Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om obligatorisk varudeklaration av monteringsfärdiga hus
1971 · 9 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 3 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Bet. 1971:NU31, Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om obligatorisk varudeklaration av monteringsfärdiga hus
Dokumentets text
Näringsutskottets
betänkanden nr 3133 år 1971 NU
1971
31-33
Nr 31
Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om
obligatorisk vamdeklaration av monteringsfärdiga hus.
Ärendet
1 motionen 1971:1087 av herr Olsson
i Kil m.fl. (fp) hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj;t skall
begära att föreskrifter utfärdas angående obligatorisk varudeklaration av s. k.
monteringsfärdiga småhus.
Motionen
Motionärerna hävdar att köpare av
s. k, monteririgsfärdiga småhus f. n, inte har en betryggande garanti för
kvaliteten på de levererade byggsatserna och att vad som saluförs som
monteringsfärdiga hus många gånger vid leveransen visat sig vara ofullständiga
byggsatser. De betecknar detta som otillfredsställande och anser att statliga
myndigheter med hänsyn till konsumentens-bostadskundens trygghet bör bidra till
en sanering av marknaden för s. k, monteringsfärdiga småhus, vilket lämpligen
skulle kunna ske genom att föreskrifter utfärdas om obligatorisk varudeklaration
av byggsatsleveranser.
Uppgifter i anslutning till motionen
Det enskilda småhusbyggandet
omfattade 1969 ca 32 000 lägenheter med ett sammanlagt värde av mer än 3
miljarder kr. Monteringshus av trä och lättbetong erbjuds i Sverige av drygt 60
tillverkare. De mindre företagen brukar ha en årlig tillverkning av ca 100 hus,
medan de största kan leverera 3 0004 000 hus per år.
Bostadsstyrelsen äger meddela typgodkännande av småhus för
långivning. Sådant typgodkännande kan avse planlösningen till typhus och
innebär då ett bostadstekniskt godkännande för statligt lån enligt normer och
rekommendationer i bostadslånekungörelser och bostadsstyrelsens skrift
"God bostad". Statens planverk äger meddela typgodkännande avseende
system och konstruktioner, vilket innebär ett byggnadstekniskt godkännande i
princip enligt de råd och anvisningar som sammanställts i Byggnorm 67,
Frågan om behovet av och förutsättningarna för
varudeklaration av typhus har varit föremål för behandling under ett antal år.
Statens råd för byggnadsforskning gav 1967 ett anslag till
en av Svenska arkitekters riksförbund (SAR) tillsatt småhusgrupp för en undersökning
om typhusfabrikanternas standardleveranser. Resultaten publicerades 1970 i en
skrift med titeln "40 sätt att bygga småhus".
Ar 1968
tog Nämnden för egenskapsredovisning inom byggfacket (ER-
1-Riksdagen 1971. 17 saml. Nr 31-33
NU 1971:31 2
nämnden), som utarbetar information för byggvaror, upp
egenskapsredovisning av typleveranser på sitt program. På initiativ av
Sveriges trähusfabrikers riksförbund lät Varudeklarationsnämnden (VDN) under
våren
1969
utföra en
utredning om möjligheterna att varudeklarera typhus. Utredningen föreslog att
en typhusredovisning skulle genomföras i samarbete mellan VDN och ER-nämnden,
Efter en informell överläggning mellan dessa två organ samt representanter för
bostadsstyrelsen, statens planverk, Svensk byggtjänst och Sveriges
industriförbund bildades i mars
1970
Samarbetsgruppen
för typhusredovisning (STYR).
STYR har i juni 1971 lagt fram ett förslag till
typhusredovisning. Syftet med denna fingerade typhusredovisning är att ge ett
exempel på hur redovisningen kan utformas. Systemet kan tillämpas på olika slag
av småhus, oavsett utformning, konstruktionssystem, produktionssystem och
materialsammansättning, och husen skall kunna redovisas på ett jämförbart sätt.
STYR understryker att redovisningssystemet utformats med fömtsättningen att det
skall kunna utnyttjas av konsumenter med skiftande förkunskaper i ämnet.
Informationen skall vara strikt saklig och inte styrande. Typhusredovisningen
innebär, anför STYR, i och för sig ingen kvalitetsgaranti, utöver den som
ligger i att ett villkor för att få redovisa en hustyp är att den skall vara
uppförd minst en gång och därmed, underförstått, vara godkänd av myndigheterna
vad gäller krav på säkerhet, hygien och trevnad, I typhusredovisningen skall
införas uppgifter om generella typgodkännanden.
Remissbehandlingen
av STYR-gruppens förslag är nyligen avslutad.
Utskottet
En stor del av de småhus som
uppförs i Sverige är s. k, monteringsfärdiga hus. Sådana levereras av ett
betydande antal företag. Någon "varudeklaration" av bostäder finns
emellertid inte. Med hänvisning till att köparen f. n. inte har en betryggande
garanti för kvaliteten på de levererade byggsatserna finner motionärerna det
önskvärt att Kungl. Maj :t utfärdar föreskrifter om obligatorisk
varudeklaration av s. k. monteringsfärdiga hus.
Flera utredningar med syfte att förbättra informationen
för småhusköpare har gjorts. En samarbetsgrupp för typhusredovisning, STYR,
tUlsattes 1970 av olika intressenter på området, däribland bostadsstyrelsen
och statens planverk. STYR har i juni 1971 lagt fram ett förslag till
typhusredovisning, avsett att ge ett exempel på hur redovisningen kan utformas.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det finns
behov av en tillförlitlig information om och kontroll av monteringshus. En
förutsättning för att en varudeklaration av monteringshus skall kunna
genomföras är att det föreligger normer för typhusredovisning, och sådana är f.
n. under utarbetande. Att riksdagen i rådande läge skulle påkalla en
obligatorisk varudeklaration på detta område kan utskottet inte tillstyrka.
NU 1971:31 3
Utskottet hemställer därför
att riksdagen avslår motionen 197 1:1087.
Stockholm den 26 oktober 1971 På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG
Närvarande: herrar Svanberg (s), Bengtsson i Landskrona
(s), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Andersson
i Storfors (s), Rask (s), Holmberg (m), Svensson i Malmö (vpk), Jonsson i Husum
(s), Gustafsson i Säffle (c), Rydén (fp), fru Hansson (s) och fru Hambraeus
(c).
Reservation
av herrar Börjesson i Glömminge
(c), Andersson i Örebro (fp), Holmberg (m), Svensson i Malmö (vpk), Gustafsson
i Säffle (c), Rydén (fp) och fru Hambraeus (c), som anser
dels att det stycke i utskottets
yttrande som börjar med "Utskottet delar motionärernas" och slutar
med "utskottet inte tillstyrka" bort utbytas mot ett stycke av
följande lydelse;
"Utskottet ansluter sig till den i motionen framförda
synpunkten att -med hänsyn till konsumentens-bostadskundens trygghet - en
fastare reglering av produktion och försäljning av monteringshus bör komina
till stånd, I det föregående har utskottet redogjort för det utredningsarbete
som f. n, pågår i fråga om framställning av normer för en typhusredovisning.
Med hänsyn till behovet av ett utbyggt konsumentskydd finner utskottet dock att
möjligheterna att införa en obligatorisk varudeklaration av monteringsfärdiga
hus bör bli föremål för utredning. Denna utredning skulle utgå frän det
omfattande bakgrundsmaterial som STYR redan sammanställt."
dels att utskottet bort hemställa
"att riksdagen i anledning av
motionen 1971:1087 hos Kungl. Maj;t anhåller om utredning av möjligheterna för
en obligatorisk varudeklaration av monteringsfärdiga hus".
-Riksdagen 1971. 17 saml. Nr 31-33
opaginerad Kontrollera mot PDF
NU
1971:32
Nr 32
Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om
provning av gasolapparater.
Ärendet
1 motionen 1971:1062 av herr
Annerås m.fl, (fp) hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skall
anhålla att bestämmelser utfärdas för ett obligatoriskt godkännande av
gasolapparater innan dessa förs ut i marknaden.
Motionen
Motionärerna påpekar att
gasolapparater, som numera ofta används vid camping och i arbetsbodar, inte
alla är provade och godkända från säkerhetssynpunkt. De föreslår att
gasolapparater underkastas vissa säkerhetsföreskrifter innan de får
marknadsföras, på liknande sätt som gäller för elapparater.
Uppgifter i anslutning till motionen
Obligatoriskt typgodkännande krävs
f. n. inte för försäljning av olika typer av gasolapparater.
Alhnänna föreskrifter rörande en icke-obligatorisk
typgodkännande verksamhet finns i flera olika författningar.
Arbetarskyddslagen innehåller vissa allmänna föreskrifter
om åtgärder till förebyggande av ohälsa och olycksfall som är avsedda att
iakttas bl. a, vid bruk av eldstäder, eldningsapparater och tillbehör i sådana
fall då arbetsgivar- och arbetstagarförhållande råder. Såsom bestämmelserna är
utformade föreligger det dock f, n. inte någon skyldighet att i förväg inhämta
särskilt godkännande i skyddstekniskt avseende.
Enligt de föreskrifter, råd och anvisningar till
byggnadsstadgan som meddelats av statens planverk 1967 (Svensk byggnorm 1967)
förutsätts att vissa angivna slag av eldstäder, eldningsapparater och tillbehör
till eldningsapparater skall vara tj'pgodkända. Den typgodkännande verksamheten
omfattar dock endast sådana apparater som försäljs i ett större antal exemplar
med samma eller i stort sett samma utförande.
Statens trafiksäkerhetsverk har med stöd av 17 och 19 §§
vägtrafikkungörelsen utfärdat bestämmelser om förbränningsapparater och ventilationsanordningar
i husvagn.
Enligt förordningen (1968:568) om brandfarliga varor äger
kommers-kollegium där så finnes påkallat förordna att "anordning av visst
slag för förvaring, hantering, transpcrt eller försäljning av brandfarlig vara
icke må saluhållas, försäljas eller nyttjas med mindre av kollegium utsedd
opaginerad Kontrollera mot PDF
NU 1971:32 5
myndighet på grundval av verkställda prov och
undersökningar utfärdat intyg att anordningen till sin typ är betryggande från
säkerhetssynpunkt och i övrigt lämplig för sitt ändamål (typgodkännande)".
För att kollegiet på grundval av denna bestämmelse skall
kunna föreskriva om obligatoriskt typgodkännande krävs provningsnormer för
olika apparattyper. Konstruktions- och provningsbestämmelser är f. n. under
utarbetande inom Samarbetskommittén för eldstadsfrågor (som konstituerades 1964
och består av representanter för arbetarskyddsstyrelsen, byggnadsstyrelsen,
brandinspektionen, kommerskollegium, statens provningsanstalt samt vissa
organisationer och institutioner) och en av den tUlsatt normkommitté. Vid
framläggande av föreskrifter om obligatoriskt typgodkännande har
kommerskollegium att beakta den allmänna begränsning i myndighets rätt att
meddela föreskrifter, anvisningar och råd som följer av kungörelsen 1970:641.
Enligt denna får myndighet, som på grund av allmän bestämmelse eller särskilt
beslut av Kungl. Maj:t kan ge föreskrifter, anvisningar eller råd, ej utan att
underställa Kungl. Maj:t frågan ge ändrade eller nya föreskrifter, anvisningar
eUer råd som kan påverka gällande standard eller tUlämpade normer och som i
väsentlig grad kan leda tUl direkta eller indirekta kostnadsökningar.
Centralt typgodkännande organ är statens provningsanstalt.
Svenska gasföreningen har förklarats vara behörig att utföra typprovning av
eldstäder, eldningsapparater m, m. för stadsgas och gasol. Behörighet för olika
provningsinstitutioner att utföra typprovningar anges i förteckning över
typgodkända apparater. Av de inom Sverige tillverkade gasolappara-terna är
huvudparten prövade och typgodkända.
Utskottet
Allmänna föreskrifter rörande
icke-obligatoriskt typgodkännande av gasolapparater ges i flera olika
författningar. 1 motionen påpekas att gasolapparater som används t. ex. vid
camping och i arbetsbodar inte alltid är provade och godkända från
säkerhetssynpunkt. Motionärerna önskar att Kungl, Maj:t skall utfärda
bestämmelser enligt vilka godkännande krävs innan gasolapparater får föras ut
i marknaden.
Typprovning av eldstäder, eldningsapparater m. m. för stadsgas
och gasol utförs sedan ett tiotal år av statens provningsanstalt och med dess
medgivande av Svenska gasföreningen. Enligt vad utskottet inhämtat är
konstruktions- och provningsbestämmelser för olika apparattyper f. n. under
utarbetande.
Utskottet, som är medvetet om att avsaknaden av bindande
föreskrifter kan innebära ökade risker för olyckor, förutsätter att när
provningsnormer föreligger kommerskollegium utfärdar de föreskrifter rörande
typgodkännande av gasolapparater som kollegiet finner påkallade.
Under åberopande av vad här anförts
hemställer utskottet att riksdagen avslår motionen 197 I :I062.
opaginerad Kontrollera mot PDF
NU
1971:32
Stockholm den 26 oktober 1971 På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG
Närvarande: herrar Svanberg (s), Bengtsson i Landskrona
(s), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Andersson
i Storfors (s). Rask (s), Ericsson i Åtvidaberg (fp), Holmberg (m), Svensson i
Malmö (vpk), Jonsson i Husum (s), Gustafsson i Säffle (c), fru Hansson (s) och
fru Hambraeus (c).
opaginerad Kontrollera mot PDF
NU
1971:33
Nr 33
Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om
kontroU och obligatorisk vamdeklaration av kosmetika.
Ärendet
I motionen 1971:441 av herr Sjönell
och fröken Eliasson (c) hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
skall hemställa om utredning av frågan om införande av kontroll och
obligatorisk varudeklaration av kosmetika.
Motionen
Försäljning och tillverkning av
kosmetika står, trots att försäljningen årligen uppgår till 350-400 miljoner
kronor, inte under tillsyn av någon statlig myndighet, påpekar motionärerna.
Innehållet i kosmetika kan ge upphov till allergier, och vissa kosmetika
innehåller skadliga substanser, t, ex. optiskt vitmedel. Motionärerna, som
hänvisar till att det i vissa länder, bl.a. i Förenta staterna, ställs krav på
innehållsdeklaration av kosmetika, anser att det är nödvändigt att få till
stånd en allmän kontroll och obligatorisk varudeklaration av kosmetika.
Uppgifter i anslutning till motionen
En definition av vilka preparat som
räknas till kosmetika och vilka som skall hänföras till hygienprodukter finns
inte, 1 Sverige räknas vanligen sädana preparat som hudkrämer, hårspray,
rakvatten och talk till kosmetika och i Förenta staterna därutöver
hygienprodukter som tvål och deodoranter. Drygt 30 olika kosmetikaleverantörer
är i dag etablerade på den svenska marknaden. Av dessa är 22 medlemmar av
Kemisk-tekniska leverantörsförbundet (KTL), Endast två av företagen är helt
svenska.
Innehåll i kosmetika regleras i en kungörelse angående
förbud mot användande av vissa ämnen i kosmetiskt eller hygieniskt medel (MF
1964:8), utfärdad av dåvarande medicinalstyrelsen.
Med stöd av Kungl. Maj:ts förordning (1 962:702) om gifter
och andra hälsovådliga ämnen (giftförordning) har medicinalstyrelsen
föreskrivit att i kosmetiskt eller hygieniskt medel, som saluhålls eller
yrkesmässigt används i riket, inte får ingå gift, receptbelagt ämne eller vissa
angivna kemiska ämnen.
Tillsynsmyndighet för hälsofarliga ämnen - gifter och
vådliga ämnen är giftnämnden, som alltså inte fungerar som tillsynsmyndighet
för kosmetika. Giftnämnden utfärdar förteckning över de ämnen som klassificeras
som hälsofarliga. Innehållsdeklaration av kosmetika krävs endast i det fall
preparatet innehåller ett hälsofarligt ämne. Preparatet måste då
opaginerad Kontrollera mot PDF
NU 1971:33 8
vara försett med en särskild etikett med angivande av det
hälsofarhga ämnet,
1 Förenta staterna ges grundläggande bestämmelser rörande
kosmetika i en specieU lag, som reglerar produktion och försäljning av
livsmedel, läkemedel och kosmetika, samt i en därtill anknuten förordning
(Food, Drug and Cosmetic Act, Fair Packaging and Labeling Act; Regulations for
the Enforcement of the Federal Food, Drug and Cosmetic Act), Tillsynsmyndighet
är Food and Drug Administration (FDA), som lyder under hälsovårdsministeriet.
Tillverkare och distributörer av kosmetika är inte skyldiga att före marknadsföring
och försäljning av produkterna deklarera eller registrera produkten hos FDA,
Det är tUlverkarens eller distributörens skyldighet att saluföra produkter som
är lämpade för det uppgivna ändamålet och som inte är felmärkta. Lagen
föreskriver att varje kosmetiskt preparat måste ha ett varumärke med angivande
av tillverkarens eller distributörens namn och fullständiga adress. Vidare
föreskrivs att varumärket skall ge uppgifter om hur mycket uttryckt i vikt
eller mått som förpackningen innehåller, Alla uppgifter måste vara avfattade
på engelska. Innehållsdeklaration av kosmetika i allmänhet erfordras endast
beträffande hårfärgningsmedel vilka innehåller ämnen som kan förorsaka
hudirritationer. Kosmetika som uppges motverka eller bota en sjukdom eller påverka
kroppens funktioner, t. ex. produkter som uppges stimulera härväxten vid
skallighet, räknas tUl läkemedel. För dessa krävs innehållsdeklaration enhgt
samma regler som gäller för läkemedel.
1 Sverige har inom Kemisk-tekniska leverantörsförbundet
under de senaste åren utförts omfattande utredningar i syfte att få fram
innehållsdeklarationer av kemisk-tekniska konsumentvaror. Deklarationer på deodoranter
och tandkräm föreligger, och man avser att gå vidare med andra varugrupper.
Parallellt med detta arbete på branschnivå håller flera enskilda företag på att
arbeta fram egna deklarationer för sina produkter.
Utskottet
Med hänvisning till att innehållet
i kosmetiska preparat kan ge upphov till allergier hemställs i motionen om
utredning av frågan om införande av kontroll och obligatorisk varudeklaration
av kosmetika. Under senare år har problem sammanhängande med
överkänslighetsreaktioner för ämnen som ingår i olika kemisk-tekniska produkter
samt kosmetika ägnats en ökad uppmärksamhet. Inom den kemisk-tekniska branschen
pågår f, n,, enligt vad utskottet inhämtat, utredningsarbete med syfte att
utarbeta innehållsdeklarationer för kemisk-tekniska produkter och kosmetika.
Innehållsdeklaration samt angivande av producentens
respektive importörens namn och adress på kosmetiska produkter skulle innebära
ett skydd för den konsumentgrupp som drabbas av allergier. Utskottet finner det
dock lämpligt att man avvaktar utvecklingen och erfarenheterna av det
utredningsarbete som f. n. pågår inom branschen och avstyrker därför motionen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
NU
1971:33
Utskottet hemställer alltså
att
riksdagen avslår motionen 1971:441,
Stockholm
den 26 oktober 1971
På
näringsutskottets vägnar
INGVAR
SVANBERG
Närvarande: herrar Svanberg (s), Bengtsson i Landskrona
(s), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Andersson
i Storfors (s), Rask (s), Ericsson i Åtvidaberg (fp), Holmberg (m), Svensson i
Malmö (vpk), Jonsson i Husum (s), Gustafsson i Säffle (c), fru Hansson (s) och
fru Hambraeus (c).
Goteborgs OHsettryckerI AB.SthIm 71.506 S
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.