Sök i Ratio Lex

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion angående beräkningen av förmåner inom den allmänna försäkringen för arbetstagare med hög sjukfrånvaro

1971 · 15 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1971:SfU37, Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion angående beräkningen av förmåner inom den allmänna försäkringen för arbetstagare med hög sjukfrånvaro

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Socialförsäkringsutskottets
betänkande nr 37 år 1971

SfU
1971:37

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nr 37

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av
motion angående beräkningen av förmåner inom den allmänna försäkringen för
arbetstagare med hög sjukfrånvaro.

I motionen 1971: 346 av fru Marklund m. fl. (vpk) har
föreslagits att riksdagen för sin del skall besluta om sådan ändring av lagen
(1962: 381) om aUmän försäki'ing att 15 kap. 2 § får följande såsom motionens
förslag betecknade lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Motionens
förslag

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har försäkrad, som är född år 1927 eller tidigare, visst
år under mer än nittio dagar uppburit sjukpenning enligt denna lag eller lagen
om yrkesskadeförsäkring eller motsvarande ersättning enligt lagen om
ersättning åt smittbärare och har han därvid varit placerad lägst i den
sjukpenningklass, vilken han skulle hava tillhört om hans årsinkomst av
förvärvsarbete uppgått till det vid årets ingång gällande basbeloppet, skall
vid beräkning av det i 12 kap. 2 § första stycket angivna medeltalet av pensionspoäng
bortses från nämnda år, därest medeltalet därigenom höjes, samt vid
tiUämpningen i övrigt av 12 kap. anses som om pensionspoäng tUlgodoräknats den
försäkrade för det året. Vad nu sagts skall icke avse år, då den försäkrade
åtnjutit ålderspension eUer förtidspension enligt denna lag eUer då
undantagande enligt 11 kap. 7 § varit gäUande för honom, och må ej tillämpas
med avseende å mer än tre år.

Har försäkrad, som är född år 1927 eller tidigare, visst
år under mer än fyrtiofem dagar uppburit sjukpenning enligt denna lag eller
lagen om yrkesskadeförsäkring eller motsvarande ersättning enligt lagen om
ersättning åt smittbärare och har han därvid varit placerad lägst i den
sjukpenningklass, vilken han skuUe hava tillhört om hans årsinkomst av
förvärvsarbete uppgått till det vid årets ingång gällande basbeloppet, skall
vid beräkning av det i 12 kap. 2 § första stycket angivna medeltalet av pensionspoäng
bortses från nämnda år, därest medeltalet därigenom höjes, samt vid
tUlämpningen i övrigt av 12 kap. anses som om pensionspoäng tillgodoräknats den
försäkrade för det året. Vad nu sagts skall icke avse år, då den försäkrade
åtnjutit ålderspension eller förtidspension enUgt denna lag eller då
undantagande enligt 11 kap. 7 § varit gällande för honom, och må ej tiUämpas
med avseende å mer än fem år.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Vad i--------------------------------------- högre tal.

Yttrande över motionen har på
utskottets begäran avgivits av riksförsäkringsverket.

1 Riksdagen 1971. 11 saml. Nr 37

s. 2 Kontrollera mot PDF

SfU 1971: 37 2

Gällande
bestämmelser

Enligt 12 kap. 1 § lagen (1962; 381) om allmän
försäkring fömtsätts för rätt tiU ATP i form av ålderspension att pensionspoäng
tillgodoräknats den försäkrade för minst tre år. EnUgt 2 § första stycket
utgör ålderspensionen 60 % av produkten av basbeloppet och medeltalet av de
pensionspoäng som tillgodoräknats den försäkrade. Om den försäkrade har
pensionspoäng för mer än 15 år, beräknas pensionen på medeltalet av de 15
högsta poängtalen, den s. k. 15-årsregeln.

För
rätt tiU full ålderspension krävs enUgt huvudregeln att pensionspoäng
tiUgodoräknats den försäkrade för minst 30 år. För den som tillgodoräknats
pensionspoäng för ett mindre antal år än 30 dock minst tre utgör pensionen
så många trettiondelar av full pension som han har år med pensionspoäng. Varje
sådant år ger alltså en trettiondels pension. Dessa bestämmelser, som bmkar
kaUas 30-årsregeln, tillämpas för dem som är födda år 1924 eller senare.

Enligt 15 kap. 1 § AFL gäller för svenska
medborgare, som är födda år 1914 eller tidigare, en förmånligare regel för
beräkning av pensionen, I dessa fall har 30-årsregeln ersatts med en
20-årsregel, Varje år med pensionspoäng ger alltså en tjugondels pension.
Eftersom pensionspoäng började beräknas för år 1960 och beräknas t. o. m. det
år den försäkrade fyUer 65 år, kan den som är född år 1914 få full pension
efter 20 år med pensionspoäng. Den som är född tidigare än år 1914 kan få så
många tjugondelar av full pension som motsvarar antalet år fr. o. m. år 1960 t.
o. m. det år han fyller 65 år. Den som är född år 1904 kan sålunda få högst
hälften av full pension.

För dem som är födda något av åren 19151923
trappas 20-årsregeln upp successivt.

Trettioårsregeln och femtonårsregeln är förmånliga
för den försäkrade, eftersom en persons tid som förvärvsarbetande vanligen är
betydligt längre än 30 år. Syftet med reglerna är bl. a. att bortfall av
pensionspoäng eller minskning av poäng under några år i allmänhet inte skall
behöva påverka pensionens storlek. Med dessa regler ansåg man sig vid
ATP-systemets tUlkomst kunna undvara särskilda regler om beräkning av
pensionspoäng under år då den försäkrade drabbats av inkomstbortfall på grund
av t. ex. sjukdom eUer arbetslöshet,

I viss mån annorlunda förhåller det sig för de
personer, som berörs av övergångsreglerna i 15 kap. 1 § AFL, i första hand för
dem på vUka tjugoårsregeln skaU tillämpas. Bortfall av pensionspoäng för ett år
kan för dem betyda en minskning av pensionen med en tjugondel, och ett år med låg
inkomst drar ned underlaget för pensionsberäkningen. För många i de äldre
åldersgruppema har femtonårsregeln ingen betydelse eftersom man vid beräkningen
av genomsnittspoängen måste ta med poängen under samtliga år, så snart antalet
poängår inte överstiger 15,

s. 3 Kontrollera mot PDF

SfU 1971:37 3

Som en följd härav har man i 15 kap. 2 § tagit in
bestämmelser som för dem som är födda år 1927 eller tidigare neutraUserar
verkan av inkomstbortfaU på grund av längre tids sjukdom. Om en sådan försäkrad
visst år under mer än 90 dagar uppburit sjukpenning enligt AFL eller enligt
lagen om yrkesskadeförsäkring eller motsvarande ersättning enligt lagen om
ersättning åt smittbärare och den försäkrade under denna tid varit placerad i
lägst den sjukpenningklass, som han skulle ha tillhört om hans årsinkomst
uppgått tUl det vid årets ingång gällande basbeloppet, skaU vid bestämmandet av det poängmedeltal, som skall
ligga tUl grund vid beräkningen av hans pension, bortses från det året, om
medeltalet därigenom höjs. Därjämte skall vid tillämpning av 30-års- och
20-årsreglema samt vid beräkning av det minsta antal poängår som fordras för
rätt tiU ATP i form av ålderspension alltid anses som om pensionspoäng
tiUgodoräknats den försäkrade för ifrågavarande år. De angivna reglerna får för
en försäkrad inte tillämpas för mer än tre år. Reglerna får inte heUer tiUämpas
för år då den försäkrade åtnjutit ålderspension eUer förtidspension enUgt AFL
och inte avse år då undantagande från försäkringen gäUt för honom. Med år avses
enligt 20 kap. 1 § AFL kalenderår om annat inte framgår.

Pensionspoängen för visst år motsvarar den
försäkrades pensionsgmndande inkomst delad med det vid årets ingång gällande
basbeloppet. Basbeloppet uppgår f, n. (oktober 1971) till 6 900 kronor.

Frågan huruvida bestämmelsema i 15 kap. 2 § AFL om
pensionsberäkning skaU tillämpas aktualiseras först då rätten till ATP kommer
upp tiU prövning, vilket kan inträffa många år efter det år, då de i lag-mmmet
angivna fömtsättningama förelåg. Försäkringskassan kan på grundval av
tiUgängUgt material konstatera när sådan sjukskrivning och klassplacering
förelegat, som förutsätts i lagrummet. Uppgifter härom firms nämligen
registrerade på det försäkxingskort som finns för varje försäkrad som är inskriven
i kassan. Om den försäkrade flyttar från en försäkringskassa tiU en annan,
översänds försäkringskortet till den nya kassan. Någon särskild
anmälningsskyldighet eller liknande behövs därför inte för att kassan skall
bedöma, om reglerna i 15 kap. 2 § AFL är tillämpliga.

Några
exempel kan belysa bestämmelsemas innebörd.

En försäkrad är född år
1904. Han kan få pensionspoäng för högst

10 år, nänUigen åren
19601969. För tiden 19601964 och 19661969

får han två pensionspoäng
per år. Under år 1965 är han långvarigt sjuk

och får under fem månader
sjukpenning efter en inkomst som överstiger

basbeloppet vid årets
början. För år 1965 tillgodoräknas honom endast

en poäng. Efter de
allmänna reglerna blir poängmedeltalet för de 10

(9X2)-hl

åren - -- = 1,90. Men tUlämpar man 15; 2 AFL och bortser från

s. 4 Kontrollera mot PDF

SfU
1971:37 4

9X2 år 1965 blir medeltalet högre
eller - = 2,00. Denna poäng läggs

då tiU grund för pensionen, som blir 10/20 av full pension
efter två poäng.

Om den försäkrade för år 1965 inte hade tillgodoräknats
någon pensionspoäng alls, hade han enligt de aUmänna reglema fått 9/20 av full
pension. På gmnd av 15: 2 AFL skall emellertid anses som om han förvärvat poäng
även för år 1965. Resultatet bUr att den försäkrade även i sådant fall får
10/20 av full pension. I detta sistnämnda fall behöver paragrafen inte
utnyttjas för att höja medelpoängen, som redan enligt de allmänna reglerna blir
2,00.

Genom beslut av 1968 års riksdag
infördes en liknande anordning beträffande försäkrade, födda år 1927 eller
tidigare, som fått sina inkomster nedsatta till följd av arbetslöshet.

Motionen

I motionen kritiseras att
förutsättningen för tillämpning av 15 kap. 2 § AFL är att sjukdomen varat mer
än 90 dagar. Enligt motionärernas mening är detta villkor tilltaget i absolut
överkant. Redan en månads sjukdom med åtföljande inkomstminskning har en
betänklig inverkan för den försäkrade. Hans årsinkomst minskar och därmed också
den pensionsgrundande inkomsten med konsekvenser för den framtida pensionens
storlek. En generösare regel för de försäkrade kommer enligt motionärema inte
att medföra någon ekonomisk belastning ur försäkringsfinansiell synpunkt. Då
det ur rättvisesynpunkt framstår som en angelägen fråga att villkoren för de
äldre inom ATP-systemet förbättras, föreslår motionärema att sjukdomsvillkoret
sänks från 90 till 45 dagar och att antalet tillåtna sjukår ökas från tre till
fem.

Historik

Bestämmelsema i 15 kap. 2 § AFL har
tillkommit efter förslag av socialförsäkringskommittén på föranledan av ett
uttalande i riksdagen i en reservation till särskilda utskottets utlåtande
1959: 1. Socialförsäkringskommittén framhöll i sitt betänkande (SOU 1961: 38)
att åtgärder borde vidtas för att motverka effekten av bortfall av poäng eller
poängår i anledning av sjukdom för de åldersklasser som skulle ha ålderspension
under de närmaste tre decennierna. Jämnåriga kamrater på samma arbetsplats med
samma lönevillkor kunde annars få olika ATP-pension, om den ene varit frisk och
den andre varit sjukskriven längre eller kortare perioder. Efter mönster
framför allt av tidigare tjänstepensionsbestäinmelser för statstjänstemän
förordade kommittén bestämmelser som eliminerade bortfallsanledningen sjukdom
som pen-sionssänkande faktor. Kommittén betonade emellertid att man i ett

s. 5 Kontrollera mot PDF

SfU 1971:37 5

allmänt
pensionssystem borde vara mycket försiktig när det gällde att införa
pensionsförmåner inom ATP som inte grundade sig på en faktisk utan på en »utebliven»
arbetsinkomst och som inte hade någon motsvarighet i avgifter. De föreskrivna
begränsningarna i 15 kap. 2 § AFL tiU endast långa sjukdomsfaU (mer än 90 dagar
långa) och till endast tre sjukår får ses som uttryck för en sådan
försiktighet.

Socialförsäkringskommitténs
förslag och bedömningar godtogs i propositionen 1962: 90 med förslag tiU lag
om aUmän försäkring.

Vid
1968 års riksdag utvidgades reglema i 15 kap. 2 § AFL att omfatta också sådana
fall då inkomstbortfallet berott på arbetslöshet. I propositionen 1968: 60 med
förslag till lagändringen accepterades i princip det gäUande kravet på sjukdom
under minst 90 dagar för bestämmelsens tillämpning. Kvalifikationstiden i
arbetslöshetsfaUen bestämdes med utgångspunkt härifrån till 60 dagar. Korrespondens
mellan kvalifikationstiderna råder om man beaktar att sjukpenning i princip
utgår för sju dagar i veckan, medan dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen
är anpassad tUl femdagars arbetsvecka och utgår först efter en karenstid av
fem dagar.

Frågan
om antalet år under vilka bestämmelserna i paragrafen fick tUlämpas
diskuterades också. Landsorganisationen hade vid remissbehandling av det
förslag från riksförsäkringsverket, på vilket propositionen byggde, krävt att
antalet år skulle sträckas ut från tre till minst fem år när det gällde
arbetslöshet. Föredragande departementschefen avvisade kravet och anförde:

Enligt 15 kap. 2 § AFL gäller vidare att
bestämmelserna i paragrafen inte får tUlämpas för mer än tre år för en
försäkrad. Denna begränsning beror på att det inte ansetts motiverat att en
försäkrad skall få tillgodoräkna sig mer än några få år som pensionsgmndande
utan att dessa år kan inverka sänkande på medelpoängen. Riksförsäkringsverket
har utgått från att här nämnda bestämmelser skall gäUa även vid arbetslöshet.
Jag delar denna uppfattning och kan aUtså inte ansluta mig tUl ett under
remissbehandUngen framfört förslag att utsträcka tiden till fem år. Då det här
rör sig om en av\'ikelse från de principer som gäller för rätt till ATP bör en
viss försiktighet iakttas när det gäller att bestämma omfattningen av de nya
reglema.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen godtogs
propositionsförslaget i nu berörda delar utan någon kommentar (se 2LU 1968:
41).

Remissyttrandet

Riksförsäkringsverket avstyrker bifall till
motionen. Redan vid tillkomsten av gäUande bestämmelser betonades att
försiktighet måste iakttas när det rör sig om avvikelser från de principer som
gäller för rätt till tilläggspension, framhåUer verket. Administrativt torde
det vara i det närmaste ogenomförbart att låta den av motionärema föreslagna
änd-

s. 6 Kontrollera mot PDF

SfU 1971:37 6

ringen
få sådan retroaktiv verkan att löpande tUläggspensioner räknas om. Verket
framhåUer vidare att de problem som motionärema pekat på skuUe kunna lösas, om
sjukpenningen görs skattepUktig och därmed pensionsgrundande. Dessa frågor
utreds f. n. i den förra året tillkallade sjukpenningutredningen.

Utskottet

I 15 kap. 2 § lagen om allmän försäkring återfinns
två specialbestämmelser om förmånUgare beräkning av tilläggspension i vissa
fall för dem som är födda 1927 eUer tidigare. Dessa bestämmelser skaU
tillgodose de åldersgmpper som i ATP-systemets uppbyggnadsskede är i sådan
ålder att dels låg pensionspoäng, orsakad av inkomstbortfall på gmnd av sjukdom,
ej kan neutraUseras genom den s.k. femtonårsregeln vid beräkning av
medelpoängen, dels bortfall av pensionspoäng för något år ej kan kompenseras av
den s.k. trettioårsregeln. Enligt den ena specialbestämmelsen skall vid bestämmande
av det poängmedeltal, som skall Ugga tiU gmnd för beräkningen av
tilläggspension, kunna bortses från år under vilket sjukpenning uppburits under
mer än 90 dagar, om medelpoängen därigenom höjs. Den andra specialbestämmelsen
innebär att vid tillämpningen av reglema om antalet poängår, som fordras för
full pension, aUtid skall anses som om pensionspoäng tillgodoräknats den
försäkrade för sådant år. Det föreskrives att nu angivna regler får tUlämpas
endast med avseende på högst tre kalenderår.

I
motionen kritiseras att förutsättningen för tillämpning av 15 kap. 2 § AFL är
att sjukdomen varat mer än 90 dagar under visst år. Redan en kortare tids
sjukdom föranleder inkomstminskning och därigenom minskade pensionspoäng.
Enligt motionärerna är det ur rättvisesynpunkt angeläget att vUlkoren för de
äldre förs'äkrade inom ATP-systemet förbättras. De föreslår att villkoret om
sjukdom sänks från 90 till 45 dagar och att antalet år då specialreglerna får
tiUämpas ökas från tre tiU fem.

Då
bestämmelserna i 15 kap. 2 § AFL tillkom år 1962 framhölls att försiktighet
måste iakttas när det gäUer att införa pensionsförmåner inom ATP som inte
grundar sig på en faktisk utan på en utebliven arbetsinkomst och som inte har
någon motsvarighet i avgifter. De föreskrivna begränsningarna till endast
långa sjukdomsfall och till endast tre sjukår får ses som uttryck för en sådan
försiktighet. I samma riktning gick uttalanden 1968 då paragrafen utvidgades
att omfatta också sådana fall då inkomstbortfall uppstått på grund av arbetslöshet.
Enligt socialförsäkringsutskottets mening saknas anledning att frånträda de
principer som varit vägledande vid bestämmelsernas tillkomst. Avvikelser från
de grunder som gäller för rätt till ATP kan därför knappast komma i fråga i
vidare mån än vad som redan nu föreskrives. Motionsyrkandet om ändrad lydelse
av 15 kap. 2 § AFL avstyrkes följaktligen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

SfU 1971: 37 7

I anledning av motionsyrkandet vill utskottet
erinra om att sjukpenningutredningen, som tillkallades förra året, har till
uppgift att utreda fömtsättningarna för att inordna sjukpenningen i
beskattningssystemet. Om sjukpenningförmånerna blir skattepliktig inkomst,
öppnas möjlighet att på ett enkelt sätt hänföra dem tiU pensionsgrundande
inkomst. Det åvUar sjukpenningutredningen att äveri lägga fram förslag om de
lagändringar som behövs i sådant avseende. Ett förslag av denna innebörd
skuUe, såsom utskottet bedömer saken, i allt väsentligt lösa de problem som
aktualiseras i motionen.

Med hänvisning till vad utskottet sålunda anfört
får utskottet hemstäUa att motionen 1971: 346 inte föranleder någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm
den 9 november 1971

På
socialförsäkringsutskottets vägnar TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande:
herrar Fredriksson (s), Lundberg (s), Jonsson i Mora (fp), fröken Sandell (s)*,
herrar Ringaby (m), Magnusson i Nennesholm (c), fm Håvik (s), herrar Mundebo
(fp), Nordberg (s), Björck i Nässjö (m), Marcusson (s), fröken Pehrsson (c),
herrar Hermansson i Malmberget (vpk), Andersson i Nybro (c) och Signell (s).

*
Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herr Hermansson i
Malmberget (vpk) som ansett

dels
att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 6 med orden »Då
bestämmelserna» och slutar på s. 7 med orden »i motionen» bort ersättas med
text av följande lydelse:

»Utskottet
delar motionärernas uppfattning om de ogynnsamma följderna av nuvarande
lydelse av 15 kap. 2 § AFL för särskilt äldre försäkrade, som genom
sjukdomstid kortare än 90 dagar under visst år får minskad inkomst och därmed
minskade pensionspoäng. Detta i sin tur innebär en lägre tiUäggspension under
hela livstiden. Med tanke på att dessa konsekvenser gäUer årsklasser av
försäkrade, som i flertalet fall inte har möjUghet att tjäna in rätt till full
tilläggspension, föreligger starka skäl för att åstadkomma en lagändring. Även
om den år 1970 tiUsatta sjukpenningutredningen kommer att lägga fram förslag om
att sjukpenningförmånema blir skattepliktig inkomst, varom beslut kan väntas
bU fattat först om några år, kommer denna förändring inte att fullt ut lösa
problemet för nu aktuella åldersgmpper. På grund härav samt med åberopande av
vad i motionen anförts anser utskottet att 15 kap. 2 § AFL bör ändras så att
viUkoret för sjukdom sänks från 90 tiU 45 dagar och att antalet år då
paragrafen får tillämpas ökas från tre till fem.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

dels ock att utskottet bort hemställa

»att riksdagen med bifall tiU motionen 1971; 346 för sin
del beslutar att 15 kap. 2 § lagen (1962; 381) om allmän försäkring skall ha
följande såsom utskottets förslag betecknade Ivdelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Utskottets
förslag

15 kap.

2 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har försäkrad, som är född år 1927 eller tidigare, visst
år under mer än nittio dagar uppburit sjukpenning enligt denna lag eller lagen
om yrkesskadeförsäkring eller motsvarande ersättning enligt lagen om ersättning
åt smittbärare och har han därvid varit placerad lägst i den sjukpenningklass,
vilken han skulle hava tillhört om hans årsinkomst av förvärvsarbete uppgått
till det vid årets ingång gällande basbeloppet, skall vid beräkning av det i 12
kap. 2 § första stycket angivna medeltalet av pensionspo'äng bortses från
nämnda år, därest medeltalet därigenom höjes, samt vid tillämpningen i övrigt
av 12 kap. anses som om pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade för det
året. Vad nu sagts skall icke avse år, då den försäkrade åtnjutit ålderspension
eller förtidspension enligt denna lag eller då undantagande enligt 11 kap. 7
§ varit g'aUande för honom, och må ej tillämpas med avseende å mer 'ån tre år.

Har försäkrad, som är född år 1927 eller tidigare, visst
år under mer än fyrtiofem dagar uppburit sjukpenning enligt denna lag eller
lagen om yrkesskadeförsäkring eller motsvarande ersättning enligt lagen om
ersättning åt smittbärare och har han därvid varit placerad lägst i den
sjukpenningklass, vUken han skulle hava tillhört om hans årsinkomst av
förvärvsarbete uppgått till det vid årets ingång gällande basbeloppet, skall
vid beräkning av det i 12 kap. 2 § första stycket angivna medeltalet av pensionspoäng
bortses från nämnda år, därest medeltalet därigenom höjes, samt vid
tillämpningen i övrigt av 12 kap. anses som om pensionspoäng tillgodoräknats
den försäkrade för det året. Vad nu sagts skall icke avse år, då den försäkrade
åtnjutit ålderspension eUer förtidspension enligt denna lag eller då
undantagande enligt 11 kap. 7 § varit gällande för honom, och må. ej tiUämpas
med avseende å mer än fem år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vad i------------------------------------------- högre
tal.»

TRYCKERIBOLAGET IVAR H>CGGSTROM AB.
STOCKHOLM 1971

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.