Sök i Ratio Lex

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motioner angående yrkesskadeförsäkringen, m. m.

1971 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1971:SfU18, Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motioner angående yrkesskadeförsäkringen, m. m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Socialförsäkringsutskottets
betänkande nr 18 år 1971 SfU 1971:18

Nr 18

Socialförsälcringsutskottets betänkande i anledning av
motioner angående yrkesskadeförsäkringen, m. m.

Socialförsäkringsutskottet har i
ett sammanhang behandlat följande motioner, nämligen

1)
motionen
1971:477 av herr Olsson i Sundsvall m. fl. (c), i vilken hemstäUts " att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en översyn av gäUande
bestämmelser om sammanträffande av förmåner m. m, i 17 kap. lagen om allmän
försäkring i enlighet med vad i motionen anförts". Yrkandet syftar till en
lindring av nuvarande bestämmelser att folkpension och tilläggspension skall
reduceras på visst sätt med samtidigt utgående yrkesskadelivränta;

2)
motionen
1971:711 av fru Håvik m.fl, (s), i vilken hemställts "att riksdagen måtte
besluta att en kommande utredning beaktar de synpunkter som framförts i
motionen". Dessa synpunkter innefattar önskemål om allmänna förbättringar
av yrkesskadeförsäkringens förmånssida, om övergång från
yrkesskadeförsäkringens på medicinska faktorer grundade invaliditetsbedömning
till den inom den allmänna försäkringen tUlämpade invaliditetsbedömningen
grundad på den försäkrades förmåga att bereda sig inkomst genom arbete samt om
regelbunden omprövning av invaliditetsgraden;

3)
motionen
1971:1228 av herr Ringaby m, fl, (m), i vilken jämte andra yrkanden som
utskottet behandlat i sitt betänkande 1971:17 -yrkats att riksdagen hos Kungl.
Maj;t hemställer "att Kungl. Maj:t måtte tillsä"tta en parlamentarisk
utredning med uppgift att utreda frågan om ett successivt infogande av
yrkesskadeförsäkringen i den allmänna försäkringen".

Gällande bestämmelser, m. m.

Bestämmelser om
yrkesskadeförsäkringen finns huvudsakligen i lagen 1954:243 om
yrkesskadeförsäkring (YFL). Yrkesskadeförsäkringen är obligatorisk och omfattar
med vissa undantag varje arbetstagare i allmän eller enskUd tjänst samt i den
mån Kungl. Maj:t förordnar elever vid vissa skolor och andra
utbUdningsanstalter.

Försäkringen avser att skydda mot följderna av yrkesskada,
dvs. kroppsskada eller därmed jämställd skada som orsakats av olycksfall i
arbete eller viss annan skadlig inverkan av arbetet. Till olycksfall i arbetet
räknas även olycksfall vid färd till eller från arbetet, om färden föranleds av
och står i nära samband med arbetet.

Riksdagen 1971. 11 saml Nr 18

s. 2 Kontrollera mot PDF

SfU
1971:18 2

Vid yrkesskada ersätts kostnader
för sjukvård (lakar- och tandläkarvård, sjukhusvård, resor m. m.). Nedsättning
av arbetsförmågan berättigar vid sjukdomstUlstånd till sjukpenning och vid
invaliditet till livränta. Om yrkesskadan medfört döden, utgår förutom
begravningshjälp livräntor till efterlevande.

1 fråga om ersättningen vid sjukdom är
yrkesskadeförsäkringen samordnad med den allmänna sjukförsäkringen på så sätt
att en yrkesskadad, som är omfattad av sjukförsäkringen, äger för tid t. o. m.
nittionde dagen efter den då yrkesskadan inträffade, dock längst till den dag
skadan medfört rätt till livränta eller t. o. m. den dag rätten tUl sjukpenning
upphör, (samordningstiden) rätt att från allmän försäkringskassa få
sjukvårdsersättning och sjukpenning såsom vid annan sjukdom. Om yrkesskadad
under samordningstiden inte är omfattad av sjukförsäkringen, kan han ändå få
ersättning under samordningstiden enligt grunderna för sjukförsäkringen, men
ersättningen skall då utgå från yrkesskadeförsäkringen. Om yrkesskadan under
samordningstiden medfört behov av sjukvård utom Sverige, tandläkarvård,
särskild värd i vissa fall eller särskUda hjälpmedel, såsom kryckor, proteser
etc. ersätts behövliga kostnader härför inklusive resor allt i den mån
ersättning inte utgått från sjukförsäkringen.

För tiden efter samordningstidens utgång regleras
yrkesskadeersättningen helt av yrkesskadeförsäkringen. Om yrkesskadan efter
samordningstidens utgång medför behov av lakar-, tandläkar- eller sjukhusvård,
läkemedel eller nyssnämnda hjälpmedel, ersätts behövliga kostnader härför
inklusive resor. I princip utgår ersättning för hela kostnaden. Sjukpenningens
belopp bestäms även efter samordningstidens utgång av den sjukpenningklass,
till vilken den skadade med hänsyn till sin årliga arbetsförtjänst är att
hänföra.

Om yrkesskada efter upphörande av därav förorsakad sjukdom
medför under längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan eller
nedsättning av denna med minst 1/10, utgår livränta till den skadade. Livränta
beräknas på grundval av det s. k. ersättningsunderlaget som i allmänhet är
lägre än arbetsförtjänsten. Numera skall vid fastställande av
ersättningsunderlaget medräknas årlig arbetsförtjänst, i vad den understiger
två gånger basbeloppet vid ingången av skadeåret, till hela sitt belopp, i vad
den överstiger två men inte tre gånger basbeloppet, till 3/4 och, i vad den
överstiger tre gånger basbeloppet, tUl 1/2, Överstiger den årliga
arbetsförtjänsten ett belopp motsvarande fem gånger basbeloppet, tas överskjutande
belopp inte i beräkning. För yrkesskador som inträffat under år 1971 blir
således det högsta ersättningsunderlaget 24 000 kr.

Livräntan utgör för år räknat t. o. m. månaden närmast
före den, under vilken den skadade fyller 67 år, vid förlust av arbetsförmågan
11/12 av ersättningsunderlaget, vid nedsättning av arbetsförmågan med minst 30
%: en mot graden av nedsättningen svarande del av ersättningsunderlaget,
minskad med 1/12 av detta, samt vid nedsättning av arbetsförmågan med mindre än
30 %: den del av 2/3 av ersättningsunderlaget som svarar mot graden av
nedsättningen. Fr. o. m, 67 års ålder

s. 3 Kontrollera mot PDF

SfU
1971:18 3

reduceras livräntan med 1/4,

Om den skadade till följd av yrkesskada är under längre
tid ur stånd att reda sig själv och han inte vårdas på sjukhus för skadan, höjs
sjukpenningen eller livräntan med ett särskilt vårdbidrag om högst 5 kr. om
dagen om sjukpenning utgår och med 1 800 kr. om året om livränta utges. Har
försäkrad avlidit till följd av yrkesskada utgår begravningshjälp med ett
belopp motsvarande 20 % av basbeloppet. Vidare utgår livräntor till vissa
efterlevande. Efterlevandehvränta utges tUl änka och i vissa fall till med änka
jämställd ogift kvinna, så länge hon lever ogift. Årsbeloppet av livräntan
motsvarar för tid t. o. m, månaden närmast före den under vUken kvinnan fyller
67 år, 1/3 och för tid därefter 1/4 av den avlidnes årliga arbetsförtjänst,
varvid hänsyn ej tas till inkomst överstigande fem gånger basbeloppet. Änkling
och frånskild make kan under vissa förutsättningar erhåUa livränta. Varje barn
tUl den avlidne har rätt till livränta t. o, m. den månad barnet fyller 19 år
motsvarande 1/6 av den avlidnes årliga arbetsförtjänst. Efterlevandelivräntorna
får sammanlagt inte överstiga 5/6 av ersättningsunderlaget. Blir så fallet
skall livräntorna minskas proportionellt.

Genom beslut vid 1967 års riksdag har såväl äldre som
nyare livräntor värdesäkrats enligt särskild lagstiftning.

Om någon är berättigad till folkpension eller
tilläggspension samt yrkesskadelivränta samtidigt, minskas pensionsförmånerna
enligt särskilda samordningsregler i 17 kap. lagen om allmän försäkring (AFL).
Folkpension och tilläggspension i form av förtidspension eller ålderspension
minskas med 3/4 av den pensionsberättigade för samma tid tillkommande livränta
såsom skadad. Folkpension i form av ålderspension, änkepension eller
barnpension minskas med 3/4 av den pensionsberättigade för samma tid
tillkommande livränta såsom efterlevande. Minskning skall i första hand göras
pa tilläggspension. Utan hinder av samordningsreglerna skall folkpension alltid
utgå, i form av förtidspension eller barnpension med minst 1/4, i form av
änkepension med minst 1/2 samt i form av ålderspension med minst 3/4 av belopp
som eljest skolat utgå.

Antalet yrkesskador, som inte
kunnat slutregleras av försäkringskassa utan att kassan behövt utge
sjukpenning, uppgick under är 1966 till 124 710. Av dessa föranledde 122 072
endast sjukdom, 2 217 invaliditet och 421 medförde döden. Invaliditetsfallen
fördelade sig efter invaliditetsgrad i procent så att 1 184 låg under 20 %,
607 på 20-29 %, 370 på 30-69 % och 56 på 70-100 % invaliditetsgrad.

Tidigare riksdagsbehandling

I samband med tUlkomsten år 1962 av
lagen om aUmän försäkring tillkallades yrkesskadeutredningen för att bl. a.
utreda frågan om ett mera fullständigt inordnande av yrkesskadeförsäkringen i
det allmänna socialförsäkringssystemet. Utredningen avgav år 1966 betänkandet
Yrkesskadeförsäkring (SOU 1966:54), I detta föreslogs att någon

s. 4 Kontrollera mot PDF

SfU
1971:18 4

fristående försäkring för yrkesskada inte längre skulle
finnas. Ersättningsformerna inom den aUmänna försäkringen skulle i stället
svara även för försäkringsskyddet vid yrkesskada. Vid sidan av lagen om allmän
försäkring skulle finnas en särskild yrkesskadelag som skulle innehålla de
särregler inom den allmänna försäkringen som skulle gälla enbart vid
yrkesskada. Dessa bestämmelser knöt an till och kompletterade motsvarande
bestämmelser i lagen om allmän försäkring. En särskild yrkesskadeförmån,
yrkesskadepenningen, reglerades i denna lag.

Yrkesskadeutredningens förslag redovisades i propositionen
1967:147 med förslag till vissa ändringar av yrkesskadeförsäkringslagen, I
propositionen uttalade föredragande departementschefen att utredningen på ett
förtjänstfullt sätt utrett de problem som uppställer sig om man vUl foga in
skyddet vid yrkesskada i den allmänna försäkringen. Skäl talade för att rätten
till ersättning vid sjukdom eller skada inte borde vara beroende av orsaken
till sjukdomen eller skadan. Yrkesskadorna hade dock sedan lång tid haft en
särställning, och ända fram till dess den stora utbyggnaden av vårt sociala
trygghetssystem började var yrkesskadeförsäkringen den enda obligatoriska
socialförsäkring som gav ersättning av verklig betydelse vid inkomstbortfall på
grund av sjukdom och invaliditet. Utredningen hade enligt departementschefen
med rätta strävat efter att en omläggning av yrkesskadeskyddet inte skulle
medföra försämring för de yrkesskadade. Detta hade gjort att utredningens
förslag om att den allmänna försäkringens ersättningsformer i princip skulle
vara normgivande för yrkesskadeskyddet måst förses med en mängd undantag och
specialregler. Inte heller hade särskilda yrkesskadeersättningar, som saknar
motsvarighet inom den allmänna försäkringen, kunnat undvikas. Departementschefen
fortsatte:

Yrkesskadeutredningens förslag om
särskilda beräkningsgrunder för den allmänna försäkringens förmåner vid yrkesskada
och om särskilda förmåner vid yrkesskada har med nödvändighet lett fram till
ett komplicerat regelsystem, som skulle komma att vålla de tillämpande organen
stora svårigheter, I den utformning reglerna fått i utredningens förslag torde
de leda till icke godtagbara skillnader i likartade skadefall, beroende på om
yrkesskadereglerna griper in eller ej.

En ytterligare komplicerad lagstiftning om yrkesskador bör
enligt min mening accepteras endast om man därigenom vinner beaktansvärda
fördelar för dem som skyddas genom försäkringen. Remisskritiken visar att den
nuvarande lagstiftningen har inte oväsentliea fördelar för de yrkesskadade
framför den av utredningen föreslagna. Den rent formella samordningen med den
allmänna försäkringen bör inte tillmätas något egenvärde, särskilt när den som
här måste förenas med en omfattande specialreglering för yrkesskadorna. I vissa
hänseenden är den specialreglering som föreslås ägnad att föregripa pågående
utredningsarbete på den allmänna försäkringens område. Detta gäller t, ex,
frågan om pensionsberäkning för den som invalidiserats i unga år.
Yrkesskadepenningen, som är avsedd att utgå oberoende av inkomstbortfall och, i
förekommande fall, utöver kompensation för inkomstbortfall i form av pension,
bygger på en inom vår socialförsäkring hittiUs okänd princip om ersättning för
annat än rent ekonomisk skada.

Jag delar
den av flera remissinstanser uttryckta uppfattningen att den

s. 5 Kontrollera mot PDF

SfU
1971:18 5

allmänna försäkringens regler om förutsättningarna för och
storleken av de oUka förmånerna bör ändras endast i den mån ändringen i
huvudsak kan komma alla försäkrade tUl godo så att en särskilt gynnsam
behandling av de yrkesskadade inte behövs annat än i undantagsfaU.
Förutsättningar föreligger uppenbarligen inte f. n. för att åstadkomma en
omläggning av den allmänna försäkringen, så att det särskUda yrkesskadeskyddet
skulle bli i stort sett överflödigt. Under sådana omständigheter anser jag det
lämpligast att tills vidare behålla den nuvarande yrkesskadeförsäkringen, som
enligt vad jag nyss framhållit har betydande fördelar för de skadade.

Propositionen inskränktes tUl att
omfatta vissa förslag om höjning av äldre livräntor samt värdesäkring av såväl
dessa som nya livräntor. Vissa andra förbättringar av yrkesskadeförsäkringens
förmåner föreslogs också.

Vid riksdagsbehandlingen godtogs departementschefens
bedömning och förslag tiU ändringar av yrkesskadeförsäkringsförmånerna, 1 anledning
av propositionen väcktes motioner med yrkande om förnyade överväganden av
samordningen mellan yrkesskadelivränta och allmän pension. Andra lagutskottet
avstyrkte motionerna i utlåtande 1967:68 med följande motivering:

Utskottet delar motionärernas
uppfattning att utformningen av reglerna för samordning mellan den allmänna
pensioneringen och yrkesskadeförsäkringen inte är tUlfredsställande.
Bestämmelserna har blivit aUt mer komplicerade och svåröverskådliga. Problemen
torde åtminstone delvis hänga samman med den större frågan om ett ytterligare
närmande meUan YFL och AFL, Den saken torde i sin tur vara beroende av den
aUmänna försäkringens utbyggnad. Utskottet utgår ifrån att Kungl. Maj:t i
samband med framtida reformer inom socialförsäkringarna kommer att uppmärksamma
samordningsfrågorna och söka komma till rätta med det spörsmål som
aktualiserats i motionerna. Motionsyrkandet bör således inte föranleda någon
åtgärd från riksdagens sida,

I motion till 1969 års riksdag
hemställdes om utredning i syfte att nå full ekonomisk kompensation vid
inträffad yrkesskada. Motionen behandlades av andra lagutskottet i utlåtande
1969:35, där det bl. a. anfördes:

Mellan yrkesskadeförsäkringen och
den allmänna sjukförsäkringen finns en samordning, som innebär att den som
drabbas av yrkesskada under de första 90 dagarna efter skadefallet får
ersättning från sjukförsäkringen enligt samma regler som vid andra
sjukdomsfall. Enligt utskottets mening är samordningsreglerna av mycket stort
värde. Eftersom flertalet yrkesskador är lindriga och relativt snabbt
övergående, betyder samordningen att det besvärliga prövningsförfarandet
huruvida en yrkesskada verkligen föreligger numera bara behöver ske i omkring
en tiondel av alla fall. Med hänsyn härtUI kan utskottet inte stäUa sig bakom
ett förslag, som leder tUl en uppbrytning av det nuvarande systemet.

Efter en redogörelse för vissa
reformer på socialförsäkringsområdet uttalade utskottet att fortlöpande
förbättringar självfallet kom att genomföras av både yrkesskade- och
sjukförsäkringen. På hemställan av utskottet avslog riksdagen motionen.

Vid 1970
års riksdag väcktes motioner om ändring av vissa regler

s. 6 Kontrollera mot PDF

SfU
1971:18 6

angående samordningen mellan sjukförsäkringen och
yrkesskadeförsäkringen. Andra lagutskottet anförde i sitt utlåtande 1970:79
följande:

Utskottet har tidigare vid flera
tiUfäUen konstaterat att samordningen nieUan den allmänna försäkringen och
yrkesskadeförsäkringen inte är tUlfredsställande, Denimotionernabehandlade
frägan iUustrerar ytterligare detta förhållande. Det är enligt utskottets
mening i hög grad angeläget att man kommer fram till enklare och mer
lätthanterUga regler, som utesluter konsekvenser av den art som påtalas i
motionerna. Utskottet har inhämtat att man inom Kungl, Maj:ts kansli överväger
direktiv till en utredning som skall behandla samordningen mellan den allmänna
försäkringen och yrkesskadeförsäkringen. Enligt utskottets mening är det
lämpligt att man i det sammanhanget överväger det i motionerna påtalade
problemet. Vad utskottet anfört bör bringas till Kungl. Maj:ts kännedom.

Riksdagen följde utskottet och
expedierade riksdagsskrivelse 1970:389 tiU Kungl. Maj:t.

1 statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har
chefen för socialdepartementet anmält sin avsikt att begära bemyndigande att
tiUsätta en utredning med uppgift att se över yrkesskadeförsäkringens förmåner.
Utredningen skall dessutom överväga en överflyttning av handläggningen av
yrkesskadeärenden i första instans från riksförsäkringsverket till de allmänna
försäkringskassorna. Utredningen ingår som ett led i strävandena att åstadkomma
större social rättvisa i arbetslivet.

Genom beslut den 30 april 1971 har Kungl. Maj:t bemyndigat
chefen för socialdepartementet att tillkalla särskUda sakkunniga för att företa
den nämnda översynen av yrkesskadeförsäkringen m, m.

Utskottet

Förevarande motioner aktualiserar
vissa frågor som rör yrkesskadeförsäkringen.

1 motionen 1971:477 hemställs om översyn av
samordningsreglerna i lagen om allmän försäkring i syfte att lindra nuvarande
reduktion av folkpension och tilläggspension då livränta från
yrkesskadeförsäkringen samtidigt utgår. I motionen 1971:711 framförs önskemål
om allmänna förbättringar av yrkesskadeförsäkringens förmånssida. Vidare
förordas att nuvarande invaliditetsbedömning inom yrkesskadeförsäkringen,
grundad på i huvudsak medicinska faktorer, överges till förmån för den invaliditetsbedömning
som gäller inom den allmänna försäkringen och som bygger på den försäkrades
förmåga att bereda sig inkomst genom arbete. En regelbunden omprövning av
invaliditetsgraden i de fall där livränta beviljats föreslås också, 1 motionen
1971:1228 ifrågasattes om inte yrkesskadeförsäkringen spelat ut sin roll som
självständig försäkringsform och tiden är inne att successivt foga in
yrkesskadeförsäkringen i den allmänna försäkringen. Motionärerna hemställer att
en parlamentarisk utredning tUlsätts med uppgift att utreda detta problem.

Genom beslut den 30 aprU 1971 har Kungl, Maj:t bemyndigat
chefen för socialdepartementet att tillkalla särskilda sakkunniga med uppdrag
att företa en översyn av yrkesskadeförsäkringen m, m. Enligt vad utskottet

s. 7 Kontrollera mot PDF

SfU
1971:18 7

inhämtat skall utredningen pröva frågan om samordningen
mellan yrkesskadeförsäkringen och socialförsäkringarna i övrigt. Den skall
också behandla frågan om en utbyggnad av yrkesskadeförsäkringens förmåner och
undersöka förutsättningarna för att undanröja skillnader i invaliditetsbedömning
mellan yrkesskadeförsäkringens regler och reglerna om förtidspension inom den
allmänna pensioneringen. Något initiativ från riksdagens sida i anledning av
motionen 1971:477 och motionen 1971:711, såvitt gäller här berörda frågor, är
därför inte erforderligt.

Beträffande frågan om en regelbunden omprövning av
invaliditetsgraden i de fall där livränta beviljats vill utskottet framhålla
att riksförsäkringsverket, som är första instans, i regel strävar efter att ge
beslut om invalidlivränta tidsbegränsad giltighet i de fall där inte en
bestående invaliditetsgrad från början klart kan förutses. Sådana beslut är
vanliga och leder till att en omprövning av livräntan måste ske när tidsbegränsningen
löpt ut. Denna ordning framstår enligt utskottets bedömning som välgrundad och
är av olika skäl att föredra framför ett system där samtliga utgående
invalidlivräntor skulle göras till föremål för regelbunden omprövning, helt
oberoende av om meUankommande omständigheter inträffat eller ej. En genomgång
av hittillsvarande handläggningsrutiner i invaliditetsärenden kommer med all
sannolikhet att ske under den förenämnda utredningens arbete, varvid den nu
berörda frågan kan bli uppmärksammad. Utskottet utgår från att utredningen
därvid kommer att föreslå de ändringar och förbättringar som är påkallade. Med
det anförda anser sig utskottet ha besvarat motionen 1971:711 i denna del.

Frågan om ett inordnande av yrkesskadeförsäkringen i det
allmänna socialförsäkringssystemet utreddes av yrkesskadeutredningen, I sitt år
1966 avlämnade betänkande föreslog utredningen att någon fristående försäkring
för yrkesskada inte längre skulle finnas och att den allmänna försäkringen i
stället skulle svara för försäkringsskyddet även vid sådan skada, I åtskUliga
avseenden föreslogs avvikelser för yrkesskadornas del från de regler som gäller
för beräkning av förmåner inom den allmänna försäkringen. Då
yrkesskadeutredningens förslag redovisades i en proposition tUl 1967 års
riksdag, konstaterades att förutsättningar inte förelåg för att åstadkomma en
omläggning av den allmänna försäkringen sä att det särskilda yrkesskadeskyddet
skulle bli överflödigt. Den rent formella samordningen av
yrkesskadeförsäkringen med den allmänna försäkringen borde inte heller
tillmätas något egenvärde, särskilt när den som utredningen föreslagit måste
förenas med en omfattande specialreglering för yrkesskadorna.

Enligt utskottets mening står sig den bedömning som
statsmakterna gjorde år 1967 alltjämt. Så länge behov föreligger av speciella
yrkesskadeförmåner som komplement till den allmänna försäkringens förmåner kan
skäl anföras för att behålla yrkesskadeförsäkringen som en särskild
socialförsäkringsgren. Utskottet föreställer sig emellertid att den nya
utredningens uppdrag att förbättra samordningen mellan yrkesskadeförsäkringen
och socialförsäkringarna i övrigt kan utgöra grunden för en ytterligare
sammansmältning av försäkringsgrenarna. De synpunkter som

s. 8 Kontrollera mot PDF

SfU
1971:18 8

ligger bakom det särskilda utredningskravet i
motionen 1971:1228 kommer därigenom att bli beaktade. Någon särskild
framställning från riksdagens sida i anledning av motionsyrkandet är inte
erforderlig. Med hänvisning till det anförda får utskottet således hemställa

att motionerna 1971:477, 1971:711
samt 1971:1228, såvitt nu är i fråga, inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 13 maj 1971

På socialförsäkringsutskottets vägnar

ERIC CARLSSON

Närvarande: herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c),
Fredriksson (s), Lundberg (s), Jonsson i Mora (fp), Ringaby (m), fröken
Sandell (s), herr Karlsson i Ronneby (s), fru Håvik (s), herrar Björck i Nässjö
(m). Nordberg (s), fröken Pehrsson (c), herrar Hermansson i Malmberget -(vpk),
Marcusson (s), Andersson i Nybro (c) och fröken Bergström (fp).

Göteborgs Offsettryckeri AB, SthIm 71.242 S

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.