Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, m.m., jämte motioner
1971 · 61 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: för kort text för att bedömas — måttet har ingen upplösning under ett par hundra ord
- Sidnummer: 19 av 61 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Bet. 1971:SfU17, Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, m.m., jämte motioner
Dokumentets text
Socialförsäkringsutskottets
betänkande nr 17 år 1971 S£U
1971:17
Nr 17
Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1954: 243)
om yrkesskadeförsäkring, m. m., jämte motioner.
Genom en den 19 februari 1971
dagtecknad proposUion, 1971: 22 har Kungl, Maj:t, under åberopande av
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden,
föreslagit riksdagen att antaga följande förslag tUl
1)
lag om ändring
i lagen (1954; 243) om yrkesskadeförsäkring,
2)
lag om
procentsatsen för uttag av avgift under åren 1972-1974 till yrkesskadeförsäkringen
m. m,,
3)
lag om
arbetarskyddsavgift,
4)
lag om ändring
i lagen (1954: 246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl.,
5)
lag om 'ändring
i lagen (1955: 469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den
17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m. m.,
6)
lag om ändring
i lagen (1962: 303) om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av
yrkesskada m, m.,
7)
lag om ändring
i lagen (1967: 919) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m. m.,
8)
lag om ändring
i förordningen (1959; 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om
allmän försäkring, m. m.,
9)
lag om ändring
i reglementet (1961: 265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets
fonder.
I samband med propositionen har
utskottet behandlat följande motioner, nämligen
A. vid
riksdagens början väckta motioner
1)
1971:357 av
herr Henningsson m.fl. angående utbildningen av skyddsombud,
2)
1971: 750 av
herr Hermansson i Stockholm m. fl. om åtgärder till förbättring av
arbetarskyddet, såvitt angår yrkandet om anslag ur arbetarskyddsfonden till
ett fackligt institut i arbetsmiljöfrågor,
3)
1971: 796 av
herr Åkerlind m.fl. om ett anslag tUl arbetarskyddsfonden.
Motionema under l)-3) har av kammaren remitterats till
socialutskottet, som den 23 mars 1971 med socialförsäkringsutskottets
medgivande
1 Riksdagen 1971.11 saml. Nr 17
SfU 1971:17 2
beslutat
överflytta motionema i berörda delar till socialförsäkringsui-skottet.
B. i anledning av
propositionen väckta motioner
4) 1971: 1226 av herr Engström m.fl,
5) 1971: 1227 av herr Magnusson i "bienneshölm m.
fl,
6) 1971: 1228 av herr Ringaby m.fl
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att nya regler införs om
yrkesskadeförsäkringens finansiering och att arbetarskyddet tillförs ökade
resurser genom en särskild arbetarskyddsavgift, som tas ut av arbetsgivarna i
anslutning till yrkesskadeförsäkringsavgiften.
De
nya grunderna för yrkesskadeförsäkringens finansiering innebär att den obligatoriska
yrkesskadeförsäkringen - i likhet med vad som gäller för ATP - skall
finansieras enligt fördelningsmetod. Avgifterna för ett visst år skall alltså i
princip gäUa de löpande utgifterna för försäkringen för samma år. Den
nuvarande riskgraderingen av premierna ersätts av en för alla arbetsgivare
enhetlig procentsats. Försäkringsavgiften avses bli omprövad i regel vart femte
år.
Den
särskilda arbetarskyddsavgiften skall bidra till vidgade insatser för en
förbättrad arbetsmiljö. En arbetarskyddsfond tillskapas för nya insatser i
fråga om forskning, utbildning och upplysning på arbetsmiljöområdet. Fonden
kommer att tillföras drygt 20 milj. kr. om året. Arbetarskyddsavgiften
innefattar dessutom ett visst bidrag till kostnaderna för den verksamhet som bedrivs
av arbetarskyddsverket och arbetsmedi-cinska institutet.
Såväl
det nya finansieringssystemet för yrkesskadeförsäkringen som
arbetarskyddsavgiften föreslås införda den 1 januari 1972.
SfU 1971:17 3
Av propositionen återges endast
författningsförslagen. De har följande lydelse.
1
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring
Härigenom
förordnas, att 3, 25, 38-41 och 48 §§ lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring
skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
3 §
Varje arbetstagare i allmän eller enskild tjänst
är, såvida ej annat föranledes av vad i 4 eller 5 § sägs, försäkrad för
yrkesskada.
I den mån Konungen så förordnar skall den, som
åtnjuter undervisning vid anstalt för yrkesutbUdning eUer som eljest undergår
yrkesutbildning eller förberedande sådan utbildning eller deltager i praktisk
yrkesorientering, vid tillämpningen av denna lag anses som arbetstagare, ändå
att han ej är i tjänst hos annan.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kostnaden
för försäkringen bestrides, med bidrag av statsmedel till omkostnaderna, genom
försäkringsavgifter, som erläggas av arbetsgivaren. I fall som avses i andra
stycket anses den, som driver anstalten eller genom vilkens försorg
undervisningen eljest anordnas, såsom arbetsgivare.
Kostnaden
för försäkringen bestrides genom försäkringsavgifter, som erläggas av
arbetsgivaren. I fall som avses i andra stycket anses den, som driver
anstalten eller genom vilkens försorg undervisningen eljest anordnas, såsom arbetsgivare.
opaginerad Kontrollera mot PDF
25
Är arbetsgivaren enligt annan lag eller särskild
författning eller på gmnd av egen utfästelse skyldig att vid yrkesskada utgiva
av löning, pension eller annan ersättning, som helt eller delvis utgör
understöd på gmnd av skadan, eller skaU sådant understöd utgå från kassa eller
pensionsinrättning eller på grund av försäkring i annan försäkringsanstalt än
som sägs i 1 §, avdrages från ersättning enligt denna lag vad i anledning av
skadan för motsvarande ändamål av arbetsgivaren, kassan eller pensionsinrättningen
eller på grund av försäkringen utgives för tid, un-
Är arbetsgivaren enligt annan lag eller särskUd
författning eller på gmnd av egen utfästelse skyldig att vid yrkesskada utgiva
avlöning, pension eller annan ersättning, som helt eller delvis utgör
understöd på gmnd av skadan, eller skaU sådant understöd utgå från kassa eUer
pensionsinrättning, avdrages från ersättning enligt denna lag vad i anledning
av skadan för motsvarande ändamål av arbetsgivaren, kassan eUer pensionsinrättningen
utgives för tid, under vUken ersättningen utgår. Avdrag på grund av understöd
från kassa eller pensionsinrättning
opaginerad Kontrollera mot PDF
1
Senaste lydelse 1967:916.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
der
vilken ersättningen utgår. Sådant avdrag må dock endast äga rum, om
arbetsgivaren, på grund av understödet, enligt 38 § andra stycket erhållit
lindring i försäkringsavgiften, samt, i fråga om understöd från kassa eller
pensions-inrättning eller på grund av försäkring, endast ske, om kostnaden
för understödet till minst en tredjedel bestritts av arbetsgivaren, och ej ske
med större belopp än som skäligen kan anses svara mot dennes bidrag. För
understöd vid sjukdom och begravning, vilket utgives av arbetsgivaren, må,
ändå att motsvarande lindring i försäkringsavgiften ej skett, avdrag göras, i
fråga om understöd vid begravning dock med högst trehundra kronor; och äger
arbetsgivaren utfå vad som på grund av sålunda utgivet understöd avdragits
från ersättningen enligt denna lag.
Föreslagen lydelse
må
dock endast ske, om kostnaden för understödet till minst en tredjedel
bestritts av arbetsgivaren, och ej ske med större belopp än som skäligen kan
anses svara mot dennes bidrag. För understöd vid begravning, vilket utgives av
arbetsgivaren, må avdrag göras med högst trehundra kronor. Arbetsgivaren äger
utfå vad som på grund av understöd vid sjukdom och begravning, vilket utgivits
av arbetsgivaren, avdragits från ersättningen enligt denna lag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Såsom understöd, varom sägs i första stycket, skaU
ej anses pension, som tillförsäkrats den skadade på gmnd av viss levnadsålder
och anställningstid eller eljest av annan anledning än skadan. Pension, som utgår
vid arbetsoförmåga till följd av skadan eller till efterlevande, må ej anses såsom
sådant understöd tUl högre belopp än som motsvarar tre fjärdedelar av den
livränta, som, vårdbidrag till den skadade oräknat, tillkommer den skadade
eller efterlevande. Till sådan framtida höjning av pensionen, som
tillförsäkrats ersättningstagaren vid ökning i levnadskostnaderna, skall
hänsyn icke tagas vid avdrags bestämmande.
Avdrag
må icke göras för folkpension och ej heller för understöd från sjömanshus
eller annat dylikt, aUenast för behövande avsett understöd.
Innehar
eller erhåller den skadade anställning med lön, bestämd i författning eUer
eljest fastställd av statlig myndighet utan att därvid angivits, att å lönen
avdrag må göras för livränta i anledning av yrkesskada, skall vid tiUämpningen
av första stycket lönen, tUl den del densamma motsvarar den skadade tillerkänd
dylik livränta, anses utgöra understöd på grund av skadan; dock må livräntan
utgå om och i den mån särskilda förhållanden föranleda därtiU.
Understöd
i form av naturaförmåner uppskattas efter de regler, som tillämpas vid taxering
tUl kommunal inkomstskatt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
SfU 1971:17
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Finnas i denna paragraf givna
bestämmelser i särskilt fall icke till-lämphga, prövar riksförsäkringsverket,
humvida och med vilket belopp avdrag å ersättningen enligt denna lag skäligen
skall äga rum.
38 § 2
opaginerad Kontrollera mot PDF
Avgift för försäkringen skall av riksförsäkringsverket
bestämmas till belopp, som med hänsyn till arbetets farlighet i allmänhet och
till de särskilda förhållanden, under vilka det bedrives, efter försäkringstekniska
grunder prövas vara erforderligt för att täcka den risk, som försäkringen
avser.
Är arbetsgivare, kassa, pensionsinrättning eller
försäkringsanstalt skyldig att utgiva uruierstöd, för vilket enligt 25 § avdrag
må göras, bestämmes försäkringsavgiften till det lägre belopp, som motsvarar
den minskade försäkringsrisken. 1 fråga om annan arbetsgivare än staten må
dock sådan lindring i försäkringsavgiften ej äga rum, med mindre arbetsgivaren
begär det och, där så finnes erforderligt, för utgivande av understödet
ställer säkerhet, som riksförsäkringsverket godkänner.
Användes arbetstagare till arbete av två eller flera
arbetsgivare gemensamt, svara de för försäkringsavgiften en för alla och alla
för en.
Arbetsgivare erlägger för varje år försäkringsavgift
enligt vad nedan sägs.
Avgift utgår å summan av vad arbetsgivaren under året
utgivit till arbetstagare, som omfattas av obligatorisk försäkring enligt
denna lag, såsom lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller
bostad.
Vid beräkning av avgift skall hänsyn icke tagas till
arbetstagares lön i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger
det vid årets ingång gällande basbeloppet. Hänsyn skall ej heller tagas till
arbetstagare, vars lön under året understigit trehundra kronor, såvida fråga
ej är om arbetstagare som avses i 1 § första stycket förordningen (1958:295)
om sjömansskatt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Såsom bidrag till bestridande av omkostnaderna för
försäkringsrådets och riksförsäkringsverkets verksamhet skall för varje försäkring
till statsverket erläggas till-läggsavgift med belopp, motsvarande fem procent
av försäkringsavgiften, beräknad utan hänsyn till avdrag som sägs i 25 §.
Övriga omkostnader för försäkringsrådets och
riksförsäkringsverkets verksamhet bestridas av statsverket. 1 fråga om
kostnaderna för
Försäkringsavgift skall utgå efter procentsats, som
fastställes av Konungen med riksdagen. Procentsatsen skall vara så avvägd, att
avgifterna i förening med andra tillgängliga medel förslå till bestridande av
1. ersättningar på grund av obligatorisk försäkring
enligt denna lag, lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i arbete och
lagen (1929:131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar,
opaginerad Kontrollera mot PDF
ä Senaste lydelse 1967: 916. » Senaste lydelse 1967:916.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
förvaltningen av den i 41 § ornför-mälda fonden gäller
dock vad därom är särskilt stadgat.
Föreslagen
lydelse
2.
kostnader
som föranledas av bestämmelserna i lagen (1955:469) angående omreglering av
vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för
olycksfall i arbete m. m., lagen (1962:303) om förhöjning av vissa
ersättningar i anledning av yrkesskada m. m. och lagen (1967: 919) om
värdesäkring av yrkesskadelivräntor m. m.,
3.
förvaltningskostnader,
samt
4.
erforderlig
fondering.
Med förvaltningskostnader avses enbart omkostnaderna för
försäkringsrådets och riksförsäkringsverkets verksamhet beträffande
obligatorisk yrkesskadeförsäkring. Konungen fastställer med riksdagen hur stor
del av försäkringsavgifterna som skall anses svara mot förvaltningskostnader.
Beslut om den procentsats, som skall tillämpas för visst
år, samt om förvaltningskostnadsandelen för samma år skall fattas senast ett år
dessförinnan. Riksförsäkringsverket skall vart femte år framlägga förslag till
procentsats och förvaltningskostnadsandel för nästföljande sju år, i den mån
be--slut härom icke redan fattats.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Envar är skyldig att på begäran lämna försäkringsrådet
eller riksförsäkringsverket uppgift, som erfordras för att bedöma huruvida han
är pliktig att erlägga försäkringsavgift.
Arbetsgivare skall på begäran till försäkringsrådet och
riksförsäkringsverket lämna sådan uppgift om arbetet och de förhållanden,
under vilka det bedrives, samt om arbetstagarnas antal, arbetstid och
avlöningsförhållanden, som erfordras för att bestämma försäkringsavgift eller
ersättningsbelopp.
/ den
utsträckning försäkrings-
Arbetsgivare skall på begäran till
försäkringsrådet och riksförsäkringsverket lämna sådan uppgift om arbetet och
de förhållanden, under vilka det bedrives, som erfordras for att bestämma
ersättningsbelopp.
opaginerad Kontrollera mot PDF
* Senaste lydelse 1967:916.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvararule
lydelse
rådet eller riksförsäkringsverket prövar nödigt för
ändamål, som avses i första eller andra stycket, åligger det uppgiftsskyldig
att på begäran för granskning tillhandahålla försäkringsrådet eller riksförsäkringsverket
förda avlöningslistor, handelsböcker eller motsvarande anteckningar jämte
därtill hörande handlingar. Granskningen skall såvitt möjligt ske så, att den
icke medför hinder i den uppgiftsskyldiges verksamhet, samt skall, om han så
begär och det lämpligen kan ske, verkställas hos honom. Handelsböcker och
andra handlingar, som överlämnats för granskning, skola återställas utan
dröjsmål Meddelande om resultatet av granskningen skall lämnas snarast.
Försäkringsrådet och riksförsäkringsverket äga, i den mån
så finnes erforderligt för ändamål, som avses i andra stycket, att hos myndighet,
som enligt gällande föreskrifter utövar tillsyn å arbetsgivarens verksamhet,
påfordra undersökning av de förhållanden, under vilka arbetet bedrives, eller
att, där så påkallas av särskUda omständigheter, själva företaga sådan
undersökning.
Föreslagen
lydelse
Försäkringsrådet och riksförsäkringsverket
äga, i den mån så finnes erforderligt för ändamål, som avses i första stycket,
att hos myndighet, som enligt gällande föreskrifter utövar tillsyn å arbetsgivarens
verksamhet, påfordra undersökning av de förhållanden, under viUca arbetet
bedrives, eller att, där så påkallas av särskilda omständigheter, själva
företaga sådan undersökning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
41 §5
Grunderna för beräkning av försäkringsavgifter
och premiereserv för försäkringar i riksförsäkringsverket bestämmas av
Konungen.
Riksförsäkringsverkets beslut om försäkrings- eller
tilläggsavgifts belopp skall, även där beloppet bestämts provisoriskt, utan
hinder av förd klagan tills vidare lända till efterrättelse. Vinnes nedsättning
i eller befrielse från avgift, återbetalas vad för mycket blivit erlagt.
Senaste lydelse 1961: 256.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Angående debitering och uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsverket
samt om utbetalning till verket av dylika avgifter bestämmer Konungen med
riksdagen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Försäkringsavgifterna skola ingå till en fond, som
förvaltas enligt grunder vilka bestämmas av Konungen med riksdagen.
Försäkringsavgiftema skola ingå till en fond, benämnd
yrkesskadeförsäkringsfonden, som förvaltas enligt grunder vilka bestämmas av
Konungen med riksdagen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I övrigt skaU vad i 3-41 samt 44 §§
är stadgat om obligatorisk försäkring i tillämpliga delar lända till
efterrättelse beträffande den frivilliga försäkringen; och skaU därvid vad som
sagts om arbetsgivaren i stället avse försäkringstagaren.
Avgift för frivillig försäkring skall bestämmas till
belopp, som efter försäkringstekniska grunder prövas erforderligt för täckande
av den risk försäkringen avser samt förvaltningskostnader.
Grunderna för beräkning av försäkringsavgifter och
premiereserv för försäkringen fastställas av Konungen.
Försäkringsavgifterna skola ingå till en fond, benämnd
fonden för frivillig yrkesskadeförsäkring, som förvaltas enligt grunder vilka
bestämmas av Konungen med riksdagen.
I övrigt skall vad i 3-57 samt 40, 41 och 44 §§ är stadgat
om obUgatorisk försäkring i tillämpliga delar lända till efterrättelse
beträffande den frivUliga försäkringen; och skall därvid vad som sagts om
arbetsgivaren i stället avse försäkringstagaren.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.
Denna lag
träder i kraft den 1 januari 1972. Den äger, utom i avseende som nämns under
2, här nedan, ej tiUämpning i fråga om skada som inträffat dessförinnan.
2.
Vid prövning
enligt 39 § skall beaktas att försäkringsavgifterna skall täcka även kostnader
för omreglering, förhöjning och värdesäkring av ersättningar, som är att
hänföra tUl skada som inträffat före lagens ikraftträdande, samt
förvaltningskostnader avseende sådan skada.
3.
Med Konungens
medgivande äger riksförsäkringsverket i fall som avses i 38 § andra stycket i
sin äldre lydelse övertaga arbetsgivares
' Senaste lydelse 1967:916.
SfU 1971:17 9
skyldighet
att utge ersättning i anledning av olycksfall eller sjukdom, om arbetsgivaren
begär det.
4. Av Konungen enligt 41 § i sin äldre lydelse
fastställda försäkringstekniska gmnder skall, i den mån Konungen ej förordnar
annat, alltjämt tillämpas i förekommande fall.
5. Procentsatsen för uttag av försäkringsavgift för år
1972 samt förvaltningskostnadsandelen för samma år skall, utan hinder av bestämmelserna
i 39 § tredje stycket, fastställas år 1971. Förslag som sägs i nämnda lagrum
skaU framläggas första gången före utgången av år 1972.
SfU 1971:17 10
2
Förslag till
Lag
om procentsatsen för uttag av avft under åren 1972-1974 till
yrkesskadeförsäkringen m. m.
Härigenom förordnas, att den i 39 § lagen (1954;
243) om yrkesskadeförsäkring nämnda procentsatsen för uttag av
försäkringsavgift skaU för åren 1972-1974 vara 0,30 och att av
försäkringsavgifterna en tjugondedel skall anses svara mot
förvaltningskostnader.
SfU 1971:17 11
3
Förslag till
Lag
om arbetarskyddsavgift
Härigenom
förordnas som följer,
1 § Arbetsgivaravgift som bidrag till arbetarskydd
(arbetarskyddsavgift) erläggs enligt denna lag,
2 § Med arbetsgivare avses i denna lag den, som
enligt lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring skall erlägga avgift tUl
obligatorisk yrkesskadeförsäkring, dock ej staten,
3 § Arbetsgivare erlägger årligen arbetarskyddsavgift
med belopp som motsvarar fem hundradels procent av vad arbetsgivaren under året
utgivit som lön i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad.
Vid
beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagares lön i vad den för
år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande
basbeloppet enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Hänsyn tages ej
heller tUl arbetstagare, vars lön under året understigit trehundra kronor,
såvida fråga ej är om arbetstagare som avses i 1 § första stycket förordningen
(1958: 295) om sjömansskatt. Vidare bortses vid denna beräkning från
arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954: 243) om
yrkesskadeförsäkring,
4 § Av arbetarskyddsavgiften skall två femtedelar
utgöra bidrag till
statsverkets kostnader för arbetarskyddsstyrelsens, yrkesinspektionens
och arbetsmedicinska institutets verksamhet och tre femtedelar bidrag
tUl kostnader i övrigt för forskning, utbildning och upplysning beträf
fande arbetarskydd. Den sistnämnda delen skall föras till en fond, be
nämnd arbetarskyddsfonden, som förvaltas enligt grunder som Konung
en faststäUer,
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1972,
SfU 1971:17 12
4
Förslag fiU
Lag
om ändring i lagen (1954: 246) om krigsförsäkring för sjömän m.fl.
Härigenom förordnas, att 6 § lagen (1954: 246) om
krigsförsäkring för sjömän m, fl, skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
6
§1 Arbetsgivare är pliktig att tUl riksförsäkringsverket erlägga det tillägg
tUl tidigare bestämd försäkringsavgift, som må föranledas av tiUämpningen av
denna lag.
A tillägg till försäkringsavgift, varom i första
stycket sägs, skall tilläggsavgift enligt 39 § lagen om yrkesskadeförsäkring
icke erläggas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om tillägg som avser tid före
ikraftträdandet.
'
Senaste lydelse 1967: 917,
opaginerad Kontrollera mot PDF
5
Förslag tiU
Lag
om ändring i lagen (1955: 469) angående omreglering av vissa ersättningar
enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m.
m.
Härigenom
förordnas, att 14 § lagen (1955: 469) angående omreglering av vissa
ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för
olycksfall i arbete m. m, skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse 14 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Till
bestridande av den kostnad för varje kalenderår, som föranledes av bestämmelsema
i denna lag, åligger det annan arbetsgivare än staten att erlägga
proportionellt tillägg till de avgifter, som jämlikt 38 och 39 §§ lagen om
yrkesskadeförsäkring skola för året beräknas för honom.
Angående
debitering och uppbörd av tillägg, som avses i första stycket, skall tilämpas
vad i sådant hänseende gäller rörande där omförmälda avgifter.
Den
kostnad för varje kalenderår, som föranledes av bestämmelserna i denna lag,
skall bestridas genom den försäkringsavgift, som jämUkt 38 och 39 §§ lagen om
yrkesskadeförsäkring skall för året beräknas för arbetsgivaren.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972, Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om proportionellt tillägg som avser tid
före ikraftträdandet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1962:303) om förhöjning av vissa ersättningar i anledning
av yrkesskada m. m.
Härigenom
förordnas, att 6 § lagen (1962: 303) om förhöjning av vissa ersättningar i
anledning av yrkesskada m, m, skaU ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Till
bestridande av den kostnad för varje kalenderår, som föranledes av
bestämmelsema i denna lag, åligger det annan arbetsgivare än staten att erlägga
proportionellt till-lägg till de avgifter, som jämlikt 38 och 39 §§ lagen om
yrkesskadeförsäkring skola för året beräknas för honom.
Angående
debitering och uppbörd av tillägg, som avses i första stycket, skall tillämpas
vad i sådant hänseende gäller rörande där om-förmälda avgifter.
Den
kostnad för varje kalenderår, som föranledes av bestämmelserna i denna lag,
skall bestridas genom den försäkringsavgift, som jämlikt 38 och 39 §§ lagen om
yrkesskadeförsäkring skall för året beräknas för arbetsgivaren.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om proportionellt tillägg som avser tid
före ikraftträdandet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
7
Förslag tiU
Lag
om ändring i lagen (1967: 919) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m. m.
Härigenom
förordnas, att 6 § lagen (1967: 919) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m.
m. skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Till
bestridande av den kostnad för varje kalenderår, som föranledes av denna lag,
åligger det annan arbetsgivare än staten att erlägga proportionellt tillägg
till de avgifter som för året beräknas för honom enligt 38 och 39 §§ lagen om
yrkesskadeförsäkring.
Den
kostnad för varje kalenderår, som föranledes av denna lag, skall bestridas
genom den försäkringsavgift, som jämlikt 38 och 39 §§ lagen om
yrkesskadeförsäkring skall för året beräknas för arbetsgivaren.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om proportionellt tillägg som avser tid
före ikraftträdandet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
8 Förslag fiU
Lag om ändring i förordningen (1959: 552) angående uppbörd
av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.
Härigenom förordnas, att 1 och 4 §§ förordningen (1959:
552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m.
m.' skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
1
Angående debitering och uppbörd av
avgifter från arbetsgivare enligt lagen om allmän försäkring samt avgift för
obligatorisk försäkring i riksförsäkringsverket enligt lagen om
yrkesskadeförsäkring jämte tilläggsavgift enligt 39 § sistnämnda lag och
avgiftstillägg jämlikt 14 § lagen angående omreglering av vissa ersättningar
enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete
m. m. ävensom avgifter enligt förordningen angående byggnadsforskningsavgift
och lagen om lönegarantiavgift skall gälla vad nedan stadgas.
Avgift jämte tilläggsavgift för
friviUig försäkring i riksförsäkringsverket enligt lagen om yrkesskadeförsäkring
uppbäres i den ordning verket bestämmer.
Föreslagen
lydelse
Angående debitering och uppbörd av
avgifter från arbetsgivare enligt lagen om allmän försäkring samt avgift för
obligatorisk försäkring i riksförsäkringsverket enligt lagen om
yrkesskadeförsäkring ävensom avgifter enligt förordningen angående byggnadsforskningsavgift,
lagen om lönegaranti-avgift och lagen (1971: 00) om arbetarskyddsavgift skaU
gälla vad nedan stadgas.
Avgift för frivUlig försäkring i
riksförsäkringsverket enligt lagen om yrkesskadeförsäkring uppbäres i den
ordning verket bestämmer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 §3
Vid bestämmande av avgiftsunderlag skall utöver vad som
framgår av de i 1 § angivna författningarna samt förordningen angående redares
avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring gälla följande.
Jämväl såvitt gäller
avgift.sun-derlag för avgift enligt lagen om yrkesskadeförsäkring skall, där
fråga ej är om arbetstagare som avses i 1 § första stycket förord-
' Förordningen omtryckt 1962: 396, Senaste lydelse av
mbriken 1962: 396. i! Senaste lydelse 1970: 744. ' Senaste lydelse 1962: 396.
opaginerad Kontrollera mot PDF
SfU 1971:17 17
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
ningen
om sjömansskatt, bortses från arbetstagare, vars lön hos arbetsgivaren under
året icke uppgått till trehundra kronor, så ock från annan naturaförmån än
kost eller bostad.
Värdet av naturaförmån i form av kost eller bostad
skall uppskattas efter regler, som fastställas av riksförsäkringsverket. Vad
angår dylika förmåner åt arbetstagare, som avses i 1 § första stycket
förordningen om sjömansskatt, skall dock värdet beräknas efter de grunder,
enligt vilka motsvarande naturaförmåner till ombordanställt manskap som er-lagt
sjömansskatt värderas vid bestämmande av pensionsgmndande inkomst.
Avdrag
för kostnader, som arbetstagare haft att av sin lön bestrida i anställningen,
må göras i den mån riksförsäkringsverket så medgiver. Sådant medgivande må
lämnas endast om kostnaderna beräknas uppgå tiU minst en tiondel av lönen samt
må avse arbetstagare i viss verksamhet eller, efter framställning av
arbetsgivare, viss eller vissa arbetstagare.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972, Äldre
bestämmelser gäller fortfarande beträffande avgift som avser tid före
ikraftträdandet.
Vid
debitering enligt 20 § första stycket av arbetsgivares preliminära avgift för
åren 1972 och 1973 skall hänsyn tagas även till de genom lagen (1971:00) om
ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring vidtagna förändringarna i
avgiftsuttaget för obligatorisk yrkesskadeförsäkring samt tiU avgiftsuttaget
enligt lagen (1971:00) om arbetarskyddsavgift.
2
Riksdagen 1971. 11 saml Nr 17
opaginerad Kontrollera mot PDF
SfU
1971:17 18
9 Förslag tiU
Lag om ändring i reglementet (1961: 265) angående
förvaltningen
av riksförsäkringsverkets fonder
Härigenom förordnas i fråga om reglementet (1961; 265)
angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder, dels att 11 § skall
upphöra att gälla, dels att 1 och 2 §§ skaU ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Folkpensioneringsfonden, riks- Folkpensioneringsfonden, yrkes
försäkringsverkets yrkesskadeför- skadeförsäkringsfonden,
särskilda
säkrings fond samt den fond, som yrkesskadefonden,
fonden för fri-
avses i lagen om frivillig statlig villig
yrkesskadeförsäkring samt
pensionsförsäkring, skola på sätt den
fond, som avses i 22 kap. la-
nedan stadgas förvaltas av fond- gen om
allmän försäkring, skola
fullmäktige. på sätt nedan stadgas förvaltas av
fondfullmäktige.
2 §
Yrkesskadeförsäkringsfondens inkomster utgöras av
avgifter för försäkringar enligt försäkringsavgifter enligt 38 och
lagen om
försäkring för olycksfall 39 §§ lagen om yrkesskadeförsäk-
i
arbete, lagen om krigsförsäk- ring samt tillägg som föranledas
ring för
ombord å fartyg tjänst- av tillämpningen av lagen
om
görande
personer, lagen om yrkes- krigsförsäkring för sjömän m. fl.;
skadeförsäkring samt lagen om
krigsförsäkring för sjömän m. fl.;
återbetalda belopp enligt 12 §
andra stycket lagen om försäkring för olycksfall i arbete och 51 § andra
stycket lagen om yrkesskadeförsäkring;
bötesmedel
enligt 34 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete;
kapitalbelopp, som inflyta vid inköp i
riksförsäkringsverket av livräntor enligt 10 § lagen angående ersättning för
skada till följd av olycksfall i arbete eller på grund av verkets övertagande
jämlikt 35 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete samt 54 och 55 §§
lagen om yrkesskadeförsäkring av annan åvilande skyldighet att utgiva
ersättning i anledning av olycksfall eller sjukdom; samt
räntor och
annan avkastning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Yrkesskadeförsäkringsfondens utgifter utgöras av
opaginerad Kontrollera mot PDF
ersättningar och andra kostnader, som i anledning av
inträffade skadefaU skola utbetalas av riksförsäkringsverket enligt
förenämn-da lagar och enligt lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar;
ersättningar
och andra kostnader, som i anledning av inträffade skadefall skola utbetalas
av riks-, försäkringsverket på grund av obligatorisk försäkring enligt lagen
om försäkring för olycksfall i arbete, lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar,
lagen om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer, lagen om
yrkesskadeförsäkring och lagen öm krigsförsäkring för sjömän m. fl,
ävensom kostnader för omreglering, förhöjning och värdesäkring av
ersättningar enligt dessa lagar; ersättningar, som skola utbetalas av
riksförsäkringsverket på grund av övertagande jämlikt 10 § lagen angående
ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete, 35 § lagen om
försäkring för olycksfall i arbete samt 54 och 55 §§ lagen om
yrkesskadeförsäkring av annan åvilande ersättningsskyldighet;
opaginerad Kontrollera mot PDF
belopp, som av riksförsäkringsverket eUer eljest
återbetalas på gmnd av att för mycket influtit till verket i avgifter för
försäkringar enligt de i första stycket omför-ntälda lagarna; samt
belopp, som utbetalas till följd av
vad nedan i 3 eller 11 % stad-.?as.
belopp, som av riksförsäkringsverket eller eljest
återbetalas på grund av att för mycket influtit till verket i försäkringsavgift
eller till-lägg som i första stycket sägs;
belopp, som skola utbetalas för
bestridande av förvaltningskostnader enligt 39 § andra stycket lagen om
yrkesskadeförsäkring; samt
belopp, som utbetalas till. följd av vad nedan i 3 §
stadgas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1972. Dock får överföring av tillgångar från
yrkesskadeförsäkringsfonden tiU särskUda yrkesskadefonden och fonden för
frivillig yrkesskadeförsäkring ske vid senare tidpunkt som Konungen bestämmer.
SfU 1971:17 20
Motionsyrkandena
1) I motionen 1971: 357 av herr Henningsson m. fl.
anförs att skyddsombudens auktoritet måste förstärkas. En väg att nå detta mål
skulle vara att yrkesinspektionen och arbetarskyddsstyrelsen gemensamt gavs
möjligheter att anordna kurser i arbetarskydd till vilka de fackliga
skyddsombuden kallades. Under åberopande av det anförda föreslås »att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl, Maj:t hemställa om beaktande av de i
motionen framförda synpunkterna beträffande skyddsombudens utbildning»,
2) I motionen 1971: 750 av herr Hermansson ni. fl
föreslås, såvitt nu är i fråga, att riksdagen mätte uttala »att den i
statsverkspropositionen aviserade arbetarskyddsfonden utformas tUl en
arbetsmiljöfond - enligt i motionen angivna riktlinjer - med uppgift att utge
anslag för att inrätta och stödja ett fackligt institut i arbetsmiljöfrågor»,
3) I motionen 1971: 796 av herr Åkerlind m.fl.
hemställs »att riksdagen vid behandlingen av punkt L i statsverkspropositionens
bilaga 7 i avvaktan på den av Kungl. Maj:t aviserade propositionen om
inrättande av en arbetarskyddsfond måtte besluta reservera 25 miljoner kronor i
enlighet med vad i motionen anförts»,
4) I motionen 1971: 1226 av herr Engström m. fl.
föreslås
»1,
att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 22 måtte besluta
a. att
med bifall till syftet i propositionen 1971: 22 om inrättandet
av en arbetarskyddsfond besluta dels att denna benämnes arbetsmiljö
fond samt att i propositionen föreslagen avgift skall benämnas arbets
miljöavgift, dels att huvudman för fonden skall vara arbetarskyddssty
relsen, som äger att enligt i motionen anförda riktlinjer avseende sam
mansättning tillsätta styrelse för fonden, dels att avgiftens storlek fast-
stäUes till en tiondels procent enligt i 3 § Förslag till Lag om arbetar
skyddsavgift angivna regler;
b, att
fem hundradels procent av avgiften avsattes tUl ett i motion
1971: 750 föreslaget fackligt institut i arbetsmiljöfrågor; samt
2,
att vederbörande utskott utarbetar på grund härav erforderliga förslag tiU
lagtext»,
5) I motionen 1971: 1227 av herr Magnusson i
Nennesholm m.fl.
hemställs »att riksdagen vid sin behandling av Kungl, Maj;ts proposition
nr 22 beslutar att i skrivelse till Kungl, Maj;t anhålla om parlamentarisk
utrednbg för att utarbeta och framlägga förslag till stimulansåtgärder
för företag för att möjliggöra en kraftfull satsning på en förbättring av
arbetsmiljön och ett omsättande i praktiken av de forskningsresultat
som kan förväntas genom inrättandet av arbetarskyddsfonden».
SfU 1971:17 21
6) I motionen 1971: 1228 av herr Ringaby m. fl.
hemställs »att riksdagen måtte
I, hos Kungl, Maj:t
hemställa
a) att Kungl, Maj:t måtte vidtaga sådana åtgärder att
beteckningen 'arbetarskydd' utbytes mot 'arbetstagarskydd' eUer annan lämplig
beteckning,
b) att Kungl. Maj:t måtte tillsätta en parlamentarisk
utredning med uppgift att utreda frågan om ett successivt infogande av
yrkesskadeförsäkringen i den allmänna försäkringen;
II, antaga det vid propositionen 1971: 22 fogade
a) förslaget
tiU lag om ändring i lagen (1954: 243) om yrkesskade
försäkring, med den ändringen att 38 § tredje stycket i förslaget erhål
ler följande lydelse:
'Vid beräkningen---- basbeloppet.
Hänsyn skall ej heller tagas till
arbetstagare, vars lön
under året understigit 10 % av det ovan angivna basbeloppet, såvida fråga ej är
om arbetstagare som avses i 1 § första stycket förordningen (1958: 295) om
sjömansskatt.'
b) förslaget
till lag om arbetarskyddsavgift, med den ändringen att
3 § andra stycket erhåller följande lydelse;
'Vid beräkningen---- allmän
försäkring. Hänsyn tages ej heller till
arbetstagare, vars lön
under året understigit 10 % av det ovan angivna basbeloppet, såvida fråga ej är
om arbetstagare som avses i 1 § första
stycket förordningen
(1958: 295) om sjömansskatt. Vidare bortses
yrkesskadeförsäkring.'
III, ge Kungl. Maj:t
tUl känna vad i övrigt i motionen anförts».
Yrkandet under I. b) behandlar utskottet i sitt betänkande 1971; 18.
Yrkandet under III. gäller
sammansättningen av arbetarskyddsfondens styrelse. Enligt motionärerna bör
styrelsen bli större än vad som föreslås i propositionen och omfatta
representanter jämväl för tjänstemän och för skogs- och jordbruket. Det bör
också prövas om fondstyrelsen kan integreras med styrelsen för arbetsmedicinska
institutet. Yrkandet under III, bör också ses mot bakgrund av följande
uttalanden i motionsmotiveringen:
Medlen i den föreslagna fonden föreslås bli
fördelade på forskning, utbildning och upplysning. Då det föreligger olika
behov av förebyggande insatser alltefter arbetsplatsernas karaktär, borde det
vara rimligt att de mest utsatta branscherna inledningsvis ägnas ett speciellt
intresse. En del av medlen skulle t. ex. med fördel kunna användas till förebyggande
insatser inom stenindustrin. Dessa åtgärder bör ingalunda inskränka sig till
forskning, utbUdning och upplysning - eftersom man sannolikt redan i viss mån
tUlgodosett de behoven - utan också omfatta stöd till direkta skyddsinsatser.
En värdefull insats för arbetsmiljön skulle
sannolikt en »modellfabrik» kunna utgöra. En sådan skulle kunna tjäna som
experimentverkstad för arbetsmiljö på bred basis och förses med flexibel
utrustning
SfU
1971:17 22
alltefter de nya rönen på arbetslokalernas och den
maskinella utrustningens områden. Såväl arbetsmedicinska institutet som
arbetarskyddsverket skulle här kunna bedriva försöksverksamhet samt utbildning
och forskning. En sådan inrättning skulle kunna vara referensplats inom
arbetsmiljöområdet - även då det gäller de internationella kontakterna. De i
propositionen 1971: 22 på s. 35 uttryckta syftena, att »forskningen bör vara praktiskt
inriktad och omfatta även uppföljande av forskningsresultat i industrin och
andra delar av näringslivet, särskUt så att resultat som utarbetats i
laboratorier prövas i praktisk verksamhet och eventuellt modifieras för
praktisk tUlämpning», skulle därigenom kunna uppnås under betryggande former.
En sådan »modellfabrik» som här berörts skulle kunna
finansieras dels av statliga medel, dels av arbetarskyddsfondsmedel och dels av
medel från arbetsmarknadsorganisationerna. Den inbördes fördelningen borde då
vara sådan att staten får huvudansvaret.
Utskottet
I propositionen föreslås nya
i'egler om yrkesskadeförsäkringens finansiering samt införande av en
arbetsgivaravgift för arbetarskyddsändamål.
Yrkesskadeförsäkringens finansiering
De föreslagna reglerna innebär att
den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen, som hittills finansierats enligt
traditionell kapitaltäckningsme-tod, i fortsättningen skall finansieras enligt
fördelningsmetod. Försäkringsavgifterna för ett visst år skall alltså - i
likhet med vad som redan gäller för finansieringen av den allmänna
tilläggspensioneringen - i princip förslå till årets löpande utgifter för
försäkringen och fördelas mellan de arbetsgivare som är verksamma under året.
Det nuvarande differentierade premiesystemet, enligt vilket avgifterna gjorts
beroende av näringsgren och de särskilda förhållanden i det enskilda fallet
under vilka arbetet bedrivs, ersätts av ett enhetligt premiesystem där
avgifterna utgår för alla arbetsgivare efter samma procentsats på avgiftsunderlaget,
som utgörs av arbetsgivarens kostnad för löner o, d. Procentsatsen föreslås
utgöra 0,30 under åren 1972-1974, varav en tjugondedel skall anses svara mot
riksförsäkringsverkets och försäkringsrådets förvaltningskostnader såvitt
avser obligatorisk försäkring av annan arbetstagare än sådan som är i statens
tjänst. Avsikten är att beslutet om procentsatsen som regel skall avse en
period av fem år och att således omprövning skall ske med jämna meUanrum.
Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot
propositionen i förevarande del och tUlstyrker bifall till den föreslagna
omläggningen av yrkesskadeförsäkringens finansiering.
Arbetsgivaravgift för arbetarskyddet
Den föreslagna arbetsgivaravgiften
för arbetarskyddsändamål är avsedd att tillgodose behov av utökad forskning
och utbildning samt förbättrad information i arbetsmiljöfrågor. Syftet med
reformen är att mot-
SfU
1971:17 23
verka uppkomsten av yrkesskador och annan av arbetsmiljön
betingad ohälsa samt att få till stånd en förbättrad arbetsmiljö genom vilken
arbetstagarnas hälsa, säkerhet, arbetsanpassning och arbetstillfredsstäUelse
kommer att främjas. Arbetsgivaravgiften föreslås även täcka en del av
kostnaderna för arbetarskyddsverkets och arbetsmedicinska institutets
verksamhet. Det totala avgiftsuttaget föreslås uppgå till 0,05 % av samma
avgiftsunderlag som ligger till grund för beräkning av yrkesskadeförsäkringsavgiften.
Av avgiften skall tre femtedelar utgöra bidrag till kostnader för forskning,
utbildning och upplysning beträffande arbetarskydd och två femtedelar bidrag
till statsverkets kostnader för arbetarskyddsstyrelsens, yrkesinspektionens
och arbetsmedicinska institutets verksamhet.
I motionen 1971: 796 riktas kritik mot förslaget att de
förstärkta resurserna till arbetarskyddet skall finansieras genom
arbetsgivaravgifter. Eftersom sådana avgifter minskar utrymmet för löneökningar
och ett bättre arbetarskydd är ett intresse för alla och inte bara för
arbetsgivare och anställda, anser motionärerna det rimligt att kostnaderna för
ett utökat arbetarskydd betalas över statsbudgeten. Yrkandet i motionen ansluter
till dessa synpunkter.
De kostnader som föranleds av strävan att göra
arbetsmiljön så riskfri som möjligt och förebygga olika former av ohälsa i
arbetet är såsom framhålles i propositionen närmast att betrakta som ett slags
produktionskostnader. Det är därför enligt utskottets mening rimligt att det
samlade arbetsgivarkollektivet bidrar till ökade insatser på arbetarskyddets
område. Utskottet tiUstyrker - med avstyrkande av motionen 1971; 796 - att en
särskild arbetsgivaravgift tas ut i syfte att förstärka insatserna för
arbetarskyddet.
De medel som flyter in genom
arbetarskyddsavgiften och som inte avses att utgöra bidrag till kostnaderna för
arbetarskyddsverkets och arbetsmedicinska institutets verksamhet skall enligt
förslaget föras över till en nybildad särskild arbetarskyddsfond. Denna kommer
att tillföras drygt 20 milj, kr. om året. Från fonden skall anvisas medel för
forskning, UtbUdning och upplysning beträffande arbetarskydd. Vissa riktlinjer
för medelstilldelningen redovisas i propositionen.
Sålunda anges att forskningen bör vara praktiskt inriktad
och omfatta även uppföljande av forskningsresultat i industrin och andra delar
av näringslivet, särskilt så att resultat som utarbetats i laboratorier prövas
i praktisk verksamhet och eventuellt modifieras för praktisk tillämpning.
Forskningen bör vidare vara inriktad på uppgifter, som kräver snabba och
kraftiga insatser, samt på stora och långsiktiga projekt. Genom dessa
anvisningar - till vilka utskottet är berett att ansluta sig - öppnar man bl,
a, möjligheter såsom föreslås i motionen 1971: 1228 att inrätta en
experimentverkstad för arbetsmUjö på bred basis. Det får ankomma på den
föreslagna fondstyrelsen att närmare pröva om viss forskning lämp-
SfU 1971:17 24
ligen
bör bedrivas i denna form. Med det anförda får motionen anses besvarad i denna
del.
I
fråga om utbildningen uttalas att medel bör kunna stiUlas till förfogande för
kompletterande fortbUdning av olika yrkeskategorier inom företagshälsovården
och arbetarskyddet i övrigt. Särskilt viktig anses utbildningen av skyddsombud
vara. Här krävs, framhålls det i propositionen, stora insatser för att få tUl
stånd en så bred utbildningsbas som möjligt när det gäller såväl
grundutbildning som kontinuerlig vidareutbildning. För egen del vUl utskottet
stryka under vikten av utbildning på arbetarskyddsområdet. Den förändrade
risksituation som mekanisering och strukturförändring fört med sig i förening
med ökad arbetstakt, ökat skiftarbete och nya former för arbetstidsförläggning
har förstärkt behovet härav. Inte minst är det som påpekas i motionen 1971: 357
angeläget att skyddsombuden erbjudes kurser i arbetarskydd. Ökade kunskaper
skulle förstärka ombudens ställning på arbetsplatserna och ge dem bättre
möjligheter att i enlighet med arbetarskyddslagen verka för sundhet och
säkerhet i arbetet. Utskottet noterar därför med särskild tillfredsstäUelse att
departementschefen så klart framhållit att arbetar skyddsfondens medel skall
utnyttjas för en ordentlig satsning på utbildning av skyddsombud. Härigenom
kommer de önskemål som redovisats i motionen 1971: 357 att bli tillgodosedda.
Någon åtgärd från riksdagens sida i anledning av denna motion är därför inte
påkallad.
Upplysning
föreslås ske dels i form av en brett upplagd information om arbetarskydd med
anlitande av olika massmedier dels i form av periodvis återkommande
arbetarskyddskampanjer. En ytterligare upprustning av den av Föreningen för
arbetarskydd utgivna tidskriften Arbetsmiljö kan också stödjas genom medel
från fonden. Utskottet har inte något att erinra mot propositionen i denna del.
I några motioner föreslås att arbetarskyddsfonden
skall kunna tas i anspråk för ytterligare former av insatser på
arbetsmiljöområdet. Det anförs i motionen 1971: 1228 att behovet av
förebyggande åtgärder varierar efter arbetsplatsernas karaktär och att det är
rimligt att de mest utsatta branscherna, bl, a. stenindustrin, ägnas särskUt
intresse, I dessa faU bör enligt motionärerna åtgärderna inte inskränka sig
till forskning, utbildning och upplysning utan också omfatta direkta skyddsinsatser.
Utskottet
utgår från att de medel som utdelas från arbetarskyddsfonden, i den mån de
inte utnyttjas för projekt som omfattar hela arbetslivet eller större delar av
detta, kommer att satsas på branscher med särskilda behov av förstärkta
arbetarskyddsåtgärder. Det får ankomma på fondstyrelsen att närmare överväga
prioriteringen mellan olika aktiviteter inom arbetarskyddet. Enligt utskottets
mening bör riksdagen inte föregripa styrelsens behandling i detta avseende med
något uttalande. Motionen 1971: 1228 avstyrkes därför i denna del. Inte heller
anser ut-
SfU
1971:17 25
skottet sig kunna tillstyrka förslaget att
arbetarskyddsavgiften skall kunna användas till direkta skyddsinsatser på
enskilda arbetsplatser. Kostnaderna för sådana bör enligt arbetarskyddslagens
principer i första hand ankomma på den enskilde arbetsgivaren.
I anslutning tUl det sist anförda
vill utskottet betona betydelsen av att arbetsgivarna själva aktivt verkar för
en förbättrad arbetsmiljö. Vid sidan om de betydande samhälleliga satsningar
som under senare tid gjorts i syfte att begränsa hälsoriskerna i arbetslivet,
bl, a, genom förstärkning av de statliga arbetarskyddsorganens resurser, måste
arbetsgivarna själva förutom genom den föreslagna arbetsgivaravgiften aktivera
sina insatser på arbetsmiljöområdet, I motionen 1971: 1227 föreslås att en
parlamentarisk utredning bör tillsättas med uppdrag att lägga fram förslag om
lämpliga stimulansåtgärder för att förmå företag att satsa på förbättring av
arbetsmUjön och i praktiken omsätta de forskningsresultat som
arbetarskyddsfonden kommer att initiera. Utskottet kan med hänvisning till vad
ovan anförts i huvudsak instämma i motionens syfte. Den förra året tillkallade
arbetsmiljöutredningen med uppdrag att företa en allmän översyn av
arbetarskyddslagstiftningen torde under sitt arbete knappast undgå att komma in
på frågor av den typ som berörs i motionen. Tillkallandet av ytterligare en
utredning på detta område synes därför inte vara erforderligt. Utskottet
avstyrker därför bifall till motionen.
I motionen 1971: 750 föreslås att
arbetarskyddsfonden skall anslå medel för att inrätta och stödja ett institut
i arbetsmiljöfrågor i fackföreningsrörelsens regi. Institutet föreslås få tre
huvuduppgifter: att bedriva forskning på arbetsmUjöområdet, att organisera och
leda utbildning av skyddsombud och att utbilda fackliga skyddsinspektörer med
uppgift bl. a. att biträda skyddsombuden i deras arbete. I motionen 1971: 1226
föreslås i konsekvens härmed att arbetsgivaravgiften dubbleras och bestäms till
0,10 % av avgiftsunderlaget samt att hälften av avgiften skall avsättas för att
finansiera det fackliga institutet.
De huvuduppgifter som motionärerna föreslår för det
fackliga institutet sammanfaller i väsentliga delar med de uppgifter som åvUar
det arbetsmedicinska institutet, i vars styrelse bl. a. ingår företrädare för
arbetsmarknadsparternas organisationer. Inrättandet av ett fackligt institut
vid sidan av det arbetsmedicinska institutet, båda finansierade genom
arbetarskyddsavgiften och med i stort sett samma arbetsuppgifter, skulle
innebära att tillgängliga resurser såväl ekonomiska som personella skulle
splittras på ett orationellt sätt. Enligt utskottets mening är det inte heller
lämpligt att riksdagen fattar beslut som innebär att den fackliga rörelsen
åläggs att starta och driva ett institut i arbetsmiljöfrågor. Det torde få bli
fackföreningsrörelsens egen sak att fatta beslut härom. Med hänvisning till det
anförda avstyrker utskottet berörda motioner i förevarande delar.
I två
motioner aktualiseras ett terminologiskt spörsmål i anslutning
SfU
1971:17 26
tUl propositionens förslag att arbetsgivaravgiften skall
benämnas arbetarskyddsavgift och fonden skall benämnas arbetarskyddsfonden. I
motionen 1971: 1226 föreslås benämningarna arbetsmiljöavgift och arbetsmiljöfond.
I motionen 1971: 1228 förordas att ordledet »arbetarskydds-» byts ut mot
»arbetstagarskydds-» eller annan lämplig beteckning.
Beteckningen arbetarskydd har gammal hävd i
lagstiftningen. Den får anses ha givit ett adekvat uttryck för lagstiftningens
ursprungliga inriktning på att förebygga rena yrkesskador. Allteftersom
området för arbetarskyddet vidgats tUl att omfatta en mer total syn på samband
mellan olika faktorer i arbetsmiljön och deras hälsofarliga konsekvenser och arbetstagarens
hela hälsosituation därigenom kommit i centmm, kan med visst fog anföras att
beteckningen arbetarskydd är alltför snäv. Utskottet förutsätter att
arbetsmiljöutredningen under sitt arbete kommer att beakta detta förhållande i
samband med terminologiska ställningstaganden. I avvaktan på utredningens
förslag till ny lagstiftning på området bör beteckningarna arbetarskyddsavgift
och arbetarskyddsfond - i likhet med beteckningarna arbetarskyddslag och
arbetarskyddsstyrelsen - kunna godtagas. Utskottet avstyrker således motionema
i förevarande delar.
Arbetarskyddsfonden skall enligt
propositionen förvaltas av en särskilt inrättad styrelse, som skall ha att
bestämma om medlens användning och fördelning. Någon forsknings-, utbUdnings
eller upplysningsverksamhet är det inte tänkt att styrelsen skall bedriva i
egen regi. Den skall endast anvisa medel för olika projekt. Beträffande
styrelsens sammansättning föreslås i propositionen att det får ankomma på
Kungl. Maj:t att närmare besluta härom.
Enligt motionen 1971: 1226 talar starka skäl för att
arbetarskyddsstyrelsen görs till huvudman för fonden med uppdrag bl. a. att
utse fondstyrelse, i vilken ett dominerande löntagarinfljftande bör
säkerställas. Enligt motionen 1971: 1228 bör fondstyrelsen få en aUsidig
sammansättning. Inte endast representanter för LO och SAF bör ingå utan även
representanter för tjänstemännen genom TCO, SACO och SR samt företrädare för
skogs- och jordbruket. I samma motion ifrågasätts också om inte fondstyrelsen i
hög grad skulle kunna integreras med styrelsen för arbetsmedicinska institutet.
I propositionen uttalar föredragande departementschefen
att han övervägt olika tänkbara lösningar beträffande fondmedlens förvaltning,
främst möjligheten att låta arbetarskyddsstyrelsen handha förvaltningen, men
att han av olika skäl stannat för en särskilt tillkallad fondstyrelse. Enligt
utskottets mening bör i avvaktan på den översyn av organisatoriska frågor på
arbetarskyddsområdet, som arbetsmiljöutredningen enligt sina direktiv och
tilläggsdirektiv har att verkställa, departementschefens förslag kunna
godtagas. Utskottet avstyrker därför motionen 1971: 1226 i denna del.
Utskottet
förutsätter emellertid att fondstyrelsen får en tämligen bred
SfU 1971:17 27
sammansättning
och att därvid inte endast LO och SAF utan även andra arbetsmarknadsparter blir
representerade. Det är också av vikt att styrelsen vid behov kan anlita
särskilda experter och sakkunniga. Vad utskottet anfört om fondstyrelsens
sammansättning bör bringas till Kungl. Maj:ts kännedom. I övrigt bör motionen
1971: 1228 i förevarande del inte föranleda någon särskild åtgärd.
De framlagda författningsförslagen föranleder
kommentarer från utskottets sida utöver vad som följer av det föregående
endast i följande avseende.
Enligt
38 § förslaget till lag om ändring i lagen om yrkesskadeförsäkring och 3 §
förslaget till lag om arbetarskyddsavgift utgörs avgiftsunderlaget av
arbetsgivarens under året utgivna avlöningssumma. Hänsyn tas inte tUl
arbetstagares lön i vad den överstiger sju och en halv gånger basbeloppet och
inte heller tiU arbetstagare vars lön under året understigit 300 kronor. I
motionen 1971: 1228 yrkas att beloppet 300 kronor skall byta ut mot 10 % av
basbeloppet. Som skäl åberopas att fasta beloppsgränser påverkas av
förändringar i penningvärdet.
De
angivna reglerna om avgiftsunderlaget ansluter till liknande regler i lagen om
allmän försäkring för uttag av arbetsgivaravgift till sjukförsäkringen och
försäkringen för tilläggspension. Vid olika tillfäUen har riksdagen haft att
behandla motionsyrkanden som gällt en höjning av 300-kronorsgränsen. Ar 1968
uttalade riksdagen att en justering av beloppsgränsen med hänsyn bl. a. till
förändringar i penningvärdet borde övervägas och hemställde att Kungl. Maj;t
tog upp frågan i lämpligt sammanhang. Kungl. Maj:t har därefter uppdragit åt
riksförsäkringsverket att verkställa en översyn av olika fasta beloppsgränser
i pensionssystemet. I anledning av motionsyrkandet vill utskottet framhålla
att det för samordning av debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter är av
vikt att samma regler gäller över hela avgiftsfältet. Så länge 300-kronorsgränsen
är kvar i lagen om allmän försäkring får följaktligen lagstiftningen om
yrkesskadeförsäkring och arbetarskyddsavgift innehålla samma beloppsgräns.
Utskottet förutsätter emeUertid att riksförsäkringsverket under sitt fortsatta
utredningsarbete beaktar inte endast de beloppsgränser som riksdagen
aktualiserade 1968 utan även de gränser som föreskrivs i nu föreliggande
lagstiftning. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen 1971: 1228 i
förevarande del.
Utöver
vad ovan anförts har de i propositionen framlagda förslagen inte givit
utskottet anledning till erinran eller särskUt uttalande. Med hänvisning till
det anförda får utskottet hemställa
A. att riksdagen med avslag på motionen 1971: 1228
i motsvarande del antager 38 § i dst vid propositionen 1971: 22 fogade förslaget
till lag om ändring i lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring;
SfU
1971:17 28
B. att riksdagen antager förslaget
tUl lag om ändring i lagen (1954;
243) om yrkesskadeförsäkring i övriga delar samt förslaget till
lag om procentsatsen för uttag av avgift under åren 1972-1974
till yrkesskadeförsäkringen m. m.;
C. att riksdagen med avslag på
motionema 1971: 1226 och 1971:
1228 i motsvarande delar godtager benämningarna arbetar
skyddsavgift och arbetarskyddsfond;
D. att riksdagen med avslag på
motionen 1971: 750 och 1971:
1226 i motsvarande delar antager 3 § första stycket och 4 §
förslaget till lag om arbetarskyddsavgift;
E. att riksdagen med avslag på
motionen 1971; 1228 i motsvaran
de del antager 3 § andra stycket förslaget till lag om arbetar
skyddsavgift;
F. att riksdagen antager förslaget
till lag om arbetarskyddsavgift
i övriga delar samt övriga vid propositionen fogade författ
ningsförslag;
G. att motionen 1971: 1226, såvitt
avser huvudmannaskapet för
arbetarskyddsfonden, inte föranleder någon riksdagens åtgärd;
H. att riksdagen med arUedning av
motionen 1971: 1228 i motsvarande del ger Kungl. Maj:t som sin mening till
känna vad utskottet anfört om sammansättningen av arbetarskyddsfondens
styrelse;
I. att motionen 1971: 1228, såvitt
avser arbetarskyddsfondens ian-språktagande för ytterligare insatser på
arbetsmiljöområdet, inte föranleder någon riksdagens åtgärd;
J. att
följande motioner, nämligen
1)
motionen 1971;
357,
2)
motionen 1971:
796,
3)
motionen 1971:
1227, samt
4)
motionen 1971:
1228 i övriga nu behandlade delar inte föranleder någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 15 aprU 1971
På socialförsäkringsutskottets vägnar TORSTEN FREDRIKSSON
Närvarande: herrar Fredriksson (s), Lundberg (s), Jonsson
i Mora (fp), Ringaby (m), Magnusson i Nennesholm (c), Karlsson i Ronneby (s),
fru Håvik (s), herrar Björck i Nässjö (m), Nordberg (s), Marcusson (s),
Andersson i Nybro (c), fröken Bergström (fp), herrar Signell (s), Björk i Gävle
(c)* och Olsson i Stockholm (vpk).
Ej närvarande vid betänkandets justering.
SfU 1971:17 29
Reservationer
1) vid utskottets hemställan under D. (inrättandet
och finansierandet av ett fackligt institut i arbetsmiljöfrågor) av herr Olsson
i Stockholm (vpk) som ansett
dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s.
25 som börjar med orden »De huvuduppgifter» och slutar med orden »förevarande
delar» bort ersättas med text av följande lydelse:
»Försämringen
av arbetsmiljön och den snabba fysiska och psykiska förslitningen av
arbetskraften beror till väsentlig del på att de anställda saknar
maktbefogenheter och egna resurser. Forskning och utbUdning är i hög grad präglade
av arbetsgivarnas kortsiktiga lönsamhetstänkande. Fackföreningsrörelsen har i
hög grad hämmats i sitt arbete i arbets-mUjöfrågor på grund av bristande
vetenskapliga och tekniska resurser. Den självklara utgångspunkten för hur
arbetsmiljöproblemen skall angripas måste vara att alla åtgärder måste
underordnas principen att lönearbetamas krav på en god arbetsmUjö måste ställas
före kapitalägarnas krav på vinstmaximering. Det i motionen 1971: 750 ställda
förslaget att ur arbetsmiljöfonden ge anslag för inrättande av ett fackligt
institut i arbetsmUjöfrågor finner utskottet vara riktigt för att ge hela
utvecklingen en ny inriktning. De huvuduppgifter som ställs för ett sådant
institut finner utskottet vara ägnade att väsentligt stärka de anställdas
inflytande över arbetsmiljön. Regler och instmktioner för institutets
verksamhet bör givetvis ankomma på den fackliga rörelsen att själv utforma, så
som framhålles i motionen 1971: 1226. Finansieringen av institutet bör ske
genom att avgiftsuttaget till arbetsmUjöfonden fastställes tUl 0,10 procent av
avgiftsunderlaget och att hälften av avgiften anvisas till det fackliga
institutet. Utskottet finner det med hänsyn till det anförda angeläget att
tillstyrka bifaU tiU de i motionerna 1971; 750 och 1971: 1226 ställda förslagen
att ur arbetsmiljöfonden utge anslag för att inr'åtta och stödja ett fackligt
institut i arbetsmiljöfrågor. Bifall till motionema i dessa delar medför behov
av ändringar i propositionens förslag till lydelse av 3 § första stycket och 4
§ lagen om arbetarskyddsavgift. Förslag härom bör föreläggas riksdagen under
höstsessionen innevarande år i sådan tid att ändringarna kan beslutas före lagens
ikraftträdande den 1 januari 1972. I avvaktan härpå bör lagförslaget i nämnda
delar tUls vidare kunna antagas i nu föreslagen lydelse.»
dels
ock att utskottet under D. bort hemställa,
»D. att riksdagen med bifall tiU motionen 1971:
750, såvitt densamma behandlats av utskottet, och med anledning av motionen
1971; 1226 i motsvarande del
1. beslutar att ur arbetarskyddsfonden skall utges
medel för att inrätta och stödja ett fackligt institut i arbetsmiljöfrågor,
att
SfU 1971:17 30
arbetarskyddsavgiften
på gmnd härav skall utgöra tio hundradels procent av avgiftsunderlaget och att
hälften av avgiften skall avsättas till det fackliga institutet; samt 2. hos
Kungl. Maj:t hemställer om förslag till höstrUtsdagen innevarande år om de
under 1. i förhållande till propositionsförslaget föranledda ändringarna av 3 §
första stycket och 4 § förslaget tUl lag om arbetarskyddsavgift ävensom i
avvaktan härpå antager lagförslaget i nämnda delar;»
2) vid utskottets hemställan under G.
(huvudmannaskapet för arbetarskyddsfonden) av herr Olsson i Stockholm (vpk)
som ansett
dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s.
26 som börjar med orden »I propositionen» och slutar med orden »denna del» bort
ersättas med text av följande lydelse:
»Enligt
utskottets uppfattning bör arbetarskyddsstyrelsen med förstärkt
löntagarrepresentation utvecklas till en samordnande instans, som styr
utvecklingen mot en bättre arbetsmiljö. Det faller sig då naturligt att
arbetarskyddsstyrelsen även är huvudman för den föreslagna fonden. Flera
remissinstanser har också uttalat sig för en sådan lösning. Utskottet finner
det angeläget tUlstyrka bifall tiU motionen 1971: 1226 i denna del. Det får som
framhålles i motionen ankomma på arbetarskyddsstyrelsen att utse fondstyrelse
med beaktande av att en dominerande löntagarrepresentation säkerställes.»
dels
ock att utskottet under G. bort hemställa
»G. att riksdagen med bifall tiU motionen 1971:
1226 i motsvarande del beslutar att arbetarskyddsstyrelsen skall vara huvudman
för arbetarskyddsfonden med uppgift att efter de riktlinjer som utskottet
angivit tillsätta styrelse för fonden;»
3) vid utskottets hemställan under I. (utvidgade
riktlinjer för fondmedlens användande) av herrar Ringaby (m) och Björck i
Nässjö (m) som ansett
dels att det avsnitt av utskottets yttrande som
börjar på s. 24 med orden »Utskottet utgår» och slutar med orden »enskilde
arbetsgivaren» bort ersättas med text av följande lydelse:
»Utskottet
delar motion'ärernas uppfattning och anser att de; medel som utdelas från
arbetarskyddsfonden, i den mån de inte utnyttjas för projekt som omfattar hela
arbetslivet eller större delar av detta, bör komma att satsas på branscher med
särskilda behov av förstärkta ar-
SfU
1971:17 31
betarskyddsåtg'ärder. Det får ankomma på fondstyrelsen att
närmare överväga prioriteringen mellan olika aktiviteter inom arbetarskyddet.
Vidare anser utskottet i likhet med motionärerna att fondmedlen i dessa fall
skall kunna användas till direkta skyddsinsatser på enskilda arbetsplatser.
Vad utskottet anfört bör bringas till Kungl. Maj:ts kännedom.»
dels ock att utskottet under I. bort hemställa
»I. att riksdagen med bifall till
motionen 1971: 1228 i motsvarande del som sin mening ger Kungl. Maj:t tiU känna
vad utskottet anfört om arbetarskyddsfondens ianspråktagande för ytterligare
insatser på arbetsmiljöområdet;»
Särskilt yttrande
i anslutning till utskottets hemställan under A. och E.
(höjning av 300-kronorsgränsen vid beräkning av avgiftsunderlaget) av herrar
Ringaby (m) och Björck i Nässjö (m) som anfört:
»I propositionen 1971: 22 föreslås
att vid beräkning av avgift till yrkesskadeförs'äkringen och till
arbetarskyddet hänsyn ej skall tagas tUl arbetstagare, vars lön understiger 300
kr., såvida det inte är fråga om sådan arbetstagare som avses i 1 § första
stycket förordningen (1958: 295) om sjömansskatt. Då penningvärdeförsämringen
medför att av-giftsskyldighelen utökas om beloppet för den nedre gränsen
fixeras i totala termer, vore det lämpligare med en indexanknuten regel. Beloppet
300 kr. måste därtill redan nu anses väl lågt. Som framgår av utskottets
betänkande finns det anledning för riksförsäkringsverket att ta upp frågan om
en ändring av denna beloppsgräns och föreslå samma ändringar av den som av
motsvarande, lika lågt satta gräns i lagen om allmän försäkring. Vi anser att
det vore värdefullt, som föreslås i motionen 1971: 1228, om man då prövade
huruvida inte en procentsats relaterad till det för varje avgiftsår ingående
basbeloppet - företrädesvis 10 % - vore den bästa lösningen. Dels skulle
beloppet därigenom värdesäkras, dels skulle man i fortsättningen slippa onödigt
administrativt besvär med sådana bagatellbelopp, som orsakas av högst tillfälliga
arbetsinsatser.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.