Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion om samordning av hjälpinsatser vid arbetslöshet och sjukdom
1971 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Bet. 1971:SfU6, Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion om samordning av hjälpinsatser vid arbetslöshet och sjukdom
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Socialförsäkringsutskottets
betänkande nr 6 år 1971 SfU 1971: 6
Nr 6
Socialförsäkringsutskottets
betänkande i anledning av motion om samordning av hjälpinsatser vid
arbetslöshet och sjukdom.
Motionen
I motionen 1971: 726 av herrar Werner i Malmö och
Komstedt hemställes »att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla att motionen
för beaktande måtte överlämnas till utredningen om sjukpenning vid arbetsvärd
m. m.»
I
motionen, som väsentligen tar sikte på de problem som föreligger beträffande
samordning av samhällets stödåtgärder till den som åtnjuter arbetsvärd,
framhålls inledningsvis att den förekommande splittringen på olika hjälpformer
vid arbetslöshet av den enskilde upplevs som förvirrande och inte alltid
rättvis. Arbetslöshetsstödet åt den, som inte hunnit kvalificera sig för bidrag
från erkänd arbetslöshetskassa, skiftar i omfattning beroende på om vederbörande
vänder sig tiU socialvården eller till arbetslöshetsnämnden, vilket av
motionärerna betecknas som otillfredsställande. Situationen är enligt
motionärerna än mer komplicerad vid bestämmande av utbildningsbidrag under
arbetsmarknadsutbildning. Svårigheterna sammanhänger med att det i praktiken
inte går att dra någon klar gräns mellan den, som genomgår rehabilitering i
form av arbetsvärd efter sjukdom eller skada, och annan utbildningssökande.
Motionärerna framhåller att det föreligger ett starkt behov av administrativ
förenkling och större rättstrygghet för den enskilde i dessa frågor. Enligt
motionärerna är arbetsmarknadsstyrelsen generös i sin tillämpning av
bidragsbestämmelserna medan riksförsäkringsverket rekommenderat mycket stor
restriktivitet i fråga om rätt till sjukpenning under arbetsvärd. Härom anförs
i motionen vidare:
Nuvarande system är icke bra. Högst kvalificerade
tjänstemän vid försäkringskassorna och den statliga arbetsvärden får nu spilla
tid på att i fall efter fall tillsammans söka komma överens om vad som skall
gälla. Om sjukpenning tillåtits utgå, skaU den enligt riksförsäkringsverket
dras in efter viss tid så snart man anser att den försäkrade hunnit så långt i
utbildningen att han eller hon kan antas vara kapabel att förtjäna minst
hälften så stor arbetsinkomst som den »han hade haft om han varit frisk och
fortsatt sitt gamla yrke» (riksförsäkringsverkets cirkulärserie nr 6/1968).
Detta kan innebära att en person som beviljats en tvåårig utbildning mister
sjukpenningen efter ett år och måste fortsätta på en lägre ekonomisk nivå.
Sådana förbättringar då det gäller ekonomiskt stöd
till den enskilde under arbetsmarknadsutbildning bör åstadkommas att
Riksdagen
1971. 11 saml. Nr 6
SfU 1971:6 2
a)
alla bidrag
utanordnas från ett enda håll till den enskilde, lämpligen genom
länsarbetsnämnden,
b)
bidragen utgår
enligt generella normer, som tar hänsyn till den enskildes behov och som är
mera generösa mot fullständiga familjer än nuvarande principer,
c)
utbildningsbidrag
på anmodan av den utbildningssökande utgår med belopp som motsvarar vad som
eljest i tillämpliga fall kunnat utgå i form av sjukpenning från allmän
försäkringskassa eller dagersättning från erkänd arbetslöshetskassa.
Gällande bestämmelser m. m.
Med rehabilitering avses sådan
verksamhet som syftar till att återställa den fysiska och psykiska
funktionsförmågan hos sjuka eller skadade människor eller hjälpa dem att
övervinna invaliditet, så att de i görlig mån blir självförsörjande och
oberoende. Inom rehabiliteringsverksamheten skiljer man mellan den medicinska
och den yrkesbe-tonade rehabiliteringen (arbetsvärd). Till arbetsvärden hänförs
alla icke medicinska åtgärder, som kan vara erforderliga för att inordna
partiellt arbetsföra i produktionen. Exempel på arbetsvårdande åtgärder är
ar-betsprövning, arbetsträning, yrkesutbildning, skyddad sysselsättning och
näringshjälp.
Enligt 4 kap. 2 § lagen om allmän försäkring (AFL) åligger
det försäkringskassa att vid mera långvariga sjukdomsfall - i främsta rummet
sådana där sjukpenning eller sjukhusvård utgivits för nittio dagar i följd -
undersöka huruvida skäl föreligger att vidta rehabiliteringsåtgärder. Om sådan
åtgärd befinns erforderlig, skall kassan se till att den vidtas.
Rehabiliteringsfrågor behandlas i försäkringskassa av ett samarbetslag som
består av representanter för kassan och länsarbetsnämnden.
Under tid då försäkrad är föremål för rehabiliterande
åtgärder kan sjukpenning utgå. För rätt till sjukpenning krävs enligt
huvudregeln i 3 kap. 7 § AFL att sjukdom förorsakat nedsättning av
arbetsförmågan med minst hälften. Som sjukdom anses jämväl sådant tillstånd av
nedsatt arbetsförmåga, som förorsakats av sjukdom för vilken sjukpeiming
utgivits och som alltjämt kvarstår efter sjukdomens upphörande. Om den
försäkrade är föremål för rehabiliterande åtgärder enligt 4 kap. 2 § AFL, skall
arbetsförmågan enligt 3 kap. 8 § AFL anses nedsatt i den mån den försäkrade
därigenom är förhindrad att utföra förvärvsarbete. Förtidspension eller
sjukbidrag kan också utgå under rehabilitering; särskilt gäller det fall där
rehabiliteringen kan väntas ta lång tid och där pensionförmånema har större
värde för den försäkrade än sjukpenningen.
Till ledning för tillämpningen av bestämmelsen om
sjukpenning vid arbetsvärd har riksförsäkringsverket på grundval av avgöranden
i försäkringsdomstolen hösten 1967 i cirkulär till försäkringskassorna (S
nr
SfU 1971:6 3
6/68) lämnat vissa föreskrifter. Verket har därvid angivit
att en förutsättning för att åtgärd enligt 4 kap. 2 § AFL skall anses
föreligga är att den sjukdom som föranlett arbetsvärden redan medfört eller -
om åtgärden ej vidtas - kan komma att medföra nedsättning av arbetsförmågan
med minst hälften. Om det kan antas att försäkrad, om arbetsvärden ej kommer
till stånd, på den allmänna arbetsmarknaden skulle kunna uppnå och behålla en
arbetsinkomst motsvarande minst hälften av den han kunnat påräkna om han varit
frisk, skall arbetsförmågan inte anses nedsatt med minst hälften och
sjukpenning ej utgå.
Kan sjukpenning utgå, blir frågan huruvida tiden för
utgivande av sjukpenning skall begränsas till viss del av arbetsvårdstiden
beroende av om arbetsvärden kan antas fortgå längre tid än som kan anses
erforderligt för att den försäkrade skall kunna återgå i arbete och förvärva
minst hälften av den arbetsinkomst han kunnat påräkna i sin tidigare
sysselsättning om han varit frisk. Skulle han t. ex. efter en ettårig kontorsutbildning
kunna påräkna minst hälften så stor arbetsinkomst som den han hade haft om han
varit frisk och fortsatt i sitt gamla yrke, skall sjukpenningtiden begränsas
till ett år även i sådant fall, då arbetsvårdstiden är längre (t. ex. treårig
ingenjörsutbildning).
Försäkrad, som av arbetsvårdsorgan beviljats arbetsvärd i
form av arbetsprövning, arbetsträning eller yrkesutbildning, erhåller under tid
denna pågår utbildningsbidrag enligt vissa i arbetsmarknadskungörelsen och i
arbetsmarknadsstyrelsens anvisningar till denna angivna grunder.
Utbildningsbidraget utgår efter individuell behovsprövning med ett grundbidrag
av f. n. för månad högst 575 kronor för gift och 525 kronor för ogift person,
vartill kommer tillägg i form av hyresbidrag, familjetillägg och särskilt
bidrag, avseende bl. a resekostnadsersättning och ersättning för
läkarundersökning. Utbildningsbidraget minskas i princip med bl. a. erhållen
sjukpenning eller pension från den allmänna försäkringen, dock ej med större
belopp än r.tt visst minimibelopp av grundbidraget för månad alltid kommer att
utgivas. Storleken av detta s. k. stimulansbidrag som växlar allteftersom
utbildningen äger rum i eller utom hemorten och om vederbörande är
familjeförsörjare eller ej - uppgår i regel till minst 262 kronor för månad.
Utbildningsbidrag beviljas i fråga om yrkesutbildning och arbetsprövning vid
statens arbets-klinik av länsarbetsnämnd. Vid arbetsprövning vid annan
institution och vid arbetsträning beslutar den huvudman som driver
institutionen. Bidrag som utgår av kommunala medel mot statsbidrag benämnes
därvid klientersättning.
Pågående utredningsarbete
I gemensam framställning till
Kungl. Maj:t den 17 december 1968 hemställde riksförsäkringsverket och
arbetsmarknadsstyrelsen om ändring i lagen om allmän försäkring av innebörd
att sjukpenning inte
SfU 1971:6 4
skulle utgå till försäkrad under tid då denne efter
arbetsvårdsmyndig-hets förmedling undergick arbetsvärd i form av
yrkesutbildning.
Myndigheterna konstaterade att nuvarande system, där den
försäk-lade under arbetsvärd erhåller försörjning från två skilda håll - försäkringskassa
och arbetsvårdsmyndighet - medförde påtagliga olägenheter och icke fyllde rimliga
krav på tillförlitlighet, effektivitet och lätthanterlighet. Bl. a. framhölls
som vanskligt att bedöma en försäkrads förvärvsförmåga på den allmänna
arbetsmarknaden vid arbetsvärdens början liksom också att avgöra vid vilken
tidpunkt under utbildningstiden försörjningsförmåga skulle anses ha inträtt
och sjukpenning på grund därav ej vidare skulle ifrågakomma.
Myndigheterna ifrågasatte, om inte systemet, i varje fall
där arbetsvärden avser yrkesutbildning, borde avlösas av ett annat, där ersättning
under utbildningstiden utgick enbart i form av bidrag från arbetsmarknadsverket.
Sjukpenningförsäkringen skulle bli vilande så länge utbildningen pågick och
aktualiseras först efter dess avslutande eller vid avbrott i densamma. En
förutsättning för genomförande av en anordning av angivet slag var att
bidraget i varje särskilt fall anpassades så att det ej understeg den
sjukpenning som eljest skulle utgivas jämte stimulansbidrag. Härför erfordrades
ändringar i arbetsmarknadskungörelsen och AFL.
Framställningen från de båda myndigheterna har
remissbehandlats. Emellertid har verkens förslag av olika skäl inte befunnits
medföra en tillfredsställande lösning av de problem som uppstått.
Chefen för socialdepartementet har på grund härav efter
bemyndigande av Kungl. Maj:t den 20 mars 1970 tillkallat en sakkunnig med
uppdrag att utreda frågan om sjukpenning vid arbetsvärd m. m. I direktiven för
utredningsmannen anförs bl. a.
Med utgångspunkt i att den allmänna
försäkringen även i fortsättningen skall kunna stödja arbetsmässiga
rehabiliteringsåtgärder bör en utredning ske om den lämpliga utformningen av de
närmare villkoren för detta stöd. En ändamålsenlig samordning mellan de
förmåner som utgår från den allmänna försäkringen och dem som utgår från
arbets-vårdsorganen skall eftersträvas. Vid utredningen bör, mot bakgrund av de
erfarenheter som nu gällande normer gett, särskilt beaktas önskvärdheten av en
sådan utformning av reglerna att de så långt möjligt medger för den försäkrade
att redan vid arbetsvärdens början överblicka vad som kommer att gälla för
honom under rehabiliteringstiden.
Nuvarande normer för utgivande av sjukpenning har visat
sig medföra de största bedömningssvårigheterna i fråga om de mycket långvariga
rehabiliteringsåtgärderna. För dessa fall bör särskilt undersökas vilka
möjligheter till en mera ändamålsenlig ordning som kan stå till buds inom ramen
för reglerna inom förtidspensioneringen.
En viktig uppgift vid utredningsarbetet bör slutligen vara
att söka åstadkomma regler som medger en från administrativ synpunkt rationell
handläggning av stödet.
SfU
1971:6 5
Här må vidare nämnas att statsrådet Holmqvist under
hösten 1970 tillkallat en sakkunnig för översyn av bidragsbestämmelser m. m.
inom arbetsmarknadsutbildningen. Enligt direktiven skall den sakkunnige bl. a.
se över reglerna om samordning av utbildningsbidrag med vissa andra förmåner.
Det anges att den sakkunnige därvid skaU samråda med utredningen röranden
frågan om sjukpenning vid arbetsvärd m. m.
Utskottet
I förevarande motion tas upp problem rörande
samordning av samhällets stödåtgärder till dem som åtnjuter arbetsvärd i form
av arbetsmarknadsutbildning.
Frågor
med direkt anknytning till de i motionen berörda problemen utreds f. n. av den
förra våren tillsatta utredningen om sjukpenning vid arbetsvärd m. m. I
direktiven för utredningen pekas på att rådande normer för utgivande av
sjukpenning under tid för arbetsvärd har visat sig medföra vissa
tillämpningssvårigheter, som berörts i en framställ-nmg till Kungl. Maj:t från
riksförsäkringsverket och arbetsmarknadsstyrelsen. I framställningen har
föreslagits bl. a. att nuvarande system, innebärande att försäkrad under
arbetsvärd erhåller försörjning från två skilda håll - försäkringskassa och
arbetsvårdsmyndighet - borde avlösas av ett annat, där ersättning utges enbart
i form av bidrag från arbetsmarknadsverket. Enligt direktiven har emellertid
verkens förslag inte befunnits medföra en tillfredsställande lösning av de
problem som uppstått. I direktiven anges att den allmänna försäkringen även i
fortsättningen skall kunna stödja arbetsmarknadsmässiga rehabiliteringsåtgärder
och att en ändamålsenlig samordning mellan de förmåner som utgår från
försäkringen och de som utgår från arbetsvårdsorgan bör eftersträvas. Vidare
uttalas att utredningen bör söka åstadkomma regler, som dels möjliggör för den
försäkrade att redan vid arbetsvärdens början kunna överblicka vad som kommer
att gälla för honom under rehabiliteringstiden och dels medger en från
administrativ synpunkt rationell handläggning av stödet.
Motionärerna
pekar på vissa olägenheter med det nuvarande systemet och uttalar att det
föreligger ett starkt behov av administrativ förenkling och större
rättssäkerhet för den enskilde i dessa frågor. Motionen innehåller vidare
vissa konkreta förslag till ändring av nuvarande bestämmelser, bl. a.
beträffande handläggningen av bidragsfrågorna och i fråga om bidragens storlek.
Motionärerna begär att motionen för beaktande måtte överiämnas till utredningen
om sjukpenning vid arbetsvärd m. m.
De
i motionen framförda synpunkterna och förslagen är enligt utskottets bedömning
samtliga av den art att de innefattas i direktiven för den ovannämnda
utredningen. Då det således kan förutsättas att
SfU 1971:6 6
utredningen,
även utan att motionen överlämnas till densamma, kommer att överväga de frågor
som tas upp i motionen, avstyrker utskottet motionsyrkandet. Utskottet
hemställer att motionen 1971: 726 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.
Stockholm
den 2 mars 1971
På
socialförsäkringsutskottets vägnar ERIC CARLSSON
Närvarande:
herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c), Lundberg (s), Jonsson i Mora (fp),
Fredriksson (s), Ringaby (m), fröken Sandell (s), herrar Magnusson i Nennesholm
(c), Karlsson i Ronneby (s), Mundebo (fp), fru Håvik (s), herr Björck i Nässjö
(m), fröken Pehrsson (c), herrar Hermansson i Malmberget (vpk), Marcusson (s)*
och Signell (s).
Ej
närvarande vid betänkandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.