Sök i Ratio Lex

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motioner om utvidgning av socialförsäkringen och om garanterad minimiinkomst

1971 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1971:SfU36, Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motioner om utvidgning av socialförsäkringen och om garanterad minimiinkomst

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Socialförsäkringsutskottets
betänkande nr 36 år 1971 SfU 1971:36

Nr 36

Socialförsäkringsutskottets
betänkande i anledning av motioner om utvidgning av socialförsäkringen och om
garanterad minimiinkomst.

Socialförsäkringsutskottet har i ett sammanhang
behandlat följande två motioner, nämligen

1)
motionen 1971:244 av herr
Hermansson i Stockholm m.fl. (vpk), i vilken hemstäUs att riksdagen hos Kungl.
Maj:t begär en utredning av fömtsättningarna att införa en total (aUmän)
socialförsäkring, som täcker alla former av inkomstbortfaU;

2)
motionen 1971:708 av herr
Hedlund m.fl. (c), i viUcen hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj;t begär en
utredning om ett system med garanterad minimiinkomst samt om konsekvenserna av
ett sådant system för den framtida socialpolitiken och de befintliga sociala
förmånerna.

Motionerna

I
motionen 1971:244 (vpk) hävdas att det är nödvändigt med en aUmän översyn av
hela socialpolitiken och socialförsäkringskomplexet i syfte att nå ett såvitt
möjligt etihetligt system för alla former av socialpolitiska insatser.
Bakgrunden till motionärernas resonemang är följande.

Varje vuxen människa skall ha rätt till arbete för
att därigenom säkra sin egen försörjning. Men det finns olika former av
inkomstbortfall, som sjukdom och arbetslöshet, och det finns gmpper i samhäUet
barn, åldringar och svårt handikappade som måste få sin försörjning tryggad
tUl en större eUer mindre del genom samhäUets försorg. Olika former av
socialhjälp finns för människor som av olika skäl inte klarar sin försörjning.

Ännu
i dag finns rester kvar av den gamla fattigvårdsandan när det gäller
socialhjälpen. Därför tvekar många utanför socialbyråns dörr i StäUet för att
uppfatta den hjälp de behöver i pressande situationer som en rättighet. Bland
annat för att bryta denna insfällning är ett enhetligt system nödvändigt att
få fram. Det bör bli lika naturUgt att få samhällets stöd att klara upp
trängda situationer som det nu är att gå till försäkringskassan och få sin
sjukersättning.

Beträffande frågan hur ett enhetligt
socialpolitiskt system bor utformas anför motionärerna.

Det har i diskussionen kring dessa frågor talats om
begrepp som sociallön, social minimistandard osv. Vår avsikt är inte att nu
förorda någon specieU form utan att framhåUa det i längden ofrånkomUga be-

Rlksdagen
1971. 11 saml Nr 36

s. 2 Kontrollera mot PDF

SfU 1971:36 2

hovet
av en allmän socialförsäkring, som inkluderar aUa sjukvårdskostnader
(läkarbesök, tandvård, mediciner, glasögon etc.) och aUa typer av
inkomstbortfall. En sådan allmän socialförsäkring, finansierad via
statsbudgeten (skattevägen, arbetsgivaravgifter, arbetstagares försäkringsavgifter)
innebär minskad byråkrati, reducerar socialhjälpsbehoven, eliminerar
förödmjukelser i samhäUet och kan vara en del av en aUmän politik för
jämställdhet. En finansiering via statsbudgeten är också nödvändig för att ge
alla samma möjligheter oberoende av bostadsort. Vi vet att det för närvarande
finns oUka bedömningar exempelvis av socialhjälpsbehov mellan kommuner i
landet. Även sådana olägenheter skulle alltså elimineras med ett enhetUgt
system.

I
motionen 1971:708 (c) anförs att den omfördelning av kontanta inkomster mellan
olika individer, som äger rum med samhäUets medverkan, i princip sker på två
vägar, genom skattesystemet och genom olika former av bidrag. Skattesystemet,
särskilt den progressiva skatten tUl staten, har ofta betecknats som det
effektivaste instmmentet för att åstadkomma ökad ekonomisk jämlikhet.
Omfördelning med hjälp av beskattningen har emellertid givna begränsningar. Det
är förhållandevis effektivt då det gäller att åstadkomma utjämning från toppen
av inkomstpyramiden men inte lika användbart då det gäUer att stärka de lägre
inkomsttagarnas levnadsstandard. För dem har bidragssystemet blivit allt
viktigare. Bidrag ger ur jämlikhetssynpunkt b'ättre möjUg-heter att placera
inkomstförstärkningarna där de bäst behövs än vad en omfördelning enbart via
skatterna gör.

I
det ekonomiska och sociala trygghetssystemet finns enligt motionärerna vissa
brister. De anför härom.

De socialförsäkringar och bidrag som i dag finns i
vårt land bUdar utan tvivel ett mycket förnämligt socialt trygghetssystem.
Såväl själva strukturen med en lång rad skUda stödformer som det förhåUandet
att systemet byggts upp under lång tid har emeUertid lett tiU ojämnheter. Dessa
har enUgt vår mening blivit aUt påtagligare sedan de selektiva stödformerna
under senare år fått ökad betydelse.

Den
uppbyggnad som socialförsäkringssystemet nu har medför därför uppenbara risker
för att samhällets stöd inte kommer dem tUl godo som bäst behöver detta. Vissa
undersökningar tyder på att så verkligen också är faUet. Ett oenhetligt system
medför bl. a. stora informationsproblem och risken för orättvisor bUr stor.
Principiellt viktigast är emellertid att ett sådant system inte kan täcka alla
färUibara behov, eftersom dessa inte kan preciseras i förväg.

Enligt
motionärema kan dessa brister rättas tUl i betydande grad om den fortsatta
utbyggnaden av socialförsäkringssystemet och övriga sociala
välfärdsanordningar mera medvetet riktas in på att stärka de förmåner som i
första hand skall skapa en ekonomisk och social grundtrygghet, t. ex.
folkpensioner, familjepolitiskt stöd osv. Inte minst viktigt är därvid att
undersöka om respektive stödformer kan utvidgas till nya grupper, varvid
behovet av socialhjälp skulle kunna minska.

På
längre sikt bör strävan enligt motionäremas mening vara att åstadkomma någon
form av garanterad minimiinkomst för alla, som

s. 3 Kontrollera mot PDF

SfU 1971:36 3

inte
är i stånd att försörja sig själva genom arbete eller på aonat sätt.
Motionärerna fortsätter.

------ 1 princip kan ett sådant system knytas
antingen till skatte

systemet, då det delvis får formen av s. k. negativ skatt eller utformas

som ett bidragssystem' ("folkbidrag"). Med hänsyn till att det är nöd

vändigt att bygga ut ett sådant system r etapper, torde den senare vägen

vara den i praktiken lättframkomligaste.

En
garanterad minimiinkomst iimebär en samordning av åtskilliga av de i dag
existerande bidragen eUer försäkringarna, t. ex. sjiikpenning,
arbetslöshetsförsäkring och socialhjälp.

Därmed
uppnås bl. a. att dte sociala välfärdsanordningarna bättre svarar mot
existerande behov, administrativ förenkling och mindire risker för godtycke.
Genom att införa ett generellt system kan resurserna inom socialvården i ökad
utsträckning koncentreras på rådgivande, förebyggande och rehabiliterande
verksamhet, och fömtsättningama ökar för ett mera förtroendefullt samarbete
meUan samhällets representanter och dem som behöver stöd. Den snabba
utvecklingen på dataområdet bör kimna skapa möjligheter för ett smidigt och
snabbt fungerande transfereringssystem.

Tidigare
riksdagsbehandling

Vid
1969 års riksdag väcktes motioner med' begäran om en allmän översyn av lagen om
allmän försäkring. Ändamålet med en sådan översyn skulle vara att pröva hur man
kunde vidga ramett för försäkringens funktion i trygghetssystemet. Prövningen
skulle inte endast ta sikte på de försäkringsbehov som redan inryms i lagen
utan även mot bakgrund av ett rationdlt utnyttjande av försäkringssystemet och
försäkringsadministrationens potentieUk möjligheter avse andra och nya behov.
I motionema gavs en rad' exempel på överväganden som lämpligen borde ingå i
översynen.

Motionema
behandlades av andra lagutskottet i utlåtandet 2LU 1969:74. I detta framhöll'
utskottet att, om försäkringen' även i framtiden skulle kunna fylla sin)
funktion som ett av dé viktigaste instrumenten för genomförandet av generella
trygghetsskapande åtgärder, det var nödvändigt att den kontinuerligt anpassades
till den fortsatta utvecklingen i samhället. En sådan anpassning kunde ta sikte
på förbättringar inom den nuvarande lagstiftningens ram men också inriktas på
att utvidga, samordna och förenkla reglerna för närbesläktade förmåner på
området för social trygghet. Enligt utskottets mening hade såväl regering som
riksdag aUtsedan den allmänna försäkringslagens tillkomst varit medvetna om
dessa förhåUanden. Ett kontinuerligt utredningsarbete hade ägt mm på
socialförsäkringens område och pågick alltjämt. Efter ea ssmanfattande
redogörelse för det pågående arbetet med översyn av den- allmänna försäkringen
och närlijggande reglering på det sociala trygghetsfältet fortsatte utskottet:

Av den lämnade sammanställningen framgår att eu'
mängd av de konkreta utredningsuppgifter som exemplifierats i motionerna och i
en del

s. 4 Kontrollera mot PDF

SfU 1971:36 4

av
remissyttranden redan är föremål för utredning eller överväganden i Kungl,
Maj:ts kansli. Översikten ger också en god föresfåUning om den aktivitet som
pågår att anpassa socialförsäkringssystemet tUl samhällsutvecklingen. Det är
sannolikt att man förr eUer senare tvingas tUl att såsom motionärerna önskar
och en del remissinstanser uttalat göra en samordnande översyn av hela
systemet. Vid en sådan skulle den framtida målsättningen för samhäUets trygghetspoUtik
kunna tas upp till en bred och allsidig bedömtung. Enligt utskottets mening är
emeUertid tiden 'åimu inte mogen för tUlkaUandet av en utredning med sådant
uppdrag. Det pågående utredningsarbetet bör åtminstone i mera väsentliga
avseenden slutföras innan man startar en ny med aU sannolikhet omfattande och
arbetskrävande översyn av hela socialförsäkringslagstiftningen. Motionärernas
utredningsönskemål bör därför enligt utskottets mening inte i dagens läge
föranleda någon åtgärd.

Utskottets
hemställan att motionerna inte skulle föranleda någon åtgärd biföUs av
riksdagen.

Vid 1970 års riksdag väcktes motioner med begäran
om utredning om införande av ett system med garanterad minimiinkomst.
Motionerna avslogs av riksdagen i enlighet med hemställan i andra lagutskottets
utlåtande 2LU 1970:41, Till stöd för sitt stäUningstagande hade andra
lagutskottet anfört följande.

Det sociala trygghetssystemet bygger dels pä
genereUa stödformer avsedda att medföra en utjämning meUan olika gmpper i
samhäUet med hänsyn till inkomstförhållanden och försörjningsbörda, dels på
särskUda trygghetsanordningar, som skall träda i funktion när den enskilde av
någon anledning blir i behov av hjälp. Till den förra gruppen kan hänföras
familjepolitiskt stöd såsom barnbidrag och statligt bostadsstöd-1 gmppen av
mera selektivt inriktade stödformer ingår exempelvis socialförsäkringar som
sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna.

Samhällets
trygghetsanordningar har byggts upp successivt under en lång följd av år, och
vissa ojämnheter i systemet har av naturUga skäl inte kunnat undvikas.
Sistnämnda förhållande bör emeUertid inte överbetonas. De olika
trygghetsanordningarna är i betydande mån samordnade, och exempelvis lagen om
allmän försäkring med dess samordnade skydd vid sjukdom, moderskap,
invaliditet och ålderdom innefattar ett genereUt verkande skydd av mycket
förnämligt slag. Trygghetssystemet bygger på tanken att ingen hjälpbehövande
skaU stäUas utan samhällets skydd. Socialhjälpslagen innebär en yttersta
garanti för att den enskilde inte skall lämnas utan bistånd, om han är i behov
av hjälp och inte fångas upp av andra skyddsanordningar inom social-och
arbetsmarknadspolitiken.

Utskottet
är skeptiskt till de förslag som lagts fram att man helt

eller delvis skall avlösa vårt nuvarande socialpolitiska system med nå

gon form av genereUt verkande inkomsttrygghet. Förslagen är aUtför

diffusa för att man skall kunna göra en bedömning av verkningarna.

De angivna fördelarna är ingalunda odiskutabla. I den mån förslagen

endast innebär införande av gmndtrygghet upp tUl en viss nivå kan

man inte avstå från påbyggnadsanordningar av i princip samma slag som

de vi f. n. har. Mot den bakgmnden måste de påstådda administrativa

vinsterna bli begränsade. .

s. 5 Kontrollera mot PDF

SfU 1971:36 5

Den i motionema redovisade argumenteringen har inte
övertygat utskottet om att man skall överge de metoder som hittills använts för
att ge den enskilde ett så fullständigt socialt skydd som möjligt. Den stora fördelen
med ett system med selektiva och differentierade stödformer är att man.på ett
ändamålsenligt sätt kan styra hjälpen till de grupper eller till de enskUda som
är i behov därav. Utskottet anser att man bör fortsätta med det nuvarande
systemet med samordnade åtgärder inom social-, familje-, utbildnings-,
arbetsmarknads- och skattepolitiken. Det synes också vara möjligt att inom
ramen för sociaUijälps-lagen nå fram till en ordning, som i viss mån kan
tillgodose det syfte som liggler bakom motionema, I det sammanhanget kan det
pekas på ett förslag som socialförvaltningen i Stockholms stad lagt fram om nya
riktiinjer för utgivande av socialhjälp. Förslaget innebär enligt förvaltningen
fastställande av en klart uttryckt ekonomisk minimistandard för samtliga
stadens invånare.

Frågan
om en garanterad minimiinkomst för alla medborgare genom ett system med s, k,
negativ skatt har diskuterats i riksdagen vid upprepade tillfällen. Ett sådant
system, som ursprungligen aktualiserats i USA, innebär att alla under en viss
inkomstnivå är fritagna från inkomstskatt och tillförsäkrade ett kontant
bidrag, som efter prövning i samband med inkomsttaxeringen utgår med maximalt
belopp till den, som saknar egen inkomst, och med reducerat belopp till den,
vars inkomst understiger den för alla fastsfällda inkomstnivån.

På
hemställan av bevillningsutskottet avslog riksdagen förra året motioner med
begäran om utredning av möjligheterna att införa negativ skatt (BeU 1970:40),
Införandet av en garanterad inkomst i form av negativ skatt kunde inte ske utan
en omprövning av hela socialpolitiken. Systemet var förenat med betydande
svårigheter och det individueUa behovet av andra sariihäUeliga åtgärder än
kontanta bidrag kunde, om reformen genomfördes, likväl kvarstå. Från beskattningssynpunkt
kunde invändas att förslaget öm negativ skatt krävde en fullständig omprövning
av det skatterättsliga inkomstbegreppet. En sådan skatt skuUe också medföra i
det närmaste oöverstigliga kontrolltekniska och administrativa svårigheter.
Kravet på en garanterad minimiinkomst kunde enligt bevillningsutskottets
mening enklare och bättre tillgodoses inom ramen för den nuvarande social- och
skattepolitiken än genom ett system med negativ skatt,

I
betänkandet SkU 1971:18 har skatteutskottet i anledning av motioner med nytt
krav pä utredning av frågan om negativ skatt uttalat att några nya
omständigheter inte framkommit som borde föranleda aiman ståndpunkt i frågan
än den som intogs av riksdagen förra året.

Utskottet

I motionen 1971:244 hemstäUs om utredning av
fömtsättningarna för införandet av en allmän socialförsäkring, som skaU täcka
alla for-

s. 6 Kontrollera mot PDF

SfU 1971:36 6

mer
av inkomstbortfall. En sådan försäkring skall trygga försörjningen för barn,
åldringar och handikappade samt ersätta förlust av inkomst vid sjukdom och
arbetslöshet. Finansieringen föreslås ske via statsbudgeten.

I
motionen 1971:708 begärs utredning av frågan om garanterad minimiinkomst. En
inkomst av idetta slag skall utgå till alla som inte är i stånd att försörja
sig själva genom arbete éUer på annat sätt. Ett sådant system med folkbidrag
skulle enligt motioriärema leda till en samordning av åtskilliga nuvarande
trygghetsanordningar, såsom sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring och
socialhjälp. Man skulle vinna en bättre anpassning tiU existerande hjälpbehov,
administrativ förenkUng och minskade risker för godtycke. Socialvårdens
resurser skuHe frigöras och i ökad omfattning kunna koncentreras på rådgivande,
förebyggande och rehabiliterande verksamhet.

Frågor av det slag som tas upp i motionema har
behandlats av riksdagen vid tidigare tillfällen. Vid 1969 års riksdag väcktes
motioner med yrkande om en allmän översyn av lagen om allmän försäkring. Syftet
med en sådan översyn skulle vara att pröva hur man kunde vidga ramen för
försäkringens funktion i trygghetssystemet. Riksdagen framhöll att det var
nödvändigt att kontinuerligt anpassa socialförsäkringarna till utvecklingen i
samhället dels genom förbättringar inom den nuvarande lagstiftningens ram, dels
genom utvidgning, samordning och förenkling av reglerna för närbesläktade
förmåner på området för social trygghet. Sådan reformverksamhet hade pågått
successivt och pågick alltjämt, I själva verket rådde stor aktivitet att
anpassa socialförsäkringssystemet till samhäUsutvecklingen. Riksdagen uttalade
att man sannolikt förr eller senare tvingades till att göra en samordnande översyn
av hela försäkringssystemet, varvid den framtida målsättningen för samhällets
trygghetspoUtik kunde tas upp till en bred och aUsidig bedömning. Tiden var
emellertid inte mogen för tillkallandet av en utredning med sådant uppdrag,
Motionema avslogs därför.

Enligt
socialförsäkringsutskottets mening saknas anledning att frångå den bedömning
som gjordes av 1969 års riksdag. Alltjämt pågår ett intensivt utredningsarbete
på socialförsäkringsområdet. Utskottet vill som exempel peka på utredningen om
tandvårdsförsäkring, sjukpenningutredningen, pensionsålderskommittén och den i
år tUlkaUade utredningen om översyn av yrkesskadeförsäkringen. På angränsande
områden märks bl. a. familjepolitiska kommittén, socialutredningen och den i
år avslutade KSA-utredningen, vars förslag om försäkring och annat kontant stöd
vid arbetslöshet f. n. övervägs i Kungl. Maj:ts kansli. Detta utredningsarbete
bör i väsentUga delar slutföras och prövas innan man tar upp frågan om utrednmg
av en allmän socialförsäkring av den typ som skisseras i motionen 1971:244.
Utskottet kan således inte tiUstyrka bifall till det utredningsyrkande som framställs
i denna motion.

s. 7 Kontrollera mot PDF

SfU 1971:36 7

Frågan om garanterad minimiinkomst prövades av 1970
års riäcsdag. På hemställan av andra lagutottet avslog riksdagen motioner med
samma yrkande som motionen 1971:708. I det föregiåeode har återgivats de skäl
som andra lagutskottet anförde för ett sådant ställningstagande. 1 årets motion
har inte åberopats någon omständighet som eoögt soci; försäkringsutskottets
mening bör föranleda riksdagen att intaga azman ståndpunkt i frågan. Utottet
avstyiker därför bifall jämvä tiH ut-redningsyrkandet i motionen 1971:708.

Under åberopande av vad
sålunda anförts får utskottet hemöälla

1)
att motionen 5971:244 inte
föranJeder någon nksdagens åtgärd,

2)
att motionen 1971:708 inte
föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm
den 9 november 1971 På socialförsäkringsutskottets vägnar TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande:
herrar Fredriksson (s), Lundberg (s), Jonsson i Mora (fp), fröken Sandell (s)*,
herrar Ringaby (m), Karlsson i Ronneby (s), Magnusson i Nennesholm (c), fm
Håvik (s), herrar Mundebo (fp). Nordberg (s), Björck i Nässjö (m), Marcusson
(s), fröken Pehrsson (c), herrar Hermansson i Malmberget (vpk) och Andersson i
Nybro (c).

*
Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

A)
vid utskottets hemställan under 1) av herr Hermansson i Malmberget (vpk) som
ansett

dels att det avsnitt av utskcrttets -yttrande som
börjar på s. 6 -med orden "Enligt socialförsäkringsutskottets" och
slutar på s. 7 med * motionen 1971:708" bort ersättas med text av
följande lydelse;

"Enligt
socialförsäkringsutskottets mening förefaller det emeUertid nu nödvändigt att
utreda fömtsättningarna att införa en allraän socialförsäkring av det slag som
isseras i motionen 1971:244. Det inredningsarbete som pågår på
socialförsäkmigsområdet är inriktat på enskilda delar av detsamma, som t. ex.
utredningen om tunåviiTåsSärsSk.-ring, sjukpenningutredningen,
pensionsMderskommittén och den i ir tUlkaUade utredningen om översyn av
yrkesskadeförsäkringen. Ukfiom familjepolitiska kommittén, socialutredningen
och åen i år avshrtade KSA-utredningen behandlar dessa väsentliga ddar av
sodalpoytikm. Men vUka förslag dessa än kommer med så kan resiitatet inte bli
annat

s. 8 Kontrollera mot PDF

SfU 1971:36 ' 8

än
dellösningar. Det riktiga måste vara att.nu pröva föruts'ättningarna för en ny
inriktning av hela detta arbete och komma fram till en klar målsättning och ett
såvitt möjligt- enhetiigt system för alla former av socialpolitiska insatser;.

Socialförsäkringsutskottet
delar också den. ii motion, 1971:244 framförda meningen att en sådan
allm'än..socialförs'äkring skall finansieras via statsbudgeten. Ett sådant
tillvägagångssätt är: nödvändigt inte minst för att åstadkomma jämställdhet för
alla människor, oavsett boendeort.

Däremot
anser sig utskottet inte nu böra förorda någon specieU form, som t. ex.
sociallön, social minimistandard eller dylikt. Utskottet kan därför inte
ansluta sig till det i motionen 1971:708 framförda utredningsyrkandet om
garanterad minimiinkomst.

Riksdagen
uttalade år 1969 att det förr eller senare måste göras en

samordnande översyn av hela försäkringssystemet. Insikten härom och

erfarenheterna av den hittiUs förda debatten om socialvården som hel

het och i enskilda delar gör att utskottet ansluter sig till den i motionen

1971:244 framförda uppfattningen att det behövs en aUman socialför

säkring som inkluderar alla sjukvårdskostnader och alla typer av in

komstbortfall. Utskottet tillstyrker följaktligen det i denna motion fram

ställda utredningsyrkandet." : .. :. .

É?e/j
oc att utskottet bort hemstäUa

"1) att riksdagen med bifall till motionen
1971:244 hos Kungl. Maj;t hemsfåller om utredning av förutsättningarna att
införa en allmän socialförsäkring, som täcker alla former av inkomstbortfall,
i enlighet med vad utskottet anfört".

B) Vid utskottets hemställan under 2) av herrar
Jonsson i Mora (fp), Magnusson i Nennesholm (c), Mundebo (fp), fröken Pehrsson
(c) och herr Andersson i Nybro (c), som ansett '''

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 7
som börjar med orden "Frågan om" och slutar med, "i motionen
1971:708" bort ersättas med text av följande lydelse:

"Det
socialförs'äkringsskydd och kompletterande bidragsskydd som i dag finns i vårt
land utgörirflera: avseenden, ett gott socialt trygghetss,ys- , tern. TUl detta
har bl. a. bidragit att systemet anpassats till, utvecklingen i samhäUet. En
sådan anpassning pågår alltjänjt. Ett flertal utredningar är således f.n.
sysselsatta med att pröva förslag tiU;förbättringar av olika delar av
socialförsäkringsskyddet. Någon utredning med- uppgift att göra en samlad
översyn- ay hela systemet är-däremot inte verksam.

Som
framhålles i motionen 1971:708 ärriskema . trots vårt omfattande trygghetssystem
: aUtjämt stora för att betydande grupper, oftast de sämst ställda. skaU hamna
utanför både välfärdsstegringen
och den ekonomiska utjämning,.som i första hand;borde komma dessa.

s. 9 Kontrollera mot PDF

SfU 1971:36 9

sistnämnda
grupper till godo. Samtidigt är svårigheterna att åstadkomma en ekonomisk
grundtrygghet för denna heterogena grupp uppenbara.

Allmän
enighet råder om att det sociala trygghetssystemet på sikt bör förstärkas. Då
de olika trygghetsanordningarna har byggts upp successivt under en lång följd
av år har det av naturliga skäl inte heller gått att undvika vissa ojämnheter i
systemet. Detta förhåUande skall givetvis inte överbetonas. Utskottet viU dock
understryka nödvändigheten av att ansträngningar sätts in för att genom en
bättre samordning mellan de nuvarande socialförsäkringsgrenarna eUer på annat
s"ätt komma tiU rätta med de här påtalade bristerna. Därvid uppkommer bl.
a. frågan om möjligheten att införa någon form av garanterad minimiinkomst för alla.
Syftet med en sådan generell trygghetsförsäkring skulle också vara att
förbättra den ekonomiska situationen för de sämst ställda i samhället. Direkta
inkomstöverföringar är den enda möjliga metoden för att bistå dessa. Den
sannolika höga andelen indirekt skatt även på lång sikt skärper kravet på en
garanterad inkomst.

Olika
system kan därvid tänkas. Genom att bygga på skattesystemet med någon form av
s. k. negativ skatt kan man komma ett steg på vägen. Inte heUer då blir
emellertid systemet fullkomligt. De som helt saknar beskattningsbar inkomst
kommer således att lämnas utanför. Det finns därför skäl att låta övervägandena
även omfatta någon forrh av garanterad minimiinkomst. En sådan lösning kräver
emellertid én fullständig jämförbarhet mellan oUka inkomstbelopp. För att få
en möjlighet att överblicka de verkliga behoven torde därför en mängd nu icke
skattepliktiga inkomster få lov att göras skattepliktiga och en belopps-mässig
justering ske i anslutning därtill.

Både
tekniskt och ekonomiskt erbjuder också frågan betydande svårigheter. Det
ligger därför i sakens natur att den måste ses i ett långt perspektiv.
Samtidigt har den en sådan vikt, att det omfattande och säkerligen tidskrävande
utredningsarbete, som måste föregå en sådan reform, icke bör uppskjutas utan
snarast möjligt igångsättas. En viktig del av detta utredningsarbete måste vara
att tillgodogöra sig utländska rön och erfarenheter av liknande system.
Utskottet tiUstyrker alltså det i motionen 1971:708 framförda yrkandet om
utredning om ett system med garanterad minimiinkomst samt om konsekvenserna av
ett sådant system för den framtida socialpolitiken och de befintliga sociala
för-månema."

dels
ock att utskottet bort hemställa

"2) att riksdagen med bifaU tiU motionen
1971:708 hos Kungl, Maj;t hemställer om utredning angående ett system med
garanterad minimiinkomst i enlighet med vad utskottet anfört".

EGNELLSKA STHLM

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.