Sök i Ratio Lex

Socialutskottets betänkande i anledning av motion om arbetstidsförkortning för arbetande i kontinuerlig skiftgång

1971 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1971:SoU18, Socialutskottets betänkande i anledning av motion om arbetstidsförkortning för arbetande i kontinuerlig skiftgång

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Socialutskottets
betänkande nr 18 år 1971 SoU 1971:18

Nr 18

Socialutskottets
betänkande i anledning av motion om arbetstidsförkortning för arbetande i
kontinuerlig skiftgång.

I motionen 1971:354 av herr Hagberg m, fl, (vpk)
hemställs "att riksdagen uttalar sig för att för arbete i kontinuerlig
skiftgång samt i därmed jämförbara arbetstidsformer inom servicenäringarna den
maximala arbetstiden uppgår till 36 timmar i veckan; att för de i kontinuerlig
drift som arbetar under storhelger den maximala arbetstiden skall uppgå till 34
timmar i veckan; samt att riksdagen hemställer tiU regeringen att utarbeta och
framlägga förslag till erforderlig lagtext".

Gällande
bestämmelser m. m.

Vid
årsskiftet trädde den allmänna arbetstidslagen i kraft. Den ordinarie
arbetstiden får enligt lagen uppgå till högst 40 timmar i veckan, raster ej
inräknade. Under åren 1971 och 1972 utgör dock arbetstiden 41 timmar 15
minuter. Regeln om 40-timmarsarbetsveckan är liksom motsvarande regel i den
tidigare lagstiftningen konstmerad som en maximiföreskrift. Kortare arbetstid
än 40 timmar i veckan kan till-lämpas utan att parterna behöver vidta någon
särskild åtgärd i anledning av lagen. När det behövs med hänsyn till arbetets
natur eUer arbetsförhållandena i övrigt får arbetstiden uppgå till 40 timmar i
veckan i genomsnitt för en tid av högst fyra veckor.

Kompletterande
bestämmelser om arbetstiden lämnas bl. a. i kollektivavtal, andra
överenskommelser, tjänstereglementen m. m. Sedan lång tid tillbaka har för
olika avtalsområden eller arbetstagargmpper avtal träffats om kortare ordinarie
arbetstid än som maximalt medges. I detta sammanhang finns skäl att särskilt
nämna att i början av 1950-talet då maximiarbetstiden var 48 timmar i veckan
skiftarbetare i kontinuerlig drift tillerkändes 42 timmars arbetsvecka.

Arbetstidslagstiftningen
medger i och för sig att arbetsgivaren tar ut 40 timmar per vecka av sina
anställda året om (fr. o. m. 1973). Den omständigheten att en helgdag infaUer
under veckan föranleder inte något undantag från denna regel. SkuUe en helgdag
inträffa på en veckodag, som normalt utgör arbetsdag, har arbetsgivaren enligt
gällande bestämmelser möjlighet att för det fall inte arbete pågår på
helgdagen kompensera sig för arbetslidsbortfaUet genom att förlänga
arbetstiden de övriga arbetsdagama i veckan. Denna ordning för uttag av
arbetstid brukar man sammanfatta under begreppet hård arbets-

Riksdagen
1971. 12 saml. Nr 18

s. 2 Kontrollera mot PDF

SoU 1971:18 2

vecka.
Av avtal eller sedvänja följer emeUertid ofta att helgdagar liksom söndagar i
princip skall vara arbetsfria utan att arbetstiden övriga dagar i veckan
förlängs, mjuk arbetsvecka.

Härd
arbetsvecka är relativt ovanlig bland det stora flertalet arbetstagare. Den
mjuka arbetsveckan är helt dominerande och förekommer även till övervägande del
i arbete som pågår kontinuerligt (utan söndagsuppehåll). Arbetstagare
tillerkänns i senare fall kompensation i form av fritid för helgdagar under
vilka de arbetat.

De
elva helgdagar som firas här i landet och som kan infalla på en vardag anses
motsvara i stort sett 1 timme 30 minuter per vecka i genomsnitt under ett år.

Uttalanden
vid den allmänna arbetstidslagens tillkomst m. m.

Propositionen
1970:5 med förslag till allmän arbetstidslag, mm. behandlades av andra
lagutskottet i utlåtande 1970:1. Utlåtandet godkändes av riksdagen.

Andra
lagutskottet anförde i ett avsnitt betecknat Allmänna synpunkter på en ny
allmän arbetstidslag bl. a. följande.

Det förslag till allmän arbetstidslag som läggs
fram i propositionen innebär en radikal omgestaltning av lagstiftningen. Därvid
har man sökt att så långt möjligt anpassa densamma till det moderna
arbetslivets krav. Den nya arbetstidslagen ges tillämpning på i princip alla
arbetstagare i landet. Speciallagstiftning skall i fortsättningen förekomma endast
för skeppstjänst. För husligt anställda skall slutlig ställning till frågan om
särskild lagstiftning tas senare i år. För att möjliggöra en utvidgning av
arbetstidslagstiftningens tillämpningsområde tUl bl. a. statligt arbete och
arbete inom sjukvård och socialvård har de materiella reglerna om den ordinarie
arbetstidens begränsning per dygn och vecka fått mjukas upp. En samordning av
bestämmelserna i de nu gällande arbetstidslagarna har också blivit nödvändig.
Den föreslagna liberaliseringen av regelsystemet har kunnat ske på grund av
den förskjutning i motivkretsen bakom lagstiftningen som successivt ägt rum.
Från början var skyddssynpunkter utslagsgivande när det gällde utformningen av
lagstiftningens materiella innehåll. Ekonomiska, tekniska och sociala framsteg
har lett till en avsevärd förbättring av de förhåUanden under vilka yrkesarbete
utförs. Inte minst har genomförda arbetstidsförkortningar och semesterreformer
haft betydelse härvidlag. Arbetstagarna har också i ökad omfattning kunnat
hävda sina intressen mot arbetsgivarna med stöd av starka fackliga
organisationer. Dessa omständigheter har medverkat tUl att
arbetstidslagstiftningen numera inte i främsta mmmet behöver utformas utifrån
skyddsaspekter. Sådana får i stäUet tillgodoses genom en moderniserad
arbetarskyddslagstiftning och genom ökade insatser för arbetarskyddet. Den
grundläggande uppgiften för arbetstidslagen blir i stället att ange vilka
normer som bör gälla i fråga om den tid under vilken arbetstagare får användas
till arbete.

Utskottet
har inte något att erinra mot de allmänna synpunkter som departementschefen
enligt det anförda tagit fasta på vid utformandet av den nya arbetstidslagen.
Utskottet noterar därvid att departementschefen i sammanhanget uttalat att den
översyn av arbetarskyddslagen som

s. 3 Kontrollera mot PDF

SoU 1971:18 3

är
nära förestående kommer att omfatta de särskilda bestämmelserna i
arbetarskyddslagen om arbetstiden och dess förläggning och att skyddssynpunkter
därvid bör ägnas stor uppmärksamhet.

I samband med propositionen behandlade andra
lagutskottet ett flertal motioner rörande längden av den ordinarie
arbetstiden. I några motioner yrkades sålunda att i lagen skuUe skrivas in en
kortare arbetstid för vissa arbetstagargmpper, nämligen gruvarbetare och andra
arbetare under jord samt skiftarbetare i kontinuerlig drift. En motion syftade
tiU en specialbestämmelse i arbetstidslagen av innebörd att skiftarbetare i
kontinuerlig drift skulle tillerkännas ledighet för helgdagar eller
kompensation i form av fritid för arbetade helgdagar, s. k, mjuk arbetsvecka.
Till stöd för motionsyrkandena åberopas i främsta rummet skyddsskäl. Den
fysiska och psykiska press som angivna arbetsgrupper utsätts för, anfördes
det, medför en hastigare förslitning och motiverar ett ökat utrymme för vila
och rekreation. Andra lagutskottet avstyrkte motionerna med i huvudsak följande
motivering.

Frågan om en förmånligare reglering av den
ordinarie arbetstidens längd för arbetstagare som har särskilt påfrestande
eller hälsofarligt arbete har behandlats såväl i arbetstidskommitténs
betänkande som i propositionen. Både kommittén och departementschefen avvisar
tanken på en specialreglering. Kommittén anför att det skulle te sig motsägelsefullt
att i den normlag, som nu föreslås och som inte längre är av direkt skyddskaraktär,
ta med speciella skyddsregler som lagstiftaren ansett sig kunna avvara i den
äldre, klart socialt inriktade arbetstidslagstiftningen. Den anför vidare att
undantagsregler för smärre grupper arbetstagare står i strid mot principen att
utforma den nya lagen så enhetligt som möjligt. Man ställs desutom inför ett
komplicerat gränsdragningsproblem beträffande omfattningen av den
differentierade regleringen. Tveksamhet måste anmäla sig om man över huvud
taget kan finna någon objektivt sett rättvis skiljelinje. Många
arbetstagargmpper torde med fog kunna hävda att deras arbete är minst Uka
påfrestande eller hälsofarligt som underjordsarbete eller skiftarbete.

Enligt
utskottets mening kan de skäl som kommittén, i aUt väsentligt med instämmande
av departementschefen, anfört mot en specialreglering för vissa grupper av den
ordinarie arbetstiden inte fränkännas betydelse. Utskottet har i det
föregående anslutit sig till en principieU inriktning av arbetstidslagen, som
innebär att man åstadkommer en maximireglering av arbetstiden tillämplig på
alla arbetstagare och grundad på enhetliga regler. Ett bifall till
motionsyrkandena skulle innebära att man alltjämt av skäl som inte i främsta
mmmet bör vara avgörande för lagens utformning bibehäUer en kategoriklyvning
av olika personalgrupper för vilka olika regler skall gälla. En sådan ordning
låter sig inte väl förena med nämnda inriktning av den nya lagen. Utskottet
avstyrker därför bifall till motionsyrkandena.

A
andra sidan är det uppenbart att olika arbeten är olika krävande och detta
förhållande måste återspegla sig i differentierade förmåner i form av lön,
särskilda ersättningar och fritid. Åtskilliga avtal har ingåtts om kortare
arbetstid och förmånligare ekonomiska villkor för

s. 4 Kontrollera mot PDF

SoU 1971:18 4

arbetstagare
med påfrestande eller hälsofarligt arbete. Överenskommelser om sådan särskild
kompensation har hittills träffats av parterna själva. Enligt utskottets mening
kan en allmän förkortning av arbetstiden till 40 timmar i veckan knappast
åberopas som skäl för att frångå denna princip. Däremot kan en sådan reform
aktualisera behovet av nya förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter för en
omprövning av de kompensationsförmåner som utgår för närvarande.

I direktiven till den förra året tillsatta
arbetsmiljöutredningen som skall företa en allmän översyn av
arbetarskyddslagstiftningen uttalar departementschefen bl. a. att spörsmål som
gäller arbetstidens förläggning fordrar en grundlig genomgång och att
skyddsaspekter bör ägnas stor uppmärksamhet vid översynen av gällande regler om
dygnsvUa, veckovila, raster och arbetspauser (Riksdagsberättelsen 1971 S:29).

Utskottet

Enligt
den aUmänna arbetstidslagen, som trädde i kraft vid årsskiftet, får den
ordinarie arbetstiden uppgå till högst 40 timmar i veckan, raster ej inräknade.
Under åren 1971 och 1972 utgör dock arbetstiden 41 timmar 15 minuter. Kortare
arbetstid än 40 timmar i veckan kan tillämpas utan att parterna behöver vidtaga
någon särskild åtgärd i anledning av lagen.

I
motionen 1971:354 vill motionärerna att den maximala arbetstiden skall sänkas
till 36 timmar i veckan för arbetstagare i kontinuerlig skiftgång samt i därmed
jämförbara arbetstidsformer inom servicenäringarna. För personer i
kontinuerlig drift som arbetar under storhelger vill motionärerna att den
maximala arbetstiden skall sänkas med ytterligare två timmar eller således till
34 timmar i veckan.

Motionärerna
åberopar i främsta rummet skyddsskäl till stöd för motionsyrkandena. Den
fysiska och psykiska press som personer med kontinuerligt skiftarbete utsätts
för medför en hastigare förslitning, som motiverar en kortare arbetstid än för
andra arbetstagare.

Vid
allmänna arbetstidslägens tillkomst förra året framhölls av föredragande
departementschefen med instämmande av andra lagutskottet att skyddssynpunkter
från början varit utslagsgivande när det gällde utformningen av
arbetstidslagstiftningens materieUa innehåll men att olika omständigheter -
bl. a. genomförda arbetstidsförkortningar medverkat tiU att lagstiftningen
numera inte i främsta rumet behövde utformas utifrån skyddsaspekter. I
sammanhanget pekades också bl. a. på att arbetstagarna i ökad omfattning hade
kunnat hävda sina intressen mot arbetsgivarna med stöd av starka fackliga
organisationer.

Andra
lagutskottet behandlade i anslutning till propositionen i ämnet motionsyrkanden
som gick ut på en förmånligare reglering av den ordinarie arbetstidens längd
för arbetstagare som har särskilt påfrestande eUer hälsofariigt arbete. Bland
dessa yrkanden kan nämnas yrkan-

s. 5 Kontrollera mot PDF

SoU 1971:18 5

den
om att den ordinarie arbetstiden för skiftarbetare i kontinuerlig drift skulle
begränsas till 36 timmar i veckan. Utskottet erinrade bl. a. om att både
arbetstidskommittén och departementschefen avvisat tanken på en
specialreglering. Det skulle enligt kommittén te sig motsägelsefullt att i den
normlag som föreslagits av kommittén och som inte längre var av direkt
skyddskaraktär, ta med speciella skyddsregler som lagstiftaren ansett sig kunna
avvara i en äldre, klart socialt inriktad arbetstidslagstiftning.
Undantagsregler för smärre grupper arbetstagare skulle stå i strid mot
principen att utforma lagen så enhetligt som möjligt. Andra lagutskottet
avstyrkte motionsyrkandena och anförde därvid att utskottet anslutit sig till
en principiell inriktning av arbetstidslagen, som innebar att man åstadkom en
maximireglering av arbetstiden tillämplig pä alla arbetstagare och grundad på
enhetliga regler. Utskottet framhöll vidare att ett bifall till
motionsyrkandena skulle innebära att man alltjämt bibehöll en kategoriklyvning
av olika personalgrupper för vilka olika regler skulle gälla och att en sådan
ordning inte lät sig väl förena med nämnda inriktning av den nya lagen. Riksdagen
biföll utskottsförslaget.

Socialutskottet
delar uppfattningen att i arbetstidslagen, som innefattar en maximireglering av
arbetstiden för alla arbetstagare och som inte i främsta rummet är avsedd att
tUlgodose skyddssynpunkter, undantagsregler inte bör införas i sådant syfte.
De skyddsaspekter som finns på arbetstidsområdet bör i enlighet med det
ställningstagande statsmakterna intog vid arbetstidslagens tillkomst förra
året beaktas inom ramen för arbetarskyddslagstiftningen. Denna lagstiftning är
föremål för översyn av arbetsmiljöutredningen. Utskottet avstyrker i enlighet
med det anförda motionen.

Utskottet hemställer

att motionen 1971:354
inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm
den 5 maj 1971

På
socialutskottets vägnar RUNE GUSTAVSSON

Närvarande:
herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp). Dahlberg (s), fru Skantz (s),
herr Hyltander (fp), fru Sigurdsen (s), herrar Åkerlind (m), Johnsson i
Blentarp (s)*, fru Marklund (vpk), herrar Bengtsson i Göteborg (c), Wijkman
(m)"'' och Nilsson i Växjö (s)'''.

*
Ej närvarande vid betänkandets justering.

s. 6 Kontrollera mot PDF

SoU 1971:18 6

Reservation

av fru Marklund (vpk) som
anser

dels att det avsnitt i
utskottets betänkande på s. 5 som börjar med "Socialutskottet delar
uppfattningen" och slutar med "det anförda motionen" bort ha
följande lydelse:

"Oaktat
tidigare stäUningstaganden från riksdagens sida rörande undantagsregler i
arbetstidslagstiftningen om maximering av arbetstiden i kontinuerlig skiftgång
vill utskottet fästa uppmärksamheten vid under senare tid gjorda iakttagelser
och rön om verkningarna av kontinuerlig skiftgång. I ett flertal artiklar i
fackförbundspressen och andra sammanhang har detta problem blivit belyst. Ackordshets
med åtföljande stegrat arbetstempo verkar allmänt sett alltmer pressande.
Kommer därtill nattarbete, helgarbete och ständiga omställningar i dygnsrytmen
förvärras än mer dessa verkningar. Något verkningsfullt motmedel annat än en
ytterligare arbetstidsförkortning för dessa grupper av anställda, som eliminerar
den kontinuerliga skiftgångens ogynnsamma följder, kan näppeligen tänkas.
Utskottet tUlstyrker därför bifall till yrkandet i motionen 1971:354."

dels
att utskottet bort hemställa

"att riksdagen med bifall till motionen
1971:354 hos Kungl. Maj:t hemställer om förslag till ändring av allmänna
arbetstidslagen av innehåll dels att den maximala arbetstiden vid arbete i
kontinuerlig skiftgång samt i därmed jämförbara arbetstidsformer inom servicenäringarna
bestäms till 36 timmar i veckan, dels att den maximala arbetstiden för
arbetstagare i kontinuerlig drift som arbetar under storhelger bestäms tUl 34
timmar i veckan."

AB Egnellska Boktryckeriet, Stockholtti 1971

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.