Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner om delägarsparande m. m.
1971 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Bet. 1971:NU38, Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner om delägarsparande m. m.
Dokumentets text
Näringsutskottets
betänkande nr 38 år 1971 NU 1971: 38
Nr 38
Näringsutskottets
betänkande i anledning av motioner om delägar-sparande m.m.
Ärendet
I
detta betänkande behandlas
dels
motionen 1971:431 av herr Bohman m. fl. (m), vari yrkas att' riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t skall begära utredning och förslag om ett system
för delägarsparande i enlighet med vad i motionen anförts,
dels
motionen 1971: 1075 av herr Hörberg m. fl. (fp), vari yrkas att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t skall hemställa att en parlamentarisk utredning
med representanter för arbetsmarknadens parter och erforderlig expertis
tillsätts med uppgift att undersöka möjligheterna till ekonomisk
demokratisering genom ett system för andel i vinst åt de anställda i enlighet
med de tankegångar som redovisats i motionen,
dels
motionen 1971: 1096 av herr Wedén m. fl. (fp), vari yrkas alt riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t skall hemställa att en parlamentarisk utredning
tillsätts under medverkan av arbetsmarknadens parter och erforderiig expertis
med uppgift att avge förslag om hur allmänna riktlinjer bör uppdragas för att
ge löntagarna andel i långsiktigt före-tagssparande och hur metoder att från
statsmakternas sida gynna en sådan utveckling bör utformas.
Motionen 1971:431 innehåUer motivering även för de
förslag om åtgärder på beskattningsområdet som samma motionärer framlagt i motionen
1971: 304. Denna har behandlats av skatteutskottet i dess betänkande 1971: 37.
Utskottet har berett Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges akademikers
centralorganisation (SACO) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO)
tillfälle att yttra sig över motionerna. SACO har inte avgivit något yttrande.
Motionerna
I motionen 1971:431 lämnas inledningsvis en allmän
motivering för ett av moderata samlingspartiet framlagt program för ett
"decentraliserat ägande". Syftet är, anförs det, att främja
personligt oberoende
1
Riksdagen 1971. 17 saml. Nr 38
NU
1971:38 2
samt
att befästa och utveckla demokratin. Tyngdpunkten i ordet ägar-deinokrati
ligger på demokrati, säger motionärerna. De pläderar för en ökad privat
kapitalbildning, som tar sig uttryck i bl. a. en större spridning av
aktieägandet. Ägardernokrati och företagsdemokrati är, framhåller de, inte
samma sak, men decentraliserat ägande bör kunna skapa bättre förutsättningar
för utveckling av en verklig förtagsdemokrati. För att ägandespridningen skall
bli ägardernokrati krävs, sägs del vidare, alt de många människorna med små
sparkapital får större möjligheter alt bli delägare i den verkligt väsentliga
egendomen.
Det
system som motionärerna förordar innebär alt vid sidan av vanliga aktier
skapas en ny form av delägarbevis som skall vara lättare åtkomliga och ge
större trygghet Börsnoterade företag föreslås få möjlighet att emittera
konvertibla obligationer, dvs. obligationer som efter viss lid kan omvandlas
till aktier. Obligationerna skall tecknas av en stiftelse med de anställda som
delägare. Dessa satsar omedelbart 20 procent av aktiernas värde, medan övriga
80 procent får lånas av stiftelsen från allmänna pensionsfonden med en
amorteringstid av fyra år. Amorteringarna sker genom inbetalning av de
anställda, som medges avdragsrätt för dem vid taxeringen. Efter fem är skall
andelsägarna ha rätt alt konvertera andelarna till vanliga aktier i företaget.
I
motionen 1971:1075 anförs att realkapitalets tillväxt i värt ekonomiska system
i huvudsak tUlfaller kapitalägarna och all detta har lett till en
maktkoncentration i näringslivet i strid med kravet på ekonomisk demokrati
genom ökat medbestämmande för de anställda. För en mera djupgående
demokratisering av näringslivet är det enligt motionärernas mening på längre
sikt nödvändigt att de anställda blir direkt delaktiga i den årliga
kapitaltillväxten genom att de får del i vinsten på basis av sina
arbetsinsatser. Praktiskt föreslås delta gå till så atl aktier emitteras till
värdet av den återinvesterade delen av vinsten och fördelas mellan kapitalägare
och anställda i en viss proportion till insatserna, definierade som aktiekapitalets
värde res"peklive summan av de anställdas löner.
Motionen
1971:1096 anknyter till liknande motioner åren 1968 1970. De båda senaste
långtidsutredningarna pekar, framhålls det, på ett fortsatt och stegrat behov
av kapitalbildning för såväl enskilda som offentliga behov. Erforderliga
investeringsökningar inom industrisektorn kräver en avsevärd tiUväxt av
sparandet. Fördenskull bör såväl enskilt hushållssparande som företagssparande
stimuleras. Ett relativt högt företagssparande och en hög självfinansieringsgrad
har, hävdas del, fördelar även ur de anställdas synvinkel. Motionärerna anger
vissa allmänna principer för ett system som ger löntagarna del av kapitalbildningen
inom företagen. De an,ställda bör genom andelar i företagssparandet få en
personligt ägd tillgång i form av en för avsevärd tid uppskjuten andel i
vinst, dock uttagbar under speciella omständigheter. An-
NU 1971:38 3
del
i sparandet inom ett visst företag skall kunna medföras vid flyttning till
annat företag eller annan verksamhet. Olika former av tillgångsbevis anges
vara tänkbara, såsom reverser, obligationer av särskilt slag och aktier i
företaget. Risken för förlust av tidigare erhållna andelar till följd av
konkurs etc. bör täckas genom ett försäkringssystem. Vissa förmåner i
beskattningshänseende anses önskvärda. Sedan erforderlig utredning skett och
statsmakterna dragit upp ramar för de insatser och regler som det allmänna
skall svara för bör enligt motionärernas mening systemet i övrigt utformas av
arbetsmarknadens parter.
Tidigare
behandling av liknande förslag
Motioner med väsentligen samma innebörd som
motionen 1971: 1096 har tidigare från folkpartihåll väckts vid 1968, 1969 och
1970 års riksdagar (BaU 1968: 33, 1969: 42, 1970: 44). Sistnämnda år förelåg
också partimotioner från moderata samlingspartiet om utredning och förslag
rörande ett system innefattande delägarskap i företag samt en motion om
utredning i syfte att skapa möjligheter för företag att bygga upp personalfonder
av vinstmedel. Vid remissbehandling avstyrktes samtliga motioner av de fyra
stora arbetsmarknadsorganisationerna. De avstyrktes likaledes av
bankoutskottet och avslogs av riksdagen. I sina yttranden anförde
bankoutskottet att utskottet inlc gjort någon bedömning av funktionsdugligheten
hos de i motionerna skisserade systemen eller av deras effekt från
samhällsekonomisk och fördelningspolitisk synpunkt; eftersom förslagen avsåg
en ändrad konstruktion av de anställdas totala arbetsersättning borde det nämligen
enligt utskollcts uppfattning ankomma på arbetsmarknadens parter att avgöra om
systemen skulle prövas och hur de i så fall skulle utformas i detalj.
Reservationer till förmån för den i folkpartimotionerna begärda utredningen avgavs
alla tre åren av folkpartiets företrädare i utskottet och 1968 därjämte av
högerpartiets och centerpartiets företrädare.
I
partimotioner på företagsdemokratins område från moderata samlingspartiet vid
1969 års riksdag framfördes tanken på ett vinstandels-system som en möjlighet
att ge de anställda inflytande och medbestämmanderätt i företagen. Vid
remissbehandlingen vann förslaget om en utredning rörande bl. a. detta system
inget stöd från de tillfrågade fyra stora arbetsmarknadsorganisationerna.
Bankoutskottet gick i sitt yttrande (BaU 1969: 41) inte närmare in på
förslaget. Det borde kunna förutsättas, anförde utskottet, att
arbetsmarknadsparterna på egen hand kunde svara för utrednings- och
försöksverksamhet om de fann en sådan påkallad. I en reservation mot utskottets
beslut att avstyrka motionerna yrkade moderata samlingspartiets representanter
på att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle hemställa om utredning av lämpliga
former för vinstandelssystem. Riksdagen följde utskottet.
NU 1971:38 4
Uppgifter
i anslutning till motionerna
Exempel på system för delägarsparande för anställda
i företag erbjuder i första hand Frankrike, där statsmakterna 1967 fattade
beslut om ett sådant system, grundat på delaktighet för de anställda i företagens
vinster (participation). Systemet infördes trots avstyrkande från
arbetsmarknadsparternas sida.
Lagen
i ämnet är tillämplig på företag med minst 100 arbetstagare. Enligt huvudregeln
har arbetstagarna rätt till hälften av den del av nettovinsten som överstiger 5
procent av företagets egna kapital. Vinstandelarna kan komma de anställda till
godo i olika former. En möjlighet är placering inom företaget, varvid de
anstäUda erhåller aktier, obligationer eller reverser. En annan möjlighet är
inbetalning på ett särskilt, externt sparkonto för varje arbetstagare. Avsteg
från lagens htivudre-gel enligt vilken vinstandelarna fonderas inom företaget
kan göras på grundval av kollektivavtal under förutsättning att de förmåner
som skall tillfalla arbetstagarna inte minskas därigenom. För den del av
vinsten som utdelas i form av vinstandelar åtnjuter företagen skattefrihet
påföljande år. Vinstandelarna, som enligt huvudregeln är bundna för en lid av
fem år, är också skattefria för mottagarna.
Vid
utgången av mars 1971 fanns avtal för ca 3,4 milj. av de ca 3,5 milj.
arbetstagare som då omfattades av systemet. För en fjärdedel av de berörda
medförde avtalen fördelaktigare regler än lagen. Drygt hälften av avtalen gick
ut på fondbildnirig inom företaget. Endast 30 000 anställda berördes av avtal
enligt vilka vinstandelarna skulle konverteras till aktier i företaget.
Utbetalade vinstandelar uppgick 1968 till ett belopp av drygt 350 francs per
arbetstagare, motsvarande ca 2,7 procent av lönesumman för samma arbetstagare.
Vinstandelarnas storlek varierade kraftigt mellan olika branscher.
Livsmedelsindustrin och den kemiska industrin låg främst med vinstandelar på
genomsnittligt 5 procent. Ca en fjärdedel av de berörda arbetstagarna fick
ingen vinstandel 1968. De båda påföljande åren torde summan av utdelade
vinstandelar ha varit större.
Vinstdelningssystemet
medför att arbetsgivarna genom företagsnämnderna måste ge arbetstagarna en
utförlig resultatredovisning. En företagsnämnd har rätt att kräva att experter
skall anlitas för granskning av. företagets räkenskaper.
Remissyttrandena
SAF erinrar beträffande motionerna 1971: 1075 och
1971; 1096 om att föreningen vid flera tidigare tillfällen avstyrkt motioner
med likartat innehåll. Fördelningen av företagens överskott mellan löner och
vinster
NU 1971:38 5
är,
säger SAF, något som det sedan gammalt ankommer på arbetsmarknadens parter att
förhandla om. I anslutning härtiU meddelas att i det längsiktsavtal som 1969
träffades mellan SAF samt Svenska industri-tjänstemannaförbundet (SIF),
Sveriges arbetsledareförbund (SALF) och Sveriges civilingenjörsförbund (CF)
finns en överenskommelse om fördelning av företagens förädlingsvärde mellan de
anställda och kapitalägarna. Grundtanken i motionärernas förslag kan därmed,
anför SAF, sägas vara realiserad på makroplanet. En utbyggnad av dessa tankegångar
på företagsplanét bör enligt SAF:s uppfattning i sin helhet avgöras av
arbetsmarknadens parter. SAF avstyrker därför motionärernas förslag.
I
fråga om motionen 1971: 431 uttalar SAF att föreningen finner det angeläget att
en ökning av det riskvilliga kapUalet inom näringslivet kommer till stånd och
mot den bakgrunden inte har något att erinra mot att det inom företagen bildas
stiftelser eller sparklubbar med de anställda som intressenter och med syfte
att placera pengar i aktier eller konvertibla obligationer. SAF finner det
emellertid olämpligt om en sådan stiftelse endast skulle få tillfäUe att investera
i aktier och obligationer i del egna förelaget, eftersom detta bl. a. skulle
missgynna anställda i mindre lönsamma företag. SAF ställer sig också avvisande
tUl förslaget att samtliga konvertibla obligationer skall tecknas av
stiftelsen. 1 stället föreslås att stiftelsen skall få tillfälle att fritt köpa
värdepapper i såväl det egna företaget som andra företag. Förslaget om
belåning hos allmänna pensionsfonden ger, säger SAF, möjlighet till investering
i näringslivet av medel ur denna fond med undvikande av en starkt koncentrerad
och centraliserad beslutsmekanism. Föreningen har ingenting att erinra mot
detta men påpekar att en negativ räntediskrepans uppkommer om stiftelsen lånar
pengar hos allmänna pensionsfonden och investerar dem i konvertibla obligationer
med lägre avkastning än låneräntan.
LO erinrar om sina yttranden över liknande motioner
tidigare år, senast till bankoutskottet 1970. De invändningar som LO då
framförde gäller i princip fortfarande, anförs det, varför LO inte finner sig
föranlåten att närmare kommentera de olika motionerna.
Efter att likaledes ha åberopat sina tidigare
remissyttranden uttalar TCO att de av motionärerna framförda synpunkterna
enligt dess uppfattning ingalunda är ointressanta utan bör penetreras
ingående. Vissa av dessa frågor har också, fortsätter TCO, fått förnyad
aktualitet i den allmänna debatten. Beträffande den i motionen 1971: 1075
behandlade frågan om ekonomisk demokratisering genom delaktighet för de anställda
i realkapitalets tillväxt kan man enligt TCO dra erfarenheter från för-
NU 1971:38 6
sök
som gjorts i andra länder.. TCO finner det angeläget att man utreder olika
former för ökat medinflytande för de anställda med sikte på att ge de anställda
ägande- eUer bestämmanderätt över företagen.
Beträffande
frågan om delägarsparande upprepar TCO att den rådande lagstiftningen inte
lägger hinder i vägen för att parterna på arbetsmarknaden tar initiativ av det
slag som motionärerna avser. TCO anser att man i första hand bör låta parterna
själva pröva, diskutera och utforma system av det slag som motionärerna
angivit. Självfallet är det, yttrar TCO, i hög grad en facklig angelägenhet att
på längre sikt uppnå att arbets- och kapitalinsatserna får en rättvis ersättning
för sina bidrag i produktionsprocessen. TCO säger sig ha för avsikt att framdeles
ägna dessa frågor ökad uppmärksamhet. TCO vidhåller sin tidigare uppfattning
att någon statlig utredning rörande de frågor som behandlas i motionerna inte
är motiverad.
Utskottet
I de tre föreliggande motionerna framförs önskemål
om utredning rörande deltagande från de anställdas sida i kapitalbildningen
inom företagen. Skilda motiv anförs. I motionen 1971: 431 betonas särskilt syftet
att åstadkomma en spridning av ägandet. Motionärerna anser att ett
"decentraliserat ägande" skulle främja personligt oberoende och
stärka demokratin samt dessutom ha positiva samhällsekonomiska verkningar. Det
skulle också vara gynnsamt för utvecklingen av företagsdemokrati. Motionen
1971: 1075 utgår från kravet på ekonomisk demokrati. Maktkoncentration inom
näringslivet bör enligt motionärerna motverkas genom att de anställda på basis
av ett vinstandelssystem får delägarskap i företagen. Till grund för motionen
1971: 1096 ligger uppfattningen att näringslivets kapitalbehov till betydande
del bör tillgodoses genom ett ökat företagssparande och att de anställda bör
ta del i detta. En bieffekt härav skulle vara minskade intressemotsättningar
mellan de anställda och företagens ägare.
1
den mån motionärerna gör sig till talesmän för en utvidgad och fördjupad
företagsdemokrati och ekonomisk demokrati ger de uttryck för värderingar som
utskottet delar och finner väsentliga. Utskottet noterar inte minst de
kritiska synpunkter på maktkoncentrationen inom näringslivet som framförs i
motionen 1971: 1075. Det är emellertid viktigt att slå fast att såsom också
framhålls i motionen 1971: 431 delägarskap inte får utgöra någon
förutsättning för medinflytande från de anställdas sida. När det gäller att
åstadkomma en genomgripande demokratisering av näringslivet måste andra vägar
väljas. Flera betydelsefulla invändningar kan enligt utskottets mening riktas
mot resonemangen i motionerna. Utskottet vill särskUt hänvisa till de fördel-
NU 1971:38 7
ningspolitiska
problem antydda i motionen 1971: 1096 som skuUe uppstå vid försök att
förverkliga motionärernas intentioner.
Utskottet
finner emellertid inte skäl att här redovisa någon mera detaljerad granskning
av motionerna. Avgörande för utskottets ställningslagande blir nämligen att
förslagen avser omfattningen och fördelningen av den totala ersättningen till
de anställda för deras insatser inom företagen. På den svenska arbetsmarknaden
är det en grundläggande princip att det bör ankomma på arbetsmarknadens parter
att förhandla och träffa avtal härom. Huvudorganisationerna på arbetsmarknaden
har ställt sig avvisande till de förslag om statlig utredningsverksamhet som
motionärerna framlagt. Mot bakgrunden av vad SAF och TCO anfört finns anledning
att räkna med att de synpunkter som framförs i motionerna blir beaktade av
arbetsmarknadsparterna. Om statliga åtgärder därvid skulle anses önskvärda kan
det förutsättas att parterna själva påkallar statsmakternas medverkan.
Åberopande vad här anförts
hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionerna 1971: 431, 1971:
1075 och 1971: 1096.
Stockholm
den 2 november 1971
På
näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG
Närvarande:
herrar Svanberg (s), Bengtsson i Landskrona (s), Börjesson i Glömminge (c),
Haglund (s), Andersson i Storfors (s). Rask (s), Holmberg (m), Vv'ååg (s),
Sjönell (c), Jonsson i Husum (s), Rydén (fp), Möller i Göteborg (fp). Hovhammar
(m) och fru Hambraeus (c).
Reservation
av
herrar Holmberg (m), Rydén (fp), Möller i Göteborg (fp) och Hovhammar (m), som
anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:
"I
de tre-------- (= utskottet)----- och företagens ägare.
Flera
skäl talar enligt utskottets uppfattning för ett ökat företagssparande. För
att en tillfredsslällande investeringsnivå skall uppnås krävs att
självfinansieringsgraden inom företagen inte äri, alltför låg. Man bör söka
förebygga att det offentliga sparandet får en sådan dominans att makten över
kapitaltillgångarna koncentreras till samhälleliga instanser.
En
väg till ett ökat företagssparande öppnas om man kan finna former för att i
större utsträckning göra de anställda delaktiga i förmögen-hetsbUdningen inom
företagen. För detta finns andra viktiga motiv. En utvidgad intressegemenskap
mellan företagens ägare och anställda och ökade förutsättningar för insyn och
medinflytande från de anställ-
NU 1971:38 8
das
sida skulle skapas härigenom. De stundom uttalade farhågorna för att ett
sparande av här antydd art skulle medföra allvarliga fördelningspolitiska
problem är enligt utskottets mening starkt överdrivna. Det ter sig naturligt
och önskvärt att de anställda också får möjlighet till. ett verkligt
delägarskap i form av aktieinnehav. Ett system med konvertibla obligationer
skulle erbjuda en sådan möjlighet och lämna fritt val mellan placeringsformer
med olika grad av risktagande.
Ett
program för en förutsättningslös utredning på området skisseras i motionen
1971: 1096. TUl de tankegångar som framförs där kan utskottet i det väsentliga
ansluta sig.
I
motionen 1971: 431 väcks från delvis andra utgångspunkter ett mera specificerat
förslag av besläktad natur. Vid en utredning av de frågor som berörs i motionen
1971: 1096 skulle detta förslag naturiigen komma att prövas. Detsamma gäller
motionen 1971: 1075, som rymmer en i och för sig intressant specialtankegång
men där den föreslagna vinstdelningens verkningar på kapitalbildning och därmed
på sysselsättning och ekonomisk tillväxt inte diskuteras. De nu nämnda
faktorerna skulle kraftigt påverkas vid en vinstdelning enligt den metod som
motionärerna anger såsom exempel.
Arbetsmarknadens
huvudorganisationer har i sina yttranden ställt sig
avvisande tUl en utredning med här angivet syfte. Det är för utskottet
självklart att det skall ankomma på arbetsmarknadsparterna själva alt
förhandla och träffa avtal om sådana former för sparande och delägar
skap som här berörts. Utskottet uppfattar deras avvisande hållning
främst som ett uttryck för denna princip. Utskottet vill därutöver fästa
uppmärksamheten på vad TCO i sak anför i sitt remissyttrande, näm
ligen: 'De av motionärerna framförda synpunkterna och önskemålen
är enligt TCO:s uppfattning ingalunda ointressanta ulan de bör pene
treras ingående. Vissa av dessa frågor har också i den allmänna de
batten i dag fått förnyad aktualitet- . Enligt TCO:s mening är
det angeläget att utreda
olika former för ökat medinflytande för de anställda med sikte [på] att ge dem
ägande- och/eller bestämmanderätt över företagen.'
Utskottet
vUl förorda en i första hand teknisk utredning av möjligheterna att ge
löntagarna andel i ett långsiktigt företagssparande enligt i huvudsak de
riktlinjer som anges i motionen 1971:. 1096.
Åberopande vad här anförts
hemställer utskottet
att riksdagen i anledning av motionerna 1971:431,
1971: 1075 och 1971:1096 hos Kungl. Maj:t hemställer om utredning angående
andel för de anställda i långsiktigt företagssparande."
MARCUS BOKTR. STHLM 1971 710043
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.