Sök i Ratio Lex

Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om åtgärder för att stimulera nyetablering av mindre företag

1971 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1971:NU9, Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om åtgärder för att stimulera nyetablering av mindre företag

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Näringsutskottets
betänkanden nr 9-12 år 1971 NU 1971

9-12

Nr 9

Näringsutskottets
betänkande i anledning av motion om åtgärder för att stimulera nyetablering av
muidre företag.

Ärendet

I motionen 1971: 442 av herr Sjönell m.fl. (c, fp)
hemställs att riksdagen skall i skrivelse tUl Kungl. Maj:t anhåUa om en
parlamentarisk utredning med uppgift att framlägga förslag till stimulans av
nyföretagande genom nya former för långsiktig finansiering.

Motionen

I motionen diskuteras först de mindre företagens
allmänna betydelse inom näringsUvet och strukturförändringarnas inverkan på
dessa företag. Det finns, säger motionärerna, ingenting att invända mot en
dynamisk utveckling som innebär att vissa företag försvinner medan andra
kommer till i en ständig anpassning tUl gäUande villkor. Svagheten i den
nuvarande utvecklingen är emeUertid, hävdar de, att nyetablering av företag
förekommer i alltför ringa utsträckning, något som bl. a. har aUvarliga
arbetsmarknadspolitiska konsekvenser. En av de grundläggande svårigheterna för
den som vill starta ett nytt företag är bristen på kapital, anför motionärerna,
detta särskilt som kapitalintensiteten ökar i de flesta branscher. Olika
samhälleliga åtgärder på kapitalförsörjningsområdet berörs men betecknas som
otillräckUga. Ett kreditinstitut med särskild inriktning på de mindre
företagens behov av långsiktig finansiering utan traditionella säkerheter
skuUe, säger motionärerna tUl sist, i hög grad stimulera nyföretagande och
medverka till att nya idéer kan tas till vara i ökad utsträckning.

Delegationen
för de mindre och medelstora företagen

Den av chefen för industridepartementet tUlkallade
delegationen för de mindre och medelstora företagen (ordförande:
landstingsdirektör Fredrik Lindencrona) har tUl uppgift att verka för en
samordning av de utredningar som huvudsakligen berör de mindre och medelstora
företagen samt bedöma behovet av och föreslå kompletterande utredningar.
Delegationen skaU vidare lämna synpunkter och avge förslag i frågor rörande de
mindre och medelstora företagen.

Riksdagen
1971.17 saml. Nr 912

s. 2 Kontrollera mot PDF

NU 1971: 9 2

Delegationen, som började sitt arbete i augusti
1970, uppger att den inlett en omfattande och differentierad
utredningsverksamhet. Regionala undersökningar för att utröna behovet av och
tUlgången på olika former av service till företagen har igångsatts i samarbete
med olika samhällsorgan och företrädare för näringslivet. På
utrednings-programmet för år 1971 står frågor rörande
företagsledarutbildningen, den tekniska utvecklingen, industricentra,
arbetsmUjön m. m. Delegationen har också påbörjat en kartläggning av olika
utredningsaktiviteter som kan ha betydelse för de mindre företagen.

I
betänkandet »Finansieringsinstitut för mindre och medelstora företag» (I
StencU 1970: 5), som avgavs i december 1970, föreslår delegationen att ett
särskilt finansieringsinstitut i aktiebolagsform skaU inrättas med uppgift att
tUlhandahålla riskvilligt kapital till inindre och medelstora företag.
Institutets insatser skall enligt förslaget inriktas på lönsamma eUer
utvecklingsbara företag med goda framtidsutsikter. Dess kapitaltUlskott skall i
regel få formen av minoritetsengagemang genom förvärv av aktier eller andelar.
Aktiekapitalet föreslås uppgå till högst 50 mUj. kr. och tecknas av staten och
bankväsendet med 50 % vardera. För statens del skall aktierna tecknas av
Sveriges investeringsbank AB.

Utskottet

I motionen föreslås en utredning om stimulans av
nyföretagande genom nya former för långsiktig finansiering. Delegationen för de
mindre och medelstora företagen, vilken inledde sin verksamhet förra året, har
till uppgift att initiera och samordna utredningar rörande de mindre och
medelstora företågen. Utskottet finner det önskvärt att delegationen
uppmärksammar de synpunkter som motionärerna framfört och hemställer därför

att riksdagen hos Kungl.
Maj:t hemstäUer att motionen 1971: 442

för övervägande överlämnas
till delegationen för de mindre och

medelstora företagen.

Stockholm
den 30 mars 1971 På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande:
herrar Svanberg (s), Bengtsson i Landskrona (s), Börjesson i Glömminge (c),
Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Gustafsson i Byske (c). Rask (s).
Blomkvist (s), Wååg (s), Sjönell (c), Rydén (fp). Nordgren (m), fm Hansson (s)
och herr Clarkson (m).

s. 3 Kontrollera mot PDF

NU 1971:10

Nr 10

Näringsutskottets
betänkande i anledning av motion om åtgärder för att lösa de mindre och
medelstora företagens tillväxtproblem.

Ärendet

I motionen 1971: 1070 av herrar Hedlund (c) och
Helén (fp) hemställs att riksdagen skall i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåUa
om utredning och förslag beträffande åtgärder för att lösa de mindre och medelstora
företagens tillväxtproblem, särskilt vad gäller industriella innovationer, i
enlighet med vad som anförts i motionen 1971: 565.

Motionen

Det avsnitt i motionen 1971: 565 som åberopas i
motionen 1971: 1070 är av följande lydelse:

Den svenska industrins internationella
konkurrenskraft både när det gäller exportindustrin och den industri, som
konkurrerar med utländska företag på hemmamarknaden är starkt beroende av
den innovativa förmågan och produktivitetsutveckUngen. I båda dessa avseenden
har svenskt näringsliv sedan länge en gynnsam position.

Nettoutgifterna
för licenser, royalties och patent har emellertid under 1960-talet kommit att
utgöra en växande andel av det negativa transfereringsnettot.
Långtidsutredningen förutser att denna utveckling skall fortsätta och att det
negativa nettot 1975 skaU uppgå till ca 250 milj. kr., dvs. ca 10 procent av
det totala transfereringsnettot. Långtidsutredningen vUl för sin del förklara
denna utveckling med att Sverige som en liten nation och med högt specialiserad
industri i fråga om uppfinningar och utveckUng av metoder inte kan ligga i
frontlinjen mer än på några få områden. Förutsättningen för att vi skall kunna
hävda oss på ett vidare fält är därför att vi snabbt kan ta upp och omsätta nya
utländska rön och erfarenheter i produktion. Ett växande negativt netto i detta
avseende behöver således inte vara någon omedelbar nackdel eller irmebära risk
för industriell stagnation.

Det
kan ligga åtskilligt i långtidsutredningens analys. Det är uppenbart, att det
här rör sig om en komplicerad växelverkan meUan å ena sidan import av utländska
rön, å andra sidan hög beredskap att omsätta dessa i praktiken. Detta senare
kräver i sin tur en högt utvecklad forsknings- och utvecklingskapacitet. För
att vi skall hålla och utvidga våra marknadsandelar på en hårdnande
internationeU marknad krävs emellertid också ett rent nyskapande inom de
sektorer av industrin där Sverige har särskilt goda förutsättningar. Det är
ett misstag att tro att endast de större företagen här kan spela någon
väsentlig roll. Ett dynamiskt och konkurrenskraftigt näringsliv förutsätter
mindre och medel-

s. 4 Kontrollera mot PDF

NU 1971:10 4

stora
företag som på specialområden kan hävda sig på en internationell marknad. Vi
vet i dag aUtför litet om de faktiska förutsättningarna i detta avseende. De
senaste årens ekonomiska politik och inte minst förra årets kreditpolitik
har utan tvivel medfört stora svårigheter för denna företagskategori. Vad som
krävs är en studie av de mindre och medelstora företagens tiUväxtproblem och
deras faktiska finansiella förutsättningar att satsa på industriella
innovationer. Detta är en fråga som dels berör forskrungspoUtiken, dels
kreditpolitiken. Enligt vår mening finns det klart behov av en sådan
utredning.

Utskottet

I
motionen föreslås utredning om åtgärder för att lösa de mindre och medelstora
företagens tiUväxtproblem, särskilt vad gäller industrieUa innovationer. Det
kan förutsättas att delegationen för de mindre och medelstora företagen, vars
uppgifter och arbetsprogram redovisas i utskottets betänkande nr 9, utan
särskilt åläggande prövar behovet av sådana åtgärder. Utskottet hemställer
därför att riksdagen avslår motionen 1971: 1070.

Stockholm
den 30 mars 1971

På
näringsutskottets vägnar

INGVAR
SVANBERG

Närvarande:
herrar Svanberg (s), Bengtsson i Landskrona (s), Börjesson i Glömminge (c),
Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Gustafsson i Byske (c). Rask (s).
Blomkvist (s), Wååg (s), Sjöneir (c), Rydén (fp). Nordgren (m), fru Hansson (s)
och herr Clarkson (m).

Reservation

av herrar Börjesson i Glömminge (c), Andersson i
Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c), Rydén (fp). Nordgren (m) och Clarkson
(m), som anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

»I motionen föreslås utredning om åtgärder för att
lösa de mindre och medelstora företagens tillväxtproblem, särskilt vad gäller
industriella innovationer. Åtgärder av detta slag är, som motionärerna påvisar,
en förutsättning för att det svenska näringsUvet, där de mindre och medelstora
företagen spelar en viktig roll, skaU kunna hävda sig på den internationella
marknaden. Att delegationen för de mindre och medelstora företagen, vars
uppgifter och arbetsprogram redovisas i utskottets betänkande nr 9, enligt
sina direktiv har att pröva frågan om sådana åtgärder finner utskottet inte
klarlagt. Därför anser utskottet att riksdagen hos Kungl. Maj:t bör begära att
en utredning med det angivna syftet tUl-

s. 5 Kontrollera mot PDF

NU 1971:10 5

sätts
och att förslag på grundval av utredningens resultat så snart som

möjligt föreläggs
riksdagen. Utskottet hemställer alltså

att riksdagen med bifaU tUl motionen 1970: 1070 hos
Kungl. Maj;t hemställer om utredning, i enlighet med vad utskottet ovan anfört,
beträffande åtgärder för att lösa de mindre och medelstora företagens
tiUväxtproblem.»

s. 6 Kontrollera mot PDF

NU 1971:11

Nr 11

Näringsutskottets
betänkande i anledning av motion angående handläggningen av frågor rörande de
mindre och medelstora företagen.

Ärendet

I motionen 1971: 152 av herr Sjönell m. fl. (c)
hemställs att riksdagen skaU i skrivelse tiU Kungl. Maj:t anhålla om »en
översyn av handläggningen av frågor rörande den inindre och medelstora
företagsamheten i syfte att få en mer samlad behandling av dessa ärenden på
departements- och ämbetsverksnivå».

Motionen

Staten har, framhåller motionärerna, under de
senaste åren ökat sina insatser för att främja de mindre och medelstora
företagens utveckling. Avsaknaden av ett sammanhållande organ och splittringen
av hithörande frågor pä oUka departement hindrar dock enUgt motionärernas
uppfattning att verksamheten kan fungera på bästa sätt. Frågorna är, påpekas
det, fördelade på finans-, handels-, inrikes- och industridepartementen och
därutöver på bl. a. kommerskollegium och statens institut för
företagsutveckUng. Motionärerna anser det angeläget att få en organisation som
ger bättre överbUck och förenklar förbindelserna mellan de samliäUeliga organen
och enskilda företag.

Pågående
utredningar

Kommerskollegieutredningen (generaldirektör Sten
Lundberg), som tillkaUades av chefen för handelsdepartementet 1968 och beräknas
slutföra sitt arbete inom kort, har till uppgift att utreda kommerskollegiets
arbetsuppgifter och organisation. Enligt sina direktiv skall utredningen vid
framläggandet av sina förslag sträva efter att renodla kollegiets arbetsuppgifter
genom att föra över förvaltningsuppgifter till eller från andra organ.
Kollegiets organisation skall utformas så att det blir möjligt att snabbt
utvidga eller krympa verksamheten,

Exportfrämjandeutredningen (ordförande;
landshövding Gunnar von Sydow) tillkallades 1969 för att utreda den
exportfrämjande verksamheten. Att pröva de organisatoriska formerna för denna
utgör enligt

s. 7 Kontrollera mot PDF

NU 1971:11 7

utredningens
direktiv en av dess uppgifter. Erforderliga åtgärder skall föreslås för att
åstadkomma samordning av myndigheters och organisationers exportfrämjande
verksamhet.

1968 års' lokaliseringsutredning (landshövding Mats
Lemne), som tiU-kaUats av chefen för. inrikesdepartementet för att verkstäUa
utredning rörande den fortsatta lokaliseringspolitiska stödverksamheten, skall
bl. a. behandla vissa organisatoriska frågor. Den sakkunnige skaU undersöka
möjUgheterna att förbättra samarbetet mellan de lokaliseringspolitiska organen
samt de myndigheter och institutioner vUkas verksamhet har anknytning tUl de
företag som har fått lokaliseringsstöd. Förslag tUl erforderliga förbättringar
i organisationen skall framläggas av den sakkunnige.

Utskottet

Ärenden rörande de mindre och medelstora företagen
är för närvarande, såsom framhålls i motionen, fördelade på fyra departement
och ett par olika centrala myndigheter. Motionärernas önskemål är att en mera
samlad behandUng på departements- och ämbetsverksnivå av dessa ärenden skaU
komma tiU stånd.

Fördelningen
av ärenden meUan olika myndigheter eller meUan oUka enheter inom en myndighet
kan göras enligt skUda principer. En princip är att tillämpa en s. k.
klientelorganisation, dvs. att hos en enhet sammanföra olika slags ärenden som
gäller en viss grupp medborgare, företag e. d. En dylik organisation, som
motionärerna aUtså förespråkar i fråga om ärenden rörande mindre och medelstora
företag, kan givetvis ha fördelar, särskUt för den berörda klientelgruppen. Det
är dock ingalunda självklart att denna organisationsprincip i ett visst faU är
den mest fördelaktiga. Vad beträffar det vidsträckta ämnesområde som här är
aktueUt synes det, för att ta ett exempel, sannoUkt att ärenden rörande
exportfrämjande åtgärder lämpUgast bör behandlas gemensamt för samtUga företag
oavsett dessas storlek. Bestämmande för ärende-fördelningen i detta faU blir
sålunda vilken sakfrågan är snarare än vilket kUentel den avser.

Med
det sagda viU utskottet inte utesluta att en viss koncentration av ärenden
rörande mindre och medelstora företag till färre myndigheter skuUe kunna vara
motiverad. Det får emellertid ankomma på Kungl. Maj:t som enUgt 5 §
regeringsformen bestämmer fördelningen av ärendena departementen emellan att
ta de initiativ på detta område som eventuellt kan te sig befogade. Underlag
för överväganden härvidlag kommer att tiUhandahåUas av flera nu pågående
utredningar. Viktiga organisationsfrågor prövas av kommerskoUegieutredningen,
exportfrämjandeutredningen och 1968 års lokaliseringsutredrung, såsom

s. 8 Kontrollera mot PDF

NU 1971:11 8

framgår
av deras ovan refererade direktiv. Erinras bör också om delegationen för de
mindre och medelstora företagen, vars uppgifter och arbetsprogram redovisas i
utskottets betänkande nr 9.

Utskottet
förutsätter att frågan om lämplig organisation för handläggningen av ärenden
rörande de mindre och medelstora, företagen blir beaktad utan särskUd
framställning till Kungl. Maj:t från riksda- . gens sida och hemställer därför

att riksdagen avslår
motionen 1971: 152,

Stockhohn
den 30 mars 1971

På näringsutskottets
vägnar

INGVAR SVANBERG

Närvarande:
herrar Svanberg (s), Bengtsson i Landskrona (s), Börjesson i Glömminge (c),
Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Gustafsson i Byske (c). Rask (s).
Blomkvist (s), Wååg (s), Sjönell (c), Rydén (fp). Nordgren (m), fru Hansson (s)
och herr Clarkson (m).

s. 9 Kontrollera mot PDF

NU 1971:12

Nr 12

Näringsutskottets
betänkande i anledning av motion angående detaljhandelns kapitalförsörjning.

Ärendet

I motionen 1971:429 av herr Andersson i Örebro
m.fl. (fp) hemställs att riksdagen skall hos Kungl. Maj:t begära att frågan om
detaljhandelns kapitalförsörjning blir föremål för utredning.

Motionen

Den starka strukturförändring som kännetecknar det
svenska näringslivet gör sig inte minst gäUande inom vamdistributionen,
framhåller motionärerna. Efter självbetjäningsidéns genombrott på 1950-talet
har under 1960-talet främst förekommit strukturförändringar avseende storlek
och volym. Ett problem som sammanhänger med den nödvändiga fortsatta
rationaliseringen inom handeln är kapitalförsörjningen. Erforderliga
nyinvesteringar uppgår, anförs det, inom dagligvamhandeln till 100 125 milj.
kr, per år och för hela varuhandeln tiU 450500 milj. kr. per år. Motionärerna
berör olika möjligheter för samhället att medverka till handelns
rationalisering. De förordar att bestämmelserna om återlån från allmänna
pensionsfonden skaU omprövas och att företagareföreningarnas låneverksamhet
skall utsträckas till att omfatta även varuhandeln. De nyUgen överenskomna
lättnaderna i kreditrestriktionerna kan, framhålls det, inte väntas komma
företag inom varuhandeln tUl godo. Avslutningsvis fäster motionärerna
uppmärksamheten på den enskilda detaljhandelns tilltagande beroende av vissa
grossistföretag.

Uppgifter
i anslutning till motionen

7970
års långtidsutrednings prognos rörande varuhandeln

Inom ramen för 1970 års långtidsutredning har inom
Handelns utredningsinstitut utförts beräkningar och bedömningar rörande
vamhandelns utveckling under första hälften av 1970-talet. Resultaten framläggs
i betänkandet »Vamhandeln fram till 1975» (1970 års långtidsutredning, bilaga
3; SOU 1971: 14). Syftet har varit att kartlägga de sannolika
utveck-lingstendensema inom handeln med särskilt intresse inriktat på dess

s. 10 Kontrollera mot PDF

NU 1971:12 10

resursanspråk
vad gäUer bl. a. kapital. Mot bakgrund av en redogörelse för
strukturförändringarna under 1960-talet redovisas en strukturprognos för
vamhandeln till 1975. Innebörden av prognosen, som omfattar tre olika
alternativ, är väsentligen att varuhusens marknadsandel ökas från 18 % 1968
till 2729 % 1975 och att denna ökning i första hand går ut över de allra
minsta enheterna, »familjebutikerna», vilkas andel Icraf-tigt reduceras.

Resultaten
av en enkät 1969 bland företag inom detaljhandeln rörande beräknat
investeringsbehov fram till 1975 för genomförande av detaljhandelns
strukturutvecklingsprogram sammanfattas i följande tabell.

Beräknade totala investeringar i genomsnitt per år,
milj. kr.

1969
1970 19711972 19731975

Egentlig
detaljhandel'

Varuhus

355

490

420

226

Dagligvaruhandel

168

183

195

181

Urvalsvamhandel

81

103

148

107

Expeditionshandel

45

52

50

39

Summa

649

828

795

553

Övrig
detaljhandel

Detaljhandel
med bilar.

bensin,
vin och sprit

94

140

87

80

Total detaljhandel 743 968 882 633

'
Endast företag med anställda.

I anslutning till tabeUen anförs att siffrorna för
perioden 19731975 troligen ligger i underkant, eftersom många
detaljhandelsföretag inte torde kunna överblicka vilka investeringsåtgärder som
då blir aktuella. Det framhålls också att inom den egentliga detaljhandeln
varuhusen svarar för mer än hälften av de planerade investeringarna, trots att
deras andel av omsättningen utgör endast 2025 %. Av detaljhandelns
investeringar gäller nästan hälften anskaffning av inventarier och annan
utrustning. Ca 40 % kommer på köp och uppförande av nya byggnader, medan
resten faller på upprustning av befintliga byggnader samt anskaffning av
transportmedel.

Vissa
kreditinstitut

AB Industrikredit och AB F ö r e t a g s k re d i
t, vilka ägs till hälften av staten och tiU hälften av vissa affärsbanker, har
båda

s. 11 Kontrollera mot PDF

NU 1971:12 11

till
uppgift att medverka till finansiering av företrädesvis mindre och medelstora
företag även inom handeln genom att lämna huvudsakligen långfristiga lån.
Långivningen från AB Industrikredit avser primärkrediter mot betryggande
säkerhet i form av pant eller borgen av staten, kommun eller bank. AB
Företagskredit tiUhandahåller sekundärkrediter mot säkerhet som bolaget finner
betryggande. Bolagens upplåning sker nästan helt i form av reverslån hos
allmänna pensionsfonden. Deras upplåningskapacitet förstärktes 1970 med 1440
milj. kr. respektive 192 mUj. kl.

Inom ett flertal branscher tiUgodoses vissa
kreditbehov genom den enskilda detaljhandelns egna kreditinstitut. Bland dessa
märks särskilt AB Handelskredit (för företag inom Uvs-medelshandeln, färghandeln
och den kemisk-tekniska handeln), AB Järnhandelskredit och AB Textilkredit,
vilka lämnar amorteringslån på högst 10 år för etablerings- och
rationaliseringsändamål.

Pågående
utredningar

Bland uppgifterna för den av chefen för
finansdepartementet tUl-kaUade 1968 års kapitalmarknadsutredning (ordförande:
riksbankschefen Per Asbrink) är att pröva om nuvarande former för kanaUsering
av allmänna pensionsfondens medel till näringslivet kan anses tillräckliga. I
detta sammanhang skall bl. a. övervägas om en utbyggnad av de särskilda
mellanhandsinstituten bör ske. Utredningen är enUgt sina direktiv oförhindrad
att överväga reformer av den nuvarande organisationen pä kreditmarknaden.

Distributionsutredningen (ordförande:
riksdagsledamoten Anna Lisa Lewén-Eliasson), som tillkaUades 1970 av chefen
för handelsdepartementet, har till uppgift att göra en utredning om vamdistributionen.
Tyngdpunkten i utredningsarbetet skäU läggas på de konsumentekonomiska och
samhäUsekonömiska följderna av koncentrationen inom detaljhandeln, i första
hand dagUgvamhandeln. En samlad prognos rörande de faktorer som styr
varuhandelns strukturutveckling bör, anförs det i direktiven, vara av"
värde bl. a. för bedömning av frågan huruvida aktuella planer på investeringar
för fortsatt koncentration på varuhandelns område är samhäUsekonomiskt
motiverade på längre sikt.

Frågan
om kreditstöd till handeln via företagareföreningarna

Genom företagareföreningarnas förmedUng lämnas
sedan länge kreditstöd i form av statsgarantier och direkta lån till hemslöjd,
hantverk och småindustri (SFS 1960: 372,' omtryckt 1968: 354, ändrad 1970: 18),
I samband med en översyn av kreditstödet slogs år, 1960 fast att sådant

s. 12 Kontrollera mot PDF

NU 1971:12 12

stöd
icke skulle ifrågakomma för att tillgodose kreditbehov inom distributionsledet,
såsom detaljhandeln (prop, 1960:1, bU. 12 s. 159, SU 1960: 10 s. 52). På
grundval av en ny utredning, om företagareföreningarnas verlcsamhet (SOU 1967:
40) diskuterades avgränsningsfrågorna ånyo år 1968. Chefen för
inrikesdepartementet redovisade då (prop. 1968: 61 s. 91) att vid
remissbehandlingen av utredningsbetänkandet från olika håll yrkats att den
krets av näringsfång som omfattades av kreditstödet skulle utvidgas. Vissa
intresseorganisationer hade sålunda uttalat sig för att kreditstöd skulle få
lämnas inom handel, transportväsen och servicenäringar. Departementschefen
anförde att genereUa utvidgningar av denna art enligt hans mening skulle gå
utöver företagareföreningarnas aUmänna syfte att främja produktion och vara
ägnad att i alltför hög grad splittra föreningarnas verksamhet. Kreditstödet
borde därför även fortsättningsvis inriktas på hantverk och småindustri. Denna
ståndpunkt godtogs av riksdagen (SU 1968; 102); de enda motioner vari en utvidgning
av stödverksamheten påyrkats avsåg lastbilstrafikbranschen.

Tidigare
behandling av likartade motioner

Förslag av samma innebörd som det nu föreliggande
har tidigare vid flera tUlfällen prövats av riksdagen. Senast skedde detta
1965, då riksdagen på hemställan av bankoutskottet (BaU 1965: 25) avslog
motioner vari hemställdes om skyndsam utredning av möjlighetema till en snabb
förbättring av den enskilda handelns kreditförsörjning. Utskottet anförde att
kreditmarknadens institutionella utformning enligt dess bedömande i huvudsak
svarade mot de krav som kunde ställas frän handelns sida. Bl. a. påpekades att
handeln erhöll krediter från flera halvstatliga kreditinstitut och att de
särskilda kreditinstitut som bildats på initiativ av olika branscher inom
handeln syntes verksamt bidraga tUl en smidig kreditförsörjning för
detaljhandeln. Folkpartiets representanter i utskottet reserverade sig till
förmån för den begärda utredningen.

Det
kan också erinras om att 19661970 årligen väckts motioner med yrkanden om
utredning rörande näringslivets kapitalförsörjning, särskilt med sikte på
mindre och medelstora företag. Bl.a. har häri framförts önskemål om nya vägar
för kanalisering av medel från allmänna pensionsfonden till näringslivet.
Motioner av detta slag vUka aUa avslagits av riksdagen har behandlats av
bankoutskottet i dess utlåtanden 1966: 32, 1967: 33 (rörande propositionen om
inrättande av Sveriges investeringsbank AB), 1968: 24, 1969: 15 samt 1970: 19
och 1970:31.

Utskottet

Den
pågående strukturomvandlingen inom detaljhandeln fömtsätter

s. 13 Kontrollera mot PDF

NU 1971:12 13

omfattande
investeringar. Sedan den här förevarande motionen väcktes har detaljhandelns
investeringsbehov ytterligare belysts genom undersökningsresultat som 1970 års
långtidsutredning publicerat. Med hänvisning till strukturförändringarna tar
motionärerna upp frågan om hur den erforderliga kapitalförsörjningen tUl
detaljhandeln skall kunna åstadkommas.

Bland
tänkbara samhälleliga åtgärder som skulle kunna medverka till en förbättring av
detaljhandelns kapitalförsörjning nämner motionärerna först en förändring av
reglerna om återlån från allmänna pensionsfonden till de mindre företagen.
Återlånereglerna har utskottet behandlat i sitt betänkande 1971: 5, som i
dagarna godkänts av riksdagen. Vidare framförs som ett huvudönskemål att en
utvidgning av företagareföreningamas låneverksamhet till att även omfatta
vamhandeln skall övervägas. Frågan om avgränsningen av företagareföreningarnas
aktivitetsområde har varit före vid de båda senaste tiUfällen, 1960 och 1968,
då det särskilda kreditstödet tiU hantverk och småindustri omprövats av
statsmakterna. Det har därvid slagits fast att kreditstödet även fortsättningsvis
skulle inriktas på de senast nämnda näringsgrenarna; en utvidgning av det till
att även gälla varuhandeln har ansetts kunna på ett olämpligt sätt splittra
föreningarnas resurser. Utskottet är inte berett att så snart efter det att
riksdagen enhälligt godtagit denna princip föreslå en utredning om
kreditgivning till detaljhandeln via företagareföreningarna.

En
central fråga vad gäller kapitalförsörjningen tiU detaljhandeln liksom till
näringslivet i dess helhet är hur allmänna pensionsfondens resurser skall
kunna kanaliseras till företagen. Detta spörsmål behandlas av 1968 års
kapitalmarknadsutredning, som enligt sina direktiv bl. a. skall överväga om en
utbyggnad bör ske av de särskUda meUanhands-instituten. Utskottet anser det
inte påkallat att riksdagen medan detta utredningsarbete pågår tar initiativ
till en speciell utredning rörande detaljhandelns kapitalförsörjning. I detta
sammanhang vill utskottet också erinra om delegationen för de mindre och
medelstora företagen (jämför utskottets betänkande nr 9). Dess intresse är
visserligen främst inriktat på industrins problem, men det sträcker sig också
in på handelns område. Det av delegationen för kort tid sedan föreslagna nya
finansieringsinstitutets engagemang skulle t. ex. avse mindre företag även
inom handels- och servicesektorerna.

Detaljhandelns
aktuella investeringsbehov sammanhänger som ovan sagts med näringsgrenens
fortskridande koncentration tUl färre och större enheter. I direktiven för den
sedan något år pågående distributionsutredningen uppmärksammas frågan om i
vUken mån investeringar för en ytterligare sådan koncentration är
samhäUsekonomiskt motiverade på längre sikt. Även distributionsutredningen
berör aUtså problem med stark anknytning tiU motionens ämne.

s. 14 Kontrollera mot PDF

NU 1971:12 14

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet att
riksdagen avslår motionen 1971: 429,

Stockholm
den 30 mars 1971

På näringsutskottets
vägnar

INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Bengtsson i
Landskrona (s), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Haglund
(s), Gustafsson i Byske (c). Rask (s). Blomkvist (s), Wååg (s), Sjönell (c),
Rydén (fp). Nordgren (m), fru Hansson (s) och herr Clarkson (m).

K L Bsckmans Tryckirifr AS. StoeUwta

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.