Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion om åtgärder mot könsdiskriminering
1971 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Bet. 1971:SfU34, Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion om åtgärder mot könsdiskriminering
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Socialförsäkringsutskottets
betänkande nr 34 år 1971 SfU 1971:34
Nr 34
Socialförsäkringsutskottets
betänkande i anledning av motion om åtgärder mot könsdiskriminering.
I motionen 1971: 339 av herrar Björk i Gävle och
Andersson i Nybro (båda c) har hemställts »att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhåller om översyn av förekommande lagstiftning, vari individer
av olika kön behandlas olika när det gäller rättigheter och skyldigheter».
Bakgrund
Spridda författningar för olika delar av
samhällslivet, bl. a. inom socialförsäkringens och arbetarskyddets områden,
innehåller regler som gör åtskiUnad meUan män och kvinnor. Dessa regler belyses
i det följande, I samband därmed lämnas en redogörelse för tidigare riksdagsbehandling
av hithörande frågor, för lagändringar som nyligen gjorts i syfte att
åstadkomma jämställdhet mellan könen samt för det reformarbete som aUtjämt pågår
på området.
1
anledning av motioner i ämnet behandlade 1967 års riksdag frågan om jämstäUdhet
mellan män och kvinnor inom socialförsäkringssystemet. Motionärerna berörde
ett flertal bestämmelser i lagen om allmän försäkring, enligt vilka män och kvinnor
behandlades olika, exempelvis reglerna om hemmafruförsäkring och barntillägg
inom sjukförsäkringen och bestämmelserna om änkepension och hustrutillägg inom
den allmänna pensioneringen. På hemställan av andra lagutskottet (2LU 1967:
38) beslöt riksdagen att hos Kungl. Maj:t begära utredning av frågan.
Utredningsuppdraget överlämnades sedermera, såvitt gällde frågan om
jämställdhet mellan män och kvinnor inom sjukförsäkringen till familjepolitiska
kommittén och beträffande övriga frågor till pensionsförsäkringskommittén.
Vad
gäller frågan om jämställdhet mellan män och kvinnor inom sjukförsäkringen
biföll fjolårets riksdag en proposition i ämnet, utarbetad på grundval av ett
förslag från familjepolitiska kommittén. Propositionen innebar huvudsakligen
att den dittillsvarande s. k. hemmafruförsäkringen omvandlades till en
hemmamakeförsäkring och att de könsberoende reglerna om barntillägg slopades.
Efter denna reform kvarstår inom sjukförsäkringen särbestämmelser för kvinnor i
form av reglerna rörande moderskapsförsäkringen. Dessa regler innebär att
kvinnlig försäkrad under vissa villkor har rätt till, förutom moder-
Riksdagen
1971.11 saml. Nr 34
SfU1971: 34 2
skapspenning,
tilläggssjukpenning för sammanlagt 180 dagar under tid då kvinnan i anledning
av barnsbörd avhåUer sig från förvärvsarbete. Frågan om utformningen av det
ekonomiska stöd som moderskapsförsäkringen ger under barnets första månader
har ett nära samband med spörsmålet om eventuellt införande av vårdnadsbidrag.
Frågorna kommer att behandlas av familjepolitiska kommittén i dess
slutbetänkande. I det sammanhanget kommer kommittén om dess ställningstagande
i övrigt ger anledning därtUl att pröva även frågan om ändring av särregeln
för kvinnor i 1945 års lag om förbud mot arbetstagares avskedande i anledning
av äktenskap eller havandeskap. Enligt 2 § i denna lag får kvinnlig
arbetstagare, som sedan minst ett år haft stadigvarande anställning hos
arbetsgivaren, icke skiljas från anställningen på den grund att hon i samband
med barnsbörd avhåller sig från arbetet under skälig tid, högst sex månader.
Inom
den allmänna pensioneringen finns ett flertal bestämmelser enligt vilka rätten
tiU pensionsförmåner i vissa fall är beroende av köns-tiUhörighet. De
viktigaste av dessa regler gäller efterlevande makas rätt tiU änkepension.
Motsvarande pensionsrätt för efterlevande man finns ej. En annan särregel av
liknande karaktär avser hustrutill-lägg, som efter inkomstprövning och under
vissa andra villkor kan utgå till folkpensionärs hustru. Någon mot
hustrutillägg svarande förmån finns ej för man i det fall hustrun åtnjuter
pension. B a r n t i 1 1-1 ä g g inom folkpensioneringen utgår tUl ålders-
eller förtidspensionär, som har vårdnaden om eller stadgivarande sammanbor med
barn under 16 år till sig eller sin hustru. Om pensionären är gift kvinna utgår
ej tillägget.
Samtliga
nu nämnda regler har behandlats av pensionsförsäkrings-kommittén i dess
slutbetänkande »Familjepensionsfrågor m. m.» (SOU 1971: 19). Beträffande
änkepensionen har kommittén funnit att denna bör ersättas med bl. a. en
oberoende av kön utgående försörjarpension. Kommittén har dock ansett, bl. a.
med hänsyn tUl det stora sociala behov änkepensioneringen aUtjämt fyUer, att
med denna reform tiUs vidare bör anstå. Däremot har kommittén för omedelbart
genomförande föreslagit att hustrutillägget ändras till ett maketUlägg och att
barntill-lägg skaU kunna utgå även till gift kvinna, som uppbär egenpension.
Kommitténs förslag är f.n. föremål för övervägande inom Kungl. Maj:ts kansli.
Arbetarskyddslagen innehåller särbestämmelser för
kvinnlig arbetskraft. Som exempel kan nämnas 34 § i lagen, som föreskriver att
kvinna icke må användas till arbete under jord i gruva eller stenbrott. Det ingår
i uppdraget för den i fjol tillsatta arbetsmiljöutredningen att pröva behovet
av ifrågavarande bestämmelser, I direktiven uttalas bl. a. att den fortgående
utvecklingen mot jämställdhet mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden gör det
naturligt att söka undvika särbestämmelser för den kvinnliga arbetskraften i
arbetsrättslig lagstiftning.
stu 1971: 34 3
Under fjolårets riksdag behandlades ett antal
motioner med förslag till utredningar om bl. a. allmän lagstiftning mot
könsdiskriminering och om lagstiftning mot könsdiskriminering på
arbetsmarknaden. Motionerna avstyrktes av allmänna beredningsutskoitci i dess
av riksdagen godkända utlåtande 1970:56. I utiåtandet erinrade utskottet
inledningsvis om de riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken, som statsmakterna
antagit år 1966 och som innebär bl.a. att någon särbehandling efter kön inte
får förekomma när det gäller användningen av arbetsmarknadspolitikens medel.
Utskottet pekade vidare på det reformarbete på området, som pågår inom den år
1969 tillkallade utredningen rörande den familjerättsliga lagstiftningen.
Därvid hänvisade utskottet bl. a. till direktivuttalanden enligt vilka det
inte finns anledning att avstå från att använda lagstiftningen om äktenskapet
och famUjen som ett av flera instrument i reformsträvandena mot ett samhälle
där varje vuxen individ kan ta ansvar för sig själv utan att vara ekonomiskt
beroende av anhöriga och där jämlikhet mellan män och kvinnor är en realitet.
Utskottet berörde även de lagändringar som genomförts eller förbereddes inom
socialförsäkringens område. Efter att ha framhållit att frågan om lagstiftning
mot könsdiskriminering aktualiserats tidigare under vårriksdagen i samband med
behandlingen av en proposition angående godkännande av en konvention om
avskaffande av rasdiskriminering, m. m., fortsatte utskottet:
Utskottet har vid sina överväganden i denna fråga
kommit tUl den uppfattningen att tillräckliga skäl f, n. inte föreligger för en
allmän lagstiftning mot könsdiskriminering. Det torde stöta på stora
svårigheter såväl att utforma som att upprätthålla en sådan lagstiftning och
det kan mot bakgmnden av det inledningsvis anförda hävdas att en utveckling
pågår som i förening med den ökade upplysning | hithörande frågor vilken kan
förväntas genom bl. a. skolundervisningen bör kunna i väsentliga avseenden
tillgodose motionernas aUmänna syfte. Vad särskilt gäller förslaget om
lagstiftning mot könsdiskriminering på arbetsmarknaden vill utskottet erinra om
att, enligt ett av riksdagen godkänt uttalande i den ovannämnda propositionen
om rasdiskriminering, i vårt land råder principen att lagbestämmelser skall
användas för att reglera förhållandet mellan arbetsmarknadens parter endast i
den mån problemen inte kan lösas avtalsvägen eller eljest särskilda skäl kan
åberopas. Det borde således i första hand anförtros arbetsmarknadens parter
att frivilligt i samverkan se till att rasdiskriminering på arbetsmarknaden
hindras. Enligt utskottets mening äger detta resonemang tillämplighet jämväl
beträffande könsdiskriminering på arbetsmarknaden.
Utskottet
T förevarande motion kritiseras lagbestämmelser,
som behandlar individer olika med hänsyn tiU kön. Motionärerna kräver en
översyn av sådan lagstiftning i syfte att åstadkomma fuU jämställdhet mellan
könen.
SfU 1971: 34 4
Den i motionen aktualiserade frågan har anknytning
främst till vissa lagar på socialförsäkringens och arbetarskyddets områden.
Inom
den allmänna pensioneringen gäller sålunda vissa särregler för män och för
kvinnor. Hit hör i första hand bestämmelserna om änkepension och om
hustruliilägg. Som exempel kan vidare nämnas den regel rörande barntillägg inom
folkpensioneringen enligt vilken sådant tillägg inte kan utgå till pension som
tillkommer gift kvinna. Samtliga nu nämnda regler har behandlats av
pensionsförsäkringskommittén i dess under våren 1971 avgivna slutbetänkande.
Kommittén förordar att änkepensionerna på sikt skall ersättas med bl. a. en av
kön oberoende försörjarpension. Vidare föreslår kommittén att hustrutillägget
omvandlas till ett maketillägg samt att särbestämmelsen i fråga om barntillägg
slopas. Kommitténs förslag bereds f. n. inom Kungl. Maj:ts kansli.
På
sjukförsäkringens område antogs förra året vissa lagändringar som syftade till
att på detta område genomföra principen om jämstäUdhet mellan män och kvinnor.
Ändringarna innebar främst att den dittillsvarande s. k. hemmafruförsäkringen
ersattes med en hemmamakeförsäkring. De särregler för kvinnor, som numera
återstår inom sjukförsäkringen, gäller moderskapsförsäkringen som bl. a. ger
ekonomiskt stöd under vissa förutsättningar till modern under barnets första
levnadsmånader. Den stundom ifrågasatta möjligheten att utsträcka detta stöd
till att även gälla fadern har ett nära samband med frågan om införande av ett
eventuellt vårdbidrag. Dessa frågor övervägs f. n. inom familjepolitiska
kommittén, som väntas lägga fram sitt slutbetänkande i början av 1972.
Även
arbetarskyddslagen innehåller särbestämmelser för kvinnor. Av direktiven för
den i fjol tillsatta arbetsmiljöutredningen framgår att det ingår i
utredningens uppdrag att pröva behovet i framtiden av sådana bestämmelser.
Även
på andra lagstiftningsområden än de nu nämnda, exempelvis inom familjerätten,
pågår utredningsarbete för vilket en ledande princip angetts vara att
åstadkomma jämställdhet mellan män och kvinnor.
Genom
den utveckling som skett och som alltjämt pågår inom lagstiftningen i det av
motionärerna berörda hänseendet anser utskottet att syftet med motionen är i
allt väsentiigt tillgodosett. Något riksdagens initiativ i anledning av
motionen är därför inte påkallat och utskottet får således hemställa
att
motionen 1971: 339 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.
Stockholm
den 26 oktober 1971
På
socialförsäkringsutskottets vägnar
ERIC
CARLSSON
SfU 1971: 34 5
Närvarande: herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c),
Lundberg (s), Fredriksson (s), fröken Sandell (s), herrar Magnusson i
Nennesholm (c), Karlsson i Ronneby (s), fru Håvik (s), herrar Nordberg (s),
Marcusson (s), fröken Bergström (fp), herrar Jonsson i Alingsås (fp)*,
Adolfsson (m). Björk i Gävle (c) och Olsson i Stockholm (vpk).
*
Ej närvarande vid betänkandets justering.
KLBeckmani Trycktrltr AB, Stockholm 0106051
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.