Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motioner angående det studiesociala stödet
1971 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Bet. 1971:SfU12, Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motioner angående det studiesociala stödet
Dokumentets text
Socialförsäkringsutskottets
betänkande nr 12 år 1971 SfU
1971:12
Nr 12
Socialförsäkringsutskottets
betänkande i anledning av motioner angående det studiesociala stödet.
Socialförsäkringsutskottet har i ett sammanhang
behandlat följande sex motioner rörande det studiesociala stödet, nämligen
1) motionen 1971:62 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl,
i vilken hemställts "att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
anhålla om utredning och förslag i syfte att införa en komplettering av
studiehjälpsreglementets inackorderingstillägg med ett hemresetillägg på i
motionen anförda grunder";
2) motionen 1971:126 av herrar Elmstedt och Larsson i
Staffanstorp, i vilken hemställts "att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte anhålla om skyndsam utredning i samband med pågående översyn av
studiemedelssystemet
dels
beträffande frågan om höjning av studiebidraget inom studiemedelsförordningen
tiU 0,5 basbelopp per år enligt lagen om allmän försäkring och i anslutning
därtill en motsvarande höjning av det s. k. förhöjda studiebidraget inom
studiehjälpsreglementet,
dels
beträffande frågan om värdebeständighet för alla förmåner inom
studiehjälpsreglementet och i anslutning därtill höjning av dessa sistnämnda
med hänsyn till sedan 1964 inträffad penningvärdeförsämring";
3) motionen 1971:341 av herr Ernulf m. fl, i vilken
hemställts "att riksdagen för sin del måtte besluta att studiebidrag i
studiemedelsförordningen från den 1 juli 1971 skall utgå med ett belopp om 1
200 kronor per termin";
4) motionen 1971:345 av fru Lundblad m. fl., i vilken
hemställts "att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla om
att framtida justeringar av studiebidragen till ungdomar i åldern 1619 år
främst bör ske genom uppräkning av inkomstprövade och behovsprövade tillägg
till det generella studiebidraget samt rese- och inackorderingstillägg och genom
viss justering av inkoinstgränserna i bidragsunderlaget vad beträffar låga
inkomstlägen";
5) motionen 1971:702 av fröken Andersson i Stockholm
m.fi, i vU-ken hemstäUts "att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhåUer om skyndsam prövning och förslag till sådan ändring av
studiemedelsförord-
1
Riksdagen 1971. 11 saml. Nr 12
SfU 1971:12 2
ningen
att principen om att varje människa oavsett kön och civilstånd betraktas som en
självständig individ"; samt
6)
motionen 1971:728 av herrar Westberg i Ljusdal och Rask, i vilken hemställts
"att riksdagen i skrivelse till Kungl. Mai:t anhåller om ändring av
bestämmelserna för erhållande av studielån på så sätt att föräldrarnas inkomst
och förmögenhet ej får den reducerande effekt som för närvarande gäller".
Huvuddragen
av nuvarande studiesociala system
TUl studerande vid gymnasier, fackskolor,
yrkesskolor (fr. o. m. den 1 juli 1971 gymnasieskolor) och därmed jämförbara
läroanstalter utgår studiehjälp enligt bestämmelserna i studiehjälpsreglementet
(1964: 402, ändrat senast 1970:1027, omtryckt .1970:267) i form av studiebidrag
jämte tUlägg eller förhöjt studiebidrag samt studielån. Tillämpningsbestämmelser
tiU studiehjälpsreglementet finns i studiehjälpskungörelsen (1964:502, ändrad
senast 1970:268). Förteckning över läroanstalter och utbUdningslinjer vid vUka
studiehjälp utgår finns i en kungörelse härom (1970:325). För elever i
grundskolan och motsvarande skolformer utgår förmåner enligt förordningen
(1964:400) om förlängt barnbidrag (ändrad senast 1970:270).
Studiehjälp
enligt studiehjälpsreglementet utgår för läsår, som skaU anses omfatta nio
månader, eller kurstid i princip fr. o. m. kvartalet efter det då den
studerande fyllt 16 år.
Studiebidrag utgår med 100
kr. i månaden.
Härutöver
kan inkomstprövat tillägg utgå med 25, 50 eller 75 kr. i månaden samt, om den
studerande har syskon, ytterligare 25 kr. i månaden. TUl grund för
inkomstpripvningen ligger den studerandes och hans föräldrars sammanlagda
beskattningsbara inkomst vid senaste taxering tiU statlig inkomstskatt. Med
sådan inkomst jämställs 1/5 av behållen förmögenhet, överstigande ett belopp
som fr. o. m. den 1 juli 1971 höjs från 30 000 kr. tiU 50 000 kr. Är den
studerande gift, skaU makens inkomst och förmögenhet beaktas i stäUet för
föräldrarnas.
TUläggets
storlek vid olika beskattningsbar inkomst framgår av följande uppställning.
Beskattningsbar inkomst,
kr. TUlägg/mån., kr.
8 000 75
8 10012 000 50
12 10020 000 25
Om den studerande är berättigad till inkomstprövat
tillägg med högsta belopp och om synnerligen stort behov av ytterligare
studiehjälp föreligger, kan behovsprövat tillägg utgå med högst 75 kr. i
månaden.
SfU 1971:12 i
Vid behovsprövningen som görs av centrala
studiehjälpsnämnden : utgår man från årsinkomsten vid ansökningstiUfället
(räknat före skatt och innefattande även icke skattepliktiga inkomster såsom
sjukpenning, bostadstiUägg, arbetslöshetsbidrag etc). Hänsyn tas tUl antalet
syskon. Bidragsformen riktar sig främst till ensamstående vårdnadshavares barn.
De nu tUlämpade inkomstgränserna innebär att i en fullständig famUj med ett
studerande barn och inga syskon under 16 år tillägg kan utgå vid årsinkomst om
högst ca 14 000 kr.
Är
den studerande. i behov av inackordering, utgår inackorderingstillägg med 125
kr. per månad. TUl studerande, som ej har detta tiUägg, utgår resetillägg för
dagliga resor mellan hem och skola med 50, 70, 90 eUer 110 kr. i månaden
beroende på resavståndet. TUlägget utgår.endast om färdvägen är minst 6 km.
De
nu beskrivna förmånerna tUlkommer endast studerande, som fyller högst 19 år
det kalenderår då läsåret eller kursen börjar (yngre elev). TUl övriga (äldre)
studerande utgår i stäUet förhöjt studiebidrag om 175 kr. i månaden under i
regel 9 månader.
Studielån
kan efter behovsprövning utgå med högst 6 500 kr. per läsår. För yngre, ogift
elev sker behovsprövningen med hänsyn till hans och hans föräldrars inkomst och
förmögenhet. För gift elev beaktas makens inkomst och förmögenhet i stället för
föräldrarnas. Om det föreligger syimerliga skäl, t. ex. om eleven har
försörjnmgsplikt mot barn, kan högre lån bevUjas, f. n. högst 10 400 kr. jämte
tUlägg för varje barn utöver ett.
De
studerande vid eftergymnasiala läroanstalter erhåller studiemedel enligt
bestämmelserna i studiemedelsförordningen (1964:401, ändrad senast och omtryckt
1970:266). TUlämpningsföreskrifter tiU deima förordning finns i
studiemedelskungörelsen (1964:592, ändrad senast 1969:182). Förteckning över
studiemedelsberättigade läroanstalter och UtbUdningslinjer finns i kungörelsen
härom (1970:326).
Studiemedel
består av studiebidrag och återbetalningspliktiga studiemedel. Studiemedlen är
indexreglerade och utgår per år med 140 % av basbeloppet inom den allmänna
försäkringen (f. n. 9 660 kr.). Har den studerande vårdnaden om barn under 16
år, kan dessutom utgå bamtUlägg med 25 % av basbeloppet (f. n. 1 725 kr. per
barn och år). Föreligger synnerliga skäl, kan extra studiemedel utgå. Av
studiemedlen utgör normalt 1 750 kr. studiebidrag medan återstoden skall
återbetalas med indexreglerade avgifter under i regel 2025 år.
Studiemedlen
är behovsprövade och reduceras med hänsyn tiU den studerandes och hans makes
inkomst och förmögenhet över vissa fria bottenbelopp. För annan än nyinskriven
studerande sker även en prövning med hänsyn tUl uppnådda studieresultat. Om
inte särskUda skäl föreligger, utgår studiemedel under högst sexton terminer
och längst t. o. m. den termin, då den studerande fyUer 45 år.
SfU 1971:12 4
Bestämmelser
m. m. i anslutning till motionerna
I detta avsnitt lämnas i anslutning tUl motionerna
ytterligare uppgifter om gällande bestämmelser m. m. Vidare redogörs för
tidigare riksdagsbehandling av frågorna.
Hemresetillägg
inom studiehjälpssystemet (motionen 1971:62)
Studiestödet före införandet av
studiehjälpsreglementet byggde bl. a. på behovsprövade stipendier. Inackorderad
elev, som erhållit stipendium, kunde även erhålla bidrag tiU resa mellan
hemorten och skolorten. Bidraget varierade med skoltypen. Det högsta antalet
hemresor, som ersattes, var sex per läsår.
Studiehjälpsutredningen
föreslog, att inackorderingsdllägget, som skulle utgå utan behovsprövning, skulle
höjas tiU 100 kr. i månaden. Utredningens förslag innebar vidare att det
särskUda resebidraget till inackorderade stipendiater skulle upphöra.
I
prop. 1964:138 med förslag tUl det nuvarande studiesociala systemet anslöt sig
föredragande departementschefen tUl utredningens förslag. Vid
riksdagsbehandlingen framställdes motionsvägen krav på att bidraget tUl
hemresor skulle bibehållas. SärskUda utskottet avstyrkte i utlåtande nr 1
motionsyrkandena och anförde därvid bl. a., att den nya studiehjälpen på det
hela taget medförde förbättringar för elever vid alla slag av skolor och att
gruppen inackorderade elever härvidlag inte utgjorde något undantag. Kamrama
stannade i olika beslut i denna fråga. Besluten kunde inte sammanjämkas.
Under
de följande åren har riksdagen vid ett flertal tUlfällen behandlat motioner med
samma syfte som den nu förevarande. En redogörelse härför lämnas i 2LU 1969:38
(s. 1415), vartill hänvisas.
I
anledning av motioner i ämnet vid 1969 års riksdag uttalade andra lagutskottet
bl. a. att befintliga resurser för förbättringar av det studiesociala stödet
inom ungdomsutbUdningen i första hand borde inriktas på faniUjer som har barn
i gymnasiet eller därmed jämställda skolformer och som bor så långt från
skolorten att barnen behöver inackorderas. Av förmånerna inom
studiehjälpsreglementet borde enligt utskottets mening, då resurserna medgav
det, i första hand inackor-deringstUlägget ökas, varvid även motionskravet om
ett differentierat inackorderingstillägg till elever med långt avstånd meUan
hem och skola borde övervägas. Utskottet ansåg detta krav vara särskilt
angeläget sedan femdagarsveckan införts i skolan. Riksdagen beslutade ge
Kungl. Maj:t utskottets uppfattning tUl känna.
Vid
fjolårets riksdag behandlades motioner med samma yrkande som i den nu
förevarande. I sitt av riksdagen godkända utlåtande 1970:50 anförde andra
lagutskottet:
SfU 1971:12 5
När det gäUer inriktningen av framtida reformer
inom studiehjälpen för ungdomsskolans del viU utskottet understryka vikten av
att man på något sätt söker lösa frågan om resebidrag tUl inackorderade elever
som tas upp i motionerna I: 1156 och II: 1353 samt motionerna I:
854 och II: 1030. Det är från många synpunkter angeläget att
man stöder strävanden som går ut på att underlätta för inackorderade elever att
besöka sina hem. Kungl. Maj;t bör utreda i vUka former ett ekonomiskt stöd tUl
resor lämpligen bör utgå. Utskottet, som redan i fjol uttalade sig positivt om
motioner med samma syfte som de förevarande, utgår ifrån att Kungl, Maj:t tar
upp frågan i en nära framtid.
Kimgl. Maj:t har sedermera genom beslut den 29 juni
1970 uppdragit åt centrala studiehjälpsnämnden (CSN) att utreda i vUka former
ett ekonomiskt stöd tUl resor för inackorderade elever lämpligen bör utgå.
Principer
för framtida förbättringar inom studiehjälpssystemet (motio nen 1971:345)
Inledningsvis må här nämnas att såväl
inackorderingstillägget som re-setUlägget höjdes genom beslut av fjolårets
riksdag, inackorderingstUl-lägget från 100 kr. tUl 125 kr. i månaden och
resetiUägget med 10 kr. per månad i varje avståndsklass. I årets
statsverksproposition föreslås en ytterligare höjning av resetUlägget med 10
kr. i månaden för varje avståndsklass.
CSN
har i sina petita både för iimevarande och nästa budgetår föreslagit höjningar
av de inkomstprövade och behovsprövade tUläggen enligt studiehjälpsreglementet
och en uppräkning av inkomstgränsema för erhållande av inkomstprövat tUlägg med
2 000 kr. i varje inkomstklass. Ett återställande av nyssnämnda tUIägg tUI
realvärdet av dessa år 1964 kräver enligt nänmdén en höjning av tiUäggen med 33
%. Nämnden framhåller i anslutning härtUI, att det skuUe vara synnerligen
olyckligt om den rekryteringsstimulerande effekten hos studiehjälpen tUlåts
minska tUl följd av dess realvärde inte bibehålls. Nämnden illustrerar vidare
sin anslagsframställning med följande tabell, som utvisar antalet elever med
inkomstprövat tUlägg i procent av antalet yngre elever med studiebidrag.
1966/67
1967/68 1968/69 1969/70
Gymnasiimi
28,7
26,9
23,3
22,2
Fackskola
38,6
35,0
31.3
32,5
Yrkesskola
55,3
51,0
49,8
47,1
Enligt CSN:s kommentar visar tabellen, förutom att
andelen elever med inkomstprövat tillägg minskar, att gymnasiet fortfarande
rekryterar
SfU 1971:12 6
sina
elever företrädesvis från välsituerade hem medan låginkomsttagarnas barn
främst går tUl kortare yrkesutbUdning, som inte sällan leder till ett låglöneyrke.
I
prop. 1970:77 med förslag till förbättrat studiestöd m. m. framhöll
föredragande statsrådet, att det studiestöd som ges elever i familjer med svag
ekonomi, elever som har lång resväg eller måste inackorderas på annan ort är
speciellt betydelsefullt och att samhället måste sörja för att ingen av
ekonomiska skäl avstår från viss utbUdning. Statsrådet uttalade vidare.
Jag vill dock erinra om att även andra faktorer
t. ex. föräldrarnas utbUdningsbakgrund har stor inverkan på frågan om fortsatt
utbildning. Den intellektuella stimulans som somliga barn får hemifrån underlättar
på ett påtagligt sätt skolgången. Jag vill understryka vikten av att
studiesociala och andra utbildningspolitiska insatser samordnas för att alla
skaU få likvärdiga förutsättningar till en reell valfrihet av ut-bUdningsväg.
Förskola och vuxenutbUdning är här viktiga kompletterande instrument.
I årets statsverksproposition (bUaga 10, s, 404)
förklarar föredragande statsrådet, att han inte är beredd att förorda de
ändringar beträffande inkomstprövade och behovsprövade tUlägg, som CSN
föreslagit. Statsrådet hänvisar tiU sitt uttalande i prop. 1970:77 (s. 31) att
han har för avsikt att återkomma tUl Kungl. Maj;t med anledning av de effekter
som det omlagda skattesystemet får för studiehjälpen.
Okade
möjligheter till studielån enligt studiehjälpsreglementet (motionen 1971:728)
För studielångivningen gäller f. n. samma
gränsdragning som inom studiehjälpssystemet i övrigt mellan äldre och yngre
elever. TUl den senare gruppen hänförs, söm tidigare nämnts, elev som fyller
högst 19 år det kalenderår då läsåret eUer kursen börjar. Lånebeloppet, som för
elever utan barn är maximerat till 6 500 kr. per läsår, bestäms i det enskilda
fallet inom den i studiehjälpsreglementet givna ramen med beaktande av
utbUdningskostnaden och de medel som står den studerande tUI buds. Det
ankommer på CSN att meddela närmare bestämmelser om långivningen. Nämnden
fattar i normalfallen beslut efter vissa schabloner, som för innevarande läsår
innebär följande.
Yngre elev, som ej har försörjningsplikt mot barn,
får låna högst 4 000 kr. per år eller, om han är inackorderad, 4 900 kr. per
år. Vid bestämmande av lånesumman i. det enskilda fallet reduceras maximibeloppet
med följande summor, nämligen dels belopp som erhålles i studiebidrag och
inkomstprövat tillägg, dels den del av elevens förmögenhet
SfU 1971:12 7
som
överstiger 5 000 kr., dels 2/3 av elevens beräknade inkomst som överstiger 5
000 kr. under läsåret, dels ock 30 % av den del av föräldrarnas tiU statlig
inkomstskatt beskattningsbara inkomst som överstiger 6 000 kr. Viss hänsyn tas
till om eleven har syskon. Föräldraförmögen-het överstigande 37 800 kr. beaktas
genom att 2/5 av överskjutande beloppet läggs tiU föräldrarnas beskattningsbara
inkomst.
För
äldre och för gifta elever är låneramen i allmänhet 6 000 kr. per år.
Reduktionen sker med 2/3 av elevens beräknade inkomst över 5 000 kr. och med
1/3 av makes beräknade inkomst över 17 600 kr. Har den studerande förmögenhet
överstigande 37 800 kr. jämställes 2/5 av överskjutande belopp med inkomst.
Samma sak gäller makes förmögenhet.
Lånebelopp
som efter reduktion uppgår tiU mellan 500 och 900 kr. höjs tiU 1 000 kr. Belopp
under 500 kr. utgår ej.
Föreligger
särskilda skäl kan undantagsvis bevUjas högre lånebelopp än det reducerade. Lån
över 6 500 kr. kan dock utgå endast i nedanstående faU.
För
elev med försörjningsplikt mot barn under 16 år sker reduceringen från en
låneram, som bestäms med utgångspunkt i reglerna inom studiemedelssystemet. För
läsåret 1970/71 är låneramen 10 400 kr. För varje barn utöver ett ökas denna
ram med 1 575 kr.
Frågan om ökade möjligheter att erhålla studielån
har sedan studiehjälpsreglementets tUlkomst 1964 behandlats av riksdagen
upprepade gånger och senast i fjol. TUl 1968 års riksdag väcktes motioner som i
likhet med de nu aktuella motionerna gick ut på att minska inverkan av
föräldrarnas ekonomi vid beräkningen av lånebeloppet. Vidare ifrågasattes i en
av motionerna en sänkning av åldersgränsen tiU 19 år för rätt tUl lånebeloppet
5 000 kr. I sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 2) avstyrkte andra
lagutskottet motionerna och anförde därvid i huvudsak följande.
Enligt utskottets uppfattning är det en mindre god
utväg att genom lån finansiera studier för yngre elever i gymnasier och därmed
jäm-stäUda skolformer. Det är därför berättigat med en viss återhåUsamhet vid
låneprövningen. Med hänsyn härtiU kan utskottet inte biträda de framlagda
förslagen om generella lättnader i normerna för låneprövningen. Utskottet
vidhåller sin tidigare ståndpunkt, att ökat studiestöd tUl yngre elever i
princip bör ges på annat sätt än genom ökade lånemöjligheter.
1969 och 1970 års riksdagar avslog liknande
motioner på hemställan av andra lagutskottet. I sitt utlåtande 1969:38 uttalade
utskottet bl, a,, att CSN:s tillämpning av lånereglerna enligt utskottets
mening stod väl i överensstämmelse med de intentioner statsmakterna hade vid
studiehjälpsreglementets antagande.
Även
i fråga om studielån föreslår CSN höjda anslag i årets petita, dels för en
ökning av maximibelopet tUl 7 500 kr. och dels för justering av lånereglema för
yngre elever. I det sistnämnda hänseendet förklarar nämnden att den anser sina
egna beräkningsgrunder böra ändras dels
SfU 1971:12 8
genom
en höjning av fribeloppet för föräldrainkomsten till 7 000 kr. och dels genom
en sänkning av reduktionsprocenten från 30 tUl 20. Nämnden framhåUer, att i
avvaktan på att det blir möjligt att förstärka studiehjälpen genom höjning av
bidragen måste lånemöjligheterna förbättras.
Föredragande
statsrådet hänvisar i statsverkspropositionen (bilaga 10, s. 441) tUl att
utgifterna för studielån enligt studiehjälpsreglementet stigit snabbt under
senare år och förklarar sig räkna med att bidragsgrunderna tills vidare skaU
vara oförändrade.
Höjning
och indexreglering av förmånerna enligt studiehjälpsreglementet och
studiemedelsförordningen (motionerna 1971:126 och 1971:341)
Vid införandet av det nuvarande studiesociala
systemet diskuterades frågan om indexreglering av studiebidraget i
studiemedelsförordningen. Föredragande departementschefen anförde i prop.
1964:138 följande.
Några remissinstanser har påtalat det förhållandet,
att studiebidraget är det enda belopp på förmånssidan som inte indexreglerats.
Jag anser det riktigast, att ett bidrag av denna karaktär i likhet med de olika
bidragen och tUläggen inom studiehjälpen och de allmänna barnbidragen
fastställes i kronor. Studiebidraget kan självfallet komma att höjas genom
särskUt beslut av riksdagen.
Vid behandlingen av propositionen hade särskUda
utskottet att ta ställning tUl motionsyrkanden att studiebidraget enligt
studiemedelsförordningen och förmånerna enligt studiehjälpsreglementet skulle
göras värdebeständiga. I sitt av riksdagen i denna del godkända utlåtande m- 1
avstyrkte utskottet motionerna och hänvisade till att en höjning av förmånerna
fick bli beroende av riksdagens beslut i varje särskUt fall.
Frågan
har ånyo behandlats under riksdagarna 19651970. Riksdagen har därvid godkänt
utlåtanden av andra lagutskottet i ämnet. Utskottet har i utlåtandena anslutit
sig till särskUda utskottets ståndpunkt.
Samma
yrkande i fråga om uppräkning av de studiesociala förmånerna som nu framställs
i motionen 1971:126 har riksdagen avslagit under de två senaste åren. Riksdagen
har därvid hänvisat tUl det begränsade ut-rynunet för kostnadskrävande reformer
på området och eriruat om statsmakternas tidigare ställningstaganden,
innebärande att de resurser som de närmaste åren kan ställas till förfogande
för studiesociala ändmål i betydande omfattning måste koncentreras på
vuxenstuderande (se 2LU 1969:38 och 1970:50).
SfU 1971:12 9
Behovsprövning
av studiemedel för gift studerande (motionen 1971:702)
Som nämnts i det inledande avsnittet är
studiemedlen behovsprövade, varvid hänsyn tages tUl den studerandes och, om han
är gift, hans makes ekonomi. Däremot beaktas ej de ekonomiska förhållandena för
den studerandes föräldrar.
Vid
behovsprövningen är två faktorer av betydelse; inkomst och förmögenhet,
överstiger den studerandes inkomst för terminen 40 procent av basbeloppet
minskas de maximala studiemedlen med två tredjedelar av det överskjutande
beloppet, överstiger studerandens förmögenhet sex gånger basbeloppet skall en
femtedel av det överskjutande beloppet anses som inkomst. Är den studerande
gift och sammanbor med maken kan studiemedlen reduceras även med hänsyn tUl
makens inkomst, överstiger makens inkomst för termin 140 procent av
basbeloppet reduceras studiemedlen med en tredjedel av det överskjutande
beloppet. Vid inkomstprövningen beaktas makes förmögenhet på samma sätt som den
studerandes egen, dvs. i den mån förmögenheten överstiger sex gånger
basbeloppet anses en femtedel av det överskjutande beloppet som inkomst för
maken.
Med
inkomst enligt studiemedelsförordningen förstås bruttoinkomsten av
förvärvsarbete och kapital, kontanta bidrag från föräldrar och andra,
stipendier, naturaförmåner i form av kost och logi. Studiemedel och allmänt
barnbidrag betraktas ej som inkomst.
Den i motionerna behandlade inkomstprövningsregeln
var förmål för skUda meningar redan vid införandet av det studiesociala
systemet. Frågan om regelns berättigande har därefter återkommit i olika
sammanhang. Här må hänvisas till redovisningen i 2LU 1968:14.
Vid
1968 års riksdag väcktes motioner med samma syfte som de som behandlas i detta
betänkande. Andra lagutskottet yttrade i sitt av riksdagen godkända utlåtande
nr 14.
Studiesociala utredningen, vars förslag ligger tUl
grund för studiemedelsförordningen, hade den principiella inställningen att en
studerandes rätt tUl studiemedel så långt möjligt skulle bedömas med hänsyn
enbart till den studerandes egen ekonomi. I de fäll en studerandes make hade
mera betydande inkomster ansåg emellertid utredningen en i viss mån annan
bedömning motiverad. Utredningen uppställde med hänsyn härtUI de principer för
reducering av studiemedel som nu återfinns i studiemedelsförordningen.
Vid
1966 års riksdag v'äcktes motioner med samma syfte som de aktuella. Andra
lagutskottet avstyrkte motionerna i sitt av riksdagen godkända utlåtande.
Utskottet framhöll den förhåUandevis generösa utformning som reglerna om
hänsynstagande till makes ekonomi erhållit. Vidare hänvisade utskottet till att
dessa regler kunde komma att övervägas i ett vidare sammanhang.
1968
års studiemedelsutredning skall pröva frågor inom det studie-
SfU 1971:12 10
sociala
systemet. En av de frågor utredningen skall behandla är behovsprövningen av
studiemedel med hänsyn till makes inkomst. I direktiven erinras om att en
liknande inkomstprövningsregel finns beträffande utbUdningsbidrag. Utredningen
skall undersöka hur nuvarande regler inom studiemedelssystemet verkar och om
skäl finns att tillämpa i huvudsak likartade bedömningsgrunder i fråga om
inkomstprövningen inom de båda systemen.
Motioner
med samma syfte som den nu förevarande avslogs av fjolårets riksdag med
hänvisning tiU studiemedelsutredningens uppdrag och under uttalande, att
resultatet av utredningens arbete borde avvaktas innan man tog stäUning tUl
problemen (2LU 1970:31).
Utskottet
I detta betänkande behandlar utskottet motioner,
som tar upp skilda frågor på det studiesociala området.
De
nuvarande studiesociala förmånerna utgår enligt två olika system, uppdelade med
hänsyn tUl vilken skolform den studerande tillhör. TiU elever vid gymnasier och
därmed jämställda läroanstalter lämnas studiehjälp enligt studiehjälpsreglementet
medan studerande inom de eftergymnasiala skolformerna erhåller studiemedel
enligt studiemedelsförordningen.
Inom
studiehjälpssystemet skiljer man mellan äldre och yngre elever, varvid tUl den
senare gruppen räknas elev som fyller högst 19 år under det kalenderår då
läsåret börjar. Studiehjälpen omfattar förutom behovsprövat studielån om i
regel högst 6 500 kr. per läsår för yngre elever studiebidrag om 100 kr. i
månaden jämte olika tUlägg och för äldre elever förhöjt studiebidrag om 175 kr.
per månad. De tUlägg som kan utgå till yngre elev utgörs av dels
inackorderingstillägg om 125 kr. i månaden eller resetUlägg, varierande mellan
50 och 110 kr. per månad, dels ock inkomst- och behovsprövade tillägg.
Sistnämnda båda tillägg bestäms med hänsyn till elevens och hans föräldrars
sammanlagda beskattningsbara inkomst, och de är f. n. maximerade dll vardera
75 kr. i månaden. Om den studerande har syskon under 16 år höjs det inkomstprövade
tiUägget med 25 kr. per månad.
Studiemedel
beräknas per termin och utgår med maximalt 70 % av basbeloppet inom den
allmänna försäkringen jämte tUlägg för varje barn under 16 år med 12,5 % av
basbeloppet. Av terminsbeloppet utgör 875 kr. en återbetalningsfri bidragsdel
studiebidrag medan återstoden är återbetalningspliktig. Studiemedlen är
behovsprövade med hänsyn till den studerandes och, om han är gift, hans makes
iiUcomst och förmögenhet.
SfU 1971:12 11
Enligt
motionen 1971:62 bör inackorderingstillägget enligt studiehjälps- reglementet
kompletteras med ett hemresetUlägg, särskilt med tanke på elever med lång
resväg meUan hemmet och skolorten. Motionärerna hemställer om utredning av
frågan.
Sedan
riksdagen vid ett par tUlfällen under senare år ställt sig positiv tiU
motionskrav liknande det nu framförda, har Kungl. Maj:t genom beslut i juni
förra året uppdragit åt centrala studiehjälpsnämnden att utreda i vUka former
ett ekonomiskt stöd till resor för inackorderade elever lämpligen bör utgå.
Enligt vad utskottet inhämtat kommer nämnden att redovisa sitt
utredningsresultat senare i år.
Genom
det pågående utredningsarbetet har syftet med förevarande motion redan blivit
tUlgodosett. Något initiativ från riksdagens sida är därför inte erforderligt
och utskottet avstyrker följaktligen motionen.
I motionerna 1971:345 och 1971:728 förs fram skilda
önskemål om andra förändringar inom studiehjälpssystemet.
Enligt
motionen 1971:345 bör de framtida förbättringarna av studiehjälpen inriktas
särskUt på elever från låginkomstfamiljer och elever som har lång resväg eller
måste inackorderas. Detta bör enligt motionärerna främst ske, förutom genom
höjning av rese- och inackorderingstillägg, genom uppräkning av de inkomst-
och behovsprövade tilläggen och uppjustering av de nuvarande inkomstgränserna
för erhållande av sådana tUlägg. Motionärerna framhåller att den i fjol
beslutade skattereformen, varigenom bl. a. kommunalskatteavdraget slopades,
innebär att den beskattningsbara inkomsten blir högre för många inkomsttagare
även om bruttoinkomsten inte ökar. Detta medför enligt motionärerna att
ifrågavarande tUlägg tUl elever i famUjer med årsinkomster under 27 00030 000
kr. kan bortfalla eller reduceras, vilket i sin tur kan bidra tUl en sned
rekrytering till gymnasieskolan.
Utskottet
kan i allt väsentligt ansluta sig till de i motionen framförda synpunkterna,
vilka f. ö. står i god överensstämmelse med statsmakternas tidigare
ställningstaganden i fråga om resursanvändningen inom studiehjälpens område. I
detta sammanhang vUl utskottet bl. a. erinra om föredragande statsrådets
uttalande i förra årets proposition om förbättringar av studiestödet, nämligen
att det studiestöd som ges åt yngre elever i famUjer med svag ekonomi, elever
som har lång resväg eller måste inackorderas på skolorten är speciellt
betydelsefullt. I linje med dessa ställningstaganden beslöt 1970 års riksdag om
en höjning av såväl inackorderings- som resetilläggen, och i årets
statsverksproposition föreslås en ytterligare uppräkning av resetUläggen.
Även
erUigt utskottets mening framstår det som angeläget, inte minst för att
ungdomar från låginkomstfamiljer skall beredas ökade ekonomiska möjligheter
att studera vid gymnasieskola, att förbättringar sker i fråga om de inkomst-
och behovsprövade tUläggen. I anledning av för-
SfU 1971:12 12
slag
härom i höstas från centrala studiehjälpsnämnden har föredragande statsrådet i
statsverkspropositionen hänvisat tUl sin avsikt att senare återkonuna till
Kungl. Maj;t med anledning av det nya skattesystemets effekter på
studiehjälpen. Frågan om höjning av inkomstgränsema för erhållande av inkomst-
och behovsprövade tillägg bör enligt utskottets mening prövas med sikte på att
förslag härom skall kunna föreläggas nästa års vårriksdag. Utskottet
förutsätter att Kungl. Maj:t i samband därmed tar upp frågan om uppräkning av
dessa tillägg. Vad utskottet sålunda anfört bör bringas tUI Kungl. Maj:ts
kännedom.
Motionen 1971:728 syftar tUl vidgade möjligheter
för yngre elever att erhålla studielån.
De
nuvarande lånereglema innebär att lånetaket för yngre, ogift elev utan
försörjningsskyldighet mot barn utgör 4 000 kr. per läsår eller om han är
inackorderad 4 900 kr. Detta lånebelopp reduceras med, förutom elevens
studiebidrag och inkomstprövade tiUägg samt viss del av hans inkomst och
förmögenhet, 30 % av föräldrarnas beskattningsbara inkomst i vad den
överstiger 6 000 kr. Till föräldrarnas inkomst läggs även 2/5 av deras
förmögenhet över 37 800 kr. Motionärerna anser att de angivna reglerna
beträffande föräldraekonomin verkar alltför reducerande på lånemöjligheterna
och inte medger tillräcklig hänsyn tUl föräldrarnas faktiska möjligheter att
hjälpa sina barn.
Motioner
med samma syfte har under åren 19671970 avslagits av riksdagen med hänvisning
bl. a. tUl att det beträffande yngre elever är berättigat med en viss
återhållsamhet vid låneprövningen. Någon anledning för riksdagen att frånträda
detta ställningstagande finns inte. Med hänsyn härtiU och med beaktande av vad
utskottet ovan anfört om andra förbättringar av studiestödet åt yngre elever
avstyrker utskottet motionen.
Motionerna 1971:126 och 1971:341 innehåUer förslag
om uppräkning av de studiesociala förmånerna, som särskilt vad beträffar
motionen 1971:126 är mycket långtgående och kostnadskrävande. I sistnämnda
motion krävs en skyndsam utredning i samband med pågående översyn av
studiemedelssystemet om höjning av såväl studiebidraget inom studiemedelssystemet
(1 750 kr. per år) som det förhöjda studiebidraget enligt studiehjälpsreglementet
(i regel I 575 kr. per år) tUl ett halvt basbelopp per år (f. n. 3 450 kr.).
Motionärerna yrkar dessutom att utredningen skall omfatta frågan om
värdebeständighet av alla förmåner inom studiehjälpsreglementet och i
anslutning därtill uppräkning av dessa i förhållande tUl den
penningvärdeförsämring som inträffat se dan år 1964. I motionen 1971:341
föreslås att studiebidraget enligt studiemedelsförordningen från den 1 juli
1971 skall utgå med 1 200 kr. per termin eller 2 400 kr. per år.
När det gäUer yrkandet om
indexreglering hänvisar utskottet till den
SfU 1971:12 13
uppfattning
som statsmaktema gav uttryck åt,i samband med den studiesociala reformen år
1964 och som riksdagen därefter varje år anslutit sig tUl, nämligen att höjning
av studiebidraget inom studiemedelsförordningen och de olika bidragen inom
studiehjälpsreglementet liksom det allmänna barnbidraget bör bli beroende av
särskUt beslut av riksdagen.
Enligt
gjorda uppskattningar skulle ett genomförande av förslagen i motionen 1971:126
med utgångspunkt i ett basbelopp om 6 900 kr. leda tUl kostnadsökningar om
knappt 360 milj. kr. medan ett bifall tUl motionen 1971:341 skulle medföra en
anslagshöjning av i runt tal 75 milj. kr. Redan med tanke på det begränsade
utrymmet för ytterligare reformer framstår motionsförslagen som föga
realistiska. I sammanhanget vill utskottet dessutom erinra om statsmaktemas
tidigare ställningstaganden som innebär att de resurser som de närmaste åren kan
ställas till förfogande för studiesociala ändamål i betydande omfattning måste
koncentreras på de vuxenstuderande.
Med hänvisning till det
anförda avstyrker utskottet motionerna.
I motionen 1971:702 slutligen begärs förslag i
syfte att avskaffa inkomstprövningen inom studiemedelssystemet i förhållande
tUl makes ekonomi.
Enligt
nuvarande inkomstprövningsregler reduceras studiemedlen, om den studerande en
termin har inkomst överstigande 40 % av basbeloppet, med 2/3 av överskjutande
beloppet och om den uderandes make en termin har inkomst överstigande 140 % av
basbeloppet med 1/3 av överskjutande beloppet. Har den studerande förmögenhet
överstigande sex gånger basbeloppet jämstäUs 1/5 av överskjutande beloppet med
inkomst. Motsvarande regel gäller för makes förmögenhet.
Motioner
med liknande syfte avslogs av fjolårets riksdag på hemställan av andra
lagutskottet. I sitt utlåtande hänvisade utskottet tUl att 1968 års
studiemedelsutredning fått i uppdrag bl. a. att behandla reglerna om
behovsprövning i förhållande tUl makes inkomst inom studiemedelssystemet och
tUl att resultatet av detta utredningsarbete borde avvaktas innan man tog
ställning tUl problemen. EtUigt utskottets mening föreligger ingen anledning
för riksdagen att i år inta annan ståndpunkt i frågan. Utskottet avstyrker
följaktligen motionen.
Utskottet
hemställer
A. att riksdagen i
anledning av motionen 1971:345 i skrivelse
tUl Kungl. Maj:t ger tiU känna vad utskottet anfört i fråga om
förbättringar av de inkomst- och behovsprövade tUläggen inom
studiehjälpssystemet;
B. att motionen
1971:728 inte föranleder någon riksdagens åt
gärd;
C. att motionerna
1971:126 och 1971:341 inte föranleder någon
riksdagens åtgärd; samt
SfU 1971:12 14
D.
att motionema 1971:62 och 1971:702 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.
Stockholm
den 16 mars 1971
På
socialförsäkringsutskottets vägnar ERIC CARLSSON
Närvarande:
herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c), Lundberg (s), Jonsson i Mora (fp),
Fredriksson (s), fröken Sandell (s), herrar Magnusson i Nennesholm (c),
Karlsson i Ronneby (s), Mundebo (fp), fru Håvik (s), herr Björck i Nässjö (m),
fröken Pehrsson (c), herrar Marcusson (s), Signell (s) och Olsson i Stockholm
(vpk).
Reservationer
1)
vid utskottets hemställan under B. av herrar Jonsson i Mora (fp), Mundebo (fp)
och Björck i Nässjö (m), som ansett
dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som
börjar på s. 12 med orden "Motioner med" och slutar med orden
"utskottet motionen" bort ersättas med text av följande lydelse:
"Den
ändring som motionärerna åsyftar ligger helt i linje med vad centrala
studiehjälpsnämnden föreslagit i sina petita både för innevarande och för
nästa budgetår. Enligt nämnden bör således lånemöjligheterna för yngre elever
förbättras dels genom en minskning av den ovannämnda reduktionsprocenten från
30 % tUl 20 % och dels genom en höjning av fribeloppet i fråga om
föräldrainkomsten från 6 000 kr. till 7 000 kr. Dessa ändringar, som enligt
nämnden skulle innebära synnerligen befogade förstärkningar av studiehjälpen
åt elever med föräldrar i inkomstlägena 16 00030 000 kr., beräknas medföra
ett ökat anslagsbehov om 6 milj. kr.
Även
enligt utskottets mening är det i hög grad angeläget att möjliggöra en
liberalisering av de i vissa avseenden tämligen rigorösa tillämpningsbestämmelserna
för låneprövningen. En mindre markant anknytning av behovsprövningen i
förhållande tUl föräldraekonomin enligt de av centrala studiehjälpsnämnden
föreslagna riktlinjerna skulle medföra en påtaglig förbättring av
studiehjälpen. Ändringarna kräver dessutom en förhållandevis blygsam ekonomisk
insats från det allmännas sida och torde därför kunna genomföras jämsides med
de övriga förbättringar inom studiehjälpssystemet, som utskottet förordat i
det föregående.
Vad utskottet anfört bör
bringas till Kungl. Maj:ts kännedom."
dels
ock att utskottet under B. bort hemställa
SfU 1971:12 15
"1) att riksdagen i anledning av motionen
1971:728 i skrivelse till Kungl. Maj;t som sin mening ger till känna vad
utskottet anfört om vidgade möjligheter tUl studielån; samt 2) att motionen, i
den mån den inte kan anses besvarad genom vad utskottet hemställt under 1),
inte föranleder någon riksdagens åtgärd."
2)
vid utskottets hemställan under C. av herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c),
Jonsson i Mora (fp), Magnusson i Nennesholm (c), Mundebo (fp), Björck i Nässjö
(m) och fröken Pehrsson (c), som ansett
dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som
börjar på s. 12 med orden "När det" och slutar med orden
"utskottet motionerna" bort ersättas med text av följande lydelse:
"Då
riksdagen tidigare avslagit motioner med krav på utredning om indexreglering av
studiesociala förmåner har detta skett med hänvisning till en
principdeklaration från riksdagens sida i samband med beslutet 1964 om den
studiesociala reformen. Riksdagen framhöll då att studiebidraget inom
studiemedelsförordningen och de olika bidragen enligt studiehjälpsreglementet
liksom det allmänna barnbidraget borde bli beroende av särskUt beslut av
riksdagen. Detta ger emellertid utskottet anledning att erinra om ett annat
vägledande uttalande i ämnet, som gjordes av statsrådet Edenman i 1964 års
proposition angående studiestödet. Enligt statsrådet borde således en primär
uppgift vara att se till att återbetalningsskyldigheten inom
studiemedelssystemet inte för någon blev oskäligt betungande och att man för
att nå dithän borde bl. a. begränsa skuldsättningen genom att lämna de
studerande en viss del av studiemedlen i form av bidrag. Detta uttalande, som
f. ö. lämnades utan erinran av riksdagen, får enligt utskottet en särskild
aktualitet med tanke på den penningvärdeförsämring, som inträffat sedan den
studiesociala reformen genomfördes. Den återbetalningsfria delen av studiemedlen
studiebidraget utgör med hänsyn tUl penningvärdets fall nu endast cirka 18
% av studiemedelsbeloppet mot 25 % i januari 1965. Konsekvensen härav är, såsom
påpekas i motionerna, en betydande ökning av de studerandes skuldsättning.
Enligt
utskottets mening kan man inte i längden acceptera en minskning av de
studiesociala förmånernas relativa värde i förhållande till vad som gällde då
förmånerna infördes år 1964. Detta med hänsyn bl. a. tUl de risker och
personliga bekymmer som normalt är förbundna med en ökad skuldsättning. Mot
denna bakgrund och i linje med det förut återgivna departementschefsuttalandet
anser utskottet, att man på sikt måste eftersträva någon form av
värdebeständighet beträffande de studiesociala förmåner som nu inte är
indexreglerade. Frågan härom bör tas upp av 1968 års studiemedelsutredning. I
det sammanhanget bör också övervägas en höjning av förmånernas belopp.
SfU 1971:12 16
Vad utskottet sålunda anfört bör bringas till
Kungl. Maj;ts kännedom."
dels
ock att utskottet under C. bort hemställa
"1) att riksdagen i anledning av motionerna
1971:126 och 1971: 341 i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening ger tUl
känna vad utskottet anfört i fråga om indexreglering m. m.; samt 2) att motionema,
i den mån de inte kan anses besvarade genom vad utskottet hemställt under 1),
inte föranleder någon riksdagens åtgärd."
AB Egneilska Boktryckeriet, Stockholm 1971
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.