Sök i Ratio Lex

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion angående sjukpenningförsäkringen för vissa ensamstående

1971 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1971:SfU3, Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion angående sjukpenningförsäkringen för vissa ensamstående

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Socialförsäkringsutskottets
betänkande nr 3 år 1971 SfU
1971: 3

Nr 3

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av
motion angående sjukpenningförsäkringen för vissa ensamstående.

I motionen 1971: 705 av herr
Eriksson i Arvika behandlas de villkor som gäller för tillhörighet till den s.
k. hemmamakeförsäkringen. Den som inte längre uppfyller dessa villkor avförs från
sjukpenningförsäkringen (nollklassas). Detta gäller enligt motionären änkor
utan hemmavarande barn under 16 år eller ensamstående med barn, som överskrider
16-årsgränsen. Motionären framhåller det som socialt otillfredsställande att
det allmänna försäkringsskyddet upphör i sådana fall.

Motionären hemställer »att riksdagen begär skyndsamt
förslag till lösning av den i motionen behandlade frågan om
sjukpenningförsäkring till vissa ensamstående.»

Gällande bestämnelser

Den obligatoriska sjukpenningförsäkringen
omfattar dels försäkrad, vars arbetsinkomst uppgår till minst I 800 kronor per
år, dels försäkrad, vars årliga arbetsinkomst visserligen understiger nämnda
belopp men som faller under reglerna i 3 kap. lagen om allmän försäkring för
tillhörighet till den s. k. hemmamakeförsäkringen. Dessa regler, som tidigare
avsåg enbart s. k. hemmafruar, gäller fr. o. m. den 1 januari 1971 även manliga
försäkrade. Reglerna innebär att försäkrad, som ej fyllt 67 år och vars årliga
arbetsinkomst ej uppgår till 1 800 kronor, skall placeras i sjukpenningklass 1,
där sjukpenningen (= grundsjukpenningen) utgör 6 kronor per dag, under
förutsättning antingen att den försäkrade är gift och stadigvarande sammanbor
med sin make eller, i annat fall, att den försäkrade stadigvarande sammanbor
med barn under 16 år till honom eller hans make eller med någon, med vilken
den försäkrade varit gift eller har eller har haft barn. Försäkrad, som ej
längre uppfyller de angivna villkoren för tillhörighet till hemmamakeförsäkringen
(och som ej heller har förvärvsinkomst om minst I 800 kronor) skall ej vidare
omfattas av sjukpenningförsäkringen. Han avförs från försäkringen vid
månadsskiftet närmast efter det anledning till ändringen uppkommit eller, i
fall av makes död, vid fjärde månadsskiftet efter dödsfallet.

Till hemmamakeförsäkringen anknyter en frivillig
sjukpenningförsäkring enligt bestämmelserna i 21 kap. lagen om allmän
försäkring och

1 Riksdagen 1971. 11 saml. Nr 3

s. 2 Kontrollera mot PDF

SfU 1971: 3 2

kungörelsen
om frivillig sjukpenningförsäkring hos allmän försäkringskassa. Dessa
bestämmelser innebär väsentligen att försäkrad som omfattas av
hemmamakeförsäkringen - eller som skulle ha tillhört denna om inte hans
inkomster utgjort hinder härför - kan teckna sig för ctl sjukpenningtillägg om
lägst 1 krona och högst 9 kronor per dag, så alt den sammanlagda sjukpenningen
blir högst 15 kronor per dag. Den som avförs från hemmamakeförsäkringen
förlorar rätten till fortsatt frivillig .sjukpenningsförsäkring.

Den 31 december 1969 omfattade den dåvarande
hemmafruförsäkringen i runt tal 900 000 kvinnor medan antalet frivilligt
sjukpenning-förs'äkrade kvinnor - inklusive de som ej omfattades av hemmafruförsäkringen
- uppgick till cirka 195 000.

Tidigare
riksdagsbehandling

Hemmafruförsäkringen omfattade då
sjukförsäkringslagen triidde i kraft endast sådana icke förvärvsarbetande
kvinnor som var gifta och sammanlevde med sin man. Genom lagändringar åren
1955, 1960 och 1962 utvidgades personkretsen för hemmafruförsäkringen till sin
nuvarande omfattning.

Krav
på ändring av det villkor för tillhörighet till hemmafruförsäkringen som
hänför sig till barnets ålder (sextonårsgränsen) har väckts i motioner åren
1962 och 1966 (2LU 1962:27, 1966:47). Motionerna föranledde ingen åtgärd, men
sistnämnda år uttalade utskottet att om det blev aktuellt med en mera allmän
omprövning av sextonårsgränsen så förutsatte utskottet att även den
ifrågavarande regeln skulle övervägas.

Vid
1968 års riksdag väcktes motioner med yrkande att den frivilliga
.sjukpenningförsäkringen skulle utsträckas till att omfatta vissa ytterligare
grupper, bl. a. kvinnor som tidigare inbegripits under hemmafruförsäkringen
men som inte längre uppfyllde villkoren för denna på grund av makes död eller
på grund av att hemmavarande barn uppnått 16 års ålder. Andra lagutskottet
anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 49 bl. a. att önskemålet om
översyn av sjukpenningreglema delvis torde bli tillgodosett genom det
utredningsarbete som pågick inom familjepolitiska kommittén. EnUgt utskottet
fanns det anledning antaga att kommittén bl. a. skulle komma att pröva
sextonårsgränsens betydelse inom sjukpenningförsäkringen. Även för övriga i
motionerna berörda grupper - kvinnor som ej längre uppfyllde villkoren för
hemmafruförsäkring på grund av makes död och hemmadöttrar vars åldriga
anhöriga avlidit - borde enligt utskottets mening möjligheten att teckna
frivillig sjukpenningförsäkring bli föremål för utredning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

SfU 1971:3 3

Riksdagen begärde i enlighet med utskottets
hemställan att frågan om vidgad möjlighet att teckna frivillig
sjukpenningförsäkring skulle bli föremål för utredning i enlighet med vad
utskottet anfört. Kungl. Maj:t överlämnade sedermera frågan till
familjepolitiska kommittén.

I
motioner till 1969 års riksdag hemställdes om utredning av frågan om
utsträckning av hemmafruförsäkringen till att omfatta även änkor och frånskilda
utan minderåriga barn samt kvinnor med barn som överskridit sextonårsgränsen.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 29 hänvisade andra lagutskottet till
att ifrågavarande problem redan var föremål för utredning inom
familjepolitiska kommittén och uttalade, att det inte fanns anledning för
riksdagen att ta något initiativ i frågan.

Utskottet

Den obligatoriska sjukpenningförsäkringen för den
som är inskriven vid allmän försäkringskassa omfattar dels försäkrad som har
inkomst av förvärvsarbete uppgående till minst 1 800 kronor om året, dels -
enligt reglerna för den s. k. hemmamakeförsäkringen - försäkrad upp till 67 års
ålder vars inkomst visserligen understiger nämnda belopp men som stadigvarande
sammanbor med make eller därmed jämställd person eller med barn under 16 år.
Som komplement till den obligatoriska sjukpenningförsäkringen finns en
frivillig sådan, som är avsedd i huvudsak för hemmamakeförsäkrade och
studerande. Den som inte längre uppfyller villkoren för tillhörighet till
hemmamakeförsäkringen avförs från denna och förlorar därmed också rätten till
fortsatt frivillig sjukpenningförsäkring.

I
förevarande motion framhålls att bestämmelserna om hemmamakeförsäkringen bl.
a. medför att änkor utan hemmavarande barn under 16 år eller att annan
ensamstående med barn, som överskrider sextonårsgränsen, inte längre får
kvarstå i sjukpenningsförsäkringen. Motionären anser det socialt
otillfredsställande att det allmänna försäkringsskyddet upphör i sådana fall
och hemställer, att riksdagen begär skyndsamt förslag till lösning av frågan.

Riksdagen
har tidigare och senast år 1969 haft att ta ställning till motioner med krav
på utvidgning av ifrågavarande försäkring till att omfatta även de av
motionären angivna grupperna. Sistnämnda år avslogs motionerna på hemställan av
andra lagutskottet, som i sitt utlåtande uttalade bl. a. att frågan redan var
föremål för utredning inom familjepolitiska kommittén. Enligt vad utskottet
inhämtat avser kommittén att lägga fram sitt slutbetänkande under slutet av år
1971. 1 avvaktan härpå finns enligt utskottets mening inte anledning för
riksdagen att nu ta något initiativ i frågan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

SfU 1971:3

Utskottet
hemställer

att
motionen 1971:705 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm
den 23 februari 1971 På socialförsäkringsutskottets vägnar TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande:
herrar Lundberg (s), Jonsson i Mora (fp), Fredriksson (s), Ringaby (m),
Magnusson i Nennesholm (c), Karlsson i Ronneby (s), Mundebo (fp), fru Håvik
(s), herr Nordberg (s), fröken Pehrsson (c), herrar Marcusson (s)*, Andersson i
Nybro (c)*, Adolfsson (m)'-, Signell (s) och Olsson i Stockholm (vpk).

*
Ej närvarande vid betänkandets justering.

ESSELTE TRYCK. STHLH 71 712071

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.