Sök i Ratio Lex

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motioner om sänkning av den allmänna pensionsåldern

1971 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1971:SfU4, Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motioner om sänkning av den allmänna pensionsåldern

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Socialförsäkringsutskottets
betänkande nr 4 år 1971 SfU 1971:4

Nr 4

Socialförsäkringsutskottets
betänkande i anledning av inutioner oni sänkning av den allmänna
pensionsåldern.

Socialförsäkringsutskottct har i ett sammanhang
behandlat följande motioner, nämligen

a) motionen 1971: 60 av herr Hermansson i Stockholm
rn.fl. i vilken föreslagits »att riksdagen måtte uttala sig för en sänkning av
den allmänna pensionsåldern till 65 år avsedd att träda i kraft från den 1
januari 1972 samt i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om att innevarande
års höstriksdag föreläggs förslag härom»;

b) motionen 1971: 129 av herr Hedlund in. fl. i vilken
hemställts »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller

1. om tilläggsdirektiv för pensionsåJderskommittén,
innebärande att kommitténs målsättning skall vara en sänkning av den allmänna
pensionsåldern från 67 till 65 år;

2. att pensionsålderskommittén ges i uppdrag att med
förtur utreda frågan om sänkning av pensionsåldern».

Gällande
bestämmelser

Ålderspension från folkpensioneringen och
tilläggspensioneringen utgår i princip fr. o.m. den månad under vilken den
försäkrade fyller 67 år. Pensionsåldern 67 år inom folkpensioneringen har gällt
sedan år 1914.

Efter
framställning från den försäkrade kan ålderspension tas ut före 67 års ålder,
dock tidigast fr. o. m. den månad den försäkrade uppnår 63 års ålder. Om
ålderspension tas ut i förtid, minskas pensionen med 0,6 % för varje månad
som, då pensionen börjas tas ut. återstår till den månad då den försäkrade
fyller 67 år. Pensionsuttag kan också uppskjutas. I sådana fall ökas pensionen
på motsvarande sätt med 0,6 % per månad, dock att hänsyn inte tas till tid
efter det att den försäkrade fyllt 70 år. En samordning är föreskriven mellan
uttag av folkpension och tilläggspension. Förtida uttag måste enligt uttrycklig
föreskrift avse båda pensionsandelarna. Sådan uttrycklig föreskrift saknas
beträffande uppskjutet uttag, men reglerna har sådan konstruktion att den
försäkrade inte har något att vinna på att ta ut tilläggspension men vänta med
uttag av folkpension eller tvärtom. Reduktionen av pensionen vid förtida uttag
liksom ökningen vid uppskjutet uttag är livsvarig och bygger på
försäkringsmatematiska be-

Riksdagen
1971. 11 saml. Nr 4

s. 2 Kontrollera mot PDF

SfU 1971: 4 2

räkningsgrunder.
Principen är att värdet av de sammanlagda pensionsbelopp som den försäkrade
uppbär i sin livstid skall bli detsamma oberoende av när han börjar ta ut sin
pension. Det uppställs inga särskilda krav för rätt till förtida uttag av
pension, t. ex. att den försäkrade skall sluta sitt förvärvsarbete. Däremot kan
kommunalt bostadstillägg eller hustrutillägg inte utgå till ålderspension
förrän pensionären uppnått 67 års ålder.

Pension
före 67 års ålder kan också utgå i form av förtidspension. Rätt till sådan
pension har den som på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska
eller psykiska prestationsförmågan fått sin arbetsförmåga nedsatt med minst
hälften. Vid bedömande i vad mån arbetsförmågan är nedsatt skall beaktas den
försäkrades förmåga att vid den nedsättning av prestationsförmågan varom är
fråga bereda sig inkomst genom sådant arbete som motsvarar hans krafter och
färdigheter och som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till hans
utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och därmed
jämförliga omständigheter. I fråga om äldre försäkrad skall bedömningen främst
avse hans förmåga och möjlighet att bereda sig fortsatt inkomst genom sådant
arbete som han tidigare utfört eller genom annat för honom tillgängligt
lämpligt arbete.

Tidigare
riksdagsbehandling

Motioner med krav på en sänkning av pensionsåldern
har behandlats av riksdagen varje år under 1960-talet. Fram till och med år
1968 avslog riksdagen motionerna som regel med motiveringen att andra
förbättringar för pensionärerna måste prioriteras. Är 1969 uttalade riksdagen
(se 2LU 1969: 20) att den inte stod främmande för att utvecklingen skulle gå
mot ett pensionssystem där alla försäkrade skulle få möjlighet till full
ålderspension tidigare än vid uppnådda 67 år. En lagstiftning som innebar att
pensionsåldern inom folk- och tilläggspensioneringen sattes vid 65 år, som
förordades i de då aktuella motionerna, skulle emellertid medföra betydande
kostnadsökningar. Antalet personer i årsklasserna 65 och 66 kunde beräknas
till sammanlagt ca 160 000. Även om en del av dessa redan erhöll pension i
form av förtida uttag, förtidspension, m. m. kunde den direkta höjningen av
utgifterna för folkpensioner beräknas uppgå till åtskilliga hundra miljoner
kronor. Samtidigt fick man räkna med kostnadsökningar inom tilläggspensioneringen.
Hänsyn måste också tas till minskade skatteintäkter för stat och kommun och
till det förhållandet att två årsklasser drogs ifrån produktionen. Önskemålet
om en sänkt pensionsålder måste alltjämt vägas rnot andra önskemål om
förbättringar för pensionärerna. Vidgade möjligheter till förtidspension för
dem som av särskilda skäl inte kan fortsätta sitt arbete till 67 år måste
därvid framhöll andra lagutskottet prioriteras.

s. 3 Kontrollera mot PDF

SfU 1971:4 3

Vid 1970 års riksdag beslöts ändringar i lagen om
allmän försäkring som innebar förbättringar för äldre förvärvsarbetande i deras
rätt att erhålla förtidspension. Reformen tog särskilt sikte på sådana
försäkrade som inte orkade med sitt arbete eller som friställts utan att annat lämpligt
arbete stod till förfogande. I samband med denna fråga behandlade andra
lagutskottet motioner som gällde frågan om en sänkning av den allmänna
pensionsåldern. I sitt utlåtande 1970: 34 instämde andra lagutskottet i stort i
de synpunkter som låg bakom kraven på en allmän sänkning av pensionsåldern.
Utskottet anförde vidare:

Som utskottet uttalade redan förra året står
utskottet inte främmande för att utvecklingen går mot ett pensionssystem där
alla försäkrade får möjlighet tiU full ålderspension tidigare än vid uppnådda
67 år. Hittills har reformarbetet på pensionsområdet koncentrerats på andra
frågor. En uppbyggnad av pensionsnivån har framför allt ansetts böra
prioriteras. Sedan detta arbete i och med tilläggspensioneringens successiva
tillväxt och folkpensioneringens komplettering med pensionstillskotten förts
avsevärt framåt, kan andra angelägna reformer på pensionsområdet tas upp.
Bland sådana märks i synnerhet frågan om standardsäkring av pensionerna, i
vilket avseende fjolårets höstriksdag begärde utredning, och frågan om
pensionsåldern. Det är med hänsyn härtill som utskottet med tillfredsställelse
konstaterar att departementschefen avser att inhämta Kungl. Maj:ts
bemyndigande att tillkalla en parlamentarisk kommitté med uppdrag att utreda
frågan om pensionsåldern inom den allmänna försäkringen. Utskottet utgår från
att en sådan utredning kommer att ta upp frågan om pensionsåldern i hela dess
vidd. Såväl överväganden angående en generell sänkning av pensionsåldern under
67 år som frågan om en mera rörlig pensionsålder bör alltså omfattas av
utredningens uppdrag. Reglerna om förtida uttag av pension kommer att särskilt
aktualiseras i det sammanhanget. Även frågan om en mjukare övergång till
pensioneringen bör bli föremål för utredningens uppmärksamhet. Så långt det är
möjligt bör den enskilde försäkrades individuella situation få möjlighet att
påverka hans pensionering, varvid man fortsätter på den väg som utstakats genom
föreliggande förslag orh vidgad förtidspensionering, enligt vilket för den
äldre arbetskraften det egna önskemålet om pension får en ökad betydelse.
Erfarenheterna av den utvidgade förtidspensioneringen kommer därför med all
sannolikhet att bli av stort värde för kommitténs bedömningar. Som
departementschefen framhåller möter man vid ett utredningsarbete av detta slag
betydande problem där kostnadsfrågan spelar en dominerande roll och där en
avvägning måste ske mot andra angelägna reformkrav.

Pensionsålderskommittén

Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t den 27 maj 1970
tillkallade socialministern särskilda sakkunniga för att utreda frågan om
pensionsåldern m. m. I direktiven för de sakkunniga, som antagit benämningen
pensionsålderskommittén, anförs bl. a. följande.

Utredningen bör undersöka hur nuvarande regler för
ålderspension inom såväl folk- som tilläggspensioneringen svarar mot de behov
och önskemål som finns hos skilda grupper. När det gäller tanken på en

s. 4 Kontrollera mot PDF

SfU 1971:4 4

allmän
sänkning av pensionsåldern måste ingående övervägas om en sådan reform ger den
från social synpunkt bäst motiverade användningen av de resurser som kan
sättas in. Det är möjligt att andra lösningar kan ge utrymme för större
förbättringar åt dem som har de största behoven. Olika vägar står här till
buds. Den nyligen beslutade vidgningen av förtidspensioneringen är en väg att
ge bättre pensionsmöjligheter för dem bland den äldre arbetskraften som bäst
behöver komma i åtnjutande av pension tidigare än från 67 års ålder. Genom en
sådan individuell prövning som det där är fråga om kan man inom en given
kostnadsram gå längre ner i åldrarna än vid en generell sänkning av
pensionsåldern.

Konsekvenserna
i olika hänseenden av en sänkt pensionsålder bör noga övervägas med särskild
vikt lagd vid de ekonomiska följderna både för pensionssystemet och för
samhället i övrigt. Det bör därvid beaktas att en sänkt pensionsålder inte bara
ställer krav på resurser för utgående förmåner utan också innebär ett
produktionsbortfall. Angelägenheten av en sänkning av pensionsåldern bör vidare
vägas mot andra reformönskemål. Fördelar och nackdelar från såväl den enskildes
som samhällets synpunkt bör belysas. Om utredningen stannar för att förorda en
allmän sänkning av pensionsåldern bör omfattningen av och takten för genomförandet
av reformen också prövas.

Utredningsarbetet
beträffande pensionsåldern bör innefatta en översyn av hela det regelsystem
som gäller för uttag av ålderspension.

Enligt direktiven skall utredningen även pröva
frågan om standardsäkring inom den allmänna pensioneringen.

Det
uttalas särskilt att resultaten av utredningens arbete bör redovisas i ett
sammanhang. I redovisningen bör ingå kostnadskalkyler och anvisningar rörande
formerna för täckning av de ökade kostnader som följer av utredningens förslag.

Utskottet

Sedan frågan om en sänkning av den allmänna
pensionsåldern under en följd av år aktualiserats genom motioner i riksdagen,
tillsatte socialministern i mitten av förra året den s. k.
pensionsålderskommittén. Enligt direktiven skall kommittén undersöka hur
nuvarande regler för ålderspension svarar mot behoven och önskemålen hos skilda
grupper. Utredningen skall ingående överväga om en allmän sänkning av pensionsåldern
ger den från social synpunkt bäst motiverade användningen av tillgängliga resurser
eller om andra lösningar ger utrymme för större förbättringar åt dem som har de
största behoven, t. ex. pensionering efter individuell prövning, varvid man
inom en given kostnadsram skulle kunna gå längre ned i åldrarna än vid en
generell sänkning av pensionsåldern. Angelägenheten av en pensionsreform skall
vägas mot andra reformönskemål. Bland dessa namnes särskilt frågan om standardsäkring
inom den allmänna pensioneringen, vilken fråga utredningen också har att
pröva. Det uttalas att resultaten av utredningens arbete bör redovisas i ett
sammanhang. I redovisningen bör ingå kostnadskalkyler och anvisningar
rörande formerna för täckning av de

s. 5 Kontrollera mot PDF

SfU 1971: 4 5

ökade
kostnader som följer av de förslag utredningen kan komma att lägga fram.

I
motionen 1971: 129 påtalas att direktiven för kommittén inte klart utsäger att
målsättningen för kommitténs arbete skall vara en sänkning av pensionsåldern
från 67 till 65 år. Motionärerna yrkar att kommittén skall erhålla
tilläggsdirektiv där en sådan målsättning klart framgår. Vidare yrkar de alt
kommittén skall ges i uppdrag att utreda frågan om en sänkt pensionsålder med
förtur. Motionärerna anser det angeläget att kommittén redovisar resultatet av
sitt arbete så snart att beslut kan fattas av innevarande års riksdag om en
pensionsåldersreform med ikraftträdande den 1 januari 1972.

I
motionen 1971: 60 yrkas att riksdagen redan nu skall fatta principbeslut om en
sänkning av den allmänna pensionsåldern till 65 år från och med den 1 januari
1972 samt i anslutning därtiU hemställa om förslag till innevarande års
höstriksdag med erforderliga lagändringar m. m.

När
riksdagen förra året hade att ta ställning till motioner som syftade till en
allmän sänkning av pensionsåldern uttalade riksdagen att den då aviserade
utredningen borde få i uppdrag att ta upp frågan om pensionsåldern i hela dess
vidd. Såväl överväganden angående en generell sänkning av pensionsåldern under
67 år som frågan om en mera rörlig pensionsålder borde ingå i utredningens
uppdrag. Särskild uppmärksamhet borde ägnas åt problemet med en mjukare
övergång till pensioneringen där så långt möjligt den försäkrades individuella
situation och önskemål om pensionering skulle få ökad betydelse. Riksdagen
framhöll också att betydande problem mötte vid ett utredningsarbete av detta
slag där kostnadsfrågan spelade en dominerande roll och där avvägning måste
ske mot andra angelägna reformkrav.

Som framgår av vad ovan anförts har direktiven för
pensionsålderskommittén utformats i nära anslutning till riksdagens vägledande
uttalande för utredningsarbetet förra året. Frågan om en sänkt pensionsålder
måste analyseras mot bakgrund av de önskemål och behov som finns i fråga om
såväl en generell som en individuell tidigareläggning av pensionsinträdet. Man
måste också studera kostnadssidan och passa in pensionsåldersreformen bland
andra reformönskemål på socialförsäkringsområdet och andra reformområden.
Utskottet anser det lämpligt att direktiven för kommittén inte i förväg binder
utredningsförslaget till en bestämd typ av pensionsåldersreform. Den i
motionerna förordade generella sänkningen av pensionsåldern från 67 till 65 år
bör enligt utskottets mening ingå som ett bland flera alternativ för en reform
på området. Utskottet har dock grundad anledning anta att detta alternativ
med hänsyn till att det förts fram i riksdagen och i andra sammanhang
särskilt kommer' att prövas av kommittén. För detta talar också att 65 år redan
är tillämplig pensionsålder för stora grupper arbetstagare.

s. 6 Kontrollera mot PDF

SfU 1971: 4 6

Med det anförda avstyrker utskottet yrkandet i
motionen 1971: 129 att pensionsålderskommittén skaU erhålla tillläggsdirektiv
som anger en generell sänkning av pensionsåldern till 65 år som målet för
kommitténs arbete. Även motionen 1971: 60 i vilken yrkas att riksdagen redan
nu skall fatta principbeslut om en sådan pensionsåldersreform avstyrkes.

Utskottet
är inte heller berett att tillstyrka bifall till yrkandet i motionen 1971: 129
om förtursbehandling i pensionsålderskommittén av pensionsåldersfrågan. Som
framgått av det föregående måste pensionsåldersreformen avvägas mot andra
angelägna reformkrav. På socialförsäkringsområdet märks bland sådana särskilt
frågan om standardsäkring av pensionerna. Utskottet ansluter sig till
socialministerns uppläggning av utredningsarbetet att pensionsåldersfrågan och
frågan om standardsäkring bör behandlas parallellt och att resultaten av utredningens
överväganden bör redovisas i ett sammanhang. Utskottet utgår emellertid från
att utredningsarbetet bedrivs med all möjlig skyndsamhet och att kommittén
erhåller de resurser som erfordras härför. Att kommittén skulle hinna genomföra
sitt arbete på så kort tid att lagstiftning i ämnet skulle kunna träda i kraft
redan den 1 januari 1972 förefaller däremot under alla förhållanden praktiskt
omöjligt.

Med
hänvisning till vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa .

att motionerna 1971: 60 och 1971: 129 inte
föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm
den 2 mars 1971

På
socialförsäkringsutskottets vägnar

ERIC
CARLSSON

Närvarande:
herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c), Lundberg (s), Jonsson i Mora (fp),
Fredriksson (s), Ringaby (m), fröken Sandell (s), herrar Magnusson i Nennesholm
(c), Karlsson i Ronneby (s), Mundebo (fp), fru Håvik (s), herrar Björck i
Nässjö (m), Nordberg (s), fröken Pehrsson (c), herrar Hermansson i Malmberget
(vpk) och Signell (s).

Reservationer

1)
av herr Hermansson i Malmberget (vpk) som ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som
börjar på s. 5 med orden »När riksdagen» och slutar på s. 6 med orden
»praktiskt omöjligt» bort ersättas med text av följande lydelse:

»Kravet om en sänkning av den allmänna pensionsåldern
till i första hand 65 år bärs upp av én mycket stark opinion inom den svenska
fackföreningsrörelsen och bland löntagarna i gemen. Det uppfattas som ett
jämlikhetskrav av stor angelägenhetsgrad. Ett grundläggande skäl är dock att
det moderna arbetslivet är så pressande och slitsamt, att

s. 7 Kontrollera mot PDF

SfU 1971: 4 7

behovet
av en tidigare pensionering än vid nuvarande 67-årsgräns är påtagligt och
allmänt. De utvidgade möjligheterna till förtidspensionering som numera
föreligger undanröjer inte behovet av den föreslagna sänkningen av den allmänna
pensionsåldern, inte heller en eventuell överenskommelse mellan en del av
arbetsmarknadens partorganisationer. En sänkt pensionsålder bör lagfästas och
erbjuda förmånen åt alla försäkringstagare inom den allmänna försäkringen. Den
kostnad man på arbetsgivarsidan förväntar sig vara beredd att påta sig bör
kunna komma i fråga även vid en allmän sänkning av pensionsåldern. Dessutom bör
såsom påpekas i motionen 1971: 60 nuvarande oefterrättliga ordning med en
maximering av folkpensionsavgiften slopas. Hänvisningarna till kostnaderna
utgör sålunda inga godtagbara skäl för ett ytterligare uppskov med reformens
genomförande.

Med
hänsyn till vad sålunda anförts har utskottet kommit till uppfattningen att
ett genomförande av en sänkning av den allmänna pensionsåldern bör genomföras
utan ytterligare tidsförskjutning. Utskottet tillstyrker därför bifall till
motionen 1971: 60. Genom ett sådant bifall tillgodoses även yrkandena i motionen
1971: 129.»

dels
ock att utskottet bort hemställa

»att riksdagen med bifall till motionen 1971; 60
och i anledning av motionen 1971: 129 uttalar sig för en sänkning av den allmänna
pensionsåldern till 65 år avsedd att träda i kraft den 1 januari 1972 samt i
skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om att innevarande års höstriksdag
föreläggs förslag härom».

2) av herrar Carlsson i Vikmanshyttan, Magnusson i
Nennesholm och fröken Pehrsson (alla c) som ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som
börjar på s. 5 med orden »När riksdagen» och slutar på s. 6 med orden
»praktiskt omöjligt» bort ersättas med text av följande lydelse:

»En sänkning av den allmänna pensionsåldern, som
varit oförändrad alltsedan 1913 års lag om allmän pensionsförsäkring, framstår
enligt utskottets bedömning som den mest angelägna reformen på socialförsäkringens
område f. n. Som det nu är får de försäkrade som har fysiskt särskilt
ansträngande sysselsättning och som har de lägsta inkomsterna vänta med sin
pensionering till 67 års ålder, medan andra ur löne- och arbetstidshänseende
bättre gynnade grupper kan få gå i pension vid 65 års ålder eller tidigare.
Mot denna bakgrund är det tillfredsställande att socialministern sedan
motionsyrkanden under en lång följd av år lagts fram i riksdagen förra året
tillkallat en parlamentarisk kommitté med uppgift att utreda bl. a. frågan om
pensionsåldern. Utskottet finner det riktigt att utredningen fått i uppdrag
att pröva pensionsfrågan i hela dess vidd och att således både frågan om en
generell sänkning av pensionsåldern och frågan om en rörligare pen-

s. 8 Kontrollera mot PDF

SfU 1971: 4 8

sionsålder
ingår i utredningens direktiv. Enligt utskottets mening bör icke dessa frågor
framstå som alternativ utan i stället utgöra komplement till varandra.
Utredningens förslag bör således vara inriktat på en rörlig pensionsålder där
utgångspunkten för rörligheten skall vara 65 år i stället för som nu 67 år.
Denna målsättning bör komma till klart uttryck i utredningens direktiv, och
utskottet tillstyrker yrkandet i motionen 1971: 129 att
pensionsålderskommittén skall erhålla tilläggsdirektiv med detta innehåll.

Med
anledning av den angelägenhetsgrad som utskottet vill tillerkänna en
pensionsreform är det önskvärt att pensionsålderskommittén lägger fram ett
förslag om en genereU sänkning av pensionsåldern med förtur. Eftersom riksdagen
tidigare uttalat att de lagstiftningsfrågor som hänger samman med en sådan
reform med all sannolikhet kan klaras av på förhållandevis kort tid (2LU 1969:
20), bör det vara möjligt för kommittén att avlämna ett delförslag i frågan i
sådan tid att ändrad lagstiftning kan träda i kraft den 1 januari 1972.
Utskottet tillstyrker därför bifall jämväl till yrkandet i motionen 1971: 129
om förtursbehandling i pensionsålderskommittén av pensionsåldersfrågan.

Genom
vad utskottet nu anfört får syftet med motionen 1971: 60 anses i huvudsak bli
tillgodosett.»

dels ock att utskottet bort hemställa »A. att
riksdagen med bifall till motionen 1971: 129 och i anledning av motionen 1971:
60 i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om tilläggsdirektiv för
pensionsålderskommittén i enlighet med vad utskottet anfört samt om åläggande
för kommittén att behandla frågan om sänkning av pensionsåldern med förtur; B.
att motionen 1971: 60, i den mån den inte kan anses besvarad genom utskottets
hemställan under A., inte föranleder någon riksdagens åtgärd.»

Särskilt
yttrande

av
herrar Jonsson i Mora (fp) och Mundebo (fp), som anfört:

»Enligt vår uppfattning bör en sänkning av
pensionsåldern komma till stånd så snart som möjligt. Folkpartiet har därjämte
betonat vikten av att pensioneringssystemet medger individuell valfrihet. En
rörlig pensionsålder skulle ta hänsyn till att behovet av pension infaller vid
skilda tidpunkter för olika människor. Vi anser att en till 65 år sänkt
pensionsålder med möjlighet till individuella variationer bör vara ett huvudalternativ
i pensionsålderskommitténs utredningsarbete.

Vi
utgår från att riksdagen föreläggs förslag till förändring av pensionssystemet
under innevarande mandatperiod. Vi finner därför i detta läge ej anledning att
begära tilläggsdirektiv för det pågående utredningsarbetet.»

Kl BeckmansTryckDilsr AB. Stockholm

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.