Sök i Ratio Lex

Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om representation för de anställda i bankernas styrelser

1971 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1971:NU28, Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om representation för de anställda i bankernas styrelser

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Näringsutskottets
betänkande nr 28 år 1971 NU 1971:28

Nr 28

Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om
representation för de anställda i bankernas styrelser.

Ärendet

I motionen 1971: 435 av herr
Gustafson i Göteborg m. fl. (fp, s, c, m) hemställs att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t skall begära förslag till sådan ändring i lagarna för
affärsbanker, sparbanker och jordbmks-kassor att utrymme bereds för
representation i dessa kreditinstituts styrelser av företrädare för de
anställdas fackliga organisationer.

Remissyttranden över motionen har
inhämtats från bankinspektionen, Svenska bankföreningen. Svenska
sparbanksföreningen, Sveriges jordbrukskasseförbund och Tjänstemännens
centralorganisation (TCO).

Motionen

Motionärerna återger inledningsvis
ett uttalande år 1969 av Svenska bankmannaförbundets styrelse, enligt vilket
styrelsen i syfte att få till stånd en fördjupad företagsdemokrati inom
bankväsendet beslutat framföra krav på representation för de anställda i
bankernas styrelser. Kravet har, uppges det, senare preciserats till att gälla
minst två ledamöter, som skall utses av organisationen. Vid diskussioner med
bankledningama om sådan representation har det emellertid visat sig svårt att
inrymma denna inom det maximiantal styrelseledamöter som föreskrivs i lag.

Avsikten med motionen är inte, framhålls det, att få en tvingande
lagstiftning om styrelserepresentation för de anställda i bankerna utan i
StäUet att undanröja de svårigheter som den nuvarande lagstiftningen innebär
för överenskommelser mellan avtalsparterna om sådan representation. Banklagens
begränsningsregel i fråga om antalet ledamöter i affärsbanks styrelse som får
vara befattningshavare i banken har, säger motionärerna, tUUcommit för att
förebygga en dominans i styrelsen av ledande bankfunktionärer. Vid dess
tillämpning borde de anställdas representanter kunna frånräknas.

Gällande rätt m. m.

Affärsbankerna

Föreskrifter rörande sammansättningen av affärsbankernas
styrelser finns i 7173 §§ lagen (1955: 183) om bankrörelse (nuvarande lydelse

1 Riksdagen 1971. 17 saml. Nr 28

s. 2 Kontrollera mot PDF

NU 1971:28 2

i
ifrågavarande del 1970: 666), För bankaktiebolag skall finnas en styrelse
bestående av minst fem och högst tjugoen ledamöter (71 §), Konungen äger utse
högst tre ledamöter i styrelsen (offentUga styrelseledamöter) med uppgift att
verka för att samhällets intressen beaktas i bankens verksamhet. Övriga
styrelseledamöter tiU ett antal av högst aderton väljs på bolagsstämma i den
mån inte i bolagsordningen föreskrivits att en eUer flera ledamöter skaU
tillsättas i annan ordning.

Av
styrelseledamöterna får icke flera än en för varje påbörjat femtal offentlig
styrelseledamot ej medräknad vara befattningshavare i banken (72 §).

Sparbankerna

I
lagen (1955: 416) om sparbanker finns bestämmelser om sammansättningen av
sparbankernas styrelser i 3638 §§ (nuvarande lydelse av 37 § 1962; 234).
Sparbanks styrelse utses av sparbankens huvudmän och skall bestå av minst fem
ledamöter (36 §). Tjänsteman i sparbanken får vara styrelseledamot dock icke
ordförande endast om sparbankens reglemente uttryckligen medger detta (37
§). Tjänsteman i annan sparbank får inte utses till styrelseledamot.

Svenska
sparbanksföreningen har i samråd med bankinspektionen utarbetat ett
normalreglemente för sparbank, vilket tjänat som förebild för samtliga
sparbankers reglementen. I fråga om tjänstemans rätt att vara ledamot av
sparbanks styrelse har i normalreglementet intagits en föreskrift av innehåU
att tjänsteman må vara styrelseledamot eUer suppleant, dock icke ordförande
eller vice ordförande.

Jordbrukskasserörelsen

I
fråga om sammansättningen av jordbrukskassornas och centralkassornas styrelser
gäller 21 och 22 §§ lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar (EFL) med de
modifikationer som anges i 16 och 26 §§ lagen (1956: 216) om
jordbrukskasserörelsen (JKL).

Jordbrukskassas
styrelse skall bestå av minst fem och högst sju ledamöter (16 § JKL).
Riksorganisationen får, om särskilda skäl föreligger, efter hörande av
vederbörande centralkassa medge jordbrukskassa att för viss tid, ej över fem
år, utse högst nio ledamöter. Styrelsen väljs på stämma; i stadgarna kan dock
bestämmas att styrelsen eUer ledamot av denna skaU tUlsättas i annan ordning
(21 § EFL). I gällande normalstadgar för jordbrukskassa (motsvarande
normalreglementet för sparbank) ingår icke någon från huvudregeln avvikande
särbestämmelse, varför det för närvarande inte föreligger möjUghet för
utomstående att utse styrelseledamot.

Centralkassas
styrelse skall bestå av minst fem och högst nio ledamöter, valda på
centralkassans stämma (26 § JKL). Styrelseledamöterna skall utse verkställande
direktör, som om han inte redan är styrelse-

s. 3 Kontrollera mot PDF

NU 1971:28 3

ledamot
skall ingå som sådan, i vilket fall antalet styrelseledamöter kan komma att
stiga till tio. Verkställande direktören eller annan befattningshavare i
centralkassan får inte vara ordförande i styrelsen. Högst en eller, om antalet
styrelseledamöter överstiger fem, högst två av styrelseledamöterna får vara
befattningshavare i jordbrukskassa som är ansluten till centralkassan.

Ett
inom föreningsrätten gällande principiellt krav är att styrelseledamot skall
vara medlem av föreningen, laga ställföreträdare för medlem eller ledamot av
styrelse för eUer delägare i juridisk person som är medlem (22 § EFL). En
undantagsbestämmelse finns att annan än medlem äger vara styrelseledamot där
det medges i stadgarna för visst eUer vissa särskilt angivna fall. Det sagda
gäller även beträffande jordbraks-kasserörelsen. Någon undantagsbestämmelse av
angivet slag har inte upptagits i normalstadgarna för jordbrukskassa. För
centralkassorna gäUer att tiU medlemmar får antagas endast juridiska personer
av vissa slag, nämligen dels jordbrukskassa som som är verksam inom
centralkassans verksamhetsområde, dels s. k. jordbruksorganisation (22 § JKL).
Undantag från huvudregeln att endast juridiska personer kan vara medlemmar
förekommer i en av centralkas.sorna, som erhåUit Kungl. Maj:ts tUl-stånd att
själv utöva den verksamhet som eljest ankommer på jordbrukskassa.

Remissyttrandena

I fråga om affärsbankerna anför bankinspektionen
att den principiella utgångspunkten för tillsättandet av sådan ledamot i
styrelse för affärsbank som särskilt skulle representera de anstäUda synes vara
att bestämmelse härom kan intagas i bolagsordningen. En sådan åtgärd skulle
grundas på det i 71 § banklagen angivna undantaget från regeln att styrelsen
skall utses av bolagsstämma.

Motivet
för den bestämmelse som begränsar antalet styrelseledamöter med anställning i
banken är, påpekar bankinspektionen, att den skall ge en viss garanti för att
styrelsen inte kommer att domineras av i första hand de högre
befattningshavarna. Därför utformades också bestämmelsen om offentUga
styrelseledamöter så, att det förhindrades att bank-styrelsemas utökning med
sådana ledamöter indirekt kunde leda till en utvidgning av
bankmannarepresentationen i styrelserna.

För
att utrymme i bankstyrelserna skall beredas företrädare för de anställda synes
motionärerna förutsätta att en ytterligare höjning sker av det i banklagen
angivna maximiantalet styrelseledamöter, framhåller bankinspektionen. Det bör
emellertid enligt inspektionens mening undvikas att göra bankstyrelserna
alltför stora och omfattande. Inspektionen anser att redan det nu gällande
maximiantalet är i högsta laget. Det synes nämligen, säger inspektionen, vara
en allmän erfarenhet att

s. 4 Kontrollera mot PDF

NU 1971:28 4

en
större personkrets vid jämförelse med en mindre riskerar att få sin
effektivitet nedsatt vid fuUgörandet av beslutsfunktioner av det slag varom här
är fråga. Om man anser sig böra tillgodose motionärernas önskemål om fackligt
utsedda representanter i styrelserna bör detta därför ske inom ramen för
maximiantalet aderton. Mot motionärernas uttalande att det vid diskussioner
med bankledningarna visat sig att dessa ogärna vill utestänga någon av de
nuvarande styrelseledamöterna för att bereda plats för representanter för de
anställda anför inspektionen att en viss omsättning alltid äger rum inom
bankernas styrelser. Förr eller senare bör med hänsyn härtill finnas
möjligheter att om så anses önskvärt få med även fackligt utsedda
representanter utan att det fördenskull blir nödvändigt vare sig att det i lag
medgivna högsta antalet ledamöter ändras eller att någon ledamot som önskar
kvarstå blir utestängd.

Bankinspektionen
delar inte motionärernas åsikt att de anställdas representanter vid
kategoriindelning enligt 72 § banklagen icke bör räknas bland befattningshavare
i banker. Om motionärernas intentioner förverkligas på så sätt, att fackligt
utsedda representanter deltager i beslutsfattandet på direktionsnivå eller
andra lägre nivåer inom bankerna, äger enligt inspektionens mening samma
argument som anförts mot en alltför stor andel högre befattningshavare i
styrelserna giltighet även i vad avser de anställdas representanter.
Inspektionen anser det vara väsentligt att styrelsernas kontrollerande funktion
ej försvagas tUl följd av att ett alltför stort antal av ledamöterna känner sig
bundna av tidigare StäUningstaganden vid behandlingen av ett ärende.

TCO
anför att styrelserepresentation för de anställda på bankområdet hittiUs har
kunnat realiseras endast i mindre omfattning. Svårigheter att bereda utrymme
för sådan representation inom det maximiantal styrelseledamöter som får vara
anställda i banken enligt banklagens bestämmelser har enligt TCO:s uppfattning
främst bidragit härtiU. I Sveriges kreditbanks styrelse har dock ett utrymme
funnits. Vid bolagsstämman 1971 fick de anställda där representation genom en
ordinarie ledamot och en suppleant, vilka hade nominerats genom val inom den
lokala fackliga organisationen.

Svenska
bankföreningen anför att den delar motionärernas uppfattning att frågan om de
anstäUdas representation i bankstyrelserna icke bör lösas genom lagstiftning.
Bankföreningen finner det mest ändamålsenligt att frågan om de bankanställdas
medinflytande behandlas vid överläggningar mellan varje bank och dess personal.
Resultaten av sådana överläggningar och av den försöksverksamhet på detta
område som pågår inom bankerna bör, säger föreningen, kunna ge underlag för ett
ståndpunktstagande till om de anställdas intresse bäst tillgodoses genom att
företrädare för de anställda inväljs i bankens styrelse eller om det bäst
tiUgodoses på annat sätt. Om representanter för de anställda

s. 5 Kontrollera mot PDF

NU 1971:28 5

skall
ingå i en banks styrelse anser föreningen att sådana representanter bör
föreslås av och utses bland bankens personal.

Den
nuvarande avfattningen av 72 § banklagen hindrar ej, säger Bankföreningen, att
de anställda blir företrädda i banks styrelse. Föreningen uttalar emellertid
att den Lnte viU motsätta sig att stadgandet ändras så att de legala
möjlighetema för sådan representation vidgas. Detta skulle kunna ske genom en
ändring av 72 § banklagen därhän att av styrelseledamöterna högst en för varje
påbörjat fyrtal får vara befattningshavare i banken.

Såvitt gäller sparbankerna meddelar
bankinspektionen att antalet styrelseledamöter i regel är större än minimiantalet
fem. Något generellt uttalande om vad som kan anses vara ett lämpligt högsta
antal styrelseledamöter anser sig bankinspektionen med hänsyn till sparbankernas
skiftande storlek icke kunna göra. Inspektionen framhåller dock att den vid
stadfästelse av reglementsändringar inte ansett sig böra medge större antal
ordinarie ledamöter än aderton. Sistnämnda högsta antal har accepterats endast
vid sparbanksfusioner, men inspektionen har i sin praxis oftast ansett sig böra
kräva successiv nedtrappning av antalet.

Bankinspektionen
understryker att det med nuvarande lagstiftning inte föreligger hinder för
huvudmännen att i sparbanks styrelse invälja representanter för anställda inom
sparbanken. Om man emellertid inte önskar åt huvudmännen överlåta valet av
styrelseledamot som skall representera de anställda erfordras, framhåller
inspektionen, en sådan ändring i sparbankslagen att denna medger att
styrelseledamot får utses i annan ordning. I detta sammanhang erinrar
inspektionen om de synpunkter i fråga om proportionen mellan befattningshavare
och andra styrelseledamöter som ämbetsverket anfört i fråga om affärsbankerna.

Svenska
sparbanksföreningen hänvisar till vad som föreskrivs i normalreglementet för
sparbank. Föreningen anför att det hör till undantagen att sparbankernas
reglementen annat än i speciella hänseenden avviker från normalreglementet.
Detta innehåller icke, påpekas det, någon begränsning i fråga om vare sig
antalet tjänstemannaledamöter eller dessas kvalifikationer. Föreningen anser
att skäl saknas att ändra sparbankslagen i det berörda hänseendet och
avstyrker alltså motionen i denna del.

Beträffande jordbrukskasserörelsen meddelar
Sveriges jordbrukskasseförbund att centralkassorna i regel och jordbrukskassoma
i flertalet fall har utnyttjat maximiantalet styrelseledamöter. Några
jordbrukskassor har därutöver erhållit dispens att utse högst nio styrelseledamöter,
närmast för att underlätta genomförandet av önskvärda fusioner. I
jordbmkskassorna är det, säger förbundet vidare, inte ovanligt att
föreståndaren, som i regel också tillhör den fackliga organisa-

s. 6 Kontrollera mot PDF

NU 1971:28 6

tionen, ingår i styrelsen som av föreningsstämman vald
ledamot. Enligt interna bestämmelser skall föreståndaren oavsett om han tUlhör
styrelsen eller ej ingå som ledamot i arbetsutskottet och fungera som föredragande
vid både styrelsens och utskottets sammanträden.

Bankinspektionen uttalar att maximiantalet av nio (tio)
ledamöter i jordbrukskassas styrelse inte förefaller att vara så högt, att det
från de synpunkter inspektionen velat hävda finns anledning tUl betänkligheter
mot någon ökning. Inspektionen vill därför beträffande kassorna ej motsätta sig
tanken att, om så befinnes önskvärt, det genom lagändring skall göras möjligt att
vidga styrelsekretsen för att där bereda rum även för särskilt utsedda
representanter för de anstäUda.

Vill man försäkra sig om laglig möjUghet att tillsätta
ledamot i centralkassas styrelse i annan ordning än genom stämmoval synes,
framhåller inspektionen, en lagändring vara erforderlig. Inspektionen påpekar
vidare att centralkassas stämma redan med nu gällande bestämmelser kan till
styrelseledamot utse representant för de anställda vid centralkassan eller
anslutna jordbrukskassor, förutsatt att vederbörande uppfyller valbarhetskraven
exempelvis genom att vara medlem i ansluten jordbrukskassa. Ändring av
stadgarna krävs däremot om man önskar kunna utse annan än jordbrukskassemedlem
till styrelseledamot.

Till styrelseledamöter i centralkassorna har hittills,
anför bankinspektionen, i allmänhet utsetts styrelseledamöter i anslutna
jordbrukskassor. Inte så sällan har bland styrelseledamöterna återfunnits
befattningshavare i jordbrukskassa. För att förhindra att sådana
befattningshavare i alltför stor utsträckning utses till styrelseledamöter i
centralkassan infördes vid tillkomsten av jordbrukskasselagen den nu gäUande
spärrregeln i fråga om antalet styrelseledamöter som får vara befattningshavare
i jordbrukskassa, vilken är ansluten till centralkassan. Bankinspektionen
förutsätter att, om ändringar vidtas för att bereda ökat utrymme för de
anstäUda i centralkassas styrelse, det intresse som bär upp denna spärregel
icke åsidosätts.

Motionärernas uppfattning att frågan om de anställdas
representation i styrelserna inte bör lösas genom lagstiftning delas av
Sveriges jordbrukskasseförbund. EnUgt förbundets mening är det lämpligast att
frågan om de bankanställdas medinflytande blir föremål för förhandlingar
mellan vederbörande bank och dess personal. Även om förbundet är tveksamt om de
anställdas intresse bäst tillgodoses genom att företrädare för dessa inväljs i
styrelsen eller om detta intresse bäst tillgodoses på annat sätt vill förbundet
inte motsätta sig att sådana lagändringar genomförs att de legala
möjligheterna för en dylik representation vidgas. Om representanter för de
anställda skall ingå i styrelsen bör de, anser förbundet, föreslås av och utses
bland bankens personal.

Avslutningsvis framhåller förbundet att jordbrukskasserörelsens
primärled, jordbrukskassorna, ufgör cirka 450 st. och att antalet anställda

s. 7 Kontrollera mot PDF

NU 1971: 28 7

i
dessa i genomsnitt uppgår till tre och endast i undantagsfaU överstiger sju
personer. Förbundet säger sig med hänsyn till det inflytande och den insyn
personalen har i så små organisationer förutsätta att någon särskild
styrelserepresentation inte blir aktuell.

Beträffande ämnet i allmänhet anför TCO att frågan
om demokratisering av arbetslivet har tilldragit sig stor uppmärksamhet inom
organisationen. Sålunda tillsatte TCO-styrelsen hösten 1969 en särskUd
kommitté, som fick i uppdrag att arbeta med dessa frågor. Ett första resultat
av kommitténs arbete förelåg vid TCO;s kongress 1970 i form av en delrapport »Demokratisering
av arbetslivet», som organisationen överlämnat jämte sitt yttrande. Ett av de
ämnen som diskuteras i rapporten är frågan om styrelserepresentation i
företagen.

Frågan
om styrelserepresentation liksom övriga frågor inom detta ämnesområde har också,
säger TCO, tilldragit sig stort intresse inom TCO-förbunden. Svenska
bankmannaförbundets i motionen redovisade uttalande har följts upp på så sätt,
att i några banker träffats överenskommelser om att inrätta kommittéer med
paritetisk sammansättning för att behandla frågor om befordran, utbildning m.
m. Som exempel härpå nämns på affärsbanksidan tre kommittéer inom Skandinaviska
banken och en i vardera Uplandsbanken, Skaraborgs enskilda bank och Sveriges
kreditbank samt på sparbankssidan motsvarande kommittéer inom länssparbankerna
i Jönköping och Göteborg. Förbundet har vidare erhållit representation i
direktionerna vid Stockholms sparbank och Sparbanken i Lidköping samt i s, k.
ledningsgmpper inom länsspar-bankema i Stockholm och Göteborg.

TCO
anser att de exempel som organisationen angivit visar på att parterna inom
bankområdet har en positiv syn på frågan om representation för de anställda i
bankernas beslutsorgan. Detta har också, anför TCO, uttalats vid kontakter
mellan partema, som även förklarat sig beredda att i positiv anda verka för en
utbyggnad av den försöksverksamhet som inletts. I TCO-rapporten
»Demokratisering av arbetslivet» har anförts att lagar inte får hindra en
demokratisering av arbetslivet. Med hänvisning härtill tillstyrker TCO
motionsyrkandet, som sägs ligga helt i linje med TCO;s strävanden på
företagsdemokratins område.

Tidigare
behandling av frågan

I anledning av propositionen 1970: 64 om offentliga
styrelseledamöter i affärsbankerna väcktes en motion vari föreslogs att riksdagen
skulle besluta om sådana ändringar i lagen om bankrörelse, att utrymme bereddes
för representation i bankernas styrelser av företrädare för de anställdas
fackliga organisationer. Bankoutskottet (uti. 1970:64) uttalade förståelse för
motionärens önskemål men fann det inte lämpligt

s. 8 Kontrollera mot PDF

NU 1971:28 8

att
i det då aktuella sammanhanget ta upp frågan om en sådan ändring av banklagen
som motionären föreslagit. Ändringen skulle, om än föga vittgående, inte vara
helt okomplicerad. Förslaget om offentliga styrelseledamöter påverkade,
framhölls det, inte direkt förutsättningarna för en styrelserepresentation för
de anställda. Frågan borde enligt utskottets mening ses i ett större sammanhang
och en eventuell lagändring genomföras efter beredning i reguljär ordning.
Utskottet avstyrkte sålunda motionen, som avslogs av riksdagen.

Utskottet

Representation för de anställda i företagens
styrelser är ett av de önskemål som aktualiserats i samband med de senaste
årens strävanden att åstadkomma en fördjupad företagsdemokrati. När önskemål i
den riktningen förts fram har en förutsättning i allmänhet varit att en sådan
representation skall förverkligas genom överenskommelser mellan berörda
parter, utan något ingripande från statens sida. Även den föreliggande
motionen vilar på deiuiå fömtsättning. När motionärerna i anslutning tUl ett
uttalande av Svenska bankmannaförbundet tar upp frågan om möjligheterna att
bereda representation i kreditinstitutens styrelser för de anställdas fackliga
organisationer är deras syfte endast att statsmakterna skall undanröja de
hinder för en dylik representation som gällande regler för sammansättningen av
kreditinstitutens styrelser skapar.

Lagen
om bankrörelse föreskriver att antalet ledamöter i bankaktiebolags styrelse
icke får överstiga ett visst maximum och att högst en viss andel av
styrelseledamöterna får vara anställda i banken. I detta hänseende skiljer sig
lagen om bankrörelse från aktiebolagslagen. Även för sparbanks- och jordbrukskasserörelserna
finns föreskrifter vilka liksom de nyss åsyftade påverkar möjligheterna att
genomföra en styrelserepresentation för de anstäUda.

Vid
remissbehandlingen har särskilt bankinspektionen fäst uppmärksamheten på de
motiv som legat tUl grund för de nuvarande bestämmelserna. Bankinspektionen
anser att dessa motiv aUtjämt är bärkraftiga. Såväl bankinspektionen som
Svenska bankföreningen och Sveriges jordbrukskasseförbund har dock angivit
vissa lagändringar som tänkbara. Det finns enligt utskottets mening skäl att
tiUmötesgå motionärernas önskemål om en översyn av ifrågavarande bestämmelser
som tar sikte på sådana förändringar att ökade reeUa möjligheter skapas för
överenskommelser om representation för de anställda i kreditinstitutens styrelser.

Utskottet hemställer
därför

att riksdagen med bifall
till motionen 1971: 435 hos Kungl. Maj:t

s. 9 Kontrollera mot PDF

NU 1971: 28 9

hemstäUer
om översyn av lagen om bankrörelse, lagen om sparbanker och lagen om
jordbrukskasserörelsen i enlighet med vad utskottet anfört.

Stockholm
den 26 oktober 1971 På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande:
herrar Svanberg (s), Bengtsson i Landskrona (s), Börjesson i Glömminge (c),
Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s). Rask (s),
Ericsson i Åtvidaberg (fp), Holmberg (m), Svensson i Malmö (vpk), Jonsson i
Husum (s), Gustafsson i Säffle (c). Nordgren (m), fru Hansson (s) och fru
Hambraeus (c).

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.