt övergått till föreningen, skall den
överlåtas så snart det kan ske utan förlust, om ej föreningen på
föreningsstämma beslutar att bostadsrätten skall upphöra.
Bostadsrättshavarens
rättigheter och skyldigheter
18 § När lägenheten skall tillträdas första gången
efter bostadsrättsupplåtelse, skall föreningen, om ej annat avtalats,
tillhandahålla lägenheten i sådant skick att den enligt den allmänna
uppfattningen i orten är fullt brukbar för det avsedda ändamålet.
LU 1971: 9 71
19 §
Är
lägenheten, när den skall tillträdas första gången efter bostadsrättsupplåtelse,
ej i det skick som bostadsrättshavaren har rätt all fordra, får han avhjälpa
bristen på föreningens bekostnad, om styrelsen underlåter att på tillsägelse
ombesörja åtgärden så snart det kan ske. Kan bristen ej avhjälpas utan
dröjsmål eller underlåter styrelsen att efter tillsägelse ombesörja åtgärden
så snart det kan ske, får bostadsrättshavaren efter uppsägning frånträda
bostadsrätten. Uppsägning får dock ske endast om bristen är av väsentlig
betydelse. Sedan bristen blivit avhjälpt av styrelsen får uppsägning ej ske.
För den tid lägenheten är i bristfälligt skick har bostadsrättshavaren rätt
till skälig nedsättning av årsavgiften.
Bostadsrättshavaren
har även rätt till ersättning för skada, om bristen beror på försummelse från
föreningens sida.
20 §
Erhåller bostadsrättshavaren, när lägenheten skall
tillträdas första gången efter bostadsrättsupplåtelse, ej tillträde i rätt tid
och beror ej dröjsmålet på honom, har han rätt till skälig nedsättning av
årsavgiften för den tid han ej kan nyttja lägenheten eller del därav. Är
hindret av väsentlig betydelse, får bostadsrättshavaren efter uppsägning
frånträda bostadsrätten. Sedan tillträde erhållits får uppsägning ej ske.
Bostadsrättshavaren
har även rätt till ersättning för skada, om dröjsmålet beror på försummelse
från föreningens sida.
21 §
Åsidosätter föreningen sin reparationsskyldighet
eller uppstår på annat sätt genom föreningens vällande hinder eller men i
nyttjanderätten sedan tillträde medgivits, äger 19 § motsvarande tillämpning.
22 §
Förekommer ohyra i lägenheten till men för
bostadsrättshavaren, äger 19 § motsvarande tillämpning. Har ohyran kommit sedan
tillträde ägt rum, gäller vad som sagts nu dock ej, om det skett genom
bostadsrättshavarens vållande eller genom vårdslöshet eller försummelse av
någon för vilken han svarar enligt 26 § andra stycket.
I
fråga om bostadslägenhet som utgör del av hus är styrelsen skyldig att vidtaga
tjänliga åtgärder för att utrota ohyra, även om bostadsrättshavaren är ansvarig
enligt första stycket för att sådan förekommer i lägenheten. Är
bostadsrättshavaren utan ansvar för ohyran, har han rätt till ersättning för
nödvändig kostnad som åsamkas honom genom åtgärd för att utrota ohyran.
23 §
Har beslut fattats om väsentlig ökning av de
avgifter som utgår för bostadsrätt, får bostadsrättshavaren efter uppsägning
frånträda bostadsrätten, om det ej är obilligt mot föreningen eller dess
medlemmar att bostadsrätten frånträdes. Uppsägning skall ske inom tre månader
från det bostadsrättshavaren fick kännedom om avgiftshöjningen.
24 §
Uppsäges bostadsrätt av orsak som anges i 1923 §,
övergår bostadsrätten genast till föreningen. Föreningen skall till
bostadsrättshavaren utge skälig ersättning för bostadsrätten.
LU 1971: 9 72
Har bostadsrättshavaren tillträtt lägenheten, skall
hyresavtal anses in gånget för tiden från uppsägningen, om bostadsrättshavaren
i uppsägningen begärt att få kvarbo i lägenlieten. Därvid äger 7 § sista
stycket motsvarande tillämpning.
25 §
Bostadsrättshavaren får icke använda lägenheten för
annat ändamål än det avsedda. Föreningen får dock endast åberopa avvikelse som
är av avsevärd betydelse för föreningen eller annan medlem.
26 §
Bostadsrättshavaren skall på egen bekostnad hålla
lägenheten i gott skick, om ej annat bestämts i stadgarna eller följer av andra
eller tredje stycket.
Bostadsrättshavaren
svarar ej för reparation av de stamledningar för
avlopp, värme, gas, elektricitet och vatten med vilka föreningen försett
lägenheten. Vidare svarar bostadsrättshavaren för reparation på grund av
brand- eller vattenledningsskada endast om skadan uppkommit genom
hans vållande eller genom vårdslöshet eller försummelse av någon som hör
till hans hushåll eller gästar honom eller av annan som han inrymt i lägen
heten eller som där utför arbete för hans räkning. I fråga om brandskada
som bostadsrättshavaren själv icke vållat gäller vad som sagts nu dock
endast om bostadsrättshavaren brustit i den omsorg och tillsyn som han
bort iakttaga. I
Andra
stycket andra punkten äger motsvarande tillämpning, om ohyra förekommer i
lägenheten.
27 §
Bostadsrättshavaren får ej utan tillstånd av
styrelsen företaga avsevärd förändring i lägenheten. Bostadsrättshavaren kan i
stadgarna medges vidsträcktare rätt än som sagts nn.
28 §
Bostadsrättshavaren är skyldig att vid lägenhetens
begagnande iaktlagti allt som fordras för att bevara sundhet, ordning och skick
inom fastigheten. Han skall härvid ställa sig till efterrättelse de särskilda
föreskrifter som föreningen i överensstämmelse med ortens sed meddelar.
Bostadsrättshava ren skall hålla noggrann tillsyn över att vad som sålunda
åligger honoiri själv lakttages även av dem för vilka han svarar enligt 26 §
andra stycket.
Gods
som veterligt är eller med skäl kan misstänkas vara behäftat med ohyra får icke
införas i lägenheten.
29 §
Bostadsrättsföreningen har rätt att erhålla
tillträde till lägenheten när det behövs för att utöva nödig tillsyn eller
utföra arbete som erfordras. När bostadsrätten enligt 10, 12 eller 37 § skall
säljas på offentlig auktion, är bostadsrättshavaren skyldig att låta lägenheten
visas på lämplig tid. Föreningen skall tillse att bostadsrättshavaren ej
tillskyndas större olägenhet än nödvändigt.
Bostadsrättshavaren
är skyldig att tåla inskränkningar i nyttjanderätten, som föranledes av
nödvändiga åtgärder för att utrota ohyra i fastigheten, även om hans lägenhet
icke besväras av ohjTa. Därvid äger 22 § motsvarande tillämpning.
LU 1971: 9 73
Underlåter bostadsrättshavaren att bereda
föreningen tillträde till lägenheten när föreningen enligt första eller andra
stycket har rätt till det, kan överexekutor förordna om handräckning. I fråga
om sådan handräckning gäller bestämmelserna om handräckning enligt 191 §
utsökningslagen (1877:31 s. 1).
30 §
Bostadsrättshavaren får ej utan styrelsens samtycke
i andra hand upplåta lägenheten i dess helhet till annan än medlem utom i fall
som avses i andra stycket.
Bostadsrättshavare,
som under viss tid ej är i tillfälle att använda sin bostadslägenhet, får
upplåta lägenheten i dess helhet i andra hand, om hyresnämnden lämnar
tillstånd till upplåtelsen. Sådant tillstånd skall lämnas, om bostadsrättshavaren
har beaktansvärda skäl för upplåtelsen och föreningen ej har befogad anledning
att vägra samtycke. Tillstånd kan begränsas till viss tid och förenas med
villkor.
31 §
Bostadsrättshavaren får ej inrymma utomstående
personer i lägenheten, om det kan medföra men för föreningen eller annan
medlem.
32 §
Betalar bostadsrättshavaren ej i rätt tid
grundavgift eller upplåtelseavgift som förfaller till betalning innan
lägenheten får tillträdas och sker ej rättelse inom en månad från anmaning, får
föreningen häva upplåtelseavtalet. Vad som sagts nu gäller ej, om lägenheten
tillträtts med styrelsens medgivande.
Häves avtalet, har
föreningen rätt till ersättning för skada.
33 §
Nyttjanderätten till lägenhet som innehas med
bostadsrätt och som tillträtts är förverkad och föreningen således berättigad
att uppsäga bostadsrättshavaren till avflyttning,
1.
om bostadsrättshavaren dröjer
med betalning av grundavgift eller upplåtelseavgift utöver två veckor eller
den längre tid som kan vara bestämd i stadgarna från det att föreningen efter
förfallodagen anmanat honom att fullgöra sin betalningsskyldighet eller om
bostadsrättshavaren dröjer med betalning av årsavgift utöver två vardagar efter
förfallodagen,
2.
om bostadsrättshavaren utan
behövligt samtycke eller tillstånd upplåter lägenheten i andra hand,
3.
om lägenheten användes i strid
med 25 eller 31 §,
4.
om bostadsrättshavaren eller
den, till vilken lägenheten upplåtits i andra hand, genom vårdslöshet är
vållande till att ohyra förekommer i lägenheten eller om bostadsrättshavaren
genom underlåtenhet att utan oskäligt dröjsmål underrätta styrelsen om
förekomst av ohyra i lägenheten bidrager till att ohyran sprides i
fastigheten,
5.
om lägenheten på annat sätt
vanvårdas eller om bostadsrättshavaren eller den, till vilken lägenheten
upplåtits i andra hand, åsidosätter något av vad som enligt 28 § skall
iakttagas vid lägenhetens begagnande eller brister i den tillsyn som enligt
nämnda paragraf åligger bostadsrättshavare,
6.
om i strid med 29 § tillträde
till lägenheten vägras och bostadsrättshavaren ej kan visa giltig ursäkt,
LU 1971: 9 74
7. om bostadsrättshavaren åsidosätter skyldighet,
som går utöver hans åligganden enligt denna lag, och det måste anses vara av
synnerlig vikt för föreningen att skyldigheten fullgöres; dock kan skyldighet
för bostadsrättshavaren att inneha anställning i visst företag eller liknande
skyldighet ej åberopas som grund för förverkande.
Nyttjanderätten
är icke förverkad, om det som ligger bostadsrättshavaren till last är av ringa
betydelse.
Uppsägning
på grund av förhållande som avses i första stycket 2, 3 eller 57 får ske
endast om bostadsrättshavaren underlåter att på tillsägelse vidtaga rättelse
utan dröjsmål.
Uppsäges
bostadsrättshavaren till avflyttning, har föreningen rätt till ersättning för
skada.
34 §
Är nyttjanderätten förverkad på grund av
förhållande som avses i 33 § första stycket 13 eller 57 men sker rättelse
innan föreningen gjort bruk av sin rätt till uppsägning, kan
bostadsrättshavaren icke därefter skiljas från lägenheten på den grunden.
Detsamma gäller om föreningen icke uppsagt bostadsrättshavaren till
avflyttning inom tre månader från det föreningen fick kännedom om förhållande
som avses i 33 § första stycket 4 eller 7 eller icke inom två månader från det
den erhöll vetskap om förhållande som avses i nämnda stycke 2 tillsagt
bostadsrättshavaren att vidtaga rättelse.
35 §
Är nyttjanderätten enligt 33 § första stycket 1
förverkad på grund av dröjsmål med betalning av årsavgift och har föreningen
med anledning därav uppsagt bostadsrättshavaren till avflyttning, får denne ej
på grund av dröjsmålet skiljas från lägenheten, om avgiften betalas senast
tolfte vardagen från uppsägningen. I avvaktan på att bostadsrättshavaren visar
sig ha fullgjort vad som sålunda fordras för att återvinna nyttjanderätten får
beslut om vräkning icke meddelas förrän fjorton vardagar förflutit från
uppsägningen.
36 §
Uppsäges bostadsrättshavaren till avflyttning av orsak
som anges i 33 § första stycket 1 eller 46, är han skyldig att genast
avflytta, om ej annat följer av 35 §. Uppsäges bostadsrättshavaren av annan i
33 § angiven orsak, får han kvarbo till den fardag för avträdande av hyrd
lägenhet som inträffar närmast efter tre månader från uppsägningen, om ej
rätten eller överexekutor prövar skäligt ålägga honom att avflytta tidigare.
37 §
Har bostadsrättshavaren blivit skild från
lägenheten till följd av uppsägning i fall som avses i 33 §, skall föreningen
sälja bostadsrätten på offentlig auktion så snart det kan ske, om ej
föreningen och bostadsrättshavaren kommer överens om annat. Försäljningen får
dock anstå till dess brist för vars avhjälpande bostadsrättshavaren svarar
hlhnt botad.
Av
vad som influtit genom försäljningen får föreningen uppbära så mycket som
behövs för att täcka föreningens fordran hos bostadsrättshavaren. Vad som
återstår tillfaller denne.
LU 1971: 9 75
38 §
Överlåtes det hus i vilket lägenheten finns eller
säljes huset exekutivt, upphör bostadsrätten. Föreningen är därvid skyldig att
till bostadsrättshavaren utge skälig ersättning för bostadsrätten. Träder
föreningen i likvidation inom tre månader från det frågan om föreningens
ersättningsskyldighet blivit slutligt avgjord eller försättes föreningen inom
samma tid i konkurs, skall dock bostadsrättshavarens rätt att utfå ersättning
för bostadsrätten bedömas efter de regler som gäller för skifte av föreningens
tillgångar.
Upphör
bostadsrätten enligt första stycket och har lägenheten tillträtts, skall
skriftligt hyresavtal anses ingånget. Därvid äger 7 § sista stycket motsvarande
tillämpning.
39 §
Uppsägning skall vara skriftlig, om ej skriftligt
erkännande av uppsägningen lämnas. Uppsägning får ske hos den som är behörig
att mottaga årsavgift på föreningens vägnar.
Skriftlig
uppsägning skall delges den som sökes för uppsägning, dock utan tillämpning av
1215 §§ delgivningslagen (1970: 428).
Träffas
ej den som sökes i sitt hemvist, får uppsägningen sändas i rekommenderat brev
under hans vanliga adress. Ett exemplar av uppsägningen skall dessutom lämnas
antingen i den söktes bostad till vuxen medlem i det hushåll som han tillhör
eller, om han driver rörelse med fast kontor, på kontoret till någon som är
anställd där. Påträffas icke någon som angivits nu, skall uppsägningen i
stället läggas i den söktes postlåda, om sådan finns. Uppsägning har skett när
vad som sagts nu blivit fullgjort.
Har
den hos vilken uppsägning skall ske ej känt hemvist här i riket och finns ej
heller känt ombud som har rätt att mottaga uppsägning för honom, får uppsägning
ske genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar.
Stämningsansökan
med yrkande om rätt att frånträda bostadsrätten eller om bostadsrättshavarens
skiljande från lägenheten samt ansökan om ATäk-ning av bostadsrättshavaren
gäller som uppsägning när delgivning skett i behörig ordning.
Allmänna
bestämmelser om bostadsrättsförening
40 §
Ekonomisk förening med ändamål att i föreningens
hus upplåta lägenheter åt medlemmarna till nyttjande utan begränsning till
tiden kan registreras som bostadsrättsförening.
41 §
Bestämmelserna i 2 och 3 §§ lagen (1951: 308) om
ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning i fråga om
bostadsrättsförening.
42 §
Bostadsrättsförening registreras hos länsstyrelsen
i det län där föreningens styrelse enligt stadgarna har sitt säte.
Inskrivning
av uppgifter angående bostadsrättsförening skall ske i en särskild avdelning av
det föreningsregister som avses i 4 § lagen (1951: 308) om ekonomiska
föreningar.
LU 1971: 9 76
Stadgar
och firma m. m.
43 §
För registrering av bostadsrättsförening fordras
att föreningen har minst fem medlemmar samt att den antagit stadgar och utsett
styrelse och revisorer.
44 §
Bostadsrättsförenings
stadgar skall ange
1.
föreningens firma,
2.
ändamålet med föreningens
verksamhet och verksamhetens art,
3.
den ort inom riket där föreningens
styrelse skall ha sitt säte,
4.
om avgift för inträde i
föreningen skall förekomma, det belopp, högst 100 kronor, vartill
inträdesavgiften för varje medlem skall bestämmas,
5.
huruvida upplåtelseavgift kan
uttagas,
6.
de grunder enligt vilka årsavgift
skall beräknas,
7.
om andra regelbundna eller på
särskilt beslut om uttaxering beroende avgifter till föreningen än grundavgift,
upplåtelseavgift och årsavgift skall förekomma, avgifternas belopp eller de
högsta belopp, sammanlagt dock ej mer än 100 kronor för år och medlem, vartill
de får bestämmas,
8.
om rätten att bestämma
ersättning för bostadsrätt vid överlåtelse skall vara inskränkt, de grunder
enligt vilka ersättningen skall beräknas,
9.
antalet styrelseledamöter och
revisorer eller det högsta och lägsta antal till vilket de skall uppgå och, om
för styrelseledamöter eller revisorer skall finnas suppleanter, samma uppgifter
beträffande dem, tiden för styrelseledamots, revisors och suppleants uppdrag
samt, om styrelseledamot; revisor eller suppleant skall utses på annat än i
denna lag angivet sätt, hur tillsättning skall ske, |
10.
föreningens räkenskapsår,
11.
de grunder enligt vilka medel
skall avsättas för säkerställande av underhållet av föreningens hus,
12.
det sätt på vilket kallelse
till föreningsstämma skall ske och andra meddelanden bringas till medlemmarnas
kännedom samt den tid före stämma när föreskrivna kallelseåtgärder senast
skall vara vidtagna,
13.
de gi-under enligt vilka
föreningen skall förfoga över uppkommen vinst och hur (let skall förfaras med
föreningens behållna tillgångar vid dess upplösning.
45 §
Bostadsrättsförenings
firma skall innehålla ordet bostadsrättsförening.
I
firman får ej ordet bolag eller eljest något som betecknar ett bolagsförhållande
intagas på sådant sätt att därav kan föranledas det misstaget att firman
innehas av ett bolag.
Firman
skall tydhgt skilja sig från andra hos länsstyrelsen förut registrerade och
ännu bestående föreningsfirmor.
Annan
än bostadsrättsförening får ej i sin firma eller annars vid beteckning av
rörelsen använda ordet bostadsrätt.
46 §
Bestämmelserna i 8 och 9 §§ lagen (1951: 308) om
ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning i fråga om
bostadsrättsförening. Härvid skall hänvisningen i 8 § tredje stycket till 5 §
avse 43 § denna lag. Uppgift om medborgarskap behöver ej lämnas i ansökan om
registrering.
LU 1971: 9 77
Medlemsförteckning
och lägenhetsförteckning
47 §
Genom styrelsens försorg skall föras förteckning över
bostadsrättsföreningens medlemmar (medlemsförteckning) samt förteckning över
de lägenheter som är upplåtna med bostadsrätt (lägenhetsförteckning).
Förteckning kan bestå av betryggande lösblads- eller kortsystem.
48 §
Medlemsförteckningen skall för varje medlem
innehålla uppgift om hans fullständiga namn och hemst samt om bostadsrätt som
han innehar.
Styrelsen
skall hålla förteckningen tillgänglig för den som vill taga del av den.
49 §
Lägenhetsförteckningen skall för varje lägenhet ange
1.
lägenhetens beteckning,
belägenhet, rumsantal och övriga utrymmen,
2.
dagen för länsstyrelsens
godkännande av den ekonomiska plan som ligger till grund för upplåtelsen,
3.
bostadsrättshavarens namn,
4.
grundavgiften för
bostadsrätten.
Uppgifter
enligt första stycket skall genast införas i förteckningen när bostadsrätt
upplåtes.
Underrättas
föreningen om pantsättning av bostadsrätt eller ändras uppgift i
förteckningen, skall detta genast antecknas.
Dagen för anteckning skall
anges.
50 §
Bostadsrättshavare har rätt att på begäran få
utdrag ur lägenhetsförteckningen beträffande lägenhet som han innehar med
bostadsrätt. Utdraget skall avse de uppgifter som enligt 49 § skall anges i
förteckningen. Dagen för utfärdandet skall anges i utdraget.
Medlemskap
51 §
Fråga
om antagande av medlem i bostadsrättsförening avgöres av styrelsen, om ej
annat följer av 52 §.
Ansökan
om inträde i föreningen skall ske skriftligen och vara försedd med sökandens
bevittnade namnunderskrift, om så bestämts i stadgarna.
52 §
Förvärvare av bostadsrätt, som vägrats inträde i
föreningen, kan inom en månad från det han fick del av beslutet härom hänskjuta
tvisten till hyresnämnden.
53 §
Medlem som ej innehar bostadsrätt får utträda ur
föreningen och kan på grund som anges i stadgarna uteslutas ur denna.
LU 1971: 9 78
Medlem som upphör att vara bostadsrättshavare skall
anses ha utträtt ur föreningen, om ej styrelsen medgivit att han får kvarstå
som medlem. Vad som sagts nu gäller ej, om bostadsrätten upphört till följd av
att det hus i vilket lägenheten finns övergått till ny ägare.
Anmälan
om utträde skall ske skriftligen och vara försedd med medlemmens bevittnade
namnunderskrift, om så bestämts i stadgarna. Fråga om uteslutning prövas av
föreningsstämma, om ej annat bestämts i stadgarna.
Vinstutdelning
m. m.
54 §
Utdelning får ske endast av vinst som redovisas i
fastställd balansräkning för senaste räkenskapsåret.
Vinst
får ej utdelas till andra än bostadsrättshavarna. Vinsten fördelas mellan dem
efter grundavgifterna för bostadsrätterna, om ej annat bestämts i stadgarna.
55 §
Har vinstutdelning beslutats och verkställts i
strid med 54 § eller bestämmelse i föreningens stadgar, gäller 19 § lagen
(1951:308) om ekonomiska föreningar i tillämpliga delar.
Bestämmelserna
i 20 § nämnda lag äger motsvarande tillämpning i fråga om bostadsrättsförening.
Styrelse
och firmateckning
56 §
Bestämmelserna i 2137 §§ lagen (1951: 308) om
ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning i fråga om
bostadsrättsförening med nedan angivna avvikelser.
1.
Av styrelsens ledamöter skall
alltid minst två eller, om styrelsen består av mindre än fem ledamöter, minst
en väljas på föreningsstämma.
2.
Styrelseledamot och suppleant
för styrelseledamot samt firmatecknare behöver ej vara svensk medborgare.
3.
Bostadsrättshavares make kan
vara styrelseledamot eller suppleant för styrelseledamot, även om han ej är
medlem i föreningen, såvida icke annat bestämts i stadgarna.
57 §
Det ankommer på styrelsen att fastställa med vilka
belopp grundavgifter, upplåtelseavgifter och årsavgifter skall utgå samt hur
beloppen skall betalas, om ej annat bestämts i stadgarna. Ändring av
grundavgift skall dock alltid beslutas av föreningsstämma.
Styrelsens
årsredovisning samt revision
58 §
Bestämmelserna i 3851 §§ lagen (1951:308) om
ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om
bostadsrättsförening. Vad som sägs där om insats skall beträffande
bostadsrättsförening i stället gälla in trädesavgift, grundavgift och
upplåtelseavgift.
LU 1971: 9 79
Föreningsstämma
59 §
Bestämmelserna i 5261 §§ lagen (1951: 308) om
ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om
bostadsrättsförening. Innehar flera medlemmar bostadsrätt gemensamt, äger de
dock endast en röst, om ej annat bestämts i stadgarna. Vidare kan medlems
rösträtt utövas av medlemmens make som ombud, även om denne ej är medlem i
föreningen, såvida icke annat bestämts i stadgarna.
60 §
För
giltighet av beslut på föreningsstämma gäller,
1.
om beslutet innebär ändring av
grundavgift och medför rubbning av det inbördes förhållandet mellan
grundavgifterna, att samtliga bostadsrättshavare som beröres av ändringen
biträtt beslutet eller att beslutet biträtts av minst två tredjedelar av dessa
bostadsrättshavare och godkänts av hyresnämnden,
2.
om beslutet innebär att
lägenhet som upplåtits med bostadsrätt kommer att undergå försämring av icke
ringa betydelse, att bostadsrättshavaren biträtt beslutet,
3.
om beslutet i annat fall leder
till väsentlig förändring av lägenheten, att bostadsrättshavaren biträtt
beslutet eller att minst två tredjedelar av de röstande förenat sig om detta,
4.
om beslutet innebär utvidgning
av föreningens verksamhet, att det biträtts av minst två tredjedelar av de
röstande,
5.
om beslutet innebär överlåtelse
av föreningen tillhörigt hus i \'ilkel lägenhet är upplåten med bostadsrätt,
att beslutet fattats i den ordning som gäller för beslut om likvidation samt
att minst två tredjedelar av bostadsrättshavarna i det hus som skall överlåtas
samtyckt till beslutet.
Är
för giltighet av beslut enligt första stycket ytterligare villkor bestämt i
stadgarna, gäller även det.
Talan
mot styrelseledamot, revisor, föreningsmedlem eller röstberättigad
61 §
Bestämmelserna i 6366 §§ lagen (1951: 308) om
ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning i fråga om
bostadsrättsförening.
Ändring
av bostadsrättsförenings stadgar
62 §
Beslut om ändring av bostadsrättsförenings stadgar
är giltigt endast om samtliga röstberättigade förenat sig om beslutet eller
detta fattats på två på varandra följande föreningsstämmor och på den stämma
som hålles sist biträtts av minst två tredjedelar av de röstande. Om beslutet
avser ändring av de grunder enligt vilka årsavgift skall beräknas, fordras dock
att på den stämma som hålles sist beslutet biträtts av minst tre fjärdedelar av
de röstande. Innebär beslutet att medlems rätt till föreningens behållna
tillgångar vid dess upplösning inskränkes, fordras att beslutet på sista stämman
biträtts av samtliga röstande.
Beslut varigenom medlems
rätt att överlåta bostadsrätt inskränkes eller
LU 1971: 9 80
förbehåll
om lösningsrätt enligt 14 § införes är giltigt endast om samtliga
bostadsrättshavare vilkas rätt beröres av ändringen samtyckt till beslutet.
Är
för giltighet av beslut enligt denna paragraf ytterligare villkor bestämt i
stadgarna, gäller även det.
Har
på grund av lag eller annan författning eller efter Konungens medgivande i
stadgarna intagits föreskrift att viss bestämmelse ej får ändras utan Konungens
medgivande, får föreskriften ej ändras utan sådant medgivande.
63 §
Beslut om ändring av stadgarna skall av styrelsens
ordförande ofördröjligen anmälas för registrering och får ej verkställas innan
registrering skett. Vid anmälningshandlingen skall fogas två avskrifter av
protokoll som förts i ärendet.
Talan
mot föreningsstämmobeslut
64 §
Bestämmelserna i 69 § lagen (1951:308) om
ekonomiska föreningar äger motsvai-ande tillämpning i fråga om
bostadsrättsförening.
Likvidation
och upplösning
65 §
Bestämmelserna i 7095 §§ lagen (1951: 308) om
ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning i fråga om
bostadsrättsförening. Vad i 71 och 75 §§ föreskrives för det fall antalet
föreningsmedlemmar nedgått under det i 5 § föreskrivna lägsta antalet skall i
bostadsrättsförening tillämpas, om antalet medlemmar eller antalet
bostadsrättshavare nedgått undei' fem. Vidare skall vad i 83 § sägs om
insatskapital i stället gälla inträdesavgift, grundavgift och upplåtelseavgift
i bostadsrättsförening.
Fusion
66 §
Bestämmelserna i 9698 §§ lagen (1951: 308) om
ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om
bostadsrättsförening.
Registrering
67 §
Bestämmelserna i 99105 §§ lagen (1951:308) om
ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning i fråga om
bostadsrättsförening. Härvid skall hänvisningen i 100 § andra stycket till 7 §
tredje stycket avse 45 § tredje stycket denna lag.
68 §
Beträffande ansökan om godkännande av ekonomisk
plan skall bestämmelserna om anmälan för registrering äga motsvarande
tillämpning.
Skadestånd
69 §
Bestämmelserna i 106109 §§ lagen (1951:308) om
ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning i fråga om
bostadsrättsförening.
LU 1971: 9 81
Straffbestämmelser
70 §
Bestämmelserna i 110112 §§ lagen (1951:308) om
ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om
bostadsrättsförening. Vid till-lämpningen av bestämmelserna skall dock
iakttagas, att hänvisningen i 110 § 5 till 18 § skall avse 54 § denna lag och
hänvisningen i 111 § 2 till 68 § skall avse 63 § denna lag.
71 §
Till böter dömes
1.
den som upplåter bostadsrätt i
strid med 3 eller 5 §,
2.
styrelseledamot eller
likvidator, om han underlåter att iakttaga föreskrift i 4 § sista stycket
eller 4749 §,
3.
den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift i utdrag enligt 50
§,
4.
den som bryter mot 45 § sista
stycket eller upplåter andelsrätt i strid med 79 §.
72 §
Är gärning som avses i 70 eller 71 § belagd med
straff i brottsbalken dömes ej till ansvar enligt denna lag.
Särskilda
bestämmelser
73 §
Bestämmelserna i 114116 §§ lagen (1951: 308) om
ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning i fråga om
bostadsrättsförening.
Förbehåll
i stadgarna enligt 116 § utan bestämmelse om rätt för parterna att klandra
skiljedomen får dock ej göras gällande i fråga om bostadsrättshavares rätt
eller skyldighet att tillträda eller behålla lägenheten eller beträffande
fastställande av hyresvillkor enligt 7 § sista stycket. I övrigt gäller förbehållet
ej i fråga om tvist med anledning av upplåtelse av nyttjanderätt enligt 1 §
såvitt genom förbehållet skiljemän utsetts eller bestämmelse meddelats om
skiljemännens antal, sättet för deras utseende eller förfarandet vid
skiljenämnden. I dessa hänseenden skall lagen (1929: 145) om skiljemän
tillämpas. Vad som sagts nu utgör dock ej hinder för att i stadgarna utse
hyresnämnden till skiljenämnd eller bestämma kortare tid för
skiljemanna-åtgärdens avslutande än den tid om sex månader som anges i nämnda
lag.
74 §
Är sådant meddelande från föreningen som avses i
10, 12 eller 32 § eller 33 § 1 avsänt i rekommenderat brev under mottagarens
vanliga adress, skall föreningen anses ha fullgjort vad som ankommer på den.
Detsamma gäller beträffande sådant meddelande från bostadsrättshavare som avses
i 15 eller 19 §.
75 §
Närmare bestämmelser om ekonomisk plan med därtill
hörande intyg och om säkerhet enligt 5 § meddelas av Konungen eller av
myndighet, som Konungen bestämmer.
6 Riksdagen 1971. 8 sam]. Nr 9
LU 1971: 9 82
Förfarandet
i bostadsrättstvister m. m.
76 §
Om part ej godtar hyresnämnds beslut i fråga enligt
7 § sista stycket, 30 § andra stycket eller 52 §, får parten klandra beslutet
genom att väcka talan mot den andra parten inom tre veckor från det parten
erhöll del av beslutet. Klandras icke beslutet inom denna tid, är parts rätt
till talan förlorad.
Mot
hyresnämnds beslut i fråga enligt 60 § första stycket 1 får talan föras genom
besvär inom tre veckor från det klaganden erhöll del av beslutet.
77 §
Tvist med anledning av upplåtelse av nyttjanderätt
enligt 1 § (bostadsrättstvist) som ej ankommer på hyresnämnds prövning skall,
om ej Konungen bestämmer annat, upptagas av den fastighetsdomstol inom vars
område fastigheten är belägen. Detsamma gäller i fråga om talan enligt 76 §.
Besvär enligt 76 § andra
stycket skall inges till domstolen.
Tvist
som efter klander mot hyresnämnds beslut är anhängig vid domstol får
återförvisas till nämnden.
78 §
Talan får ej föras mot fastighetsdomstols dom i
fråga om fastställande av hyresvillkor enligt 7 § sista stycket eller i fråga
om tillstånd som avses i 30 § andra stycket och ej heller mot hovrätts dom i
fråga som avses i 52 § eller i fråga om godkännande enligt 60 § första stycket
1.
I
tvist som avser fastställande av hyresvillkor enligt 7 § sista stycket skall
vardera parten svara för sin rättegångskostnad i fastighetsdomstolen, i den mån
ej annat följer av 18 kap. 6 § rättegångsbalken.
Förbud
mot upplåtelse av andelsrätt
79
§
Förening eller aktiebolag får ej upplåta andelsrätt
med vilken följer rätt alt för begränsad tid besitta eller hyra
bostadslägenhet. Vad som sagts nu äger motsvarande tillämpning i fråga om andel
i handelsbolag.
Träffas
i strid med första stycket vid upplåtelse av lägenhet förbehåll om förvärv av
andelsrätt, gäller förbehållet ej mot den till vilken lägenheten upplåtits.
Övergångsbestämmelser
Kungl.
Maj:ts förslag Utskottets förslag
1. Denna lag träder i kraft den 1.
Denna lag träder i kraft den
1 januari 1972. Genom lagen upp- 1 juli 1972. Genom lagen upphäves
häves lagen (1930: 115) om bostads- lagen (1930: 115) om bostadsrätts-
rättsföreningar och lagen (1968: 702) föreningar och lagen (1968: 702) om
om förskott vid upplåtelse av bo- förskott vid upplåtelse av bostads
stadsrätt, m. m. rätt, m. m.
LU 1971: 9 83
Kungl.
Maj:ts av utskottet tillstyrkta förslag
2.
Bestämmelsen i 2 § första
stycket första punkten utgör ej hinder för den som före lagens ikraftträdande
haft rätt att driva verksamhet, i vilken ingår upplåtelse av nyttjanderätt som
avses i 1 §, att fortsätta verksamheten.
3.
Den nya lagen äger tillämpning
även på bostadsrättsförening som registrerats enligt äldre lag. I fråga om
sådan förening gäller dock punkterna 413 nedan.
4.
Har ekonomisk plan mottagits av
länsstyrelsen enligt äldre lag, skall planen anses ha godkänts enligt den nya
lagen.
5.
Har teckningslista utfärdats,
äger äldre lag tillämpning beträffande upplåtelse av bostadsrätt till utbjudna
lägenheter.
6.
Har bostadsrättsförening före
den nya lagens ikraftträdande sökt eller erhållit tillstånd enligt 4 § andra
stycket lagen (1942: 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av
bostadsrätt m. m. eller 2 § första stycket lagen (1968: 702) om förskott vid
upplåtelse av bostadsrätt, m. m. att uppbära förskott på avgift eller annat
vederlag för upplåtelse av bostadsrätt, äger äldre lag tillämpning i fråga om
förskottet.
7.
Har bostadsrättshavare
överlåtit sin bostadsrätt eller avlidit före den nya lagens ikraftträdande
eller har hans äktenskap gått åter eller boskillnad, hemskillnad eller
äktenskapsskillnad vunnits före sagda tidpunkt, äger äldre lag tillämpning i
fråga om dödsboets rätt att utöva bostadsrätten, förvärvarens rätt att vinna
inträde i föreningen, verkan av att förvärvaren icke antagits till medlem samt
ansvaret för förpliktelser som åvilar innehavare av bostadsrätten.
8.
Har uppsägning skett före den
nya lagens ikraftträdande, äger äldre bestämmelser om verkan av uppsägningen
alltjämt tillämpning.
9.
Bestämmelse i förenings stadgar
att årsavgift eller andel i vinst eller behållna tillgångar skall beräknas
efter lägenhets andelsvärde skall anses innebära att sådan avgift eller andel
skall beräknas enligt grundavgiften för bostadsrätten.
10.
Innehåller förenings stadgar
vid lagens ikraftträdande bestämmelse om beräkning av ersättning för
bostadsrätt vid överlåtelse, äger bestämmelsen alltjämt tillämpning, även om
grunderna för beräkningen ej angivits i stadgarna. Sådan bestämmelse skall
anses innebära villkor för medlemskap, om ej annat framgår av omständigheterna.
11.
Har beslut av föreningsstämma
fattats före den nya lagens ikraftträdande, äger äldre lag tillämpning i fråga
om beslutet.
12.
Bestämmelsen i 73 § andra
stycket gäller ej förbehåll vars tillämpning påkallats före den nya lagens
ikraftträdande.
13.
Skall enligt bestämmelserna
ovan föreskrift i äldre lag gälla och är i samma lag överträdelse av
föreskriften belagd med straff, äger även straffbestämmelsen tillämpning.
14.
Bostadsrättstvist eller tvist
om hyresvillkor, vari talan väckts eller som hänskjutits till avgörande av
skiljemän före den nya lagens ikraftträdande, behandlas enligt äldre
bestämmelser.
15.
Bestämmelsen i 79 § utgör ej
hinder för förening eller aktiebolag, som före lagens ikraftträdande haft rätt
att upplåta andelsrätt med vilken följer rätt att för begränsad tid besitta
eller hyra lägenhet i hus som tillhör föreningen eller bolaget, att upplåta
andelsrätt avseende lägenhet i huset. Vad som sagts nu äger motsvarande
tillämpning i fråga om handelsbolag.
I
annat fall än som avses i första stycket får förening eller aktiebolag, som
före lagens ikraftträdande drivit verksamhet i Ailken ingår upplåtelse av an-
opaginerad Kontrollera mot PDF
delsrätt
som avses i 79 §, efter tillstånd av länsstyrelsen fortsätta sin verksamhet.
Har föreningen eller bolaget ingivit ansökan härom före ikraftträdandet, får
verksamheten fortsättas i avvaktan på beslutet.
16.
Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts
genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.
2)
Förslag
till
Lag
om äudring i rättegångsbalken
opaginerad Kontrollera mot PDF
Härigenom
förordnas, att 10 kap. angivna lydelse.
10 § rättegångsbalken
skall ha nedan
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Kungl. Maj:ts av
utskottet tillstyrkta förslag
10
KAP.
10
§.1
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tvist
om äganderätt eller nyttjanderätt till fast egendom, om rätt till servitut
eller annan särskild rätt till egendomen eller om besittning av egendomen skall
upptagas av rätten i den ort, där fastigheten är. Lag samma vare, om tvisten
rör skyldighet för ägare eller innehavare av egendomen att fullgöra något, som
åligger honom i denna egenskap, eller, då nyttjanderätt eller annan särskild
rätt till egendomen upplåtits, fråga är om vederlag för upplåtelsen, byggnads
underhåll eller annat dylikt. Vad som sägs i denna paragraf gäller dock ej
arrende- eller hyres-tvist.
Ligger fastigheten----------------
Tvist
om äganderätt eller nyttjan
derätt till fast egendom, om rätt till
servitut eller annan särskild rätt till
egendomen eller om besittning av
egendomen skall upptagas av rätten
i den ort, där fastigheten är. Lag
samma vare, om tvisten rör skyldig
het för ägare eller innehavare av
egendomen att fullgöra något, som
åligger honom i denna egenskap, el
ler, då nyttjanderätt eller annan
särskild rätt till egendomen upplå
tits, fråga är om vederlag för upplå
telsen, byggnads underhåll eller an
nat dylikt. Vad som sägs i denna
paragraf gäller dock ej arrende-, hy
res- eller bostadsrättstvist.
---- huvuddelen ligger.
Kungl. Maj:ts förslag
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.
Utskottets förslag
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972.
opaginerad Kontrollera mot PDF
' Senaste lydelse 1970: 1002.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3)
Förslag
till
Lag
om
ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1)
Härigenom
förordnas, att 65 § utsökningslagen (1877: 31 s. 1) skall ha nedan angivna
lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Kungl. Maj:ts av
utskottet tillstyrkta förslag
opaginerad Kontrollera mot PDF
Från utmätning
6. penningar, banktillgodohavande, annan fordran
och förnödenheter, i den mån annat ej är föreskrivet och tillgången skäligen
fordras för underhåll åt gäldenären till dess inkomst som täcker behovet är
att vänta, dock icke utan synnerliga skäl för längre tid än en månad.
Har
gäldenären familj, bestämmes vad som enligt 1 mom. 16 får undantagas med skälig
hänsyn även till vad familjen brukar eller behöver. Om gäldenären eller någon
som tillhör hans familj lider av lyte eller allvarlig sjukdom, skall detta
också beaktas. Undantag enligt 6 bestämmes med skälig hänsyn även till den underhållsbörda
som åvilar gäldenären.
Vid
utmätning hos dödsbo äger vad som i 1 och 2 mom. sagts motsvarande tillämpning
i fråga om dödsboet tillhörig egendom som den dödes efterlevande familj
brukar eller behöver. I stället för föreskriften i 1 mom. 6 gäller dock 18 kap.
5 § andra stycket ärvdabalken.
-- får överlåtas,
6.
bostadsrätt till
lägenhet som tjänar gäldenären till stadigvarande bostad, dock ej om gäldenären
vid förvärv av bostadsrätten åsidosatt tillbörlig hänsyn mot sina borgenärer
eller om det med hänsyn till gäldenärens behov och bostadsrättens värde
framstår som oskäligt att bostadsrätten undantages från utmätning,
7.
penningar, banktillgodohavande,
annan fordran och förnödenheter, i den mån annat ej är föreskrivet och
tillgången skäligen fordras för underhåll åt gäldenären till dess inkomst som
täcker behovet är att vänta, dock icke utan synnerliga skäl för längre tid än
en månad.
Har
gäldenären familj, bestämmes vad som enligt 1 mom. 17 får undantagas med
skälig hänsyn även till vad familjen brukar eller behöver. Om gäldenären eller
någon som tillhör hans familj lider av lyte eller allvarlig sjukdom, skall
detta också beaktas. Undantag enligt 7 bestämmes med skälig hänsyn även till
den underhållsbörda som åvilar gäldenären.
Vid
utmätning hos dödsbo äger vad som i 1 och 2 mom. sagts motsvarande tillämpning
i fråga om dödsboet tillhörig egendom som den dödes efterlevande familj
brukar eller behöver. I stället för föreskriften i 1 mom. 7 gäller dock 18 kap.
5 § andra stycket ärvdabalken.
opaginerad Kontrollera mot PDF
' Senaste lydelse 1968: 623.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts förslag
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.
Bestämmelsen
i 65 § 1 mom. 6 äger motsvarande tillämpning på sådan andelsrätt i förening,
som ej är bostadsrättsförening, eller aktiebolag med vilken följer rätt att
besitta eller hyra lägenhet.
Utskottets förslag
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972.
Bestämmelsen
i 65 § 1 mom. 6 äger motsvarande tillämpning på sådan andelsrätt i förening,
som ej är bostadsrättsförening, handelsbolag eller aktiebolag med vilken
följer rätt att besitta eller hyra lägenhet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4)
Förslag
till
Lag
om ändi-ing i lagen
(1951: 308) om ekonomiska föreningar
Härigenom förordnas i fråga om lagen (1951:308) om
ekonomiska föreningar,
dels att 113 § skall
upphöra att gälla,
dels
att 111 och 118 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Kungl. Maj:ts av
utskottet tillstyrkta förslag
opaginerad Kontrollera mot PDF
111 §
Med dagsböter----- -------------
5.
revisor, vilken underlåter att
iakttaga föreskrift som meddelats i 51 § första stycket eller 81 § andra
stycket, så ock likvidationsrevisor, som försummar att fullgöra vad i 87 §
första stycket första punkten eller 89 § första stycket fjärde punkten finnes
stadgat;
6.
styrelseledamot eller
likvidator som upplåter lägenhet i strid mot bestämmelsen i 113 §.
118
Vad i-----------------------------------------------
3.
förening av trafikförsäkringsanstalter, vilken av försäkringsinspektionen
godkänts att handhava för anstalterna gemensamma angelägenheter.
Ej
heller
----- andra stycket;
5.
revisor, vilken underlåter att iakttaga föreskrift som meddelats i 51 § första
stycket eller 81 § andra stycket, så ock likvidationsrevisor, som försummar att
fullgöra vad i 87 § första stycket första punkten eller 89 § första stycket
fjärde punkten finnes stadgat.
äga
tillämpning.
3.
förening av trafikförsäkrings-anstalter, vilken av försäkringsin-spektionen
godkänts att handhava för anstalterna gemensamma angelägenheter;
4-.
bostadsrättsföreningar i vidare
mån än som följer av bostadsrätts
lagen (1971: ).
-------- särskilt stadgat.
Kungl. Maj:ts förslag
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.
Utskottets förslag
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972.
5)
Förslag
till
Lag
om
ändring i lagen (1970: 998) om arrendenämnder och hyresnämnder
Härigenom
förordnas, att 48, 1015, 19, 22 och 27 §§ samt rubriken närmast före 7 §
lagen (1970: 998) om arrendenämnder och hyresnämnder skall ha nedan angivna
lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Kungl.
Maj:ts av utskottet tillstyrkta förslag
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 §
Hyresnämnd som---
1. medla i
hyrestvist,
---------------------------------------
uppgift att
2. pröva tvist
1.
medla i hyres- eller bostads
rättstvist,
-------------------------------------- allt jordabalken,
3. pröva
tvist om hyresvillkor en
ligt 7 § sista stycket, upplåtelse av
lägenhet i andra hand enligt 30 §
andra stycket eller medlemskap en
ligt 52 §, allt bostadsrättslagen
(1971: ),
3.
pröva fråga om godkännande av överenskommelse som avses i 12 kap. 45 eller 56
§ jordabalken.
4. pröva
fråga onx godkännande
av överenskommelse som avses i 12
kap. 45 eller 56 § jordabalken eller
av beslut som avses i 60 § första
stycket 1 bostadsrättslagen (1971:
),
i. vara skiljenämnd i
hyrestvist,
5. pröva frågor enhgt lagen (1970: 246) om
tvångsförvaltning av bo-stadsfastighet.
5.
vara skiljenämnd i
hyres- eller bostadsrättstvist,
6.
pröva frågor enligt lagen
(1970: 246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet.
Ärende
upptages----------------------
är belägen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Hyresnämnd består av lagfaren ordförande och två
andra ledamöter, om ej annat följer av andra stycket. Av de senare ledamöterna
skall den ene vara väl förtrogen med förvaltning av hyresfastighet och den
andre vara väl förtrogen med bostadshyresgästers förhållanden eller, när
ärende rör annan lägenhet än bostadslägenhet, med näringsidkande hyresgästers
förhållanden.
§
Hyresnämnd
består av lagfaren ordförande och två andra ledamöter, om ej annat följer av
andra stycket. Av de senare ledamöterna skall den ene vara väl förtrogen med
förvaltning av hyresfastighet eller, når ärendet rör bostadsrättsfastighet,
med förvaltning av >sådan fastighet och den andre vara väl förtrogen med
bostadshyresgästers förhållanden eller, när ärende rör annan lägenhet än
bostadslägenhet, med nä-
opaginerad Kontrollera mot PDF
LU 1971: 9 88
Nuvarande
lydelse Kungl. Maj:ts av utskottet tillstyrkta
förslag
ringsidkande
hyresgästers förhållanden. / bostadsrättstvist skall vad som sagts nu om
hyresgästers förhållanden i stället avse bostadsrättshavares förhållanden.
Bestämmelserna i----------- --- -------- om hyresnämnd.
Konungen kan------------------------------
flera avdelningar.
Bestämmelserna om----------------- ------ även
avdelning.
6
§
För varje--------------------------------- andra
ledamöter.
Innan annan ledamot än
ordfö- Innan annan ledamot än ordföran-
rande förordnas, skall
sådan riksor- de förordnas, skall sådan riksorgani-
ganisation av fastighetsägare, hyres- sation av fastighetsägare, hyresgäs-
gäster eller näringsidkare som med ter, bostadsrättshavare eller närings
hänsyn till medlemsantal, verksam- idkare som med hänsyn till med-
het och övriga omständigheter kan lemsantal, verksamhet och övriga
anses väl företräda den intresse- omständigheter kan anses väl före
grupp som det är fråga om beredas träda den intressegrupp som det är
tillfälle att avge förslag. fråga om beredas tillfälle att avge
förslag.
Till
tjänstgöring----------------- ------- finner lämpligast.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ärende angående ari-ende-eller hyrestvist
Ärende angående arrende-, hyres-eller bostadsrättstvist
opaginerad Kontrollera mot PDF
7 §
Arrende-
eller hyrestvist får för ändamål som avses i 1 § första stycket 1 eller 2
eller 4 § första stycket 1 eller 2 av part hänskjutas till nämnd, om tvisten ej
är anhängig vid domstol eller hos överexekutor eller skiljemän.
I tvist------ ___-----------------
Arrende-, hyres- eller bostadsrättstvist får för
ändamål som avses i 1 § första stycket 1 eller 2 eller 4 § första stycket 13
av part hänskjutas till nämnd, om tvisten ej är anhängig vid domstol eller hos
överexekutor eller skiljemän
för medling.
Återkallas ansökan,
avskrives ärendet.
Tvist
som avses i 1 § första stycket 1 eller 2 eller 4 § första stycket 1 eller 2 hänskjutes
av part till nämnd genom ansökan som skall vara skriftlig samt innehålla uppgift
om parternas namn och hemvist, den berörda fastighetens belägenhet och
tvistens beskaffenhet.
Uppfyller ansökan
Tvist
som avses i 1 § första styc
ket 1 eller 2 eller 4 § första stycket
13 hänskjutes av part till nämnd
genom ansökan som skall vara
skriftlig samt innehålla uppgift om
parternas namn och hem\4st, den
berörda fastighetens belägenhet och
tvistens beskaffenhet.
------- ansökningen a\'visas.
Nuvarande lydelse
Kungl. Maj:ts av
utskottet tillstyrkta förslag
Underlåter
sökanden att på kallelse infinna sig inför nämnd, avskrives ärendet. Kommer
ej motparten tillstädes, får nämnden förelägga honom vid vite att inställa sig
inför nämnden. Kommer parten likväl ej tillstädes och är det icke antagligt att
förlikning kan komma till stånd, avskrives ärendet. Rör ärendet tvist som avses
i 1 § första stycket 2 eller 4 § första stycket 2, avgöres dock ärendet utan
hinder av partens ute-varo.
Uteblir båda---------------------
Första och-----------------------
Underlåter
sökanden att på kallelse infinna sig inför nämnd, avskrives ärendet. Kommer
ej motparten tillstädes, får nämnden förelägga honom vid vite att inställa sig
inför nämnden. Kommer parten likväl ej tillstädes och är det icke antagligt att
förlikning kan komma till stånd, avskrives ärendet. Rör ärendet tvist som avses
i 1 § första stycket 2 eller 4 § första stycket 2 eller 3, avgöres dock ärendet
utan hinder av partens utevaro.
motsvarande tillämpning.
-------- sin utevaro.
11 §
Rör ärende som avskrivits
enligt Rör ärende som avskrivits enligt
10 § första stycket första punkten 10 § första stycket första punkten
tvist som avses i 9 kap. 10 §, 10 kap. tvist som avses i 9 kap. 10 §, 10 kap.
6 § eller 12 kap. 49 eller 55 § jorda- 6 § eller 12 kap. 49 eller 55 § jorda
balken eller 5 § lagen (1957:390) balken, 5§ lagen (1957:390) om
om fiskearrenden, skall nämnden fiskearrenden eller 52 § bostadsrätts-
återupptaga ärendet på ansökan av lagen (1971: ), skall nämnden
sökanden. Ansökan göres skriftligen återupptaga ärendet på ansökan av
inom en vecka från den dag då be- sökanden. Ansökan göres skriftligen
slutet om avslirivning delgavs sö- inom en vecka från den dag då be-
kanden. slutet om avskrivning delgavs sökan
den.
Uteblir sökanden------------------------------
på nytt.
12 §
Nämnd
skall------------------------------- förlika parterna.
Kan parterna-------------------
förlikning saknas.
Förlikning skall ------------------- -av
parterna.
Träffas ej förlikning,
avgöres tvis- Träffas ej förlikning, avgöres tvis-
ten av nämnden, om tvisten
rör frå- ten av nämnden, om t\dsten rör frå
ga som avses i 1 § första stycket 2 ga som avses i 1 § första stjcket 2
eller 4 § första stycket 2. I annat fall eller 4 § första stycket 2 eller 3. 1
avskrives ärendet. annat fall avskrives ärendet.
13 §
Fråga
som avses i 1 § första stycket 3 eller 4 § första stycket 3 prövas efter
ansökan som skall vara skriftlig och som bör innehålla de skäl som åberopas
till stöd för ansökningen.
Sökanden och-------------------
Fråga
som avses i 1 § första styc
ket 3 eller 4 § första stycket 4 prö
vas efter ansökan som skall vara
skriftlig och som bör innehålla de
skäl som åberopas till stöd för an
sökningen.
------- ärendets prövning.
Nuvarande lydelse
Kungl. Maj:ts av
utskottet tillstyrkta förslag
Har
parterna avtalat att tvist skall avgöras av skiljemän utan förbehåll om rätt
för parterna att klandra skiljedomen och har, vid arrendetvist, arrendenämnden
eller, vid hyrestvist, hyresnämnden utsetts till skiljenämnd, skall nämnden på
ansökan avgöra tvisten genom skiljedom, om ej hinder möter enligt 1 § andra
stycket lagen (1929: 145) om skiljemän. Om sådan ansökan gäller 8 §. Har
tvisten redan hänskjutits till nämnd, kan skiljedom dock påkallas muntligen
inför nämnden.
1 ärende som nämnd har att avgöra genom skiljedom
gäller lagen (1929: 145) om skiljemän,,i den mån ej annat följer av denna lag.
Vardera parten svarar för sin kostnad i tvist som avses i 9 kap. 10 eller 14
§, 10 kap. 6 § eller 12 kap. 49 eller 55 § jordabalken eller 5 § lagen (1957:
390) om fiskearrenden.
Har
parterna avtalat att tvist skall avgöras av skiljemän utan förbehåll om rätt
för parterna att klandra skiljedomen och har, vid arrendetvist, arrendenämnden
eller, vid hyres- eller bostadsrättstvist, hyresnämnden utsetts till
skiljenämnd, skall nämnden på ansökan avgöra tvisten genom skiljedom, om ej hinder
möter enligt 1 § andra stycket lagen (1929: 145) om skiljemän. Om sådan ansökan
gäller 8 §. Har tvisten redan hänskjutits till nämnd, kan skiljedom dock
påkallas muntligen inför nämnden.
I
ärende som nämnd har att avgöra genom skiljedom gäller lagen (1929: 145) om
skiljemän, i den mån ej annat följer av denna lag. Vardera parten svarar för
sin kostnad i tvist som avses i 9 kap. 10 eller 14 §, 10 kap. 6 § eller 12 kap.
49 eller 55 § jordabalken, 5 § lagen (1957: 390) om fiskearrenden eller 7 §
sista stycket bostadsrättslagen (1971: ).
Ansökan
i fråga som avses i 4 § första stycket 5 skall vara skriftlig samt innehålla
uppgift om den berörda fastigheten och dess ägare samt sökandens yrkande och
grunderna för detta. Vad som föreskrives i 8 § andra och tredje styckena äger
motsvarande tillämpning.
Motpart skall---------------------
Beslut enligt
1 fråga som avses i 4
Ansökan
första stycket 6 skall
vara skriftlig samt innehålla uppgift om den berörda fastigheten och dess
ägare samt sökandens yrkande och grunderna för detta. Vad som föreskrives i 8
§ andra och tredje styckena äger motsvarande tillämpning.
till förhandling.
i frågan.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Lämnar
part ej frivilligt tillfälle till besiktning eller till granskning av kontrakt
eller annan handling som rör arrende- eller hyresförhållandet och är av
betydelse för ärendet, får nämnden förelägga honom vite. Vad som sagts nu
gäller ej, om nämnden är skiljenämnd.
Lämnar
part ej frivilligt tillfälle till besiktning eller till granskning av kontrakt
eller annan handling som rör arrende-, hyres- eller bostadsrättsförhållandet
och är av betydelse för äreiidet, får nämnden förelägga honom vite. Vad som
sagts nu gäller ej, om nämnden är skiljenämnd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Kungl. Maj:ts av
utskottet tillstyrkta förslag
opaginerad Kontrollera mot PDF
22 §
Om
rätt för part att klandra beslut av nämnd i arrende- eller hyrestvist finns
bestämmelser i 8 kap. 31 § och 12 kap. 70 § jordabalken samt 16 § lagen
(1957:390) om fiskearrenden.
Mot beslut, varigenom nämnd avvisat ansökan som
avses i 8, 11, 13 eller 14 §, avskrivit ärende enligt 8 eller 10 § eller
utlåtit sig om ersättning enligt 20 §, får talan föras genom besvär. Detta
gäller dock ej beslut om avskrivning, när ärendet kan återupptagas. Mot annat
beslut av nämnd i arrende- eller hyrestvist får talan föras endast i samband
med sådan klandertalan som avses i första stycket.
Besvärshandlingen
skall inges till fastighetsdomstol som avses i 8 kap. 32 § och 12 kap. 71 §
jordabalken samt 17 § lagen (1957: 390) om fiskearrenden inom en vecka från
det att klaganden fick del av beslutet. I övrigt äger 52 kap. 2, 3 och 512 §§
rättegångsbalken motsvarande till-lämpning. Bestämmelse som avser hovrätt
gäller därvid i stället fastighetsdomstolen. Mot fastighetsdomstolens beslut
får talan ej föras.
Undanröjes
nämnds
Om
rätt för part att klandra beslut av nämnd i arrende-, hyres- eller
bostadsrättstvist och om fullföljd av talan mot hyresnämnds beslut i fråga om
godkännande av beslut på föreningsstämma finns bestämmelser i 8 kap. 31 § och
12 kap. 70 § jordabalken, 16 § lagen (1957:390) om fiskearrenden samt 76 §
bostadsrättslagen (1971: ).
Mot
beslut, varigenom nämnd avvisat ansökan som avses i 8, 11, 13 eller 14 §,
avskrivit ärende enligt 8 eller 10 § eller utlåtit sig om ersättning enligt 20
§, får talan föras genom besvär. Detta gäller dock ej beslut om avskrivning,
när ärendet kan återupptagas. Mot annat beslut av nämnd får talan föras endast
i samband med sådan talan som avses i första stycket.
Besvärshandlingen skall inges till
fastighetsdomstol som avses i 8 kap.
32 § och 12 kap. 71 § jordabalken,
17 § lagen (1957:390) om fiskear
renden samt 77 § bostadsrättslagen
(1971: ) inom en vecka från det
att Idaganden fick del av beslutet.
I övrigt äger 52 kap. 2, 3 och 512
§§ rättegångsbalken motsvarande
tillämpning. Bestämmelse som avser
hovrätt gäller därvid i stället fastig
hetsdomstolen. Mot fastighetsdom
stolens beslut får talan ej föras.
----- ---- av nämnden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
27 §
Talan
om utdömande av vite som förelagts någon enligt denna lag föres, efter anmälan
av nämnd, av åklagare vid fastighetsdomstol som avses i 8 kap. 32 § och 12 kap.
71 § jordabalken samt 17 § lagen (1957: 390) om fiskearrenden.
Talan
om utdömande av vite som förelagts någon enligt denna lag föres, efter anmälan
av nämnd, av åklagare vid fastighetsdomstol som avses i 8 kap. 32 § och 12 kap.
71 § jordabalken, 17 § lagen (1957:390) om fiskearrenden samt 77 § bostadsrättslagen
(1971: ).
opaginerad Kontrollera mot PDF
Utskottets
förslag
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6)
Förslag
till
Lag
om
ändring i lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken
Härigenom
förordnas, att 51 § lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken skall ha
nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Kungl. Maj:ts av
utskottet tillstyrkta förslag
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om
särskilda skäl föreligger, kan länsstyrelsen medge undantag från 12 kap. 15 §
andra stycket första punkten nya balken i fråga om lägenhet, vilken innehaves
på grund av sådan upplåtelse av andelsrätt som avses i punkt 2 övergångsbestämmelserna
till lagen (1968: 702) om förskott vid upplåtelse av bostadsrätt, m. m.
Om
särskilda skäl föreligger, kan länsstyrelsen medge undantag från 12 kap. 15 §
andra stycket första punkten nya balken i fråga om lägenhet, vilken innehaves
på grund av sådan upplåtelse av andelsrätt i förening eller aktiebolag som
avses i punkt 15 övergångsbestämmelserna till bostadsrättslagen (1971: ).
opaginerad Kontrollera mot PDF
Utskottets
förslag
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972.
7)
Förslag
till
Lag
om ändring i
civilförsvarslagen (1960: 74)
Härigenom
förordnas, att 64 § civilförsvarslagen (1960: 74) skall ha nedan angivna
lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Kungl. Maj:ts av
utskottet tillstyrkta förslag
opaginerad Kontrollera mot PDF
Skall
för byggnad, som tillhör bostadsrättsförening, särskild anordning eller
åtgärd vidtagas, som byggnadens ägare jämlikt denna lag har att ombesörja, äro
bostadsrättshavarna, utan hinder av vad i föreningens stadgar bestämts,
pliktiga att till-
Skall
för byggnad, som tillhör bostadsrättsförening, särskild anordning eller
åtgärd vidtagas, som byggnadens ägare jämlikt denna lag har att ombesörja, äro
bostadsrättshavarna, utan hinder av vad i föreningens stadgar bestämts,
pliktiga att till-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
skjuta
det belopp, som erfordras för bestridande av kostnaden. Å beslut om tillskott
för sådant ändamål skall vad i 60 § 1. lagen om bostadsrättsföreningar är
stadgat ej äga tillämpning.
Kungl. Maj:ts av
utskottet tillstyrkta förslag
skjuta
det belopp, som erfordras för bestridande av kostnaden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts förslag
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.
Utskottets förslag
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972.
opaginerad Kontrollera mot PDF
MARCUS BOKTR. STHLM 1971 710018
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.