Näringsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar i statsverkspropositionen om anslag för budgetåret 1971/72 inom inrikesdepartementets verksamhetsområde avseende företagareföreningarna samt av dem administrerad garanti- och långivning, m.m., jämte motioner
1971 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Bet. 1971:NU6, Näringsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar i statsverkspropositionen om anslag för budgetåret 1971/72 inom inrikesdepartementets verksamhetsområde avseende företagareföreningarna samt av dem administrerad garanti- och långivning, m.m., jämte motioner
Dokumentets text
Näringsutskottets
betänkande nr 6 år 1971 NU 1971: 6
Nr 6
Näringsutskottets
betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar i
statsverkspropositionen om anslag för budgetåret 1971/ 72 inom
inrikesdepartementets verksamhetsområde avseende företagareföreningarna samt
av dem administrerad garanti- och långivning, m. m., jämte motioner.
I betänkandet behandlas propositionen 1971: 1
bilaga 13, såvitt denna bilaga hänvisats till näringsutskottet, samt motioner
med anknytning därtill.
DRIFTBUDGETEN
ELFTE
HUVUDTITELN
1.
Bidrag till företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader.
Kungl. Maj:t har (punkten
C 6, s. 114-117) föreslagit riksdagen att tUl Bidrag till företagareföreningar
m, fl.: Administrationskostnader för budgetåret 1971/72 anvisa ett
reservationsanslag av 8 500000 kr.
I
detta sammanhang har utskottet behandlat
dels
motionen 1971: 81 av herr NUsson i Tvärålund m. fl. (c, fp) vari hemställs att
riksdagen i skrivelse tiU Kungl. Maj:t skaU anhålla om skyndsam prövning och
förslag till .riksdagen angående statligt stöd till företagareföreningar för s.
k. rådgivningsgmpper med teknisk och eko-. nomisk expertis för förstärkt
företagsrådgivning åt mindre och medelstora företag i enlighet med vad som
anförts i motionen,
dels
motionen 1971: 1059 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp, m, c) vari hemställs
att riksdagen skall till Bidrag till företagareföreningar m.fl.:
Administrationskostnader för budgetåret 1971/72 anvisa ett reservationsanslag
av 9,3 milj. kr.,
dels
motionen 1971: 1093 av herr Stjernström m. fl. (c) vari hemstäUs att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t skall anhåUa om utredning och förslag angående
möjUgheterna att öka företagareförenmgamas rådgivningsverksamhet i fråga om
marknadsföring,
dels
motionen 1971: 1139 av herr Rask (s) vari hemställs att riksdar gen i skrivelse
till Kungl. Maj:t skaU anhålla att kostnadema för uppföljning och bevakning av
utvecklingen i företag som erhållit lokalise-
1 Riksdagen 1971. 17 saml. Nr 6
NU 1971:6 2
ringsstöd
bestrides av medel från anslaget till Lokaliseringsbidrag samt att i övrigt
beaktas vad i motionen anförts,
dels
motionen 1971: 1197 av herr Ängström (fp) vari hemstäUs att riksdagen i syfte
att möjliggöra en ökad uppföljningsverksamhet från företagareföreningarna inom
de sju skogslänen - BD-, AC-, Y-, Z-, V/-och S-länen - beträffande det statliga
lokaliseringsstödet till företag inom nämnda län skaU anvisa ett belopp av 700
000 kr. att tagas ur anslaget till Arbetsmarknadsstyrelsen.
Motionerna
Tre av motionerna syftar tiU att ytterligare medel
skall tillföras före-tagareföreningama för täckande av
administrationskostnader.
I
motionen 1971: 1059 begärs en uppräkning av anslaget med 800 000 kr. utöver det
belopp som föreslås i propositionen. Inledningsvis talas om de mindre och
medelstora företagens samhällsekonomiska betydelse och om de anpassningsproblem
som stmkturförändringarna inom näringslivet våUar dem. Företagareföreningarnas
olika uppgifter nämns, varvid särskUt berörs uppdraget att svara för
uppföljningsverksamhet i samband med den lokaliseringspolitiska
stödverksamheten. Motionärema refererar den i propositionen åberopade
skrivelsen från företagareföreningarna i de sju skogslänen angående behov av
ökade resurser för uppföljningsverksamheten och erinrar om att föreningamas anslagsbehov
för det kommande budgetåret beräknats av Företagareföreningarnas förbund tiU
16,0 milj. kr. och av kommerskollegium tiU -utöver en reservation på ca 0,3
milj. kr. - 9,3 milj. kr. Sistnämnda belopp är den anslagssumma som
motionärerna med hänvisning till det statsfinansieUa läget föreslår.
De
krav som den nyssnärrmda uppföljningsverksamheten ställer på
företagareföreningama, särskilt inom skogslänen, behandlas också i motionema
1971: 1197 och 1971: 1139. I den förra anförs att det synes reaUstiskt att
uppskatta kostnaderna för enbart sådan verksamhet beträffande det statliga
lokaliseringsstödet tiU 100 000 kr. för var och en av föreningarna i
skogslänen, vUket belopp enligt motionären skuUe tillföras föreningama ur ett
armat anslag än det förevarande, nämligen ur myndighetanslaget till
arbetsmarknadsstyrelsen. I den senare motionen framläggs ett likartat förslag,
nämligen att medel ur anslaget tiU lokaliseringsbidrag skaU användas för
förstärkning av företagareföreningamas resurser för uppföljningsverksamhet. Härigenom
skuUe, säger motionären, samtliga föreningar kunna få del av den förhöjning av
administrationsbidraget som förordas i propositionen, medan denna förhöjning
annars huvudsakligen skulle komma föreningama i skogslänen till godo.
I
de båda återstående motionema föreslås speciella former av råd-
NU 1971:6 3
givningsverksamhet
från företagareföreningamas sida.
Motionen
1971: 1093 inleds med en översikt över företagareförening-amas uppgifter och
personalresurser. Det framhålls att föreningarnas rådgivningsverksamhet
inriktats främst på de tekniska och ekonomiska områdena. Hämtöver borde
föreningarna kunna göra en insats på marknadsföringsområdet, anser motionärema.
Särskilt betonas vad marknadsföringsåtgärder kan betyda för ett företag vars
urspmngUga produkt slagits ut från marknaden och som därför ställts inför
behovet att förnya sitt tiUverkningsprogram. Motionärema berör också
föreningamas uppgift att administrera anslag tUl glesbygdsstödet och anför att
det härvid i hög grad är fråga om att finna lämpliga sysselsättningsobjekt, t.
ex. hemarbete eller legoarbeten från större industrier. Dessa uppgifter
sam-manfaUer i många avseenden, säger motionärerna, med dem som marknadsföringskonsulenter
skulle handha.
I
motionen 1971: 81 anförs att första och andra generationens företagsledare i
mindre och medelstora företag ofta är mera industriarbetare än industrUedare
tiU sin inriktning och saknar erforderlig admmistrativ kunskap och erfarerUiet.
Komplicerade situationer som kan uppstå, t. ex. i samband med större
investeringar möjliggjorda av lokäUseringsstöd, medför behov av förstärkt
admmistrativ kapacitet. Detta behov skuUe, anser motionärema, kunna tillgodoses
genom att inom företagareföreningamas ram byggs upp gmpper av tekniker och
ekonomer som kan fungera som rådgivare tiU företagsledrungen i ett eUer flera
företag. Basen för verksamheten skulle vara återkommande sammanträden med
företagsledningen och eventuellt andra nyckelpersoner, såsom företrädare för
de anställda. Rådgivningsgmppen skulle medverka till en styrning av företagets
verksamhet mot ett långsiktigt mål och i detta syfte hållas informerad om
rörelsen bl. a. genom löpande budgetrapportering.
Utskottet
Kungl. Maj:ts förslag innebär att anslaget räknas
upp med 1 milj. kr. tiU 8,5 milj. kr. Tre av motionema syftar till en
ytterligare förstärkning av företagareföreningamas administrationsresurser. En
anslagshöjning tUl 9,3 milj. kr. föreslås i motionen 1971: 1059, medan
motionerna 1971: 1139 och 1971: 1197 båda går ut på en omdisposition av innebörd
att medel som av Kungl. Maj:t föreslagits bli anvisade för andra ändamål skulle
delvis komma företagareföreningama tiU godo. Motionärema hänvisar i samtliga
faU särskilt till de kostnader som föraiUeds av föreningarnas uppgift att svara
för uppföljning och bevakning i samband med statligt lokaliseringsstöd. 1
motionen 1971: 1139 föreslås att dessa kostnader skall täckas med medel ur
anslaget till lokaliseringsbidrag och i motionen 1971:1197 att 700 000 kr.
skaU tUlföras företa-
1
* Riksdagen 1971.17 saml. Nr 6
NU 1971:6 4
gareföreningarna i de sju skogslänen från anslaget tjll
arbetsmarknadsstyrelsen.
Utskottet tiUstyrker Kungl. Maj:ts förslag till
medelsanvisning. Härvid tar utskottet fasta på departementschefens uttalande
att det höjda bidraget till företagareföreningama bör av Kiingl. Maj:t förenas
med sådana villkor att det skapas garantier for eri intensifierad bevakning av
utvecklingen i företag som har fått statligt stöd. I anslutning till de motioner
vari förordas speciella dispositioner för att tillgodose företagareföreningarnas
medelsbehov för uppföljnings- och bevakningsverksamheten viU utskottet erinra
om att, såsom redovisas i propositionen, överväganden pågår bl. a. inom 1968
års lokaliseringsutredning om hur denna verksamhet skall ordnas i framtiden.
Dispositioner av angiven art skulle kunna föregripa det stäUningstagande som
dessa överväganden kan utmynna i.
Motionerna 1971: 81 och 1971: 1093 innehåller förslag om
utvidgning i olika hänseenden av den rådgivningsverksamhet som företagareföreningarna
bedriver. I den förra förordas att rådgivningsgrupper sammansatta av teknisk
och ekonom.isk expertis skall kunna ställas till de mindre och medelstora
företagens förfogande. En sådan gmpp skulle genom sina kontinuerliga kontakter
med ett företag främst medverka till att företaget styrs mot ett långsiktigt
mål. I den senare motionen föreslås att företagareföreningamas rådgivande
insatser skall utvidgas till att också avse' marknadsföriiig av företagens
produkter. Samma frågor har tidigare på gmndval av motioner behandlats vid
1969,och 1970 års riksdagar. Statsutskottet (uti. 1969: 59, 1970: 55) har
därvid uttalat intresse för en viss utvidgning av företagareföreningamas
rådgivningsverksamhet.
Kort efter det att riksdagen seriast behandlade ämnet
tUlsattes delegationen för de mindre och medelstora företagen, vilken har till
uppgift att samordna de utredningar som berör företag av nämnda kategori och
att avge förslag i frågor gäUande dessa företag. Näringsutskottet räknar med
att de uppslag som framförs i de senast angivna motionema blir föremål för
delegationens uppmärksamhet utan särskild åtgärd från riksdagens sida.
Åberopande vad här anförts hemställer utskottet
1. att riksdagen rned bifall till
Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
på motionerna 1971:1059, 1971:1139 och 1971:1197 tUl
Bidrag till företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader
för budgetåret 1971/72 anvisar ett reservationsanslag av
8 500 000 kr.,
2. att
riksdagen avslår
a)
motionen 1971: 81 angående förstärkt företagsrådgivning genom
företagareföreningarna.
NU 1971:6 5
b) motionen 1971: 1093 angående företagareföreningarnas
rådgivning i fråga om marknadsföring.
2, Täckande av förluster i anledning av statligt stöd till
hantverks- och
industriföretag m.fl. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag (punk
en C 7, s. 117 f.) och hemstäUer
att riksdagen tUl Täckande av
förluster i anledning av statligt stöd till hantverks- och industriföretag
m.fl. för budgetåret 1971/72 anvisar ett förslagsanslag av 9 000 OOO kr.
KAPITALBUDGETEN
Statens utlåningsfonder
3. Statens hantverks- och industriiåncfond. Kungl. Maj:t
har (punkten
IV: 10, s. 131-133) föreslagit
riksdagen att
1.
medge att
statsgaranti för lån till hantverks- och industriföretag m. m. under budgetåret
1971/72 beviljas intiU ett belopp av 80 000 000 kr.,
2.
tUl Statens
hantverks- och industrUånefond för budgetåret 1971/72 anvisa ett
investeringsanslag av 20 000 000 kr.
I detta sammanhang har utskottet behandlat
dels motionen 1971: 150 av herr Andersson i Örebro m. fl.
(fp, c) vari hemställs att riksdagen i skrivelse tUl Kungl, Maj:t skall
hemställa om att maximibeloppet 150 000 kr. för företagareföreningamas
direktlån ej begränsas av utestående garantibelopp,
dels motionen 1971: 151 av herr Andersson i Örebro m. fl.
(fp, c) vari hemstäUs att riksdagen skall besluta
1.
att
maximigränsen för företagareföreningarnas direktlån höjes till 200 000 kr.,
2.
att
företagareföreningarna medges rätt teckna statlig industrilånegaranti upp till
200 000 kr.,
dels motionen 1971: 436 av herrar Helén (fp) och Hedlund
(c) vari hemställs att riksdagen skall till Statens hantverks- och
industrilånefond för budgetåret 1971/72 anvisa ett investeringsanslag på 30
milj. kr.,
dels motionen 1971: 1079 av herr Larsson i Borrby m. fl.
(c, s, m, fp) vari hemstäUs att riksdagen skall besluta dels att maximigränsen
för hantverks- och industrilån höjs till 200 000 kr., dels om sådan ändring av
nu gällande bestänunelser att hantverks- och industrUån kan lämnas en låntagare
utan hinder av att han innehar garantilån.
Gällande bestämmelser m. m.
Bestämmelser om de statsgarantiér
och direkta låri från företagareföreningarna som är aktuella under förévarande
anslag har meddelats i
NU
1971:6 6
kungörelsen
(1960: 372) om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri
(omtryckt 1968:354, ändrad 1970:181). Följande punkter i dessa bestämmelser
berörs i motionema.
Om
lånegaranti beslutar kommerskollegium. Ansökan inges tUl företagareföreningen
i sökandens verksamhetsområde, vilken verkställer förberedande utredning i
ärendet och överlämnar ansökan till kommerskollegium med eget yttrande. I
samband med beslut om lånegaranti bemyndigas företagareföreningen att på
statens vägnar teckna garantin. Föreningen skaU därefter öva tillsyn över
lånets utnyttjande och följa företagets verksamhet.
Hantverks-
och industrilån beviljas av företagareföreningen i sökandens
verksamhetsområde. Beloppet får för en och samma sökande tillsammans med
utestående industrigarantilån uppgå till högst 150 000 kr. Om särskilda
förhåUanden föreligger får med kommerskollegiets medgivande lån beviljas tiU
högre belopp.
Beloppsgränsen
för direktlånen fastställdes tiU 150 000 kr. år 1968 efter att tidigare ha
varit 50 000 kr. eUer i fråga om maskinanskaffning 75 000 kr.
Företagareföreningamas rätt att självständigt besluta om direktlån tiU företag
som redan erhållit garantUån begränsades därvid genom den nyss angivna regeln.
Motionerna
I motionen 1971:436 refereras kommerskollegiets
beräkning av behovet av nya lånemedel. Det föreslagna anslaget är enligt
motionärerna för lågt med hänsyn tiU detta behov. Trots vissa lättnader på
kreditmarknaden är kapitalförsörjningen fortfarande ett stort problem, anför
de. Genom de långvariga kreditrestriktionema har bildats ett uppdämt lånebehov.
De mindre företagen anges ha speciella finansieringsproblem. Deras eget
kapital är ringa och tUlgången till säkerheter för banklån otillräcklig.
Kostnadsstegringama inom produktionen har varit särskilt kännbara för dem, och
företagssparandet hos dem är litet i jämförelse med sparandet hos de större
företagen. Svårigheter har förelegat att göra erforderliga avskrivningar för
finansiering av nyinvesteringar. Kostnadema för marknadsföring ökar väsentUgt.
Motionärerna anför en rad omständigheter som vid jämförelse mellan större och
mindre företag i fråga om omstäUningsförmåga, innovationsmöjligheter osv.
talar tiU de senares förmån. Avslutningsvis understryks den särskilda betydelse
som företagareföreningamas utlåning har för de mindre företagen.
I
motionen 1971: 150 erinras först om den ändring av lånebestämmelserna som
genomfördes 1968. Begränsningen i företagareföreningarnas rätt att bevilja
direktlån till företag som erhållit garantilån sägs vara besvärande för många
företag, ofta de mest utvecklingsbara, och detta i synnerhet vid rådande
kreditrestriktioner. Särskilt nämns svårigheterna
NU 1971:6 7
för
företag som arbetar med för lågt rörelsekapital. Företagens problem återspeglas,
säger motionärerna, i konkursstatistiken. Till sist framhålls att snabba
beslut om låneframställningar är önskvärda och uttalas att
företagareföreningarna visat sig väl skickade att handlägga sina alltmer
krävande uppgifter.
Den
tekniska utvecklingen och den allmänna prisfördyringen har urholkat värdet av
såväl direktlån som lånegarantier, anförs i motionen 1971: 151. Tidigare har
som argument mot ökade befogenheter för företagareföreningarna åberopats
dessas ställning som enskilda ekonomiska organ, säger motionärerna, men ett
ökat ansvar kan nu ges sedan stat och kommun enligt den år 1968 beslutade
omorganisationen fått majoritet i föreningamas styrelser. En uppräkning av
beloppen skulle anknyta till den faktiska utvecklingen av låneverksamheten,
uttalar motionärerna slutligen och lämnar vissa statistiska uppgifter avseende
1950-talets mitt och 1960-talets slut.
Likartade
synpunkter anförs i motionen 1971: 1079. Motionärerna berör det behov av
kostnadskrävande rationaliseringsåtgärder som ökad konkurrens leder tiU. De
påpekar också att strukturomvandlingen medför en successiv övergång från ett
stort antal små företag tUl ett mindre antal medelstora och större företag med
krav på större maskinenheter.
Utskottet
Investeringsanslaget till statens hantverks- och
industrUånefond har under vart och ett av de tre senaste budgetåren utgjort 20
milj. kr. Därtill kom hösten 1970 en särskild förstärkning med samma belopp,
något som angavs vara en engångsåtgärd. För budgetåret 1971/72 föreslås
anslaget ånyo bli 20 milj. kr. Företagareföreningamas utlåningskapacitet
beräknas härigenom bestå i stort sett oförändrad.
I
motionen 1971:436 föreslås, under hänvisning bl.a. till de svårigheter som
kreditrestriktionerna vållat de mindre och medelstora företagen, att anslaget
skall räknas upp med 10 milj. kr. Utskottet är inte berett att tiUstyrka en
anslagshöjning utan ansluter sig till vad som föreslås i propositionen. I
sammanhanget viU utskottet erinra om att de mindre och medelstora företagens
möjligheter att få krediter nyligen förbättrats genom en kraftig ökning av AB
Industrikredits och AB Företagskredits utlåningskapacitet samt att delegationen
för de mindre och medelstora företagen föreslagit inrättande av ett nytt
finansieringsinstitut för sådana företag (I-stencil 1970: 5), ett förslag som
nu re-missbehandlas.
Ramen
för statsgaranti till hantverks- och industriföretag föreslås i propositionen
bli fastställd tiU samma belopp som för innevarande år, dvs. 80 milj. kr.
Utskottet har ingen erinran häremot.
1 övriga här aktueUa
motioner föresläs vissa ändringar i de bestäm-
NU 1971:6 8
melser som gäller för det kreditstöd som förrhedlas genom
företagareföreningama. Förslag äv motsvarande innebörd har framlagts även tidigare
men då avvisats äv riksdagen (SU 1968; 102, 1969: 59, 1970: 55).
Från det maximibelopp sörh éri företagareförening i form
av direkt lån får bevilja ett företag skall enligt de regler som infördes 1968,
när den kreditstödjande verksamheten örriprövädés, dragas utestående belopp av
garantilån sotri tidigare bevUjäts företaget. I rriötionéma 1971: 150 och 1971:
1079 föreslås att denna bégränsiiirigsföréskrift skall upphävas, så att
förétagäreföfénihgärnä får något ökade möjliga heter att bistå mindre företag i
behöv av rörelsekapital. Vidare påyrkas i sistnämnda motion liksom i motionen
1971: 151 en höjning äv rhaxiiiii-gränsen för direktlånen från 150 000 kr. tiU
200 000 kr.
De kostnadsstegringär sorh inträffat sédari 1968 kan
motivera en viss förskjutning av de gränser som det året fastställdes för
företagareföreningarnas utlåningsbefogenheter. Då dessutom även andra
oiilstäiidig-heter torde bidra till att öka de béföirdä företagens kreditbehov
finner sig utskottet nu böra tiUstyrka de båda hyss angivna förslagen till ändringar
i reglema för företagareföreiiihgärnäs kreditgiviiing.
I motionen 1971: 151 framläggs ytterligare förslaget ätt
rätten ätt teckna statlig industrilåriegaranti upp till 200 000 kf. skäll
delegeras från kommerskoUegium till företagareföreningama. Motionärerna anser
att den tvekan inför en sådan utökning av föreningarnas befogenheter som kan ha
varit naturlig före omorganisationen av föreningarna 1968 numera är omotiverad.
Flera olika skäl anfördes 1968 möt en delegering av den
art som motionärema föreslår. Bl. ä. påpekades att delegeringen bara skulle gälla
en del av ärendena oin lånegaranti och att de fördelar sorti kunde vinnas
därför var mycket bégiänsadé i jämförelse ined de nackdelar som skulle uppkomma
genom uppsplittring äv händläggningen och bristande likformighet vid ärendenas
bedömning. Erfarenheterna tycktes också ge vid handen att en délégériiig skulle
kunna medföra ökat risktagande för staten. Enligt utskottets rnénirig är de här
antydda skälen mot en delegering alltjämt giltiga. Utskottet avstyrker därför
inotionsyrkandet.
Åberopande vad här anförts hemställer utskottet
1.
att riksdagen
med bifaU tiU Kiingl. Mäj:ts förSläg medger att statsgaranti för lån till
hantverks och industriföretag iii. m. under budgetåret 1971/72 beviljas intill
ett belopp av 80 000 000 kr.,
2.
att riksdagen
med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen 1971: 436
till Statens hantverks- och industri-lånefond för budgetåret 1971/72 anvisar
ett investeringsanslag av 20 000 000 kr.,
3.
att riksdagen
med bifall till motioneri 1971: 150 och till liiotio-
NU 1971:6 9
nen
1971: 1079 såvitt nu är i fråga som sin mening ger Kungl, Maj:t till känna vad
utskottet anfört om kombination av direktlån från företagareförening och
statlig kreditgaranti,
4, att riksdagen med bifall tUl motionerna 1971:
151 och
1971: 1079, båda såvitt nu är i fråga, som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört om maximibeloppet för di
rektlån från företagareförening,
5. att riksdagen avslår motionen 1971: 151 såvitt
den gäller deleT
gering till företagareföreningarna av viss beslutanderätt beträfr
fande statlig kreditgaranti.
Stockholm
den 16 mars 1971
På
näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG
Närvarande:
herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Bengtsson i Landskrona (s), Andersson i
Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Gustafsson i Byske (c),
Rask (s). Blomkvist (s), Wååg (s), Sjönell (c). Rydén (fp). Hovhammar (m) och
fm Harnbraeus (c).
Reservationer
1. vid punkten 1 (Bidrag tUl företagareföreningar
m.fl.: Administrationskostnader) beträffande medelsanvisningen av herrar
Regnéll (m), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c), Sjönell (c),
Rydén (fp). Hovhammar (m) och fm Hambraeus (c), som anser
dels att det stycke på s, 4 i utskottets yttrande
som börjar med »Utskottet tillstyrker Kungl. Mai:ts» och slutar med »kan
utmynna i» bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:
»Utskottet
anser att mptipnärema anfört bärande skäl för en ytterligare förstärkning av
företagareföreningarnas administrationsresurser. En sådan är en fömtsättning
bl. a. för att föreningarna skall kunna effektivt fullgöra de uppföljnirigs-
och bevakningsuppgifter som nu åligger dem. Utskottet tiUstyrker därför det
förslag tUl anslagsökning som framförs i motionen 1971: 1059.»
dels
att utskottet under 1 bort hemställa
»1. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj :ts
förslag och motionen 1971: 1197, med bifaU tiU motionen 1971: 1059 samt med
avslag på motionen 1971: 1139 tiU Bidrag till företagareföreningar m. fl:
Administrationskostnader för budgetåret 1971/72 anvisar ett reservationsanslag
av 9 300 000 kr.»
NU 1971:6 10
2. vid punkten 1 (Bidrag till företagareföreningar
m. fl.: Administra
tionskostnader) beträffande företagareföreningarnas rådgivningsverk
samhet av herrar Regnéll (m), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i
Byske (c), Sjönell (c), Rydén (fp). Hovhammar (m) och fm Hambraeus
(c), som anser
dels att det stycke på s. 4 i utskottets yttrande
som börjar med »Kort efter det» och slutar med »från riksdagens sida» bort
utbytas mot ett stycke av följande lydelse:
»De
förslag tiU utvidgning av företagareföreningarnas rådgivningsverksamhet som
motionärerna framlägger är enligt utskottets mening väl motiverade. Genom
rådgivningsgmpper av det slag som skisseras i motionen 1971: 81 skulle
ledningen för många mindre och medelstora företag kunna få sin administrativa
kapacitet väsentligt förstärkt. På marknadsföringsområdet skulle
företagareföreningama, såsom framhålls i motionen 1971: 1093, kunna göra
insatser som på ett avgörande sätt skulle förbättra de berörda företagens
utvecklingsmöjligheter. Utskottet föreslår därför att riksdagen anhåller att
Kungl. Maj:t skyndsamt låter pröva förutsättningarna för en sådan utvidgning av
rådgivningsverksamheten som här nämnts och därefter förelägger riksdagen
förslag i ämnet.»
dels att utskottet under 2 bort hemställa »2. att
riksdagen med bifaU till
a)
motionen 1971: 81,
b) motionen 1971: 1093
hos Kungl. Maj:t
hemställer att frågan om en utvidgning av företagareföreningarnas
rådgivningsverksamhet prövas i enlighet med vad utskottet anfört»,
3. vid punkten 3 (Statens hantverks- och industrilånefond)
beträffan
de medelsanvisningen av herrar RegnéU (m), Andersson i Örebro (fp),
Gustafsson i Byske (c), Sjönell (c), Rydén (fp). Hovhammar (m) och fm
Hambraeus (c), som anser
dels att det stycke på s. 7 i utskottets yttrande
som börjar med »I motionen 1971: 436» och slutar med »som nu remissbehandlas»
bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:
»För
att de mindre och medelstora företagens kreditbehov skall kunna tillgodoses i
rimlig mån erfordras enligt utskottets bedömning ett större investeringsanslag
än det som föreslås i propositionen. Vad som anförs i motionen 1971: 436 om hur
de mindre och medelstora företagen berörts av kreditrestriktionema och om de
speciella kreditbehov som dessa företag uppvisar är enligt utskottets mening
tungt vägande argument för en förstärkning av företagareföreningarnas resurser
att bevilja
opaginerad Kontrollera mot PDF
NU 1971:6 H
direktlån.
Utskottet tillstyrker motionärernas förslag att anslaget skall räknas upp med
10 milj. kr.»
dels
att utskottet under 2 bort hemställa
»2. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts
förslag och med bifaU tiU motionen 1971: 436 tUl Statens hantverks- och
industrilånefond för budgetåret 1971/72 anvisar ett investeringsanslag av 30
000 000 kr.»
opaginerad Kontrollera mot PDF
ESSELIE
TRYCK. STHLH 71 712110
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.