Sök i Ratio Lex

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion om översyn av pensionsreglerna för handikappade, m. m.

1971 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1971:SfU35, Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion om översyn av pensionsreglerna för handikappade, m. m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Socialförsäkringsutskottets
betänkande nr 35 år 1971 SfU 1971:35

Nr 35

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning nv
motion om översyn av pensionsreglerna för handikappade, m. m.

I motionen 1971: 127 av herr Hamrin
m. fl. (fp) har yrkats att riksdagen måtte hemställa hos Kungl. Maj:t om
översyn av pensionsreglerna för handikappade i syfte

a) att skapa bättre ekonomiska
förhållanden för handikappade som står utanför ATP eller har mycket liten ATP,

b) att alla pensionsförmåner görs
oberoende av civilstånd och kön,

c) att pensionsreglerna angående
invaliditetstillägg ändras så, att till-lägg till ålderspension utgår även om
behov inträffat efter 63 års ålder,

d) att
invaliditetsersättning kan utgå tillsammans med änkepension,

e) att personer med partiell förtidspension kan
tillgodoräkna sig ATP-

poäng för inkomst av förvärvsarbete för alt höja dels ålderspensionen,

dels den utgående förtidspensionen,

f) att personer, som har förtidspension ej beräknad pä
anlagandepoäng

under del av år, kan tillgodoräknas pensionspoäng för inkomst under

den återstående delen av året.

Yrkandet under b) har utskottet behandlat i sitt
betänkande 1971; 24. Ett annat i motionen framställt yrkande om handikappades
speciella problem vid utformningen av en tandvårdsförsäkring har utskottet behandlat
i betänkandet 1971:16.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina
yrkanden får utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det
följande, hänvisa till motionen 1971: 133.

Förbättring av pensionsförmånerna för handikappade utan
ATP eller med mycket liten ATP

Gällande bestämmelser ni. m.

Rätt till förtidspension inom
folkpensioneringen tillkommer försäkrad, som fyllt 16 år, om hans arbetsförmåga
på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska
prestationsförmågan är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses
varaktig. Förtidspensionens storlek graderas efter arbetsförmågans
nedsättning. Försäkrad, vars arbetsförmåga är nedsatt i sådan grad att intet
eller endast en ringa del

Riksdagen 1971. 11 saml Nr 35

s. 2 Kontrollera mot PDF

SfU 1971:
35 2

därav återstår, erhåller således hel förtidspension. Är
arbetsförmågan nedsatt i mindre grad men likväl med avsevärt mer än hälften,
utgår två tredjedelar av hel förtidspension. 1 övriga fall utgår halv förtidspension.
Hel förtidspension motsvarar för år räknat 90 procent av basbeloppet (=6 900
okt. 1971).

Förtidspension kan kompletteras med barntillägg,
hustrutiirägg, kommunalt bostadstillägg och invaliditetstillägg.

Till folkpension i form av förtidspension utgår sedan den
1 juli 1969 pensionstillskott. Dessa utgjorde det första året 3 procent av
basbeloppet. De har därefter stigit och stiger alltjämt med 3 procent årligen
så att penstionstillskottet från och med den I juli 1978 kommer att uppgå till
30 procent av basbeloppet. Från pensionstillskottet skall avdrag i princip
göras för eventuellt utgående ATP-pension.

För rätt till förtidspension inom tilläggspensioneringen
krävs att den försäkrade kan tillgodoräkna sig pensionspoäng för tid före det
år under vilket pensionsfallet inträffat. För att pensionspoäng skall kunna
tillgodoräknas fordras i sin tur att den försäkrade haft viss minsta inkomst
av anställning eller annat förvärvsarbete. Pensionspoäng beräknas inte för år,
före det då den försäkrade uppnår 16 års ålder. Försäkrade, som är handikappade
när de fyller 16 år och på grund av handikappet inte kan förvärvsarbeta, saknar
således möjlighet att erhålla förtidspension inom tilläggspensioneringen.

Motionen

Enligt motionärerna försätter
nuvarande pensionsbestämmelser många mindre grupper försäkrade i en svår
ekonomisk situation. Detta gäller bl. a. unga och medelålders handikappade, som
inte kan gå ut i arbetslivet och följaktligen inte heller kan tjäna in
ATP-poäng. Sådana handikappade blir därigenom hänvisade att leva sitt liv på
grundpensionsnivå, något som framstår särskilt svårt för unga personer som har
större kostnader än andra pensionärer för bosättning, nöjen m. m. En möjlighet
att förbättra dessa handikappades situation skulle vara att höja grundpensionen
och därmed frångå den skenbart rättvi.sa principen att grundpensionen skall
vara lika för alla.

Pensionsförsäkringskommitlén och pensionsåldcrskoinmittcn

1 samband med antagandet av lagen
om allmän försäkring 1962 fann statsmakterna att ett slutligt ställningstagande
på vissa punkter borde föregås av ytteriigare utredning. En av dessa punkter
var frågan om förtidspension åt unga invalider.

I direktiven för den i december 1962 tillkallade
pensionsförsäkrings-kommittén angavs att kommittén skulle söka finna regler som
kompen-

s. 3 Kontrollera mot PDF

SfU
1971:35 3

serade invaliden för de särskilt ogynnsamma effekter av
invaliditeten, som hade samband med att denna inträtt i ett tidigt skede av
livet.

Pensionsförsäkringskommittén har berört denna del av sitt
utredningsuppdrag i det i maj 1968 avlämnade betänkandet Pensionstillskott
m.m. (SOU 1968:21). 1 betänkandet anför kommittén bland annat följande:

1 anledning av nämnda uppdrag har
inom kommittén diskuterats ett flertal olika förslag till lösning av frågan.
Det har emellertid visat sig vara förenat med ytterligt stora svårigheter att
åstadkomma en godtagbar avgränsning av den grupp som skulle bli berättigad
till förmånen. Varje försök till en specieU lösning för denna grupp har visat
sig medföra socialt svårmotiverade olikheter och orättvisor gentemot andra
pensionärsgrupper. Såsom kommittén understrukit i sin allmänna motivering i
kapitel 7 har det för kommittén framstått som särskilt viktigt att åstadkomma
en generell lösning som omfattar alla pensionärer, alltså även den nu aktuella
gruppen.

Kommittén har åstadkommit en sådan lösning genom sitt
förslag om pensionstillskotten. Det har också framstått som angeläget att
koncentrera de tUlgängliga ekonomiska resurserna på en reform som kommer alla
pensionärer tUlgodo och som inte bryter enhetligheten i det nuvarande
pensionssystemet. Med hänsyn till det anförda är kommittén icke beredd att nu
föreslå pensionsförbättringar utöver pensionstillskotten för dem som
invalidiserats i unga år. Kommittén har i ett senare betänkande att enligt
nyligen erhållna tilläggsdirektiv göra en översyn av betydelsefulla
familjepensionsfrågor. Härvid måste bland annat prövas pensionsförmånerna till
kvinnor som invalidiserats medan de avhållit sig från förvärvsarbete för att
vårda barn. 1 samband härmed kan det bli aktuellt att även göra en
slutbedömning av de speciella pensionsproblemen för alla dem som invalidiseras
i unga år.

Kommitténs förslag om ökning av
folkpensionerna upp till en viss garantinivå genom pensionstillskott godtogs av
statsmakterna och trädde i kraft den 1 juli 1969 (se prop. 1969:38 och 2LU
1969:41).

Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t den 27 maj 1970
tiUkaUade socialministern en utredning om pensionsåldern i det allmänna
pensionssystemet, pensionsålderskommittén. Enligt direktiven skall utredningen
även pröva frågan om standardsäkring av pensionsförmånerna. 1 detta avsnitt av
direktiven uttalas att utredningen skall ägna särskild uppmärksamhet åt de
problem som uppstår för dem som pensioneras i unga år.

Med hänvisning till det uppdrag, som sålunda lämnats
pensionsålderskommittén, förklarade pensionsförsäkringskommittén i sitt i mars
i år avlämnade slutbetänkande Familjepensionsfrågor m.m. (SOU 1971: 19) att
frågan om speciella förmåner åt unga invalider inte borde ytterligare prövas
av pensionsförsäkringskommittén.

s. 4 Kontrollera mot PDF

SfU
1971: 35 4

Tidigare riksdagsbehandling

I motioner till 1969 års riksdag
hemställdes att frågan om komplettering av socialförsäkringssystemet med en
speciell form av förtidspension måtte utredas. Huvudsyftet med en sådan
förtidspension skulle vara att tillförsäkra unga handikappade samt handikappade
och sjuka, som inte kunnat tjäna in tillräckligt höga pensionspoäng inom
ATP-systemet, möjlighet att leva på en standardmässigt sett genomsnittlig nivå.

Andra lagutskottet uttalade i sitt av riksdagen godkända
utlåtande 1969: 75 att utredningsuppdrag av det slag som motionärerna
efterlyste redan var anförtrott åt pensionsförsäkringskommittén. Eftersom kommittén
enligt vad utskottet inhämtat hyste en förhoppning att kunna slutföra sitt
arbete i slutet av år 1970, påkallade motionerna enligt utskottets bedömning
inte något initiativ från riksdagens sida.

Motioner vid 1970 års riksdag med samma syfte avvisades på
samma sätt med hänvisning till pågående utredningsarbete. Förutom pensionsförsäkringskommittén
pekades på pensionsålderskommittén och visst utredningsarbete inom
riksförsäkringsverket angående invaliditetstillägg (2 LU 1970: 59).

Rätt till invaliditetstillägg då hjälpbehov uppstått efter
63 års ålder

Giillande bestämmelser

Ålderspension eller förtidspension
inom folkpensioneringen kan kompletteras med invaliditetstillägg. Sådant
tillägg utgår om den försäkrade är ur stånd att reda sig själv och på grund
härav vid upprepade tillfällen är i behov av hjälp av annan samt hjälpbehovet
uppkommit innan den försäkrade fyllt 63 år. Tillägget skall alltid utgå om den
försäkrade är blind och blindheten inträtt före nämnda ålder.

Invaliditetstillägg utgår också till försäkrad som uppbär
partiell förtidspension, om den försäkrade utför förvärvsarbete men på grund
av höggradig nedsättning i kroppsorganens funktion behöver avsevärd fortlöpande
hjälp av annan person eller får vidkännas betydande merutgifter för färdmedel
eller andra hjälpmedel för att kunna utföra arbetet. Med försäkrad som utför
förvärvsarbete jämställes försäkrad som bedriver studier om han är berättigad
till studiehjälp eller studiemedel eller bara på grund av behovsprövning är
utesluten från sådan förmån. 1 nu nämnda fall utgår invaliditetstillägg även
om funktionsnedsättningen mträffat först efter 63 års ålder. Rätten till
tillägget upphör däremot om pen-sionstagaren slutar med förvärvsarbetet eller
studierna eller om hans partiella förtidspension ersätts av hel förtidspension
eller ålderspension.

Invaliditetstillägg utgör för år räknat 30 % av
basbeloppet. Tillägget utgår med fullt belopp även vid partiell förtidspension.

s. 5 Kontrollera mot PDF

SfU 1971: 35

Motionen

I motionen kritiseras föreskriften att rätten tiU
invaliditetstiUägg i huvudfallen är begränsad till sådan försäkrad som drabbats
av funktionsnedsättning före 63 års ålder. Försörjningsbördan för den enskilde
individen och hans ekonomiska situation måste enligt motionärerna rimligtvis
vara densamma oberoende av om nedsättningen inträffat före eller efter en viss
ålder.

Tidigare
riksdagsbehandling m. m.

När lagen om allmän försäkring antogs 1962 höjdes
åldersgränsen för erhållande av invaliditetstillägg från 60 till 63 år. I
motioner yrkades att gränsen skulle höjas till 67 år. Detta yrkande avslogs med
följande motivering (2LU 1962: 27):

Ett av skälen för åldersgränsen beträffande
ifrågavarande tillägg är uppenbarligen, att ett lyte av den art som tillägget
är avsett att kompensera drabbar betydligt hårdare, om det uppkommer medan
vederbörande är i verksam ålder, än om det uppstår senare. Vidare är många
människor vid hög ålder i fysiskt avseende nedbmtna, och det kan inte anses
påkallat att i samtiiga dessa fall utge särskilda ersättningar från
pensioneringen. Med hänsyn till dessa förhållanden synes en åldersgräns
motiverad. Var denna skall ligga kan givetvis vara föremål för delade meningar.
De anförda synpunkterna talar enligt utskottets mening även för att gränsen
inte sättes alltför högt, och utskottet anser därför att den höjning med tre år
som föreslås i propositionen innefattar en rimlig avvägning.

Vid 1965 års riksdag uttalade andra lagutskottet i
anledning av väckta motioner (2LU 1965:25) att utskottet alltjämt ansåg aU en
åldersgräns för utgivande av invaliditetstillägg borde finnas. Det kunde
knappast vara en angelägenhet för den allmänna pensioneringen att i
invaliditets-tiUäggets form ersätta de kostnader för hjälp, som mänga gamla
till följd av åldrandet otvivelaktigt kunde bli i behov av. Problemet med
vårdkostnader av den arten borde ses i samband med åldringsvården i stort.
Eftersom pensionsförsäkringskommittén behandlade frågor som berörde invaliditetstillägg
ansåg utskottet att motionerna kunde överlämnas till denna kommitté.

Pensionsförsäkringskommittén
behandlade frågan i sitt i oktober 1965 avlämnade betänkande Vissa
pensionsfrågor (SOU 1965: 62). Kommittén anslöt sig till ståndpunkten att invaliditetstillägget
inte borde ersätta kostnader som följer av åldrandet som en mer eller mindre
normal företeelse. Enligt kommitténs uppfattning borde åldersgränsen för rätt
till tillägget inte sättas alltför nära den allmänna pensionsåldern. För denna
uppfattning talade, menade kommittén, att den omständigheten humvida
hjälpbehovet inträtt kort före eller kort efter pensionsålderns inträde inte
borde avgöra om tilläggsförmån skulle utgå under återstoden

s. 6 Kontrollera mot PDF

SfU 1971: 35 6

av
den försäkrades levnad. Denna ståndpunkt förde enligt kommittén till slutsatsen
att utrymme saknades för en höjning av åldersgränsen.

Vid
behandling av propositionen 1966: 59, som grundade sig på kommitténs
betänkande, hade riksdagen att ta ställning till motionsyrkanden om höjning av
åldersgränsen till 67 år. Andra lagutskottet som behandlade frågan i sitt av
riksdagen godkända utlåtande 2LU 1966: 41 anslöt sig till kommitténs
ståndpunkt. För åldersgränsen 63 år talade enligt utskottet också den
omständigheten att gränsen är tillämplig i andra sammanhang inom den allmänna
pensioneringen. Rätten till förtida uttag av ålderspension börjar således då
den försäkrade uppnått 63 års ålder.

Med
samma motivering avvisade riksdagen liknande motioner år 1968 (2LU 1968: 12).

När
frågan om höjd åldersgräns på nytt aktualiserades i motioner vid 1969 års
riksdag hänvisade riksdagen till pågående utredningsarbete inom
riksförsäkringsverket (2LU 1969:57). I enlighet med en hemställan i andra
lagutskottets utiåtande 1968: 8 hade riksdagen begärt att Kungl. Maj:t i
lämpligt sammanhang skulle låta undersöka vissa frågor angående
invaliditetsersättning. Den 28 febmari 1969 överlämnade Kungl. Maj:t utiåtandet
till riksförsäkringsverket och uppdrog åt verket att undersöka tillämpningen av
gällande regler om invaliditetstUlägg och invaliditetsersättning samt inkomma
med förslag som kunde föranledas av utredningen. 1969 års riksdag förutsatte
att frågan om åldersgränsen för rätt tiU invaliditetstillägg skulle behandlas
under verkets utredningsarbete och ansåg att resultatet härav borde avvaktas
innan man tog något initiativ i frågan från riksdagens sida.

Enhgt
vad socialförsäkringsutskottet inhämtat kommer riksförsäkringsverket att pröva
nu gällande bestämmelser om åldersgränsen.

Rätt
till invaliditetsersättning samtidigt med änkepension

Gällande
bestämmelser

Invaliditetsersättning utgår förutom i form av
vårdbidrag till handikappade barn under 16 år till blinda samt till
handikappade som är yrkesverksamma eller studerar, under förutsättning att de
inte åtnjuter någon form av allmän pension. Som villkor uppstäUs beträffande
blinda att blindheten inträtt innan den försäkrade uppnått 63 års ålder, och
beträffande förvärvsarbetande och studerande att det föreligger samma
nedsättning i kroppsfunktion, hjälpbehov och merutgifter som gäller för rätt
till invaliditetstillägg till partiell förtidspension.

Om
den försäkrade åtnjuter änkepension är detta ett hinder mot att komma i
åtnjutande av invaliditetsersättning. Skulle den försäkrade av-

s. 7 Kontrollera mot PDF

stu
1971:35 7

stå från änkepensionen, kan dock invaliditetsersättning
utgå.

Invaliditetsersättningen för försäkrade i arbetsför ålder
är som framgår av det anförda avsedd för sådana försäkrade som trots samma
medicinska handikapp som utgör förutsättning för invaliditetstillägg kan
förskaffa sig så stor inkomst av förvärvsarbete, att rätt till förtidspension
eller sjukbidrag inte föreligger.

Invaliditetsersättning (med bortseende från vårdbidrag)
utgår tidigast fr. o. m. den månad då sökanden fyller 16 år och längst t. o. m.
månaden före den då han fyller 67 år. Ersättningen utgör per år 60 eller 30 %
av basbeloppet beroende på hjälpbehovets omfattning eller merutgifter-nas
storlek. För blinda är ersättningen per år i princip 60 % av basbeloppet.

Om man bortser från vårdbidraget och från
invaliditetsersättning till blinda, har invaliditetsersättningen fått sin
största användning som hjälp åt sådana handikappade som måste ha invalidbil
eller annat transportmedel för färd till och från arbetsplats eller
studieplats. I detta sammanhang må erinras om de möjligheter som finns att få
inkomstprövat bidrag till motorfordon för handikappade enligt bestämmelser i
arbetsmarknadskungörelsen.

Motionen

I motionen kritiseras bestämmelsen
att invaUditetsersättning utgår endast under förutsättning att den försäkrade
inte erhåller någon annan form av allmän pension. Detta medför att en
försäkringstagare med änkepension inte kan erhålla invaliditetsersättning.
Kvinnor med låg änkepension drabbas hårt av denna bestämmelse. Förlusten av
invaliditetsersättning i samband med mannens bortgång kan innebära en väsentligt
försämrad ekonomisk situation för den efterlevande hustrun.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om rätt att samtidigt
erhålla änkepension och invaliditetsersättning togs upp i en interpellation av
herr Wiklund i Stockholm den 14 februari 1969. I ett svar på interpellationen
den 25 mars 1969 redovisade chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling,
inledningsvis gällande bestämmelser. Han anmärkte att änkepension och förtidspension
från folkpensioneringen inte heller kan utgå samtidigt lika litet som
förtidspension och ålderspension eftersom pensionsformerna var för sig skall
ge samma grundtrygghet för den enskilde. Departementschefen fortsatte:

Om en kvinna med
invaliditetsersättning blir änka innebär detta inte, som herr Wiklund synes
anta, att hon automatiskt förlorar rätten till fortsatt sådan ersättning. I
detta läge kan hon nämligen välja det som blir förmånligast för henne,
invaliditetsersättning eUer änkepension. En

s. 8 Kontrollera mot PDF

SfU 1971: 35 8

motsvarande
valmöjlighet finns för kvinna som börjat uppbära änkepension men som i övrigt
uppfyller villkoren för invaliditetsersättning. Invaliditetsersättningen är
inte konstmerad som en tilläggsförmån utan är en fristående stödform med syfte
främst att uppmuntra dem till arbete som trots höggradigt handikapp har
möjligheter att bereda sig en förvärvsinkomst som utesluter dem från
förtidspension. Ersättningen är tiU sin storlek och utformning i övrigt
avpassad med hänsyn till dessa förhållanden. De överväganden som ligger till
grund för förmånen är således inte utan vidare tillämpliga på kvinnor med
änkepension.

I fortsättningen av svaret uppgav socialministern
att reglerna för invaliditetstillägg och invaliditetsersättning var föremål för
översyn. Han åsyftade därvid det i föregående avsnitt redovisade uppdraget den
28 februari 1969 till riksförsäkringsverket att undersöka tillämpningen av
bestämmelserna om invaliditetstillägg och invaliditetsersättning och komma in
med de förslag vartill undersökningen kunde föranleda.

I
anledning av en enkel fråga av herr Wiklund i Stockholm redovisade chefen för
socialdepartementet den 19 mars 1970 hur arbetet framskred i
riksförsäkringsverket med det nämnda utredningsuppdraget.

Rätt
för förtidspensionär att tillgodoräkna sig ATP-poäng

Gällande
bestämmelser

Rätt till tilläggspension grundas enligt 11 kap. 1
§ lagen om allmän försäkring på inkomst av förvärvsarbete. För varje år, som
försäkrad haft sådan inkomst överstigande basbeloppet, skall pensionsgrundande
inkomst beräknas för honom. Denna inkomst läggs sedan till grund för
faststäUandet av pensionspoäng. Medeltalet av de femton högsta poängtalen
bestämmer ålderspensionens storlek. Förtidspension inom tilläggspensioneringen
beräknas efter två skilda metoder beroende på om invaliditeten inträffat i
nära anslutning till tid då den försäkrade varit verksam i förvärvslivet eller
inträffat senare. Den förstnämnda metoden bygger på ett system med
antagandepoäng, som innebär att pensionen beräknas som om den försäkrade
tillförts pensionspoäng fr. o. m. det år då pensionen började utgå t. o. m. det
år då den försäkrade fyller 65 år. Poängen skall som regel ge uttryck för den
försäkrades förvärvsförmåga som fullt arbetsför. Föreligger inte
förutsättningar för en beräkning med antagandepoäng, skall pensionen beräknas
på grundval enbart av de poäng och poängår som tillgodoräknats den försäkrade
för år före pensionsfallet. För rätt till pension krävs minst tre pensionsår
och för rätt till full pension minst 30 poänggivande år.

All
inkomst av förvärvsarbete är inte pensionsgrundande. Undantag görs t. ex. för
inkomster förvärvade före det år den försäkrade fyller 16 år och efter det år
han uppnår 65 års ålder. Inte heller och det

s. 9 Kontrollera mot PDF

SfU 1971: 35 9

är
den bestämmelsen som motionärerna vänder sig mot beräknas pensionsgrundande
inkomst för år under vilket den försäkrade helt eller delvis åtnjuter
förtidspension från den allmänna försäkringen. Denna regel innebär att
arbetsinsatser som en försäkrad med partiell förtidspension utför saknar
betydelse för vilka pensionspoäng som skall till-godoföras honom. Om den
försäkrade åtnjuter förtidspension från till-läggspensioneringen med
antagandepoängberäkning, är han således hänvisad till att behålla antagen
pensionspoäng, oavsett om han arbetar mera eller mindre än som motsvaras av den
antagna invaliditeten. Åtnjuter han förtidspension enbart från
folkpensioneringen eller uppbär han förtidspension från tilläggspensioneringen
utan antagandepoängberäkning, kan han inte tillgodoföras några pensionspoäng.
Detsamma gäller för en försäkrad som lyfter hel förtidspension under del av år
men arbetar under resten av året. För detta arbete kan han inte förvärva
pensionspoäng.

Arbetsgivare,
som i sin tjänst har arbetstagare som åtnjuter förtidspension från den
allmänna försäkringen, betalar arbetsgivaravgift för lönen till denne enligt
samma regler som gäller för arbetstagare i allmänhet. Man har med hänsyn till
avgiftens koUektiva karaktär inte funnit skäl att upprätthålla strikt samband
mellan erläggande av avgifter och förvärv av pensionsrätt. Samband upprätthålls
däremot i de fall förtidspensionären har inkomst av annat förvärvsarbete än
anstäUning. Han skall då inte erlägga tilläggspensionsavgift för denna
inkomst.

Motionen

Motionärerna anser att nuvarande bestämmelser
missgynnar försäkrade med partiell förtidspension eller förtidspension under
del av året. Trots goda inkomster under året kan dessa försäkrade inte bli
tillgodoräknade några pensionspoäng. Bestämmelserna drabbar särskilt sådana
handikappade hårt som aldrig kommit in i ATP-systemet eller fått sin pension
grundad på antagandepoäng kort tid efter utträdet i förvärvslivet.
Bestämmelserna bör ändras så att personer med partiell förtidspension skall
kunna tjäna in ATP-poäng för inkomst av förvärvsarbete för att möjliggöra en
höjning dels av ålderspensionen dels, med vissa tidsintervaller, av utgående
förtidspension. Likaså bör möjligheter införas att tillgodoräknas pensionspoäng
för förvärvsinkomster under sådant år, då förtidspension utgått under del av
året.

lidigarc
riksdagsbehandling

Frågan huruvida den som åtnjuter förtidspension
skall kunna förvärva ytterligare pensionsrätt genom sina förvärvsinkomster
berördes redan av pensionsutredningen i dess år 1955 avlämnade slutbetänkande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

SfU 1971:35 10

Beträffande
innehållet i detta samt frågans behandling vid tillkomsten av lagen om
försäkring för allmän tilläggspension 1959 och lagen om allmän försäkring 1962
får utskottet hänvisa till redogörelsen härför i andra lagutskottets utlåtande
2LU 1970:61.

Som
en följd av den diskussion som bl. a. denna fråga vållat till-kaUade Kungl.
Maj:t i december 1962 pensionsförsäkringskommittén. Enligt direktiven för denna
skulle kommittén bl. a. pröva frågan om de partiellt arbetsföra pensionärernas
möjlighet att tjäna in pensionspoäng. Kommittén behandlade denna del av sitt
utredningsuppdrag i det i maj 1968 avlämnade betänkandet Pensionstillskott m.m.
(SOU 1968:21). En utförligare redogörelse för betänkandets innehåll i denna del
finns i andra lagutskottets fören'ämnda utiåtande 1970:61. Kommittén sammanfattade
sin inställning till frågan på följande sätt.

Om det föreliggande problemet kan
sammanfattningsvis sägas, att det kvantitativt sett har en liten betydelse.
Vidare är att märka att nuvarande ordning ofta är gynnsam för dem som åtnjuter
förtidspension med antagandepoängberäkning men många gånger är ogynnsam för
andra förtidspensionärer. En lösning, som enbart berör sistnämnda
pen-sion'ärer, har den nackdelen med sig att den kommer att gynna dessa i
förhållande till den som har låg pension med antagandepoängberäkning. Ett
tröskelförhållande uppstår alltså. En ordning, som berör alla
förtidspensionärer, skapar orättvisor mellan olika kategorier av dem som uppbär
förtidspension med antagandepoängberäkning. Även här blir det alltså fråga om
tröskelproblem. Varje lösning kommer dessutom att medföra problem såväl i fråga
om hur de nyförvärvade poängen skall få användas som i fråga om
avgiftsbetalningen.

Avslutningsvis anförde kommittén att dess
huvudförslag om pensionstillskott särskilt gynnade dem som har låg eller ingen
tUläggspension, dvs. just dem för vilka nuvarande poängberäkningsbestämmelser
kan sägas vara till nackdel. De invändningar som kan resas mot nuvarande
ordning förlorade alltså i styrka efter hand som pensionstUlskotten växer. Med
hänsyn härtill och tiU de redovisade olägenheterna om bestämmelsernas utformas
på annat sätt ansåg kommittén att tiUr'äckliga skäl saknades för att ändra
reglerna om beräkning av pensionspoäng för den som åtnjuter partiell förtidspension.

Pensionsförsäkringskommitténs
betänkande sändes ut på remiss till ett 30-tal myndigheter och organisationer.
Ungefär en tredjedel av remissorganen berörde direkt eller indirekt
förevarande fråga. Meningarna om kommitténs ställningstagande var delade.
Riksförsäkringsverket, SAF, Svenska kommunförbundet och SPP delade kommitténs
slutsats. För en ändring av gällande regler eller för ytterligare utredning av
problemet uttalade sig arbetsmarknadsstyrelsen, LO, TCO, Försäkringskasseförbundet
och De handikappades riksförbund.

I
propositionen 1969: 3 med förslag till lag om pensionstillskott, som grundade
sig på pensionsförsäkringskommitténs betänkande, berördes

s. 11 Kontrollera mot PDF

SfU
1971:35 11

inte frågan om pensionspoäng till den som åtnjuter
partiell förtidspension. Inte heller vid riksdagsbehandlingen togs frågan upp.

I motioner till 1970 års riksdag efterlystes förslag till
sådana ändringar av gällande regler att personer med partiell förtidspension
skall kunna tjäna in ATP-poäng för inkomst av förvärvsarbete. På hem-stäUan av
andra lagutskottet avslog riksdagen motionerna. I utlåtande 1970: 61 anförde
andra lagutskottet bl. a. följande.

Som framgått av det anförda skall
förtidspension inom ATP i vissa fall grundas på antagandepoäng. Dessa skall som
regel ge uttryck för den försäkrades förvärvsförmåga som fullt arbetsför. Ett
förvärvsarbete vid sidan av en partiell förtidspension bör därför knappast i
någon större utsträckning kunna grunda rätt till bättre pensionsförmåner än dem
som redan utgår. Det kan förekomma som motionärerna påpekar då
pensionsfallet inträffat i unga år, innan den försäkrade hunnit komma upp i vad
som för honom får anses utgöra normala förvärvsinkomster. De unga invalidernas
problem inrymmer emellertid ett flertal komplicerade pensionsfrågor, som f. n.
är föremål för överväganden i pensionsförsäkringskommittén och den i sommar
tillkallade pensionsålderskommittén. Den sistnämnda skall bl. a. särskilt
undersöka de problem som uppstår för unga pensionärer därigenom att deras
pension inte följer den standardutveckling som deras löner skulle ha undergått
om de kunnat fortsätta sitt förvärvsarbete.

Större olägenheter innebär de gällande bestämmelserna för
sådana förtidspensionärer som av olika anledningar aldrig kommit in i
ATP-systemet eller som har sin ATP-pension beräknad utan antagandepoäng. Det är
emellertid att märka att endast förvärvsinkomster som överstiger basbeloppet
kan bli pensionsgrundande. Eftersom partiell pension numera alltid utgår med
minst hälften av hel pension, kan inkomsterna i flertalet fall inte uppgå till
särskilt många basbelopp utan att frågan om omprövning av pensionsförmånen
aktualiseras. Skulle vid en sådan omprövning den partiella pensionen dras in, kommer
förvärvsinkomsterna att bli pensionsgrundande i vanlig ordning. Vid förnyad
invaliditet kommer en sådan försäkrad att kunna erhålla förtidspension inom
ATP-systemet på grundval av de pensionspoäng han förvärvat under tiden mellan
de båda pensionsfallen. Med hänsyn till det anförda torde såsom
pensionsförsäkringskommittén anfört problemet även för här berörda grupper av
förtidspensionärer ha begränsad räckvidd.

Även om de påtalade bestämmelserna sålunda berör endast en
mindre del av de partiellt förtidspensionerade, får den omständigheten i och
för sig inte ensam utesluta att man ändrar bestämmelserna. Som pensionsförsäkringskommittén
redovisat kommer emellertid en ändring av reglerna att medföra att nuvarande
tröskeleffekter ersätts av andra samtidigt som komplikationer kan inträffa
såväl i fråga om rätten att utnyttja förväi"vade pensionspoäng som i
fråga om beräkning och betalning av pensionsavgifter. Utskottet vill därför i
likhet med ett antal remissinstanser däribland riksförsäkringsverket
ansluta sig till kommitténs uppfattning att tillräckliga skäl inte föreligger
att ändra reglerna om beräkning av pensionspoäng för den som åtnjuter partiell
förtidspension. Motionsyrkandet avstyrkes följaktiigen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

SfU 1971:35 12

Utskottet

I förevarande motion hemställs såvitt nu är i
fråga om översyn av pensionsreglerna för handikappade i syfte att åstadkomma
liberalare regler i olika avseenden.

Motionärerna
vill att unga och medelålders handikappade, som inte kan gå ut eller fortsätta
i arbetslivet och därför saknar ATP eller har endast obetydlig ATP, skall
erhålla ökat stöd från den allmänna pensioneringen. En möjlighet skulle vara
att höja folkpensionen för denna grupp handikappade och därmed frångå principen
om lika folkpension för alla. Motionärerna vill vidare att den nuvarande
åldersgränsen för erhållande av invaliditetstillägg skaU slopas. EnUgt gäUande
bestämmelser kan invaliditetstillägg till andra än förvärvsarbetande utgå
endast om det av invaliditeten förorsakade hjälpbehovet uppkommit före 63 års
ålder. Motionärerna vill också att det nuvarande hindret att uppbära
invaliditetsersättning samtidigt med änkepension skall slopas.

Som framgår av den tidigare redogörelsen har
samtiiga tre nu nämnda frågor varit föremål för riksdagens uppmärksamhet vid
upprepade tillfällen. Det framgår också att frågorna för närvarande 'är
föremål för utredning i olika sammanhang. Den förra året tillkallade
pensionsålderskommittén har sålunda att under sitt utredningsarbete särskUt
uppmärksamma de problem som uppstår för försäkrade som pensioneras i unga år.
Riksförsäkringsverket har enligt ett år 1969 överlämnat uppdrag att undersöka
tillämpningen av bestämmelserna om invaliditetstillägg och invaliditetsersättning
och komma in med de förslag vartill undersökningen kan föranleda. Verket kommer
enligt vad utskottet inhämtat att under sitt arbete bl. a. pröva de
bestämmelser om invaliditetstillägg och invaliditetsersättning som motionärerna
aktualiserat.

Utskottet kan sålunda konstatera att de i motionen
framförda utredningsyrkandena angående de unga invalidernas problem samt
bestämmelserna om invaliditetstillägg och invaliditetsersättning redan är
tillgodosedda. Motionen fordrar därför inte något initiativ från riksdagens
sida i dessa avseenden.

I motionen begärs vidare utredning syftande till
sådana ändringar av gällande regler att personer med partiell förtidspension
skall kunna tjäna in ATP-poäng för inkomst av förvärvsarbete. Motion'ärerna vUl
'även införa möjlighet för personer som har förtidspension, ej beräknad med
antagandepoäng, under del av år att förvärva ATP-poäng för inkomst under
återstoden av året.

Frågan om rätt för försäkrad som erhållit partiell
förtidspension alt förvärva rätt till tilläggspension har prövats av riksdagen
vid olika tillfällen. Senast så skedde var förra året då riksdagen i enlighet
med andra lagutskottets hemställan avslog motioner i ämnet. I det föregående

s. 13 Kontrollera mot PDF

SfU 1971:35 13

har
redovisats de skäl som andra lagutskottet framförde för ett sådant
ställningstagande. Enligt socialförsäkringsutskottets mening saknas anledning
att i år frångå dessa skäl och anlägga en annan bedömning i frågan. Utskottet
avstyrker därför bifall till motionen i denna del.

De
skäl som talar för avslag beträffande partiellt förtidspensionerades möjlighet
att förvärva ATP-poäng kan också åberopas mot förslaget att tillerkänna
personer, som under del av år uppbär förtidspension, rätt att för förvärvsinkomster
under återstoden av året tjäna in ATP-poäng. Det kan också tilläggas att det
för den tidigare gruppen förtidspensionärer åberopade skälet att problemet
torde ha en kvantitativt sett liten betydelse gäller i ännu högre grad för den
senare gruppen. Motionen bör alltså avslås även i denna del.

Under hänvisning till det
anförda får utskottet hemställa

att motionen 1971: 127 såvitt nu är i fråga
inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm
den 2 november 1971

På
socialförsäkringsutskottets vägnar TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande:
herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan (c)*, Lundberg (s), Jonsson i
Mora (fp), fröken Sandell (s), herrar Karlsson i Ronneby (s), Magnusson i
Nennesholm (c), fru Håvik (s), herrar Mundebo (fp). Nordberg (s), Björck i
Nässjö (m), Marcusson (s), fröken Pehrsson (c), herrar Hermansson i Malmberget
(vpk) och Adolfsson (m)*.

*
Ej närvarande vid betänkandets justering.

N. o. Mauritzons Boktryckeri AB, Stockholm 1971

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.