Sök i Ratio Lex

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motioner angående deltids- och korttidsanställdas samt låginkomsttagares ställning inom tilläggspensioneringen

1971 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1971:SfU19, Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motioner angående deltids- och korttidsanställdas samt låginkomsttagares ställning inom tilläggspensioneringen

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Socialförsäkringsutskottets
betänkande nr 19 är 1971 SfU 1971: 19

Nr 19

Socialförsäkringsutskottets
betänkande i anledning av motioner angående deltids- och korttidsanställdas
samt låginkomsttagares ställning inom tilläggspensioneringen.

SocialförsäkringSLitskottet har i ett sammanhang
behandlat följande motioner, nämligen

1)
motionen 1971:97 av herr Jonasson m.fl. (c), i vilken hemställts "att
riksdagen i skrivelse till Kungl Maj;t måtte anhålla om skyndsam prövning samt
förslag rörande en sådan reformering av berörda regler inom
tilläggspensioneringen att den nuvarande disproportionen mellan avgift och
förmån för deltids- och korttidsanställda samt låginkomsttagare avlägsnas i
enlighet med vad i motionen anförts"; 2) motionen 1971:701 av fröken
Andersson i Stockholm m.fl (c), i vilken hemställts "att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om skyndsam utredning med sikte på att
åstadkomma större rättvisa inom ATP-systemet för dem som inte kommer upp i
pensionsgrundande inkomst men för vUka arbetsgivaravgift ändå erlagts";

3)
motionen 1971:722 av herrar Romanus (fp) och Möller i Göteborg (fp), i vilken
hemställts "att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om
förslag till sådan reformering av ATP-systemet, att den nuvarande
disproportionen mellan avgifter och förmåner för del- och korttidsanställda
avlägsnas".

Gällande
bestämmelser

Rätt
till tilläggspension grundas på inkomst av det förvärvsarbete som den
försäkrade utför under sin aktiva tid. Pensionen är avvägd i förhållande till
denna inkomst.

Pensionsgrundande
inkomst inom tilläggspensioneringen motsvarar summan av inkomst av anställning
och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån summan överstiger en viss
minimigräns, det vid årets ingång gäUande basbeloppet. Maximigränsen för
beräkning av pensionsgmndande inkomst utgör sju och en halv gånger det vid
årets ingång gällande basbeloppet. Om både inkomst av anställning och inkomst
av annat förvärvsarbete föreligger för samma år, görs basbeloppsavdraget i
första hand på inkomsten av anställning. Det belopp, som på grund av maximeringsregeln
inte skall beaktas, avräknas däremot i första hand på inkomsten av annat
förvärvsarbete.

För varje år, för vilket
pensionsgrundande inkomst fastställs för en

Riksdagen
1971. 11 saml Nr 19

s. 2 Kontrollera mot PDF

SfU 1971:19 2

försäkrad,
skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. Pensionspoängen utgör den
pensionsgrundande inkomsten delad med basbeloppet vid årets ingång.

Ålderspension
utgår, under förutsättning att pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade
för minst tre år, fr. o. m. den månad under vilken den försäkrade fyUer 67 år
med möjlighet till förtida och uppskjutet pensionsuttag enligt särskilda
regler.

Storleken
av den ålderspension som börjar utgå vid 67 års ålder utgör 60 % av produkten
av basbeloppet för den månad, för vilken pensionen skall utges, och medeltalet
av de pensionspoäng som tillgodoräknats den försäkrade eller, om pensionspoäng
tillgodoräknats honom för mer än 15 år, medeltalet av de 15 högsta poängtalen
(femtonårsregeln). Full ålderspension kan enligt huvudregeln utgå endast om
pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade för minst 30 år. Har pensionspoäng
tillgodoräknats honom för mindre än 30 år, skaU ovan nämnda produkt minskas
med 1/30 för varje år som antalet poängår understiger 30 (trettioårsregeln). I
fråga om försäkrad som är född år 1923 eller tidigare gäUer
övergångsbestämmelser, som innebär att ett mindre antal år än 30 krävs för full
pension.

Avgift
till pensioneringen erläggs i fråga om inkomst av anställning av arbetsgivaren
och i fråga om inkomst av annat arbete av den försäkrade själv. Genom avtal
mellan parterna i ett arbetsförhållande kan bestämmas att arbetsersättning,
som enligt gängse regler ej utgör anställningsin-inkomst, skall likställas med
sådan inkomst (likställighetsavtal). Avgifterna beräknas i princip på den del
av inkomsten som överstiger basbeloppet. I fråga om arbetsgivaravgifter
tUlämpas detta i huvudsak så, att arbetsgivaravgiften beräknas på den
sammanlagda lönesumman, minskad med produkten av basbeloppet och antalet
anställda. Därvid räknas den som varit anstäUd med full arbetstid under hela
året såsom en anställd, den som varit anställd på heltid under en månad såsom
en tolftedels anställd, den som varit anställd på halvtid under hela året såsom
en halv anställd o. s. v. Innebörden av full arbetstid bestäms i regel med ledning
av kollektivavtal. Lönebelopp för en anställd överstigande 7,5 gånger basbeloppet
inräknas ej i den summa på vilken pensionsavgiften beräknas. I fråga om
avgifter, som den fiirsäkrade själv skall erlägga på grund av inkomst av annat
förvärvsarbete, utgörs avgiftsunderlaget av den pensionsgrundande inkomsten, i
vad denna härrör från annat förvärvsarbete.

De
ovan angivna reglerna kan i vissa fall leda till att pensionsavgift erläggs av
arbetsgivare utan att motsvarande pensionspoäng tillgodoförs den anställde. Som
exempel hiirpå kan anföras följande två fall. (I båda fallen har förutsatts att
basbeloppet vid årets ingång är 6 400 kronor.)

I.
En person har såsom enda arbetsinkomst lön från en anställning som varar tre
månader. Lönen utgör för hela anställningstiden 6 000 kronor. Arbetsgivaren
erlägger arbetsgivaravgift på lönebeloppet minskat

s. 3 Kontrollera mot PDF

SfU
1971:19 3

med
1/4 av basbeloppet, aUtså på (6 0001 600 = ) 4 400 kronor, men någon
pensionsgrundande inkomst beräknas likväl inte, eftersom arbetsinkomsten inte
överstiger basbeloppet.

II. En
person har såsom arbetsinkomst dels 8 000 kronor på grund av verksamhet i egen
rörelse, dels 10 000 kronor på grund av sex månaders anställning. För den
sistnämnda inkomsten erlägger arbetsgivaren arbetsgivaravgift som beräknas på
lönen minskad med hälften av basbeloppet, aUtså på (10 0003 200 = ) 6 800
kronor. Den försäkrade är skyldig att själv erlägga egenavgift till
pensioneringen på inkomsten av rörelsen. Eftersom avdraget för basbeloppet vid
beräkning av den pensionsgrundande inkomsten i första hand skall göras på
inkomsten av anställning och denna inkomst i förevarande fall överstiger
basbeloppet, skall egenavgift beräknas på hela inkomsten av förvärvsarbete.
Resultatet i detta fall kan sägas vara att pensionsavgift erläggs för
inkomster på (6 800 + 8 000 = ) 14 800 kronor men den pensionsgrundande inkomsten
stannar vid (10 000 + 8 0006 400 = ) 11600 kronor, eller med andra ord att de
pensionsavgifter som arbetsgivaren erlägger för den försäkrade inte i sin
helhet får någon motsvarighet i pensionspoäng för den försäkrade.

Tidigare
riksdagsbehandling

Frågor
som rör förhållandet mellan avgifter och förmåner inom ATP har varit föremål
för uppmärksamhet i riksdagen aUtsedan tiUkomstep. av tilläggspensioneringen.
Likaså har motioner om trettioårs- och fem-tonårsreglerna behandlats så gott
som varje år. För riksdagsbehandlingen under senare år hänvisas tUl 2LU
1968:4, 1969:17 samt 1970:3 och 33.

Utskottet

I
förevarande motioner behandlas frågor som rör sambandet mellan avgifter och
förmåner inom ATP-systemet. I motionerna 1971:97 och 1971:722 kritiseras
förhållandet att deltids- och korttidsanställda i många fall inte erhåller
pensionsrätt trots att pensionsavgift erlagts av arbetsgivaren eller inte
erhåUer så stor pensionsrätt som avgiften egentligen motiverar. Motionerna
innehåller yrkanden om förslag till sådan reformering av lagstiftningen att
disproportionen mellan avgifter och förmåner avlägsnas i berörda fall. Motionen
1971: 701 tar endast upp de fall där avgift eriäggs av arbetsgivaren utan att
pensionsrätt tillkommer den anställde. I motionen anhålls om utredning i syfte
att åstadkomma större rättvisa för dem som inte kommer upp i pensionsgmndande
inkomst men för vilka arbetsgivaravgift ändå eriagts. Detta bör enligt
motionärerna ske i den formen att berörda arbetstagare tillställes de
arbetsgivaravgifter som utbetalats för honom eller henne.

De regler i lagen om
aUmän försäkring som motionsyrkandena i

s. 4 Kontrollera mot PDF

SfU
1971:19 4

huvudsak
anknyter till gäller dels beräkning av den försäkrades pensionsgrundande
inkomst och dels beräkning av avgiftsunderlaget på vilket arbetsgivaren skall
erlägga pensionsavgift. Vid fastställande av pensionsgrundande inkomst för ett
år reduceras den sammanlagda inkomsten av anställning och annat förvärvsarbete
med ett basbelopp. För denna del av inkomsten anses folkpensioneringen erbjuda
ett tillfredsställande pensionsskydd. Vid beräkning av avgiftsunderlaget, som
i princip utgörs av den av arbetsgivaren utbetalda lönesumman, görs också
avdrag med basbelopp. Avdraget uppgår till ett helt basbelopp för en
årsarbetare men minskas proportioneUt i förhållande till anställningstiden om
den försäkrade inte varit anställd hos arbetsgivaren full tid under hela året.
Det nuvarande systemet innebär således att man vid beräkning av
pensionsgrundande inkomst alltid avräknar ett helt basbelopp men att man vid
fastställande av avgift gör avdrag med mindre än ett basbelopp, om den
försäkrade varit deltids- eller korttidsanställd och alltså inte arbetat full
tid under hela året.

Alltsedan
år 1960 har riksdagen så gott som varje år avslagit motionsyrkanden med samma
syfte som de nu aktueUa. Andra lagutskottet, som behandlat motionsyrkandena,
har framhållit att tilläggspensioneringen bygger på ett fördelningssystem, att
arbetsgivaravgifterna debiteras och inbetalas kollektivt, att registrering av
inbetalda avgifter inte sker individuellt för varje försäkrad och att det på
grund härav inte är möjligt att åstadkomma absolut överensstämmelse meUan
inbetald avgift och tillgodoförd pensionspoäng. Ett genomförande av föreslagna
ändringar har utskottet ansett äventyra de stora fördelar som är förenade med
tilläggspensioneringens enhetliga uppbyggnad.

Socialförsäkringsutskottet
vill för egen del framhålla att den bristande överensstämmelsen meUan avgifter
och förmåner som föreligger inte går ut över den försäkrades rätt till pension.
Den korttids- och deltidsanställde får alltid liksom den heltidsarbetande
rätt till pension för alla förvärvsinkomster som överstiger basbeloppet och
understiger det för alla försäkrade föreskrivna maximibeloppet. Denna pensionsrätt
tillerkännes honom oberoende av om arbetsgivaren betalat in avgifter eller ej.
Fall kan alltså förekomma där pensionsrätt i praktiken föreligger utan att
avgift är betald, på samma sätt som avgift såsom motionärerna framhåller i
vissa fall kan betalas utan att helt eller delvis ge upphov till pensionsrätt.
Det kan knappast vara motionärernas avsikt att en Ökad Överensstämmelse mellan
avgift och förmån skall ske genom att fränkänna försäkrade pensionsrätt i fall
där avgift inte erlagts. Motionärerna torde endast eftersträva en ökad
överensstämmelse i de fall där pensionsrätt inte fullt ut tUlerkännes den
försäkrade i förhållande till inbetalda avgifter. Ett sätt att tillgodose
detta önskemål skuUe vara att arbetsgivaren befrias från skyldigheten att
eriägga avgift i motsvarande grad. En sådan avgiftsbefrielse skulle enligt
utskottets

s. 5 Kontrollera mot PDF

SfU
1971:19 5

mening
inte på något mera påtagligt sätt stärka de deltids- och korttidsanställdas
ställning i ATP-systemet. HärtUI kommer att praktiska möjligheter att genomföra
en avgiftsbefrielse av detta selektiva slag knappast torde föreligga i ett
avgiftssystem som bygger på fördelningsmetod. Detsamma gäller en sådan
överföring av erlagda avgiftsmedel till de anstäUda som förordas i en av
motionerna. Med hänvisning till det nu anförda och till de skäl som tidigare
åberopats mot en ändring av avgiftssystemet inom tUläggspensioneringen i linje
med önskemålen i förevarande motioner avstyrker utskottet bifall tiU
motionsyrkandena.

I motionen 1971: 97 behandlas också frågan om de s.
k. trettio- och femtonårsreglerna. I princip gäller för erhållande av full
ålderspension inom tilläggspensioneringen att pensionspoäng skall ha
tillgodoräknats den försäkrade i 30 år. Pensionen beräknas på genomsnittet av
pensionspoängen under de 15 år då poängen varit högst.

Motionärerna
gör gäUande att berörda regler missgynnar dem som har låga inkomster och som
kommer tidigt ut i förvärvslivet. Trettioårsregeln innebär att avgifter som
inbetalas för en försäkrad med mer än 30 pensionsår inte tillför den försäkrade
någon ökad pensionsrätt. Femtonårsregeln är enligt motionärerna endast till
nytta för de gmpper som har brant stigande inkomster under senare delen av sin
aktiva tid. De som har lägre inkomster har i regel en relativt jämn inkomstutveckling.
Motionärerna vUI att reglerna skall ses över i syfte att eliminera nuvarande
orättvisor gentemot låginkomstgruppema.

Andra
lagutskottet har vid åtskilliga tUlfällen tagit ställning till motionsyrkanden
av samma innebörd. I sina av riksdagen godkända utlåtanden har utskottet
avstyrkt motionerna med följande motivering. Regeln om 30 pensionsgrundande år
har sin förebild inom den statiiga pensioneringen. Genom att antalet
poänggivande år som fordras för full pension begränsats till 30, tillgodoses
sådana försäkrade som på grund av studier eller annan utbildning inträder i
förvärvslivet vid en högre ålder. Även kvinnor, som på grund av barnsbörd och
omvårdnad om bamen under några år är förhindrade att ha förvärvsarbete, har
fördel av trettioårsregeln. Detsamma gäller personer som på gmnd av sjukdom
eller arbetslöshet tvingas vara borta från förvärvslivet under längre tid.
Regeln får anses innefatta en lämplig avvägning mellan olika arbetstagares
pensionsintressen. Femtonårsregeln innebär enbart fördelar för den försäkrade,
så snart någon förändring skett i realinkomsten under de pensionsgrundande
åren. Den omständigheten att vissa gmpper kan ha större fördel v regeln än
andra motiverar inte att regeln tas bort.

Enligt
socialförsäkringsutskottets mening saknas anledning för riksdagen att
frånträda sina under tidigare år gjorda ställningstaganden. Utskottet
avstyrker därför motionen även i denna del. I samband härmed viU utskottet
erinra om att pensionsålderskommittén under sitt utred-

s. 6 Kontrollera mot PDF

SfU 1971: 19 6

ningsarbete
angående en sänkning av pensionsåldern och standardsäkring av pensionerna inte
torde kunna undgå att beröra trettio- och femtonårsreglerna.

Under
åberopande av det anförda får utskottet hemställa

A. att motionen 1971: 97, såvitt avser
sambandet mellan avgift och

förmån inom tiUäggspensioneringen, motionen 1971:701 och

motionen 1971: 722 inte föranleder någon riksdagens åtgärd;

B. att motionen 1971: 97, såvitt avser
trettio- och femtonårsreg

lerna, inte föranleder niigon riksdagens åtgärd.

Stockholm
den 20 aprU 1971

På
socialförsäkringsutskottets vägnar TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande:
herrar Fredriksson (s), Ringaby (m)*, fröken SandeU (s), herrar Magnusson i
Nennesholm (c), Karlsson i Ronneby (s), Mundebo (fp), fm Håvik (s), herrar
Björck i Nässjö (m). Nordberg (s), fröken Pehrsson (c), herrar Hermansson i
Malmberget (vpk), Marcusson (s), Andersson i Nybro (c), fröken Bergström (fp)
och herr Signell (s)*.

*
Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

1)
vid utskottets hemställan under A. av herrar Ringaby (m), Magnusson i
Nennesholm (c), Mundebo (fp), Björck i Nässjö (m), fröken Pehrsson (c), herr
Andersson i Nybro (c) och fröken Bergström (fp) som ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som
börjar på s. 4 med orden "Alltsedan år" och slutar på s. 5 med orden
"till motionsyrkandena" bort ersättas med text av följande lydelse.

"En
konsekvens av de nu redovisade reglerna angående tilläggspensioneringens
finansiering är att betydande avgifter erläggs av arbetsgivare för korttids-
och deltidsanställda utan att de anställda erhåUer pensions-rätt eUer så stor
pensionsrätt som avgifterna egentiigen motiverar. Detta förhållande upplevs
ofta framför allt på sådana arbetsplatser där inbetalda arbetsgivaravgifter
lätt uppfattas som avsedda för pensioneringen av just de på arbetsplatsen
anställda som klart otillfredsställande. Utskottet är införstått med att ett
betraktelsesätt av detta slag inte låter sig helt väl förena med en
finansieringsmetod som bygger på ett renodlat fördelningssystem. I ett sådant
kan det med fog hävdas att arbetsgivarens totala lönekostnad skall
utgöra avgiftsunderlag vid beräk-

s. 7 Kontrollera mot PDF

SfU 1971:19 7

ning
av tiUäggspensionsavgift, alldeles oberoende av om hans anställda tjänar in
någon pensionsrätt eller ej. Den fördelningsmetod som ligger till grund för
finansieringen av den svenska tUläggspensioneringen är emellertid inte
renodlad på detta sätt utan har i väsentliga avseenden modifierats. Trots
arbetsgivaravgiftens kollektiva karaktär har man således eftersträvat att nå en
viss överensstämmelse mellan den lön, som grundar förmånsrätt, och den lön på
vUken avgiften beräknas. Avgift erläggs t. ex. inte för lön tUl anställd som
före avgiftsårets ingång fyllt 65 år, eftersom man vid denna ålder inte längre
kan tjäna in pensionspoäng. Inte heUer erliiggs i princip avgift för de delar
av lönen som understiger ett basbelopp eller överstiger 7'/i gånger basbeloppet,
eftersom dessa delar av inkomsten inte är pensionsgrundande. Som utskottet ovan
anfört kan emellertid avdragsreglema i sistnämnda hänseende ge
otillfredsställande resultat i fråga om korttids- och deltidsanställda. En
översyn av avgiftssystemet inom tiUäggspensioneringen i syfte att åstadkomma
ökad överensstämmelse mellan avgifter och förmåner för dessa grupper, i linje
med önskemålen i förevarande motioner, bör därför komma tUl stånd. Utskottet
tillstyrker alltså förevarande motionsyrkanden i så måtto att utskottet
föreslår att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om en översyn av detta
slag."

dels
ock att utskottet under A. bort hemställa

"att riksdagen med bifall till motionen
1971:97 såvitt avser sambandet mellan avgift och förmån inom
tilläggspensioneringen, och motionen 1971: 722 samt med anledning av motionen
1971; 701 i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om sådan reformering av
ATP-reglerna att den nuvarande disproportionen mellan avgift och förmån för
deltids- och korttidsanställda undanröjes".

2) vid utskottets hemställan under B. av herr
Magnusson i Nennesholm, fröken Pehrsson och herr Andersson i Nybro (alla c)
som ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som
börjar på s. 5 med orden "Andra lagutskottet" och slutar på s. 6 med
orden "trettio- och femtonårsreglerna" bort ersättas med text av
följande lydelse.

"Vid
tidigare riksdagsbehandling har beträffande trettioårsregeln hävdats att den
innefattar en lämplig avvägning mellan olika arbetstagares pensionsintressen.
Regeln innebär sålunda fördelar för försäkrade, som tUl följd av studier har
relativt få pensionsgmndande år. Detsamma gäller för kvinnor, som på grund av
omvårdnad av bam under ett antal år är förhindrade att förvärvsarbeta. Även
långtidssjuka och arbetslösa kan ha fördelar av regeln. Beträffande
femtonårsregeln har gjorts gällande att regeln innebär enbart fördelar för en
försäkrad så snart förändring skett i realinkomsten under de pensionsgrundande
åren.

Trettioårs- och
femtonårsreglerna innebär onekligen beaktansvärda

s. 8 Kontrollera mot PDF

SfU 1971: 19 8

fördelar
för stora grupper försäkrade. Utskottet har inte för avsikt att föreslå någon
försämring för dessa grupper. Det finns emellertid vissa grupper främst
låginkomsttagare som inte i samma utsträckning som andra kan tiUgodogöra sig
fördelarna av de berörda reglerna. Inkomsttagare tillhörande dessa gmpper har
relativt konstant årsinkomst på låg nivå. De har ofta betydligt mer än 30 år i
förvärvslivet. Utskottet anser det angeläget att man på något sätt ger den
berörda gruppen för-s'äkrade pensionsrätt även för pensionsgrundande år som
överstiger 30. Hur detta skall ske får närmare utredas. 1 det sammanhanget bör
också övervägas om man inte genom en alternativ regel kan kompensera sådana
försäkrade som f. n. har relativt liten fördel av femtonårsregeln."

dels
ock att utskottet under B, bort hemställa

"att riksdagen med bifall till motionen 1971:
97, såvitt avser trettio-och femtonårsreglerna, i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställer om utredning i enlighet med vad utskottet anfört".

AB Egnellska Boktryckeriet, Stockholm 1971

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.