Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om en parlamentarisk utredning angående näringspolitiken
1971 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Bet. 1971:NU1, Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om en parlamentarisk utredning angående näringspolitiken
Dokumentets text
Näringsutskottets
betänkande nr 1 år 1971 NU 1971:1
Nrl
Näringsutskottets
betänkande i anledning av motion om en parlamentarisk utredning angående
näringspolitiken.
Ärendet
I motionen 1971: 511 av herr Hedlund m. fl. (c)
hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skall anhålla om
skyndsamt tUlsättande av en parlamentarisk arbetsgrupp för utarbetande av ett
preciserat handlingsprogram för en aktiv näringspolitik i enlighet med vad som
anförts i motionen.
Motionen
Marknadshushållning anges av motionärerna vara det
ekonomiska system som bäst tUlgodoser de enskilda människornas önskemål om initiativ
och ansvar och därigenom skapar drivkraft till framåtskridande. Strävan till
jämlikhet bör emellertid, anser de, betonas lika starkt som kravet på
effektivitet i näringslivet. Samhällets näringspolitiska resurser måste därför
sättas in i en förutsättningsskapande politik, som innefattar ingrepp mot
sådana utslag av marknadshushållningen som av sociala eller andra skäl inte
kan accepteras. En marknadshushållning av önskad typ uppnås bäst inom en
ekonomi som i huvudsak baseras på privat och kooperativt näringsliv, hävdar
motionärerna. Strävan att utveckla den statliga företagsamheten till ett
instrument i den allmänna näringspolitiken har, anser de, medfört vissa
påfrestningar för det övriga näringslivet och påskyndar
koncentrationsprocessen, företagsnedläggningarna och friställningen av
arbetskraft.
En
aktiv näringspolitik måste, anförs vidare, innefatta åtgärder på snart sagt
alla områden av det politiska fältet. Programmen för samhällets åtgärder på
olika delområden bör vägas samman, så att ett samlat näringspolitiskt program
erhålles. Vissa grunder för en näringspolitik av önskat slag anges av
motionärerna i form av aderton korta punkter, som i tur och ordning behandlar
kommunikationer och service, näringspolitiska institutioner, kreditförsörjning,
skatter, konkurrenspoUtik, samhällets insyn i näringslivet, konsumentpolitik,
frivilligt sparande, ekonomisk planering, utbUdningspolitik, forskning och
utvecklingsarbete, arbetsmarknadspolitik, miljöpolitik, lokaliserings- och
regionalpolitik, de mindre företagens situation, samarbete mellan samhället
och näringslivet, statliga företag samt företagsdemokrati.
1
Riksdagen 1971. 17 saml. Nr 1
NU 1971: 1
Uppgifter
i anslutning till motionen
Näringspolitiska
rådet
Näringspolitiska rådet är ett konsultativt organ
för samråd mellan näringsliv och samhälle i syfte att åstadkomma en samlad
överblick över utvecklingen inom centrala delar av den svenska ekonomin. Rådet
skall ta till vara och kanalisera kunskaper och erfarenheter från utredningsverksamhet
som pågår på skilda håll samt ta initiativ till utredningar rörande olika
branschers enskUda och gemensamma problem.
Ordförande
i rådet är chefen för industridepartementet. Bland rådets tretton ledamöter
finns företrädare för bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen, styrelsen för teknisk
utveckling, arbetsmarknads- och näringslivsorganisationerna samt den
ekonomiska forskningen. Rådet biträds av ett antal experter och har ett kansli
förlagt till industridepartementet.
Under
år 1970 sammanträdde rådet sex gånger. Överläggningar ägde därvid rum om den
svenska industrins utvecklingstendenser 19701975, om fusioner och utländska
företag, om industriell miljö i Norrland samt om strukturproblem inom olika
industrigrenar.
Vissa
utredningar
Inom de ämnesområden som berörs i motionen är för
närvarande ett flertal statliga utredningar verksamma. Bland dessa kan nämnas
1968 års kapitalmarknadsutredning, sakkunniga med uppdrag att göra en översyn
över företagsbeskattningen, koncentrationsutredningen, konsumentutredningen,
1968 års utbUdningsutredning, 1968 års lokaliseringsutredning och delegationen
för de mindre och medelstora företagen. Samarbetsutredningen lade förra året i
betänkandet Företag och samhälle (SOU 1970: 41) fram förslag som skulle
möjliggöra vidgad insyn i vissa aktiebolag, ekonomiska föreningar och
stiftelser.
Tidigare
behandling av liknande motioner
Motioner med yrkande av samma innebörd som det nu
föreliggande har tidigare, likaledes från centerpartihåll, väckts vid 1969 och
1970 års riksdagar. (BaU 1969: 9, 1970: 10). Vid det första tUlfäUet begärdes
dessutom att riksdagen skulle i princip godkänna de grunder för en aktiv
näringspolitik som motionärerna angivit. Bankoutskottet fann att det av formella
skäl var uteslutet för riksdagen att göra ett uttalande av denna art.
Motionärernas förslag om tillsättande av en parlamentarisk ar-betsgmpp
betecknade utskottet båda gångerna som orealistiskt. Utskottet erinrade om
pågående utredningsverksamhet på näringspolitikens område, om vissa aktuella
reformer och om näringspolitiska rådets verksamhet. 1970 betonades också att
industridepartementet har som en central
NU 1971: 1 3
uppgift
att bedriva en långsiktig näringspolitisk planering. Förutom att det av
praktiska skäl skulle vara ogörligt att överlåta på en enda arbetsgrupp att
behandla hela det i motionerna angivna ämnesområdet anförde utskottet såväl
1969 som 1970 bl. a. att näringspolitikens fortlöpande utformning måste ske i
samverkan mellan regering och riksdag på grundval av specialiserad
utredningsverksamhet och att det är en uppgift för regeringen och de skilda
politiska partierna att formulera mera övergripande näringspolitiska program.
De olika punkterna i motionärernas programunderlag gav, framhöll bankoutskottet
1970, endast undantagsvis uttryck för någorlunda konkreta reformförslag.
Bankoutskottet
avstyrkte såväl 1969 som 1970 motionerna, som också avslogs av riksdagen. Till
utskottets utlåtande fogades båda gångerna en reservation av de ledamöter som
representerade centerpartiet; dessa förordade att riksdagen hos Kungl. Maj:t
skulle begära en utredning med det i motionerna angivna syftet.
Utskottet
I motionen föreslås att genom Kungl. Maj:ts försorg
skaU tUlsättas "en parlamentarisk arbetsgrupp" med uppgift att
utarbeta "ett preciserat handlingsprogram för en aktiv
näringspolitik". I aderton punkter anger motionärerna vissa
"grunder" för ett sådant handlingsprogram. Ett inledande avsnitt utmynnar
i krav på samordning mellan samhällets åtgärder på skUda områden.
De
aderton punkterna berör så skiftande ämnen som kommunikationer, skatter,
konsumentpolitik, utbUdningspolitik, miljöpolitik och företagsdemokrati. Under
varje punkt anförs i några få satser hur motionärerna anser att samhällets
åtgärder på området bör vara inriktade. De mindre företagens intressen
betonas särskilt.
Utskottet
har inte anledning att på grundval av motionen ta upp en diskussion om
näringspolitikens innehåll. Den fråga som skall prövas gäller uteslutande
formerna fÖr ett näringspolitiskt programarbete.
Såsom
närmare belysts i det föregående pågår genom särskilda kommittéers och andra
organs försorg ett omfattande utredningsarbete på många av de områden som motionärerna
berör. Speciellt kan erinras om delegationen för de mindre och medelstora
företagen. För statliga företags del har Statsföretag AB en samordnande
funktion. Inom Kungl. Maj:ts kansli har industridepartementet som en central
uppgift att bedriva en långsiktig näringspolitisk planering. Näringspolitiska
rådet är ett av instrumenten för denna planeringsverksamhet.
Som
bankoutskottet närmare utvecklat i yttranden över likartade motioner åren 1969
och 1970 synes motionärernas förslag orealistiskt. Det skisserade arbetsfältet
är alltför vidsträckt, och arbetsgruppens verksamhet skuUe innebära en
dubblering av många andra organs
NU 1971: 1 4
arbete
och kunna fördröja genomförandet av planerade reformer. Den fortlöpande
utformningen av närningspolitiken bör ske i samverkan mellan regering och
riksdag på grundval av specialiserad utredningsverksamhet rörande klart
avgränsade problem. Att formulera övergripande program av den typ som
motionärerna åsyftar synes i första hand vara en uppgift för olika partier
eller partikonstellationer var för sig.
Åberopande vad här anförts hemställer utskottet att
riksdagen avslår motionen 1971: 511.
Stockholm
den 16 februari 1971 På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG
Närvarande:
herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Bengtsson i Landskrona (s), Börjesson i
Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s),
Gustafsson i Byske (c), Rask (s), Ericsson i Åtvidaberg (fp), Blomkvist (s),
Wååg (s), Sjönell (c), Svensson i Malmö (vpk) och Hovhammar (m).
Reservation
av
herrar Börjesson i Glömminge, Gustafsson i Byske och Sjönell (alla c), vilka
ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:
"En avsevärd svaghet inom näringspolitiken är,
såsom framhålls i motionen, att samhällets åtgärder på olika områden av
betydelse för näringslivet inte har varit tillräckligt samordnade. Det är mot
denna bakgrund som motionärernas önskemål om en parlamentarisk arbetsgrupp med
uppgift att utarbeta ett näringspolitiskt handlingsprogram bör ses.
I
likhet med motionärerna anser utskottet det väsentUgt att framhålla behovet av
en helhetssyn på näringspolitiken. De statliga insatserna på skUda områden t.
ex. skattepolitik, utbildningspolitik, miljöpolitik och regionalpolitik måste
baseras på ett näringspolitiskt handlingsprogram som möjliggör ett enhetligt
grepp från samhällets sida. När uppslaget att det skall anförtros åt en
parlamentarisk arbetsgrupp att utarbeta ett sådant program har framförts vid
tidigare tillfällen, har invänts att en sådan åtgärd skulle vara orealistisk.
Arbetsgruppen skulle, har det anförts, komma att dubblera andra organs
insatser, och dess arbetsfält skuUe bli alltför omfattande. Denna kritik är
enligt utskottets uppfattning inte välgrundad. Arbetsgruppens uppgift skall
givetvis inte vara att närmare utreda de olika problemkomplex som har betydelse
NU 1971: 1 5
från
näringspolitisk synpunkt. Att ett rikt utredningsmaterial kommer till stånd
genom andra organs försorg är fastmer en fömtsättning för arbetsgruppens
verksamhet. Fakta och förslag från olika utredningar skall av gruppen bedömas
utifrån en enhetlig grundsyn. Det program som görs upp bör vara långsiktigt.
Sålunda blir det väl förenligt med en samtidigt pågående, fortlöpande
reformaktivitet. Det näringspolitiska rådet, vars existens också åberopats som
ett argument mot tillsättandet av en arbetsgrupp av angivet slag, fyller
uppenbarligen inte den funktion som avses i motionen och saknar dessutom
parlamentarisk förankring.
Utskottet tillstyrker sålunda motionärernas förslag
och hemställer att riksdagen i anledning av motionen 1971: 511 hos Kungl. Maj:t
anhåller om skyndsamt tillsättande av en parlamentarisk utredning med uppdrag
att utarbeta ett näringspolitiskt handlingsprogram i enlighet med vad
utskottet ovan aivfört."
MARCUS BOKTR, STHLM 1971 710043
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.