Socialutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa frågor om företagshälsovård m.m. jämte motioner
1971 · 15 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 12 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Bet. 1971:SoU11, Socialutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa frågor om företagshälsovård m.m. jämte motioner
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Socialutskottets
betänkande nr 11 år 1971 SoU 1971:11
Nr 11
Socialutskottets
betänkande i anledning av Kungl. Maj:fs proposition angående vissa frågor om
företagshälsovård m. m. jämte motioner.
Propositionen
Sedan Kungl. Maj:t i propositionen 1971:1 (bUaga 7,
punkten L 3) beräknat medel för nedannämnda ändamål, har Kungl. Maj:t i propositionen
1971: 23 under åberopande av statsrådsprotokoUet över socialärenden föreslagit
riksdagen att tUl Arbetsmedicinska institutet för budgetåret 1971/72 under
femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 10 255 000 kr.
Som ett led i åtgärderna för att förstärka
arbetarskyddets resurser läggs i propositionen fram förslag beträffande en
utbyggnad av företagshälsovården. Ett utbyggnadsprogram för
företagshälsovårdens läkarresurser redovisas. Det innebär att antalet läkare
inom företagshälsovården, uttryckt i heltidsverksamma läkare, kommer att öka
från ca 200 tiU omkring 650 under den närmaste femårsperioden. Viktiga
samråds-och informationsuppgifter på detta område anförtros åt en nyinrättad
företagshälsovårdsdelegation med företrädare för arbetsmarknaden, sjukvården
och arbetarskyddet.
Ett
program för ökad utbildning i. företagshälsovård vid arbetsmedicinska
institutet läggs fram. Avsikten är att vid institutet årligen skall utbUdas bl.
a. 45 läkare, 50 skyddsingenjörer och 60 sjuksköterskor i företagshälsovård.
För
genomförande av utbUdnmgsprogrammet föreslås betydande förstärkningar av
arbetsmedicinska institutets resurser. Anslaget för budgetåret 1971/72 höjs med
ca 2,5 milj. kr., vilket bl. a. innefattar en personalförstärkning med ett
20-tal nya, tjänster.
Motionerna
A.
Vid riksdagens början väckta motioner
1.
I motionen 1971: 352 av herr
Engström m. fl. (vpk) har hemställts att riksdagen i skrivelse tiU Kungl. Maj:t
måtte hemställa om att i motionen berörda frågor angående huvudmannaskapet för
företagshälsovården samt dess lagfästande blir föremål för utredning och att
förslag i dessa frågor skyndsamt föreläggs riksdagen.
2.
I motionen 1971: 881 av herr
Nordberg m. fl. (s) har hemställts att
Riksdagen
1971. 12 saml. Nr 11
SoU 1971:11 2
riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t begär dels en aUmän inventering rörande
omfattningen och iimehållet i de kursmoment som på olika ut-bUdningsområden
ägnas arbetsmiljö- och arbetarskyddsfrågor, deb att nyss nämnda kartläggning
läggs till grand för en utbyggnad av dessa delar av kurs- och läroplanerna,
dels en prövning av möjligheterna att skapa en fortbUdning i
arbetsvefenskapliga ämnen för verksamma tekniker, arkitekter m, fl.
yrkeskategorier vilkas arbete har direkt betydelse för arbetsmUjön.
Motionen
under 2 har av kammaren remitterats till utbildningsutskottet, som med
socialutskottets medgivande beslutat överflytta motionen till socialutskottet.
B.
/ anledning av propositionen väckta motioner
3.
I motionen 1971:1229 av herr
Engström m. fl (vpk) har hemställts att riksdagen i anledning av propositionen
1971: 23 i skrivelse till Kungl. Maj:t ger tUl känna vad i denna motion anförts
angående behovet av att gmndutbUdningen i arbetsmedicin och socialmedicin i
högre grad äger mm vid de ordinarie undervisningsanstalterna.
4.
I motionen 1971:1230 av herr
Gustavsson i Alvesta m.fl. (c) har hemställts att riksdagen vid sin behandling
av Kungl. Maj:ts proposition nr 23 beslutar att i skrivelse tUl Kungl. Maj:t
begära
a)
att arbetsmedicinska institutet
ges i uppdrag att skyndsamt undersöka om det är möjligt att anskaffa
tiUräckligt antal praktikantplatser för de läkare och sköterskor som skall
utbildas i institutets regi,
b)
att institutet, om det visar
sig svårt att få fram praktikantplatser på det sätt som föreslagits i
propositionen, ges i uppdrag att framlägga förslag om hur man skaU lösa frågan
så att inte inskränkningar i den planerade utbUdningskapaciteten behöver
göras,
c)
att arbetsmedicinska institutet
ges i uppdrag att vid detalj uppläggningen av läroplanen för den teoretiska
utbildningen av företagsläkare och sjuksköterskor i företagshälsovård ge
erforderligt utrymme åt de arbetspsykologiska och sociala frågorna; samt
att riksdagen i övrigt
beaktar vad i motionen anförts.
5. I
motionen 1971: 1231 av herrar NUsson i Växjö (s) och Persson
i Karlstad (s) har hemstäUts att riksdagen i skrivelse tiU Kungl. Maj:t
begär att arbetarskyddsstyrelsens företagshälsovårdsdelegation får i upp
drag
deb
att i enlighet med vad som anföres i motionen inleda försöksverksamhet med
ambulerande hälsovårdsbussar; deb att med största uppmärksamhet följa
utvecklingen i fråga om efterfrågan på och rekryteringen till arbetsmedicinska
institutets utbildning samt att vidta de åtgärder som kan bli erforderliga för
att säkerstäUa att antalet företagsläkare vid femårsperiodens slut blir av i
propositionen angiven storleksordning; dels ock att på sätt som exemplifieras
i motionen inleda för-
SoU
1971:11 3
söksverksamhet rörande utformningen av huvudmannaskapet
för företagshälsovården.
6. I motionen 1971: 1232 av herr Norrby i Åkersberga m.
fl. (fp) har
hemställts
att
riksdagen i skrivelse tiU Kungl. Maj:t begär
a)
utredning om
att tiUsättning av företagsläkare och annan personal inom arbetarskydd och
företagshälsovård sker av eller i samråd med företagsnämnd och
b)
skyndsam
utredning och förslag om företagshälsovårdscentraler för de små och medelstora
företagen, samt
att riksdagen beaktar vad som i motionen anförts
beträffande vidare-utbUdning och fortbildning av personal i
företagshälsovården.
7. I motionen 1971: 1233 av herr Ringaby m. fl. (m) har
hemställts
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte uttala att Kungl. Maj:t
i samband med realiserandet av utbyggnadsprogrammet för företags
hälsovårdens resurser måtte beakta vad som anförts i motionen.
Utskottet
För att skapa en bättre arbetsmiljö
och för att ge de anställda ökad trygghet på arbetsplatsen har ett omfattande
reformarbete påbörjats. Målsättningen för reformarbetet är att ett modernt
arbetarskydd skall ta ansvar för de anställdas hela hälsosituation i
arbetslivet och att miljön på arbetsplatserna i olika avseenden skall anpassas
till människans fysiska och psykiska förutsättningar. Såsom departementschefen
framhåller i propositionen måste de anstäUda själva och deras förtroendemän ges
vidgade funktioner i arbetarskyddet och därmed större möjligheter att utöva ett
aktivt inflytande över den beslutsprocess som formar deras arbetsmiljö.
Beträffande det pågående reformarbetet får utskottet
erinra om den förra året tillsatta arbetsmiljöutredningen och om den
arbetarskyddsfond som riksdagen nyligen beslutat inrätta.
Som ett ytterligare led i åtgärdema för att få till stånd
en utbyggnad av arbetarskyddet läggs i propositionen fram förslag om en
utbyggnad av företagshälsovården. Bl. a kommer antalet läkare inom denna sektor
enligt ett redovisat utbyggnadsprogram att öka från ca 200 till omkring 650
under den närmaste femårsperioden. Ett program för ökad utbildning i
företagshälsovård vid arbetsmedicinska institutet läggs fram. För genomförande
av programmet föreslås betydande förstärkningar av arbetsmedicinska
institutets resurser.
Företagshälsovårdens målsättning och organisation
Under det utredningsarbete som
föregått propositionen har starkt betonats företagshälsovårdens förebyggande
karaktär. I linje härmed har under remissbehandlingen, bl. a. av SAF och
socialstyrelsen, framhållits
SoU 1971:11 4
att
sjukvårdens omfattning inom företagshälsovården bör hållas relativt begränsad.
Likaledes har betonats att utbyggnaden av företagshälsovården måste samordnas
med samhällets aUmänna hälso- och sjukvård. Utbyggnaden bör kunna leda till
att företagsläkarna m, fl, får minskade uppgifter beträffande sjukvården.
Utskottet kan helt ansluta sig till dessa överväganden. Detta innebär att
utskottet avstyrker motionen 1971: 1233 av herr Ringaby m, fl, i motsvarande
del, där det framhålls att det inte är rationellt att företagshälsovården i
alltför hög grad förlitar sig på samhällets 'ukvårdsresurser; i konsekvens
härmed borde enligt motionäremas mening tesen om den enbart förebyggande
karaktären av företagshälsovården inte drivas aUtför långt.
I flera motioner tas upp frågor om huvudmannaskapet
för företagshälsovården eller om andra närliggande frågor. I den vid
riksdagens början väckta motionen 1971:352 av herr Engström m.fl. anförs att.
det första villkoret för en utbyggnad av företagshälsovården är att dess
tjänstemän tillförsäkras en oberoende ställning. Detta kräver enligt motionäremas
mening att landstingen övertar huvudmannaskapet och att verksamheten ställs
under de anställdas direkta insyn och kontroll. Motionärerna vUl ha en
utredning i frågan och att denna utredning också skall ta upp frågan om
lagstiftning pä området. I motionen 1971: 1232 av herr Norrby i Åkersberga m.
fl. vill motionärerna ha en utredning som syftar tiU att tiUsättning av
företagsläkare och annan personal inom arbetarskydd och företagshälsovård skall
ske av eller i samråd med företagsnämnd. Motionärerna vill också ha en
skyndsam utredning om företagshälsovårdscentraler för de små och medelstora
företagen. I en annan motion, 1971: 1231 av herrar Nilsson i Växjö och Persson
i Karlstad, vill motionärerna att den nyligen tillsatta
förctagshälsovårdsdelega-tionen skaU få vissa närmare angivna uppgifter bl. a,
i frågor om utformningen av huvudmannaskapet. Motionärerna vill att
delegationen skall. inleda en försöksverksamhet med olika organisationsmodeller
som syftar till att ge de anställda ett ökat inflytande över
företagshälsovården. Delegationen bör också bl, a, få i uppdrag att inleda
försöksverksamhet med en organisationsmodell som bygger på ett utnyttjande av
s. k, hälsovårdsbussar,
1
propositionen presenteras fyra olika modeller för organisationen av
företagshälsovården. Huvudmannaskapet ligger antingen helt hos ett eller flera
företag eller helt hos landstingskommun eller också delat mellan företag och
landstingskommun. Utskottet vUl framhålla att organisationsmodellerna har sin
utgångspunkt i de riktlinjer för företagshälsovård som antogs av SAF och LO år
1967, Med hänsyn härtUI är utskottet inte berett att biträda förslaget i
motionen 1971: 352, Det finns emellertid anledning att peka på betydelsen av
en nära samverkan med samhällets allmänna hälso- och sjukvård även då man
väljer en organisationsform, där huvudmannaskapet ligger helt hos företaget.
Utskottet
SoU
1971:11 5
vill
också betona värdet av att de nämnda modeUerna ger utrymme för organisatoriska
lösningar som kan anpassas till arbetsplatser av skiftande karaktär, I
enlighet med det sagda avstyrks motionen 1971: 352,
I
direktiven till arbetsmiljöutredningen framhålls att de enskildas möjligheter
att öva inflytande pä utformningen av arbetsmiljön bör ägnas stor
uppmärksamhet. Vidare erinras bl. a. om nyssnämnda överenskommelse på
arbetsmarknaden om företagshälsovården. Nuvarande bestämmelser i
arbetarskyddslagstiftningen om organiserad samverkan mellan arbetsgivare och
arbetstagare i arbetarskyddshänseende bör omprövas med beaktande av den
utveckling som återspeglas i bl. a. nämnda överenskommelse. Dessa direktiv för
utredningen går helt i linje med de motionsyrkanden som syftar tiU ett ökat
inflytande för de anställda i företagshälsovården. Det skulle emellertid
enligt utskottets bedömning vara av stort värde om redan under arbetets gäng en
försöksverksamhet kunde komma till stånd, Företagshälsovärdsdelegationen bör
kunna spela en viktig roll i sammanhanget. Något initiativ från riksdagen är
inte påkallat i detta avseende. Med hänsyn härtill och under hänvisning tiU de
redovisade direktiven för arbetsmiljöutredningen avstyrker utskottet det nu
aktuella yrkandet i motionen 1971: 1231 samt yrkandet i motionen 1971: 1232 om
tiUsättning av personal inom arbetarskydd och företagshälsovård.
Då
det gäller yrkandet i motionen 1971: 1232 om företagshälsovårdscentraler får
utskottet erinra om uttalande i propositionen att det bör ankomma på
företagshälsovårdsdelegationen att överväga hur det regionala samarbetet i
fråga om företagshälsovården bör utformas och att utarbeta erforderliga
rekommendationer härom. Därvid får delegationen också anledning att ta del av
de erfarenheter som framkommit rörande användningen av s, k, hälsovårdsbussar
samt att överväga om användningen av sådana bussar bör ingå i
organisationsmodellerna för den regionala företagshälsovården. Med hänsyn till
det anförda är enligt utskottets mening någon riksdagens åtgärd inte
erforderlig i anledning av nyssnämnda yrkande i motionen 1971: 1232 eller
yrkandet i motionen 1971: 1231 om hälsovårdsbussar.
Utbildningen
vid arbetsmedicinska institutet m. m.
Enligt det program för ökad utbUdning i
företagshälsovård vid arbetsmedicinska institutet som läggs fram i
propositionen skaU årligen utbildas bl, a. 45 läkare, 50 skyddsingenjörer och
60 sjuksköterskor i företagshälsovård. Med hänsyn till den utbyggnad av
utbildningsresurserna vid institutet som föresläs komma till stånd vid
institutet, synes det vara realistiskt att räkna med en utbildningskapacitet av
den nämnda storleksordningen. Det stora intresse för en väsentligt utbyggd
företagshälsovård som finns hos såväl arbetsgivare och arbetstagare som
sjukvårdshuvudmän i förening med den ökade tillgången på läkare gör det också
1 - -
J - » o. 2--------------------------------
T,*J
SoU 1971:11 6
befogat räkna med att några problem med att få deltagare i
institutets utbildning inte skall behöva uppstå. DärtiU kommer att det, i
enlighet med vad som förordas i motionen 1971: 1231 av herrar Nilsson i Växjö
och Persson i Karlstad, bör bli en angelägen uppgift för företagshälsovårdsdelegationen
att med största uppmärksamhet följa utvecklingen i fråga om efterfrågan på och
rekryteringen tUl arbetsmedicinska institutets utbildning. Denna uppgift
liksom den i motionen förordade uppgiften för delegationen att vidta de
åtgärder som kan bli nödvändiga för att säkerställa att antalet företagsläkare
vid femårsperiodens slut blir av den storleksordning som förordas i
propositionen ligger uppenbarligen helt inom ramen för delegationens
verksamhet. Det är därför inte behövligt att riksdagen framställer särskild
begäran om att företagshälsovårdsdelegationen skall få ett uttryckligt uppdrag
i angivna hänseenden. Utskottet avstyrker därför motionen i denna del.
I fråga om utformningen av
utbildningen i företagshälsovård för i främsta rummet läkare, skyddsingenjörer
och sjuksköterskor bygger det föreslagna programmet pä förslag av
arbetsmedicinska institutet. Utskottet ansluter sig till de huvudlinjer för
utbildningen som dragits upp i propositionen. Det av utskottet tillstyrkta
förslaget innebär att utbildningen av företagsläkare skall omfatta ca två
månaders teorikurs vid arbetsmedicinska institutet och praktisk tjänstgöring
under minst sex månader, att specialutbildningen för skyddsingenjörer normalt
skall omfatta teorikurs vid institutet av samma längd som för läkarna och praktisk
tjänstgöring under i regel tio månader samt att utbildningen för sjuksköterskor
skaU omfatta 40 veckor, varav en teoridel vid bl, a. arbetsmedicinska
institutet och en praktikdel omfattande 12 veckor,
I flera motioner framstäUs önskemål om innehållet i
utbildningen för olika personalgrupper inom företagshälsovården. Sålunda
förordas i motionen 1971: 1230 av herr Gustavsson i Alvesta m, fl, att vid
detaljuppläggningen av läroplanen för den teoretiska utbildningen av företagsläkare
och sjuksköterskor i företagshälsovård erforderligt utrymme ges åt de
arbetspsykologiska och sociala frägoma, I motionen 1971: 1233 av herr Ringaby
m, fl, framhålls att det är angeläget att skyddsingenjörerna - som bör kaUas
arbetsmiljöingenjörer - får en ingående medicinsk utbildning i samband med
arbetsmedicinska institutets kursverksamhet.
Vid detaljutformningen av kursplanerna, som i sina
huvuddrag bör bygga på arbetsmedicinska institutets förslag, måste enligt
utskottets mening betydande vikt fästas vid de meningsyttringar som kommit fram
under remissbehandlingen av nämnda förslag och av de övriga utredningsförslag
som behandlas i propositionen, I anledning av yrkandet i motionen 1971: 1230 vUl
utskottet i detta avseende särskUt peka på att i åtskiUiga remissvar över
företagshälsovärdsutredningens förslag framhållits vikten av att sociala och
mentalhygieniska aspekter beaktas då
SoU
1971:11 7
man bestämmer innehåll och inriktning av
företagshälsovården. Utskottet utgår från att dessa synpunkter beaktas och att
utbildningen inom företagshälsovården ger erforderligt utrymme ät de
arbetspsykologiska och sociala frågorna. Med hänsyn till departementschefens
uttalande i propositionen förutsätter utskottet att det i motionen framställda
önskemålet i detta hänseende kommer att tillgodoses. Någon riksdagens åtgärd
i anledning av motionsyrkandet är därför inte erforderlig.
Beträffande medicinsk-teknisk utbildning för
skyddsingenjörer får utskottet hänvisa till att departementschefen framhåller
att det är viktigt att den medicinska och tekniska personalen inom
företagshälsovården får ordentlig kännedom om arbetet inom varandras områden
för att det nödvändiga samarbetet skall underlättas. Departementschefen ställer
sig också i princip positiv till en integrerad undervisning i vissa kursavsnitt
för de båda gmppema, lät vara att integreringen ännu inte kan genomföras i sä
stor utsträckning som arbetsmedicinska institutet föreslagit. Med hänsyn tiU
departementschefens uttalande i dessa frågor är det inte påkallat med någon
åtgärd från riksdagens sida i anledning av det här behandlade yrkandet i
motionen 1971: 1233,
I vissa motioner uttrycks farhågor
för att utbildningsbehovet för personer som nu är verksamma inom
företagshälsovården inte kommer att bli tiUgodosett genom
propositionsförslaget, I motionen 1971: 1230 av herr Gustavsson i Alvesta m,
fl, förordas att utbildningsvolymen ökas så att även de läkare, som nu arbetar
inom företagshälsovården och som saknar företagsläkarutbildning, får möjlighet
att genomgå utbildningskurser. Även för de gmpper som redan är
specialutbildade föreligger det, anförs det i motionen 1971: 1232 av herr
Norrby i Åkersberga m, fl,, ett vidareutbildnings- och fortbildningsbehov.
Motionärerna menar att riksdagen inte bör låta sig nöja med att åtgärder i
detta avseende har förutskickats utan att den redan nu bör uttala att den
yrkesverksamma personalen inom företagshälsovården bör garanteras möjlighet
till en utbildning av samma standard som den som föreslås i propositionen,
I detta sammanhang finns det också anledning att ta upp
två motionsyrkanden, i vilka påtalas behovet av att även andra personalgrupper
än dem som behandlas i propositionen skall fä ökade utbildningsmöjligheter i
arbetsvetenskapliga ämnen. Sålunda anförs i motionen 1971: 1233 av herr Ringaby
m, fl, att behovet av både psykologer och sociologer inom företagshälsovården
torde vara ganska stort och att det därför är nödvändigt att dessa
yrkeskategorier så småningom bör kunna erbjudas speciell vidareutbUdning vid
arbetsmedicinska institutet. Enligt motionärerna föreligger samma
utbildningsbehov för yrkesgrupper inom den fysiska rehabiliteringen - bl, a,
sjukgymnaster - som i sitt yrke gör insatser för företagshälsovården, I den
vid riksdagens början väckta motionen 1971: 881 av herr Nordberg m.fl, yrkas
att riksdagen skall begära att möjligheterna prövas att skapa en fortbildning
i arbetsveten-
SoU
1971:11 8
skapliga ämnen för tekniker, arkitekter och andra
yrkeskategorier vilkas verksamhet har direkt betydelse för arbetsmiljön.
Motionärerna framhåller att det är nödvändigt att huvudmannaskapet för utbildningen
ligger hos en institution där arbetsmarknadens parter är representerade.
Då man skaU ta ställning till de här aktuella
motionsyrkandena måste man beakta att de förslag som läggs fram i propositionen
avser en kraftig utbyggnad av utbUdningskapaciteten inom företagshälsovården.
Eftersom utbildningen med smärre undantag skall bedrivas vid arbetsmedicinska
institutet kommer stora krav att ställas på institutet även sedan dess resurser
förstärkts. Enligt utskottets mening är det en riktig avvägning att i detta
läge starkt koncentrera insatserna till de centrala funktioner inom
företagshälsovården som skall utövas av läkare, sjuksköterskor och ingenjörer,
vilka har sin hela verksamhet förlagd inom denna del av hälsovården. Dä det är
av vikt att företagshälsovården tillförs inte bara kvalitetsmässigt utan även
kvantitetsmässigt ökade resurser är det naturligt att de föreslagna
utbildningsprogrammen i huvudsak riktar sig till personal som inte redan är
verksam på området. Det bör dock i enlighet med vad departementschefen anför
starkt understrykas att personer som nu är sysselsatta med tekniskt
arbetarskydd inte bör kunna stängas ute från utbildningen för skyddsingenjörer
bara därför att de saknar viss formell kompetens. Även i fråga om utbildningen av
sjuksköterskor finns det anledning räkna med att eleverna under den närmaste
tiden i stor utsträckning kommer att rekryteras bland sådana som redan nu är
yrkesverksamma inom företagshälsovården. Det sagda hindrar inte att det
likväl, inte minst beträffande läkare, kan kvarstå ett väsentUgt
utbildningsbehov för personer som är verksamma inom området. Departementschefen
framhåller emellertid såväl att det kan finnas anledning att pä nytt pröva
frågan om utbildningskapacitetens omfattning som att han avser att återkomma
till frågan om utbildning av redan verksam företagshälsovärdspersonal. Med
hänsyn till det anförda avstyrker utskottet de här aktuella yrkandena i
motionema 1971: 1230 och 1971: 1232,
Även yrkandena i motionerna 1971: 1233 och 1971: 881 bör
ses mot bakgrund av den satsning som nu sker på en utbyggnad av utbildningen på
området. När vi nått så långt pä utbildningssidan att vi har en bättre balans
iin för närvarande mellan tillgång och efterfrågan på läkare, sjuksköterskor
och ingenjörer med kvalificerad utbildning i företagshälsovård, kommer det
naturligtvis att finnas ökat utrymme för mer betydande satsning på
utbildningsgrenar med mera speciell inriktning. Härvid kommer utbUdningen av
de i motionen 1971: 1233 nämnda yrkesgrupperna, sjukgymnaster, psykologer och
sociologer i blickpunkten. Även behovet av särskUda kurser i enstaka
arbetsvetenskapliga ämnen, vUket behov starkt understrukits av LO, bör ägnas
uppmärksamhet. Genom den i propositionen föreslagna kursen i ergonomi för
tekniska pla-
SoU
1971:11 9
nerare m. fl. har dock yrkandet i motionen 1971: 881 i
viss mån redan blivit tiUgodosett. Utöver det nu sagda vUl utskottet också
framhålla att företagshälsovårdsdelegationen torde fä möjligheter att under
sitt arbete bilda sig en god uppfattning om vilken inriktning den fortsatta
utbyggnaden av utbUdningen i företagshälsovård bör ha. Med hänsyn tUl angivna
omständigheter och med beaktande av att även arbetsmiljöutredningen har att
pröva frågor rörande företagshälsovården anser utskottet att något riksdagens
initiativ i anledning av förevarande yrkanden i motionerna 1971: 1233 och
1971: 881 inte erfordras.
Såsom ovan angivits kommer viss
praktiktid att ingå i utbUdningen i företagshälsovård för läkare,
sjuksköterskor och ingenjörer. Praktiken bör förläggas tUl
företagshälsovårdsenhet vid företag eller vid företags-hälsovårdscentral så att
kurselevema får praktisk erfarenhet av arbets-förhåUanden inom det område där
de skall fullgöra sina uppgifter. Departementschefen uttalar i propositionen
att han finner det naturligt att erforderliga praktikmöjligheter i form av
särskilda tjänster ställs till förfogande av näringsUvet. I motionen 1971:
1230 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. uttalas farhågor för att det på grund
av svårigheter att skaffa praktikplatser för läkarna och sjuksköterskorna kan
bli aktuellt att skära ner utbildningskapaciteten. Mot denna bakgmnd yrkar
motionärerna att arbetsmedicinska institutet skall ges i uppdrag att skyndsamt
undersöka om det är möjligt att anskaffa tillräckligt antal praktikplatser för
nämnda grupper och att, om det visar sig svårt att få fram sådana platser,
institutet får i uppdrag att framlägga förslag om hur man skall lösa frågan så
att inte utbUdningskapaciteten behöver minskas.
Eftersom de här aktuella praktiktjänsterna i princip bör
byggas på ett arbetsmässigt behov, torde det finnas anledning räkna med att det
kommer att bli efterfrågan på läkare och sjuksköterskor som skall fuUgöra
praktiktjänst. Vidare bör, som departementschefen framhåller i propositionen,
företagshälsovårdsdelegationen kunna fylla en viktig funktion som kontaktorgan
mellan institut och näringsliv. Då härtill kommer att det är en självklar
skyldighet för arbetsmedicinska institutets ledning att vidta alla erforderliga
åtgärder för att tillgodose behovet av praktikplatser, avstyrker utskottet
motionen i ifrågavarande del.
Utbildning vid de ordinarie undervisningsanstalterna
Utskottet tar slutligen upp tre
motionsyrkanden som avser utbildning i arbetsvetenskapliga ämnen med i princip
annan huvudman än arbetsmedicinska institutet, I den vid riksdagens början
väckta motionen 1971: 881 av herr Nordberg m, fl. anförs att det omfattande
utredningsarbete på arbetsmiljöns område som nu pågår, främst inom arbetsmiljöutredningen,
behöver kompletteras på utbildnmgsområdet. Utbildningen i arbetsvetenskapliga
ämnen bör förstärkas främst vid de tek-
SoU
1971:11 10
niska högskolorna. Vidare bör grundutbildningen för läkare
ha ett sådant inslag av dylika ämnen att bedömningen av en patients hälsotillstånd
kan innefatta sociala och arbetsmässiga överväganden. Motionärerna pekar också
på att en ökad information för att stimulera intresset för arbetsplatsens
miljöfrågor är nödvändig redan inom grandskolan liksom inom efterföljande
skolformer, Motionärema vill att riksdagen - som underlag för åtgärder som ger
arbetsvetenskapliga ämnen en mer framskjuten plats framför aUt inom
utbildningen - skaU begära en allmän inventering rörande omfattningen och
innehåUet i de kursmoment som på olika utbildningsområden ägnas arbetsmiljö-
och arbetarskyddsfrågorna samt att kartläggningen skall läggas till gmnd för
en utbyggnad av nämnda delar av kurs- och läroplanerna, I motionen 1971:1229
av herr Engström m.fl. förordas att gmndutbildningen i arbetsmedicin och
socialmedicin, vilka ämnen ingår i kursen för förc-tagsläkare vid
arbetsmedicinska institutet, i högre grad skall äga rum vid de ordinarie
utbildningsanstaltema. I motionen 1971: 1233 av herr Ringaby m. fl. görs
gällande att utbildning i ergonomi för bl. a. tekniker, arkitekter och ekonomer
varit försummad. En utbyggd utbildning pä området bör kunna åstadkommas vid
högskolorna. Motionärema framhåller särskilt att det är av vikt att
maskinteknikerna bibringas kunskaper i att framstäUa arbetsbesparande och
arbetsmiljövänliga maskiner.
Utskottet delar den uppfattning som ligger tiU grund för
motionen 1971: 881, nämligen att det inte är tiUräckUgt att satsa på en utbyggnad
av utbildningen vid arbetsmedicinska institutet för att vi skall kunna
tillgodose de alltmer ökade krav på personal i olika funktioner som har goda
kunskaper i arbetsvetenskapliga ämnen. För att vi på längre sikt i alla de
funktioner i arbetslivet, där arbetsvetenskapliga problemställningar
framträder, skall kunna få tillgång tiU personal som har önskvärda kunskaper på
området måste vi sträva efter att i den vanliga UtbUdningen bygga in
undervisning i ämnena i fråga. Med hänsyn till de centrala uppgifter som
personer med högre teknisk utbildning ofta har på arbetsområden där arbetet är
krävande i fysiskt eller psykiskt avseende framstår behovet av en förstärkning
av utbildningen i arbetsvetenskapliga ämnen som särskilt påtagligt inom denna
sektor.
Universitetskanslersämbetet har i sina
petitaframställningar under de senaste åren erinrat om att de problem som finns
på förevarande område har fått allt större anklang i den allmänna
samhällsdebatten. Därvid har myndigheten strukit under samhäUets ansvar för att
kunskaperna om de problem som här döljer sig ökas liksom för att förbättrade
utbildningsresurser skapas, I fråga om de initiativ som tagits för att
tillgodose önskemålen om sädana förbättrade utbildningsresurser vill utskottet
peka pä att i proposition 1971: 59 angående högre teknisk utbildning och
forskning i Luleå föreslagits att en maskinteknisk utbildningslinje skall
inrättas i Luleå och att universitetskanslersämbstet beträffande
SoU 1971:11 11
utbildningens
mål framhållit bl, a, att de ergonomiska aspekterna måste utgöra en integrerad
del i den tekniska problemlösningen. Bl, a, med hänsyn härtill föreslås att
utbildningen skall utökas med kurser i sam-häUsvetenskap och beteendevetenskap.
Mot nu angivna bakgrund är det enligt utskottets mening inte påkaUat att ta
något initiativ från riksdagens sida för att få till stånd en sådan utredning
som begärs av motionärerna. Härvid beaktar utskottet även att vissa skäl talar
för att man med hänsyn till uppkommande samordningsfrågor bör avvakta framför
allt utbyggnaden av arbetsmedicinska institutets utbildningsresurser innan en
mera övergripande genomgång av utbildningen i arbetsvetenskapliga ämnen
företas. Utskottet får också understryka att arbetsmiljöutredningens arbete
blir av väsentlig betydelse för den framtida utbildningen på
arbetsmiljöomrädet, I enlighet med det sagda bör motionsyrkandet i motionen
1971: 881 inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Genom
utskottets ställningstagande i föregående avsnitt får även de här upptagna
yrkandena i motionerna 1971: 1229 och 1971: 1233, i vUka yrkanden behandlas
avgränsade delar av utbildningsfrågan, anses besvarade. Motionsyrkandena
avstyrks således av utskottet.
Anslag
till arbetsmedicinska institutet
Utskottet, som biträder den föreslagna
förstärkningen av arbetsmedicinska institutets resurser, har inte något att
erinra mot medelsberäkningen.
Utskottet
hemställer
A, att motionen 1971: 352 inte föranleder någon
riksdagens åt
gärd,
B, att motionen 1971: 1232, såvitt avser
tillsättning av personal
inom företagshälsovården, inte föranleder någon riksdagens åt
gärd,
C, att motionen 1971: 1232, såvitt avser
företagshälsovårdscentra
ler, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,
D, att motionen 1971: 1232, såvitt avser
utbildningen av nuva
rande företagshälsovårdspersonal, inte föranleder någon riks
dagens åtgärd,
E, att motionen 1971: 1232, i den mån den inte
behandlats i hem
ställan under B, C eller D, inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,
F, att motionen 1971: 1229 inte föranleder någon
riksdagens åt
gärd,
G, att motionerna 1971:881, 1971:1230, 1971:1231
och
1971: 1233 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,
H, att riksdagen till
Arbetsmedicinska institutet för budgetåret
SoU
1971:11 12
1971/72 under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
av 10 255 000 kr,
Stockholm den 4 maj 1971
På
socialutskottets vägnar
GÖRAN
KARLSSON
Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Svensson i
Kungälv (s), Hamrin (fp), Dahlberg (s), fra Skantz (s), herrar Larsson i
Öskevik (c), Persson i Stockholm (s), fm Sigurdsen (s), herrar Åkerlind (m),
Andreasson (c), fru Marklund (vpk), herrar Bengtsson i Göteborg (c), Nisser
(m), Romanus (fp) och Nilsson i Växjö (s).
Reservationer
1. beträffande huvudmannaskapet för
företagshälsovården av fru Marklund (vpk) som anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar pä
s, 4 med »I propositionen» och slutar pä s, 5 med »motionen 1971: 352» bort ha
följande lydelse:
»I
propositionen presenteras---- (= utskottet)------ företag och
landstingskommun.
Erfarenheten bestyrker att företagshälsovården inte kan få en
tillfredsställande lösning och utveckling om man inte först löser frågan om
huvudmannaskapet. För närvarande sker företagshälsovården praktiskt taget helt
i arbetsköparregi. De fyra organisationsmodeller för företagshälsovården, som
presenteras i propositionen, bygger på att arbetsköparna även i fortsättningen
skall vara huvudman för företagshälsovården vid de flesta arbetsplatser.
Företagshälsovården integreras därigenom till att bli en stabsfunktion inom
företaget enligt den felaktiga målsättning, som ställdes upp av 1968 års
företagshälsovårdsutredning. Utskottet delar den i motion 1971: 352 framförda
kritiken mot arbets-köparnas stora inflytande och de negativa konsekvenser
detta lett till. Företagshälsovården får inte vara ett instrament för alt ge
företagen möjUgheter att anpassa anstäUningssökande och redan anstäUda till
företagens främsta målsättning om produktivitet, effektivitet och lönsamhet.
Undersökningar på en rad arbetsplatser har ytterligare bestyrkt att de
anställda misstror företagshälsovårdens tjänstemän så länge företagshälsovården
står under arbetsköparnas huvudmannaskap. Utskottet finner det därför angeläget
att riksdagen bifaller yrkandet i motionen 1971:352,»
dels att
utskottet under A bort hemstäUa
»att riksdagen med bifall tiU
motionen 1971: 352 hos Kungl, Maj:t hemställer att i motionen berörda frågor
angående huvudman-
SoU 1971:11 13
naskapet
för företagshälsovården samt dess lagfästande blir föremål för utredning och
att förslag i dessa frågor skyndsamt föreläggs riksdagen,»
2. beträffande tillsättning av personal inom
företagshälsovården av
herrar Hamrin (fp) och Romanus (fp) som anser
dels
att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 5 som börjar med »I direktiven»
och slutar med »och företagshälsovård» bort ha följande lydelse:
»I direktiven till----- (=
utskottet)--- anställda i företagshälso
vården. Utskottet ansluter sig till den mening som uttalas i motionen
1971: 1232, att personalen inom företagshälsovården skaU tillsättas av
eUer i samråd med företagsnämnden. Riksdagen bör, som föreslås i mo
tionen, hemstäUa om förslag i denna riktning. Det hindrar inte att under
arbetets gång inom arbetsmUjÖutredningen försöksverksamhet med olika
former av löntagarinflytande kan lämna bidrag till den detaljerade ut
formningen av löntagarinflytande i de olika huvudtyperna av organisa
tion av företagshälsovården som föreslås i propositionen. I detta avseende
är något riksdagens initiativ inte påkallat. Utskottet avstyrker därför
motionen 1971: 1231, såvitt nu är i fråga.»
dels att utskottet under B bort hemstäUa
»att riksdagen i anledning av motionen 1971: 1232 i
motsvarande del hos Kungl. Maj:t begär förslag om att personalen inom företagshälsovården
skall tillsättas av eller i samråd med företagsnämnden.»
3. beträffande företagshälsovårdscentraler av
herrar Hamrin (fp) och
Romanus (fp) som anser
dels
att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 5 som börjar med »Då det» och
slutar med »om hälsovårdsbussar» bort ha följande lydelse:
»Utskottet
ansluter sig till uppfattningen i motion 1971: 1232, att en tillfredsställande
företagshälsovård måste garanteras vid de små och medelstora företagen i
former som inte blir oskäligt betungande för dessa företag och att därför
företagshälsovårdscentraler måste byggas upp i erforderlig omfattning. Dessa
centralers huvudmannaskap, uppbyggnad, finansiering och funktion bör bli
föremål för skyndsam utredning med särskilt beaktande av de små och medelstora
företagens problem och glesbygdens svårigheter. En sådan utredning är en av
flera förutsättningar för att den i motionen väckta tanken på en i framtiden
obligatorisk företagshälsovård skall kunna förverkligas. Med hänsyn tUl det
anförda är enligt utskottets mening inte någon riksdagens åtgärd erforderlig i
anledning av yrkandet i motion 1971: 1231 om hälsovårdsbussar.»
dels att utskottet under C
bort hemställa
»att riksdagen med bifall
till motionen 1971: 1232 i motsvarande
opaginerad Kontrollera mot PDF
SoU 1971:11 ] 4
del
hos Kungl. Maj:t begär skyndsam utredning och förslag om hälsovårdscentraler
för de små och medelstora företagen.»
4. beträffande utbildningen av nuvarande
företagshälsovårdspersonal av herrar Hamrin (fp) och Romanus (fp) som anser
dels
att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 8 som börjar med »Då man» och
slutar med »och 1971: 1232» bort ha följande lydelse:
»Då man skall----- (=
utskottet)-- verksamma inom området.
Departementschefen
framhåller såväl att det kan finnas anledning att på nytt pröva frågan om
utbildningskapacitetens omfattning som att han avser att återkomma till frågan
om utbildning av redan verksam företagshälsovårdspersonal. Av hänsyn till
denna personal bör riksdagen dock redan nu uttala att den nu yrkesverksamma
personalen inom företagshälsovården bör garanteras möjlighet till en
utbildning av samma standard som den som föreslås i propositionen. Utskottet
biträder således förslaget i detta avseende i motionen 1971: 1232. Av ovan
anförda skäl avstyrks motionen 1971: 1230 i förevarande del.» dels att
utskottet under D bort hemställa
»att riksdagen i anledning av motionen 1971: 1232 i
motsvarande del ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört beträffande
utbildningsmöjligheter för den nu yrkesverksamma personalen inom
företagshälsovården,»
5. beträffande grundutbildningen vid de ordinarie
undervisningsanstalterna av fru Marklund (vpk) som anser
dels
att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 10 med »Utskottet
delar» och slutar pä s, 11 med »av utskottet» bort ha följande lydelse:
»Utskottet
delar den uppfattning som ligger till grund för motion 1971: 1229 om att en
ökad utbildning kan läggas på arbetsmedicinska institutet men att det är
nödvändigt att institutet helt frikopplas frän ar-betsköparintressen samt att
inriktningen av institutets verksamhet bör bli föremål för en genomgripande
diskussion. En verklig förbättring av arbetsmiljön kan bara åstadkommas genom
att lönearbetarna ges verkliga maktbefogenheter och genom att man bryter upp
det partssamarbete som nu ger arbetsköparna övertaget såväl vid det enskilda
företaget som i utbildningen där arbetsköparnas värderingar i alltför hög grad
får bestämma inriktningen och utvecklingen. Som framförts i motionen 1971:
1229 är det också nödvändigt att i högre grad förlägga grundutbildningen i
arbetsmedicin, yrkeshygien o. d. vid de ordinarie utbildningsanstaltema. Detta
gäller inte bara för personal inom företagshälsovården utan även vid
teknikerutbildningen. Med hänsyn till de centrala uppgifter, som personer med
såväl högre som lägre teknisk utbildning har på arbetsplatserna och i andra
funktioner, framstår behovet av en för-
opaginerad Kontrollera mot PDF
SoU 1971:11 15
stärkt
grandutbUdning i arbetsvetenskapliga ämnen som särskUt viktigt vid aUa
ordinarie tekniska undervisningsanstalter. Det är nu nödvändigt att bestämma
sig för en huvudinriktning. Utskottet delar inte den i olika sammanhang
framförda uppfattningen att man främst måste bygga på partsöverenskommelser
och att man bör avvakta erfarenheterna av verksamheten vid arbetsmedicinska
institutet innan man företar en genomgripande genomgång av hur
grundutbildningen i arbetsvetenskapliga ämnen skall förbättras vid de
ordinarie undervisningsanstalterna. Utskottet finner det därför angeläget att
tillstyrka motionen 1971: 1229. Yrkandena i motionema 1971: 881 och 1971: 1233
tiU den del de gäller förbättrad utbUdning vid de ordinarie
undervisningsanstalterna får därmed anses tillgodosedda.»
dels att utskottet under F
bort hemställa
»att riksdagen med
bifaU tiU motionen 1971: 1229 ger Kungl.
Maj:t till känna vad
utskottet anfört rörande grandutbildningen
vid de ordinarie
undervisningsanstaltema.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.