Näringsutskottets betänkande i anledning av proposition med förslag till lag om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor, m. m., jämte motion
1971 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Bet. 1971:NU7, Näringsutskottets betänkande i anledning av proposition med förslag till lag om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor, m. m., jämte motion
Dokumentets text
Näringsutskottets
betänkande nr 7 år 1971 NU 1971: 7
Nr 7
Näringsutskottets
betänkande i anledning av proposition med förslag till lag om förbud mot
otillbörliga avtalsvillkor, m. m., jämte motion.
Ärendet
I propositionen 1971: 15 har Kungl. Maj;t efter
hörande av lagrådet framlagt förslag tUl
1)
lag om förbud mot otillbörliga
avtalsvillkor,
2)
lag om ändring i lagen (1970:
417) om marknadsråd m. m.
I anledning av propositionen har väckts en motion,
som redovisas nedan (s. 2).
Propositionen
Lagförslagen
återfinns i propositionen på s. 25.
Det väsentliga syftet med den föreslagna lagen om
förbud mot otillbörliga avtalsvillkor är att ge underlag för en bättre
avvägning än hittills mellan konsument- och företagarintressen vid
utformningen av kontraktsformulär som används på konsumtionsmarknaden i olika
branscher.
Den
nya lagen skall gälla i fråga om försäljning från näringsidkare till konsument
av vara eller tjänst för enskilt bruk, liksom också beträffande upplåtelse av
nyttjanderätt till lösöre. Undantag görs för sådan verksamhet som står under
tillsyn av bank- eller försäkringsinspektionen. Lagens centrala bestämmelse
utgörs av en generalklausul, vilken ger möjlighet att förbjuda företagare att
använda kontraktsvillkor som med hänsyn till vederlaget och övriga
omständigheter måste anses otillbörligt mot konsumenten. Förbudet skall i regel
förenas med vite.
För
tillämpningen av lagstiftningen svarar konsumentombudsmannen och marknadsrådet.
Konsumentombudsmannen skall övervaka marknaden, ta upp överläggningar med
företrädare för näringsidkarna och föra det allmännas talan inför
marknadsrådet. Rådet skall vara enda instans i ärenden enligt lagen. Frågor om
utdömande av vite skall dock handläggas av allmän domstol.
I
samband med den nya lagen föreslås vissa följdändringar i lagen om
marknadsråd m. m. .
Den nya lagstiftningen
föreslås träda i kraft den 1 juli 1971.
1
Riksdagen 1971.17 saml. Nr 7
NU
1971: 7 2
Motionen
Yrkande
I motionen 1971; 1221 av herrar
MöUer i Göteborg (fp) och Romanus (fp) hemställs
"att
riksdagen beslutar
att göra sådan ändring av det framlagda lagförslaget att
enskild näringsidkare ges möjlighet att föra talan om fastställelse av
godtagbarheten hos av honom använda eller planerade avtalsvillkor,
att ändra lagen (1970: 417) om marknadsråd m. m. så att
möjlighet ges att anföra besvär mot marknadsrådets beslut hos högsta domstolen;
att vederbörande utskott måtte få i uppdrag att utforma
erforderlig lagtext".
Motivering
En generalklausul av den typ som
ingår i den föreslagna nya lagen är, säger motionärerna, trots vissa nackdelar
den bästa formen för att komma tUl rätta med otillbörliga avtalsvillkor. Med
en sådan utformning av lagen är det emellertid viktigt att upplysning kan ges
om hur lagen kommer att tillämpas i konkreta fall, i synnerhet som det inte på samma
sätt som i fråga om lagen om otillbörlig marknadsföring finns en utom-rättslig
praxis att falla tillbaka på.
Även om marknadsrådet genom sin sammansättning är
speciellt lämpat att pröva ärenden av ifrågavarande slag bör det, anser
motionärerna vidare, av rättssäkerhetsskäl finnas möjlighet till överprövning
av dess beslut. Detta skulle, menar de, vara värdefullt för en samordning av
tillämpningen av civilrättslig och näringsrättslig lagstiftning. Då den
civilrättsliga normbildningen främst sker hos högsta domstolen, bör besvär
över marknadsrådets beslut få anföras där utan mellaninstans.
Uppgifter i anslutning till motionen
Frågan om förhandsbesked eller
fastställelsetalan beträffande avtalsvillkors tillbörlighet berördes inte i
den promemoria som ligger till grund för propositionen men togs från vissa håll
upp vid remissbehandlingen av promemorian. Remissorganens synpunkter i ämnet
redovisas i propositionen på s, 47 f, och departementschefens ställningstagande
därtiU på s. 78 f.
I motsats mot vad som föreslogs i promemorian hävdade ett
par remissinstanser att det borde ges möjlighet att föra talan mot marknadsrådets
beslut i ärenden om förbud mot otillbörliga avtalsvUlkor. I propositionen
redovisas remissyttrandena i denna del på s. 46 f. och departementschefens
ställningstagande i frågan på s. 76 f.
NU 1971:7 3
Näringsfrihetsrådet, vars uppgifter
marknadsrådet övertog vid 1971 års början, inrättades enligt beslut av
statsmakterna år 1953 (prop. 1953: 103, 2LU 32). I lagen (1953: 603) om
motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet stadgades
(24 §) att klagan ej fick föras över näringsfrihetsrådets beslut i ärenden
enligt lagen. I motiveringen anförde föredragande departementschefen att rådet
på grund av sin sammansättning otvivelaktigt utgjorde en kompetent myndighet
för handläggningen av de tillståndsfrågor som det enligt lagen skulle få att
pröva. Det syntes därför ej möta betänkligheter att föreskriva att rådets
beslut i dessa ärenden ej skulle få överklagas. Departementschefen erinrade om
att motsvarande inskränkning i den administrativa besvärsrätten gjorts på andra
håll, t. ex. enligt lagen om arbetstidens begränsning såvitt avsåg
arbetarskyddsstyrelsens beslut i bl. a. tillståndsfrågor. Vad sålunda anförts
lämnades utan erinran vid riksdagsbehandlingen.
Genom ändring i den nämnda lagen år 1966 fick
näringsfrihetsrådet befogenhet att i vissa fall av leveransvägran förelägga
leverantör att leverera varor vid vite (prop. 1966: 13, 3LU 4). Vid
remissbehandlingen av förslag i ämnet hade lämpligheten av att talan inte
skulle få föras mot rådets beslut om vitesföreläggande satts i fråga i några
yttranden. Föredragande departementschefen anförde i propositionen att erfarenheterna
av konkurrensbegränsningslagens tillämpning enligt hans mening gav vid handen
att det inte förelåg anledning att frångå principen att näringsfrihetsrådets
beslut inte skulle kunna överklagas. Han erinrade om att rådet i fråga om sin konstruktion
företedde nära parallellitet med arbetsdomstolen, vars beslut inte heUer kan
överklagas. Riksdagen lämnade propositionen utan erinran.
Frågan om rätt att överklaga beslut av marknadsrådet
behandlades 1970 i samband med antagandet av lagen om otillbörlig
marknadsföring och lagen om marknadsråd m. m. (prop. 1970: 57, 3LU 45). Föredragande
departementschefen uttalade att det var av stor betydelse att snabbt få till
stånd slutliga avgöranden i frågor om tillämpning av generalklausulen i den
förstnämnda lagen och att det därför inte borde finnas någon möjlighet att
överklaga marknadsrådets beslut. Med anledning av ett remissyttrande, vari
hävdades att en sådan ordning skulle vara otillfredsställande från
rättssäkerhetssynpunkt, påpekade departementschefen att den föreslagna
ordningen inte innebar någon absolut nyhet. Marknadsrådet skulle få en
sammansättning som garanterade att dess rättstillämpning fyllde högt ställda
krav på rättssäkerhet, och dessutom skulle rättssäkerhetssynpunkten beaktas vid
utformningen av reglerna om förfarandet. 1 flera motioner begärdes under
åberopande av rättssäkerhetsskäl att propositionens förslag skulle ändras på
sådant sätt att marknadsrådets beslut kunde överklagas vid allmän domstol. I en
av motionerna avsågs närmast att talan mot rådets beslut skulle
NU 1971:7 4
föras
direkt hos högsta domstolen. Tredje lagutskottet avstyrkte motionsyrkandena
med hänvisning till departementschefens argument och med erinran om att talan
inte kan föras mot arbetsdomstolens avgöranden. I en reservation begärde
företrädare för centerpartiet, folkpartiet och moderata samlingspartiet att
riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t anhålla om förslag till en instansordning i
marknadsföringsmål som gav möjlighet till överprövning av marknadsrådets
beslut. Riksdagen följde utskottsmajoriteten.
Utskottet
Utskottet har ingenting att erinra mot de
föreslagna lagbestämmelserna, vilka synes medföra en värdefull förstärkning av
konsumenternas rättsliga ställning.
I
motionen begärs att lagförslagen skall kompletteras i två hänseenden. Vad som
begärs är dels möjlighet för näringsidkare att genom fastställelsetalan hos
marknadsrådet få ett bindande förhandsbesked om att ett visst avtalsvillkor som
han avser att använda inte anses otillbörligt, dels möjlighet att föra talan
hos högsta domstolen mot marknadsrådets beslut. Sistnämnda möjlighet skulle
gälla marknadsrådets beslut över huvud taget, sålunda bl. a. också i ärenden
angående otillbörlig marknadsföring. I vad gäller behovet av förhandsbesked
anför motionärerna att avsaknaden av fast utomrättslig praxis i fråga om
avtalsvillkors otillbörlighet skapar osäkerhet för näringsidkarna. Till stöd
för kravet på över-prövningsmöjlighet åberopas bl. a. principiella rättssäkerhetsskäl.
Såsom
påpekas i propositionen lämnar marknadsföringslagen inte möjlighet att erhålla
bindande förhandsbesked rörande planerade marknadsföringsåtgärder. Detta
förhållande lämnade riksdagen förra året utan erinran. Det synes olämpligt att
förfarandereglerna för den nu aktuella bedömningen av avtalsvillkor skulle
avvika från dem som gäller vid till-lämpningen av marknadsföringslagen. Något
starkt behov av en förhandsprövning med bindande verkan kan enligt utskottets
mening inte föreligga. För det första torde det inte behöva medföra några
betydande svårigheter för en näringsidkare att modifiera ett avtalsvillkor som
inte godtagits av marknadsrådet. För det andra skall en viktig uppgift för
konsumentombudsmannen vara att genom överläggningar med företrädare för
näringslivet söka skapa ett sådant bedömningsunderlag att en anpassning till de
i lagen om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor avsedda normerna i regel
kommer till stånd utan marknadsrådets medverkan. Med derma grundtanke i det föreslagna
systemet synes det svårt att förena den av motionärerna föreslagna ordningen,
vilken skulle kunna föranleda att inhämtande av besked från marknadsrådet blev
ett ofta förekommande inslag i planeringen av försäljningsåtgärder. I likhet
med departementschefen anser utskottet att den avsedda kontakten mellan kon-
NU 1971: 7 5
sumentombudsmannen
och näringsidkarna bör ge de senare väsentligen samma mått av trygghet som en
möjlighet till bindande förhandsprövning skulle medföra.
En
grundtanke bakom den föreslagna lagstiftningen är att rättsbildningen på
området skall komma till stånd under direkt medverkan av företrädare för
konsumenter och näringsidkare. En ordning enligt vUken högsta domstolen skulle
äga ompröva den näringsrättsliga bedömning som marknadsrådet gjort synes inte
stå i överensstämmelse med denna grundtanke. Att näringsfrihetsrådet respektive
marknadsrådet fått ställning som slutinstans har, såsom framgår av
redogörelsen ovan, tidigare godtagits av riksdagen. De argument härför som då
anförts är enligt utskottets mening alltjämt giltiga. I detta sammanhang vill
utskottet framhålla att den rättsbildning i fråga om avtalsvillkors
tillbörlighet som kommer till stånd genom marknadsrådets försorg kan antas i
väsentlig mån påverka de allmänna domstolarnas bedömning i fall då
civilrättslig prövning av motsvarande avtalsvillkor blir aktuell. Med hänsyn
härtill synes det inte finnas anledning att befara en sådan diskrepans mellan
den näringsrättsliga och den civil rättsliga regleringen på området att ett
remedium i form av en gemensam överprövningsinstans skulle erfordras.
Utskottet hemställer
sålunda
1.
att riksdagen bifaller
propositionen 1971: 15,
2.
att riksdagen avslår motionen
1971: 1221 såvitt den gäller fast-stäUelsetalan beträffande godtagbarheten av
avtalsvillkor,
3.
att riksdagen avslår motionen
1971: 1221 såvitt den gäller talan mot marknadsrådets beslut.
Stockholm
den 30 mars 1971
På
näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG
Närvarande:
herrar Svanberg (s), Bengtsson i Landskrona (s), Börjesson i Glömminge (c),
Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Gustafsson i Byske (c). Rask (s).
Blomkvist (s), Wååg (s), SjöneU (c). Nordgren (m), Möller i Göteborg (fp), fm
Hansson (s) och herr Clarkson (m).
Reservation
1. beträffande fastställelsetalan av herrar
Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c),
Sjönell (c). Nordgren (m), Möller i Göteborg (fp) och Clarkson (m), som anser
dels att det stycke i utskottets yttrande som
börjar med "Såsom påpekas i" och slutar med "förhandsprövning
skulle medföra" bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:
NU 1971:7 6
"Som ett argument mot en
ordning enUgt vilken bindande förhandsbesked rörande planerade avtalsvillkor
kan erhållas anförs i propositionen att marknadsföringslagen inte lämnar
motsvarande möjlighet. En väsentlig skillnad mellan de båda aktuella områdena
är emellertid, som motionärerna framhåller, att man när det gäller
avtalsvillkor inte kan på samma sätt som när det gäller marknadsföringsåtgärder
bedöma tUlbörligheten mot bakgrund av en etablerad utomrättslig praxis. Ett
underkännande från marknadsrådets sida av ett visst avtalsvillkor som ingår som
ett led i en omfattande försäljningsaktion kan medföra vittgående ekonomiska
konsekvenser för den näringsidkare som berörs. Ett icke bindande
förhandsuttalande av konsumentombudsmannen kan inte skapa erforderligt mått av
trygghet i fråga om möjligheten att tUl-lämpa avsedda avtalsvillkor. För
konsumenterna är det en nackdel om ökad risk uppstår för tillämpning av
avtalsvillkor som senare kommer att betecknas som otUlbörliga. Utskottet anser
det därför angeläget att den föreslagna nya lagen såsom motionärerna förordar
kompletteras med en föreskrift rörande möjlighet att på förhand föra
fastställelsetalan hos marknadsrådet beträffande godtagbarheten av
avtalsvillkor."
dels att utskottet under 2 bort
hemställa "2. att riksdagen i anledning av motionen 1971: 1221 i
ifrågavarande del som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört
i fråga om fastställelsetalan beträffande godtagbarheten av
avtalsvillkor,"
2. beträffande talan mot
marknadsrådets beslut av herrar Andersson i Örebro (fp). Nordgren (m), Möller i
Göteborg (fp) och Clarkson (m), som anser
dels att det stycke i utskottets
yttrande som börjar med "En grundtanke bakom" och slutar med
"överprövningsinstans skulle erfordras" bort utbytas mot ett stycke
av följande lydelse:
"Marknadsrådets ställningstaganden kan i åtskilliga
fall få avsevärda ekonomiska konsekvenser för de berörda näringsidkarna. Med
hänsyn härtUI är det från rättssäkerhetssynpunkt otillfredsställande att rådets
beslut inte kan överklagas. Att inom rådet finns representation för näringsidkare
och konsumenter utgör inte tillräckligt skäl att avskära möjligheten till
överprövning av rådets beslut. Fastmer är det för att en diskrepans mellan den
näringsrättsliga och den civilrättsliga regleringen skall förebyggas angeläget
att högsta domstolen får möjlighet till en sådan överprövning. I detta
hänseende delar utskottet alltså motionärernas uppfattning."
NU 1971: 7 7
dels att utskottet under 3 bort hemställa "3.
att riksdagen i anledning av motionen 1971: 1221 i ifrågavarande del som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört i fråga om talan mot
marknadsrådets beslut".
MARCUS BOKTR. sTHLM 1971 710043
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.