Näringsutskottets betänkande i anledning av proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse, m. m., jämte motioner
1971 · 21 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 12 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Bet. 1971:NU51, Näringsutskottets betänkande i anledning av proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse, m. m., jämte motioner
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Näringsutskottets
betänkande nr 51 år 1971 NU
1971: 51
Nr 51
Näringsutskottets
betänkande i anledning av proposition.med förslag till lag om ändring i lagen
(1955:183) om bankrörelse, m. m., jämte motioner.
Ärendet
I detta betänkande behandlas propositionen 1971:
166 såvitt gäller hemställan (punkt 1) att riksdagen skall antaga ett inom
finansdepartementet upprättat förslag tUl lag om ändring i lagen (1955: 183)
om bankrörelse.
Propositionen
i övrigt (punkt 2) avser skattefrågor och har hänvisats till skatteutskottet.
Vidare
behandlas de i anledning av propositionen väckta motionerna 1971: 16001606
utom såvitt de (motionerna 1971: 16011603 i vissa delar) avser skattefrågor
och därför hänvisats till skatteutskottet. Motionerna redovisas närmare nedan
(s. 3).
Skatteutskottet
behandlar de nu berörda skattefrågorna i sitt betänkande 1971:72.
Propositionen
Propositionen föranleds av det avtal om samgående
mellan Skandinaviska banken och Stockholms enskUda bank som offentliggjorts
den 21 september 1971 samt av skrivelser i anslutning därtill från
bankinspektionen och (i skattefrågor) de båda bankerna. De i propositionen
föreslagna ändringarna i lagen om bankrörelse har följande innebörd. Den för
Kungl. Maj:t medgivna rätten att utse högst tre offentliga ledamöter i
affärsbanks styrelse utvidgas till att gälla högst fem sådana ledamöter. Det
högsta medgivna antalet styrelseledamöter ökas i samband därmed från tjugoen
till tjugotre. Affärsbanks styrelse får rätt att, om förhållandena påkallar
det, utse verkställande direktörer bland styrelsesuppleanterna och ej blott
bland styrelseledamöterna; härigenom bUr det möjligt att utse flera
verkstäUande direktörer än f. n.
Lagförslaget har följande
lydelse:
1
Riksdagen 1971.17 saml. Nr 51
opaginerad Kontrollera mot PDF
NU 1971:51
Förslag
till
Lag
om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse
Härigenom
förordnas, att 71 och 74 §§ lagen (1955: 183) om bankrörelse skall ha nedan
angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen
lydelse 71 §1
Nuvarande
lydelse
För
bankaktiebolag skall finnas en styrelse bestående av minst fem och högst
tjugoen ledamöter. Konungen äger utse högst tre ledamöter i styrelsen
(offentliga styrelseledamöter) med uppgift att särskilt verka för att
samhällets intressen beaktas i bankens verksamhet. Övriga styrelseledamöter
till ett antal av högst aderton väljas å bolagsstämma; dock må enligt
bestämmelser, som intagits i bolagsordningen, en eller flera av dessa ledamöter
kunna tUlsättas i annan ordning.
För
bankaktiebolag skall finnas en styrelse bestående av minst fem och högst
tjugotre ledamöter. Konungen äger utse högst fem ledamöter i styrelsen
(offentliga styrelseledamöter) med uppgift att särskilt verka för att
samhällets intressen beaktas i bankens verksamhet. Övriga styrelseledamöter
till ett antal av högst aderton väljas å bolagsstämma; dock må enligt
bestämmelser, som intagits i bolagsordningen, en eller flera av dessa ledamöter
kunna tUlsättas i annan ordning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Styrelsen skall förvalta bankbolagets
angelägenheter i enlighet med vad i denna lag är stadgat.
74 § 2
opaginerad Kontrollera mot PDF
Styrelsen
skall inom sig utse verkställande direktör att imder styrelsens inseende leda
verksamheten, däri inbegripet att i den utsträckning styrelsen bestämmer
avgöra ärenden av beskaffenhet att eljest ankomma på styrelsens egen
prövning. Där förhållandena så påkalla, må flera verkstäUande direktörer
utses. Styrelsen skall även förordna styrelseledamot eller styrelsesuppleant
att vara ställföreträdare för verkställande direktör.
Styrelsen skall inom sig utse verkställande
direktör att under styrelsens inseende leda verksamheten, däri inbegripet att
i den utsträckning styrelsen bestämmer avgöra ärenden av beskaffenhet att
eljest ankomma på styrelsens egen prövning. Där förhållandena så påkalla, må
bland styrelseledamöterna eller styrelsesuppleanterna flera verkställande
direktörer utses. Styrelsen skall även förordna styrelseledamot eller
styrelsesuppleant att vara ställföreträdare för verkställande direktör.
Styrelsen må jämväl uppdraga åt annan än
verkställande direktör att ensam eller i förening med annan avgöra ärenden av
beskaffenhet att eljest ankomma på styrelsens egen prövning.
I
Senaste lydelse 1970: 666. » Senaste lydelse 1968: 601.
NU 1971: 51 3
Angående den befogenhet i olika avseenden, som skäU
tillkomma verkställande direktör eUer person söm avses i andra stycket, åligger
det styrelsen att meddela föreskrifter i en för ett år i sänder fastställd
instruktion. Avser uppdraget beviljande av kredit, skola grunderna för
kreditgivningen fastställas. Hava flera verkställande direktörer utsetts skall
instruktionen angiva huru ledningen av bankens verksamhet skall mellan dem
fördelas. Styrelsen skall, så snart käh ske, till tillsynsmyndigheten insända
avskrift av instruktionen ävensom, där ändringar vidtagas i densamma, meddela
myndigheten därom.
Uppdrag
som sägs i denna paragraf må när som helst återkallas eller inskränkas. Utan
hinder av uppdrag äger styrelsen själv avgöra ärende av varje slag.
Styrelsen
må icke åt enskild styrelseledamot eller annan uppdraga att avgöra ärende, som
avser:
1. inrättande eller indragning av avdelningskontor
eller övertagande av annan baiUcrörelse;
2. förvärv eller avyttring av fastighet, avsedd för
bankens inrymmande eller för att tUlgodose därmed sammanhängande behov;
3. beviljande av kredit tUl person, som avses i 61 §
första eller andra stycket, eller till bolag, förening eller annan
sammanslutning, vari sådan person är styrelseledamot eller såsom delägare eller
medlem äger ett väsentligt ekonomiskt intresse; styrelsen dock obetaget att för
person eller sammanslutning, som nu nämnts, fastställa vissa gränser, inom
vilka utan styrelsens beslut i varje särskilt fall kredit må bevUjas vederbörande
i och för en av honom idkad rörelse;
4. förvärv av aktie eller förlagsbevis i andra fall än
då fråga är om aktie eller förlagsbevis, som är för bankbolagets fordran utmätt
eller pantsatt;
5. fastställande av allmänna räntesatser för in- och
utlåning; dock att beslut, där så påkallas av allmän ränteförändring, må utan
styrelsens hörande meddelas för tiden intill nästkommande styrelsesammanträde.
I
denna paragraf meddelade bestämmelser angående kredit skola gälla även i fråga
om garantiförpliktelse, som bankbolag ikläder sig.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1972.
Motionema
Yrkanden
De
i anledning av propositionen väckta motionerna är följande: 1971: 1600 av
herrar HeUström (s) och Gadd (s), vari hemställs att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t skall begära att sådana
åtgärder vidtages att
Kungl. Maj:t kan förordna om dels offentlig
direklionsledamot, dels
offentlig förvaltningsrevisor i affärsbankerna,
samt
att vad som i övrigt
anförts i motionen beaktas,
1971:1601 av herr
Hermansson i Stockholm m.fl. (vpk), vari-
hemställs, såvitt nu är i
fråga att riksdagen i skrivelse till Kiingl..
Maj:t skall begära förslag
om förstatligande av affärsbanksväsendet,
NU 1971: 51 4
1971: 1602 av herr Olof Johansson i Stockholm m.
fl. (c), vari hemstäUs, såvitt nu är i fråga, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t skall som sin mening uttala, att näringspolitiken och den
ekonomiska . politiken bör ges sådan inriktning att en decentraliserad
företagsstruktur främjas inom bank- och försäkringsväsendet,
1971:
1603 av herr Levin m.fl. (fp), vari hemställs, såvitt nu är i fråga, att
riksdagen skall avslå propositionen,
1971:
1604 av herr Lindkvist m.fl. (s), vari hemställs att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t skall anhålla att en parlamentarisk utredning tillsätts för att
kartlägga bankernas roll inom näringslivet och överväga formerna för samhällets
inflytande i dessa,
1971:
1605 av fru Lundblad m.fl. (s), vari hemställs att riksdagen skall besluta om
visst tillägg till Kungl. Maj:ts förslag tUl lag om ändring i lagen (1955: 183)
om baiUorörelse (se bilaga 2 till detta betänkande),
1971:
1606 av herrar Magnusson i Borås (m) och Burenstam Linder (m), vari hemställs
att riksdagen skall avslå propositionen i vad gäller ökning av antalet statliga
representanter i affärsbankernas styrelser från högst tre till högst fem.
Motivering
Motionerna 1971: 1601, 1971: 1602 och 1971: 1603
går aUa bl. a. ut på att Kungl. Maj:t icke skaU erhålla det i propositionen
begärda bemyndigandet att medge vissa skattelättnader vid samgående mellan affärsbanker.
Motionärernas syfte är att den tillämnade sammanslagningen av Skandinaviska
banken och Stockholms enskUda bank inte skall komma tUl stånd.
I
motionen 1971:1601 hänvisas till den pågående utvecklingen mot ökad koncentration
inom det svenska näringslivet. Koncentrationstendenserna inom bankväsendet
anges som särskilt betydelsefulla med hänsyn till bankernas maktställning i det
ekonomiska livet. Motionärerna anför olika data rörande de båda nu aktuella
bankerna och deras inflytande inom olika grenar av näringslivet genom styrelserepresentation,
närstående investmentbolag etc. Samgåendet dem emellan betecknas som en
förening av de två största industriella fur-stendömena tUl ett dominerande
finansimperium. Den beskrivning som chefen för finansdepartementet i
propositionen gör av hur fusioner etc. verkar är enligt motionärerna begränsad
och ensidig. Enligt deras mening skärper banksammanslagningen avgörande
motsättningar i det svenska samhället. Medan produktionen antar en alltmera
samhällelig karaktär behärskas de avgörande produktionsmedlen av en allt mindre
grupp finanskapitalister. Ordningen med offentliga ledamöter ger inte garanti
för att affärsbanksväsendet står i samhällets tjänst.
Vad departementschefen
uttalat om affärsbankernas roll som exeku-
NU 1971: 51 5
tiva
organ för statens politik understryks i motionen 7977.-1602. Från allmän
synpunkt anser motionärerna det väsentligt att slå vakt om konkurrensen på
kreditmarknaden. Koncentrationen inom affärsbanksväsendet i fråga om vilken
motionärerna hänvisar till koncentrationsutredningens undersökning medverkar
enligt motionärerna bl. a. till att de mindre och medelstora företagen vid
kreditknapphet får stå tillbaka för de större. Stora företag inom näringslivet
och stora banker främjar ömsesidigt varandra. De krav som näringslivets
internationalisering ställer på bankerna borde enligt motionärerna mötas genom
samarbete mellan svenska banker på den internationella marknaden. Sparbankerna
och jordbmkskasserörelsen bedöms ha varit framgångsrika i kraft av sin
decentraliserade struktur, som medger lokalt och regionalt inflytande. En
utveckling i riktning mot decentralisering i det ekonomiska livet bör
stimuleras av samhället.
Ett
lugnare tempo i strukturomvandlingsprocessen skulle enligt motionen 1971:1603
sannolikt ha varit förmånligt samhällsekonomiskt sett. Ett ytterligare stegrat
tempo betecknas som olyckligt från ekonomisk och social synpunkt men skulle
enligt motionärernas mening kunna bli en konsekvens av de båda bankernas
samgående.
Även
i motionen 1971:1604 åberopas koncentrationsutredningens undersökningsresultat.
Den förestående banksammanslagningen kommer att medföra en ökad
maktkoncentration inom det privata näringslivet, säger motionärerna, och det
är därför angeläget att samhället garanteras ett omfattande inflytande inom de
privata affärsbankerna. Motionärerna anser att det finns skäl att ifrågasätta
om tillräckligt inflytande erhålls-.genom de offentliga ledamöterna i
affärsbankernas styrelser.
Mot
samma bakgrund anförs i motionen 7977; 1600 att möjligheten av ytterligare
fusioner mellan affärsbanker ställer än starkare krav än hittills på att
samhället får ett väsentligt ökat inflytande över beslutsprocessen i hela
bankväsendet. Systemet med offentliga styrelseledamöter anses otillräckligt
och ytterligare åtgärder nödvändiga redan på kort sikt. Av avgörande betydelse
är, säger motionärerna, att kunna följa det löpande, dagliga arbetet i
direktionen. I vissa banker erfordras både en av staten utsedd heltidsarbetande
direktör och en heltidsar-betande offentlig revisor, i andra kan tills vidare
en av dessa funktioner vara tillräcklig. De offentliga styrelseledamöternas
beslutsunderlag skulle härigenom väsentligt stärkas. I samma syfte föreslås
att Kungl. Maj:t inrättar ett centralt sekretariat för bankfrågor som kan ge
service åt de offentliga styrelseledamöterna.
I
motionen 7977.-1605 anförs att den senaste tidens händelser inom bankvärlden
motiverar en precisering av de offentliga styrelseledamöternas möjligheter att
tillvarata samhällets bästa. Reella möjligheter bör skapas för utbyte av
uppfattningar och förslag i sådana fall då
NU 1971: 51 6
ärenden
av särskild betydelse för samhällsekonomi och kreditpolitik är aktuella hos
banken. Vidare behövs ett forum för diskussion mellan affärsbank samt lokala,
regionala och centrala myndigheter vid de tillfällen då man förbereder
finansiering av stora projekt som inverkar på näringslivets lokalisering och på
den lokala och regionala planeringen.
Under
hänvisning till en motion år 1970, vari yrkades avslag på förslaget om
offentliga ledamöter i affärsbankernas styrelser, uttalas i motionen 1971:1606
att hittUlsvarande erfarenheter inte gett anledning till någon revision av den
principiella uppfattning som låg bakom detta motionskrav. I samband med den nu
aktuella bankfusionen har det enligt motionärerna framgått att staten har andra
möjligheter till insyn som är mer betydelsefulla än styrelserepresentationen.
Den nya bankens organisationsform anknyter nära tUl Skandinaviska bankens,
framhåUer motionärerna, och motiverar alltså inte någon ökning av antalet
offentliga styrelseledamöter.
Koncentrationsutredningen
Koncentrationsutredningen (Fi 1962: 37) har
publicerat ett betänkande (SOU 1968: 3) med titeln Kreditmarknadens struktur
och funktionssätt. Där beskrivs kreditmarknadens funktioner och organisatoriska
uppbyggnad, dess ägandeförhållanden samt ägandemässiga relationer mellan
affärsbanker, investmentbolag och av dem ägda företag. Förekomsten av
gemensamma styrelseledamöter för affärsbanker och andra privata företag
belyses, och vissa uppgifter redovisas om bankförbindelsernas stabilitet och
exklusivitet i större företag. Kreditmarknadens struktur och dennas
förändringar är föremål för arialys och diskussion. Vidare beskrivs
beslutsprocessen inom affärsbankerna vid beslut i kreditfrågor.
Affärsbankernas beteende vid kreditgivning till företag, bl. a. under kreditrestriktioner,
beskrivs och analyseras. Slutligen redogörs för en undersökning av
konkurrensförhållandena på kreditmarknaden.
Utskottet
Skatteutskottet tillstyrker i sitt betänkande 1971:
72 att Kungl. Maj:t såsom föreslås i propositionen 1971: 166 får bemyndigande
att medge vissa skattelättnader vid samgående mellan affärsbanker. Dessa skattelättnader
utgör en förutsättning för det avtal mellan Skandinaviska banken och Stockholms
enskilda bank som har föranlett propositionen. Av denna behandlar näringsutskottet
blott den del som gäller ändringar i lagen om affärsbanker.
NU 1971: 51 7
Frågan om hur staten skall ställa sig till den nu
aktuella fusionen kommer alltså inte primärt under näringsutskottets bedömning.
Utskottet kommer emellertid in på frågan om affärsbanksväsendets struktur vid
behandlingen av de krav på åtgärder för att möjliggöra ökat statligt inflytande
över affärsbankerna som framförs i en av de motioner vari yrkas avslag på
Kungl. Maj:ts förslag rörande skattelättnader och i ett par andra motioner.
Längst
i fråga om krav på sådana åtgärder går motionen 1971: 1601, enligt vUken
riksdagen bör anhålla att Kungl. Maj:t lägger fram förslag om förstatligande av
affärsbanksväsendet. I motionen 1971: 1604 begärs en parlamentarisk utredning
för att kartlägga bankernas roll inom näringslivet och överväga former för
samhälleligt inflytande i bankerna. Ett mera konkret reformförslag framförs i
motionen 1971: 1600, nämligen att systemet med offentliga styrelseledamöter i
affärsbankerna skall kompletteras så att staten också får rätt att utse
offentlig direktionsledamot och offentlig förvaltningsrevisor, båda med
heltidstjänstgöring.
Kreditmarknadens,
främst affärsbanksväsendets, stmktur och funktionssätt inklusive bankernas
inflytande inom näringslivet via närstående investmentbolag, representation i
olika företags styrelser osv. har ingående studerats av
koncentrationsutredningen. Dess betänkande härom (SOU 1968: 3) ger alltjämt en
god grund för bedömning av principfrågor rörande statlig insyn i bankerna etc.
Ett slutbetänkande med analys av koncentrationsutredningens resultat är att
vänta. Utskottet anser inte att det nu föreligger behov av en ny utredning av
bankernas roll inom näringslivet. Härvid beaktar utskottet de möjligheter till
fortlöpande insyn i samt inflytande och kontroll över bankernas verksamhet som
staten har genom riksbanken, bankinspektionen och systemet med offentliga
styrelseledamöter. Det sistnämnda, som infördes så sent som vid detta års
början, innefattar också viss representation på direktionsnivå, såtillvida som
en offentlig styrelseledamot i varje bank har rätt att deltaga i de
sammanträden där styrelseärendena förbereds av särskilt utsedda
styrelseledamöter eller befattningshavare i banken. Det är givetvis ännu för
tidigt att dra några mera vittgående slutsatser om hur systemet med offentliga
styrelseledamöter fungerar. Att nu aktualisera tanken på en sådan
vidareutveckling av det som föreslås i motionen 1971: 1600 finner utskottet
inte motiverat. Utskottet anser inte att ett tiUfredsstäUande samhälleligt
inflytande över bankväsendet och näringslivet i stort förutsätter att
affärsbankerna övertas av staten. Yrkandet i motionen 1971: 1601 att riksdagen
skall begära förslag härom avstyrker utskottet sålunda.
Det
är enligt utskottets mening obestridligt att ett väl fungerande kreditväsen i
en modern, internationellt inriktad industristat måste inne-
NU 1971: 51 8
fatta
enheter av betydande storlek. Samtidigt måste givetvis en skadlig ekonomisk
maktkoncentration förebyggas. Den förestående fusionen mellan två av våra
storbanker innebär inte någon revolutionerande förändring av kreditväsendets
struktur. Vid sidan av den nya banken och den därmed jämnstora Svenska
handelsbanken finns ett flertal andra affärsbanker av olika storlek och
dessutom ett sparbanksväsen och en jordbrakskasserörelse med betydande resurser
och slagkraft. Inom de största affärsbankerna gör sig en tydlig
decentraliseringssträvan gällande. Den oro över koncentrationstendenser inom
bankväsendet som kommer tiU uttryck bl. a. i motionen 1971: 1602 är därför
enUgt utskottets uppfattning överdriven. Även bortsett från sin bedömning av
sakfrågan skulle utskottet tveka att föreslå riksdagen en viljeyttring i form
av ett så aUmänt hållet uttalande som det motionärerna påyrkar.
I
motionen 1971: 1605 föreslås att 74 a § lagen om bankrörelse ändras genom ett
tUIägg av innebörd att offentlig ledamot i affärsbanks styrelse skall ha rätt
att påkalla överläggningar mellan styrelsen och "offentlig
myndighet", när viktiga allmänna intressen kräver det. En lagreglering i
detta syfte torde få utformas något annorlunda än enligt förslaget i motionen.
Det framstår emellertid som självklart att såväl bankstyrelsen som berörda
myndigheter kommer att ställa sig positiva till ett välgrundat förslag från en
offentlig styrelseledamot rörande kontakter av avsett slag. Någon anledning
att ändra föreskriften i banklagen om de offentliga styrelseledamöternas
befogenheter vilken ännu inte gällt i fuUt ett år finns därför enligt
utskottets mening inte.
Kungl.
Maj:ts förslag till ändring i 71 § banklagen innebär att maximiantalet
offentliga styrelseledamöter i en affärsbank höjs från tre till fem och högsta
tUlåtna antalet styrelseledamöter i samband därmed från tjugoen tiU tjugotre.
Avslag på lagförslaget i denna del yrkas i motionerna 1971: 1603 och 1971:
1606.
I
den senare motionen hävdas att den förestående bankfusionen inte ger anledning
tUI en sådan utvidgning av Kungl. Maj;ts möjligheter att förordna offentliga
styrelseledamöter. I motsats till motionärerna ansluter sig utskottet tiU den
av chefen för finansdepartementet framförda uppfattningen att antalet offentUga
styrelseledamöter i den nya banken inte bör vara mindre än det f. n. är i de
två bankerna tillsammans.
Avslagsyrkandet
i motionen 1971: 1603 är snarast av formell natur. Yrkandet gäller f. ö. också
förslaget till ändring i 74 § banklagen, avsett att möjliggöra den
organisation med fem verkställande direktörer som planeras för den nya banken.
Motionärernas utgångspunkt synes vara att vid av dem begärt avslag på
propositionens förslag i skattefrågor samgåendet mellan bankerna inte blir av
och ändringar i banklagen således onödiga. Utskottet fömtsätter att fusionen
kommer till stånd och tillstyrker propositionens förslag i dess helhet.
NU 1971: 51 9
Åberopande
vad här anförts hemställer utskottet
1. att riksdagen
a) avslår motionen 1971: 1604 om utredning av bankemas
roll i näringslivet,
b) avslår motionen 1971: 1600 om vissa åtgärder för
statligt inflytande i affärsbankerna,
c) avslår motionen 1971: 1601, såvitt den gäller
frågan om förstatligande av bankväsendet,
d) avslår
motionen 1971: 1602, såvitt den gäller uttalande i
fråga om decentraliserad företagsstmktur inom bank- och för
säkringsväsendet,
2. att riksdagen avslår motionen 1971: 1605 om ändrad lydelse av 74 a §
lagen (1955: 183) om bankrörelse,
3. att riksdagen med avslag på motionerna 1971: 1603, såvitt nu är i
fråga, och 1971: 1606 antager det i propositionen 1971: 166 framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1955: 183) om bankrörelse.
Stockholm
den 7 december 1971
På
näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG
Närvarande:
herrar Svanberg (s), Bengtsson i Landskrona (s), Börjesson i Glömminge (c),
Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s). Rask (s), Wååg
(s), Svensson i Malmö (vpk), Jonsson i Husum (s), Gustafsson i Säffle (c),
Möller i Göteborg (fp). Hovhammar (m), fru Hambraeus (c) och herr Clarkson (m).
Reservationer
1. vid utskottets hemställan under 1 (statligt
inflytande över affärsbankerna)
a) av herrar Börjesson i Glömminge (c), Andersson i
Örebro (fp), Gustafsson i Säffle (c), Möller i Göteborg (fp) och fru Hambraeus
(c), som anser
dels
att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 7 med "Det är
enligt" och slutar på s. 8 med "det motionärerna påyrkar" bort
utbytas mot ett stycke av följande lydelse:
"Kreditväsendet
i en modern industristat måste fylla de anspråk som näringslivets
internationalisering ställer. Det är angeläget att söka undvika att svenska
export- och importföretag blir beroende av utländska bankintressen. En fusion
mellan storbanker är emeUertid eiUigt utskot-
NU 1971: 51 10
tets
mening inte en lämplig metod för att ge det svenska bankväsendet internationell
slagkraft. I stället bör man skapa förutsättningar för ett samarbete på den
internationella marknaden mellan fristående svenska bankföretag. Härigenom blir
det möjligt att undgå den koncentration av ekonomisk makt som en fusion av det
aktuella slaget leder till och som ytterligare förstärks genom kedjereaktioner
av den typ som anges i motionen 1971: 1602.
Maktkoncentrationen
inom det svenska kreditväsendet har gått så långt att en utveckling i motsatt
riktning bör eftersträvas. Från samhällets synpunkt är det önskvärt att
bankerna och även de stora försäkringsbolagen söker finna en mera decentraliserad
struktur, som innebär att de får en starkare lokal och regional förankring och
att nya vägar öppnas för inflytande från kundkretsen, från samhällets organ och
från företagens egna anställda. En dylik decentraliserad straktur, som innebär
större öppenhet i beslutsprocessen och vidgad demokrati på olika nivåer, kan
åstadkommas och vidmakthållas endast om staten medvetet inriktar sin
näringspolitik och sin ekonomiska politik på att främja en sådan inriktning.
Riksdagen bör påkaUa Kungl. Maj:ts medverkan härtiU."
dels att utskottet under 1 bort hemställa "1.
att riksdagen
a) avslår motionen 1971: 1604 om utredning av
bankernas roll i näringslivet,
b) avslår motionen 1971: 1600 om vissa åtgärder för
statligt inflytande i affärsbankerna,
c) avslår motionen 1971: 1601, såvitt den gäller
frågan om förstatligande av bankväsendet,
d) med bifall
tUl motionen 1971: 1602, såvitt nu är i fråga,
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet ut
talat rörande en decentraliserad företagsstmktur inom bank-
och försäkringsväsendet,"
b)
av herr Svensson i Malmö (vpk), som anser
dels
att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 7 med "Längst i
fråga om" och slutar på s. 8 med "det motionärerna påyrkar"
bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:
"Genom
den nya stora bankfusionen tar koncentrationen av finanskapitalet ett
avgörande steg framåt. Detta steg markerar ytterligare ansamlingen av
ekonomisk och politisk makt i händerna på en mycket U-ten grupp privatpersoner
och i motsvarande mån lönarbetarnas och småföretagarnas tilltagande maktlöshet
när det gäller inflytande över Uvs- och arbetsvillkor samt över den
samhälleliga utvecklingen på alla områden.
Fortsatt maktkoncentration
av detta slag är enligt utskottets mening
NU 1971: 51 11
oacceptabel.
Oavsett om man ser problemet från socialistisk eller enbart utifrån den
klassiska liberala demokratins synpunkt framstår koncentrationsprocessen som
farlig och ödesdiger. Den riktar sig oundvikligen mot varje strävan efter
verkUgt folkstyre och undergräver de låt vara svaga demokratiska inslag som
existerar i den nuvarande samhällsstrukturen. Tiden är därför sedan länge
mogen för ett de folkliga strävandenas motanfall mot maktkoncentrationen till
finanskapitalisterna som socialt skikt.
Att
representanter för organisationsfunktionärernas toppskikt eller för den högre
statliga byråkratin (felaktigt kallade "offentliga" styrelseledamöter)
inträder som minoritetsrepresentanter i bankstyrelserna innebär ingen lösning
på maktkoncentrationens problem. Dessa representanter är underordnade samma
disciplinära regler och är lika bundna vid den interna sekretessens krav som
helt privata ledamöter. De privata styrelseledamöterna kan vid behov föra dem
åt sidan genom att förlägga beredningen av styrelsefrågorna utanför styrelsen.
De s. k. offentliga ledamöterna saknar f. ö. alla möjligheter att genomdriva
ett från privatfinansiärernas mening eventuellt avvikande beslut. Ideologiskt
och maktpolitiskt är dessa "offentliga" representanter dessutom icke
motståndare till koncentrationsprocessen. Propositionen, som beviljar de
fusioneran-de bankema avsevärda undantagsförmåner, ställer sig principiellt och
öppet på koncentrationsprocessens grund. Därför är de åtgärder som föreslås i
motionen 1971: 1600 närmast irrelevanta.
Ej
heller är det i motionen 1971: 1604 framförda kravet på utredning motiverat.
Kapitalkoncentrationen, i varje fall vad angår dess nationella sida, är redan
tillfredsställande utredd såväl från statligt håll som i synnerhet inom den
fria vetenskapliga forskningen. Vad som nu krävs är handling och inte reträtt
och uppskov genom ytterUgare utredning. En möjlig väg till handling är
förstatligande av det privata affärsbanksväsendet.
Förstatligande
är icke liktydigt med socialisering. Det är statens uppgift att bevara den för
tillfället härskande klassens makt. Förstatligande betyder därför inte att en
näringsgren övergår i den behärskade klassens händer. Förstatligande inom ramen
för den borgerliga samhällsstrukturen kan i vissa fall t. o. m. tänkas stärka
den härskande klassens position. Så är t. ex. fallet när staten tar över
ansvaret för bankruttmässiga privatföretag eller tar på sig uppbyggnaden av
serviceföretag åt den privata storindustrin. Förstatligandet av bankerna har
dock bl. a. tre viktiga fördelar från folklig synpunkt och lönarbetarsynpunkt:
a) Finanskapitalet fråntages äganderätt och direkt
kontroU över en del av den egendom som utgör grunden för dess ställning som härskarskikt.
b) Offentlighetsprincipen kan på ett starkare sätt
göras gällande inom ett statligt bankväsen.
NU 1971: 51 12
c) Ett i statens hand samlat bankväsen framtvingar
en mer genomtänkt statUg inställning tiU investerings- och kreditpolitiken
något som kan utnyttjas för en mer meningsfyUd offentlig diskussion om
ekonomisk utveckUng och ekonomisk politik i dess huvudprinciper.
Klart
är emellertid också att ett förstatligande av affärsbanksväsendet får mycket
begränsade verkningar om det endast leder till att ett privat maktcentrum
ersätts med ett rent byråkratiskt. I fråga om insyn och administrativ
uppbyggnad har de statliga kreditinstituten f. n. föga mer demokratisk prägel
än de privata. Ett förstatligande måste följas av en diskussion om
beslutssystemens uppbyggnad på en annan gmnd än den nuvarande hierarkiska och
byråkratiska. Samtidigt som det statliga kreditväsendet kan tvinga fram ett
klargörande av den centrala investeringspolitikens mål, kan det också åberopas
för och kombineras med ett demokratiskt inflytande på såviil central som
regional och kommunal nivå. Själva förstatligandet utgör ingen garanti härför
men bUdar väl den grandläggande förutsättningen för att man i kamp skall kunna
hävda en sådan demokratisering. Större offentlighet och demokratisering såväl
i toppen som lokalt är den enda vägen att främja en äkta decentraUsering av
inflytandet över kreditväsendet. Att ha en decentraliserad företagsstruktur
inom bankväsendet är däremot icke tillräckligt. Detta ökar inte insynen. Inte
heller är det en demokratisering att ha ett bankväsen där finanskapitalisternas
makt blott ersatts av en makt över människorna utövad av lokala kommunalmän,
bankstyrelseledamöter eller bankfunktionärer på fUialnivå. En sådan
"decentralisering" kan innebära lika stort godtycke mot den enskilde
som det nu rådande systemet.
dels att utskottet under 1 bort hemställa "1.
att riksdagen
a) avslår motionen 1971: 1604 om utredning av
bankernas roll i näringslivet,
b) avslår motionen 1971: 1600 om vissa åtgärder för
statligt inflytande i affärsbankerna,
c) med bifall tUl motionen 1971: 1601, såvitt nu är i
fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t begär förslag om förstatligande av
affärsbanksväsendet,
d) avslår motionen
1971: 1602, såvitt den gäller uttalande i
fråga om en decentraliserad företagsstruktur inom bank- och
försäkringsväsendet,"
2. vid utskottets hemställan under 2 (ändrad
lydelse av 74 a § banklagen) av herr Svensson i Malmö (vpk), som anser att det
stycke på s. 8 i utskottets yttrande som börjar med "I motionen 1971:
1605" och slutar med "utskottets mening inte" bort utbytas mot
ett stycke av följande lydelse:
NU 1971: 51 13
"I motionen 1971: 1605 föreslås att 74 a §
lagen om bankrörelse ändras genom ett tillägg av innebörd att s. k. offentlig
ledamot i affärsbanks styrelse skall ha rätt att i vissa fall påkalla
överläggningar rriellan styrelsen och 'offentlig myndighet'. Under hänvisning
tUl vad som ovan (s. 11) anförts om systemet med s. k. offentliga
styrelseledamöter avstyrker utskottet motionen."
3. vid utskottets hemställan under 3 (/
propositionen föreslagen ändring i banklagen)
a) av
herrar Hovhammar (m) och Clarkson (m), som anser
dels
att det avsnitt på s. 8 i utskottets yttrande som börjar med "I den
senare" och slutar med "i dess helhet" bort utbytas mot ett avsnitt
av följande lydelse:
"I
den senare motionen framhålls att några motiv för den föreslagna ökningen av
antalet offentliga styrelseledamöter inte lämnas i propositionen. Den nya
bankens planerade organisationsform kan inte anföras som motiv, eftersom den
nära anknyter till den som i dag tillämpas inom Skandinaviska banken. Eftersom
styrelsens maximala numerär i övrigt förblir oförändrad, innebär förslaget att
andelen offentliga styrelseledamöter utökas väsentligt. Utskottet finner den
kritik häremot som framförs i motionen 1971: 1606 välbefogad och ansluter sig
till motionärernas yrkande.
Avslagsyrkandet
i motionen 1971: 1603 gäller också förslaget till ändring i 74 § banklagen,
avsett att möjliggöra den organisation med fem verkställande direktörer som
planeras för den nya banken. Motionärernas utgångspunkt synes vara att vid av
dem begärt avslag på propositionens förslag i skattefrågor samgåendet mellan
bankerna inte blir av och ändringar i banklagen således onödiga. Såvitt gäller
71 § tillgodoses yrkandet i denna motion formellt sett genom det beslut som
utskottet nyss rekommenderat. Då utskottet förutsätter att fusionen kommer
till stånd, tillstyrker utskottet propositionens förslag till ändring i 74 §
banklagen, vilket innebär att utskottet i den delen avstyrker motionen 1971:
1603."
dels att utskottet under 3
bort hemställa
"3. att riksdagen i anledning av propositionen
1971: 166, såvitt nu är i fråga, med bifall tUl motionen 1971: 1606 och med
ställningstagande jämväl till motionen 1971: 1603, såvitt nu är i fråga, för
sin del antager förslag till lag om ändring i lagen (1955: 183) om bankrörelse
enligt bilaga 1."
b) av herr Svensson i Malmö (vpk), som anser att
det avsnitt på s. 8
i utskottets yttrande som börjar med "Kungl. Maj:ts förslag" och
slutar
med "i dess helhet" bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:
NU 1971:51 14
"Utskottet finner inte skäl att motsätta sig
de i propositionen föreslagna ändringarna i banklagen. Utskottet erinrar
emellertid på nytt om vad som ovan (s. 11) anförts om systemet med s. k.
offentliga styrelseledamöter."
Särskilt
yttrande
av
herrar Andersson i Örebro (fp) och Möller i Göteborg (fp): Vi ser det nuvarande
systemet med offentliga styrelseledamöter i affärsbanker som
försöksverksamhet. Sedan någon tids erfarenhet vunnits får man bedöma om denna
form för insyn från statens sida är den för ändamålet bäst lämpade.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga 1 (tillhör reservation 3 a)
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse
Härigenom förordnas, att 74 § lagen
(1955: 183) om bankrörelse skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
74 §1
Styrelsen skall inom sig utse Styrelsen
skall inom sig utse
verkställande direktör att under verkställande
direktör att under
styrelsens inseende leda verksam- styrelsens
inseende leda verksam
heten, däri inbegripet att i den ut- heten,
däri inbegripet att i den ut
sträckning styrelsen bestämmer sträckning
styrelsen bestämmer av
avgöra ärenden av beskaffenhet göra ärenden
av beskaffenhet att
att eljest ankomma på styrelsens eljest
ankomma på styrelsens egen
egen prövning. Där förhållandena prövning.
Där förhållandena så på-
så påkalla, må flera verkställande kalla,
må bland styrelseledamöter-
direktörer utses. Styrelsen skall na
eller styrelsesuppleanterna fle-
även förordna styrelseledamot el- ra
verkställande direktörer utses,
ler styrelsesuppleant att vara ställ- Styrelsen
skall även förordna sty-
företrädare för verkställande di- relseledamot
eller styrelsesuppleant
rektor. att vara ställföreträdare för verk
ställande direktör.
Styrelsen må----------------------------- egen prövning.
Angående
den----------------------------- myndigheten därom.
Uppdrag
som----------------------------- varje slag.
Styrelsen
må---------------- nästkommande styrelsesammanträde.
I denna---------- ------------------------ ikläder
sig.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.
Senaste lydelse 1968: 601.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga 2
I motionen 1971: 1605 framlagt
Förslag
till ändrad lydelse av 74 a § lagen om bankrörelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
74 a §
Offentlig styrelseledamot eller, om
flera sådana ledamöter utses, den som Konungen förordnar, äger närvara och
deltaga i överläggningarna när ärende, som senare skall avgöras av styrelsen,
förberedes av därtUI särskilt utsedda styrelseledamöter eller befattningshavare
i banken.
Konungen äger, om särskilda skäl
föranleda det, förordna att uppdrag enligt 74 § andra stycket, som avser flera
personer, skall omfatta jämväl offentlig styrelseledamot.
Föreslagen
lydelse
74 a §
Offentlig styrelseledamot eller, om
flera sådana ledamöter utses, den som Konungen förordnar, äger närvara och
deltaga i överläggningarna när ärende, som senare skall avgöras av styrelsen,
förberedes av därtill särskUt utsedda styrelseledamöter eller befattningshavare
i banken.
När viktiga allmänna intressen kräver det, äger offentlig
styrelseledamot påkalla överläggningar mellan bankens styrelse och offentlig
myndighet, varvid han själv har rätt deltaga i dessa överläggningar.
Konungen äger, om särskilda skäl föranleda det, förordna
att uppdrag enligt 74 § andra stycket, som avser flera personer, skall omfatta
jämväl offentlig styrelseledamot.
opaginerad Kontrollera mot PDF
MARCUS BOKTR. STHLM 1971 710043
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.