Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner angående förläggningen av LKAB:s huvudkontor
1971 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Bet. 1971:NU20, Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner angående förläggningen av LKAB:s huvudkontor
Dokumentets text
Näringsutskottets
betänkande nr 20 år 1971 NU 1971: 20
Nr 20
Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner angående
förläggningen av LKAB:s huvudkontor.
Ärendet
I detta betänkande behandlas .
dels motionen 1971: 82 av herr Öhvall m. fl. (fp), vari
hemstäUs att riksdagen skall uttala sig för flyttning av LKAB:s huvudkontor
från Stockholm till Norrbotten,
dels motionen 1971: 104 av herr Stridsman m.fl. (c), vari
hemstäUs att riksdagen skall uttala sig för att LKAB;s huvudkontor flyttas från
Stockholm till Norrbotten,
dels motionen 1971: 280 av herr Petersson i Gäddvik m. fl.
(m), vari hemställs att riksdagen skall uttala sig för en flyttning av LKAB:s
huvudkontor tUl Norrbottens län.
Remissyttrande över motionerna har avgivits av
Statsföretag AB.
Motionerna
I motionen 1971: 82 uttalas att de
skäl som i motioner väckta vid föregående års riksdagar angivits för en
förflyttning av LKAB:s huvudkontor alltjämt är giltiga och att de fått ökad
tyngd genom att på senare år behovet av mer omfattande lokaliseringspolitiska
insatser vunnit ökad förståelse.
Befolknings- och sysselsättningsutvecklingen i Norrbotten
motiverar, anförs i motionen 1971: 104, att frågan om förflyttning av LKAB;s huvudkontor
aktualiseras. Motionärerna hävdar att företagets högsta ledning naturligen bör
lokaliseras till den del av landet där företagets produktion är förlagd.
Ytterligare skäl som enligt motionärema talar för en förflyttning är att
möjligheter härigenom skapas för den tekniska expertisen vid LKAB:s huvudkontor
att medverka i den högre tekniska utbildning som förlagts tiU länet och att en
onUokalisering skuHe medföra en förstärkning av skatteunderlaget i berörda
kommuner.
Med i huvudsak liknande skäl som i de båda föregående
motionerna motiveras även i motionen 1971: 280 en förflyttning av LKAB:s huvudkontor.
Enligt vad motionärerna uttalar är tillkomsten av det statliga förvaltningsbolaget
ytterligare ett argument för en förflyttning, då i för-
1 Riksdagen 1971.17 saml. Nr 20
Nu 1971:20 2
valtningsbolagets uppgifter bl. a. ingår att fastställa
mer preciserade mål för de i bolaget ingående företagen och då de statliga
företagen angivits böra ta särskilt ansvar för samhällsintresset vid val mellan
olika lokaliseringsalternativ.
Frågans tidigare behandling
Frågan om förläggningen av
Luossavaara-Kiimnavaara AB:s (LKAB;s) huvudkontor var föremål för riksdagens
prövning år 1956 i samband med proposition om det fortsatta samarbetet i LKAB
mellan staten och Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund (TGO).
Statsutskottet uttalade då (SU 1956: 155) att åtskiUiga synpunkter, bl. a.
rent lokaliseringspolitiska, kunde anses tala tUl förmån för en förläggning av
huvudkontoret tiU Norrbotten. Utskottet sade sig likväl inte kunna bortse från
de betydande olägenheter i förvaltningsekonomiskt och företagsmässigt hänseende
som otvivelaktigt skuUe bli förenade med en förläggning av huvudkontoret till
annan ort än den där försäljningskontoret är beläget; om det senares
förläggning till Stockholm rådde inga delade meningar. Motionsyrkanden om en
förflyttning av huvudkontoret till Norrbotten avstyrktes av utskottet med det
tiUägget att frågan borde upptas till förnyad prövning om erfarenheten skuUe
visa att en förflyttning kunde verkställas utan nackdelar för bolaget.
Ifrågavarande motionsyrkanden avslogs av riksdagen vid detta tillfäUe liksom
när frågan senare ånyo var föremål för riksdagens prövning åren 1964, 1965,
1966 och 1970.
Vid frågans behandling 1970 avgavs remissyttranden över
motionerna av styrelsen för LKAB, styrelsen för Statsföretag AB, länsstyrelsen
i Norrbottens län och delegationen för lokalisering av statlig verksamhet.
LKAB;s styrelse erinrade i sitt yttrande om att av
bolagets totalt ca 1 500 tjänstemän endast ca 80 är placerade vid huvudkontoret
i Stockholm och framhöll att över\'ägande praktiska skäl talade för nuvarande
lokalisering av huvudkontoret. En förflyttning skulle, anförde styrelsen,
visserligen innebära att ett mindre antal personer flyttade till Norrbotten,
men då en sådan förändring skulle medföra försämrad effektivitet inom en
verksamhet som väsentligen är förlagd till Norrbotten skulle den totala
effekten likväl från lokaliserings- och sysselsättningssynpunkt innebära en
nackdel för länet. Vad beträffar de skattepolitiska skäl som i motionerna
anfördes för en förflyttning ansåg LKAB:s styrelse att en ändrad förläggning av
huvudkontoret sannolikt icke skulle medföra någon minskning av bolagets
beskattning i Stockholm, sedan andelen numera nedgått till 5 % av bolagets
beskattningsbara inkomst.
Avslutningsvis anförde LKAB:s styrelse att »den
ändamålsenliga organisationen av företaget med hänsyn till dess effektivitet
och utveckling endast kan bedömas utifrån ingående kännedom om företaget och
dess
Nu 1971:20 3
verksamhet samt att det är företagsledningen själv som har
att bedöma frågan om huvudkontorets förläggning med hänsyn tUl verksamhetens
bedrivande på det ur olika synpunkter effektivaste och mest ändamålsenliga
sättet».
Även Statsföretag AB underströk i sitt yttrande att
avgörande för frågan om lokaliseringen av ett företags huvudkontor bör vara vad
som är rationellt och effektivt för företagets funktioner. Statsföretag anförde
vidare att statsmakterna sannolikt skulle komma att närmare penetrera
möjlighetema och sättet att bättre sammanhålla statens totala malm- och gruvintressen
och att frågan om lokaliseringen av LKAB;s huvudkontor därvid torde komma i
delvis ny belysning med hänsyn till sannolika organisationsförändringar.
Länsstyrelsen i Norrbottens län underströk att
lokaliseringen av LKAB;s huvudkontor primärt är en fråga om totaloptimering av
verksamheten inom företaget. Skulle oralokaliseringen kunna ske utan effektivitetsförluster
vore det enligt länsstyrelsens mening uppenbart att andra positiva effekter av
sådan storleksordning skulle erhållas att länsstyrelsen mycket starkt skulle
argumentera för en flyttning av huvudkontoret till Norrbottens län.
Sammanfattningsvis anfördes att länsstyrelsen, då den saknade möjlighet att
genomföra den nödvändiga totaloptimeringen, f. n. inte kunde ta definitiv
stäUning i sakfrågan.
Delegationen för lokalisering av statlig verksamhet
upplyste om att den i ett senare skede avsåg att ta upp frågan om möjligheten
att om-lokalisera ytterligare statlig verksamhet och att därvid även de
statliga bolagens lokalisering skulle komma att beröras. Frågor om
omlokalise-ring bör, anförde delegationen, naturligtvis prövas i samråd med
Statsföretag AB, som representerar statens ägaransvar gentemot dessa.
Statsutskottet framhöll i sitt utlåtande (SU 1970: 123)
att det såvitt utskottet kunnat finna inte framkommit några omständigheter som
borde föranleda ändring av den av riksdagen tidigare hävdade uppfattningen att
det är företagsledningen själv som med hänsyn till verksamhetens bedrivande på
det från olika synpunkter effektivaste och mest ändamålsenliga sättet har att
bedöma och därmed att fatta de avgörande besluten i frågan om huvudkontorets
förläggning. Vidare framhöll utskottet att det tagit fasta på att det inte nu
syntes vara rätta tidpunkten för riksdagen att uttrycka önskemål - i ena eller
andra riktningen - i lokaliseringsfrågan, då Statsföretag AB menade att de
allmänna utgångspunkterna för en prövning av frågan inom en nära framtid
skulle komma att vara andra än för dagen.
Remissyttrandet
Statsföretag AB framhåller att
frågan om lokalisering av ett företags huvudkontor ytterst är ett
företagsekonomiskt avgörande. Ett beslut om
1* Riksdagen 1971. 17 saml. Nr 20
Nu 1971:20 4
var
LKAB:s huvudkontor i framtiden skall vara lokaliserat bör fattas av företagets
styrelse, varvid ägaren - Statsföretag AB - kan begära att vissa speciella
synpunkter bör beaktas. I övrigt anför Statsföretag AB följande:
LKAB:s järnmahnsbrytning som är koncentrerad till
övre Norrland har expanderat kraftigt under senare år. Leveransvolymen var 1967
20 milj. ton, 1969 28,5 milj. ton och beräknas 1975 bli ca 35 milj. ton. Detta
har inneburit stora investeringar, vilka dock successivt kommer att minska mot
mitten av 70-talet. Vidare utbyggnad av kapaciteten måste från denna tidpunkt
så vitt nu kan bedömas få mindre omfattning än under det senaste decenniet.
Även
om den tid kan synas avlägsen då en nedtrappning av produktionen i gruvoma
eller en avveckling av produktionsenheter kan bli aktuell, är konsekvensema av
en stagnation och en tillbakagång i verksamheten av sådan omfattning och
komplexitet såväl ur företagets som ur Nortbottens synpunkt, att LKAB nödgas
anlägga mycket långsiktiga aspekter på dessa frågor och även kartlägga och
diskutera vissa samhällsaspekter. En förutsättning för företagets livskraft
och förmåga att långsiktigt klara de påfrestningar framtiden kan medföra torde
vara en diversifiering av verksamheten.
Utredningen
pågår beträffande fortsatt diversifiering, hur denna på lång sikt i olika
avseenden kan utnyttjas till fördel för LKAB:s verksamhet i Norrbotten samt om
de organisatoriska konsekvenserna.
Betydelsefullt
för LKAB:s organisation är den diversifiering av verksamheten som inträffat
under senare år och som sannolikt kommer att fortsätta. Utvecklingen kan
exemplifieras med LKAB:s förvaltning av AB Statsgmvor, driften av AB Yxsjö
Gruvor samt förvärvet av AB Forshammars Bruk. Dessa verksamheter, som i och
för sig är ekonomiskt tillfredsställande, innebär en vidgning av LKAB:s
forskning och kunnande inom mineraltekniken samt ökat marknadskunnande. Detta
måste ses i samband med det ökande intresset för mineralprospektering och.
eventuell exploatering av hittills obearbetade fyndigheter i Norrbotten. De
nämnda företagen bearbetar bl. a. sulfidmalmer, kvarsit, fältspat och flusspat.
En utveckling till andra områden av mineraltekniken kan tänkas, varvid de vunna
erfarenheterna torde komma att finna tillämpningar. I den pågående
diversifieringen ingår slutligen inte minst LKAB:s engagemang i Oljeprospektering
AB, som utöver programmet i Sverige överväger verksamhet utom landet.
LKAB:s
uppgifter på de nämnda områdena nödvändiggör kontakter med andra företag,
forskningsinstitutioner och centrala myndigheter såväl i Sverige som
utomlands. Det kan erinras om att LKAB;s bolagsordning 1968 iindrades för att
möjliggöra engagemanget på oljeområdet och att denna ändring av bolagsordningen
godkändes av riksdagen. Det är även naturligt att observera, att den sakkunskap
inom olika mineral-områden som LKAB besitter och genom diversifieringen
ytterligare kommer att förvärva, bör tiUföras den organisation som framdeles
kommer
att förvalta statens
mineralintressen. Statsföretag fömtsätter att
sedan geologiutredningen
slutfört sitt uppdrag det kommer att finnas anledning att återkomma till denna
fråga.
Det
har tidigare i samband med att LKAB:s organisatioti diskuterats framhållits,
att LKAB under alla förhållanden bör ha en organisatorisk
Nu
1911: la 5
enhet
i Stockholm. Denna synpunkt har genom den ovan skildrade utvecklingen fått ökad
tyngd.
Under
senare år har inom LKAB vissa organisatoriska förändringar övervägts. Dessa
förändringar måste med hänsyn till det föregående ses i samband med de
mineralintressen som LKAB förvaltar för Statsföretag AB:s räkning och med
pågående utredningar om förvaltningen av statens samtliga mineralintressen.
LKAB
utreder för närvarande överföring av vissa funktioner från Stockholmskontoret
till en central organisatorisk enhet i Norrbotten. Av nuvarande till
huvudkontorets centrala funktioner hörande personal på ca 200 personer är f. n.
ca 2/3 stationerade i Norrbotten. Tjänsten mannapersonalen vid LKAB:s lokala
förvaltningar uppgår därutöver till ca 1 350 personer. På viss sikt kan det
vara lämpligt att vid Stockholmskontoret kvarhålla endast funktioner av
koncernkaraktär samt försäljnings- och marknadsföringsfunktionerna. De för
gruvorna och hamnarna gemensamma funktionerna som har direkt samband med
produktion och transporter av järnmalm, dvs. LKAB:s nuvarande verksamhet i
Norrbotten och Nordnorge, skulle gemensamt med nu till Norrbotten förlagda
centrala funktioner kunna sammanföras till en central organisatorisk enhet i
Norrbotten, som således skulle ha ansvaret för Malmfälten och
utskeppningshamnarna. Icke minst är i detta sammanhang den
personaladministrativa funktionen av intresse.
Fortsatta
utredningar i samråd med berörd personal rörande en sådan organisation kan
relativt snabbt slutföras. Tempot i verkställandet blir beroende av praktiska
frågor avseende bl. a. lokalbehov och nödvändigheten att bevara kontinuiteten
i verksamheten, viUcet är av största betydelse i nuvarande intensiva
investeringsskede (investeringar på närmare 1,5 miljard kronor på fem år) och
med hänsyn till personalpolitiska frågor.
Sammanfattningsvis
uttalar Statsföretag AB:
Med anledning av att LKAB:s framtida organisation
och i samband därmed vissa lokaliseringsfrågor är under utredning i samband med
överväganden inom Statsföretag och LKAB angående LKAB:s framtida verksamhetsinriktning
anser vi att frågan om utformning och lokalisering av LKAB:s huvudkontor bör
överlåtas till LKAB och Statsföretag. Vid bedömande av denna fråga bör dessutom
frågan om hur den framtida förvaltningen av statens mineralintressen kommer att
organiseras, beaktas. Ett slutligt ställningstagande till frågan om
lokaliseringen av LKAB:s huvudkontor kan därför ej göras, förrän klarhet
vunnits i hur denna förvaltning konuner att organiseras.
Statsföretag AB har till yttrandet fogat en inom
Statsföretag utarbetad promemoria angående statens mineralintressen. I denna
framhålls att bilden av statens engagemang i mineral- och gruvfrågor är
spUttrad. Kommerskollegium är chefmyndighet för gmvstaten och samtidigt tillsynsmyndighet
för gruvverksamheten i landet. Sveriges geologiska undersökning (SGU) har
ansvaret för att söka efter nya mineraltillgångar samt att bestämma dessas
omfattning. Statlig ekonomisk gruvverksamhet bedrivs f. n. huvudsakligen inom
LKAB och AB Statsgmvor. Den sammanblandning av myndighetsfunktionen med
förvaltningsuppdrag som f. n.
Nu 1971:20 6
finns inom kommerskoUegium är enligt promemorian
uppenbarligen inte lämplig. Dessutom saknar detta verk tillräckliga resurser
att bedöma tekniska och ekonomiska exploaterings- och marknadsfrågor. De
statliga gruvföretagen har otvivelaktigt sådana resurser, men med hänsyn till
att dessa bör konkurrera med övriga gmvföretag om rätten att utnyttja den
statliga gmvegendomen är det inte lämpligt att låta LKAB eller AB Statsgmvor
svara för den ekonomiska förvaltningen.
I promemorian uttalas att det synes vara nödvändigt att
tillskapa ett företag med uppgift att ekonomiskt förvalta den statliga
gruvegendomen. Ett sådant företag bör ha en självständig ställning gentemot
både den statliga tillsynsmyndigheten och de statliga gruvföretagen.
Verksamheten bör bedrivas på ett sådant sätt att företagets kostnader bestrids
av dess inkomster samt att dessutom skälig avkastning på rörelsen erhålls. Det
bör dessutom åläggas detta företag att genom kommersiellt inriktad
prospekteringsverksamhet utöka statens innehav av teknisk-ekonomiskt
exploaterbara mineraltillgångar.
Vidare framhålls att den vetenskapliga sakkunskapen inom
detta område lämpligen bör koncentreras till SGU och någon universitetsinstitution.
Det förvaltande företaget bör i största möjliga utsträckning köpa de tjänster
som erfordras för det ekonomisk-tekniska prospekterings-arbete som företaget
skall svara för.
Förvaltningsföretaget bör organiseras som ett bolag och ha
i uppdrag att ekonomiskt förvalta den statUga gruvegendomen samt svara för den
ekonomiska prospekteringen. Företaget kan antagligen inte äga gruvegendom utan
bör disponera den i enlighet med någon form av nytt-janderättsupplåtelse. Då
det är nödvändigt att företaget kontinuerligt har kontakt med exploaterande
verksamhet bör förutsättningar skapas för en lämplig kontakt mellan de statliga
exploaterande gruvföretagen. Dessa bör biträda med teknisk-ekonomisk
sakkunskap.
Avslutningsvis uttalas att en viss personidentitet meUan
LKAB:s och företagens styrelse kan visa sig lämplig samt att de i promemorian
behandlade frågorna bör lösas i samband med den utredning av LKAB som berör
LKAB:s framtida diversifiering och organisation.
Förslag rörande organisationen av statens mineralintressen
1964 års geologiutredning har i betänkandet
Malm-Jord-Vatten (SOU 1971: 17) lagt fram förslag rörande bl. a. organisationen
av statens samlade mineralintressen.
Utredningen anför att den f. n. splittrade organisationen
på området bidrar till svårigheter att enhetligt bedöma resultaten av
verksamheten med avseende på bl. a. ekonomisk målsättning och drift. De
åtgärder som utredningen föreslår syftar främst till att de ekonomiska
aspekterna skall kunna beaktas på ett annat sätt än vad nu är förhållandet och
att en effektiv organisation skall åstadkommas för att tillvarata statens intressen.
Nu 1971:20 7
För att en önskvärd koncentration
av statens uppgifter beträffande gruvnäringen skall komma till stånd föreslår
utredningen att kommerskollegiets myndighetsfunktioner inom bergsbruket
inklusive bergsstaten överförs till Sveriges geologiska undersökning (SGU).
Ansvaret för den malmprospektering som lämpligen bör bedömas utifrån mera
renodlat företagsekonomiska synpunkter bör enligt utredningens mening ligga på
ett statligt bolag under Statsföretag AB. Bolaget anses även böra överta
förvaltningen av statens gruvegendom från kommerskoUegium. Härigenom skulle
myndighetsfunktionerna och de ekonomiska förvaltningsfunktionerna komma att
åtskiljas, vilket skuUe upphäva den sammanblandning av dessa funktioner som
kritiserats i olika sammanhang. Det torde, anser utredningen, få ankomma på
Statsföretag AB att avgöra om ett nytt statligt bolag behöver bildas eller om
t. ex. AB Statsgruvor bör ombildas för denna verksamhet.
Exploateringen av statens mineraltillgångar behöver enligt
utredningens mening inte föranleda särskilda överväganden från ansvars- och
organisationssynpunkt. Med hänsyn tiU exploateringens nära samband med
prospektering och förvaltning av statens gmvegendom bör dessa frågor lösas i
ett sammanhang så att en effektiv organisation kan byggas upp. Utredningen
anför att det därvid kan övervägas om det föreslagna bolaget bör göras till
moderbolag för statens samtliga mineralintressen.
Utskottet
Frågan om förläggningen av
Luossavaara-Kiimnavaara AB:s (LKAB;s) huvudkontor prövades av riksdagen år 1956
i samband med proposition om fortsatt samarbete i LKAB mellan staten och
Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund (TGO). Med anledning av
motionsyrkanden om förläggning av huvudkontoret till Norrbottens län uttalade
statsutskottet att åtskilliga synpunkter, främst lokaliseringspolitiska,
talade för en sådan förläggning. Avgörande för utskottets stäUningstagande var
behovet av att huvudkontoret och försäljningskontoret förlades till samma ort;
om försäljningskontorets förläggning tiU Stockholm rådde enighet. Utskottet
tillade att frågan om en förflyttning av huvudkontoret borde upptas till
förnyad prövning om erfarenheten visade att en sådan förflyttning kunde
verkställas utan nackdelar för bolaget. Riksdagen avslog ifrågavarande
motionsyrkanden.
Riksdagen har vidare prövat frågan om förläggningen av
LKAB;s huvudkontor åren 1964, 1965, 1966 och 1970 och vid samtliga tillfällen
avslagit motionsyrkanden i ämnet. Vid frågans behandling år 1970 uttalade
statsutskottet på grundval av ett omfattande remissförfarande att det enligt
utskottets uppfattning inte framkommit några omständigheter som borde
föranleda ändring i den av riksdagen tidigare hävdade uppfattningen att »det ar
företagsledningen själv som med hänsyn till verksamhetens bedrivande på det
från olika synpunkter effektivaste och
Nu 1971:20 8
mest ändamålsenliga sättet har att bedöma och därmed fatta
de avgörande besluten i frågan om huvudkontorets förläggning». Utskottet framhöll
vidare att det tagit fasta på att det inte syntes vara rätta tidpunkten för
riksdagen att uttrycka önskemål - i ena eller andra riktningen - i
lokaliseringsfrågan »då Statsföretag AB menar att de allmänna utgångspunkterna
för en prövning av frågan inom en nära framtid kommer att vara andra än i dag».
I samtliga nu föreliggande motioner hemställs om
uttalanden frän riksdagen att LKAB:s huvudkontor bör flyttas från Stockholm
till Norrbotten. Utskottet har inhämtat remissyttrande över motionerna från
Statsföretag AB, som sedan årsskiftet 1969-1970 har det omedelbara ägaransvaret
för LKAB. Statsföretag upplyser i detta yttrande, som åter-givits i det
föregående, att inom LKAB vissa organisatoriska förändringar övervägs bl. a.
med hänsyn till pågående utredningar om förvaltningen av statens samtliga
mineralintressen. På längre sikt anser Statsföretag att det kan vara lämpligt
att vid Stockholmskontoret kvarhålla endast funktioner av koncernkaraktär samt
försäljnings- och marknadsföringsfunktionerna. Statsföretag anser dock inte
att något ställningstagande bör ske innan utredningsarbetet är avslutat och
klarhet vunnits om hur förvaltningen av statens mineralintressen kommer att
organiseras.
Vid sin behandling av motionsyrkandena har utskottet inte
funnit anledning att frångå den av riksdagen tidigare hävdade uppfattningen att
beslut i fråga om lokaUseringen av ett statligt företags huvudkontor bör fattas
av företagets styrelse med hänsyn till vad som är mest effektivt och
ändamålsenligt för företaget. Av Statsföretags yttrande framgår att LKAB:s
framtida organisation och i samband därmed vissa lokaliseringsfrågor är under
utredning. Utskottet förutsätter att detta utredningsarbete bedrivs skyndsamt.
I detta sammanhang vill utskottet erinra om att frågor
rörande lokalisering av statlig verksamhet, som bedrivs inom
Storstockholmsområdet, f. n. är föremål för överväganden inom delegationen för
lokalisering av statUg verksamhet och att Kungl. Maj:t lagt fram förslag om
utflyttning av viss statlig verksamhet från Storstockholmsomrädet (prop. 1971:
29). Enligt vad utskottet inhämtat kommer delegationen i samråd med
Statsföretag att pröva frågor rörande omlokalisering av statliga bolag.
Med hänsyn till bl. a. de
organisatoriska förändringar som nu övervägs inom LKAB bör enligt utskottets
mening frågan om förläggningen av LKAB:s ledningsorgan kunna lösas inom en nära
framtid. Utskottet vill understryka betydelsen - inte minst i
lokaliseringshänseende - av att den del av verksamheten vid LKAB:s huvudkontor
som bedöms möjlig att överföra till en enhet i Nortbotten omlokaliseras och
förutsätter att efter avslutat utredningsarbete en sådan förläggning kommer
till stånd.
Nu 1971:20 9
Utskottet
föreslår att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
här anfört. Utskottet hemstäUer aUtså
att riksdagen i anledning av motionerna 1971: 82,
1971: 104 och 1971: 280 som sin mening ger Kungl. Maj:t tiU känna vad utskottet
anfört beträffande omlokalisering av LKAB:s huvudkontor.
Stockholm
den 11 maj 1971
På
näringsutskottets vägnar
INGVAR
SVANBERG
Närvarande:
herrar Svanberg (s), RegnéU (m), Bengtsson i Landskrona (s), Börjesson i
Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s),
Gustafsson i Byske (c), Rask (s), Ericsson i Åtvidaberg (fp), Blomkvist (s),
Holmberg (m), Jonsson i Husum (s) och Bengtson i Jönköping (c).
opaginerad Kontrollera mot PDF
«« LTE TRrc, ST , « 7,253
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.