Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motioner rörande tandvårdsförsäkring för diabetiker, m. m.
1971 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Bet. 1971:SfU16, Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motioner rörande tandvårdsförsäkring för diabetiker, m. m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Socialförsäkringsutskottets
betänkande nr 16 år 1971 SfU 1971:16
Nr 16
Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av
motioner rörande tandvårdsförsäkring för diabetiker, m. m.
Socialförsäkringsutskottet har i
ett sammanhang behandlat följande två motioner, nämligen
1)
motionen
1971:127 av herr Hamrin m. fl., såvitt avser den del vari motionärerna med
hänvisning till motivering i motionen 1971:133 ~ hemställt "att riksdagen
måtte besluta att hos Kungl. Maj'.t hemstäUa att de handikappades speciella
problem tas i beaktande vid utformningen av en tandvårdsförsäkring";
2)
motionen
1971:347 av fröken Pehrsson m. fl., i vilken hemställts "att riksdagen i
skrivelse till Kungl, Maj:t uttalar att förslag om tandvårdsförsäkring för
diabetiker bör framläggas med förtur,"
Tandvårdsförmåner inom socialförsäkringen
Gällande bestämmelser
Enligt lagen om allmän försäkring
utgår i vissa fall ersättning för utgifter för tandläkarvård. Det gäUer dels
viss behandling, som föranletts av sjukdom och meddelats av tandläkare vid
centraltandpoliklinik, tandläkarhögskola eller allmänt sjukhus, dels ock
behandling som meddelats blivande eller nyblivna mödrar. Vad som är
ersättningsgill behandling anges i en särskUd, av Kungl. Maj:t fastställd
förteckning. För annan än blivande eller nyblivna mödrar är det i huvudsak
fråga endast om specialistbehandling. Ersättning utgår med 3/4 av utgifterna
eller, om dessa överstigit ett visst taxebelopp, med 3/4 av sistnämnda belopp.
Enligt lagen om yrkesskadeförsäkring kan ersättning utgå
för tandläkarvård, som föranletts av yrkesskada.
Historik
Rätt till ersättning inom
sjukförsäkringen i vissa fall för utgifter för tandläkarvård infördes år 1952.
Rätten begränsades till behandling av svårare former av sjukdom i tänder,
munhåla och käkar. Som förutsättning uppställdes vidare att vården meddelats
vid centraltandpoliklinik, tandläkarhögskola eller allmänt sjukhus. Främst var
det folktandvårdens utbyggnadsproblem och kostnadshänsyn som motiverade
begränsningarna. Vid flera tillfällen därefter gjordes i riksdagen framstötar
om utvidgning av ersättningsmöjligheterna, dock utan åsyftat resultat. På
grundval av förslag av den s. k, socialpolitiska kommittén
Riksdagen 1971. 11 saml. Nr 16
SfU
1971:16 2
genomfördes emellertid år 1962 tandvårdsförsäkring inom
moderskapsförsäkringen, I förslaget uttalades att man genom en
tandvårdsförsäkring för mödrar hade möjlighet att på ett begränsat område vinna
erfarenheter som skulle komma en allmän tandvårdsförsäkring tUl godo.
Motionerna
1 motionen 1971:133, vartill
hänvisas i motionen 1971:127, framhålls inledningsvis att en lämplig definition
av handikappade är "människor med särskilda behov". En sådan
definition omfattar enligt motionärerna inte bara de som erhåller
förtidspension utan även hundratusentals andra personer, som är i behov av
tillfälliga eller varaktiga hjälpåtgärder, exempelvis människor som på grund av
ålder, allergier, sjukdomar, förslitning m, m, får svårigheter att klara sitt
arbete. Motionärerna hävdar att handikappades tänder ofta är i mycket dåligt
skick, beroende dels på den ekonomiska situationen för handikappade och dels på
att tandklinikerna inte har personal med den speciella utbildning, som kan
behövas. Bl, a, dessa förhållanden måste enligt motionärerna diskuteras vid
utformningen av en tandvårdsförsäkring.
Motionen 1971:347 anknyter till uttalandet i årets
statsverksproposition, att en pågående expertutredning har till uppgift att
klarlägga hur en tandvårdsförsäkring närmare bör utformas, 1 avvaktan på
förslag härom bör enligt motionärerna frågan om tandvårdsförsäkring för
diabetiker behandlas med förtur. Motiveringen härtill är bl, a, det
förhållandet att inte mindre än var femte insulinpatient har kärlförändringar i
tandköttet, rothinnan och pulpan, I motionen anförs vidare att diabetes har en
ogynnsam påverkan av tandsjukdomar samtidigt som en inflammation i tandköttet
kan försvåra en stabilisering av sockersjukan.
Avslutat och pågående utredningsarbete
Sjukförsäkringsutredningen, som
tillsattes 1961, fick till uppgift bl, a, att undersöka förutsättningarna för
en vidgad rätt till ersättning för tandläkarvård. Utredningen framlade i början
av 1965 ett delbetänkande, innefattande förslag till en allmän
tandvårdsförsäkring. Utredningen ansåg det ej vara möjligt att lösa de vuxnas
tandvårdsfräga inom folktandvårdens ram och fann därför att annan utväg ej stod
till buds än att innefatta ersättning för utgifter för tandläkarvård bland
förmånerna inom den allmänna försäkringen. Visserligen ansåg utredningen att
man kunde befara vissa olägenheter av en allmän tandvårdsförsäkring, bl, a, att
en ökad tandvårdsefterfrågan skulle medföra risk för omotiverade
arvodeshöjningar inom privatpraktiken och därmed dålig avlastning av de
försäkrades kostnader, fara för en minskning av tandläkarvårdens sammanlagda
resurser samt ytterligare ökning av folktandvårdens rekryteringssvårigheter.
Emellertid var enligt utredningens mening de fördelar som stod att vinna med
att införa tandläkarvärdsersättning såsom en sjukförsäkringsförmån sä betydande
att en dylik reform borde
SfU
1971:16 3
genomföras. Sjukförsäkringsutredningens förslag ledde ej
till lagstiftning, enär det ansågs att ytterligare utredning behövde göras.
Särskilt bedömdes vissa grundläggande spörsmål i fråga om folktandvården vara i
behov av penetrering,
1967 års folktandvårdsutredning, som haft till uppdrag att
utreda frågan om folktandvårdens ställning och organisation m, m,, lade fram
sitt slutbetänkande i aprU 1970 (SOU 1970:11), I direktiven för utredningen
framhöll föredragande departementschefen det angelägna i att söka förbättra
möjligheterna för den enskilde att erhålla en god tandvård tiU överkomliga
kostnader. Remissbehandlingen av sjukförsäkringsutredningens förslag visade
emellertid, att ytterligare utredning behövde göras, innan man slutligt tog
ställning till en allmän tandvårdsförsäkring. Departementschefen underströk,
att en sådan försäkring inte fick äventyra de framsteg som folktandvården
medfört, inte minst när det gällde tandvården för barn och ungdom,
I utredningens betänkande föreslås bl, a, en successiv
utbyggnad av den regelbundna, organiserade tandvården, som f, n, formellt
omfattar barn i åldern 3-16 år, till att efter hand omfatta alla innevånare i
åldern 0-19 år. Utredningen anser vidare att en avsevärd utbyggnad av
distriktstandvården bör ske för att tillgodose den vuxna befolkningens
tandvårdsbehov. Enligt utredningens beräkningar behöver folktandvårdens andel
av den totala vuxentandvården öka från nuvarande cirka 17 % till 30-35 %, I det
sammanhanget uttalar utredningen, under erinran bl, a, om svårigheten att
konstruera en lämplig, för alla tandläkare bindande taxa, att folktandvårdens
möjligheter att under 1970-talet fylla sina uppgifter i betydande grad kan
komma att påverkas av hur en allmän tandvårdsförsäkring utformas och när den
kommer att träda i kraft.
Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t har statsrådet Aspling
i april 1 970 tUlkallat en särskild sakkunnig för att utreda frågan om
utformningen av en tandvårdsförsäkring, 1970 års utredning om tandvårdsförsäkring.
I direktiven framhåller departementschefen, att utredningsmannen bör utarbeta
sitt förslag med utgångspunkt bl. a, i det material och de överväganden, som
redovisas i folktandvårdsutredningens betänkande och som öppnar nya möjligheter
i fråga om en tandvårdsförsäkring. Efter att ha framhållit att syftet med en
tandvårdsförsäkring bör vara att göra en god tandvård tillgänglig till en för
alla medborgare överkomlig kostnad fortsätter departementschefen:
En tandvårdsförsäkring kan göras
allmängiltig, men det kan också finnas skäl för vissa avgränsningar och för
prioritering av vissa tandvårdsbehov. Det blir en av utredningsmannens
uppgifter att klarlägga tandvårdsförsäkringens omfattning och i detta avseende
lägga fram alternativa förslag.
Utredningsmannen bör även se över
den allmänna försäkringens nuvarande ersättningsregler för viss specialtandvård
och mödratandvården med sikte på att åstadkomma en samordning med de nya regler
som föreslås för tandvård i övrigt.
SfU
1971:16 4
Tidigare riksdagsbehandling av liknande frågor
Riksdagen hade år 1967 att ta
stäUning till motioner angående tandvårdsförmåner för ungdomar. Statsutskottet
avstyrkte motionerna i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 5 och anförde,
att en reform i enlighet med motionsyrkandena borde anstå till dess
folktandvårdsutredningen lämnats tillfälle att lägga fram förslag,
I motioner vid 1968 års riksdag hemställdes om utredning
och förslag beträffande tandvårdsförsäkring för ålderspensionärer. Motionerna,
som avslogs av riksdagen, behandlades av andra lagutskottet i utlåtandet nr 10,
vari utskottet anförde bl. a.:
Enligt utskottets uppfattning är
det angeläget att man förbättrar möjligheterna för den enskilde att erhålla god
tandvård till rimliga kostnader. Detta gäUer självfallet för pensionärer
likaväl som för andra medborgare. Huruvida en reform bör ske genom en allmän
försäkring eller på annat sätt kan utskottet inte nu ta ställning tUl.
Resultatet av 1967 års folktandvårdsutrednings arbete måste avvaktas. Med
hänsyn härtill och då inte nu kan överblickas om en framtida reform bör ske
successivt och vilka grupper som i så fall skall prioriteras, kan utskottet
inte biträda motionerna.
Frågan om vidgade möjligheter till
ersättning från den allmänna försäkringen för behandling av personer med
medfödda eller förvärvade ansikts- och käkmissbildningar togs upp i motioner
till 1969 års riksdag. I sitt av riksdagen godkända utlåtande 1969:77
tiWstyrkte andra lagutskottet i enlighet med vad riksförsäkringsverket
förordat i ett yttrande till utskottet att den i motionerna aktualiserade
frågan blev föremål för utredning i syfte att åstadkomma sådana åtgärder, att
patienter som pä käkskadevårdens område meddelats behandling förenad med dryga
kostnader själva skulle behöva svara endast för en mindre del av dessa.
Kungl, Maj:t uppdrog sedermera åt riksförsäkringsverket att utreda frågan och
spörsmålet kommer att tas upp till behandling inom 1970 års utredning om
tandvårdsförsäkring.
Vid fjolårets riksdag väckta motioner, i vilka hemställdes
att Kungl, Maj:t måtte skyndsamt förelägga riksdagen förslag om utformningen av
en allmän tandvårdsförsäkring, avslogs av riksdagen med hänvisning till att
resultatet av den då aviserade utredningen om formerna för en
tandvårdsförsäkring borde avvaktas (2LU 1970:26),
Utskottet
Förslag om en allmän
tandvårdsförsäkring lades fram år 1965 av 1961 års sjukförsäkringsutredning men
har ej lett till lagstiftning. Överväganden som i anledning av förslaget
gjordes inom Kungl, Maj:ts kansli resulterade i att ytterligare utredning,
främst av vissa grundläggande spörsmål rörande folktandvården, ansågs
erforderlig. 1967 års folktandvårdsutredning, som erhöll utredningsuppdraget,
har i sitt under våren 1970 framlagda betänkande föreslagit en successiv
förstärkning av, folktandvårdens resurser, främst med avseende på
tandvårdsbehoven bland barn och ungdom upp till 19 år. Kungl.
Maj:t har därefter
SfU
1971:16 5
uppdragit åt en särskild utredningsman att utreda frågan
om den närmare utformningen av en tandvårdsförsäkring, 1970 års utredning om
tandvårdsförsäkring.
I förevarande motioner pekas på speciella tandvårdsbehov,
som enligt motionärerna föreligger hos vissa grupper av befolkningen. 1
motionen 1971:127, som behandlar åtskilliga frågor rörande handikappade, hävdas
att handikappades tänder ofta är i mycket dåligt skick. Med hänvisning härtill
yrkas att de speciella problemen för handikappade tas i beaktande vid
utformningen av en tandvårdsförsäkring. Enligt motionen 1971:347 är diabetiker
särskilt utsatta för vissa tandsjukdomar, som i sin tur kan ha en ogynnsam
påverkan på diabetessjukdomen. Motionärerna anser därför att förslag om
tandvårdsförsäkring för diabetiker bör läggas fram med förtur.
I direktiven för 1970 års utredning om tandvårdsförsäkring
uttalas att en tandvårdsförsäkring kan göras allmängiltig men att det också kan
finnas skäl för vissa avgränsningar och för prioritering av vissa
tandvårdsbehov. En av utredningsmannens uppgifter blir enligt direktiven att
klarlägga tandvårdsförsäkringens omfattning och att i detta avseende lägga fram
alternativa förslag.
Dessa direktivuttalanden får enligt utskottets mening ses
mot bakgrund av bl. a. den uppfattning som år 1968 redovisades av andra
lagutskottet i ett av riksdagen godkänt utlåtande över motioner rörande
tandvårdsförsäkring för ålderspensionärer. Andra lagutskottet avstyrkte motionerna
med motivering bl. a, att det ej kunde överblickas om en reform borde ske
successivt och vilka grupper som i så fall borde prioriteras. Motsvarande
bedömning kan enligt utskottets mening göras beträffande de i förevarande
motioner aktualiserade frågorna. Av de ovan återgivna utredningsdirektiven
följer dessutom att utredningsmannen har att undersöka i vad mån det bland
olika grupper av medborgare avgränsade med hänsyn till ålder eller på annat
sätt finns sådana tandvårdsbehov som kan behöva särskilt tillgodoses.
Prioriteringsfrågorna får givetvis särskild aktualitet om en
tandvårdsförsäkring anses böra genomföras i etapper och inte på en gång omfatta
alla medborgare. Utskottet utgår ifrån att vid den undersökning som blir
erforderlig även de i motionerna angivna grupperna kommer att uppmärksammas.
Med hänsyn till det anförda anser utskottet inte
erforderligt med något riksdagens initiativ i anledning av motionerna, och
utskottet får således hemställa
att motionerna 1971:127, såvitt nu
är i fråga, och 1971:347 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 30 mars 1971
På
socialförsäkringsutskottets vägnar
ERIC
CARLSSON
SfU
1971:16 6
Närvarande: herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c), Lundberg
(s), Jonsson i Mora (fp), Fredriksson (s), Ringaby (m), fröken Sandell (s),
herr Karlsson i Ronneby (s), fru Håvik (s), herrar Björck i Nässjö (m).
Nordberg (s), fröken Pehrsson (c)*, herrar Hermansson i Malmberget (vpk)*,
Marcusson (s), Andersson i Nybro (c) och fröken Bergström (fp).
* Ej näivarande vid betänkandets justering.
Reservation
av fröken Pehrsson (c), som ansett
dels att det avsnitt av utskottets
yttrande, som börjar på s, 5 med orden "Dessa direktivuttalanden" och
slutar med orden "således hemställa" bort ersättas med text av
följande lydelse:
"Dessa direktivuttalanden ger visserligen vid handen
att utredningsmannen till uppdragets fullföljande får göra en inventering av
de tandvårdsbehov som kan finnas bland olika grupper av medborgare och som
kräver särskilda åtgärder för att kunna tillgodoses. Det är självfallet att de
prioriteringsfrågor som sedan kan aktualiseras, särskilt om en
tandvårdsförsäkring anses böra genomföras successivt, kommer att kräva svåra
och ömtåliga ställningstaganden, I likhet med vad som uttalas i motionen
1971:347 anser utskottet det emellertid i hög grad angeläget att diabetikernas
tandvårdssituation blir föremål för särskild uppmärksamhet under
utredningsarbetet. Som framhålls i motionen har det konstaterats att inte
mindre än 20 % av insulinpatienterna har kärlförändringar i tandköttet,
rothinnan och pulpan. Bland de sockersjuka förekommer också en ogynnsam
växelverkan mellan vissa tandsjukdomar och diabetessjukdomen, Diabetikerna bör
därför enligt utskottets mening direkt kunna hänföras till de grupper som i
första hand bör få tillgång till fri tandvård och bättre möjligheter att
förebygga tandsjukdomar. Denna utskottets uppfattning bör delges 1970 års
utredning om tandvårdsförsäkring för beaktande.
I fråga om de särskilda problemen beträffande
handikappades tandstatus anser sig utskottet kunna utgå ifrån att dessa kommer
att uppmärksammas vid den inventering, som enligt det ovan anförda blir en av
utredningens arbetsuppgifter. Motionen 1971:127 synes därför inte kräva någon
riksdagens åtgärd.
Vad utskottet anfört om tillgodoseende av diabetikernas
tandvårdsbehov bör bringas till Kungl. Maj:ts kännedom."
deh ock att utskottet bort hemställa
"A, att riksdagen i anledning
av motionen 1971:347 i skrivelse till Kungl, Maj :t som sin mening ger till
känna vad utskottet anfört om tillgodoseende av diabetikernas tandvårdsbehov;
samt
B, att motionen 1971:347, i den mån
den ej kan anses besvarad genom vad utskottet hemställt under A, och motionen
197 1:127, såvitt nu är i fråga, inte föranleder någon riksdagens åtgärd."
G ö teborgs Offsettryckeri AB, SthIm
71,136 S
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.