Sök i Ratio Lex

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, m.m., jämte motioner

1971 · 31 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 14 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1971:SfU30, Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, m.m., jämte motioner

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Socialförsäkringsutskottets
betänkande nr 30 år 1971 SfU 1971: 30

Nr 30

Socialförsäkringsutskottets
betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om
ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring, m. m., jämte motioner.

Genom en den 19 mars 1971 dagtecknad proposition,
1971:94, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över socialärenden, föreslagit riksdagen

dels att antaga följande
förslag till

1) lag om ändring i lagen (1962:381) om aUmän
försäkring,

2) lag om ändring i förordningen (1962: 385) angående
ersättning för sjukresor enligt lagen om allmän försäkring
(sjukreseförordningen),

3) lag om ändring i lagen (1969: 205) om
pensionstiUskott,

dels
att besluta om den reglering av allmänna sjukförsäkringsfonden som anges i
propositionen,

I samband med propositionen har utskottet behandlat
följande motioner, nämligen

1) 1971: 1410 av herr Gustavsson i Alvesta m.fl. (c),

2) 1971: 1444 av herr Petersson i Röstånga m.fl. (fp),

3) 1971: 1445 av fru Skantz m. fl. (s),

4) 1971: 1446 av herr Åkeriind m.fl. (m).

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändrade bestämmelser om
ersättning från den allmänna försäkringen för resekostnader i samband med
sjukvård.

Rätt
till ersättning föreslås införd för resekostnader i samband med
konvalescentvård, sjukgymnastiska och andra sjukvårdande behandlingar samt
sjukvård som meddelas av distriktssköterska och distriktsbam-morska,

I
propositionen läggs vidare fram en rad förslag som syftar tiU förenklingar och
till ytterligare kompletteringar av försäkringsskyddet vid sjukresor. Dessa
förslag innebär bl, a. att ersättning för resekostnaden skall utgå utan något
krav på remiss när någon söker läkarvård vid närmaste allmänna sjukhus. Vidare
införs rätt till ersättnmg för de merkostnader för resan som kan drabba den
som insjuknat eller skadats utanför hemorten och till följd av sitt tUlstånd
måste välja dyrare färdsätt för hemresan efter vården än han annars kunde ha
använt.

Riksdagen
1971. 11 saml Nr 30

s. 1 Kontrollera mot PDF

SfU 1971:30 2

Ett självriskbelopp om 4 eller, vid läkarvårdsresor
i vissa större städer, 5 kr, har alltsedan sjukförsäkringen infördes 1955
gällt för den försäkrade i fråga om resekostnader. En höjning av detta belopp
till 6 kr. föreslås i propositionen.

Propositionen
innehåUer vidare förslag i vissa andra frågor som rör den aUmänna försäkringen.
Frågorna gäller jämkningar i vissa regler om avgiftsplikten till
sjukförsäkringen, överföring tiU och från allmänna sjukförsäkringsfonden samt
följdändringar tiU den vidgade förtidspensioneringen.

De föreslagna reformerna
genomförs inom nuvarande kostnadsram.

De nya bestämmelsema avses
träda i kraft den 1 juli 1971,

De vid propositionen fogade författningsförslagen
har följande lydelse.

s. 2 Kontrollera mot PDF

SfU
1971:30

1 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 2 kap. 6 §, 14 kap. 3 § och 19
kap. 6 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konungen äger föreskriva, att ersättning enligt av
Konungen fastställda grunder skall utgå för försäkrads utgifter för annan
vård eller behandUng i anledning av sjukdom än i 2-4 §§ sägs.

Konungen äger föreskriva, att ersättning enligt av
Konungen fast-stäUda grunder skall utgå för försäkrads utgifter för annan vård
eller behandling i anledning av sjukdom än i 2-4 §§ sägs ävensom för i
samband med sådan vård eller behandling företagna resor. Motsvarande gäller i
fråga om försäkrads utgifter i anledning av resor i samband med vård som vid
sjukdom meddelats av distriktssköterska eller distriktsbarnmorska.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ankepension utgör för år räknat, om efter den försäkrade
finnes barn som enligt 4 § är berättigat till pension efter honom, trettiofem
och i annat fall fyrtio procent av hel förtidspension enligt 13 kap., som den
försäkrade var berättigad till eller skulle hava kommit i åtnjutande av därest
rätt till sådan pension inträtt vid tidpunkten för dödsfallet, eller, om den
försäkrade var berättigad till ålderspension, av dylik pension beräknad
enligt 12 kap. 2 § första och andra styckena.

Änkepension utgör för år räknat, om efter den försäkrade
finnes barn som enligt 4 § är berättigat till pension efter honom, trettiofem
och i annat fall fyrtio procent av hel förtidspension beräknad enligt 13 kap.
2 och 3 §§, som den försäkrade var berättigad till eller skulle hava kommit i
åtnjutande av därest rätt till sådan pension inträtt vid tidpunkten för
dödsfallet, eller, om den försäkrade var berättigad till ålderspension, av
dylik pension beräknad enligt 12 kap. 2 § första och andra styckena.

opaginerad Kontrollera mot PDF

19 kap. 6 §>

Sjukförsäkringsavgift faststäUes av
riksförsäkringsverket efter den allmänna försäkringskassans hörande. Sådan
avgift utgår för varje avgifts-

' Senaste lydelse 1970: 141,

opaginerad Kontrollera mot PDF

SfU 1971:30 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

pliktig med visst belopp i hela kronor, varvid öretal
bortfaller.

Avgift avseende utgifter för sjukvårdsersättning beräknas
för hela året, avgift avseende utgifter för grundsjukpenning för varje månad
under vilken den försäkrade varit placerad i sjukpenningklass och avgift
avseende utgifter för tilläggssjukpenning för varje månad under vilken den
försäkrade varit placerad i sjukpenningklass nr 3 eller högre sjukpenningklass.

Avgifterna avseende utgifter för sjukvårdsersättning,
grundsjukpenning och tilläggssjukpenning skola var för sig vara avvägda så, att
de i förening med andra medel som äro tillgängliga för motsvarande del av
försäkringen förslå till bestridande av den allmänna försäkringskassans
utgifter för den delen samt till förvaltningskostnader och erforderlig
fondering.

Avgifterna avseende utgifter för
sjukvårdsersättning och grundsjukpenning skola var för sig vara lika stora för
samtiiga avgiftspliktiga försäkrade i den allmänna försäkringskassan.
Försäkrads avgifter för dessa ändamål må för år räknat tiUsammans icke
överstiga ett belopp motsvarande en tiondel av hans till statlig inkomstskatt
beskattningsbara inkomst vid taxering året närmast efter det år sjukförsäkringsavgiften
avser. I första hand nedsättes avgiften avseende utgifter för sjukvårdsersättning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Avgifterna avseende utgifter för tilläggssjukpenning
skola, till den del sådan sjukpenning svarar mot inkomst av anställning, vara
lika slora för alla försäkrade i den allmänna försäkringskassan, som med
avseende på sådan inkomst tillhöra samma sjukpenningklass. Till den del
tilläggssjukpenning svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete skola
avgifterna vara lika stora för samtiiga försäkrade i kassan, för vilka den
nämnda delen av sjukpenningen är lika stor och för vilka försäkringen är lika i
fråga om karenstid. Om undantagande, som avses i 3 kap. 2 § första stycket
sista punkten, upphört att äga giltighet eller övergång till försäkring med
kortare karenstid eller utan karenstid skett efter ingången av den månad varunder
den försäkrade fyllt fyrtio år, må dock med hänsyn till skillnad mellan de
försäkrade i fråga om deras ålder göras avvikelse från vad nu stadgats.

Är försäkrad på grund av vad i 4 kap. 3 § stadgas vid
ingången

Avgifterna avseende utgifter för tiUäggssjukpenning skola,
till den del sådan sjukpenning svarar inot inkomst av anställning, vara lika
stora för alla försäkrade i den allmänna försäkringskassan, som med avseende
på sådan inkomst tUlhöra samma sjukpenningklass. TiU den del
tilläggssjukpenning svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete skola avgifterna
vara lika stora för samtiiga försäkrade i kassan, för vilka den nämnda delen av
sjukpenningen är lika stor och för vilka försäkringen är lika i fråga om
karenstid.

Är försäkrad på grund av vad i 4
kap. 3 § stadgas vid ingången av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

av månad, för vilken avgift avseende utgifter för
grundsjukpenning eUer tilläggssjukpenning skall utgå, icke berättigad till
sjukpenning för minst nittio dagar, nedsättes avgiften tiU hälften av det
belopp, vartUl den eljest skolat uppgå. Har försäkrad under visst år åtnjutit
inkomst, för vilken erlagts sjömansskatt, skall sådan avgift avseende
utgifter för grundsjukpenning eller tilläggssjukpenning, som hänför sig till
samma år, nedsättas med en tolftedel för varje månad, under vilken sådan
inkomst åtnjutits.

Föreslagen
lydelse

månad, för vilken avgift avseende utgifter för
grundsjukpenning eller tilläggssjukpenning skaU utgå, icke berättigad tUl
sjukpenning för minst nittio dagar, nedsättes avgiften till hälften av det
belopp, vartill den eljest skolat uppgå. Har försäkrad under visst år uppburit
lön eller annan gottgörelse som utgör beskattningsbar inkomst enligt förordningen
(1958:295) om sjömansskatt, skall sådan avgift avseende utgifter för
gmndsjukpenning eller tiUäggssjukpenning, som hänför sig till samma år,
nedsättas med en tolftedel för varje period om trettio dagar, för vilken sådan
lön eller gottgörelse uppburits. Avgift avseende utgifter för tilläggssjukpenning
skall icke erläggas av den som uppburit sådan lön eller gottgörelse om vid
taxering året närmast efter det år avgiften avser icke för honom beräknats
till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den som fullgör
värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst må, om han senast två månader
efter tjänstgöringens slut gjort framställning därom hos den aUmänna
försäkringskassan, befrias från avgift avseende utgifter för gmndsjukpenning
eUer tilläggssjukpenning för varje hel månad av tjänstgöringstiden.

Denna lag träder i kraft den 1 juU
1971. 19 kap. 6 § i dess äldre lydelse tillämpas vid fastställande av
sjukförsäkringsavgift på gmndval av 1971 och tidigare års taxering samt vid
eftertaxering för år 1971 eller tidigare år. 19 kap. 6 § sjätte stycket tredje
punkten tiUämpas dock redan vid 1971 års taxering. Därvid skall
avgiftsbefrielse äga mm för försäkrad, vilken taxeras enligt bestämmelsema för
gift skattskyldig, därest tiU statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst icke
beräknats för någon av de samtaxerade.

1 * Riksdagen 1971.11 saml Nr 30

opaginerad Kontrollera mot PDF

SfU
1971:30

2 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1962: 385) angående
ersättning för

sjukresor enligt lagen om allmän försäkring
(sjukreseförordningen)

Härigenom förordnas, att 2 och 4 §§ förordningen (1962:
385) angående ersättning för sjukresor enligt lagen om allmän försäkring (sjukreseförordningen)
skaU ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har försäkrad åtnjutit läkarvård, som avses i 2 kap. 2 §
lagen om allmän försäkring, skall ersättning utgå för utgifter i anledning av
resor till och från läkaren, vilka föranletts huvudsakligen av behovet av
läkarvård, i den mån utgifterna för varje besök hos läkaren överstiga fyra
kronor. Såsom utgift i anledning av resa till eller från läkare skall, i den
mån Konungen så förordnar, anses förutom resekostnad utgift för övernattning
och för anlitande av följeslagare under resan.

Ersättning må ej utgivas med högre belopp än som skulle
hava utgått vid besök hos den provinsialläkare eller stadsläkare, inom vars
distrikt den försäkrade vistas. Ersättning må dock utgivas högst med belopp,
som skulle hava utgått, därest läkarvården sökts vid närmaste allmänna sjukhus,
där vården kunnat meddelas,

a) om den försäkrade efter hänvisning
av läkare sökt läkarvård vid sjukhus eller för enbart öppen vård avsedd
sjukvårdsinrättning.

Har försäkrad åtnjutit läkarvård, som avses i 2 kap. 2 §
lagen om allmän försäkring, skall ersättning utgå för utgifter i anledning av
resor tUl och från läkaren, vilka föranletts huvudsakligen av behovet av
läkarvård, i den mån utgifterna för varje besök hos läkaren överstiga sex
kronor. Såsom utgift i anledning av resa till eller från läkare skaU, i den mån
Konungen så förordnar, anses förutom resekostnad utgift för övernattning och
för anlitande av följeslagare under resan.

Har den försäkrade sökt läkarvård annorstädes än vid
närmaste allmänna sjukhus där sådan vård meddelas eller vid vårdcentral eller
motsvarande för öppen vård avsedd sjukvårdsinrättning, inom vars
upptagningsområde den försäkrade vistas, må ersättning ej utgivas med högre
belopp än som .skulle hava utgått vid besök hos den provinsialläkare eller
stadsdistriktsläkare, inom vars distrikt den försäkrade vistas. Utan hinder
härav må ersättning utgivas för resekostnad intill kostnaden för resor till
och från närmaste allmänna sjukhus, där erforderlig läkarvård kan beredas den
försäkrade,

a) om den försäkrade efter hänvisning av läkare eller
annan person, som av sjukvårdshuvudmannen bemyndigats att meddela så-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

vilken tiUhör staten eller till vars drift statsbidrag
utgår eUer som drives av landstingskommun eller stad, som ej tillhör sådan
kommun;

b)
om den
försäkrade utan att hänvisning av läkare skett sökt läkarvård vid sjukhus för
skada, som drabbat honom genom olycks-faU, och det skäligen kunnat antagas att
han till följd av skadan var i trängande behov av sådan vård;

c)
om den
försäkrade på grund av sjukdom varit i trängande behov av läkarvård men icke
kunnat anträffa den provinsiaUäkare eller stadsläkare, inom vars distrikt han
vistas, och därför sökt vård hos annan läkare.

Ersättning i anledning av återresa
må utgivas högst för resa till den plats, varifrån resan tUl läkaren företogs.
Om resan tUl läkaren anträtts från den försäkrades arbetsplats och den
försäkrade företager dagliga resor mellan bostaden och arbetsplatsen, må dock
ersättning i anledning av återresa utgivas för resa till den försäkrades
bostad.

Angående beräkningen i övrigt av
ersättning enligt denna paragraf förordnar Konungen. Konungen äger därvid
beträffande resor inom viss försäkringskassas verksamhetsområde föreskriva,
att ersättning skall utgå endast i den mån utgifterna för varje besök hos
läkaren

Föreslagen
lydelse

dan hänvisning, sökt läkarvård vid sjukhus eller för
enbart öppen vård avsedd sjukvårdsinrättning, vilken tillhör staten eller tUl
vars drift statsbidrag utgår eUer som drives av landstingskommun eUer kommun,
som ej tiUhör landstingskommun;

b)
om den
försäkrade utan att hänvisning skett sökt läkarvård vid sjukhus för skada, som
drabbat honom genom olycksfaU, och det skäligen kunnat antagas att han till
följd av skadan var i trängande behov av sådan vård;

c)
om den
försäkrade på grund av sjukdom varit i trängande behov av läkarvård men icke
kunnat anträffa den provinsiaUäkare eUer stadsdistriktsläkare, inom vars distrikt
han vistas, och därför sökt vård hos annan läkare.

Ersättning i anledning av återresa
må utgivas högst för resa till den plats, varifrån resan till läkaren
företogs. Om resan tiU läkaren anträtts från den försäkrades arbetsplats och
den försäkrade företager dagliga resor meUan bostaden och arbetsplatsen, må
dock ersättning i anledning av återresa utgivas för resa till den försäkrades
bostad. När den försäkrade företagit återresa till sin bostad må, till den del
kostnaden för denna resa icke blir gottgjord enligt vad nyss sagts, ersättning
vidare utgå för den merkostnad för återresan, som den försäkrade kan ha
åsamkats till följd av att hans tillstånd krävt användning av dyrare färdsätt
än eljest kunde ha brukats.

Angåande beräkningen i övrigt av
ersättning enligt denna paragraf förordnar Konungen. Konungen äger därvid
beträffande resor inom viss försäkringskassas verksamhetsområde föreskriva,
att vad i andra stycket stadgas icke skall äga till-länipning. Konungen äger
vidare

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

överstiga
fem kronor samt att vad i andra stycket stadgas icke skall äga tillämpning.

Föreslagen lydelse

meddela
särskilda bestämmelser om ersättning för utgifter i anledning av resor till
och från viss sjukvårdsinrättning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 §

Har försäkrad åtnjutit sjukhusvård som avses i 2
kap. 4 § lagen om allmän försäkring skall ersättning utgå för utgifter i
anledning av resor tiU och från sjukvårdsinrättningen. Såsom sådan utgift
skall, i den mån Konungen så förordnar, anses fömtom resekostnad utgift för
övernattning och för anUtande av följeslagare eller vårdare under resan.

Ersättning må ej utgivas med högre belopp än som
skulle hava utgått, om vården åtnjutits vid närmaste aUmänna sjukhus, där
erforderUg vård kunnat beredas, eller, om den sjuke intagits å hemortssjukhus
och behovet av sjukhusvård uppkommit vid vistelse inom sjukvårdsområdet eUer
därtill gränsande kommun, vid närmaste hemortssjukhus, där erforderlig vård
kunnat beredas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utgifter
i anledning av återresa från sjukvårdsinrättning ersättas endast i den mån de
överstiga fyra kronor. Kostnad för återresa må ej beräknas högre än för resa
till den försäkrades bostad. Har behovet av sjukhusvård uppkommit under det
att den försäkrade vistats utom det län, där han är bosatt, och har han i
anledning därav intagits å sjukvårdsinrättning, som är belägen utom nämnda
län, må kostnad för återresan ej beräknas högre än för resa till den plats,
varifrån resan tUl sjukvårdsinrättningen företagits. Om behovet av sjukhusvård
uppkommit vid vistelse inom en till det egna sjukvårdsområdet gränsande
kommun och vården beretts vid sjukvårdsinrättning belägen utom det län där den
försäkrade är bosatt, må dock ersättning för återresa tiU bostaden utgå i den
mån nämnda ersättning icke överstiger det belopp som skuUe hava utgått för
återresa till bostaden från närmaste hemortssjukhus, där vården kurmat beredas.

Utgifter
i anledning av återresa från sjukvårdsinrättning ersättas endast i den mån de
överstiga sex kronor. Kostnad för återresa må ej beräknas högre än för resa
till den försäkrades bostad. Har behovet av sjukhusvård uppkommit under det
att den försäkrade vistats utom det län, där han är bosatt, och har han i
anledning därav intagits å sjukvårdsinrättning, som är belägen utom nämnda län,
må kostnad för återresan ej beräknas högre än för resa till den plats, varifrån
resan till sjukvårdsinrättningen företagits. Om behovet av sjukhusvård
uppkommit vid vistelse inom en till det egna sjukvårdsområdet gränsande kommun
och vården beretts vid sjukvårdsinrättning belägen utom det län där den försäkrade
är bosatt, må dock ersättning för återresa till bostaden utgå i den iriån
nämnda ersättning icke överstiger det belopp som skulle hava utgått för
återresa till bostaden från närmaste hemortssjukhus, där vården kunnat
beredas. När den försäkrade företagit återresa till sin bostad må, till den del
kostnaden för denna resa icke blir gottgjord enligt vad nyss sagts, ersättning
vidare utgå för den merkostnad för återresan, som den

opaginerad Kontrollera mot PDF

SfU 1971:30 9

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

försäkrade
kan ha åsamkats till följd av att hans tillstånd krävt användning av dyrare
färdsätt än eljest kunde ha brukats. Angående beräkningen i övrigt av
ersättning enligt denna paragraf förordnar Konungen. Konungen äger därvid föreskriva,
att viss sjukvårdsinrättning, som ej är allmänt sjukhus, skall vara likstäUd
med sådant sjukhus.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1971. Äldre
bestämmelser tillämpas beträffande sjukresa som ägt rum före ikraftträdandet.

s. 1969 Kontrollera mot PDF

3 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1969: 205) om pensionstillskott

Härigenom förordnas, att 3 § lagen
(1969: 205) om pensionstiUskott skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §1

PensionstiUskott utgår ej i den mån
det tillsammans med vad den försäkrade har rätt att uppbära i tiUäggspension i
form av ålderspension, förtidspension och änkepension överstiger vid

ålderspension, som börjat utgå ålderspension, som
börjat utgå från och med den månad vamnder från och med den månad varunder
den försäkrade fyller sextiosju år, den försäkrade fyller sextiosju -år,
hel förtidspension samt änkepen- trettio procent av basbeloppet, sion, som
utgår enligt 8 kap. 4 § första stycket lagen om allmän försäkring, trettio
procent av basbeloppet,

ålderspension, som börjat utgå tidigare eUer senare än
från och med den månad varunder den försäkrade fyUer sextiosju år, det belopp
som framkommer om trettio procent av basbeloppet minskas eller ökas i
motsvarande mån som pensionen minskas eller ökas enligt

6 kap. 2
§ andra eller tredje styc

ket lagen om aUmän försäkring,

förtidspension trettio procent av basbeloppet eller, om
den enligt 7 kap. 2 § andra eller tredje stycket lagen om allmän försäkring
utgår med två tredjedelar eUer hälften av hel förtidspension eller enligt

7 kap.
4 § andra stycket samma

lag eljest utgår med minskat be

lopp, det belopp som framkommer

om trettio procent av basbeloppet

minskas i motsvarande mån.

änkepension trettio procent av basbeloppet eller, om den
enligt 8 kap. 4 § andra eUer tredje stycket lagen om allmän försäkring utgår
med minskat belopp, det belopp som framkommer om trettio procent av
basbeloppet minskas i motsvarande mån.

ålderspension, som börjat utgå tidigare eUer senare än
från och med den månad varunder den försäkrade fyUer sextiosju år, det belopp
som framkommer om trettio procent av basbeloppet minskas eller ökas i
motsvarande mån som pensionen minskas eller ökas enligt 6 kap. 2 § andra
stycket lagen om aUmän försäkring,

förtidspension, som enhgt 7 kap. 2 § andra eUer tredje
stycket lagen om aUmän försäkring utgår med två tredjedelar eller hälften av
hel förtidspension, motsvarande andel av trettio procent av basbeloppet.

änkepension, som enligt 8 kap. 4 §
andra eller tredje stycket lagen ova aUmän försäkring utgår med minskat belopp,
det belopp som framkommer om trettio procent av basbeloppet minskas i
motsvarande mån.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1971. Senaste lydelse
1970: 187.

s. 1970 Kontrollera mot PDF

SfU 1971:30 H

Departementschefen

Av departementschefens anförande återges endast vad
han anfört angående reglering av allmänna sjukförsäkringsfonden, nämUgen
följande.

»Slutligen vill jag ta upp frågan om reglering av
allmänna sjukförsäkringsfonden. Enligt 19 kap. 1 § AFL skaU arbetsgivare
erlägga avgift till bl. a. sjukförsäkringen. En viss del av avgiften används
till bestridande av försäkringskassomas utgifter för tUläggssjukpenning i vad
den svarar mot inkomst av anställning. Storleken av den totala avgiften och
fördelningen av denna anges i 19 kap. 4 § och har under de gångna åren
varierat. För åren 1967-1969 gäUde att den totala avgiften var 2,6 % av
lönesumman (med viss begränsning), och att därav 1,9 procentenheter skuUe
användas till bekostande av de nyss nämnda utgif-tema för tUläggssjukpenning.
Motsvarande siffror för 1970 och 1971 är för den totala avgiften 2,9 och 3,1 %
resp. för sjukpenningdelen 1,9 och 2,1 %.

Det
belopp som inflyter i arbetsgivaravgifter och avser försäkringen för
tiUäggssjukpenning fördelas meUan försäkringskassorna i förhållande tUl deras
utgifter för det avsedda ändamålet. Kungl. Maj:t kan dock med riksdagen
bestämma att viss del av beloppet i stället skall ingå till en fond, allmänna
sjukförsäkringsfonden, vilken förvaltas enligt grunder som fastställs i samma
ordning.

När
arbetsgivarnas bidrag tUl kostnaderna för löntagarnas tiUäggssjukpenning
urspmngligen fastställdes, beräknades det att dessa bidrag skuUe komma att
svara för ungefär 60 % av kostnadema för ändamålet. Detta antagande låg till
gnmd för finansieringsreglema t. o. m. år 1966. F. n. är riktmärket satt tiU 75
% av utgifterna.

I
den mån de verkligen influtna arbetsgivaravgiftema tUl försäkringen för
tUläggssjukpenning har avvikit från vad avgifterna borde ha inbringat för att
svara för den nyss angivna andelen av förs'äkringens utgifter, har en reglering
skett genom överföring tiU resp. uttag från aUmänna sjukförsäkringsfonden
enUgt beslut som statsmaktema fattat för varje år. Sådan reglering skedde
senast år 1969 avseende avgiftsutfaUet år 1967, varefter fondens behållning den
30 juni 1970 uppgick till 410,7 milj. kr. inberäknat räntor.

Riksförsäkringsverket
har tagit upp frågan om reglering av fonden med hänsyn tUl avgiftsutfaUet för
åren 1968-1970. Verket upplyser att, med fortsatt tUlämpning av regeln att
arbetsgivaravgiftema skaU täcka 75 % av utgifterna för tiUäggssjukpenning i vad
de svarar mot inkomst av anstäUning, fonden för år 1968 bör tiUföras ett
överskottsbelopp på 37,1 mUj. kr. och för åren 1969 och 1970 belastas med
avgiftsunderskott som för år 1969 uppgår tiU 144,0 mUj. kr. och för år 1970
kan beräknas tUl ca 185 mUj. kr.

Allmänna
sjukförsäkringsfonden har som framgår av den fömt läm-

s. 1971 Kontrollera mot PDF

SfU 1971:30 12

nade
redogörelsen tUl syfte att utgöra en reserv vid tillfälliga påfrestningar på
försäkringens finanser. Efter en reglering av fonden med hänsyn tiU
avgiftsutfaUet för åren 1968-1970 kan dess behållning beräknas nedgå tiU ca
120 milj. kr. Om höjning av avgifterna inte kommit till stånd, skuUe fonden
kunnat bU otiUräckUg för täckning av ytterUgare uppkommande underskott. Med
åberopande härav underställdes 1970 års riksdag i prop. 1970; 156 förslag om
höjning av arbetsgivaravgifterna för att förebygga uppkomsten av ytterligare
underskott för åren 1971 och 1972. Riksdagen godtog förslaget, som innebar den
fömi nämnda höjningen av avgiftssatsen fr. o. m. år 1971.

Som
förutskickats i prop. 1970: 156 bör en fondreglering med häi. syn tiU
avgiftsutfallet för åren 1968-1970 komma tiU stånd. Jag förordar att dels till
fonden överförs det belopp varmed arbetsgivaravgifterna för år 1968 till
tilläggssjukpenning överstiger 75 % av under året utbetald tilläggssjukpenning
för anstäUda, dels från fonden återförs de belopp varmed 75 % av utbetald
tiUäggssjukpenning för anställda åren 1969 och 1970 överstiger
arbetsgivaravgiftema för sådan sjukpenning.»

Motionsyrkandena

1) I motionen 1971: 1410 av herr Gustavsson i Alvesta
m. fl. (c) hemställs »att riksdagen vid sin behandling av proposition nr 94
beslutar 1. att rätt tUl resekostnadsersättning vid mödratandvård införes; 2.
att rätt tiU resekostnadsersättning införes för föräldrar som kaUas tiU samtal
med läkare vid barnpsykiatriska kliniker utan att bamet behöver vara med; samt
att vederbörande utskott utarbetar erforderUg författningstext».

2) I motionen 1971: 1444 av herr Petersson i Röstånga
m. fl. (fp) hemstäUs »att riksdagen i vad beträffar resekostnader i samband med
sjukvårdande behandlingar bifaUer proposition nr 94 samt hemställer hos Kungl.
Mai:t om skyndsamt förslag för att minska sjukresekostna-dema för sådana
grupper som omtalas i motionen».

3) I motionen 1971:1445 av fm Skantz m. fl. (s)
hemstäUs »att riksdagen ger Kungl. Maj:t tUl käima vad i motionen anförts om
ersättning för resekostnader i samband med mödratandvård».

4) I motionen 1971: 1446 av herr Åkerlind m.fl. (m)
hemstäUs »att riksdagen vid behandlingen av proposition 94 måtte besluta att
det även vid vård meddelad av privatpraktiserande läkare skall utgå reseersättning
enligt de regler som sjukförsäkringsutredningen föreslår samt att riksdagen som
sin mening måtte ge Kungl. Maj:t tUl känna vad i motionen anförs angående
självriskbeloppet och reseersättning för medföljande vårdare».

s. 13 Kontrollera mot PDF

SfU 1971:30 13

Utskottet

I propositionen föreslås på grundval av ett
betänkande av 1961 års sjukförsäkringsutredning ändrade bestämmelser om
ersättning från den aUmäima försäkringen för resekostnader i samband med
sjukvård. Förslag läggs också fram i frågor som gäller avgiftsplikten tUl
sjukförsäkringen i visst faU, överföring tiU och från aUmänna sjukförsäkringsfonden
samt följdändringar tiU den vidgade förtidspensioneringen.

Resekostnader
i samband med sjukvårdande behandlingar m. m.

Enligt
gäUande bestämmelser ersätts i princip utgifter för resor till och från läkare,
tandläkare och sjukvårdsinrättning i samband med ersättningsberättigad
läkarvård, specialtandvård och sjukvård. Ersättning utgår däremot inte för
resekostnader i samband med annan sjukvårdande behandling för vilken ersättning
utgår från försäkringskassa. I propositionen föreslås att tiUämpningsområdet
för sjukresebestämmelserna skaU utvidgas att omfatta även sådana resekostnader,
vilket innebär att resor i samband med konvalescentvård, sjukgymnastisk
behandling, övrig fysikalisk terapi och foniatrisk behandUng blir
ersättningsberättigade. Dessutom föreslås att ersättning skaU kunna utgå för
resekostnad i samband med sjukvård hos distriktssköterska och
distriktsbarnmorska. Utskottet tillstyrker förslagen.

I
ett par motioner aktualiseras frågor om ytterligare utvidgning av
ersättningsbestämmelsema. Rätt tiU resekostnadsersättning vid mödratandvård
efterlyses i motionema 1971: 1410 och 1971: 1445. I den förstnänmda motionen
hemställs att riksdagen redan i förevarande sammanhang beslutar om införande
av sådan rätt. Yrkandet i den andra motionen går ut på att 1970 års utredning
om tandvårdsförsäkring skall få i uppdrag att beakta frågan. I motionen 1971:
1410 yrkas också att riksdagen beslutar om rätt tiU resekostnadsersättning för
föräldrar som kallas till samtal med läkare vid bampsykiatriska kliniker utan
att bamet behöver vara med.

I
likhet med motionärerna anser utskottet att frågan om resekostnadsersättning
vid mödratandvård är angelägen. Utnyttjandet av den viktiga förmånen av fri
tandvård för blivande och nyblivna mödrar bör inte försvåras av ekonomiska
skäl. Så kan bli faUet för mödrar som har långa avstånd till tandläkare och vid
besök åsamkas dryga resekostnader. En snar lösning av problemet bör enhgt
utskottets mening eftersträvas.

Frågan
om den närmare utformningen av en tandvårdsförsäkring prövas sedan förra året
av en särskild utredningsman, 1970 års utredning om tandvårdsförsäkring. Det
åligger utredningsmannen att klarlägga om en sådan försäkring skaU göras
allmängUtig eUer om den skall förses med vissa avgränsningar. Utredningsmannen
skall också göra en

s. 14 Kontrollera mot PDF

SfU 1971:30 14

översyn
av den allmänna försäkringens nuvarande ersättningsregler för viss
specialtandvård och mödratandvården med sikte på att åstadkomma en samordning
med de nya regler som föreslås för tandvård i övrigt. Med hänsyn till det
utredningsuppdrag som föreligger anser utskottet det mindre lämpUgt att i
enlighet med motionen 1971: 1410 redan nu besluta om införande av reseförmåner
i samband med mödratandvård. Ett sådant beslut bör vägas in i det större
sammanhanget beträffande rätt till ersättning för annan tandvård och i samband
därmed företagna resor. A andra sidan anser utskottet det väsentUgt att frågan
om reseersättning vid mödratandvård blir uppmärksammad under utredningsarbetet
alldeles oavsett vUka resultat utredningsmannen kommer tiU i frågan om en
utvidgning av ersättningsbestämmelserna för tandvård i övrigt. Då direktiven
för utredningsmannen inte är fullt tydliga i detta avseende bör, som föreslås i
motionen 1971: 1445, utredningsmannen få i uppdrag att särskilt beakta denna
fråga. Vad utskottet nu uttalat bör bringas tUl Kungl. Maj:ts kännedom.

Beträffande
yrkandet i motionen 1971: 1410 om rätt till resekostnadsersättning för
föräldrar, som kallas tiU samtal med läkare vid barn-psykiatrisk kluiik utan
att barnet behöver vara med, viU utskottet erinra om att nuvarande
resekostnadsbestämmelser bygger på principen att ersättning utgår endast i
samband med ersättningsgiU sjukvård. Ett bifaU till motionsyrkandet skuUe kunna
uppfattas som ett avsteg från denna princip och få konsekvenser för
ersättningssystemet i andra sammanhang. Utskottet kan därför inte tUlstyrka
motionsyrkandet. Som riksförsäkringsverket framhåller i remissyttrande över
utredningsbetänkandet är samtal mellan föräldrar och läkare ofta ett led i
behandlingen av barnet. Det är av vikt att sådana samtal kan komma tiU stånd
utan att hinder av ekonomisk natur förorsakade av kostnader för resor meUan hem
och läkare skall föreligga. Under fömtsättning att undersökning, rådgivning och
behandling inom den psykiska barna- och imgdomsvården lämnas avgiftsfritt utgår
enligt bestämmelser i en kungörelse av år 1960 statsbidrag tiU
sjukvårdshuvudmannen. Om man vUl åstadkomma en lösning på problemet i linje med
motionäremas önskemål, är det tänkbart att denna kan sökas inom ramen för
dessa bestämmelser.

Remissreglerna
vid läkarvårdsresor

Rätten
tUl ersättning för resor i samband med läkarvård är i princip begränsad tUl att
motsvara kostnaden för resa till tjänsteläkare inom det distrikt, där den
försäkrade vistas. Ersättning för resa till allmänt sjukhus kan, förutom i
vissa fall av trängande vårdbehov, utgå bara om besöket sker efter remiss.
Remissen måste i sådant faU vara utfärdad av läkare utanför sjukhuset. Om resan
i sin helhet sker inom Stockholm,

s. 15 Kontrollera mot PDF

SfU 1971:30 15

Göteborg,
Malmö eller Norrköping, ersätts resekostnaden oberoende av vUken läkare som
besökts, I projwsitionen föreslås att remisskravet skaU slopas i de fall någon
söker vård vid närmaste allmänna sjukhus eller vid vårdcentral eUer motsvarande
för öppen vård avsedd sjukvårdsinrättning, inom vars upptagningsområde den
försäkrade vistas. Vid besök på annat sjukhus skall remiss aUtjämt vara
fömtsättning för rätt till reseersättning men remiss utfärdad av läkare vid det
sjukhus där vården meddelas skaU godtas. Likaså skall en remiss som är utfärdad
av annan vårdgivare än läkare godtas, om sjukvårdshuvudmannens bemyndigande att
utfärda remissen föreUgger,

Utskottet
hälsar med tillfredsställelse att nuvarande stränga remiss-regler mjukas upp.
Kravet på att remissen måste vara utfärdad av läkare utanför den inrättning där
vården lämnas har komplicerat ersättningssystemet och i vissa faU - särskUt
vid återbesök - tvingat fram dubbla läkarbesök för att den försäkrade inte skaU
gå miste om resekostnadsersättning. Utskottet tillstyrker förslagen.

Sjukförsäkringsutredningens
betänkande innehöU även det förslaget att reseersättning vid besök hos
privatpraktiserande läkare aUtid skulle kunna beräknas på belopp som högst
motsvarade resekostnaden vid besök på närmaste sjukhus. Vidare föreslogs att
försäkrad som hänvisats tUl privatpraktiserande läkare med specialistkompetens
skulle få reseersättning beräknad på ett belopp som högst motsvarade kostnaden
för resa tUl närmaste offentliga vårdenhet där specialiteten är företrädd.
Dessa förslag har avvisats i propositionen. Anledningen är att ersättningssystemet
vid vård meddelad av privatpraktiserande läkare är föremål för utredning och
att det inte kan anses lämpligt att under sådana förhållanden införa ändrade
regler för resekostnadsersättning i samband med vård meddelad av
privatpraktiserande läkare. Utskottet ansluter sig tUl denna bedömning och
avstyrker därför yrkandet i motionen 1971: 1446 att sjukförsäkringsutredningens
förslag skaU genomföras redan i förevarande sammanhang, TiUs vidare får
reseersättningen vid besök hos privatpraktiserande läkare i princip begränsas
tiU det belopp som skuUe ha utgått om den försäkrade sökt tjänsteläkare.
Utskottet vill emeUertid erinra om att de särskUda ersättningsreglerna för
Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping, tUl viUca städer mer än 60 % av
privatpraktikerna har sin verksamhet förlagd, skaU gäUa oförändrade, vilket
innebär att resekostnad vid besök hos dessa privatpraktUcer ersätts utan någon
jämförelse med resekostnaden vid besök hos tjänsteläkare.

Konstruktionen
av självrisken

I
propositionen föreslås att självriskbeloppet höjs från 4 kr, (5 kr. vid
läkarvårdsresor i de fyra större städerna) tUl 6 kr, enhetligt för hela

s. 16 Kontrollera mot PDF

SfU 1971:30 16

landet.
Höjningen är främst påkaUad av administrativa skäl och föranleder ingen
erinran från utskottets sida.

Frågan
om ett högkostnadsskydd i resehänseende tas upp i några motioner. I motionen
1971: 1444 uttalas att höjningen av självrisken inte torde vara av större
betydelse för flertalet försäkrade. Den minoritet, som för kontroll eUer
rutinmässig behandling regelbundet måste uppsöka sjukvårdsinrättningar vid
upprepade tillfäUen för samma sjukdom, kommer däremot i en sämre situation
genom höjning av självrisken. Under tid då intensiv behandling pågår kan den
sammanlagda självrisken bli så betydande att patienten kan bU benägen att
avbryta behandUngen. Motionärerna menar att man snarast bör söka minska eUer
undanröja rese-kostnadema för sådana kategorier av sjuka. Liknande synpunkter
framförs i motionen 1971: 1446, i vilken betonas att problemet inte minst
berör handikappade. I båda motionerna förordas att Kungl. Maj:t skall förelägga
riksdagen förslag tiU lösning av problemet.

Utskottet
viU framhåUa att frågan om ett högkostnadsskydd i resehänseende inte är ny.
Den har funnits lika länge som systemet med självrisk. Höjningen av
självriskbeloppet accentuerar frågan något, men man bör ha i miimet att
självrisken gäUer den sammanlagda ersättningen för resa tiU och från läkaren
och att det aUtså blir fråga om höjningar på högst 2 kr. (1 kr. i de större
städema) vid varje besök. Det är klart att denna höjning jämte den tidigare
självrisken i vissa situationer där mycket täta sjukresor förekommer kan våUa
ekonomiska bekymmer för den sjuke. Utskottet hade därför haft förståelse för
ett förslag som gav de av motionärerna åsyftade grupperna förbättrade
reseförmåner, om ett sådant förslag på ett tUlfredsstäUande sätt kunnat
avgränsa just de gmpper försäkrade man avser att stödja. Såvitt utskottet kan
bedöma är en sådan avgränsning dessvärre mycket svår att göra. Sjukförsäkringsutredningen
har pekat på att avsevärda administrativa komplikationer är förknippade med ett
system där man ger den försäkrade särskUd kompensation för utgifter för sådan
sjukresa som företas med visst kort tidsintervall efter den närmast föregående.
Utredningens förslag att genom en villkorad självrisk särskUt skydda dem som
har långa reseavstånd har visat sig behäftat med andra nackdelar som gör
förslaget mindre lämpUgt. Såvitt utskottet kunnat finna föreligger det för
dagen inga realistiska förutsättningar för att inom sjukförsäkringssystemets
ram åstadkomma ett på nöjaktigt sätt avgränsat högkostnadsskydd av det slag
motionärerna efterlyser. Situationen är i viss mån densamma när det gäUer
särskUda högkostnadsförmåner för läkarvårdsutgifter och utgifter för
läkemedel. SkuUe det fortsatta rationaliseringsarbetet på den administrativa
sidan av försäkringskassornas verksamhet öppna möjUg-heter för en annan lösning
av högkostnadsskyddet än sjukförsäkringsutredningen föreslagit och föreligger
finansiella förutsättningar, utgår

s. 17 Kontrollera mot PDF

SfU 1971:30 17

utskottet
från att frågan tas upp på nytt. I dagens läge bör emellertid motionema i
berörda delar inte föranleda någon rUcsdagens åtgärd.

övriga
förslag i propositionen, m. m.

Övriga
förslag i propositionen föranleder ingen erinran eUer särskUt uttalande från
utskottets sida.

I
motionen 1971: 1446 aktualiseras en fråga som gäller reseersättning för
medföljande vårdare. Enligt gällande bestämmelser ersätts även följeslagares
resekostnader, om försäkrads ålder eller tUlstånd påkallar att anhörig eUer
annan följer honom vid besök hos läkare eUer intagning på sjukvårdsinrättning
eUer återresa därifrån. Ersättning i anledning av återresa får utges med belopp
motsvarande högst kostnaden för resa till den plats varifrån resan till läkaren
påbörjades. Motsvarande gäller vid återresa efter sluten vård inom främmande
sjukvårdsområde då vårdbehovet uppkommit utom hemlänet. Sistnämnda bestämmelse
medför enligt motionärerna komplikationer vid återresa i sådana faU då följeslagaren
är bosatt i det sjukvårdsområde varifrån patienten kommer. För sin instäUelse
vid sjukvårdsinrättningen och återresa tiU patientens hem erhåller
följeslagaren inte någon reseersättning. Motionärerna anför att resekostnaderna
kan håUas nere om patienten transporteras till sjukhus inom det egna
sjukvårdsområdet, för vUken transport vederbörande sjukvårdshuvudman får svara.
Så sker emellertid inte aUtid. Motionärerna viU att dessa och angränsande
problem utredes av Kungl. Maj:t.

Sjukförsäkringens
ersättningsregler för sjukresor måste av naturliga skäl begränsas tiU vissa
typfaU. Det saknas enligt utskottets bedömning möjligheter att inom ramen för
en obligatorisk försäkring tillgodose aUa mer eller mindre frekventa anspråk på
ersättning för resekostnader i samband med läkarvård och sjukhusvård. De
särskUda resekostnadsfaU som motionärerna åsyftar torde inte vara av den
omfattningen och betydelse att de motiverar en specialreglering inom
sjukförsäkringen. Motionärerna har själva anvisat en lösning som i viss
utsträckning tillgodoser önskemålet att håUa resekostnaderna i berörda fall
nere för den sjuke och hans följeslagare. Enligt utskottets mening torde man få
gå vidare på den vägen. Någon anledning för riksdagen att ta något initiativ i
frågan föreligger inte. Utskottet avstyrker därför bifaU tiU motionsyrkandet.

Under åberopande av det
anförda får utskottet hemställa

1. att riksdagen bifaUer propositionen 1971: 94;

2. att riksdagen med bifaU tiU motionen 1971: 1445 och
med avslag på motionen 1971: 1410, i motsvarande del, som sin mening ger Kungl.
Maj:t tUl känna vad utskottet anfört om ersättning för resekostnader i samband
med mödratandvård;

3. att motionen 1971: 1410, såvitt gäller ersättning
för resekostnader vid besök på barnpsykiatrisk kUnik, inte föranleder någon

s. 18 Kontrollera mot PDF

SfU
1971:30 18

riksdagens åtgärd;

4,
att motionen
1971: 1446, såvitt gäller ersättning för resekostnader vid besök hos
privatpraktiserande läkare, inte föranleder någon riksdagens åtgärd;

5,
att motionen
1971: 1444 samt motionen 1971: 1446, såvitt gäller frågan om högkostnadsskydd,
inte föranleder någon riksdagens åtgärd;

6,
att motionen
1971: 1446, såvitt gäller reseersättning för medföljande vårdare, inte
föranleder någon riksdagens åtgärd,

Stockholm den 13 maj 1971

På
socialförsäkringsutskottets vägnar

ERIC
CARLSSON

Närvarande: herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c), Lundberg
(s), Fredriksson (s), Ringaby (m), fröken Sandell (s), herrar Magnusson i
Nennesholm (c)*, Karlsson i Ronneby (s), Mundebo (fp)*, Björck i Nässjö (m),
fröken Pehrsson (c), herr Marcusson (s), fröken Bergström (fp), herrar Gadd (s)
och SigneU (s),

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

1) vid utskottets hemställan under
2. av herrar Carlsson i Vikmanshyttan, Magnusson i Nennesholm och fröken
Pehrsson (alla c), som ansett

dels att det avsnitt av utskottets
yttrande som börjar på s. 13 med orden »I likhet» och slutar på s, 14 med orden
»Kungl. Maj:ts kännedom» bort ersättas med text av följande lydelse:

»I likhet med motionärerna anser utskottet att frågan om
resekostnadsersättning vid mödratandvård är angelägen. Utnyttjandet av den
viktiga förmånen av fri tandvård för blivade och nyblivna mödrar bör inte
försvåras av ekonomiska skäl. Så kan bli fallet för mödrar som har långa
avstånd tiU tandläkare och vid besök åsamkas dryga resekostnader.

Då rätt till mödratandvård mfördes år 1962 diskuterades
även frågan om rätt tUl ersättning för resekostnader. Klokheten ansågs bjuda
att ställningstagandet i fråga om reseersättning fick anstå i avbidan pä någon
tids erfarenhet av den nya mödratandvården. Enligt utskottets uppfattning är
tiden nu inne för en förnyad prövning av frågan.

En bärande
princip inom den allmänna försäkringen är att rätt till

s. 19 Kontrollera mot PDF

SfU
1971:30 19

ersättning för behandling hos läkare och tandläkare
regelmässigt förknippas med rätt tiU ersättning för resor i anledning av sådan
behandling. Några bärande skäl för att alltjämt göra undantag från denna princip
i fråga om resor i samband med mödratandvård föreligger inte. Utskottet
tillstyrker därför förslaget i motionen 1971: 1410 att i samband med den i
propositionen föreslagna utvidgningen av resebestämmelsernas tUlämpningsområde
även införa rätt tUl reseersättning vid mödratandvård från den 1 juli 1971.
Ett beslut härom föranleder vissa ändringar av 2 kap. 5 § lagen om allmän
försäkring och 3 § sjukreseförordningen. Genom beslutet tillgodoses syftet med
motionen 1971: 1445.»

dels ock att utskottet under 2. bort hemställa

»att riksdagen med bifall till motionen 1971: 1410, i
förevarande del, och i anledning av motionen 1971; 1445, för sin del beslutar
att 2 kap. 5 § lagen (1962; 381) om allmän försäkring samt 3 § förordningen (1962:
385) angående ersättning för sjukresor enligt lagen om allmän försäkring
(sjukreseförordningen) från den 1 juli 1971 skall ha nedan som utskottets
förslag betecknade lydelse:

a) lagen om allmän försäkring

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

2 kap.

5§

Har försäkrad åtnjutit läkarvård. Har försäkrad åtnjutit läkarvård,

tandläkarvård eller sjukhusvård tandläkarvård
eller sjuhusvård som

som avses i 2 §, 3 § första stycket avses
i 2, 3 eller 4§§, utgår ersätt-

eller 4 §, utgår ersättning enligt ning
enligt vad Konungen med

vad Konungen med riksdagen för- riksdagen
förordnar för utgifter i

ordnar för utgifter i anledning av anledning
av resor tUl och från

resor tiU och från läkaren, tand- läkaren,
tandläkaren eUer sjuk

läkaren eller sjukvårdsinrättningen, vårdsinrättningen,
där ej med hän-

där ej med hänsyn tiU resans längd syn
till resans längd samt den sju-

samt den sjukes tillstånd skäligen kes
tillstånd skäligen kunnat for-

kunnat fordras att han gått eller dras
att han gått eller färdats på

färdats på annat sätt, som icke annat sätt,
som icke krävt särskild

krävt särskild kostnad. kostnad.

b) sjukreseförordningen

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

3§

Vid tandläkarvård som avses i Vid tandläkarvård som avses i

2 kap. 3 §
första stycket lagen om 2 kap. 3 § lagen om aUmän för-

allmän
försäkring skaU vad i 2 § säkring skall vad i 2 § denna för-

denna
förordning sägs om lakar- ordning sägs om läkarvård
äga

vård äga
motsvarande tiUämpning. motsvarande tillämpning.

s. 20 Kontrollera mot PDF

SfU 1971:30 20

2) vid utskottets hemställan under 3. av fröken
Pehrsson (c) som ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s,
14 som börjar med orden »Beträffande yrkandet» och slutar med orden »dessa
bestämmelser» bort ersättas med text av följande lydelse:

»Som
framhålls i motionen 1971: 1410 kan resekostnadsersättning inte utgå till
föräldrar, som kallas till samtal med läkare vid barnpsykiatrisk klinik utan
att barnet behöver vara med. Detta förhållande är enligt utskottets mening
otillfredsställande, I likhet med riksförsäkringsverket, som aktualiserat
berörda fråga i sitt remissyttrande över utredningsbetänkandet, vill utskottet
framhålla att samtal mellan föräldrar och läkare ofta är ett led i behandlingen
av det sjuka barnet. Det är av vikt att sådana samtal kan komma tUl stånd utan
att hinder av ekonomisk natur, förorsakade av kostnader för resor mellan hem
och läkare, föreligger. Utskottet bedömer frågan som så angelägen att rätt tiU
ersättning för resekostnader av detta slag bör införas i den allmänna
försäkringen. Det får ankomma på Kungl, Maj:t att förelägga riksdagen förslag
med erforderliga författningsändringar tUl innevarande års höstsession»,

dels
ock att utskottet under 3, bort hemställa

»att
riksdagen i anledning av motionen 1971: 1410, i förevarande del, hos Kungl,
Maj:t hemställer om förslag till innevarande års höstrUcsdag om utvidgad rätt
till resekostnadsersättning vid besök på barnpsykiatrisk klinik i enlighet med
vad utskottet anfört.»

3) vid utskottets hemställan under 4. av herrar
Ringaby och Björck i Nässjö (båda m) som ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s.
15 som börjar med orden »Sjukförsäkringsutredningens betänkande» och slutar med
orden »hos tjänsteläkare» bort ersättas med text av följande lydelse:

»Frågan
om reseersättning vid besök hos privatpraktiserande läkare tas upp i motionen
1971: 1446, I likhet med sjukförsäkringsutredningen anser utskottet att
reseersättning vid besök hos sådan läkare alltid skall kunna beräknas på belopp
som högst motsvarar resekostnaden vid besök hos tjänsteläkare eller besök på
närmaste sjukhus. Utskottet instämmer också i utredningens förslag att
försäkrad som hänvisats till privatpraktiserande läkare med
specialistkompetens skaU få reseersättning beräknad på ett belopp som högst
motsvarar kostnaden för resa till närmaste offentliga vårdenhet där
specialiteten är företrädd. Utskottet ansluter sig därför tiU den i motionen
1971: 1446 framförda uppfattningen att sjukförsäkringsutredningens förslag i
berörda delar bör genomföras redan i förevarande sammanhang. Förslaget
förutsätter ändring av 2 § sjukreseförordningen. Riksdagen bör hemstäUa att
Kungl. Maj;t under hösten innevarande år lägger fram proposition med förslag
till erforderliga författningsändringar.»

s. 21 Kontrollera mot PDF

SfU 1971:30 21

dels
ock att utskottet under 4. bort hemställa

»att
riksdagen i anledning av motionen 1971: 1446, i förevarande del, hos Kungl,
Maj:t hemställer om förslag till innevarande års höstriksdag om
resekostnadsersättning vid besök hos privatpraktiserande läkare i enlighet med
vad utskottet anfört,»

4) vid utskottets hemställan under 5. av herr
Mundebo (fp), fröken Pehrsson (c) och fröken Bergström (fp) som ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som
börjar på s. 16 med orden »Utskottet vill» och slutar på s. 17 med orden
»riksdagens åtgärd» bort ersättas med text av följande lydelse;

»Utskottet
vill framhålla att frågan om ett högkostnadsskydd i resehänseende inte är ny.
Den har funnits lika länge som systemet med självrisk. Höjningen av självrisken
accentuerar emellertid frågan. Det är uppenbart att höjningen jämte den
tidigare självrisken i vissa situationer, där mycket täta sjukresor förekommer,
kan vålla ekonomiska bekymmer för den sjuke och aktualisera behovet av ett
särskilt högkostnadsskydd. Utskottet är medvetet om att det kan föreligga
svårigheter att på ett adekvat sätt göra en tiUfredsstäUande avgränsning av de
grupper försäkrade som bör tillerkännas sådana särskilda reseförmåner. Behovet
av ett högkostnadsskydd är emellertid som framhåUs i motionema 1971: 1444 och
1971: 1446 i vissa fall så framträdande att aUa möjligheter måste prövas innan
man låter frågan om särskilda högkostnadsförmåner falla. Enligt utskottets
mening bör Kungl. Maj:t fortsätta sina överväganden i frågan och i lämpligt
sammanhang förelägga riksdagen förslag till lösning. Vad utskottet nu anfört
bör bringas tiU Kungl. Maj:ts kännedom.»

dels
ock att utskottet under 5. bort hemställa

»att
riksdagen i anledning av motionen 1971: 1444 och motionen 1971: 1446, i
förevarande del, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört om ett högkostnadsskydd i resehänseende.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.